Ann-Christine Frohm (SD) svarade Jonathan Svensson i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Jonathan SvenssonS· i en replikIngen av oss socialdemokrater, och mig veterligen ingen annan här inne heller, kommer någonsin att acceptera hat eller hot mot förtroendevalda i någon som helst riktning, oavsett om det riktas från höger till vänster…Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Jag har många gånger stått i den här talarstolen och pratat om integration, eller anpassning som jag hellre vill kalla det, och den bristande integrationen i vårt land. Men vi får inte glömma bort det viktiga område som också ingår i det här, nämligen diskriminering. Det är något jag tycker att vi talar för lite om, så i dag tänkte jag till stor del uppehålla mig vid diskriminering i mitt anförande.
Detta är en budget som vi har förhandlat fram med regeringen, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Vi har kommit en bra bit på den sverigedemokratiska vägen, men vi är långtifrån nöjda. Som det största partiet i regeringsunderlaget ser vi det som en självklarhet att så långt som möjligt tillgodose det mandat väljarna har givit oss. Jag vill tacka Tidöpartierna för det goda samarbete vi hittills har haft i utskottet, men efter nästa val är det en nödvändighet för vårt land att Sverigedemokraterna är en del av regeringen.
Fru talman! Jag är en mycket stolt sverigedemokrat. Jag vet att mitt parti drivs av en vilja att göra det som är allra bäst för Sverige.
Under decennier försökte vi förklara just detta för er i kammaren och för hela svenska folket. Jag minns när Jimmie Åkesson för första gången år 2010 stod i just denna talarstol för att få alla partier i denna sal att lyssna. Att älska sitt land och känna ansvar gentemot föregående och kommande generationer är inget annat än godhet, kärlek och ansvar. Den kärleken har inte det minsta att göra med att se ned på, tycka illa om eller rent av hata någon annan.
Det vi har anklagats för ligger väldigt långt ifrån hur jag fungerar som människa och hur mina kollegor och partikamrater kan beskrivas. Vi har förklarat detta för er och för hela svenska folket.
Och vad möttes vi av i denna kammare? Jo, en självupptagen skrikvänster som inte bara spenderade dagarna med att förklara hur öppna, toleranta och godhjärtade de själva var. Nej, de lade minst lika mycket tid på att förklara hur vi sverigedemokrater stod för raka motsatsen.
Den bild av oss sverigedemokrater som denna vänstertyckarelit, ofta med hjälp av medierna, spred av oss som parti – vi framställdes som kalla, hårda och elaka – gav konsekvenser. Jag har vänner och kollegor som överfallits, misshandlats, förlorat sina arbeten och fått utstå hat, hot och annan brottslighet. Jag har själv utsatts.
Konsekvenserna för dem som betett sig illa eller begått brottslighet mot oss kan sammanfattas med att vara i de närmaste helt obefintliga – förutom en konsekvens, nämligen det faktum att vänstertyckareliten har fått bevittna hur vi sverigedemokrater i val efter val gått framåt i riksdagen.
När det däremot gäller arbetet mot diskriminering och grunder som kan kopplas till politisk åskådning har Sverige inte gått framåt utan suttit i baksätet utan intresse av någon styrning mot förändring – hittills.
Fru talman! Att förlora sitt arbete, att nekas förtroendeuppdrag inom facket, att nekas hyra en lokal, att nekas gå in i en restaurang som gäst, att bli bortmotad från butiker när man haft kläder med SD-loggan på – inte på grund av vem du är som människa utan på grund av vilket parti du tillhör – är hur vår vardag som sverigedemokrater har sett ut under decennier.
Att politisk åskådning utelämnades när Sverige antog FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och vad som är diskriminering passade uppenbarligen denna vänstertyckarelits agenda väldigt väl. Dessa egenutnämnda godhetsapostlar har utan några som helst konsekvenser ostört kunnat fortsätta sitt hetsande mot SD. Diskrimineringen och det den lett till för oss ute i vardagen har fått fortgå.
