Annika Hirvonen (MP) om Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden

Fru talman! Vi debatterar Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden.

Förutom det uppdrag jag har som riksdagsledamot har jag också fått förmånen att sitta i Migrationsverkets insynsråd. Insynsrådet träffas ungefär fyra gånger per år. Vi träffar generaldirektören för att kunna ta del av hur Migrationsverket jobbar med olika frågor. En av de frågor som vi verkligen har följt noga är just de otroligt långa handläggningstiderna i medborgarskapsärenden. Vissa människor lämnade in sin ansökan före förra valet, alltså för fyra år sedan, och har fortfarande inte fått ett beslut.

Den som lyssnade när Sverigedemokraternas representant talade tidigare kunde kanske få intrycket att Migrationsverket suttit i fyra år och funderat och undrat över personens identitet och gjort olika kontroller. Men faktum är att väntetiderna beror på att ärendena legat på hög. I arbetet med att bevilja medborgarskap har man haft en alldeles för liten personalstyrka och inte jobbat tillräckligt effektivt. Det har lett till att handläggningstiderna fortsatt att vara väldigt långa. Som har nämnts i debatten är det numera många som efter de sex månader som man maximalt ska behöva vänta på beslut begär att få ett beslut i enlighet med förvaltningslagen. Då blir följden att den som inte gör en sådan begäran blir kvar längst ned i högen.

Fru talman! Miljöpartiets svar på detta har varit att i varje budget tillföra mer pengar till Migrationsverket för att man ska kunna rekrytera fler handläggare, så att man med bibehållen rättssäkerhet ska kunna hantera fler ärenden. Det är den enda vägen att komma åt det här problemet. Migrationsverket har nu gjort en förstärkning, men tyvärr är den alldeles för liten och kommer inte att lösa problemen. Det är bra med de rekommendationer som har kommit från Riksrevisionen om hur man kan jobba bättre med målstyrning, hur man kan samarbeta mellan avdelningar för att utbyta erfarenheter etcetera. Men i grund och botten kvarstår problemet: Man har inte lagt tillräckligt mycket resurser och inte prioriterat att anställa tillräckligt många personer för att kunna handlägga de här ärendena på rimlig tid.

Att vänta på sitt medborgarskap i flera år innebär ett antal konsekvenser för människor utöver osäkerheten. Jag har blivit kontaktad av personer som har lämnat in passet till Migrationsverket och måste hämta passet där varje gång de ska på arbetsresa till utlandet, för att sedan skicka tillbaka det till myndigheten igen utan att veta hur det kommer att gå. Det är också så att själva osäkerheten i sig påverkar människor.

I grund och botten är Sverige inget u-land. Vi är faktiskt ett land som ska klara av en sådan här byråkratisk ansträngning. Medborgarskapet är inte bara något slags belöning. Medborgarskapet är också biljetten in i demokratin. Det är bara svenska medborgare som har rätt att rösta i riksdagsvalet.

Det är viktigt att de här ärendena handläggs noggrant och att man gör en ordentlig prövning innan någon beviljas medborgarskap. Men det ska inte dra ut på tiden onödigt länge på grund av att ärendena ligger på hög och för få personer handlägger dem.

Fru talman! Den här regeringen har inte ansträngt sig för att korta handläggningstiderna. Man har tvärtom ansträngt sig för att förlänga handläggningstiderna. Det har man gjort med det uttalade syftet att de som nu väntar på sina medborgarskap, som de kanske ansökte om för ett, två, tre eller fyra år sedan, inte ska få beslut enligt de lagar som gäller i Sverige i dag. Tidöpartierna vill ändra lagarna – det har vi hört om i den här debatten. Men när en person får sitt beslut ska det baseras på de lagar som gäller i dag.

Enligt grundlagen ska man handlägga ärenden effektivt, och regeringen får inte styra hur en myndighet agerar i ett enskilt fall. När regeringen gjorde de här uttalandena anmälde jag och en kollega flera ministrar till konstitutionsutskottet, som också riktade allvarlig kritik mot dessa ministrars agerande.

Jag kan notera att vi i kammaren här i dag har hört å ena sidan Sverigedemokraterna, som tycker att det är bra att människor väntar olagligt länge på beslut, och å andra sidan Moderaterna, som menar att det är ett problem när myndigheter har olagligt långa handläggningstider och ineffektiva beslutsprocesser.

Vi i Miljöpartiet tycker att det är viktigt att Migrationsverket får de resurser som behövs för att människor inte ska bli kvar år efter år i väntan på beslut. Det är mycket möjligt att sittande regering vill ändra lagarna framåt i tiden, men det är aldrig okej att försöka fördröja beslut för att de som borde få sina beslut enligt nu gällande lag inte ska få det.

Fru talman! I den här debatten har vi också hört om en önskan att dela upp oss som bor i det här landet i vi och dom. Jag vill även från den här talarstolen kraftfullt ta avstånd från den typen av retorik. Jag tror att den är skadlig. Jag tror att det gör någonting med en ung människa att växa upp med stämpeln ”dom” och ses som någon annan, någon som inte hör till, bara för att hon eller han ännu inte blivit svensk medborgare.

Jag tycker att vi ska ha en gemensam ambition: att de som kommer till vårt land ska kunna bli medborgare och delta fullt ut i demokratin. Jag tycker att vi från dag ett ska se varje människa som en del av det ”vi” som ska bygga det här landet till ett bättre land. Även de som ännu inte har fått sitt svenska medborgarskap ska behandlas med respekt och människovärde. Vi ska inte kasta ut de människor som redan har gjort Sverige till sitt hemland – de som arbetar och betalar skatt, de med barn som går i skolan, de som har startat företag här, de som har köpt hus och byggt sina liv. De har byggt Sverige och orterna de bor på starkare.

Nej, den här regeringens splittrande politik, dess vi-och-dom-politik, är vi emot. Jag ser fram emot att efter valet den 13 september i år se en annan retorik från Sveriges tyngsta tjänstepersoner och ministrar – en retorik som handlar om oss alla, en gemenskap, ett vi.

Fru talman! Det är sant att jag är mycket engagerad i dessa frågor. Det här är viktigt på riktigt. Det handlar om riktiga människors liv.

I vårt tidigare replikskifte ställdes en fråga som jag inte fick möjlighet att svara på. Magnus Resare avslutade med att prata om att regeringen egentligen inte alls har förändrat reglerna för vilka som får återförenas som familj. Man har bara ändrat lite tekniskt i ramarna och tagit bort en liten tremånadersgräns. Men tremånadersgränsen är skillnaden för om ett barn i flera år ska få växa upp med sin mamma på länk eller om en mamma ska få hålla om sin dotter. Den är skillnaden för de allra flesta familjer.

Vi i Miljöpartiet tycker att den mänskliga rättigheten för ett litet barn att växa upp med sina föräldrar är absolut. En förälder ska inte behöva oroa sig för hur barnen har det i flyktinglägret i Jordanien medan man försöker lära sig svensk grammatik och söker jobb. Barnen ska få komma till Sverige så fort föräldrarna har fått uppehållstillstånd. Föräldrar ska inte sättas i det dilemma som nu råder när de till exempel flyr över Medelhavet.

Jag vet mammor som säger att de ångrar att de inte tog med sina barn på den livsfarliga flykten. Om de vetat att det skulle ta åtta år innan de fick krama sitt barn igen hade de kanske hellre riskerat livet tillsammans. Och det är ingen teknikalitet; det är någonting att engagera sig i och någonting att bry sig om. Det handlar om människors liv på riktigt.