Nej till motioner om hälso- och sjukvårdens organisation (SoU16)

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Utskottets ställningstagande

Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2 Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om bl.a. hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering, delaktighet, kontinuitet, ambulans­sjukvård, estetiska ingrepp och behandlingar, välfärds­krimi­nalitet och klimatarbete.

Jämför reservation 1 (V), 2 (C), 3 (MP), 4 (S), 5 (V), 6 (MP), 7 (S, C), 8 (S), 9 (S) och 10 (MP).

I partimotion 2025/26:2777 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 2 före­slås ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett för­slag utifrån betänkandet Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62).

Ett liknande yrkande finns i motion 2025/26:459 av Gudrun Brune­gård (KD) yrkande 3.

I nyss nämnda partimotion 2025/26:2777 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 13 föreslås vidare ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma med ett förslag om att ersätta effektivitetsdelegationen med en jämlik­hets­­delegation.

I kommittémotion 2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om att ge regeringen i uppdrag att avsluta den nuvarande Effektivitetsdelegationen och i stället ta fram ett förslag på en kvalitets- och effektivitetsdelegation där företrädare för olika vårdyrken, vårdgivare och patientorganisationer ingår.

I kommittémotion 2025/26:3179 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om en ny vårdform för primärvård på landsbygden. Motionärerna anser att regelverket behöver förenklas och göras mer flexibelt för att möjliggöra mottagningar med en läkare och en sköterska.

I den ovannämnda kommittémotionen 2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 1 föreslår motionärerna även ett tillkänna­givande om stärkta resurser till sjukvården för att minska personal­bristen, förbättra arbetsmiljön samt utveckla vårdens kvalitet och effektivitet. I yrkande 2 före­slås ett tillkännagivande om stärkta resurser för att förbättra omställningen till en god och nära vård med primär­vården som nav. Motionärerna lyfter fram att det behövs förbättrade såväl ekonomiska som personella resurser. I yrkande 3 föreslås ett tillkänna­givande om att regeringen ska återkomma med konkreta förslag för att stärka primärvården och omställ­ningen till en god och nära vård utifrån slutsatserna och rekommendationerna i rapporten Omtag för om­ställ­ning av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med konkreta förslag för att stärka primär­vården och omställ­ningen till en god och nära vård utifrån slutsatserna i Social­styrelsens delredo­visning. I yrkande 16 föreslås ett till­känna­givande om att ge regeringen i uppdrag att utreda och återkomma med ett förslag om ökat team­arbete inom primärvården. Motionärerna anser att fler yrkeskategorier, t.ex. dietis­ter, logopeder och psykologer, behöver involveras i det dagliga arbetet i primär­vården. I yrkande 29 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med ett förslag om tydligare nivåstrukturering inom cancervården. I yrkande 32 föreslås ett tillkänna­givan­de om att regeringen bör ges i uppdrag att åter­komma med konkreta förslag för att utveckla mätbara indikatorer för NHV när det gäller kvalitet, effektivitets­vinster och system­konse­kvenser för hela vård­kedjan.

I motion 2025/26:668 av Hanna Westerén (S) föreslås ett tillkännagivande om att studera förutsättningarna för inrättande av en anläggningsfond för hälso- och sjukvårdsinvesteringar.

I motion 2025/26:2035 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkänna­givande om att se över möjligheten att låta systemet för sjukvård inkludera människans syn och därmed optikers verksamhet.

I motion 2025/26:2709 av Saila Quicklund (M) föreslås ett tillkänna­givande om att se över förutsättningarna för starkare statlig styrning av hälso- och sjukvården.

I motion 2025/26:2954 av Marléne Lund Kopparklint och Jan Ericson (båda M) föreslås ett tillkännagivande om att se över förutsättningarna för att säkerställa att varje region har en specialistmottagning för sexualbrottsutsatta.

I partimotion 2025/26:2777 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör intensifiera arbetet med att nå de fast­slagna målen om fast läkarkontakt.

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 23 föreslås ett tillkännagivande om att alla invånare som huvudregel bör ha en fast läkarkontakt. I yrkande 25 föreslår motionärerna även ett tillkännagivande om bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primär­vården.

I kommittémotion 2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 35 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ges i uppdrag att åter­komma med konkreta förslag på hur stödet till patientorganisationer kan stärkas.

I motion 2025/26:205 av Josef Fransson (SD) föreslås ett tillkännagivande om att utreda ett införande av husläkare.

I motion 2025/26:2926 av Marléne Lund Kopparklint (M) föreslås ett tillkännagivande om möjligheten att stärka den personcentrerade vården för flickor och kvinnor genom att säkerställa ett helhetsperspektiv och individuellt stöd.

I motion 2025/26:3473 av Christian Carlsson (KD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om en starkare primärvård och fast läkarkontakt. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om passiv listning, listningstak och nationellt listnings­system.

Ambulanssjukvård och prehospital akutsjukvård m.m.

I kommittémotion 2025/26:3179 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkan­­­de 12 föreslås ett tillkännagivande om att stärka det nationella ansvaret för luft­buren ambulanssjukvård och luftburna sjuktransporter.

I motion 2025/26:2157 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkänna-givande om att se över möjligheten att lägga samtliga ambulanshelikoptrar och ambulansflyg i ett gemensamt åtagande för nationens intresse. I motion 2025/26:2211 av samma motionär föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att kvalitetssäkra ambulanssjuk­vården. Vidare föreslås i motion 2025/26:3209 av motionären ett tillkännagivande om att se över möjligheten att införa en särskild lag om prehospital akutsjukvård (LPAS). Ett liknande yrkande finns även i motion 2025/26:693 av Martin Melin (L).

I motion 2025/26:497 av Robert Stenkvist (SD) yrkande 1 föreslås ett till­känna­givande om att lägga till en paragraf i hälso- och sjukvårdslagen så att enbart sjukdomsrelevanta tester görs vid läkarbesök samt att andra tester görs helt frivilligt. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att alla prover som tas av sjukvården ska delges vårdtagaren samt att alla provsvar öppet ska lämnas till vårdtagaren, t.ex. publiceras på 1177. Vidare föreslås i yrkande 4 ett tillkännagivande om att allt som omfattas av smittskyddslagen bör vara undan­taget yrkande 1.

I motion 2025/26:806 av Catarina Deremar (C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om barnavårdscentralens (BVC) roll. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att BVC:s uppdrag ska förlängas till att omfatta barn och unga upp till tolv års ålder. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att ge BVC ett tydligt uppdrag att i samverkan med skola och familj tidigt upptäcka och följa upp barns psykiska och fysiska hälsa, inklusive NPF och PTSD. Slutligen föreslås i yrkande 4 ett tillkännagivande om att staten bör säkerställa resurser för att denna utvidgning av uppdraget genomförs jämlikt i hela landet.

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yr­kande 64 föreslås ett tillkännagivande om skärpt lagstiftning och om att ge Ivo ytterligare verktyg för att styra upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar.

I motion 2025/26:2934 av Marléne Lund Kopparklint (M) föreslås ett till­kännagivande om att regeringen bör överväga att ge Ivo i uppdrag att utveckla en mer riskbaserad, effektiv och rättssäker tillsyn av estetiska injektions­behandlingar, med särskilt fokus på olegitimerade och oseriösa aktörer. Ett liknande yrkande framställs av motionären i motion 2025/26:2940. Vidare föreslår motionären i motion 2025/26:2958 ett tillkännagivande om att reger­ingen bör överväga att säker­ställa att branschens faktiska företrädare in­volveras i framtagandet av riktlinjer för estetiska injektionsbehandlingar samt att överväga att ge Socialstyrelsen i uppdrag att samla in nationell statistik över faktiska komplikationer. Slutligen föreslår motionären i motion 2025/26:2959 ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga att se över regelverket för estetiska injektions­behandlingar, särskilt kravet på 48 timmars betänketid och begränsningen att en konsultation endast är giltig i sex månader.

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att inrätta ett nationellt register över oseriösa välfärdsföretag som varit föremål för åtgärder.

I kommittémotion 2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 38 föreslås ett tillkännagivande om att ge regeringen i uppdrag att återkomma med konkreta förslag på hur hälso- och sjukvårdens arbete med minskad klimatpåverkan kan stärkas. I yrkande 40 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en utredning om ett statligt samordnat arbete för hälso- och sjukvårdens klimatomställning och arbete med minskad miljöpåverkan.

Målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. En sådan vård ska vara jämlik, jämställd och tillgänglig (prop. 2015/16:1 utg.omr. 9, bet. 2015/16:SoU1, rskr. 2015/16:102).

Målbilden för omställningen till en god och nära vård beskrivs i propositionen Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform (prop. 2019/20:164). Av propositionen framgår att hälso- och sjukvården bör ställa om så att primär­vården är navet i vården och samspelar med annan hälso- och sjuk­vård och med socialtjänsten. Med en utbyggd primärvård som har rätt kompetens och resurser att omhänderta patienter på primärvårdsnivå kan den specialiserade vården användas mer effektivt för de patienter som behöver dess specifika kompetens och resurser. Omställningen har därför fokus på primärvården, och regeringen lade i propositionen fast tre mål för primär­vårdsreformen:

Tillgängligheten till primärvården ska öka.

En mer delaktig patient och en personcentrerad vård.

Kontinuiteten i primärvården ska öka.

För att stödja omställningen till en god och nära vård har regeringen sedan 2019 slutit årliga överenskommelser med SKR. Från och med 2025 ersätts överens­­kommelsen av en ny statsbidrags­förord­ning. Enligt budget­propo­sitio­nen för 2026 syftar övergången till en förordning bl.a. till att skapa en ökad tydlighet och förutsägbarhet i hur staten riktar och tillför medel till hälso- och sjuk­vården (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9, s. 20).

Den nya förordningen – förordningen (2024:1253) om statsbidrag till kom­muner och regioner för utveckling av en god och nära vård – innehåller be­­stäm­mel­ser om statsbidrag till kommuner och regioner för att utveckla en god och nära vård med fokus på primärvården. Bidrag får, i mån av tillgång på medel, lämnas för insatser som avser

• utveckling av primärvården på landsbygden och i glesbygd.

Socialstyrelsen administrerar statsbidragen. Statsbidragen kräver inte en före­gående ansökan från huvudmännen.

I hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, finns bestämmelser om hur hälso- och sjukvården ska organiseras och bedrivas. Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som huvudmän. Hälso- och sjuk­vården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det bl.a. finnas den personal som behövs för att god vård ska kunna ges (1 kap. 1 §, 5 kap. 1 och 2 §§ HSL).

I 13 a kap. HSL finns en bestämmelse om primärvårdens grunduppdrag. Av bestämmelsen framgår att inom ramen för verksamhet som utgör primärvård ska det bl.a. särskilt tillhandahållas

• de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt före­kommande vårdbehov

• förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar

• rehabiliterande insatser utifrån patientens individuella behov och förut­sättningar.

Den 1 januari 2019 trädde vissa ändringar i 9 kap. 1 § HSL och 2 kap. 3 § patient­lagen (2014:821) i kraft om vårdgarantin inom primärvården. Tidigare var garantin formulerad så att den enskilde inom viss tid ska få besöka läkare. Enligt den nu gällande bestämmelsen ska den enskilde i stället inom en viss tid garanteras en medicinsk bedömning av läkare eller annan legi­timerad hälso- och sjukvårdspersonal. Inom primärvården finns det flera legitimerade yrkes­grupper med specifik yrkeskompetens, t.ex. sjuksköterskor, fysiotera­peuter, apotekare och psykologer. Enligt den proposition som låg till grund för lag­ändringen är det patientens behov som ska styra vilken yrkesgrupp hon eller han får träffa (prop. 2017/18:83, bet. 2017/18:SoU22, rskr. 2017/18:294).

Sedan 2021 får statsbidrag lämnas till regioner och kommuner för insatser som bidrar till att främja ett hållbart arbetsliv för personal inom bl.a. hälso- och sjukvårdsverksamhet, enligt förordningen (2021:313) om statsbidrag för att främja ett hållbart arbetsliv inom vård och omsorg. Socialstyrelsen prövar frågor om statsbidrag enligt förordningen. Bidrag får framför allt lämnas för kostnader för projekt som innebär att verksamheten prövar nya eller vidare­utvecklar befintliga arbetsmetoder, arbetssätt eller arbetstidsmodeller för att långsiktigt stärka arbetsmiljön.

Med nationell högspecialiserad vård (NHV) avses offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver koncentreras till en eller flera enheter för att kva­litet­­en, patient­säkerheten och kunskapsutvecklingen ska kunna upprätt­hållas och ett effektivt an­­vänd­ande av hälso- och sjukvårdens resurser ska kunna upp­­nås (2 kap. 7 § HSL).

Systemet med NHV infördes 2018 och ersatte då den tidigare riks­sjuk­vården. De tidigare beslutade tillståndsområdena från rikssjukvården har över­förts till det nya systemet.

Social­styrelsen beslutar om vilken hälso- och sjukvård som ska utgöra natio­nell högspecialiserad vård och på hur många enheter sådan vård ska be­drivas. Vid bedömningen av om en åtgärd ska utgöra nationell högspeciali­serad vård ska hänsyn särskilt tas till om vården är komplex eller sällan före­kommande och om den kräver en viss volym, multidisciplinär kompetens eller stora investeringar eller medför höga kostnader. Det krävs tillstånd för att bedriva nationell hög­specia­liserad vård (7 kap. 5 och 5 a §§ HSL).

