Nils Seye Larsen (MP) svarade Jessica Stegrud i en replik om Hälso- och sjukvårdens organisation i debatten ”Protokoll 2025/26:106 Torsdagen den 16 april” den 16 april 2026.
Jessica StegrudSD· i en replikLåt mig börja med välfärdskriminaliteten. Den är otroligt bekymmersam. Det finns just nu ett stort uppdrag med en utredning som snart ska leverera konkreta åtgärder för hur vi får bukt med det här, och det gäller alla…Fru talman! ”Jessica, det finns en mamma som väldigt gärna vill träffa dig när du kommer hit.”
Jag skulle föreläsa i en liten ort i norra Sverige, och propån kom från Sven som hade bjudit in mig. Mamman var enligt uppgift väldigt angelägen, och några dagar senare satt jag i ett litet konferensrum i det lilla kommunhuset mittemot en mamma och hennes mamma – en mormor.
Kvinnan var mamma till en elvaårig tjej som hastigt hade lämnat jordelivet en dryg vecka tidigare. Jag var förstås tveksam till att ha ett möte med en mamma i akut sorg, men hon hade förklarat hur viktigt det var för henne så nu satt jag där – mitt i sorgens öga. Jag fick höra om hur dottern plötsligt insjuknat, om hur mormor ringt efter ambulans och i väntan på hjälp tappert följt alla instruktioner från 112, hur hon gjort allt hon kunnat för att hålla sitt lilla barnbarn vid liv tills ambulansen kom. Det tog över 40 minuter, och hennes liv gick inte att rädda.
Nu ville mamman, själv verksam inom vården, berätta för mig hur illa ställt det är med tillgång till ambulans och akutvård om man bor i hennes trakter. Hon hade redan långt innan dotterns död varnat för hur illa det hade blivit och att det bara var en tidsfråga innan något riktigt allvarligt skulle hända. Nu hade det allra värsta en förälder kan vara med om hänt just henne.
Det var ett tungt men givande möte, ett sådant möte som påminner oss om att fortsätta jobba för vår – Sverigedemokraternas – vision om en god och nära, trygg och jämlik vård för alla, oavsett postnummer.
Fru talman! Så här ser det ut på sina håll runt om i landet. Det är långa avstånd, få ambulanser och nedlagda akut- och förlossningsavdelningar. När människor i Sverige blir sjuka ska de kunna lita på att vården finns där i tid och med hög kvalitet. Det borde vara en självklarhet i ett land med världens högsta skatter och relativt stora resurser.
Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut. Svensk sjukvård är fortfarande alltför ojämlik, och många patienter tvingas vänta alldeles för länge på ambulans, diagnos och behandling. Jag säger det trots att vårdköerna under denna mandatperiod nu faktiskt minskar. De satsningar och riktade insatser som vi har gjort har börjat ge resultat i praktiken, och vi har nu äntligen en tydlig trend mot kortare vårdköer inom flera viktiga områden.
Trots denna framgång nöjer vi oss såklart inte. Detta är bara steg på vägen. Det ska helt enkelt inte hänga på var i landet man bor. Man ska kunna få kvalitativ vård när man behöver den. Det är grundläggande för så många saker, som att kunna leva och verka i glesbygd.
Men, fru talman, ändå ser det ut som det gör. Varför, kan man undra. Vi menar att det i grunden handlar om hur svensk sjukvård styrs och organiseras. I dag ansvarar 21 regioner för stora delar av sjukvården. Det innebär att beslut fattas på många olika håll, att prioriteringar skiljer sig åt och att resurser används på olika sätt. Resultatet blir ett system som är svårt att överblicka och svårt att samordna och där patientens behov ofta hamnar i skymundan.
Vi menar därför att staten måste ta ett tydligare ansvar för sjukvårdens styrning och uppföljning. En starkare nationell samordning är nödvändig för att säkerställa att vården blir mer jämlik och mer tillgänglig. När människor väntar på operationer eller behandlingar ska regiongränser inte stå i vägen, utan man ska kunna använda den kapacitet som faktiskt finns någonstans i landet.
Det är därför viktigt att fortsätta vägen mot en nationell vårdförmedling som gör att patienter kan nyttja ledig kapacitet. På samma sätt behöver vårdgarantin stärkas så att patienter snabbare kan få hjälp hos en annan vårdgivare om den egna regionen inte klarar av att erbjuda vård i tid.
