Fru talman! Detta ärende har ungefär samma tema som det förra. Riksrevisionen har gjort en mycket ambitiös och omfattande genomgång av Polismyndighetens hantering av det som ibland av oss lite slarvigt kallas för mängdbrottslighet, vardagsbrottslighet eller liknande. Med detta avses brott som är av relativt enkel beskaffenhet och där förundersökningen i allmänhet sköts och leds av Polismyndigheten själv.

Det kan tyckas vara brottslighet av enkel beskaffenhet. Men för dem som drabbas kan resultatet bli livslånga lidanden. Det kan handla om djupt integritetskränkande upplevelser som tar många år att hämta sig från, om någonsin. Det kan handla om stora ekonomiska värden för näringsidkare och privatpersoner. Även om det är fråga om ett mängdbrott eller vardagsbrott kan det för den enskilde ha otroligt stor betydelse.

Huvudkritiken i Riksrevisionens rapport handlar om att resultaten när det gäller personuppklaringen har försämrats trots de stora resurstilldelningarna. Polismyndigheten har fått fler anställda, genomfört en omorganisation och fått de redskap och verktyg från politiken som man har pekat på när det gäller brottsverktyg, kameraövervakning, resurstilldelning etcetera. Ändå ser vi en minskad och försämrad personuppklaring.

I grund och botten kokar detta ned till vad som är medborgarnas berättigade förväntningar. Det handlar om att vi kräver leverans. Vi i politiken har prioriterat rättskedjans resurser i förhållande till andra nyttigheter i samhället. Vi hade kunnat lägga dessa pengar på nödvändiga infrastruktursatsningar som har fått sättas på väntelistor. Pengarna hade kunnat gå till barn- och ungdomspsykiatrin där det pågår ett haveri. Pengarna hade kunnat gå till att förbättra kontinuiteten för våra äldre inom hemtjänsten. Men vi har valt att prioritera rättskedjans olika delar därför att vi har sett att de samhällsutmaningar som vi har stått inför har gjort dessa prioriteringar nödvändiga. Därför har rättskedjan fått historiskt stora resurstilldelningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

I detta ärende har vi socialdemokrater ett särskilt yttrande. Det handlar, som i det förra fallet, om att man bör lyssna på Riksrevisionens rekommendationer. Jag ska inte gå igenom den långa och digra listan som har presenterats. Men i grund och botten handlar det om att vi återigen behöver få en högre uppklaringsprocent och ett större fokus på den lokala nivån för att hindra att privatpersoner, näringsidkare och organisationer får sin trygghet och säkerhet naggad i kanten. Det handlar om allmänhetens förtroende för rättssamhället i stort.

Vi som har jobbat med rättspolitik ett antal år kontaktas av många människor som berättar om sina erfarenheter när de har ringt till polisens kontaktcentrum och försökt anmäla ett inbrott i ett källarförråd, att de har blivit av med utemöbler utanför sitt hus eller att de har blivit hotade på jobbet. Påfallande ofta får vi höra historier som vi som politiker kanske inte riktigt vill höra om att människor upplever att de inte blir lyssnade på, att utredningsinsatserna är för dåliga eller obefintliga eller att de får besked om att ärendet avskrivits i brist på spaningsuppslag trots att de kanske personligen vet vem som har utfört brottet eller vilka grupper som det kan vara fråga om. Vi vill ju att det ska fungera bra. Det blir alltså en förtroendeklyfta mellan allmänheten och polisen som är oerhört förödande.

Men det är också höga kostnader för samhället förenade med detta. Och det finns, vilket är viktigt att säga, väldigt tydliga kopplingar mellan den så kallade vardagsbrottsligheten och den grovt organiserade brottsligheten.

Vi pratar många gånger i dag om att unga människor gromas in i gängmiljöer. Det påminner om den typen av beteenden. Det är lite grann detta som det handlar om, alltså att man får unga människor att göra mindre allvarliga brott initialt. De dras in i detta och sätts i skuld. Människor har hållhakar på varandra, som i sin tur kan emanera från brottslighet som från början inte är speciellt allvarlig. Men sakta men säkert dras unga människor in i detta och utför allt värre brott. Det finns alltså direkta och avgörande kopplingar mellan dessa delar av den kriminella verksamheten i vårt land.