Den 1 juli 2021 började lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar att gälla. Lagen ställer krav på att estetiska kirurgiska ingrepp endast får utföras av den som är legi­timerad läkare eller legitimerad tandläkare och har bevis om specialistkom­petens inom en för ingreppet adekvat specialitet. Estetiska injektionsbehand­lingar får utföras av den som har legitimation som läkare, tandläkare eller sjuksköterska (8 § i lagen). Vissa mindre ingrepp och behandlingar är dock undantagna från lagens tillämpningsområde, t.ex. att utföra tatueringar, vilket framgår av förord­ningen (2021:367) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injek­tions­behandlingar.

Enligt förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg har Ivo till uppgift att svara för tillsyn inom hälso- och sjukvården. Av instruktionen framgår bl.a. att Ivo ska bedriva verksamheten strategiskt och effektivt samt på ett enhetligt sätt inom landet. Syftet med tillsynen är att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Myndigheten ska, inom sitt verksamhetsområde, förebygga och motverka brottslighet (1–2 a §§).

Tillsynen ska planeras och genomföras med utgångspunkt i egna risk­analyser om inte annat följer av lag, förordning eller särskilt beslut från regeringen. Myndigheten ska även samverka med andra berörda myndigheter i syfte att uppnå ett effektivt kunskaps- och erfarenhetsutbyte i arbetet med bl.a. tillsyn (2 och 4 §§).

Ivo har ett vårdgivarregister som innehåller uppgifter om verksamheter som bedriver hälso- och sjukvård. Enligt patientsäker­hetslagen (2010:659) ska den som avser att bedriva verksamhet som omfattas av Ivos tillsyn anmäla det till Ivo (2 kap. 1 §). Ivo är skyldig att föra ett automatiserat register över de verksamheter som har anmälts. Registret får användas för tillsyn och forskning samt för framställning av statistik (2 kap. 11 § första styck­et). Därutöver an­svarar Ivo för att föra ett automatiserat register över sjukvårdsinrättningar där det får ges vård enligt lagen (1991:1128) om psykiat­risk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt över enheter för rättspsykiatrisk undersökning. Även detta register får användas för bl.a. tillsyn och forskning samt framställning av statistik (2 kap. 11 § andra stycket).

Regeringen beslutade i juni 2023 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att ta fram beslutsunderlag som gör det möjligt att steg­vis och långsiktigt införa ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (dir. 2023:73).

Kommittén redovisade sitt uppdrag i juni 2025 i betän­kandet Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62). Kommittén ansåg att det finns tänkbara för- och nackdelar både med att behålla nuvarande huvudmannaskap och till­handa­hållaransvar hos regionerna och att införa ett helt statligt huvud­manna­skap för hälso- och sjukvården. Kommittén bedömde dock att det saknas ett parlamentariskt stöd för en så omfattande och genomgripande för­ändring. Vidare bedömde kommittén att det finns flera svårig­heter och risker med att dela upp tillhandahållaransvaret för hälso- och sjukvårds­systemets olika delar mellan staten och regionerna. Några förslag om ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap lämnades inte av kommittén.

Kommittén bedömde dock att det finns omotiverade skillnader mellan och inom regionerna i fråga om tillgång till viss vård och behandling och att hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om vård på lika villkor för hela befolk­ningen behöver uppfyllas bättre än idag. Staten bör därför enligt kommittén ta ett utökat ansvar för ett antal områden och frågor. Staten bör ta ett utökat an­svar för områdena kompetens­försörjning, läke­­medel, vaccina­­tioner, scree­ning, rättspsykiatrisk vård samt luft­buren am­bulans­sjuk­vård och luftburna sjuk­­tran­sporter, ansåg kommittén.

Vidare bedömde kommittén att statens styrning av regionernas hälso- och sjukvård behöver stärkas och förbättras och att regionerna måste ges lång­siktiga plan­eringsförutsättningar. Kommittén föreslog bl.a. att riktade stats­bidrag endast ska användas i undan­tagsfall och att det ska fast­ställas tydligare kriterier för när riktade statsbidrag får användas samt att staten ska vidta åtgärder gentemot regionerna för att öka regelefterlevnaden och för att stärka patientens ställning.

Betänkandet remitterades under hösten 2025 och bereds i Regerings­­kansliet.

I budgetpropositionen för 2026 aviserade regeringen att den avser att öka den statliga styrningen, kontrollen och uppföljningen av hälso- och sjukvården i enlighet med Vårdansvarskommitténs bedömningar och att regeringen avser att pröva om myndighetsstrukturen för områdena tillsyn, analys och utvärder­ing är ändamålsenlig. Regeringen redogjorde även för att statsbidrag nu i större utsträckning än tidigare fördelas via förord­­ningar och är prestations­baserade. Vidare föreslog regeringen en förstärkning av Socialstyrelsens förvaltnings­anslag för att stärka myndig­hetens långsiktiga förutsätt­ningar för arbete med patient­säkerhet, tillgänglighet och en mer nära vård med fokus på primär­vården (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.5 och 3.7.1). Regeringen har också beslutat om ändringar i förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen (SFS 2026:63). Av ett pressmeddelande den 11 februari 2026 framgår att syftet med ändringarna är att renodla den statliga styrningen, ge Socialstyrelsen möjlighet att arbeta mer långsiktigt och skapa bättre underlag för beslut om hälso- och sjukvården. Enligt regeringen tydliggörs Social­styrelsens roll i att följa, stödja och främja utvecklingen inom flera centrala delar av hälso- och sjukvården genom instruktionsändringen, bl.a. när det gäller tillgänglighet, vårdkapacitet och väntetider.

I oktober 2025 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till Utredningen om behovsstyrd vård (dir. 2025:94) som bl.a. omfattar frågor om stärkt statlig styrning samt åtgärder för att öka regelefterlevnaden och stärka patientens ställning (se mer om utredningen nedan).

Som ett led i att fullfölja Vårdansvars­kommitténs slutsatser beslutade reger­ingen i januari 2026 också att tillsätta en särskild utredare, i form av en sam­ord­nare, för att korta vårdköerna i hälso- och sjukvården (dir. 2026:3). Samordnaren ska bidra till att den statliga styrningen, kontrollen och uppfölj­ningen stärks och får ett större genomslag när det gäller reger­ingens arbete med att korta vårdköerna och öka tillgängligheten i hälso- och sjuk­vården. Samordnaren ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 4 januari 2027.

I maj 2024 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå en ny och stärkt vårdgaranti samt lämna förslag som ökar kontinuiteten inom den specialiserade vården (dir. 2024:50). Utredaren ska bl.a. föreslå en reglering som ger patienten möjlighet att utan extra kostnad fritt välja utförare i den offentligt finansierade vården i hela landet i de fall vårdgarantin inom den specialiserade vården inte bedöms kunna uppfyllas av hemregionen. Utredaren ska även analysera och lämna förslag på lämpliga åtgärder som tillsynsmyndig­heten kan vidta mot huvudmännen i de fall när vårdgarantin och patientlagen inte följs.

Som nämnts ovan beslutade reger­ingen i oktober 2025 om ett tilläggs­direktiv till utredningen (dir. 2025:94). Genom tilläggsdirektivet fick utred­aren i uppdrag att också lämna förslag på ekonomiska sank­tioner och andra lämpliga åtgärder som tillsyns­myndigheten stegvis ska vidta mot huvud­männen i de fall den lagstad­gade vårdgarantin och patientlagen inte följs.

Uppdraget ska slutredovisas senast den 18 juni 2026.

I dag regleras villkoren för hur regionerna ersätter varandra när en patient vårdas utanför hemregionen genom rekommendationer i Riksavtalet för utom­läns­vård. Utöver Riks­avtalet har SKR sedan 2019 också tagit fram re­kommen­dationer till region­­erna om gemen­samma utomlänsersättningar för digi­tala vårdkontakter.

I departementspromemorian En effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27) bedömde utredaren att dagens ersättningssystem leder till en omoti­verad styrning mot utomlänsvård som inte nödvändigtvis ges till patien­ter med störst behov. Utredaren ifrågasatte vidare att behovs- och solidaritets­principen går att upprätthålla utan förändringar i nuvarande ersättnings­system. I promemorian lämnade utredaren förslag och rekommen­dationer som bl.a. handlar om hur regionerna bör ensa och styra upp sina ersättnings­system så att dessa bättre stöder en behovsbaserad hälso- och sjukvård.

I oktober 2025 beslutade regeringen att ge den ovannämnda Utredningen om behovsstyrd vård i uppgift att lämna förslag på hur statens styrning kan stärkas genom ett nationellt system för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården (dir. 2025:94). Enligt uppgifter från Regeringskansliet den 18 mars 2026 beslutade regeringen samtidigt att överlämna departements­prome­morian En effektiv och behovs­baserad digital vård (Ds 2023:27) till utred­ningen (S2025/01793).

Utredningen om behovsstyrd vård ska redovisa sitt uppdrag senast den 18 juni 2026.

För att stödja strukturella förändringar, stärka effektiviteten och därmed för­bättra situationen inom hälso- och sjukvården inrättade regeringen under 2024 Delegationen för en effektiv hälso- och sjukvård vid Kammarkollegiet. Delegationen ska kunna bistå med analyser, föreslå åtgärder som kan öka verk­samheternas effektivitet och sprida goda exempel. Delegationen ansvarar för ett tillfälligt statsbidrag på 250 miljoner kronor per år 2025–2030. Stöd kan sökas av en region eller regioner i samverkan. När delegationen fördelar bidrag ska den prioritera sådana ansökningar som bedöms ge störst effektivitet genom omstrukturerings- eller effektiviseringsåtgärder i verksamheten och dess ad­minis­tration (prop. 2025/26:1, utg.omr. 25, s. 18).

Regeringen har även i regleringsbrevet för budgetåret 2025 gett Eko­nomi­­styrningsverket i uppdrag att inrätta en granskningsfunktion som ska granska regionernas ekonomiska situation. Myndigheten ska under perioden 2025–2028 årligen publicera en rapport om regionernas enskilda och samlade ekonomiska situation med särskilt fokus på ändamålsenligt resurs­utnyttjande, kostnadseffektivitet och effektiviseringspotential. Under uppdragstiden ska myndigheten också publicera en fördjupad granskning om utveck­lingen av regionernas administration och dess påverkan på verksamheternas effektivitet samt en jämförelse av effektiviteten och produktiviteten i verksamheter som bedrivs av privata utförare respektive i egen regi.

Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) tar fram nyckeltal för effektivitet i kommuner och regioner. Detta möjliggör jämförelser av kost­nader och resultat, vilket hjälper kommuner och regioner att utveckla sina verk­­s­am­­heter. RKA publicerar årligen en återkommande rapport på temat effek­­tivitet hos kommuner och regioner.

I rapporten Effektivitet i hälso- och sjukvården – tema kvalitet från 2024 bedömer RKA att det finns för­bättrings­potential när det gäller att ge en samlad övergripande bild av kvali­teten i hälso- och sjukvården. Statistiken är enligt RKA om­fattande och detaljerad men svår att använda för att bedöma hur effektiv verksam­heten är och för att belysa det sam­lade resul­tatet av den vård som ges. I tidigare rapporter har RKA konstaterat att det finns stora skillnader i effek­tivitet mellan kommuner, men att det genom analyserna inte gått att se något systematiskt samband mellan verksamhetens kostnader och den kvalitet som uppnås (Effek­­tivitet i kommuner, 2021 och Effektivitet i äldreomsorgen, 2023).

Bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd

Socialdepartementet tillsatte i maj 2022 en s.k. bokstavsutredare (S 2022:F) med uppdrag att utreda och ge förslag på hur småskalig hälso- och sjuk­vårdsverksamhet kan anslutas till offentligt finansierad öppen vård. Syftet var att skapa långsiktighet och bättre förutsättningar för regionerna att säkerställa tillgång till en jämlik vård i hela landet. Förslagen skulle stimulera mindre hälso- och sjukvårdsaktörers etablering i glesbygd.

Uppdraget redovisades i departementspromemorian Uppdrag att möjlig­göra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd (Ds 2023:23). Utredaren föreslog bl.a. att upphandlande myndigheters skyldighet att beakta mindre företags möjligheter att delta i upp­hand­lingar av hälso- och sjukvårdstjänster skulle förtydligas och att privata vård­givare som etablerar sig i glest befolkade områden skulle ha möjlighet att få stats­bidrag i vissa fall. För att få statsbidrag skulle den aktuella vård­mottagningen bl.a. ligga minst 20 kilometer från en annan vårdmottagning och ha öppet för patienter under i genomsnitt 15 timmar per vecka.

Regeringen beslutade i juni 2024 att skriva av ärendet med hänvisning till att förslagen i departements­promemorian för närvarande inte bedöms vara genom­förbara (S2023/02208).

Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för 2025 ett uppdrag att genomföra fortsatta insatser som stöder ett effektivt nyttjande av personalresurser i hälso- och sjukvården på nationell nivå. Myndigheten ska genomföra fortsatta insatser i form av ett pilotarbete för att utveckla metoder som stöder ett effektivt nyttjande av hälso- och sjukvårdens personalresurser ur ett nationellt perspektiv. Arbetet ska syfta till att etablera ett nationellt lärandesystem som främjar effektiv personalplanering.

Socialstyrelsen ska slutredovisa uppdraget senast den 31 maj 2026 till Regeringskansliet.