De som enligt dem själva är de mest öppna och de mest toleranta har visat sig vara de mest mentalt avgränsade och minst toleranta så fort Sverigedemokraterna kommit på tal. Jag har till och med uppmanats att packa mina väskor och dra från landet för att mitt fosterland inte längre tillhör mig. Det är inte bara häpnadsväckande och sorgligt; det är också farligt. Det har skapat ett vi-och-dom-samhälle som vi sverigedemokrater aldrig har velat ha.
Äntligen har dock svenskarna, vare sig deras förfäder bidragit till att bygga upp det här landet eller om de kommit hit på senare år och anpassat sig, öppnat både ögon och öron och faktiskt lyssnat. Sett eländet tror jag att de flesta hade gjort för länge sedan. Vi lever ju där ute i verkligheten.
På tal om svenskar, fru talman: Svenskar som grupp kan i dag inte diskrimineras. Det är givetvis inte acceptabelt. Till alla er som utsatts för hot och hatbrott enbart för att ni är svenskar, särskilt alla ungdomar och äldre som ofta befinner sig i extra utsatta situationer, vill jag säga: Vi finns här för er. Självklart har vi sverigedemokrater en lösning även på detta.
Vi föreslår att vi ändrar lagens skrivning så att diskriminering innebär att man utsätts för ”otillbörlig särbehandling”, i stället för dagens olika uppspesade punkter om vad man anses kunna diskrimineras för. Då lämnas ingen utanför. Det är väl en självklarhet att vi svenskar ska ha samma rätt till skydd som grupper som tidigare inte ens satt sin fot i detta land?
Fru talman! Det multikulturella experiment som de gamla partierna sjösatte, utan att ens ha frågat svenska folket, ledde till extremt negativa konsekvenser för Sverige. Idén om att öppna gränserna, släppa in miljoner människor från avlägsna kulturer och hoppas på det bästa var inte så bra, milt uttryckt.
Ni partier som sitter här inne, främst Socialdemokraterna och den vänstra sidan, lyckades förvandla ett av världens tryggaste och säkraste länder till något helt oigenkännligt. Vi som har haft förmånen att fira ett antal födelsedagar vet hur Sverige såg ut tidigare, och jag känner en stor sorg över att barnbarnen nu möts av en helt annan uppväxt.
Nog för att samhällen utvecklas och förändras, och då ofta till det bättre, men Sverige har inte genomgått den här förändringen på naturlig väg. Den har tvingats på svenska folket utan att vi ens har velat ha den. Alla miljarder som har pumpats in i allehanda värdelösa integrationsprojekt och i utanförskapsområden ledde inte till någonting annat än ren och skär pengaförstöring och ökad splittring.
Vi sverigedemokrater har en annan lösning. I stället för att tro att man blir svensk bara man kliver över gränsen till vårt land, i stället för att som vänstersidan naivt tro att multikultiprojektet ordnar sig av sig självt och i stället för att tro att nya pengar leder till nya värderingar menar vi att det måste ställas krav på individerna själva. Lär er svenska! Studera och anamma kulturen i det land ni befinner er i! Anpassa er och visa på allvar att ni vill bli en del av Sverige!
För dem som gör det finns alla möjligheter att skapa sig ett gott liv och ingå i vår svenska gemenskap. För dem som väljer en annan väg är det bara att lämna vårt land. Krav på anpassning, förväntningar på individen själv och en raffinerad offermentalitet – ursäkta mig, en raderad offermentalitet, menade jag – är den bästa integrationspolitik som finns.
Fru talman! Vi har kommit en bra bit på väg, men vi är långtifrån nöjda. Nästa val söker vi väljarnas mandat att ännu kraftigare fortsätta den bana som vi har påbörjat. Vi har fått mer uträttat under tre år än vad S-ledda regeringar har åstadkommit under flera mandatperioder. Det värsta som skulle kunna hända nu är att vi slungas tillbaka till ett kaos av ökad invandring och destruktiv kravlöshet.