En sak i Riksrevisionens rapport är extra central, och det är när man tydligt säger att resurserna inte räcker till lokalpolisområdena även om satsningarna på regional nivå delvis kommer lokalpolisområdena till godo. Fortfarande är det så att polisens karriärmöjligheter har gått inåt och uppåt. Vi har sett att man har blivit midjetjock och att lokalpolisområdena inte får de resurser som krävs. Och väldigt många av dessa mängdbrott hanteras på den nivån.

Men, som sagt var, vi har väldigt effektiva kontrollinstrument i vårt samhälle, och staten har Riksrevisionen, Statskontoret, Brå och många andra som är otroligt duktiga utvärderingsinstrument som vi ska vara tacksamma för. De ger oss redskap att fatta klokare beslut på sikt, och de ger också myndigheterna vägledning att spetsa sin myndighetskompetens. Jag tror att denna rapport har varit en ögonöppnare både för Polismyndigheten och för oss politiker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

(Applåder)

Fru talman! Riksrevisionens rapport väcker allvarliga frågor om polisens förmåga att hantera den typ av brott som utgör mer än 80 procent av alla anmälda brott i vårt samhälle, nämligen mängdbrott. Mängdbrott, såsom stöld, skadegörelse, bedrägeri och misshandel, är brott som allvarligt skadar dem som utsätts för dem. Dessutom har mängdbrotten ofta en koppling till organiserad brottslighet, vilket vi bör påminna oss om. Därför är det av yttersta vikt att polisen har förmågan att effektivt bekämpa och utreda mängdbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Riksrevisionens rapport ger oss en tydlig indikation på att resultaten av polisens hantering av mängdbrott har försämrats när det gäller uppklaring trots betydande anslagsökningar, en ökning av antalet anställda och en genomgripande omorganisation. Det är mycket oroande.

Riksrevisionen konstaterar att polisen inte har hanterat mängdbrott på ett tillräckligt effektivt sätt. Det finns flera faktorer som bidrar till denna bristande förmåga. En av dessa är Polismyndighetens fördelning av resurser. Man har inte lyckats skapa tillräcklig bemanning i lokalpolisområdena. De senaste åren har Polismyndigheten vuxit mer i toppen än i botten.

Tidigare i år presenterade Brottsförebyggande rådet sin delredovisning av utvärderingen av satsningen på 10 000 fler polisanställda. Av denna framgår att den lokala nivån överlag inte har tillförts resurser i den utsträckning som behövts. Verksamheter på central nivå har ökat mer än lokalpolisområdena.

Fru talman! Alldeles för många polisanställda planerar, administrerar, analyserar, skriver grandiosa strategier eller arbetar med diffus metodutveckling i långdragna projekt. Alldeles för få patrullerar gatorna och utreder brott. Alltför många sitter i möten och diskuterar hur saker ska göras. Alltför få gör faktiskt något.

Sveriges medborgare behöver färre byråkrater och fler riktiga poliser. Det finns många kompetenta poliser och civilanställda som vill göra ett bra jobb, på alla nivåer i organisationen, men de har svikits av Socialdemokraternas vanstyre. Det var under Morgan Johanssons vakt som denna utveckling skedde. Under Socialdemokraternas tid förvärrades brottsligheten. Under Socialdemokraternas tid vid makten fick polisen sämre förutsättningar. Under Socialdemokraternas tid vid makten blev anstalterna överfulla.

Det är nu nödvändigt att snabbt bygga fler anstalter. Ja, det är svårt. Ja, det är dyrt. Men alternativet är värre. Alternativet är att farliga och brottsaktiva personer inte låses in.