I mars 2017 gav regeringen en utredare i uppdrag att stödja regionerna, berörda myndigheter och organisationer i arbetet med att samordnat utveckla en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med fokus på primärvården (dir. 2017:24, dir. 2017:97, dir. 2018:90 och dir. 2019:49). Utredningen tog namnet Samordnad utveckling för god och nära vård och lämnade sammanlagt fem betänkanden:

• God och nära vård – En gemensam färdplan och målbild (SOU 2017:53)

• God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19)

• God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6).

Utredningen slutförde sitt uppdrag i januari 2021. Det fjärde betänkandet, God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19), kan sägas utgöra utredningens huvud­­betänkande. I det betänkandet redovisade utredningen en övergripande beskrivning av det som under utred­ningens gång identifierats som centrala framgångsfaktorer respektive möjliga hinder för omställningsarbetet. Utredningen lämnade vidare ett antal förslag som syftar till att stärka olika dimensioner av samverkan och skapa ett mer sammanhängande hälso- och sjukvårdssystem.

Hittills har två av betänkandena legat till grund för lagändringar för den s.k. primärvårdsreformen. Det handlar dels om ändringar för att vården ska ges nära befolkningen och om en förstärkt vårdgaranti (SOU 2017:53, prop. 2017/18:83, bet. 2017/18:SoU22, rskr. 2017/18:294), dels ändringar för att förtydliga primä­rvårdens uppdrag (SOU 2018:39, prop. 2019/20:164, bet. 2020/21:SoU2, rskr. 2020/21:61).

Vidare föreslog regeringen i propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19) att begreppet ”hemsjukvård” ska ersättas i lagstiftning med begreppet ”hälso- och sjukvård i hemmet” (baserat på förslag i SOU 2020:19) samt att det ska synliggöras i lag att primärvården svarar för hälso- och sjukvård som avser både fysisk och psykisk ohälsa (baserat på förslag i SOU 2021:6). Riksdagen beslutade i februari 2026 i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:SoU23, rskr. 2025/26:157).

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har, på uppdrag av regeringen, haft i uppdrag att utvärdera omställningen i hälso- och sjukvården till en god och nära vård ur ett system- och patientperspektiv (S2020/03320).

Myndigheten slutrapporterade sitt uppdrag i mars 2025 i rapporten Omtag för om­ställning – Utvärdering av omställningen till en god och nära vård (rapport 2025:1). Myndigheten gjorde i rapporten den samlade bedömningen att inget av omställning­ens mål hittills har uppnåtts. Den uteblivna mål­uppfyllel­sen beror enligt myndigheten i hög utsträckning på att verksam­heterna inte har fått förbättrade ekonomiska eller personella resurser. Myndig­heten lyfte även fram att den statliga styrningen av omställningen är omfattande men delvis otydlig och saknar ansvarsutkrävande komponenter. Vidare saknas det en helhetssyn på hur olika delar av vården ska samverka för att uppnå målen, i synner­het hur resurser ska prioriteras mellan olika delar av vården. Omställ­ningen har inte heller fått ett tydligt genomslag i den formella styrningen i regionerna, t.ex. genom förändrade uppdrag för vårdcentralerna. För att om­ställ­ningen ska få genomslag krävs det enligt myndigheten en samlad och tyd­lig styrstrategi.

Mot bakgrund av bl.a. den här nämnda rapporten bjöd den dåvarande sjukvårds­ministern sommaren 2025 in företrädare för regioner, kommuner, privata vårdgivare och statliga myndigheter samt patient- och professions­organisationer till dialogmöten om god och nära vård, för en gemensam dialog om såväl nuläget som vägen framåt för arbetet med att tillsammans genomföra omställningen. Enligt uppgift från Regeringskansliet utgör resultatet av dialogmötena underlag både för regeringens fortsatta arbete och för Social­styrelsens arbete med att främja, stödja och följa upp omställningen. Reger­ingen har även, som kort berörts ovan, föreslagit lagändringar för att under­stödja omställningen i propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19). Propositionen innehåller lagförslag för att tydliggöra primär­vårdens ansvar och för att förbättra tillgången till medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård. Se mer om propositionen nedan.

Socialstyrelsens uppdrag att främja, stödja och följa upp omställningen till en god och nära vård

Socialstyrelsen har ett långsiktigt uppdrag att genomföra insatser för att främ­ja, stödja och följa upp omställningen i hälso- och sjukvården till en god och nära vård (S2023/01930). Uppdraget ska slutredovisas senast den 30 augusti 2028.

I en delredovisning av uppdraget i september 2025 gjorde Socialstyrelsen den övergripande bedömningen att för att nå målen behöver omställningen bli mer enhetlig och samordnad över landet. För att nå dit behöver styrningen enligt Socialstyrelsen bli tydligare från huvudmännen i regioner och kom­muner, och resurser behöver tillsättas till primärvården. Myndigheten angav att den kom­mer att främja och stödja omställningen utifrån regionernas och kommun­ernas behov och förutsättningar för att bidra till lärande, enhetlighet och sam­ordning på nationell nivå.

Som nämnts ovan har regeringen föreslagit lagändringar för att understödja omställningen i propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19), se mer om propositionen nedan. Därutöver har regeringen i regleringsbrevet till Socialstyrelsen för 2026 gett myndigheten i uppdrag att kartlägga och analysera hur tilldelningen av medel till regional och kommunal primärvård har sett ut sedan 2013 samt att följa utvecklingen av medels­tilldelning t.o.m. 2028. Av propositionsförteckningen för åter­stoden av riks­mötet 2025/26 framgår även att regeringen planerar att över­lämna en skrivelse om god och nära vård till riksdagen i maj 2026.

I dagsläget är insamlingen av uppgifter till patientregistret avgränsad till sluten­­­vården och vissa delar av öppenvården. Primärvården har inte heller i övrigt varit föremål för systematisk uppföljning på nationell nivå på samma sätt som slutenvården och det saknas i stor utsträckning underlag för att be­skriva och utvärdera utvecklingen av primärvården. Mot denna bakgrund beslutade regeringen i april 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över regelverket för de nationella hälsodataregistren och bl.a. föreslå regler för insamling av hälsodata från primärvården (dir. 2023:48).

Utredningen lämnade i augusti 2024 sitt betänkande Ett nytt regel­verk för hälsodataregister (SOU 2024:57). Utredningen föreslog bl.a. en utökad insam­ling av uppgifter till patientregistret hos Socialstyrelsen. För­slaget omfattar upp­gifter om patienters vårdkontakter i primärvården och i den specialiserade som­atiska öppenvården. Uppgiftsinsamlingen föreslogs omfatta både offent­liga och privata vårdgivare.

I propositionsförteckningen för återstoden av riksmötet 2025/26 anges att regeringen avser att lämna en proposition benämnd Stärkt primärvård – nytt regelverk för hälsodata­register till riksdagen i juni 2026.

I september 2025 överlämnade regeringen propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19) till riksdagen. I propositionen föreslogs ändringar i framför allt patientlagen (2014:821) och hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) för att tyd­lig­göra primärvårdens uppdrag och ansvar samt för att stärka tillgången till medi­cinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård.

I propositionen konstaterade regeringen att målen för omställningen (se ovan under avsnittet Bakgrund) fortfarande är relevanta för primärvårdens del och att fokus på att bygga ut primärvården behöver kvarstå. Att öka tillgänglig­heten och kontinuiteten bedömdes dock vara av stor vikt även i den speciali­serade vården, och för att få ett fungerande system som helhet. Inriktnings­målen borde därför enligt regeringen justeras och formuleras enligt följande:

Tillgängligheten till primärvården och den specialiserade vården ska öka.

En mer delaktig patient och en personcentrerad vård ska uppnås.

Kontinuiteten i primärvården och den specialiserade vården ska öka.

• det förtydligas att regioner och kommuner ska samverka med varandra i plane­ringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården

• det ska införas krav på att det ska finnas en medicinskt ansvarig för reha­bilitering i kommunen

• det förtydligas att en medicinsk bedömning av läkare och sjuksköterska vid behov ska erbjudas oavsett tid på dygnet i kommunal hälso- och sjuk­vård

• informationskravet i förhållande till patienter stärks om en patients fasta vårdkontakt, fasta läkar­kontakt och vårdenheter.

Lagändringarna föreslogs träda i kraft den 1 juli 2026.

Riksdagen beslutade i februari 2026 i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:SoU23, rskr. 2025/26:157).

Av budgetpropositionen för 2026 framgår att från den 1 januari 2025 fördelas medel till kommuner och regioner genom den nya förordningen (2024:1253) om statsbidrag till kommuner och regioner för utveckling av en god och nära vård i stället för att medel fördelas genom överenskommelser med SKR. Över­gången till fördel­ning genom en förordning syftar bl.a. till att skapa en ökad tydlig­het och förutsägbarhet i hur staten riktar och tillför medel till hälso- och sjukvården. År 2025 fördelades totalt ca 3,7 miljarder kronor till regioner och kommuner genom statsbidragsförordningen. Av dessa var 300 miljoner kronor avsatta för utveckling av primärvården i landsbygd och glesbygd. Regeringen har även gett särskilt stöd till det pågående projektet Utveckling av god och nära vård i glesbygd, där femton kommuner och fyra regioner i norra Sverige ingår. Syftet är att skapa nya arbetssätt och modeller som är anpassade efter landsbygdernas specifika behov för att säkerställa till­gäng­lighet och kom­petens­försörjning i vården. Vidare har regeringen beviljat stöd till Glesbygds­medicinskt centrum för att sprida kunskap om behov, förut­sätt­ningar, ut­maning­ar och möjligheter för att bedriva hälso- och sjukvård i lands- och gles­­bygds­områden (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 s. 20).

I den nyss nämnda propositionen föreslogs att anslaget 1:6 Bidrag till folk­hälsa och sjukvård minskas med 155 miljoner kronor för 2026 då den för­stärkta satsningen på en utbyggd primärvård föreslås minskas i enlighet med vad som tidigare har aviserats. För 2027 beräknas anslaget minska med 389 miljoner kronor (s. 56).

Inom ramen för anslaget 1:6 föreslog regeringen en fortsatt satsning på stöd till nära vård i lands- och glesbygd om 300 miljoner kronor för 2026. Anslaget beräknas öka med 300 miljoner kronor också för 2027 för ändamålet (s. 58).

Regeringen aviserade även att den avser att ta ett ökat ansvar för styrningen av hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. God arbetsmiljö, innovativa arbetssätt och effektiv personalplanering är enligt regeringen centralt för att skapa en långsiktigt hållbar och effektiv hälso- och sjukvård som möter be­folk­ningens vårdbehov och den demografiska utvecklingen. Regeringen före­slog att anslaget 1:6 ökas med 50 miljoner kronor 2026 för styrningsinsatser på detta område (s. 40).

I budgetpropositionen föreslogs också en förstärkt vårdsatsning och sats­­ningar för att korta vårdköerna och för insatser inom psykiatri och psykisk hälsa; se mer om detta i avsnitten Tillgänglig och jämlik vård, Psykisk hälsa och Barns och ungas psykiska hälsa.

I december 2025 tillstyrkte socialutskottet regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgiftsområde 9 (bet. 2025/26:SoU1). Riksdagen biföll utskott­ets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2025/26:114).

Nationella vårdkompetensrådet inrättades på uppdrag av regeringen den 1 januari 2020 och är ett rådgivande organ inom Socialstyrelsen med rep­resen­tanter från regioner, kommuner, lärosäten och Universitetskanslers­äm­betet. Rådet ska bidra till en god planering av vårdens kompetens­försörjning. Rådets uppdrag är att göra bedömningar av kompetensbehoven och att stödja och åstadkomma samverkan om kompetensförsörjningsfrågor på nationell och regional nivå. Rådet består av 13 ledamöter, och Social­styrel­sen planerar och organiserar rådets arbete.

Regeringen gav i januari 2023 Socialstyrelsen genom det Nationella vårdkom­petensrådet i uppdrag att ta fram ett förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). Nationella vård­­­­­­­­­­­kom­­­petens­­rådet redovisade uppdraget i maj 2024 och lämnade då 25 olika för­slag på insatser för att förbättra kompetensförsörjningen i Sverige (Förslag till en nationell plan för hälso-och sjukvårdens kompetensförsörjning, 2024:2). För­slagen handlar bl.a. om behovet av att säkerställa tid och resurser för kom­petens­­­utveckling och att ge ökad möjlighet till karriärvägar för att attrahera, ut­veck­la och behålla vårdpersonal.

I maj 2024 ändrade regeringen uppdraget om att ta fram en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning och Socialstyrelsen gavs i uppdrag att, genom Nationella vårdkompetensrådet, inhämta synpunkter, anpassa, förankra och säkerställa att planen bidrar till att stärka vårdkapa­citeten. Det ändrade uppdraget slutredovisades den 25 februari 2025.

Utredningen om stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård överlämnade i november 2024 sitt betänkande Stärkt kompetens i kommunal hälso- och sjukvård (SOU 2024:72). I betänkandet föreslår utredningen en rad åtgärder för att förbättra kommunernas möjligheter att säkerställa tillgången till läkare samt för att stärka långsiktig personal- och kompetensförsörjning inom den kommunala hälso- och sjukvården.

I mars 2023 beslutade regeringen om en lagrådsremiss om stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård. I lagrådsremissen föreslår reger­ingen en ändring i hälso- och sjukvårdslagen som innebär att kom­mun­­erna ska få anlita läkare i den kommunala hälso- och sjukvården. Reger­ingen föreslår också att det i hälso- och sjukvårdslagen ska föras in ett be­myndig­ande för bl.a. regeringen att meddela föreskrifter om utformningen och innehållet i avtal om läkarmedverkan.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026.