Det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna säger sig ha bytt fot – att de har ändrat sig och plötsligt konstaterar att det som de själva i åratal har kallat rasism inte alls är rasism. Det är givetvis korrekt, men Socialdemokraterna är inte trovärdiga. De kan i princip säga vad som helst för att återta makten; de kommer inte att kunna hålla det ändå. Det är nämligen svårt att tro att något av våra partier ensamt kommer att få 51 procent eller mer av rösterna, så vi måste alla ha våra tilltänkta samarbetspartner för att driva igenom sakfrågorna.
Låt oss därför titta på Socialdemokraternas tilltänkta regeringsunderlag! I det vänstra lägret låter det ungefär som det alltid har gjort.
Miljöpartiet vill ha mer invandring och är även känt för sin kravlöshet. Man är känd för sin tro att människor som flyger fritt, härjar och gör lite som de vill skapar ett tryggt, vackert och lite snällare samhälle. Även om verkligheten visar det motsatta spelar det ingen roll – miljöpartister kommer alltid att vara miljöpartister.
Sedan har vi marknadsliberalerna och invandringsvurmarna inom Centern, som alltså ska sitta vid samma bord som semikommunisterna inom Vänsterpartiet.
Mitt i denna rödgröna sörja har vi Socialdemokraterna, som är kända för sin makthunger.
Var och en förstår ju hur detta skulle sluta. Det ger mig värre rysningar än en skräckfilm, och skräckfilmer slutar som bekant aldrig bra. Vi har tyvärr tvingats uppleva hur det har gått tidigare, och vi kommer att få se samma sak igen om vänstersidan vinner. Det är inte vad Sverige behöver.
Vad Sverige behöver är ett starkt sverigedemokratiskt parti som ser till att vi har ordning och reda när det gäller integration, när det gäller att inkludera allas skydd mot diskriminering och sist men inte minst när det gäller att göra Sverige bra igen.
Fru talman! Det talades väldigt vitt och brett i inledningen av integrationsdebatten här. Jag beklagar det politiska trauma som ledamoten ger uttryck för och hoppas att det ändå är okej att jag ställer en fråga om sakpolitiken.
I det första integrationspolitiska delmålet vill ledamoten att fler ska arbeta och försörja sig. Nu har ju Sverigedemokraterna budgetförhandlat år efter år under den här mandatperioden, och under den tiden har vi fått 100 000 fler arbetslösa i Sverige. Vi har också fått försämringar i akassan och aktivitetsstödet och inga andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än att man har bytt arbetsmarknadsminister ungefär en gång om året. Det blev alltså inga fler jobb, bara pressade hushåll och tomma plånböcker.
Därför är frågan: När ni nu ändå har budgetförhandlat, Ann-Christine Frohm, varför har ni år efter år inte prioriterat arbetsmarknadspolitiken under rekordhög arbetslöshet? Och varför har ni gått fram med försämringar av akassan och aktivitetsstödet?
Fru talman! Jag kan konstatera att vi i dag debatterar utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Utgiftsområde 14, som berör arbetsmarknaden, debatterades i förra veckan. Jag beklagar att ledamoten återigen kom för sent till den debatten.
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt ansvarslöst att svara på det sättet. Det första delmålet i den integrationspolitik som ledamoten har varit med och beslutat om är ju faktiskt att fler ska komma i arbete och försörja sig. Det är en del av den integrationspolitik som ledamoten har beslutat om, så det är väldigt ansvarslöst att svara på det sättet.
Jag tycker ändå att Sverigedemokraterna ska ta ansvar för den situation vi har, med 100 000 fler arbetslösa och försämringar i akassan och aktivitetsstödet – som man före valet lovade att man inte skulle gå fram med men nu genomför, för övrigt. Det skapar en insikt om att man inte över huvud taget vill ha den här debatten eller svara på de frågorna.