Det handlar dock även om prioriteringar, fru talman – om hur regionerna använder sin beskattningsrätt och hur de disponerar sina resurser. Vi sverigedemokrater anser att det är kärnverksamhet, inte minst sjukvård, som ska prioriteras. Men jag får till mig ganska anmärkningsvärda rapporter om rätt vidlyftiga satsningar på kultur, miljö och klimat, fru talman, liksom en hel del annat som inte är regionala kärnuppdrag.
Det kan handla om stöd till företag på icke affärsmässiga eller livskraftiga grunder, helt undermåliga projekt som drivs igenom med det fantastiska argumentet att EU delfinansierar det och en projektekonomi där enskilda projekt dessutom vinkas förbi och inte följs upp särskilt väl. I kategorin märkliga prioriteringar kan jag nämna Eidfestivaler, inspelning av ljud på bibliotek och att man lägger miljoner på att klona träd. På aggregerad nivå bidrar detta inte till ett effektivt användande av offentliga medel.
Fru talman! Sverige är ett vackert, avlångt och på sina håll väldigt glesbefolkat land. Att erbjuda vård av hög kvalitet över hela landet har sina utmaningar, och även om vi inte ska tumma på vare sig ambitioner eller kvalitet behöver vi öppna upp för nya lösningar. Vi behöver använda ny teknik, som AI, mobila enheter och drönartransporter eller andra tekniska lösningar. Innovation är en av Sveriges styrkor, och det ska vi uppmuntra till inte minst inom sjukvården.
Sjukvårdens kapacitet är dock även en fråga om beredskap och säkerhet. I ett läge där Europa präglas av ökad osäkerhet måste vi ha en sjukvård som klarar kriser och allvarliga situationer. En stark och välfungerande vård är en del av vårt samhälles motståndskraft, och vi sverigedemokrater anser att beredskapen kan och ska gå hand i hand med parollen att hela landet ska leva. Låt välfungerande, strategiskt placerade sjukhus – exempelvis det i Sollefteå – vara kvar och utvecklas i stället för att avveckla dem!
Fru talman! Man kan dock inte prata sjukvård utan att nämna den viktigaste resursen av dem alla, nämligen personalen. Det handlar om läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och många andra yrkesgrupper. Många är välutbildade, erfarna och framför allt dedikerade sina jobb och patienterna. Det är personer som möter människor i svåra situationer och ser till att vården fungerar trots ibland tuffa och utmanande villkor.
Att förse sjukvården med kvalificerad personal som stannar över tid borde ingå i tanken om god beredskap, fru talman. Vi borde helt enkelt vara mer självförsörjande gällande kvalificerad arbetskraft. Men faktum är att dålig politik i stället har gjort oss mer beroende av arbetskraftsinvandring. Det låter ju bra – ja, enligt Centerpartiet verkar det inte finnas något bättre än att fylla alla omsorgssektorer med personal från jordens alla hörn. Det spelar ingen roll om man kan prata svenska eller faktiskt vill ha en dräglig lön, bara man tar sig hit. Men är detta verkligen en långsiktig lösning, fru talman? Nej, det är det inte.
Vården behöver hålla hög kvalitet och kontinuitet, och det behöver finnas kollegor som kan kommunicera. Personalen måste kunna och vilja jobba kvar. Vi måste på sikt få till en högre grad av självförsörjning även inom detta område. Vi behöver förbättra arbetsvillkoren, belöna personal som jobbat länge och se till att de som utbildat sig inte väljer andra yrken.
Vårdens resurser måste också gå till patientnära arbete i första hand, inte till byråkrati eller digitala infrastrukturprojekt som kostar miljarder och får läggas ned innan de ens tagits i bruk.
Gällande personalen vill jag slutligen också säga att ingen – absolut ingen – ska behöva vara rädd för att gå till jobbet. Allt fler akutintag tvingas i dag ha både säkerhetsslussar och vakter, och en del personal kan inte ha namnskyltar på grund av risken för hot och repressalier. Gäng- och klankriminalitet har ätit sig in till och med i de inrättningar som är skapade för att hjälpa svårt sjuka och skadade medborgare. Så ska vi inte ha det, fru talman.
Det är därför vi under den här mandatperioden har genomfört historiska satsningar och lagändringar på kriminal- och migrationsområdena. Nästa steg, som pågår, är att få bort den organiserade, ofta importerade, välfärdskriminaliteten. Om vi ska kunna leverera en god och nära vård till alla medborgare i framtiden måste kriminaliteten bort. Det handlar om att inte dränera välfärden på resurser och förtroende.