Regeringen gav i april 2025 Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag på riktvärden för vissa yrkesgrupper i primärvården (S2025/00801). Myndigheten ska genomföra en baslinjemätning av antalet tjän­s­­ter för specialiseringstjänstgöring (ST) i allmänmedicin per region och fastställa nationella och regionala riktvärden. Dessutom ska riktvärden baserade på vård­­­behov tas fram för distrikt­ssköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter och psykologer.

Socialstyrelsen ska slutredovisa uppdraget senast den 31 maj 2026.

Komplicerade eller ovanliga åtgärder vid cancer koncentreras ofta till färre sjukvårdsenheter, såväl regionalt som nationellt, s.k. nivåstrukturering. Tidigare har Regionala cancercentrum i samverkan arbetat med att organisera nivåstruktur­ering av cancervården. Efter införandet av NHV har det dock pågått ett arbete med att föra över arbetet med nationell nivåstrukturering inom cancerområdet till Socialstyrelsens beslutsprocess. På Socialstyrelsens webb­sidor om NHV finns information om pågående ar­bete för att koncentrera hög­specialiserad vård på nationell nivå. Åtta områden har överförts, eller är på gång att överföras, från Regionala cancercentrum i samverkan till Social­styrelsens process för NHV (socialstyrelsen.se). För närvarande pågår inget arbete med ytterligare regional koncentration av vården (cancercentrum.se).

Verksamheter med tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård rappor­terar i mars varje år ett antal uppföljningsmått samt villkorsuppfyllelse till Social­styrelsen. Vidare ansvarar Socialstyrelsen för återkommande för­djupade uppföljningar av tillstånden att bedriva NHV. Det kan t.ex. handla om tematisk uppföljning av villkorsuppfyllelse eller registerbaserade analyser av vänte­tider. Vid behov genomförs även fördjupade uppföljningar. Under 2023 ut­förde Socialstyrelsen t.ex. en fördjupad uppföljning av det generella villkoret om samverkan mellan NHV-enheter inom ett och samma tillstånds­område. Utöver denna uppföljning har Socialstyrelsen även initierat upp­följning av eventuella systemkonsekvenser för patienter och verksamheter utanför NHV. I en rapport publicerad i december 2022 presenterade Social­styrelsen utgångs­­punkter för sådana uppföljningar av eventuella systemkonsekvenser (Utgångs­punkter för uppföljning av system­konsekvenser av nationell hög­speciali­serad vård).

Socialstyrelsen har fastställt nationella riktvärden för hur många invånare en läkare i primärvården i normalfallet kan ansvara för som fast läkarkontakt. De nationella riktvärdena är 1 100 invånare per specialistläkare och 550 invånare per ST-läkare. Riktvärdena fungerar som stöd när regionerna och enskilda hälso- och vårdcentraler planerar, fördelar resurser och gör uppföljningar.

Socialstyrelsen ger också regionerna stöd i arbetet med att fler ska få en fast läkarkontakt i primärvården. Utöver de nationella riktvärdena har Social­styrelsen tagit fram en vägled­ning, ett meddelandeblad om regelverket, frågor och svar, reflektions­material för arbetsplatsträffar och ett planeringsverktyg för regional och lokal dimen­sionering av läkartjänster (Nationellt riktvärde för fast läkar­kontakt, Socialstyrelsen, 2024-04-26).

I juni 2024 gav regeringen Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i upp­drag att följa hur stor andel av befolkningen som uppfattar att den har en namngiven, fast läkarkontakt i primärvården och analysera utvecklingen på området, könsuppdelat för olika grupper i befolkningen (S2024/01007).

Myndigheten ska senast den 31 maj 2027 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet.

I uppdraget för den ovannämnda Utredningen om behovsstyrd vård (dir. 2024:50 och dir. 2025:94) ingår också att överväga hur kontinuiteten i vården kan förbättras. Utredaren har fått i uppdrag att

• kartlägga hur patienters behov av kontinuitet och sammanhållen vård till­godo­ses vid specialiserad vård, särskilt för patienter med flera olika dia­gno­ser eller utdragna vårdförlopp

• kartlägga hur funktionen fast vårdkontakt används inom den specialisera­de vården, om det finns skillnader för olika typer av vårdförlopp och i vilken utsträckning läkare innehar funktionen

• föreslå hur patienter med utdragna vårdförlopp inom den specialiserade vården, eller med flera olika diagnoser som kräver kontakt med olika delar av den specialiserade vården, kan få tillgång till en fast läkarkontakt i relevanta delar av den specialiserade vården

• analysera hur en fast läkarkontakt inom specialiserad vård bör förhålla sig till funktionerna fast vårdkontakt och fast läkarkontakt i primärvården.

Uppdraget ska slutredovisas senast den 18 juni 2026.

I mars 2025 gav regeringen Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i upp­drag att kartlägga och analysera patient-, brukar- och anhörigorganisationernas roll, finansiering och verksamhet i hälso- och sjukvården (S2025/00531). I upp­draget ingår också att kartlägga de förväntningar och den efterfrågan som olika aktörer har på patientrörelsen som medskapare i utvecklingen av hälso- och sjukvården. Vid behov ska myndigheten lämna förslag på åtgärder som kan skapa bättre förutsättningar för organisationerna att vara medskapare i ut­veck­lingen av hälso- och sjukvården på såväl lokal och regional som nationell nivå.

Myndigheten ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet senast den 30 maj 2026.

Som nämnts ovan föreslog Vårdansvarskommittén i sitt betänkande Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62) att staten bör ta ett utökat ansvar för ett antal områden och frågor i hälso- och sjukvården. Ett område där staten en­ligt kommittén bör ta ett större ansvar och därmed också stärka sin styrning är luftburen ambulanssjukvård och luftburna sjuktransporter.

Vårdansvarskommittén redogör i sitt betänkande för att regionerna har ett upparbetat samarbete om ambulansflyg. När det gäller ambulanshelikopter är situationen en annan och alla regioner har i dag inte någon egen helikopter­verksamhet. Kommittén noterar att Socialstyrelsen och E‑hälsomyndigheten lagt fram förslag om det nationella och statliga ansvaret för frågorna i händelse av kris, höjd beredskap och krig (S2023/03207). Kommittén konstaterar att de behov som Socialstyrelsen och E-hälsomyndig­heten identifierat finns även i fredstid och anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning för att med utgångspunkt i myndig­heternas framlagda förslag undersöka hur staten kan ta ett utökat ansvar för den nationella samordningen av luftburen ambulans­sjuk­vård och luftburna sjuktransporter och hur statens styrning av dessa frågor kan utvecklas och stärkas.

Vårdansvarskommitténs betänkande remitterades under hösten 2025 och betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Mot bakgrund av brister som Ivo har upptäckt inom de estetiska verksam­heterna fick Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i reglerings­brevet för 2023 i uppdrag att under 2023–2025 analysera och följa upp vilka konse­kvenser införandet av lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och este­tiska in­jek­tions­behandlingar har lett till, och om en högre patient­säkerhet har upp­nåtts.

Uppdraget slutredovisades i december 2025 i rapporten Ett litet lyft för patientsäkerheten – Uppföljning av lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar (2025:3). Myndigheten bedömer att lagen har stärkt förutsättningarna för patientsäkra estetiska behandlingar genom att ställa upp krav för behandlingarna och förändra arbetssätten. Det har blivit vanligare med information och betänketid före behandlingen och myndigheten menar att patientsäkerheten tycks gå i rätt riktning, även om det är svårt att slå fast hur stor påverkan lagen har haft. Samtidigt har reglerna haft bristande och ojämnt genomslag och det finns fortfarande verksamheter med stora patient­säker­hetsrisker som inte vill eller kan följa reglerna. Myndigheten rekommen­derar flera möjliga åtgärder till regeringen för att öka patientsäkerheten vid estetiska behandlingar. De berör fem övergripande områden:

• Stärk möjligheterna att utöva tillsyn av estetiska verksamheter.

• Stärk verksamheters förutsättningar att följa reglerna för estetiska behand­lingar.

• Överväg ytterligare insatser eller regleringar för vissa estetiska behand­lingar.

• Gör det lättare att välja estetiska verksamheter som följer reglerna.

• Fortsätt att följa patientsäkerheten och regelefterlevnaden vid estetiska behandlingar.

Rapporten bereds i Regeringskansliet.

En utredare har bistått Socialdepartementet med att utreda förbättrade förut­sättningar för Inspektionen för vård och omsorg att motverka oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården (S2024/01733).

Utredaren redovisade uppdraget i april 2025 i departementspromemorian Förbättrade förutsättningar för Ivo – förslag för att motverka oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården (Ds 2025:17).

Som nämnts ovan gäller en anmälningsskyldighet för den som avser att be­driva verksamhet enligt lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. Utredaren föreslår att det ska införas en möjlighet för Ivo att ta ut sanktionsavgift eller förbjuda en verksamhet för vilken anmälningsskyldig­heten inte har fullgjorts. Utredningen lämnar också andra förslag för att för­bättra Ivos förutsättningar att bedriva ett mer effektivt tillsynsarbete mot oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården. Utredningen föreslår en underrättelseskyldighet för regioner och kommuner och att fler uppgifter ska lämnas i samband med fullgörandet av anmälnings­skyldigheten.

Departementspromemorian har remitterats och bereds i Regerings­kansliet.

Regeringen har även gett Ivo ett uppdrag att under 2024–2026 stärka och utveckla sitt arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet och förekomsten av oseriösa aktörer inom bl.a. hälso- och sjukvården (S2024/00037). I uppdraget ingår att

• utveckla myndighetens förmåga att genom tillsyn identifiera och agera mot aktörer som är oseriösa eller kriminella samt identifiera behov av utökad myndighetssamverkan för detta ändamål

• identifiera om det finns ett behov av utökat stöd på nationell nivå för att bekämpa välfärdsbrottslighet och i så fall beskriva hur ett sådant stöd kan se ut.

Ivo ska senast den 31 januari 2027 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2026 en förstärkning av Ivos förvaltningsanslag med 95,4 miljoner kronor 2026 för arbete mot oseriösa och kriminella aktörer. Regeringen avser att avsätta 144,2 miljoner kronor 2027 och 192,6 miljoner kronor från 2028 för ändamålet (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.5).

I december 2025 tillstyrkte socialutskottet regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgiftsområde 9 (bet. 2025/26:SoU1). Riksdagen biföll utskott­ets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2025/26:114).

För de flesta verksamheterna inom hälso- och sjukvården krävs inget tillstånd. Tillstånd krävs dock för ett fåtal verksamheter (abortverksamhet, blodverk­samhet, kontroll av berusningsmedel på sjukhus, verksamhet för omskärelse och verksamhet för sprututbyte och vävnads­inrättning). Övrig hälso- och sjuk­vårdsverksamhet är anmälnings­pliktig enligt 2 kap. patientsäkerhetslagen. Ivo lämnade i september 2024 en begäran till regeringen om åtgärder för att stärka myndighetens befogenheter i arbetet mot oseriösa och kriminella aktörer inom vården och omsorgen (S2024/01594). Ett av förslagen i begäran var ett inför­ande av tillståndsplikt inom fler delar av hälso- och sjukvården.

Regeringen beslutade i april 2025 att tillsätta en särskild utredare som ska utreda vilka insatser som behövs för att stärka patientsäkerheten och motverka välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården (dir. 2025:41). Utredaren ska bl.a.

• analysera och ta ställning till om det bör införas tillståndsprövning, in­klusive ägar- och ledningsprövning, inom de delar av hälso- och sjuk­vården som i dag inte omfattas av tillståndsplikt

• kartlägga regionernas möjlighet att ta del av information från privata vård­givare och ta ställning till om det bör införas en uppgiftsskyldighet för privata vårdgivare mot regionerna

• analysera och ta ställning till om Ivo behöver uppgifter från belastnings­registret och, oavsett ställningstagande i sak, föreslå hur Ivo kan ges möjlighet att ta del av uppgifterna

• analysera och ta ställning till om Ivo behöver utökade befogenheter, såsom möjlighet till s.k. testköp, i sin tillsyn över estetiska verksamheter.

Uppdraget ska redovisas senast den 12 oktober 2026.

I mars 2026 beslutade regeringen om propositionen Förenklad leverantörs­kontroll vid upphandling (prop. 2025/26:177). I propositionen föreslås bl.a. att det inrättas ett system för samordnad registerkontroll som ska tillämpas vid upphandling och användning av valfrihetssystem. Genom systemet ska det vara möjligt för upphandlande myndigheter och enheter att kontrollera om det finns skäl för uteslutning av en leverantör till följd av brott, obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter samt med anledning av vissa kvalificerade ekonomiska svårigheter, t.ex. konkurs. En sådan leverantörs­kontroll ska kunna begäras både i samband med tilldelning av kontrakt och vid uppföljning av avtal. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Lagändringarna bereds i finansutskottet under våren 2026.

I regleringsbrevet för 2025 fick Bolagsverket i uppgift att utveckla ett it-system för samordnad registerkontroll. Systemet ska utvecklas under 2025–2027 och kunna tas i drift 2028. Bolagsverket ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 15 mars 2028.

I september 2025 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera behovet av och förutsättningarna för att göra bakgrunds­kontroller i såväl offentlig som privat verksamhet (dir. 2025:83). Utredaren ska bl.a. lämna förslag på ett ändamålsenligt, proportionerligt och rättssäkert regelverk för bakgrundskontroller inför och under anställning, uppdrag eller annat del­tagande i verksamheten på motsvarande sätt som anställda. Utredaren ska även redovisa behovet av och förutsättningarna för offentliga och privata verksam­heter att göra bakgrunds­kontroller i andra situationer än vid anställ­ning och liknande förhållanden, t.ex. vid ingående eller uppföljning av avtal. I uppdrag­et ingår även att ana­lysera och bedöma om obligatoriska kontroller av upp­gifter i misstanke­registret och belastningsregistret bör införas för fler verksam­heter.