När Socialdemokraterna nu motsätter sig utbyggnaden av kriminalvården gör de sig till gängens bästa vänner. Att motsätta sig utbyggnad av kriminalvården innebär att man motsätter sig straffskärpningar. Straffskärpningar är nödvändiga för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Medan Socialdemokraterna gör sig till gängens bästa vänner gör Moderaterna och regeringen vad som krävs för att vända utvecklingen och göra Sverige tryggare och säkrare.

Regeringen tar nu lyckligtvis tag i detta, och man tar också tag i Polismyndigheten. Ekonomistyrningsverket har fått i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av Polismyndighetens resursstyrning, vilket är mycket viktigt. Den nya rikspolischefen har fått en tydlig inriktning för sitt uppdrag: att öka bemanningen lokalt och i kärnverksamheten. Detta följs nu noggrant upp.

Enligt Riksrevisionens rapport är en annan utmaning bristen på nödvändig kompetensutveckling inom Polismyndigheten. Dessutom har beslutet att begränsa anställningen av civilanställda påverkat förmågan att effektivt ta emot anmälningar, genomföra forensiska undersökningar och administrativt stödja personalen. Resultatet av dessa brister är en omfattande arbetsbelastning på den operativa nivån, vilket förvärrar situationen ytterligare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Riksrevisionen bedömer att läget är allvarligt, och jag delar den bedömningen. På Polismyndigheten måste man nu göra det rätta för att åtgärda de tillkortakommanden som granskningen synliggör. Riksrevisionen bedömer att om man inte gör det som krävs för att komma till rätta med problemen kan det på sikt leda till fler brottsutsatta personer, näringsidkare och organisationer och till att fler inte får sin trygghet och säkerhet tillgodosedd. Riksrevisionen bedömer också att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskerar att minska.

Detta är mycket allvarligt - och det är mycket allvarligt att Socialdemokraterna har låtit det bli så här illa.

Fru talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrott. Det finns mycket att säga om detta, och ett par saker bör man bära med sig i debatten.

Riksrevisionen konstaterar att det finns ett antal anmärkningsvärda och allvarliga brister. Det handlar bland annat om att polisen inte lyckats bemanna lokalpolisområdena i tillräcklig utsträckning. Man har heller inte genomfört nödvändig kompetensutveckling, och man har satt för snäva gränser för antalet civilanställda.

Det finns även stora brister kopplade till polisens kontaktcenter, PKC. Det handlar om långa svarstider och bristande kompetens. Vi är säkert många som erfarit att man inte kommer fram till PKC när man har ringt och vill anmäla brott. Jag har mött många genom åren som är frustrerade, uppgivna och irriterade över denna brist. Det är även problem med anmälningar i och med att enskilda målsägare ålagts att själva anmäla brott via nätet. Man kan konstatera att dessa anmälningar i grunden orsakar ett omfattande merarbete inom polisen eftersom anmälningarna är så bristfälliga.

Riksrevisionen riktar även kritik mot den tidigare regeringen. I rapporten kan vi läsa att den tidigare regeringen genom anslagshöjningar visserligen gjort det möjligt för polisen att hantera mängdbrotten på ett effektivt sätt och att man också gett Polismyndigheten relevanta uppdrag och krävt återrapportering. Dock pekar Riksrevisionen i sin rapport på att den tidigare regeringen varit ganska passiv genom att inte föreslå lagändringar, vilket kan påverka förutsättningarna för Polismyndigheten.

Förhoppningsvis gör nuvarande regering vad som krävs och ger Polismyndigheten det stöd som behövs genom lagändringar och straffskärpningar. En del är redan på plats, men mycket mer är att vänta. Petter Löberg kan alltså vara lugn med att han inte kommer att vara arbetslös länge till, för framöver kommer det att landa en hel del i utskottet.