Fru talman! Det tar tid att vända en atlantångare, och det tar tid att få till ett paradigmskifte. Men även i denna fråga har vi nu kommit en bra bit på vägen. Sverige är sakta men säkert på väg att bli tryggt, fritt och svenskt igen.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
Fru talman! Tack, ledamoten Jessica Stegrud, för anförandet!
Sverigedemokraterna gick i stora delar till val på att säkra upp saker på Sveriges landsbygder. När valet väl var över såg man till att sänka priserna på drivmedel; det kan jag inte ta ifrån Sverigedemokraterna. Samtidigt är väl priserna nu ungefär lika höga som när Sverigedemokraterna tillträdde.
Efter drivmedelssänkningen tog det dock slut. Vägarna har inte blivit bättre på våra landsbygder, och vården har inte blivit bättre på våra landsbygder. Omsorgen har inte blivit bättre, och skolan har inte blivit bättre. Intresset falnade helt enkelt från Sverigedemokraternas sida.
Nu har man suttit vid makten i fyra år, och tillgängligheten till sjukvården på våra landsbygder har inte blivit bättre än den var när Sverigedemokraterna tillträdde. Fortfarande är det bara en femtedel av de boende på våra landsbygder som anser sig ha en fast läkarkontakt i vården, jämfört med en tredjedel i landet i stort. När det gäller patienter som avlider i ett tillstånd som anses ha varit behandlingsbart är frekvensen fortfarande dubbelt så hög på våra landsbygder som i våra storstadsområden. Det är naturligtvis inte rimligt.
Samtidigt ser vi att det är betydligt svårare att tillgodose kompetensbehoven på våra landsbygder än i våra stadsområden. Vi ser att resurserna är ojämnt fördelade och att man fortfarande inte har den tillgång till luftburna ambulanstransporter som man borde ha – trots att Sverigedemokraterna har suttit vid makten i fyra år.
Fru talman! Min fråga är: Varför har tillgängligheten inom sjukvården inte blivit bättre på våra landsbygder efter att Sverigedemokraterna har haft snart fyra år på sig att rätta till detta?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan. Det var en väldigt intressant exposé över de år som har förflutit sedan vi fick lite inflytande, måste jag säga.
Vi pratar om tillgänglighet i glesbygd. När det gäller till exempel sjukvård var Centern med och i stort sett stängde ned Sollefteå sjukhus. Det är mycket intressant att man står här och pratar om tillgänglighet efter att ha varit med på den bollen. Vi har i stället kämpat – och kämpar fortfarande – hårt för att regionen inte ska göra detta. Vi anser att regionen borde göra helt andra prioriteringar. Till exempel lägger den mer på öppen scenkonst än vad den lägger på Sollefteå sjukhus. Är det rätt prioritering?
När det gäller prioriteringar kan jag också notera att Centern är det parti här i riksdagen som vill lägga minst på sjukvården. Det är ändå rätt fascinerande.
Vad har vi mer? Ja, när det gäller kompetensförsörjningen är den ett dilemma. Precis som jag sa är den långsiktiga målsättningen att få välkvalificerad personal att stanna kvar i sjukvården – och vilja vara där.
Då tror jag till exempel att det lönegolv som vi har infört för arbetskraftsinvandringen faktiskt gynnar oss på sikt. Man ska inte kunna dumpa löner hur som helst. Vill man ha kvalificerat folk som kan prata svenska och som har rätt utbildning och engagemang för yrket får man sätta lön därefter. Det är otroligt viktigt.
Fru talman! Ledamoten nämnde också detta med vad vi har gjort för glesbygden. Jamen herregud, vi har ju sänkt skatter för vanligt folk. Man har mer att leva på. Hade det inte varit för vår politik när det gäller till exempel drivmedel hade priserna varit enormt mycket högre nu med Centerns politik.
Centern vill ju för övrigt också strypa hela lands- och glesbygden med sina extrema klimatmål. Trots att Sverige ligger på nettominus när det gäller utsläpp, skogen inräknat, och är bästa land i världen på området vill man fortsätta att straffa framför allt landsbygd och bönder genom extrema klimatmål.
Fru talman! Om jag gav en bred exposé över vad som hänt under de här fyra åren fick vi i ledamotens svar ett antal minimalistiska nedslag på olika saker.