Jag gör dock så att jag ställer frågan igen. I relation till det integrationspolitiska delmål som Sverigedemokraterna har beslutat om, Ann-Christine Frohm, varför har ni inte prioriterat arbetsmarknadspolitiken under rekordhög arbetslöshet? Och varför har ni gått fram med försämringar?
Det här kan också ses mot bakgrund av Sverigedemokraternas hela case att man genom migrationspolitiken skulle få Sverige på fötter igen och så vidare, liksom att man skyller på invandringen år efter år. Men nu är det ju Sverigedemokraternas migrationspolitik som gäller och har gällt i några år, och man har budgetförhandlat i flera år. Ändå har det inte blivit bättre. Vi har 100 000 fler arbetslösa, vi har inga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vi har försämringar.
Jag tycker ändå att Sverigedemokraterna, när de nu har möjlighet här, ska ta ansvar för situationen och svara på frågor i stället för att slänga ur sig sådant som ledamoten gjorde. Jag tycker att det är väldigt ansvarslöst, måste jag ändå säga, att någon som budgetförhandlar svarar på det sätt som ledamoten gör.
Jag ger ledamoten ännu en chans att svara på den väldigt enkla frågan: Varför har ni inte prioriterat arbetsmarknadspolitiken under rekordhög arbetslöshet?
Fru talman! Jag var inte medveten om att det var budgetförhandling här i dag. Jag tror att det kanske var en felsägning av den vänsterpartistiske ledamoten. Budgetförhandlingarna har givetvis ägt rum för länge sedan, och det vi debatterar här i dag är som sagt integration och jämställdhet.
Jag ser fram emot att ledamoten tar chansen att vara med i debatten om arbetsmarknaden nästa gång tillfälle ges. Det är inte första gången som ledamoten står i ett replikskifte i debatten om integration och jämställdhet men inte alls vill prata om det ämnet utan om arbetsmarknaden.
Men det är klart att de som kan jobba ska jobba. De som kan arbeta ska arbeta. Vi tror på arbetslinjen – man ska som individ själv försörja sig så långt det går.
Jag och mitt parti var tydliga inför det senaste valet, och väljarna gav oss ett tydligt mandat. Vi är det största partiet i regeringssamarbetet. Vi tar ansvar för integrations- och migrationspolitiken. Det är alldeles tydligt att vi har gjort det under den här mandatperioden. Jag kan inte se att Vänsterpartiet skulle ta det ansvaret. Egentligen är Vänsterpartiets enda vilja att öka invandringen till Sverige och mottagandet.
Fru talman! Sverigedemokraterna driver linjen att avskaffa de sju diskrimineringsgrunderna. Det fick vi höra nu, och det är också känt sedan tidigare. Ett sådant skifte skulle kraftigt försvaga möjligheten att identifiera, pröva och åtgärda diskriminering och rasism. Partiet har även gått ett steg längre och beslutat att inskränka lagen om hets mot folkgrupp genom att undanta skyddet för sexuell läggning och trosbekännelse. Sammantaget pekar detta i en och samma riktning: ett systematiskt nedmonterande av det rättsliga skyddet för olika typer av minoriteter.
Min fråga till ledamoten är ganska enkel: Varför har Sverigedemokraterna återkommande fokus på att försvaga skyddet för grupper som är särskilt utsatta för hat, rasism och diskriminering? Varför värnar inte Sverigedemokraterna i stället deras grundläggande rättigheter?
Fru talman! Ledamoten ställer en fråga och påstår saker. Jag anser att det är precis tvärtom mot vad ledamoten säger.
Vad gäller diskrimineringsgrunderna kan jag återigen förtydliga: Genom att all diskriminering benämns otillbörlig särbehandling innefattas alla människor i Sverige, i stället för att det spesas upp som i dag; då lämnas alltid någon utanför. Vi tycker att det är olyckligt att människor lämnas utanför. I dag kan man till exempel inte anses bli diskriminerad för sin politiska åskådning eller för all del för att man är svensk. Vi tycker att det vore mycket rättvisare om alla människor som blir diskriminerade fick falla under diskrimineringslagen, vilket inte är fallet i dag.