Uppdraget ska redovisas senast den 11 mars 2027.

Bestämmelser i miljölagstiftningen gäller såväl i hälso- och sjukvården som i andra samhällssektorer. Region­erna har under många år haft miljöprogram, miljömål och annan styrning som är mer långtgående än lagstiftningen. SKR stöder kommunernas och regionernas miljöarbete, bl.a. arbetet med att nå målen i Agenda 2030 som syftar till att uppnå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till 2030 (skr.se).

Varje år redovisas en nyckeltalsrapport för miljöarbetet i regionerna för att stimulera lärandet och förbättra verksamheterna. Nyckeltalen som redovisas sträcker sig över flera verksam­hets­områden och har ett resultatfokus. Region­er­na bedriver miljöarbete inom bl.a. områdena minskad klimat­­­påverkan, giftfri miljö, biologisk mångfald och resurseffektivitet (Miljöarbetet i regionerna 2025 – Nyckeltals­rapport).

Enligt den nyss nämnda rappor­ten har regionerna stora möjligheter att göra viktiga miljö­insatser i sin verksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet. Ett pro­aktivt miljö­arbete bidrar också till det hälsofrämjande arbetet. Enligt rapporten beror goda resultat i miljöarbetet i många fall på att regionerna har tydliga politiska mål, engagerade medarbetare och drivande chefer som ser miljö­hän­syn som en integrerad del av verksam­heten. Följande resultat i korthet redo­visas för perioden 2009–2024:

• Antibiotikaförskrivningen har minskat med 31 procent, men ökat med 18 procent sedan 2021.

• Ekologiska livsmedel har ökat från 13 till 39 procent, men minskat med 5 procent­enheter sedan 2019.

• Energianvändningen per lokalyta har minskat med 22 procent, varav 1,6 procentenheter sedan 2023.

• Medicinska gasers klimatpåverkan har minskat med 75 procent.

• Avfallsmängder och andel återvunnet avfall har ökat över tid sedan 2014.

I rapporten presenteras även framgångsfaktorer och goda exempel.

Motionsyrkanden om hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering, delaktighet och kontinuitet behandlades senast i betänkande 2024/25:SoU16. Motionsyrkandena avstyrk­tes. Riksdagen följde utskottets förslag till riks­dags­beslut (prot. 2024/25:130).

Utskottet föreslog i betänkande 2020/21:SoU17 ett tillkännagivande om kom­petens­försörjning inom hälso- och sjukvården. Utskottet anförde följande (s. 20, res. S, MP):

Utskottet vill i detta sammanhang betona vikten av att fortsätta att utveckla verktyg och metoder för att tillgodose framtida rekryteringsbehov och säkerställa en långsiktig kompetensförsörjning inom hälso- och sjuk­vården. Utskottet anser därför att regeringen bör ta fram och genomföra en nationell kompetensförsörjningsstrategi för hälso- och sjukvården. Ut­skottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motionerna […] bör därför bifallas delvis.

I reservationen föreslogs att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2020/21:349).

Av budgetpropositionen för 2026 framgår att regeringen anser att tillkänna­givandet är tillgodosett och slutbehandlat (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 s. 25). Utskottet hade inte något att invända mot detta vid behandlingen av tillkänna­givandet i betänkande 2025/26:SoU1 (s. 19).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 176–178):

Av budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.5 s. 49) framgår att regeringen har inrättat Nationella vårdkompetensrådet och att regeringen fortsätter att avsätta närmare tre miljarder kronor för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med kompetensutveckling och kom­petens­försörjning i hälso- och sjukvården.

Av budgetpropositionen för 2022 framgår vidare att regeringen gör en permanent satsning på vidareutbildning för sjuksköterskor som omfattar 400 miljoner kronor per år. Satsningen har en tillfällig förstärkning om­fattande 100 miljoner kronor 2020–2023. Regeringen har vidare en på­gåen­de satsning för att möjliggöra utvecklings- och karriär­möjligheter, däribland karriärtjänster om 100 miljoner kronor per år.

Reger­ingen gav den 23 september 2021 Socialstyrelsen ett uppdrag att, tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet och i dialog med övriga berörda aktörer, ta fram förslag som syftar till att stärka medarbetarna och säkra den framtida kompetensförsörjningen inom primärvården. Upp­draget delredovisades den 1 maj 2022 och slutredovisades den 30 novem­ber 2022.

Den 7 juli 2022 beslutade regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att betala ut ytterligare 500 miljoner kronor till regionerna bl.a. för att öka antalet vårdplatser (S2022/01057). Medlen ska användas för att öka kapa­citeten i vården genom att bl.a. anställa fler sjuksköterskor, förbättra arbets­miljön inom vården och utöka antalet vårdplatser inklusive intensiv­vårdsplatser.

I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.5 s. 48) anförde regeringen att den avser att kartlägga och ta fram en nationell strategi för hur bristen på vårdplatser ska kunna åtgärdas. Regeringen avsätter 2 miljarder kronor 2023 och har beräknat att det behövs 2 miljar­der kronor 2024 respektive 2025 för att det totala antalet vårdplatser ska öka i hela landet.

I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.5 s. 49) anförde regeringen att den avser att ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen. Av kartläggningen ska framgå vilka in­sat­ser för befintlig och ny vårdpersonal som kan behövas för att förbättra personalförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Regeringen har under 2024 ändrat pågående uppdrag till Socialstyrelsen och Nationella vård­kom­petens­rådet att ta fram förslag till en nationell plan för hälso- och sjuk­vårdens kompetensförsörjning (S2023/00256) som innebär bl.a. att Social­styrel­sen ska inhämta synpunkter och förankra planen bland relevanta aktörer, ta fram en handlingsplan för att stödja arbetet med planen samt redogöra för hur planen bidrar till ökad vårdkapacitet. Uppdraget slutredo­visades den 25 februari 2025.

Regeringen avsatte 3,2 miljarder kronor under 2023 och ca 1,2 mil­jarder kronor för 2024 och 2025 för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med kompetensutveckling och kom­petensförsörjning i hälso- och sjukvården.

Fler sjuksköterskor behöver vidareutbilda sig till specia­list­sjuksköter­ska. Regeringen avsatte 250 miljoner kronor 2023 för att öka vidareutbild­ning för sjuksköterskor. Regeringen avsatte 100 miljoner kronor 2023 för att möjliggöra utvecklings- och karriärmöjligheter. I syfte att öka antalet sjuksköterskor har regeringen under 2024 uppdragit till Socialstyrelsen att betala ut statsbidrag om totalt 225 miljoner kronor till regioner och kommuner för ökat antal veckor för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeprogrammen (S2024/00806).

Regeringen gav den 16 februari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela och betala ut medel för att öka antalet tjänster för allmäntjänst­göring (S2023/00678). Medlen, 252 miljoner kronor, fördelades till de regioner som senast den 1 november 2023 redovisade att de hade nått upp till de antal tjänster för allmäntjänstgöring som krävdes för att få ta del av medlen. Medlen fördelades enligt en prestationstrappa. Regeringen gav även i mars 2024 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela, betala ut och följa upp 223 miljoner kronor till regionerna i syfte att fortsätta att stimulera till en utökning av AT-tjänster (S2024/00586).

Staten och Sveriges Kommuner och Regioner ingick en överens­kommelse för 2023 om God och nära vård. För utvecklingsområdet Goda förutsättningar för vårdens medarbetare avsattes totalt 3 049 miljoner kronor till regionerna och kommunerna. I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.4 s. 40) anförde regeringen att den har tagit ett viktigt steg i arbetet med att stärka det nationella åtagandet för kompetensförsörjningen genom uppdraget till Socialstyrelsen och Natio­nella vårdkompetensrådet att ta fram förslag till nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Regeringens uppdrag till Social­styrelsen att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256) redovisades den 31 maj 2024. Nationella vårdkompetensrådet presenterade då 25 olika förslag till insatser för att förbättra kompetensförsörjningen i Sverige. Förslagen hand­lar bl.a. om behov att säkerställa tid och resurser för kompetens­utveckling och ge ökad möjlighet till karriärvägar för att attrahera, utveck­la och behålla vårdpersonal. I maj 2024 ändrade regeringen uppdraget om att ta fram en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörj­ning och Socialstyrelsen gavs därmed i uppdrag att, genom Nationella vård­­kompetensrådet, inhämta synpunkter, anpassa, förankra och säker­ställa att planen bidrar till att stärka vårdkapaciteten. Det ändrade upp­draget slutredovisades den 25 februari 2025.

Regeringen gav Socialstyrelsen den 20 mars 2025 i uppdrag att fördela och betala ut 226 000 000 kronor för att öka antalet tjänster för allmän­tjänstgöring (S2025/00584). Socialstyrelsen ska även utveckla planerings­under­lag för dimensionering av läkares utbildningstjänster och samordna och stödja regionerna i övergången till en ny utbildningsstruktur. Reger­ingen gav Socialstyrelsen den 18 mars 2025 i uppdrag att betala ut stats­bidrag om 228 650 000 kronor till regioner och kommuner för ökat antal veckor för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeprogrammen (S2025/00526).

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 4 avsnitt 3.7 s. 40–41) redovisades vidtagna åtgärder och tillkännagivandet ansågs genom åtgärderna tillgodosett och slutbehandlat. Punkten är slutbehand­lad.

I betänkande 2021/22:SoU22 föreslog utskottet ett tillkännagivande om natio­nella principer för ersättningssystem. Utskottet anförde följande (s. 30–31, res. S, MP):

Regeringen gör i propositionen bedömningen att regionerna bör fortsätta den utveckling som påbörjats i riktning mot mer enhetliga ersättnings­system inom primärvården. Regeringen lämnar alltså inte några konkreta förslag om ersättningssystemen. Utskottet anser att regeringen bör ta fram nationella principer för ersättningar och avgifter som bygger på behovs­principen. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion […] och delvis bifall till motionerna […] ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen.

I reservationen föreslogs att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande.

Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag (rskr. 2021/22:225).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 189):

Den 22 juni 2022 fick en utredare i uppdrag att biträda Socialdeparte­mentet med att föreslå hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen och kontinuitetsbaserad digifysisk primärvård med god tillgänglighet där samtliga aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av en god och nära vård (S 2022:H). Utredaren skulle bl.a. genomföra en översyn av de ersättningsprinciper som tillämpas för vårdval och föreslå åtgärder för ett mer sammanhållet system som ger förutsättningar för att samhällets resurser ska användas på ett så ändamåls­enligt, effektivt och jämlikt sätt som möjligt. Uppdraget redovisades i augusti 2023 i promemorian Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27). I promemorian lämnas förslag och rekommendationer som bl.a. handlar om hur regionerna bör ensa och styra upp sina ersättningssystem så att dessa bättre stöder en behovsbaserad hälso- och sjukvård. Prome­morian har remiss behandlats och bereds inom Regeringskansliet.

Den 1 juni 2023 beslutade regeringen kommittédirektiv till Kommittén om ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (S 2023:04, dir. 2023:73). Den parlamentariskt sammansatta kommittén skulle bl.a. analysera och bedöma hur en resursfördelnings- och finansierings­­modell som säkerställer ett hälso- och sjukvårdssystem med god kostnadskontroll ska utformas, där staten vid ett helt eller delvis stat­ligt huvudmannaskap i motsvarande grad tar över resursfördelningen och finansieringen av hälso- och sjukvården. Uppdraget redovisades den 2 juni 2025.

Regeringen beslutade den 23 oktober 2025 tilläggsdirektiv till utred­ningen Behovsstyrd vård (S 2024:05, dir. 2025:94). Den särskilda utred­aren ska nu även analysera och föreslå hur statens styrning kan stärkas genom ett system med nationella principer för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 18 juni 2026. Punkten är inte slutbehandlad.

I nyss nämnda betänkande, 2021/22:SoU22, föreslog utskottet också ett tillkännagivande om ersättningssystem för digital vård. Ut­skott­et anförde följande (s. 31, res. S, C, V, MP):

Digital vård är till sin natur att anse som nära vård och en viktig del i vårdutvecklingen. Utskottet anser att det behövs ett särskilt ersättnings­system för digital vård som inte är en integrerad del i en vårdkedja. Sådan vård bör enligt utskottets mening inte ersättas som utomlänsvård. Re­gering­en bör därför ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram förslag till nationella ersätt­nings­system för digital vård. Utskottet föreslår att riksdagen med delvis bifall till motionerna […] och […] ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen.

I reservationen föreslogs att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande.

Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag (rskr. 2021/22:225).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 190):

Den 22 juni 2022 fick en utredare i uppdrag att biträda Social­departe­mentet med att föreslå hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen och kontinuitetsbaserad digifysisk primärvård med god tillgänglighet där samtliga aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av en god och nära vård (S 2022:H). Utredaren skulle bl.a. genomföra en översyn av de ersättningsprinciper som tillämpas för vårdval och föreslå åtgärder för ett mer sammanhållet system som ger förutsättningar för att samhällets resurser ska användas på ett så ändamåls­enligt, effektivt och jämlikt sätt som möjligt. Uppdraget redovisades i augusti 2023 i promemorian Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27). I promemorian lämnas förslag och rekommendationer som bl.a. handlar om hur regionerna bör ensa och styra upp sina ersättningssystem så att dessa bättre stöder en behovsbaserad hälso- och sjukvård. Prome­morian har remissbehandlats. Inkomna remissynpunkter har påvisat ett behov av en kompletterande dialog med berörda parter. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 23 oktober 2025 tilläggs­­direktiv till utred­ningen Behovsstyrd vård (S 2024:05, dir. 2025:94). Den särskilda utred­aren ska nu även analysera och föreslå hur statens styrning kan stärkas genom ett system med nationella principer för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 18 juni 2026. Punkten är inte slutbehandlad.

