Malin Malm (S) om En modern personalförsörjning av det civila försvaret
Malin Malm (S) höll ett anförande om En modern personalförsörjning av det civila försvaret i debatten ”Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november” den 18 nov 2026.
Fru talman! Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har tydligt visat att ett lands motståndskraft inte bara avgörs av dess militära förmåga. Den avgörs också av om sjukvården fungerar, om elen finns kvar, om transporter fungerar och om människor vet vilken uppgift de har när samhället ställs inför svåra påfrestningar.
För att Sverige ska kunna försvara sig måste också samhällets grundläggande funktioner fungera. Det är inte en ny insikt: Den 10 december 2015 fattade den S-ledda regeringen ett beslut om att återuppta totalförsvarsplaneringen. Det var ett uppdrag som gick till både civila myndigheter och Försvarsmakten. Planeringen för det civila försvaret återupptogs, och resan mot ett starkare civilförsvar inleddes.
Frontlinjen bärs inte bara upp av soldaterna. Den bärs också upp av sjuksköterskan, omsorgspersonalen och civil teknisk personal. Det är en av beredskapens frontlinjer – de civila krafter som förväntas rycka in i kris och krig. Det är just detta som totalförsvaret handlar om: ett militärt och ett civilt försvar.
Den proposition vi behandlar i dag handlar om personalförsörjningen i det civila försvaret. Den syftar till att säkerställa att rätt personer finns på rätt plats när de behövs som mest och att vi redan i fredstid skapar den struktur som krävs för att samhället ska fungera även under höjd beredskap och i krig. Ett fungerande civilförsvar kräver utbildad, krigsplacerad och övad personal.
Fru talman! Det är människorna som bygger landet vi vill försvara, och det är också människorna som bygger försvaret som ska försvara vårt land. Vårt försvar vilar inte ytterst på teknik eller system utan på folk som tar ansvar och solidariskt bidrar när och där det behövs. Därför är det rimligt att vi nu moderniserar reglerna för det civila försvarets personalförsörjning.
Propositionen tydliggör reglerna för krigsplacering, stärker möjligheten att använda civilplikt och förbättrar förutsättningarna att identifiera kompetenser som är viktiga för totalförsvaret. Den ställer också tydligare krav på att samhällsviktiga verksamheter ska ha planerade och bemannade krigsorganisationer.
I grunden handlar det om att tydliggöra vem som ska göra vad innan krisen är ett faktum. Det stärker samhällets motståndskraft och gör Sverige bättre förberett.
Samtidigt, fru talman, måste vi vara medvetna om att beredskap inte skapas genom enbart lagstiftning. Kommuner, regioner, myndigheter och andra aktörer förväntas bära en stor del av ansvaret för genomförandet. Då måste staten också säkerställa att de har förutsättningar att klara uppgiften.
Beredskap byggs genom människor, utbildning, övning och resurser. Arbetet med att stärka totalförsvaret har därför en direkt koppling till kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar. Det är statens grundläggande ansvar att säkerställa att kommuner och regioner har förutsättningar att klara sina uppgifter. Därför måste totalförsvaret ha en långsiktigt hållbar finansiering. Det är en grundläggande förutsättning för att kommuner och regioner ska kunna fullgöra sina uppgifter och därmed bidra till att stärka totalförsvaret. Detta har också Socialdemokraterna lyft i sitt särskilda yttrande.
Fru talman! Det svenska försvaret ska vara ett folkförsvar – av svenska folket, för svenska folket. Alla har inte samma uppgift, men alla har ett ansvar. När samhället prövas behöver vi hjälpas åt och bidra med våra kunskaper och förmågor.
Den proposition vi behandlar i dag är ett viktigt steg för att skapa den struktur som krävs för att det ska fungera. Den stärker det civila försvaret, stärker totalförsvaret och stärker därmed också Sveriges säkerhet.