Sedan är vi inte helt nöjda med handlingsplanen mot rasism. Det kan jag också vara tydlig med. Anledningen är de saker jag just nämnde: Den sätter för mycket fokus på vissa grupper i stället för att alla grupper som utsätts för rasism eller otillbörlig särbehandling behandlas utifrån det.
Fru talman! Otillbörlig särbehandling är ett diffust begrepp som i grund och botten osynliggör de grupper som utsätts för diskriminering. Som jag sa är det fråga om ett avskaffande av de sju diskrimineringsgrunderna.
Jag vill återkomma till det som ledamoten sa om svenskar som utsätts för rasism. Det är absolut så att svenskar kan utsättas för hat och hot. Men det är viktigt att komma ihåg att rasism ofta handlar om makt och strukturer. I Sverige har svensken normpositionen.
Sedan vill jag också påpeka för ledamoten att diskrimineringsgrunderna inte utesluter svenskar. Svenskar kan bli utsatta för diskriminering på grund av exempelvis kön, ålder eller funktionsnedsättning. Det finns inget i diskrimineringslagen som utesluter att svenskar kan diskrimineras.
Min fråga kvarstår: Varför anser Sverigedemokraterna att det över huvud taget är legitimt att försvaga det rättsliga skyddet mot hat och diskriminering, oavsett vilka grupper som berörs?
Fru talman! Jag vidhåller ändå att otillbörlig särbehandling skulle innefatta alla.
När jag pratar om att svenskar ofta utesluts handlar det främst om handlingsplaner mot rasism. Men för att man ska kunna bli diskriminerad som svensk i dag gäller det att man faller inom någon av de specificerade grupperna. Man kan i dag inte anses diskriminerad för att man är svensk. Samtidigt vet vi att svenskfientligheten breder ut sig. Svenskar utsätts för hatbrott. Ungdomar blir kissade på och förnedrade av alla sorters brottslighet man kan tänka sig.
Jag hoppar vidare till frågan om utsatta områden som i dag är tagna i besittning av gängkriminella och där man som svensk över huvud taget inte kan vistas. Det finns till exempel skolor där det inte går en enda svensk. De områdena måste vi ta tillbaka. Vi måste göra någonting åt det. Tyvärr har vi alldeles för många sådana områden i Sverige, bland annat Bäckby i Västerås, som jag kommer från. Det ser inte alls bra ut.
Det är trots allt en integrationsdebatt. Även Miljöpartiet vurmar för ökad invandring till Sverige. Hur ska då Miljöpartiet få ordning på integrationen? Det får bli en retorisk fråga. Hittills har, vad jag sett, Miljöpartiet inte kommit med ett enda förslag som skulle hjälpa anpassningen till Sverige för de individer som kommit hit.
Fru talman! Jag funderar lite över var jag ska börja. Men jag vill ändå inleda med att tacka ledamoten för ett synnerligen engagerat anförande.
Ledamoten inledde sitt anförande med att säga att hon i integrationsdebatten inte tänkte debattera integration utan lyfta fram andra frågor. Diskriminering sa hon att hon skulle lyfta fram, och det är absolut en viktig fråga som faller inom det här betänkandet. Men att helt avstå från att beröra integrationen tycker jag ändå är lite allvarligt.
Nästkommande minuter lade ledamoten på att beskriva hur hemskt det är att bli utsatt på grund av sin politiska tillhörighet. Givetvis ska ingen av oss anfallas eller utsättas för hat eller hot på grund av vår politiska tillhörighet. Men jag vill ändå notera att ledamoten använde väldigt mycket tid i sitt anförande till annat än att diskutera de politiska sakfrågorna. Jag tänkte försöka ta oss tillbaka till de politiska sakfrågorna.
