Hanna Gunnarsson (V) om En modern personalförsörjning av det civila försvaret
Hanna Gunnarsson (V) höll ett anförande om En modern personalförsörjning av det civila försvaret i debatten ”Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november” den 18 nov 2026.
Fru talman! Hej till alla er som tittar och lyssnar hemma!
Jag ska hålla mig kort i dagens anförande, dels för att vi är helt överens om propositionen, dels för att vi har en pågående försvarsberedning som jag ska skynda tillbaka till.
Propositionen handlar om personalförsörjning inom det civila försvaret, och det kan man säga mycket om. Vi är överens om propositionen. De förslag som läggs fram är bra och korrekta och gäller saker som vi måste arbeta med. Förslagen handlar till exempel om krigsplaceringar, om att begära in uppgifter om utbildning och kompetens som olika människor har för att de ska kunna göra sitt allra bästa i det civila försvaret och om säkerhetsprövning. De är viktiga och bra saker att gå vidare med i arbetet med att stärka det civila försvaret.
Men jag måste ändå säga några ord om det som inte är med i propositionen. Det civila försvaret är hela samhället. Det finns inga delar av vårt samhälle som inte ingår i det civila försvaret. Det som sker med den här propositionen är viktiga förändringar i det som är toppen av det civila försvaret, som krigsplaceringar, säkerhetsprövningar och planering av övningar. Det som propositionen inte tar upp – logiskt, men ändå – är allt som är botten i det civila försvaret, det vill säga dagens samhälle som måste fortsätta att fungera om vi hamnar i stora kriser eller i värsta fall krig. Det nämns inte här, och det finns anledningar till det. Det är därför att de ligger utspridda i andra delar av det politiska beslutsfattandet som inte bara är försvarspolitik.
Det handlar alltså om att ha en sjukvård med tillräckligt mycket personal som orkar göra sitt jobb även när det blir oerhört svårt och allvarligt. Det handlar om en fungerande infrastruktur här och nu som sedan ska fungera i kris och krig. Det handlar om ett fungerande energisystem, och vidare ska skolor och förskolor kunna hållas igång även under stora kriser och i värsta fall krig. Den personalförsörjningen tas över huvud taget inte upp i propositionen. Vi får inte i de här sammanhangen glömma att om det inte finns något i dag lär det inte poppa upp från någonstans om det blir allvar på riktigt.
Vi tar upp dessa frågor i vårt särskilda yttrande till betänkandet. Vi lyfter fram brist på resurser och hela välfärdens stora brist på personal. Bristerna finns redan i dag i sjukvården och i infrastrukturen, och de kommer att finnas även i allvarliga lägen. Då kommer personalgruppen att vara ännu mindre än i dag i dessa verksamheter. Det nämns inte här – jag tycker att det är viktigt att nämna i sammanhanget – men det vi inte har i dag kommer vi inte att ha kris eller i värsta fall krig.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
