Emma Ahlström Köster (M) svarade Azadeh Rojhan i en replik om Idrott och friluftsliv i debatten ”Protokoll 2024/25:78 Torsdagen den 27 februari” den 27 feb 2025.
Azadeh RojhanS· i en replikNär det gäller att det här är regeringens enda satsning på området menar jag så här: Det är fantastiskt med de reformer som Emma Ahlström Köster läser upp här, men jag ställer dem mot en reform som kostar 2 miljarder…Fru talman! Jag må vara Socialdemokraternas talesperson i idrottsfrågor i dag, men när jag var barn var idrott långt ifrån en självklar del av mitt liv. Jag var den där eleven som medvetet undvek bollen på idrottslektionerna, som alltid kom bland de sista i varje gren och för vilken idrott mest var förknippad med en klump i magen.
I dag förstår jag att min inställning till idrott formades redan i hemmet. Jag växte upp i en familj där idrott inte fanns på kartan – en familj som saknade kunskap, tradition och kanske till och med insikt om att deras barn skulle kunna ha en plats i idrottens gemenskap.
Inte heller kom jag i kontakt med någon idrottsförening som kunde öppna dörren och visa mig glädjen i fysisk aktivitet och idrottande. I vårt bostadsområde saknades dessutom möjligheter till spontanidrott – det fanns inga planer eller ytor som lockade till lek och rörelse. Mina idrottslärare var fantastiska, men kanske såg de det inte som sin roll att göra en idrottare av mig.
På tal om idrottslärare, fru talman, hade jag nyligen förmånen att delta på Idrottsgalan tillsammans med kollegor från utskottet. Det var en fantastisk kväll, men det som berörde mig mest var priset för Årets Peppare och vinnaren Oscar Mikaelsson. Han är idrottslärare på Katarina norra skola, och genom sin unika pedagogik skapar han en miljö där alla barn känner sig inkluderade, där alla barn upplever rörelseglädje och där varje elev hittar sin plats. Oscar Mikaelsson gör en ovärderlig insats för sina elevers hälsa och välmående – och vem vet, kanske inspirerar han en elev som i framtiden blir elitidrottare. Det behövs fler som Oscar Mikaelsson som når ut till barn och unga där de finns.
Fru talman! Fler barn och unga måste få chansen att delta i idrott och idrottande. För det behövs det fler ledare och fler ändamålsenliga anläggningar. Utan dessa grundläggande förutsättningar spelar det ingen roll vilka ekonomiska incitament vi erbjuder – barn och unga som aldrig möter idrotten kommer fortfarande att hamna utanför.
Regeringens förslag om fritidskortet må låta som en lösning på ungas minskande deltagande i idrotten, men i praktiken löser det inte de grundläggande problemen. För barn som redan är aktiva kan fritidskortet innebära ett ekonomiskt stöd. Men för dem som aldrig ens får chansen att prova på idrott, som saknar förebilder och ledare som fångar upp dem eller som bor i områden där anläggningar är fullbokade eller obefintliga gör kortet ingen skillnad.
Det är inte bara vi socialdemokrater som ser problemen. Lagrådet har i sin granskning av lagförslaget pekat på stora brister i utformningen av systemet. Man konstaterar att det i dagsläget är omöjligt att bedöma om de kommande föreskrifterna ens kommer att ligga inom regeringens kompetensområde eller om de över huvud taget kan uppnå det syfte som regeringen säger sig ha med reformen.
Lagrådet efterlyser en tydligare lagtext och en mer precis beskrivning av hur fritidskortet faktiskt ska fungera, för som det ser ut just nu verkar det som att vi i riksdagen ska fatta beslut om något där det saknas en tydlig plan och där det är väldigt oklart vad konsekvenserna blir.
Kritiken stannar inte där. Lagrådet påpekar dessutom att fritidskortet i sig är en missvisande benämning. Det handlar nämligen inte om något kort över huvud taget utan snarare om ett bidragssystem där vårdnadshavare ansöker om stöd för vissa fritidsaktiviteter. Stödet ska sedan betalas ut direkt till godkända utförare, men inget av detta sker genom något kort. Lagrådet anser att begreppet snarast är förvirrande och föreslår att det ska kallas något annat, som ett statligt stöd för barns fritidsaktiviteter.
Fru talman! Att regeringen misslyckas med att adressera de verkliga problemen blir ännu tydligare när vi ser den ekonomiska verkligheten för många familjer.