Låt mig stanna upp vid en av dessa saker. Kompetensförsörjningen är ett av våra stora problem. Regeringen har aktivt verkat för att försvåra kompetensförsörjningen i hela Sverige, men det har slagit särskilt hårt mot våra landsbygder. Det finns ett äldreboende i Harads utanför Boden som fick lägga ned en hel avdelning på grund av det lönegolv som regeringen infört.
Men – och nu vänder jag mig till er som tittar på anförandet på tv – notera att Sverigedemokraterna nu säger att ett lönegolv på 33 390 kronor, vilket är det som kommer att gälla från den 1 juni, också är ett rimligt lönegolv för alla som jobbar inom svensk hälso- och sjukvård. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att man vill höja lönen till den nivån.
Snittlönen inom LSS, äldreboenden och hemtjänst ligger i dag på 29 980 kronor. Nu kom ett löfte om att alla de lönerna ska höjas, inte bara för invandrare, vilket tidigare har varit kravet från Sverigedemokraterna, utan för alla dessa som annars enligt Sverigedemokraterna är lönedumpade.
Jag tror att det viktigaste vi nu kan göra för att klara kompetensförsörjningen inom svensk hälso- och sjukvård är att ta vara på all den arbetskraft som vi har där i dag – se till att man är trygg på sitt arbete och vet att man har kvar det i morgon – och se till att det kommer nya medarbetare.
Vad gäller Centerpartiets satsningar har vi gjort väldigt specifika sådana i vår budget. Vi har lagt 2 miljarder kronor på fler läkare på våra landsbygder. Vi har lagt 1 miljard kronor mer än regeringen på ST-läkare i hela landet.
Fru talman! Nej, jag tror att ledamoten missförstod mig. Jag påstår inte att alla ska tjäna en viss summa pengar. Jag påstår däremot att det underlättar för folk att stanna kvar. Om man tjänar hyfsat blir man mer motiverad att stanna kvar i ett ganska tufft yrke.
Ni vill dock inte ha något lönegolv över huvud taget. Det kan vara hur låga löner som helst, bara man kommer någon annanstans ifrån i världen. Det spelar liksom ingen roll med centerpartistisk politik.
De här åren har väldigt mycket gått åt till att städa upp efter centerpartistisk politik i form av massinvandring och total kravlöshet. Man har inte haft koll på vem som har kommit in i landet. Vi har importerat både ett vårdbehov och ökad kriminalitet, och där riktar man in sig på välfärdsområdet.
Ledamoten nämnde LSS. Det är verkligen ett område som drabbats av importerad organiserad brottslighet under Centerpartiets inflytande över makten under dessa åtta år. Att stå här och prata om ordning och reda och att lägga resurser på rätt saker blir minst sagt magstarkt, måste jag säga.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Stegrud för anförandet. Det fanns en hel del att replikera på, men jag ska ändå försöka hålla mig till några större delar.
Ledamoten pekar på att läget är allvarligt inom sjukvården, att den har stora utmaningar och liknande. Samtidigt har ju Sverigedemokraternas och regeringens prioriteringar under mandatperioden verkligen försatt sjukvården i ett oerhört tufft läge. Ni hade kunnat använda mandatperioden till att genomföra stora satsningar och vara den garant för välfärden som Sverigedemokraterna lovade väljarna att vara. Verkligheten är dock en helt annan. Ni har valt att prioritera sänkta skatter för dem med de absolut högsta lönerna i stället för att säkerställa resurser till hälso- och sjukvården.
Det kan inte heller ha undgått någon att den här mandatperioden verkligen har inneburit enormt stora utmaningar. Redan i början av mandatperioden pekade regionerna på att den kostnadskris vi alla har levt under slog stenhårt mot hälso- och sjukvården.
Inom hälso- och sjukvården är personalen det absolut viktigaste. Det var ledamoten inne på. Det är också personalen som under denna mandatperiod har fått betala priset för att läget har varit jättetufft. Personalen går på knäna. Regionerna har haft det oerhört tufft.
Min fråga är: Varför blev det så mycket viktigare att sänka skatten för de rikaste än att tillföra de pengar till välfärden som skulle garantera en starkare hälso- och sjukvård, vilket ju var Sverigedemokraternas löfte?
Fru talman! Tack för frågorna, Fredrik Lundh Sammeli!