Låt mig också nämna att vi stärker det brottsförebyggande arbetet och sätter familjen i centrum. Vi satsar historiskt sett mycket på hela rättsväsendet, och vi bygger ut polis och rättsväsen i rekordfart. Vi vill givetvis även stärka utredningsverksamheten och den lokala närvaron.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Som nämnts här utgör mängdbrotten en väldigt stor andel av de anmälda brotten, närmare 80 procent. Antalet anmälda brott låg 2022 på runt 1,2 miljoner. Det handlar om stöld, skadegörelse, bedrägeri, misshandel med mera - brott som drabbar enskilda personer och kommer dem väldigt nära. De kommer också nära bostadsområdena och påverkar vår upplevelse av trygghet väldigt mycket. De tillfogar givetvis de brottsdrabbade stor skada och innebär en stor kränkning.

Detta är också brott som ofta har en nära koppling till den grova organiserade brottsligheten. Många av de vardagsbrott som vi upplever - eller mängdbrott, beroende på vad man vill kalla dem - är ju instegsbrott, framför allt för unga som kommer in i brottsligheten och växer in i den. Om ingenting görs, om vi inte klarar upp detta, är många av dem snart inne i betydligt tyngre kriminalitet.

Vi kristdemokrater har under lång tid drivit på för att mängdbrottsligheten tydligt ska prioriteras upp. Det är som tidigare nämnts oacceptabelt att ärenden läggs på hög. Den mängd direktavskrivningar som görs kan inte tolereras. Det blir en felaktig signal till allmänheten men framför allt till den som är drabbad av brott och upplever att man inte får möjlighet till upprättelse.

Man kan dock konstatera att det finns metoder för att öka uppklaringen. Svenskt Näringsliv och Livsmedelshandlarna har tittat på tysk polis, som klarar upp ungefär 80 procent av butiksstölderna. Jag vet inte om vi ens kommer upp i en tvåsiffrig procentsats i Sverige. Man kan fundera på om det är ett strukturellt fel eller vad det annars beror på.

Oavsett vilket kan man konstatera att när vi träffar handlare säger de att de har slutat anmäla butiksstölder. Den siffra som vi senast fick oss till livs var att tre av tio anmälde brott. Sju av tio underlåter alltså att anmäla brott. Varför gör man då ingen anmälan? Jo, helt enkelt därför att man upplever att det inte är lönt. Man får inget gehör från polisen, utan ärendena skrivs av utan någon form av utredning över huvud taget, så kallad direktavskrivning. Man tror att polisen rycker på axlarna och bara pliktskyldigt tar emot anmälan, som sedan skrivs av utan åtgärd.

Som kristdemokrat talar jag gärna om de värderingar som byggt vårt samhälle starkt. Vi har i Sverige en lång tradition av hög tillit till vårt rättssystem. En polis som har tid att hantera vardagsbrottslighet är fundamental för att bevara denna tilltro till rättsstaten och ytterst till varandra som medmänniskor. Det gör nämligen något med oss, oavsett allvarlighetsgraden i det inträffade, att veta att rättskipningen inte fungerar som den ska. Maktlösheten blir påtaglig, samtidigt som signalen till brottslingen är att du kan komma undan med brott. Det är en mycket oroväckande utveckling som vi måste komma till rätta med.

Fru talman! Förtroendet för polisen är fortsatt högt i mätningar, framför allt när det gäller bemötande. Men när brottsdrabbade tillfrågas om hur de upplever polisens effektivitet tycker bara 20 procent, eller en av fem, att polisen är effektiv när det gäller att hantera brottsanmälningar.

Fru talman! En orsak till att få mängdbrott klaras upp och att det sker direktavskrivningar är att resurserna binds upp av det dödliga skjutvapenvåldet. Det är givetvis viktigt och prioriterat. Den tunga kriminaliteten har självklart hög prioritet. Men som jag sa har mängdbrotten inte sällan starka samband med den grova organiserade brottsligheten. Det gäller inte minst vid bedrägeribrott, narkotikabrott och vissa brott begångna av unga lagöverträdare. De som börjar med ett vardagsbrott slutar ofta med något betydligt grövre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

För att bekämpa den grova brottsligheten måste vi därför också utreda mängdbrotten när prognosen för lagföring är god och se till att gärningspersonerna lagförs. Därför är det mycket angeläget att bekämpa den typen av brott.