Strax före jul presenterade Riksidrottsförbundet nya siffror som visar att kostnaderna för barns idrott har nästan fördubblats på 20 år. Det är en skrämmande utveckling. Vi vet redan att många barn rör sig för lite och att fler och fler tvingas hoppa av sina aktiviteter på grund av familjens ekonomi.
Samtidigt för regeringen en ekonomisk politik som slår hårt mot stora grupper som redan kämpar med höga matpriser, elräkningar och hyreskostnader. Höginkomsttagare har kompenserats för inflationen genom skattesänkningar, men för barn i låginkomstfamiljer blir det allt svårare att få livet att gå ihop och ge idrotten en plats. Det är dyrt att vara fattig.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att undra vad regeringen egentligen avser att göra för att fler barn ska ha möjlighet att idrotta. Hur ska regeringen se till att kostnaderna inom idrotten pressas tillbaka i stället för att skjuta över ansvaret på ett fritidskort som varken når dem som behöver det mest eller löser idrottsrörelsens verkliga utmaningar?
Fru talman! Det som verkligen behövs är långsiktiga satsningar på idrottsrörelsen. Det är ideella krafter som bär upp mycket av den verksamhet som finns, men det är i dag svårt att rekrytera och behålla ledare. Föreningar larmar om att de får säga nej till barn på grund av att det helt enkelt inte finns tillräckligt många ledare som kan leda verksamheten.
Samtidigt ser vi hur bristen på idrottsanläggningar skapar flaskhalsar. I många kommuner är köerna långa och tiderna otillräckliga, vilket gör det svårt för nya barn att börja idrotta. I vissa kommuner saknas anläggningar helt, vilket gör det svårt för vissa sporter att ens existera i de kommunerna.
Om vi på riktigt vill att fler barn och unga ska få tillgång till idrottens gemenskap och alla dess positiva effekter måste vi börja i rätt ände. Vi behöver säkerställa att fler barn får möjligheten att upptäcka idrottens kraft, oavsett bakgrund, bostadsort och föräldrarnas engagemang.
Vi socialdemokrater vill därför se fler arvoderade och utbildade ledare i idrottsföreningar. Ambitionen är att utbilda och arvodera 1 000 ungdomar. För det avsätter vi i vår budgetmotion 200 miljoner kronor under 2025. Sammanlagt går vi i vår budgetmotion fram med 645 miljoner kronor i satsningar på idrotts- och friluftsområdet.
Vidare vill vi uppmuntra regeringen till att på allvar börja beakta behovet av renovering och nybyggnation av idrottsanläggningar. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar, och det är dags att hitta ett svar på denna viktiga efterfrågan.
Fru talman! I dag är det alltför många barn och unga som, precis som jag en gång i tiden, aldrig nås av idrotten. De går miste om allt det fantastiska som idrotten kan innebära: gemenskap, hälsa, självförtroende och glädje.
Frågan vi måste ställa oss är: Gör vi det som krävs för att fler barn och unga ska få idrotta? Då uppstår frågan: Har regeringen verkligen ägnat tid åt att reflektera över om man gör rätt sak, eller har man stirrat sig blind på fritidskortsreformen?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett engagerat anförande!
Ledamoten Rojhan beskriver fritidskortet som regeringens enda svar på de problem jag tror att vi delar och ser gemensamt på. Men det är absolut inte sant. Jag vet inte om jag var otydlig i mitt elva minuter långa anförande, där jag lyfte fram några av de saker vi gör. Jag ska därför ta tillfället i akt att ta upp några till.
Bland annat skickar vi riktade medel – pengar – rakt i famnen på de organisationer som främjar rörelse och aktivitet. Ledamoten Azadeh Rojhan får gärna också läsa in sig på Idrottslyftet, som siktar in sig på precis den grupp som står allra längst bort: de familjer och de barn som inte har idrott i sin egen familj. Förebilder kommer till hemmet eller finns i de områden där de inte finns naturligt. Om vår politik hade varit verklighet när ledamoten växte upp hade hon förmodligen blivit inkallad, eller inlockad, i idrotten via en sådan.
Vi minskar också skärmarna i skolan. Mindre skärmar, och mer böcker. Vi tror att skärmen är ett problem som håller barn och unga ifrån att ägna sig åt rörelse och aktivitet.
Vi har också upprättat en kunskapsplattform tillsammans med Centrum för idrottsforskning, där vi fortsätter att kartlägga problematiken kring anläggningar.