Jag vill ge ledamoten rätt i en sak: Det har varit en väldigt tuff period, och väldigt mycket handlar om prioriteringar och vad vi lägger pengarna på.
Ledamoten säger att det har dränerats på resurser. Då måste jag säga att få saker har dränerat svenska skattebetalare och enskilda människor så mycket på resurser som massinvandringspolitiken, den totalt ansvarslösa massinvandringspolitik som ni mer eller mindre har stått för i årtionden.
Detsamma gäller exempelvis nedstängningen av kärnkraften. Få saker har inneburit en sådan förmögenhetsförflyttning och gjort det så otroligt mycket dyrare att leva och verka i Sverige. Det gäller både företag och vanliga hushåll. Där kan vi snacka om prioriteringar.
Vidare har ledamotens parti vurmat för och hyllat alla dessa miljarder som har satsats på helt utsiktslösa projekt, till exempel Northvolt. Det blir lite märkligt. I slutänden är det samma resurser vi har att fördela, helt enkelt.
Jag hörde också att ledamoten i sitt anförande tidigare pratade om kriminalitet i välfärden och att det måste sättas stopp för den. Ja, det håller vi sverigedemokrater helt och hållet med om. Problemet är att det inte gjordes någonting på det området under Socialdemokraternas senaste åtta år vid makten – ingenting! Jag har pratat med Försäkringskassan. Jag har pratat med polisen. Jag har läst rapport efter rapport. Ingenting gjorde Socialdemokraterna åt saken under sina åtta år vid makten! Det är magstarkt.
Avslutningsvis, fru talman: Reformtakten har aldrig i modern tid varit så hög som under de år vi haft inflytande i Regeringskansliet.
Fru talman! Jag börjar gärna där ledamoten slutade. Takten i reformerna är ett av problemen den här mandatperioden. Det är inte antalet reformer som avgör om det är bra reformer. Den här regeringen kastar ur sig reform efter reform som är dåligt förberedd, som har dåliga underlag, som Lagrådet sågar vid fotknölarna och där effekterna på område efter område är svåra att överblicka. Det kommer att vara verkligheten för den här kammaren och en blivande regering att hantera under lång tid framöver. Att slå sig för bröstet för den höga reformtakten kommer nog att ge en besk eftersmak.
Politik handlar helt klart om att vilja och välja. Det är tydligt att Sverigedemokraterna inte blev någon garant för välfärden. Man prioriterade i stället sänkta skatter för dem med allra högst inkomst. För något parti här inne i kammaren är sänkt skatt ofta svaret på allting. För Sverigedemokraterna är invandringen förklaringen till alla problem.
Vi kommer från ett utskott där vi har tittat på och fördjupat oss i äldreomsorgen. Det finns tack och lov människor från andra delar av världen som bär upp svensk äldreomsorg till hälften.
Det finns definitivt utmaningar, men jag tror att med den demografiska utveckling vi har framför oss ska vi vara glada att människor kommer till Sverige. Vi behöver bli bättre på att integrera dem och göra dem till en del av samhället. Det är viktigt, men det täcker inte behovet.
Mina följdfrågor är dels varför man prioriterar sänkta skatter före stärkt sjukvård, dels varför man inte har gjort mer av det Vårdansvarskommittén kom fram till, om man nu menar att staten ska ta över ansvaret.
Fru talman! Ja, vad ska man säga? Jag hoppas att Socialdemokraterna inte kommer till makten i höst. Det saknas totalt verklighetsförankring i analysen av vad som har hänt i Sverige de senaste 10–20 åren och av problemen vi har nu. Socialdemokraterna tar inget som helst ansvar trots att de i interna och även officiella rapporter medger att massinvandringen har varit ett stort problem – som de har bidragit till, bland annat av rädsla för att framstå som lite sverigedemokratiska. Det är ju ytterst fascinerande.
Om vi ska tala ekonomi har regeringen och Sverigedemokraterna den här mandatperioden genomfört den största tandvårdsreformen i modern tid över huvud taget. Numera har varenda 67-åring och uppåt råd att gå till tandläkaren, och det har skapat mycket bättre ekonomiska förutsättningar för den gruppen. Målsättningen är att under nästa mandatperiod ska alla ha råd att gå till tandläkaren oavsett vilka problem man har. Jag vet inte hur många mejl jag har fått från glada pensionärer. De har skickat med sina kvitton. ”Kolla här, Jessica! Jag hade råd att gå till tandläkaren. Jag betalade 1 000 i stället för 10 000 kronor”, och så vidare.