Utskottets ställningstagande

Vårdansvarskommittén har bedömt att statens styrning av regionernas hälso- och sjukvård behöver stärkas och förbättras. Utskottet delar kommitténs be­döm­­ning. I budgetpropositionen för 2026 har regeringen aviserat att den avser att öka den statliga styrningen, kontrollen och uppföljningen av hälso- och sjuk­vården. Flera steg har tagits i den aviserade riktningen. För att nämna några fördelas statsbidrag nu i större utsträckning än tidigare via förordningar, en samordnare för att korta vårdköerna har tillsatts och en särskild utredare har fått i uppdrag att bl.a. analysera och föreslå en ny och stärkt vårdgaranti samt lämna förslag på hur statens styrning kan stärkas genom ett nationellt system för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården. Flera åtgärder har även vidtagits i syfte att stödja omställningen till en god och nära vård och kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. Åtgärderna omfattar t.ex. lagändringar för att tydliggöra primärvårdens uppdrag och ansvar och för att stärka tillgången till medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård, ekonomiskt stöd för omställ­ningen till en god och nära vård och en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Satsning­arna på en god och nära vård inkluderar satsningar på att utveckla primär­vården på landsbygden och i glesbygd. Stöd har bl.a. beviljats till Glesbygds­medicinskt centrum för att sprida kunskap om behov, förutsätt­ningar, ut­maningar och möjligheter för att bedriva hälso- och sjukvård i lands- och gles­­bygds­områden. Med hänsyn till det pågående arbetet föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 2025/26:459 (KD) yrkande 3, 2025/26:668 (S), 2025/26:2035 (M), 2025/26:2709 (M), 2025/26:2777 (V) yrkandena 2 och 13, 2025/26:2954 (M), 2025/26:3179 (C) yrkande 2 och 2025/26:3542 (MP) yrkandena 1–4, 14, 16, 29 och 32.

Några motionsyrkanden handlar om delaktighet och kontinuitet i vården. Här vill utskottet påpeka att centrala mål för omställningen till en god och nära vård är en mer delaktig patient, en mer personcentrerad vård och att kon­tinuiteten i primärvården ska öka. I detta betänkande finns en redogörelse för flera av de åtgärder som vidtagits eller som pågår för att stödja omställningen till en god och nära vård. Exempel på sådana åtgärder är de nyss nämnda lagändringarna för att förtydliga primärvårdens ansvar och för att för­bättra tillgången till medicinsk kompetens i den kommunala hälso- och sjuk­vården. Socialstyrelsen arbetar aktivt för att stödja regionerna så att fler ska få en fast läkare. Det pågår även en utredning som bl.a. överväger hur konti­nuiteten i vården kan förbättras. Vidare har Myndigheten för vård- och omsorgs­­analys i uppdrag att kartlägga och analysera bl.a. patientorga­nisationernas roll, finan­siering och verksamhet i hälso- och sjukvården. Vid behov ska myndig­heten lämna förslag på åtgärder som kan skapa bättre förutsätt­ningar för organisa­tionerna att vara medskapare i utvecklingen av hälso- och sjukvården. Mot den bakgrunden ser utskottet inte skäl att vidta åtgärder med anledning av motionerna 2025/26:205 (SD), 2025/26:2777 (V) yrkande 10, 2025/26:2926 (M), 2025/26:3473 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3542 (MP) yrkande 35 och 2025/26:3645 (S) yrkandena 23 och 25. De bör därmed enligt utskottets mening avslås.

Vårdansvarskommittén bedömer att ett område där staten bör ta ett större ansvar och därmed också stärka sin styrning är luftburen ambulanssjukvård och luftburna sjuktransporter. Vårdansvarskommitténs betänkande remitte­rades under hösten 2025 och bereds för närvarande i Regerings­kans­liet. Utskottet vill inte föregå den processen. Utskottet ser heller inte några skäl att vidta åtgärder med anledning av de motionsyrkanden som rör prehospital akut­sjukvård m.m. Utskottet föreslår därför att motionerna 2025/26:497 (SD) yrkandena 1, 3 och 4, 2025/26:693 (L), 2025/26:806 (C) yrkandena 1–4, 2025/26:2157 (M), 2025/26:2211 (M), 2025/26:3179 (C) yrkande 12 och 2025/26:3209 (M) avslås.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har nyligen haft i uppdrag att analysera och följa upp vilka konsekvenser införandet av lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar har lett till, och om en högre patientsäkerhet har uppnåtts. Myndighetens redovisning av uppdraget bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet noterar även att det pågår flera utredningar som på olika sätt syftar till att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet och förekomsten av oseriösa aktörer inom hälso- och sjuk­vården. Vidare har Ivo ett uppdrag att under 2024–2026 stärka och utveckla sitt arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet och före­komsten av oseriösa aktörer inom bl.a. hälso- och sjukvården. Med hänsyn till det pågående arbetet avstyrker utskottet motionerna 2025/26:2934 (M), 2025/26:2940 (M), 2025/26:2958 (M), 2025/26:2959 (M) och 2025/26:3645 (S) yrkande 64.

Som nyss nämnts pågår flera utredningar för att förebygga och motverka välfärds­brottslighet och förekomsten av oseriösa aktörer inom hälso- och sjukvården. Regeringen har även beslutat om en proposition om förenklad leveran­törs­kontroll vid upphandling. I propositionen föreslås bl.a. att det inrättas ett system för samordnad registerkontroll som ska tillämpas vid upphandling och användning av valfrihetssystem. Regeringskansliet bereder också för när­varande förslagen i departementspromemorian Förbättrade för­ut­sätt­­ningar för Ivo – förslag för att motverka oseriösa och kriminella aktörer i hälso- och sjukvården (Ds 2025:17). Utskottet vill inte före­gripa det pågående arbetet och föreslår därför att motion 2025/26:3645 (S) yrkande 6 avslås.

Utskottet bedömer att det saknas skäl att vidta några åtgärder med anled­ning av motionsyrkandena om tester. Utskottet föreslår därför att även motion 2025/26:497 (SD) yrkandena 1, 3 och 4 avslås.

Med hänsyn till det arbete som pågår inom kommunerna och regionerna på miljö- och klimatområdet anser utskottet att det inte heller är nödvändigt att vidta några åtgärder med anledning av motion 2025/26:3542 (MP) yrkandena 38 och 40. Utskottet avstyrker därför de två motionsyrkandena.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om frågor om privatisering, LOV och privata sjukvårdsförsäkringar.

Jämför reservation 11 (S), 12 (S, V, MP) och 13 (S, V, MP).

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 36 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att göra upp med marknads­misslyckanden inom hälso- och sjukvården. Motionärerna lyfter i motionen bl.a. fram svårigheterna för regionerna och kommunerna att planera, dimensionera och finansiera hälso- och sjukvårdens verksamhet för att möta invånarnas behov när en stor andel av vården utförs av privata vårdgivare som inte har samma skyldigheter att utföra systemviktiga uppdrag. Vidare föreslås i yrkande 40 ett tillkännagivande om att samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga. Slutligen föreslår motionärerna i yrkande 42 ett tillkännagivande om att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen.

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 43 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att avskaffa tvångs-LOV och i stället införa en målstyrd etableringsrätt med vetorätt för regioner och kommuner. Ett liknande yrkande finns i motion 2025/26:1634 av Markus Kalli­fatides m.fl. (S).

Yrkanden om att avskaffa den fria etableringsrätten och tvångs-LOV finns även i partimotion 2025/26:2777 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 34 och i kommittémotion 2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 17.

I partimotion 2025/26:2777 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 15 före­slås ett tillkännagivande om att förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården.

Ett liknande yrkande finns i kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 37.

Sedan 2010 är det obligatoriskt med s.k. vårdvalssystem i primärvården. Enligt 7 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) ska regionen organisera primär­vården så att alla som omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster (vårdvalssystem). Regionen får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom regionen, utan den enskilde har rätt att välja en vårdgivare var som helst i landet. Regionens geografiska område får dock delas upp i två eller flera del­områden med separata vårdvalssystem.

Regionen ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från regionen till en utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare. När regionen har beslutat att införa vårdvalssystem ska lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV, tillämpas (7 kap. 3 § HSL).

Med valfrihetssystem avses enligt LOV ett förfarande som ger den enskilde rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat ett kontrakt med (1 § LOV).

Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Den upphandlande myndigheten ska också iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet när den tillämpar valfrihetssystem (2 § LOV).

Inom ett vårdvalssystem enligt LOV har alla vårdgivare som uppfyller regionens krav rätt att etablera verksamhet med offentlig ersättning (fri eta­bleringsrätt).

Av de ca 1 200 vårdcentraler som fanns 2023 drevs ca 46 procent i privat regi (Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling verksam­hetsåret 2023, skr.se).

Utredningen Styrning för en mer jämlik vård har haft i uppdrag att utreda hur styrningen av hälso- och sjukvården bättre kan främja en jämlik och behovs­baserad vård (dir. 2017:128, dir. 2018:40 och dir. 2019:28). Med utgångspunkt i tillitsbaserad styrning skulle utredaren bl.a. analysera och överväga olika alternativ när det gäller vilka styrsystem för hälso- och sjukvården som bäst överensstämmer med målsätt­ningarna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och principen om vård efter behov på lika villkor till hela befolkningen. Uppdraget innefattade att med en sådan utgångspunkt även se över LOV.

Utredningen överlämnade sitt slutbetänkande Digifysiskt vårdval – Till­gäng­­lig primärvård baserad på behov och kontinuitet (SOU 2019:42) i ok­tober 2019. Utredningen bedömde att det finns ett behov av ökad styrning av vård­givare inom vårdvalet samt ökad styrning av etablering inom primär­vården. Mot den bakgrunden föreslog utredningen vissa ändringar i hälso- och sjuk­vårdslagen och patientlagen för att reformera valfriheten inom primär­vår­den. Förslagen har bl.a. lett till bestämmelserna om att regionens geo­grafiska om­råde får delas upp i två eller flera delområden med separata vårdvalssystem och om att val av utförare inom vårdvalssystem i primärvården ska göras genom listning. Vidare får listning endast göras hos utförare vars verksamhet bedrivs i region­ens regi eller som har ett kontrakt med en region. Byte av utför­are får som huvudregel endast göras högst två gånger under en period om ett år (prop. 2021/22:72, bet. 2021/22:SoU22, rskr. 2021/22:225).

Utredningen före­slog vidare en nationellt reglerad patientavgift i primär­vård­en.

Som nämnts i avsnittet Hälso- och sjukvårdens organisation och finans­ie­ring beslutade regeringen i oktober 2025 att ge Utredningen om behovs­styrd vård i uppgift att lämna förslag på hur statens styrning kan stärkas genom ett natio­nellt system för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården (dir. 2025:94).

Regeringen har gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att kartlägga och analysera konsekvenserna av viss privat finansierad vård för en­skilda, på systemnivå, för hälso- och sjukvården och för samhället i stort (S2025/00254). Myndigheten ska vidare göra en bedömning av fortsatta ut­veck­­lingsbehov inom området, vilket bl.a. inkluderar att bedöma eventuella be­hov av reglering eller andra insatser.

Med privat finansierad vård avses i uppdraget vård av privata företag som inte har något avtal eller samarbete med regionen och som bekostas av den enskilde.

Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 30 september 2027.

Utredningen om ökad insyn i välfärden lämnade i september 2016 betänkandet Ökad insyn i välfärden (SOU 2016:62) med förslag om hur offentlighets­principen i praktiken kan införas i privat utförd, offentligt finansierad vård och omsorg (S2016/06178). I maj och juni 2022 beslutades om kompletteringar av förslagen (S2022/02610).

Den nuvarande regeringen beslutade i december 2022 att uppdraget om kompletteringar skulle upphöra. I april 2025 beslutade regeringen vidare att lägga utredningens betänkande till handlingarna och att i stället tillsätta en särskild utredare som ska utreda vilka insatser som behövs för att stärka patient­säkerheten och motverka välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjuk­vården (dir. 2025:41). I den nya utredningens uppdrag ingår bl.a. att kartlägga regionernas möjlighet att ta del av information från privata vårdgivare och att ta ställning till om det bör införas en uppgiftsskyldighet för privata vårdgivare mot regionerna.

Uppdraget ska redovisas senast den 12 oktober 2026.

Regeringen tillsatte i april 2023 en kommission med uppdrag att analysera faktorer som påverkar produktivitetstillväxten samt lämna förslag för att höja produk­tiviteten i bl.a. den offentliga sektorn (dir. 2023:58).