Enligt min mening nämnde ledamoten inte en enda konkret åtgärd för att få bukt med integrationsproblematiken och segregationen i vårt land. Eftersom ledamoten, som hon själv också sa, är företrädare i Sveriges riksdag för det största partiet i regeringsunderlaget är hon även rimligtvis ansvarig för all förd politik som regeringen trycker igenom Sveriges riksdag. Jag vill fråga ledamoten vilka faktiska åtgärder som Sverigedemokraterna har fått igenom i den här budgeten och hur de ska förbättra integrationen och sammanhållningen i vårt land.
Jag vill också fråga ledamoten – för att hålla oss till de faktiska sakfrågorna – om ledamoten är nöjd med de fullkomligt bristande satsningarna på arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och bostadspolitiken.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans frågor och konstateranden. Jag tackar också för berömmet för mitt inlevelsefulla anförande.
Ledamoten tog upp det här med diskriminering, hat, hot och andra brottsliga handlingar mot politiska företrädare. Det sker faktiskt i dag. Det är tydligen okej så länge det inte sker på vänstersidan. Det är okej så länge det inte sker mot andra partier än Sverigedemokraterna.
Jag tycker inte det. Jag tycker inte om utvecklingen i Sverige att människor kan diskriminera andra utan att det får några som helst konsekvenser. Som jag sa i mitt anförande sker det inte bara mot sverigedemokrater utan också mot andra svenskar. Människor som är födda i det här landet och som haft förfäder här trakasseras, förnedras, misshandlas och kissas på. Det är inte okej. Jag har svårt att tro att ledamoten från Socialdemokraterna heller tycker att det är okej. Ändå vill inte Socialdemokraterna att politisk åskådning ska vara en diskrimineringsgrund eller att svenskar ska ses som en grupp som kan diskrimineras. Jag tycker att det är olyckligt. Jag tycker att det är sorgligt.
Vad gäller Tidöavtalet vet ledamoten likaväl som jag att Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget. Sverigedemokraterna sitter inte i regeringen, men Sverigedemokraterna och regeringen har Tidöavtalet tillsammans. Vi ansvarar för de frågor som vi röstar igenom här i riksdagen som går in under Tidöavtalet.
Fru talman! Ingen av oss socialdemokrater, och mig veterligen ingen annan här inne heller, kommer någonsin att acceptera hat eller hot mot förtroendevalda i någon som helst riktning, oavsett om det riktas från höger till vänster eller tvärtom. Därför är det exempelvis väldigt olyckligt att jag själv tidigare har blivit uthängd av Sverigedemokraterna.
Jag tänker mig ändå att vi ska ta oss tillbaka till den faktiska politiken. Vi diskuterar ju integration här. Ledamoten sa att hon bara tar ansvar för det som står i Tidöavtalet. Jag noterar att regeringen och Sverigedemokraterna är helt överens i det här betänkandet – Sverigedemokraterna har ingen avvikande mening.
Sverige har ju en regering som i praktiken är beroende av Sverigedemokraterna. Varje morgon som Ulf Kristersson går från Sagerska till Rosenbad är det med Ann-Christine Frohms godkännande; det tycker jag ändå att vi ska ha med oss. Allting som regeringen gör har Ann-Christine Frohm godkänt. Då är det rimligt att man tar ansvar för den politik som förs. Resultatet är att arbetet mot segregation har nedprioriterats, att arbetsmarknadspolitiken har åsidosatts fullkomligt, att svensk välfärd går på svältkur och mycket mer.
Jag skulle återigen vilja ställa mina frågor till ledamoten, för jag upplever inte att jag fick svar på dem. Hur ser egentligen ledamoten på integrationen i Sverige? Vilka fler åtgärder behövs? Är ledamoten nöjd med att Sverige har en halv miljon arbetslösa?