Vi har sänkt skatten för Magdalena Andersson. Det stämmer. Men framför allt har vi sänkt skatten för personer med helt vanliga yrken. En polis och en sjuksköterska till exempel får nu ut 5 000 kronor mer i månaden. Det är mycket pengar för vanligt folk.
Vad gäller att allt skulle vara invandringens fel skyller jag i stället på politikerna och de politiska besluten. Det har förts totalt ansvarslös politik utan krav på integration och så vidare. Därför sitter vi i den här sitsen, och därför är reformtakten hög. Jag är otroligt stolt över alla reformer vi har lyckats få igenom på det här området, på kriminalområdet och på migrationsområdet. Vi är på rätt väg igen, helt enkelt.
Fru talman! Jag ska plocka upp några frågor ur detta enorma bollhav. Jag tänker på hälso- och sjukvårdspersonalen. Det har ju kommit flera rapporter om att de går på knäna från Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan. Det är väldigt tydligt. Vad tänker Sverigedemokraterna om det? Vi hade velat se en långsiktig vårdberedning och inte så korta puckar som den här regeringen och SD arbetat med. Det behövs långsiktiga förutsättningar för att titta framåt.
På tal om brottslighet är allt inte invandrarnas fel, så som ledamoten säger. I går sände Ekot ett gräv om Kry, där läkare har jobbat på provision. Att ta emot 100 besök per dag låter ju extremt effektivt och ger också en bonus. Men allt betalas med våra skattepengar. Det tycker jag är intressant. Jag vill veta SD:s inställning till den här typen av avarter. Det har skett en kriminalisering. Man kan casha in om man gör någonting åt det här, det vill säga reglerar marknaden. Hurdant är ert intresse för att reglera marknaden? Det undrar jag.
Produktivitetskommissionen har lämnat en rapport där det är tydligt att man vill släppa valfrihetssystemet LOV när det gäller vårdcentraler eftersom man har sett att det är dysfunktionellt. Det är härligt att fler än Vänsterpartiet ser det. Det är också en fråga till ledamoten, fru talman: Hur tänker ni angående det här? Det är ju väldigt mycket pengar som rinner ut från välfärden på det sättet. Vad kan man göra åt det, anser ledamoten?
Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för frågorna! Nej, det är inte invandrarnas eller invandringens fel. Det är Vänsterns fel. Jag kan vara väldigt tydlig där. Återigen: Det beror på politiken. Jag skyller inte saker på enskilda grupper men däremot på politiker som har varit totalt ansvarslösa och huvudlösa i sin politik. Många av dem hör till Vänsterpartiet. Det bara är så. Man har inte tagit något som helst ansvar.
Det är så lätt att varje gång säga att det är invandringens fel. Men nej – det är Vänsterpartiets fel. Karin Rågsjö och övriga har stått för en ansvarslös invandringspolitik med alla konsekvenser det har medfört. Det är ni som har öppnat dörren på vid gavel för allehanda kriminalitet.
Vad gäller granskningen av Kry och den typen av verksamhet är vi faktiskt överens. Avarter ska bort. Sverigedemokraterna är för en marknad i den bemärkelsen att det ska finnas flera aktörer. Offentlig kommunal verksamhet är inte fri från bekymmer. Den är inte alltid effektiv och inte heller skyddad från kriminalitet på något sätt. Det har jag många exempel på. Men ska vi ha en marknad eller en sektor med flera aktörer måste avarterna bort. Där måste vi gå vidare och se på problemen.
Precis som jag sa till föregående ledamot vidtar vi faktiskt åtgärder när det gäller till exempel välfärdskriminaliteten. Det var häpnadsväckande att komma till det här utskottet och konstatera att ingenting hade gjorts under de åtta föregående åren. Absolut ingenting! En stor del av arbetet under den här mandatperioden går ut på att rensa upp efter tidigare totalt oansvarig politik.
Fru talman! SD hade tidigare en helt annan ingång till vårdmarknad och skolmarknad, men efter att ha närmat sig dessa aktörer har de ändrat riktning också i de här frågorna. Det är ju ganska uppenbart vad gäller vårdmarknadsfrågorna.
Demografi är alltid intressant. Det blir fler och fler äldre. Det föds färre barn. Jag är väldigt tacksam över de personer som har kommit hit och jobbar inom hälso- och sjukvården. Av dem som jobbar i hälso- och sjukvården i Stockholm har 25 procent invandrarbakgrund. Det är läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Det är tack vare dem som vi klarar det här.