Produktivitetskommissionen överlämnade i oktober 2025 sitt slutbetänk­ande Fler möjligheter till ökat välstånd (SOU 2025:96). I betänkandet bedömer kommissionen att stora delar av Sveriges hälso- och sjukvårdssystem är välfungerande och kännetecknas av en hög medicinsk kvalitet. Systemet som helhet bedöms därför inte vara i behov av någon genomgripande reform. Däremot bör enligt kommissionen vissa delar förändras för att en god och effektiv vård ska kunna levereras även i framtiden. Kommissionen drar bl.a. slutsatsen att konkurrensutsättningen av vårdverksamhet i vissa fall riskerar att leda till marknads- och regleringsmisslyckanden som försämrar förutsätt­ning­­arna för en kostnadseffektiv och behovsstyrd vård. Därför föreslår kommis­sionen att kravet på att regionerna tillämpar LOV som upphand­lings­form för primärvård tas bort och att staten ska erbjuda vägledning till vårdens huvudmän när dessa utformar sina ersättningssystem.

Betänkandet har remitterats under vintern 2025/26 och betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Motionsyrkanden om privatisering och LOV och privata sjukvårds­försäk­ringar behandlades senast i betänkande 2024/25:SoU16. Motions­yrkandena avstyrk­tes. Riksdagen följde utskottets för­­slag till riksdagsbeslut (prot. 2024/25:130).

År 2014 föreslog regeringen i en proposition att skyldigheten att ha vårdvals­system i primärvården skulle upphävas (Upphävande av kravet på vårdvals­system i primärvården, prop. 2014/15:15).

Senare samma år åter­kallade regeringen propositionen (Återkallelse av proposition 2014/15:15, Upphävande av kravet på vårdvalssystem i primär­vården, skr. 2014/15:28). Som skäl för återkallandet anförde regeringen följan­de (s. 2):

Propositionen är remitterad till socialutskottet. I propositionen föreslås att landstingen inte längre ska vara skyldiga att ha vårdvalssystem inom primär­­vården. Lagrådet har i sitt yttrande från den 25 november 2014 fram­­­fört att det remitterade förslaget inte kan ligga till grund för lagstift­ning. Det är mot den bakgrunden inte meningsfullt att riksdagen fortsätter att behandla propositionen 2014/15:15. Regeringen återkallar den därför. Regeringen återkommer senare med de förslag som den fortsatta bered­ningen kan ge anledning till.

Utskottet föreslog i betänkande 2014/15:SoU3 ett tillkännagivande om att avsluta beredningen av frågan som behandlades i den åter­kallade propo­sitionen och att inte återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att landstingens skyldighet att ha vårdvalssystem inom primär­vården upphävs. Utskottet tillstyrkte helt eller delvis motionsförslagen. En reservation lämna­des (S, MP, V). Reservanterna anförde att riksdagen bör avvakta resul­tatet av regeringens fortsatta beredning av frågan.

Riksdagen biföll utskottets förslag till beslut (rskr. 2014/15:125).

Utskottet föreslog i betänkande 2016/17:SoU22 Privata sjukvårdsförsäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård att riksdagen skulle avslå regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (prop. 2016/17:166). Den behandlade lagändringen avsåg i huvudsak att det inom offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet får ges hälso- och sjukvård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring enbart om människovärdes‑, behovs- och solidaritetsprinciperna inte åsidosätts. Ut­skott­et ansåg sammanfattningsvis att regeringen inte hade visat att det fanns något behov av den föreslagna lagstiftningen. I betänkandet fanns en reser­vation som tillstyrkte regeringens förslag (S, MP, V).

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2016/17:284).

Utskottet föreslog vidare i betänkande 2022/23:SoU5 Ökad kontroll i hälso- och sjukvården att riksdagen skulle avslå regeringens förslag till lag om ändring i 15 kap. 2 § HSL (prop. 2021/22:260). Den föreslagna lagändringen innebar att när en region ingår ett avtal med en privat vårdgivare som förutom regionen har ytterligare uppdragsgivare ska det framgå av avtalet dels hur det ska säkerställas att vårdgivarens övriga uppdrag inte negativt påverkar ut­förandet av de uppgifter som har lämnats över av regionen, dels hur detta ska följas upp. I betänkandet fanns en reservation som tillstyrkte regeringens förslag (S, V, MP). I betänkandet behandlades även ett motionsyrkande med förslag om att säkerställa att en region inte kan ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar. Utskottet föreslog att riksdagen skulle avslå yrkandet.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2022/23:116).

I betänkande 2021/22:SoU22 föreslog utskottet ett tillkännagivande om nationella principer för ersättningssystem. Utskottet anförde följande (s. 30–31, res. S, MP):

Regeringen gör i propositionen bedömningen att regionerna bör fortsätta den utveckling som påbörjats i riktning mot mer enhetliga ersättnings­system inom primärvården. Regeringen lämnar alltså inte några konkreta förslag om ersättningssystemen. Utskottet anser att regeringen bör ta fram nationella principer för ersättningar och avgifter som bygger på behovs­principen. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion […] och delvis bifall till motionerna […] ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen.

I reservationen föreslogs att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande.

Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag (rskr. 2021/22:225).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 189):

Den 22 juni 2022 fick en utredare i uppdrag att biträda Socialdeparte­mentet med att föreslå hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen och kontinuitetsbaserad digifysisk primärvård med god tillgänglighet där samtliga aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av en god och nära vård (S 2022:H). Utredaren skulle bl.a. genomföra en översyn av de ersättningsprinciper som tillämpas för vårdval och föreslå åtgärder för ett mer sammanhållet system som ger förutsättningar för att samhällets resurser ska användas på ett så ändamåls­enligt, effektivt och jämlikt sätt som möjligt. Uppdraget redovisades i augusti 2023 i promemorian Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27). I promemorian lämnas förslag och rekommendationer som bl.a. handlar om hur regionerna bör ensa och styra upp sina ersättningssystem så att dessa bättre stöder en behovsbaserad hälso- och sjukvård. Prome­morian har remiss behandlats och bereds inom Regeringskansliet.

Den 1 juni 2023 beslutade regeringen kommittédirektiv till Kommittén om ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (S 2023:04, dir. 2023:73). Den parlamentariskt sammansatta kommittén skulle bl.a. analysera och bedöma hur en resursfördelnings- och finansierings­­modell som säkerställer ett hälso- och sjukvårdssystem med god kostnadskontroll ska utformas, där staten vid ett helt eller delvis stat­ligt huvudmannaskap i motsvarande grad tar över resursfördelningen och finansieringen av hälso- och sjukvården. Uppdraget redovisades den 2 juni 2025.

Regeringen beslutade den 23 oktober 2025 tilläggsdirektiv till utred­ningen Behovsstyrd vård (S 2024:05, dir. 2025:94). Den särskilda utred­aren ska nu även analysera och föreslå hur statens styrning kan stärkas genom ett system med nationella principer för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 18 juni 2026. Punkten är inte slutbehandlad.

I nyss nämnda betänkande, 2021/22:SoU22, föreslog utskottet också ett till­känna­givande om ersättningssystem för digital vård. Ut­skott­et anförde följan­de (s. 31, res. S, C, V, MP):

Digital vård är till sin natur att anse som nära vård och en viktig del i vårdutvecklingen. Utskottet anser att det behövs ett särskilt ersättnings­system för digital vård som inte är en integrerad del i en vårdkedja. Sådan vård bör enligt utskottets mening inte ersättas som utomlänsvård. Re­gering­en bör därför ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram förslag till nationella ersätt­nings­system för digital vård. Utskottet föreslår att riksdagen med delvis bifall till motionerna […] och […] ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen.

I reservationen föreslogs att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande.

Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag (rskr. 2021/22:225).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 190):

Den 22 juni 2022 fick en utredare i uppdrag att biträda Social­departe­mentet med att föreslå hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen och kontinuitetsbaserad digifysisk primärvård med god tillgänglighet där samtliga aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av en god och nära vård (S 2022:H). Utredaren skulle bl.a. genomföra en översyn av de ersättningsprinciper som tillämpas för vårdval och föreslå åtgärder för ett mer sammanhållet system som ger förutsättningar för att samhällets resurser ska användas på ett så ändamåls­enligt, effektivt och jämlikt sätt som möjligt. Uppdraget redovisades i augusti 2023 i promemorian Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27). I promemorian lämnas förslag och rekommendationer som bl.a. handlar om hur regionerna bör ensa och styra upp sina ersättningssystem så att dessa bättre stöder en behovsbaserad hälso- och sjukvård. Prome­morian har remissbehandlats. Inkomna remissynpunkter har påvisat ett behov av en kompletterande dialog med berörda parter. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 23 oktober 2025 tilläggs­­direktiv till utred­ningen Behovsstyrd vård (S 2024:05, dir. 2025:94). Den särskilda utre­daren ska nu även analysera och föreslå hur statens styrning kan stärkas genom ett system med nationella principer för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 18 juni 2026. Punkten är inte slutbehandlad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att utredningen Styrning för en mer jämlik vård har haft i uppdrag att utreda hur styrningen av hälso- och sjukvården bättre kan främja en jämlik och behovs­baserad vård. Utredningen bedömde att det finns ett behov av ökad styrning av vård­givare inom vårdvalet samt ökad styrning av etablering inom primär­vården. Mot den bakgrunden föreslog utredningen vissa ändringar i hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen för att reformera valfriheten inom primär­vår­den. Förslagen har bl.a. lett till bestämmelserna om att regionens geo­grafiska om­råde får delas upp i två eller flera delområden med separata vårdvalssystem och om att val av utförare inom vårdvalssystem i primärvården ska göras genom listning. Vidare får listning endast göras hos utförare vars verksamhet bedrivs i region­ens regi eller som har ett kontrakt med en region. Byte av utförare får som huvudregel endast göras högst två gånger under en period om ett år (prop. 2021/22:72, bet. 2021/22:SoU22, rskr. 2021/22:225). Det pågår även ett utredningsarbete om hur statens styrning kan stärkas genom ett nationellt system för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården och för att kartlägga regionernas möjlighet att ta del av in­formation från privata vård­givare och att ta ställning till om det bör införas en uppgiftsskyldighet för privata vårdgivare mot region­erna. Därutöver har reger­ingen gett Myndigheten för vård- och omsorgs­analys ett uppdrag att kart­lägga och analysera konsekvenserna av viss privat finansierad vård för enskilda, för hälso- och sjuk­vården och för sam­hället i stort. Upp­draget om­fattar även att bedöma even­tuella behov av reg­lering eller andra insatser. Med hänsyn till det pågående arbetet ser utskottet inte skäl att vidta åtgärder med anledning av motion 2025/26:3645 (S) yrkandena 36, 40 och 42. Utskottet föreslår därför att motionsyrkandena avslås.

Kravet på vårdvalssystem i primärvården och den fria etableringsrätten enligt LOV har aktualiserats i riksdagen vid flera olika tillfällen. År 2015 tog riks­dagen ställning för att inte upphäva kravet på vårdvalssystem i primär­vården (prop. 2014/15:15, skr. 2014/15:28, bet. 2014/15:SoU3, rskr. 2014/15:125). Som nämnts ovan har riksdagen dock beslutat om vissa änd­ring­ar i hälso- och sjukvårds­lagen och patient­lagen som innebär en viss ökad styrning av vårdgivare inom vårdvalet och av etableringen av vårdgivare inom primär­vården. Under 2023 beslutade reger­ingen att tillsätta den s.k. Pro­duktivitets­kommis­sionen. Produktivitetskommis­sionen föreslog i sitt slut­betänkande i okto­ber 2025 bl.a. att kravet på att region­erna tillämpar LOV som upphandlings­form för primärvård ska tas bort. Betänkandet bereds för när­varande i Reger­ings­­kansliet. Utskottet vill inte föregripa det pågående arbetet och föreslår därför att riksdagen avslår motionerna 2025/26:1634 (S), 2025/26:2777 (V) yrkande 34, 2025/26:3542 (MP) yrkande 17 och 2025/26:3645 (S) yrkande 43.

När det gäller privata sjukvårdsförsäkringar har riksdagen beslutat att avslå förslag om regleringar eller begränsningar av möjligheterna för en privat vård­givare att samtidigt utföra vård på uppdrag av både en region och en annan uppdragsgivare eller att utföra vård på uppdrag av en region samtidigt som vårdgivaren har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar (prop. 2021/22:260, bet. 2022/23:SoU5, rskr. 2022/23:116). Utskottet vidhåller sin uppfattning och föreslår därför att riksdagen avslår även motionerna 2025/26:2777 (V) yrkande 15 och 2025/26:3645 (S) yrkande 37.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om tillgänglig och jämlik vård.

Jämför reservation 14 (S) och 15 (MP).

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande om att införa en nollvision i vården mot dödsfall på grund av vårdplatsbrist. Motionärerna anför att det före­kommer att döds­fall inträffar till följd av väntetider som kan hänföras till brist på vård­platser.

I kommittémotion 2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 25 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ges i uppdrag att åter­komma med konkreta förslag på hur tillgängligheten och bemötandet i vården kan stärkas för alla oavsett funktionsvariation. Motionärerna anför att reger­ing­en bör ge regionerna i uppdrag att säkerställa att vårdens lokaler och digi­tala plattformar följer tillgänglighetsstandarder, att vårdpersonal ges utbild­ning i bemötande av personer med funktionsnedsättning samt att patien­tens delaktig­het alltid omfattar tillgängliga kommunikationsformer, såsom lätt­läst material, teckenspråk och alternativa kommunikationssätt.

I motion 2025/26:850 av Kristoffer Lindberg m.fl. (S) föreslås ett tillkänna­givande om att överväga statliga åtgärder för en mer jämlik hörsel­vård över landet inom vårdgarantins 90 dagar.