(Applåder)
Fru talman! Nej, jag är inte nöjd med att arbetslösheten är så hög. Ledamoten vet dock likaväl som jag att man kan räkna det här på olika sätt. Man kan räkna dem som studerar på heltid som arbetslösa; då får man en väldigt hög siffra. Det är inte alltid som den siffran visas korrekt, vill jag säga. Jag vet att Socialdemokraterna ibland går ut med att arbetslösheten är över 20 procent, men det stämmer absolut inte. Jag är absolut inte nöjd, men man ska inte glömma att Socialdemokraterna bär en stor del av ansvaret för att det ser ut som det gör i dag.
Vad gäller budgeten kan jag inte se något stort missnöje hos Socialdemokraterna heller. Den enda skillnaden mellan Socialdemokraterna och regeringen på det här området är 50 miljoner kronor – annars står även Socialdemokraterna helt bakom regeringens förslag till budget. Det kanske inte är så förvånande, för förra gången som Socialdemokraterna satt i regering bar det sig inte bättre för dem än att de fick regera på Moderaternas budget.
Jag kan inte se att Socialdemokraterna skulle vara särskilt missnöjda med regeringens budget. Dessa 50 miljoner gör faktiskt inte så stor skillnad i det stora hela.
Vad gäller Tidöavtalet är vi som sagt överens med regeringen på ett antal punkter. De punkterna är vi nöjda med. De är till stor del knutna till migration och integration. Ledamoten kan själv läsa om detta.
Fru talman! Det var ett intressant anförande om integration. Jag vill börja med att säga att jag tycker att jag har blivit hyfsat väl integrerad i det här landet. Jag har lärt mig att ett klassiskt svenskt beteende är att hålla tiden.
Vi är helt överens om att hat, våld, hot etcetera inte ska finnas i politiken. Alla vet att Centerpartiet också har varit mycket utsatt för det. En tidigare partiledare avgick på grund av det. En person ville mörda vår partiledare i Almedalen. Vi har haft nazister som har ätit frukost utanför dörren. Vi är helt överens om att detta är orimligt.
Sverigedemokraterna har varit jätteutsatta – tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet är de nog de som varit mest utsatta. Jag vet att många vänsterpartister också har fått hot riktade mot sig. Detta är orimligt, och det måste få ett slut.
Då är det fint om man själv tar lite ansvar och låter bli att kalla vänstertyckare godhetsapostlar, att prata om hetsande etcetera. Om vi ska anta den linjen bör vi också hålla den själva. Det tycker jag ändå att man kan ta med sig – annars blir det bara en raffinerad offermentalitet, som ledamoten själv sa.
Låt mig gå till de faktiska frågorna om integration. Vi ska definitivt ställa krav på folk, men vilka krav är det vi vill ställa? Ett exempel är att människor ska lära sig svenska. Vi ska ju diskutera utbildning senare. Man kan konstatera att barn lär sig svenska mycket bättre om de har behöriga lärare. Då lär de sig också matte mycket bättre. Då klarar de skolan och gymnasiet, går vidare och får ett jobb.
Den här regeringen har världsrekordet i utslagning – aldrig någonsin tidigare har så många elever lämnat den svenska skolan utan att klara den. Det gäller särskilt i utsatta områden. Hur blir integrationen bättre på sikt av att ni kastar ut 20 000 barn ur skolan varje år? Det är ju detta som det handlar om. Ni satsar heller inte på lärare – tvärtom utbildar vi färre behöriga lärare med den här regeringen. Sverigedemokraterna vill dessutom lägga ned alla lärarutbildningar förutom tre, så att det inte finns några lärare på landsbygden över huvud taget.
Hur blir det bättre för svensk integration?
Fru talman! Jag beklagar att även Centerpartiets och andra partiers företrädare har utsatts för hot, hat och brottsliga handlingar. Det är inte acceptabelt att något parti eller någon politisk företrädare utsätts för det; det vill jag vara tydlig med. Det ansvaret måste vi också själva ta gentemot varandra. Jag menar att detta har brustit oerhört mycket mot oss i Sverigedemokraterna. Jag tar inte på mig en offerkofta utan konstaterar bara att så har varit fallet. Det goda hatet, brukar man kalla det i folkmun.