Det är inte förvånande att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta med invandrarfrågan som den stora grejen inför valet 2026. Men SD pratar inte om vad som händer om alla invandrare skulle dra. De kan ju känna att de inte vågar bo kvar i det här landet och att de kan bli utslängda när som helst. Då står vi där.
Fru talman! Jag undrar fortfarande över vårdpersonalens situation i dag. Hur tänker ledamoten framåt? Vårdpersonalen har ju under de här fyra åren verkligen farit illa på grund av otillräckliga budgetar till regionerna. Regionerna har haft enorma ekonomiska problem, eftersom vi har levt i en lågkonjunktur som regeringen har gjort ännu värre. Vad säger ledamoten till vårdpersonalen som sitter med örat mot och lyssnar på det här?
Fru talman! Jag tackar än en gång för frågorna.
Ledamoten får det att låta som att regionerna inte får någonting, men de får miljard efter miljard. Så är det bara. Det handlar om hur man prioriterar. Jag nämnde några saker innan. Man behöver kanske inte lägga pengar på Eidfestivaler, på att spela in ljud på bibliotek eller på 7 miljoner för ett klonat träd. Det är kanske bättre att lägga det på sjukvård. Prioriteringar är ett nyckelord här, helt enkelt.
Det stämmer att det jobbar många invandrare eller personer med invandrarbakgrund inom äldreomsorgen och sjukvården. Om jag får säga så, fru talman, tycker jag dock att det är en ganska kolonial tanke att det skulle vara så bra. Vi ska tydligen ta hit folk från jordens alla hörn för att de ska utföra de så kallade enkla jobben – jag tycker inte att det alltid är enkla jobb – inom omsorgssektorn. Vad är det? Det är inget samhälle jag vill ha i alla fall.
Man verkar också helt ha missat den otrygghet som det har skapat för alla äldre som inte kan förstå den som de söker hjälp hos. Det kan vara en läkare eller någon form av omsorgspersonal. Det är en otrolig otrygghetssituation. Det här är ingen långsiktig lösning.
Med det sagt finns det fantastiska människor av alla etniciteter och från alla möjliga håll som gör ett utmärkt jobb. Jag tjatar alltid om det. Men det är ingen långsiktig lösning att förlita sig på arbetskraftsinvandring, att sänka löner och att sänka krav. Det är bara inte det. Det leder i slutändan till allt sämre kvalitet, och det är precis där vi sitter i dag.
Det var så mycket i ledamotens replik att ta upp, så jag tappade bort mig lite grann. Jag tror ändå att jag summerade det hela ganska bra.
Fru talman! Jag tänkte mig faktiskt ett replikskifte som handlar om hälso- och sjukvårdens organisation. Det har varit för lite samtal om sjukvård i replikskiftena, tycker jag.
Anledningen till min replik är den inledande berättelsen, som ju var gripande och är en del av den situation som vi ser. Det handlar om de nordliga regionerna, där jag bor. Det är en verklighet som många upplever ute i Sveriges väldigt glesa områden.
Det jag saknar och som jag skulle vilja veta mer om gäller vad Sverigedemokraterna rent konkret har gjort under de fyra år som de haft makt att förbättra sjukvårdssituationen, tillgången, kompetensen och vården ute i våra glesbefolkade regioner. Det är min absolut viktigaste fråga.
Min andra fråga handlar om problemet vi har med välfärdskriminalitet. Nätläkarna utgör ett problem, men vi ser också att det funnits problem med till exempel vårdcentraler som drivits eller ägts av kriminella aktörer. Samma problem ser vi på skolmarknaden och flera andra marknader som har öppnats upp. Det är alldeles uppenbart att det finns en stor utmaning här.
Är Sverigedemokraterna beredda att jobba för att ta tillbaka kontrollen i offentlig regi för att minska problemet med välfärdskriminalitet?
Fru talman! Låt mig börja med välfärdskriminaliteten. Den är otroligt bekymmersam. Det finns just nu ett stort uppdrag med en utredning som snart ska leverera konkreta åtgärder för hur vi får bukt med det här, och det gäller alla områden inom välfärdssektorn.