Avslutningsvis, fru talman, måste vi ständigt jobba med den lokala polisnärvaron, där det måste finnas en kontinuitet. Det räcker inte med en kommunal polisnärvaro någon timme i veckan. Den bärande tanken med omorganisationen 2015 var en polis närmare medborgarna, en synlig polis med god lokal- och personkännedom och ett nära samarbete med kommun, näringsliv, föreningar och boende. Sverige ska vara ett tryggt land att bo i, oavsett var man bor.

Fru talman! Detta och mycket mer behövs. Kristdemokraternas intensiva arbete med att bekämpa brotten fortsätter - steg för steg, budget för budget och reform för reform. Du som är brottsoffer ska kunna lita på Sverige igen.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Fru talman! Butiksstölderna i Sverige har fördubblats sedan 2010. År 2021 stals det för 8,5 miljarder i Sverige. Nästan hälften av detta beräknas vara stölder av livsmedel, exempelvis kött. Detta märks i landets livsmedelsbutiker. På många håll vågar butiker inte längre ha dyrt nötkött framme, just på grund av stöldrisken. Nyare butiker har infört utpasseringskontroller även vid vanliga kassor. Vissa särskilt brottsutsatta butiker har väktare på plats. Det innebär en kostnad för butiken, och den faller i sin tur över på kunden.

År 2021 infördes lagen om tillträdesförbud. Den innebär att personer som vid upprepade tillfällen utsätter butiken eller dess anställda för brott kan få tillträdesförbud till den specifika butiken under en tidsbegränsad period. Under de första två åren skickades 423 ansökningar in. Av dessa beviljades 198, ungefär 47 procent. Samtidigt fortsätter kostnaderna för butiksstölder att skjuta i höjden.

Den samlade bedömningen från handeln är att tillträdesförbudet inte fungerar. Det är en för krånglig och långdragen process. Eftersom butikernas polisanmälningar om stölder allt som oftast läggs på hög och senare läggs ned blir det än svårare att få ansökningar om tillträdesförbud beviljade.

Riksrevisionens samlade slutsats i granskningen av Polismyndighetens hantering av mängdbrott är att myndigheten inte hanterar mängdbrott effektivt. Om våra brottsbekämpande myndigheter inte lyckas förhindra mängdbrotten, vilka butiksstölderna är en del av, är min bestämda uppfattning att butikerna måste ges ökade möjligheter att själva agera, fru talman.

I grund och botten handlar det om äganderätten. Massor med butiksägare runt om i Sverige lägger ned sin själ i sin butik. Många av butikerna ligger i små samhällen och är en viktig del i att hålla dessa små samhällen levande. Butiksägarna vill inget hellre än att ha kunder, men när personer upprepade gånger missköter sig måste det bli enklare att porta dessa.

Det handlar om äganderätten. Det måste vara upp till butiken att på egen hand avgöra vem som inte hör hemma i deras butik, precis som att vi inte släpper in människor som misskött sig i våra hem. Det vore bisarrt om jag som husägare skulle behöva ansöka om vem som inte ska få komma in i mitt hus eller på min tomt.

Men detta är typiskt för Sverige. Vi har ett problem med butiksstölder. I stället för att med lagstiftning tydligt markera för den som äger en butik att den personen avgör vilka som inte tillåts vara på personens egendom blir det en halvmesyr. Den ser uppenbarligen bra ut på papper, men den fungerar inte i praktiken. Det handlar om butiksägares rätt till sin egendom. När samhället inte kan ge butiksägare den tryggheten måste det kunna vara upp till landets butiksägare att själva agera. Annars vinner de kriminella.

Riksrevisionens samlade slutsats i granskningen av Polismyndighetens hantering av mängdbrott är att myndigheten inte hanterar mängdbrott effektivt. Jag instämmer i kritiken och förväntar mig att man genomför de åtgärder som krävs för att återupprätta förtroendet för Polismyndighetens hantering av dessa typer av brott.