Jag håller helt med ledamoten om att det viktigaste är att vi kan tillhandahålla utbildning och att de som utbildar och de som är pedagoger kan det svenska språket. Tyvärr ser det inte ut så i dag. Vi har stängt skolor – och jag hoppas att det inte finns så många sådana kvar – som har utbildat enbart med hjälp av arabiska. Barnen har fått studera Koranen, och man har lärt dem en massa saker som inte alls tillhör vårt svenska sätt att leva, vår kultur eller vårt språk.
Vi gör naturligtvis satsningar även inom skola och utbildning. Ledamoten uttryckte det som att vi kastar ut 20 000 barn. Jag tycker att det är olyckligt att uttrycka sig på det sättet. Om elever inte klarar av att nå kunskapsmålen får vi titta på vad det finns för anledningar till det och göra något åt dem.
Fru talman! Anledningen är att de inte har behöriga lärare, och detta är väl undersökt. Här satsar Centerpartiet, men tyvärr säger regeringen nej. Det regeringen vill är att det ska utbildas 1 000 färre lärare varje år; det är den officiella politiken. Dessutom vill man inte betala mer för behöriga lärare, och man vill inte ha behöriga lärare där de behövs som mest, till exempel i utanförskapsområden. Man säger nej till allt. Då blir undervisningen inte bättre, och de får inte bättre svenska, klarar inte sin skolgång och får inget jobb. Då blir det som det blir, och ni kan stå här igen om 20 år och säga att det är för dåligt att de talar dålig svenska och inte har jobb. Men det är ju er politik som har skapat det.
Ledamoten kan klaga jättemycket på det som har varit. Det är fine, för jag håller med om att det finns mycket att klaga på. Men det finns även saker att klaga på i dag, som Sverigedemokraterna har ansvar för. Aldrig någonsin i Sveriges demokratiska historia har så många lämnat skolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet som under denna mandatperiod, och det är Sverigedemokraternas första mandatperiod i regeringsunderlaget. Det är där vi är just nu.
Ledamoten sa att den som sköter sig ska ha alla möjligheter. Det är hittepå, för det är verkligen inte regeringens politik. Den som sköter sig men inte tjänar 90 procent av medianlönen ska ju kickas ut ur landet, för ni har tagit bort spårbytet. Vi hör om dessa människor varje dag. De åker ut utan att ha gjort något fel. De jobbar, sköter sig och gör allt rätt men ska ändå kickas ut för att ni har någon konstig idé om att medianlönen är svaret på vem som gör rätt för sig. Det är en otroligt kass syn på dem som jobbar på golvet. De som städar här i riksdagen tjänar inte 90 procent av medianlönen. Varför ska de kickas ut? Är det Sverigedemokraternas syn att de inte anstränger sig? I så fall har ni en otroligt elitistisk syn på era medmänniskor.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Det blandades dock högt och lågt i ledamotens frågebatteri, så jag kommer säkert inte att få med allt.
Sverigedemokraterna är för att förstatliga skolan. Skolan är i dag ett kommunalt ansvar, och våra kommuner är självstyrande. Staten kan göra mycket men inte allt, och kommunerna bestämmer som sagt över exempelvis skola och äldreomsorg. Staten har dock fått sätta ned foten ibland och stänga skolor som över huvud taget inte ska finnas i Sverige.
Jag går vidare till låglöneyrken. Alla oavsett partifärg borde veta att Sverige inte behöver någon arbetskraftsinvandring till låglöneyrken. Det finns också jobb i Sverige med otroligt låg lön, och i den riktningen hoppas jag att inget parti i kammaren vill gå. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi höjer kravet på vad man ska tjäna och därmed höjer värdet på arbete på svensk arbetsmarknad. Det minsta man kan tjäna ska ligga ganska högt, och jag tycker att vi har landat bra i den frågan.
Jag hinner tyvärr inte med mer men tackar ledamoten för frågorna.