Jag skulle vilja ställa den här frågan till ledamoten Azadeh Rojhan: Hur många ministrar inom idrottsområdet avverkade Socialdemokraterna under sin tid vid makten? Azadeh Rojhan menar ju att vi skulle vara spretiga och inte komma fram till sak.
Fru talman! När det gäller att det här är regeringens enda satsning på området menar jag så här: Det är fantastiskt med de reformer som Emma Ahlström Köster läser upp här, men jag ställer dem mot en reform som kostar 2 miljarder kronor att tillämpa och genomföra. Det är 2 miljarder kronor som riskerar att på sikt utarma det som hela idrottsrörelsen står för. Det är 2 miljarder kronor som i stället för att gå till administration och byråkrati kunde ha använts här och nu för att skapa fler idrottsmöjligheter för barn och unga.
Det stämmer inte att jag nog hade nåtts av det här om denna politik hade funnits på plats när jag växte upp. Fritidskortet hade inte på något sätt hjälpt mig eller någon av mina vänner som aldrig nåddes av idrotten när jag växte upp. Fritidskortet hade inte gjort det möjligt för fler ledare att jobba med uppsökande verksamhet. Det hade inte gjort det möjligt att bygga fler ytor i mitt närområde där vi hade kunnat ägna oss åt spontanidrott eller liknande.
Det här är Tidöpartiernas enda stora reform på detta område. Risken med den här reformen är att den på sikt kommer att utarma satsningar på idrottsrörelsen. Jag är väldigt orolig över att den självinsikten och det konsekvenstänket inte finns hos Tidöpartierna.
(Applåder)
Fru talman! Jag måste tyvärr säga att ledamot Rojhan far med osanning, för det här är inte den enda satsning som regeringen gör. Regeringen menar att skolan, sjukvården och civilsamhället behöver hjälpa till. Det här må kosta pengar, och då är det lustigt att en socialdemokrat inte tycker att de pengarna ska gå till barn och unga som står allra längst ifrån.
Jag vågar fortsatt, med en dåres envishet, mena att satsningen Idrottslyftet, som jobbar med att nå dem som står längst bort, hade nått ledamoten om hon hade varit barn vid den tidpunkten. Det handlar om pengar till rörelsefrämjande aktiviteter. Det handlar om idrottslyft för att nå dem som står längst ifrån och om minskade skärmar i skolan. Det handlar om pengar för att upprätta ett kunskapsforum för anläggningar och miljöer.
Det kan komma som en nyhet för Azadeh Rojhan att 30 procent av de skollokaler och miljöer som vi kan använda till idrott i dag står tomma. Låt oss börja där och använda de resurser vi redan har så att färre barn och unga ska behöva stå vid sidan av och vänta på en stor reform som Socialdemokraterna lovar. Låt oss använda resurserna här och nu så att vartenda barn kan bjudas in till idrotten.
Jag noterade också att ledamot Azadeh Rojhan inte svarade på min fråga: Hur många socialdemokratiska ministrar krävs det för att inte landa i något av de kloka och konkreta förslag som den här regeringen presterar? Det var fyra ministrar på åtta år, och de kom inte i närheten av de fem saker jag lyfter fram.
Fru talman! Vi landar inte i samma slutsatser eftersom vi tillhör olika partier och har olika ideologier som utgångspunkt. Vi menar att det kanske inte är en särskilt klok avvägning att 2 miljarder går till en reform vars konsekvenser inte ens Lagrådet kan bedöma.
Det här är en ideologisk fråga för oss. Vi ser att den här reformen kommer att leda till en marknadisering av vår största folkrörelse: idrottsrörelsen. Vi ser att detta kommer att leda till att vi ställer aktörer som kulturskolan och idrottsrörelsen mot varandra och säger åt dem att konkurrera i stället för att låta dem samverka för att nå ut till barn och unga som i dag inte har fritidsaktiviteter. Vi ska säga: Här finns ett barn, och här finns en peng kopplad till det. Konkurrera med varandra om vem som kan få det!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idrott och friluftsliv
Vi tror inte på en sådan lösning. Vi tror inte på en lösning där vi går mot en marknadisering av idrottsrörelsen, folkrörelsen och kulturskolan. Den ideologiska skiljelinjen är alltså tydlig, och det är av den anledningen vi inte står bakom fritidskortet som reform.
(Applåder)