Det här är ett stort problem, eftersom det dränerar välfärden på resurser. Det gör att människor som till exempel skulle ha fått vård inte får det för att pengarna går till annat. Det underminerar förtroendet för hela systemet. På sikt kommer vi inte att ha så mycket resurser att fördela om det här får fortsätta.
Som jag nämnde innan blir jag bedrövad av att se hur lite som har gjorts på området under föregående mandatperioder, trots att allehanda myndigheter har flaggat och varnat. En hel del utredningar har också legat på bordet.
Att få Sverige tryggt igen är verkligen ett sverigedemokratiskt fokus. Bort med kriminaliteten inom alla områden!
Tyvärr minns jag inte ledamotens första fråga. Jag får ta den i nästa omgång.
Fru talman! Det var egentligen den viktigaste frågan. Den utgick från berättelsen. Jag tar den igen.
Det är kanske så att ledamoten inte minns, för jag är osäker på om ledamotens parti ens har konkreta åtgärder som man vidtagit eller vill vidta i den här situationen.
Så där ligger det till i flera av våra nordliga län och kommuner. Man har inte sett alls särskilt mycket av satsningar på förbättrad välfärd ute i våra glesbefolkade kommuner.
Kompetensförsörjningen är en jättestor utmaning. Bilden av att vi bara måste försöka få fler av den arbetsföra befolkningen att vilja jobba inom vård och omsorg hjälper inte i Västerbotten. Vi saknar folk till alla yrkesområden. Där jobbar pensionerade mekaniker och ingenjörer kvar i företagen för att dessa yrkesgrupper saknas. Om vi skulle få fler att vilja jobba inom vården ökar bara behoven i andra sektorer.
Vad har Sverigedemokraterna konkret gjort för att förbättra tillgången till sjukvård ute i Sveriges glest befolkade regioner? Vad har Sverigedemokraterna konkret gjort för att förstärka kompetensförsörjningen? Det är nog den viktigaste frågan, och den vill jag väldigt gärna få svar på.
Jag undrar också över en annan sak. När vi nu känner till problemet med till exempel privata aktörer inom sjukvården och nätläkare som är under stor granskning, varför har ingenting hänt de senaste fyra åren för att komma åt problemet? Trots att man ser problemen med till exempel primärvårdscentraler med kriminella kopplingar vill man inte under några omständigheter tumma på den lagstadgade etableringsrätten. Det skulle jag vilja få svar på.
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag ska försöka svara på dem. Jag märker att jag är lite trött i dag.
Vad har vi gjort för glesbygden? Vi har bland annat kämpat hårt för att Sollefteå ska kunna ha kvar sin verksamhet. Det handlar återigen om prioriteringar. Regionen där lägger mer på öppen scenkonst än vad man lägger på Sollefteå sjukhus. Jag menar därför att det inte bara är mer pengar från staten som räddar det här. Man måste också prioritera själv.
Vi är dock väldigt öppna för nya former av samverkan. Det kan vara samverkan mellan kommuner eller med andra regioner. Vi har varit inne på lite samma linje där, det vill säga att man antingen minskar antalet regioner eller samverkar.
I praktiken har vi satsat på kompetensförsörjning i vården. Bara i år har det varit närmare 1 miljard. Det har också gjorts direkta satsningar.
Samtidigt är vi inne i en ond spiral. Personal som jobbar inom vården i dag får ta ett väldigt stort ansvar när kollegor inte har rätt kvalifikationer. Det kan handla om språk, men det kan även vara annat, som att man inte har adekvat utbildning. Det blir alldeles för tungt. Det handlar inte bara om lönekuvertet utan också om hur man jobbar. Det är en spiral vi måste komma ur, och det tar tid. Men vi är öppna för nya driftsformer.
Sedan ställdes en fråga om vårdcentralerna. Först och främst stängs vårdcentraler ned. Det sker nu en hel del sådant. Det måste naturligtvis göras på ett rättssäkert sätt. Jag har pratat med Åklagarmyndigheten, men de är överbelastade. Där tillskjuter vi också mer resurser.
Sådana fall som dessa uppdagas ibland, och trots att det finns mängder med bevis tar det tid. Det är en kö i systemet. Vi hoppas att det kommer att lätta.
Men återigen ska alla avarter och all kriminalitet bort. Vi måste ha bättre kontroller. Jag vill ändå höja ett varningens finger. Bara för att det utförs i offentlig regi är det inte fritt från kriminalitet. Det har vi många exempel på. Vi behöver styra upp det här på alla håll.