I motion 2025/26:2707 av Merit Frost Lindberg m.fl. (M) yrkande 1 före­slås ett tillkännagivande om att se över vårdgarantin och införa mekanis­mer som säkerställer att patienter med ätstörningar får vård inom utlovad tid. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om möj­lig­heten att ge patienter rätt till en läkarkontakt inom en fastställd tid. Slutligen föreslås i yrkande 4 ett till­känna­givande om möjligheten att införa sanktioner, exem­pelvis vite, för re­gion­­er som inte uppfyller vårdgarantin.

I motion 2025/26:2928 av Marléne Lund Kopparklint (M) föreslås ett till­känna­givande om hur privata vårdgivares kapacitet skulle kunna användas mer aktivt för att korta vårdköerna. I motion 2025/26:2929 av samma motionär föreslås ett tillkännagivande om att överväga att ytterligare stärka arbetet för att minska vårdköerna, bl.a. genom bättre samordning och långsiktigt hållbara ersät­tnings­system. Vidare föreslås i motion 2025/26:2933 av samma motionär ett till­kännagivande om att regionernas arbete med att minska vårdköerna ska följas upp noggrant så att man i framtiden kan sprida bästa praxis och säker­ställa att både offentliga och privata vårdgivares kapacitet tas till vara.

I motion 2025/26:3007 av Cecilia Engström och Camilla Rinaldo Miller (båda KD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att införa en vårdgaranti med betydligt kortare tidsgränser, bl.a. 30 dagar för specialistbesök och 30 dagar för behandling eller åtgärd för barn och unga med psykisk ohälsa. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att stärka patientens rätt att söka vård utanför den egna region­en.

I motion 2025/26:3469 av Christian Carlsson (KD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om en skärpt vårdgaranti. I yrkande 2 föreslås ett tillkänna­givande om ett nationellt vård­garantiavtal som säkerställer patien­ternas rätt till vård.

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården (3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen [2017:30] och 1 kap. 6 § patientlagen [2014:821]).

I 3 kap. 6 och 7 §§ patientlagen finns krav på informationen till patienter. Av bestämmelserna framgår bl.a. att information som ges till en patient ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Den som ger information ska vidare så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och be­tydel­sen av den lämnade informationen.

För att skapa en bättre förutsebarhet och tydligare styrning har regeringen beslutat att ersätta de tidigare överenskommelserna med SKR om ökad till­gäng­lighet i hälso- och sjukvården med en ny förordning, förordningen (2024:1252) om statsbidrag till regioner för stärkt tillgänglighet och ökad vård­kapacitet inom den specialiserade hälso- och sjukvården. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2025. Under 2026 får ca 5 miljarder kronor fördelas till regionerna i enlighet med förordningen (S2025/02147).

Regeringen beslutade i april 2025 om ändringar i hälso- och sjukvårds­förord­ningen (2017:80) som innebär att regionerna ska rapportera in uppgifter om väntetider till Socialstyrelsen i stället för till SKR. Förordnings­ändringarna trädde i kraft den 1 juli 2025.

I juni 2025 presenterade Socialstyrelsen en uppdatering av riktvärdet för be­hovet av antalet disponibla vårdplatser. Socialstyrelsen bedömde då att an­talet disponibla vårdplatser behöver öka med 12 procent eller ca 1 900 dis­ponib­la vårdplatser för att möta behovet på kort sikt. Riktvärdet har sänkts jäm­fört med föregående år, då motsvarande siffra var ca 2 230 disponibla vård­platser. Att riktvärdet har sänkts beror enligt myndig­heten på att behovet har minskat – inte på att vårdplatserna har blivit fler (socialstyrelsen.se).

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen tagit fram ett förslag på en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser inom hälso- och sjukvården (S2023/00679). Planen inkluderar förslag på insatser som stärker förutsätt­ningarna för att planera och styra vårdplatskapaciteten efter behov och insatser för att säkerställa att rätt typ av vårdplats finns tillgänglig där och när den behövs (Plats för vård – förslag till en nationell plan för att minska bristen på vård­platser i hälso- och sjukvården, juni 2024). Planen innehåller också förslag på utvecklingsarbeten som kan minska behovet av sluten vård på läng­re sikt, bl.a. insatser som bidrar till att vårdbehov i högre grad kan omhändertas utanför sjukhusen samt patientsäkerhetsinsatser som kan bidra till ett minskat behov av sluten vård.

Regeringen gav i maj 2024 Socialstyrelsen i uppdrag att bidra till att stärka samt följa upp hälso- och sjukvårdens tillgänglighet och kapacitet, bl.a. i fråga om väntetider, antalet disponibla vårdplatser samt beläggningsgrad (S2024/01058).

• stödja regionerna i deras produktions- och kapacitetsstyrning för att bl.a. uppnå Socialstyrelsens nationella riktvärden för antalet disponibla vård­platser samt beläggningsgrad

• stödja och stärka samverkan mellan regioner i syfte att öka tillgängligheten och förutsättningarna att uppnå Socialstyrelsens nationella riktvärden för antalet vårdplatser samt beläggningsgrad på nationell nivå

• i dialog med regionerna definiera nationella och gemensamma målnivåer för beläggningsgrad och vårdkapacitet, t.ex. för akut och planerad verk­sam­het, för olika geografiska förutsättningar och för enheters olika storlek

• löpande följa den nationella utvecklingen av vårdkapacitet, bl.a. i fråga om tillgänglighet, väntetider, antalet disponibla vårdplatser och beläggnings­grad

• löpande följa behovet av personalresurser i regionerna för olika typer av vårdplatser, för att främja en hållbar personalförsörjning på kort och lång sikt, såväl inom som mellan regioner.

Socialstyrelsen ska senast den 31 oktober 2027 lämna en slutredovisning av upp­draget till Regeringskansliet.

Regeringen gav i juni 2023 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i upp­drag att utvärdera regeringens satsning på att öka antalet disponibla vårdplatser i hälso- och sjukvården (S2023/01863).

I en delredovisning som myndigheten presenterade i mars 2025 konsta­terade myndigheten att regionerna uppnår de presta­tions­krav som regeringen satt upp, dvs. att minska antalet överbelägg­ningar och utlokaliseringar. Sam­tidigt konstaterade myndigheten att det dock inte går att se att antalet dis­ponibla vårdplatser har ökat. Myndigheten anser att utvärderingen för­svåras av att det saknas tillförlitlig statistik över antalet disponibla vård­platser. Myndig­­heten för vård- och omsorgsanalys ska slutredovisa sitt uppdrag till Reger­ings­kansliet senast den 30 april 2026.

Som nämnts i avsnittet Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering har regeringen beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå en ny och stärkt vårdgaranti samt lämna förslag som ökar kontinuiteten inom den specialiserade vården (dir. 2024:50). Utredaren ska bl.a.

• föreslå en vårdgaranti inom den specialiserade vården med väsentligt kortare tidsgränser än i dag

• analysera och föreslå en reglering som ger patienten möjlighet att utan extra kostnad fritt välja utförare i den offentligt finansierade vården i hela landet i de fall vårdgarantin inom den specialiserade vården inte bedöms kunna uppfyllas av hemregionen

• vid behov lämna förslag på åtgärder som stärker huvudmännens och vårdgivarnas förutsättningar att uppfylla vårdgarantin och följa patient­lagen (2014:821)

• analysera hur en fast läkarkontakt inom specialiserad vård bör förhålla sig till funktionerna fast vårdkontakt och fast läkarkontakt i primärvården

• lämna förslag på statliga engångsinsatser som syftar till att förkorta väntetiderna.

Utredaren redovisade den del av uppdraget som rör statliga engångsinsatser för att minska väntetiderna i januari 2025 i promemorian Förslag på statliga engångsinsatser för att korta väntetider i vården. Utredaren föreslår tre huvud­sakliga insatsområden för att korta vårdköerna:

• särskilda satsningar på några utvalda diagnosområden genom engångs­utbetalningar till regionerna för att öka antalet operationer inom specifika diagnosområden, såsom höftledsprotes, framfall och grå starr

• utfasning av åtgärder som inte bör vidtas, t.ex. sluta utföra vård utan patientnytta som exempelvis artroskopisk kirurgi vid artros, för att frigöra resurser till annan vård.

Regeringen beslutade i oktober 2025 om ett tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2025:94) i vilket utredaren också ska lämna förslag på ekonomiska sanktioner mot regioner som inte lever upp till kraven.

Utredningen ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 18 juni 2026.

Delegationen för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården (S 2020:12) har sedan augusti 2020 haft i uppdrag att bl.a. stödja regionerna i att ta fram och genomföra regionala handlingsplaner för förbättrad tillgänglighet (dir. 2020:81 och dir. 2021:107). I uppdraget ingick bl.a. att verka för att infor­mation och förslag på insatser görs tillgängliga för alla patientgrupper, oberoende av eventuell funktionsnedsättning.

Delegationen gjorde en delredovisning av sitt uppdrag i juni 2021 i betänk­andet Vägen till ökad tillgäng­lighet – långsiktig, strategisk och i sam­verkan (SOU 2021:59). I det lämnade delegationen förslag om bl.a. åter­komman­de uppfölj­ning av regionernas handlingsplaner, ett effektivare resurs­utnyttjan­de och kor­tare väntetider genom information om patienters val­möjlig­heter och en natio­nellt samordnad hälso- och sjukvårdsrådgivning. Utredaren lyfter fram att in­for­mation behöver tas fram i relevanta format, anpassade för olika mål­grupper och anpassade till olika funktions­ned­sätt­ningar.

Under hösten 2021 arbetade delegationen med att stödja regionernas genom­­f­­örande av de regionala handlingsplanerna och att stödja regionernas och kommunernas arbete med utvecklingen av en nära och tillgänglig vård.

I maj 2022 slutredovisade delegationen sitt uppdrag i betänkandet Vägen till ökad till­gäng­lig­het – delaktighet, tidiga insatser och inom lagens ram (SOU 2022:22). Delegationen föreslog bl.a. en utökad vårdgaranti som täcker fler delar av vårdkedjan och omfattar fler patientgrupper.

Regeringen har arbetat vidare med flera av delegationens förslag. Det gäller bl.a. arbetet med ett nationellt vårdsöksystem som utgör en del i arbetet med att inrätta en nationell vårdförmedling. Vidare har det utgått stöd och eko­nomiska medel för produktions- och kapacitetsplanering, och den statliga upp­följ­ningen av vårdens resultat har stärkts med bl.a. dialog med varje region.

I propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19), som överlämnades till riksdagen i september 2025, lämnade regeringen även för­slag på ett stärkt informationskrav i förhållande till patienter. Förslaget i denna del bygger på förslagen i betänkandet SOU 2022:22.

Riksdagen beslutade i februari 2026 i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:SoU23, rskr. 2025/26:157).

Som nämnts i avsnittet Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering har regeringen tillsatt en samordnare för att korta vårdköerna i hälso- och sjuk­vården (dir. 2026:3). Samordnaren ska bidra till att den statliga styrningen, kontrollen och uppföljningen stärks och får ett större genomslag när det gäller regeringens arbete med att korta vårdköerna och öka tillgängligheten i hälso- och sjukvården. Samordnaren ska i dialog med olika aktörer, däri­bland sjuk­vårdens huvudmän, statliga myndigheter och privata vårdgivare, stärka er­faren­hetsutbytet mellan regioner och identifiera hinder för samverkan på regional och nationell nivå. Utredaren ska också identifiera och föreslå kom­pletterande åtgärder för att korta vårdköerna på såväl regional som nationell nivå samt bidra till att statsbidragen för att korta köerna och öka tillgänglig­heten används så effektivt som möjligt. Samordnaren ska bl.a. ha ett funktions­hinderperspektiv när det bedöms särskilt relevant.

Uppdraget ska slutredovisas senast den 4 januari 2027.

Ekonomiska satsningar för en tillgänglig och jämlik hälso- och sjukvård och kompetensförsörjning

För att möta vårdens utmaningar och säkra patienternas tillgång till en jämlik hälso- och sjukvård föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2026 en för­stärkt vårdsatsning 2026–2028. Regeringen angav att kompetens­försörj­ningen behöver säkras på både kort och lång sikt och att arbetet inom sällsynta hälsotillstånd behöver utvecklas (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 s. 40). För detta ända­mål föreslog regeringen att anslaget 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård ökas med 450 miljoner kronor 2026. För 2027 och 2028 beräknas motsvarande belopp avsättas för ändamålet.

Regeringen föreslog även att stärka myndigheternas förutsättningar att stödja arbetet för kortare vårdköer genom att anslaget 1:6 ökas med 15 mil­joner kronor 2026. För 2027 beräknas 10 miljoner kronor avsättas för samma ändamål (s. 41).

Vidare föreslogs anslaget öka med 5 mil­joner kronor 2026 för en nationell samordnare för att korta köerna i vården.

På anslaget 1:6 finns 100 mil­joner kronor per år för att inrätta en nationell vårdförmedling. För att intensi­fiera arbetet med inrättandet avsattes ytterligare medel 2025. Regeringen föreslog att anslaget 1:6 minskas med 100 miljoner kronor 2026 så att det samman­taget avsätts 150 miljoner kronor för en natio­nell vårdförmedling. För 2027 beräknas anslag på motsvarande nivå. Från och med 2028 och framåt beräknas 100 miljoner kronor per år avsättas för en natio­nell vård­förmed­­ling.

Samtidigt föreslog regeringen att anslaget ökas med 125 miljoner kronor 2026 för en införandebonus till regioner som ansluter vårdgivare till den natio­nella vårdförmedlingen.

Som nämnts i avsnittet Hälso- och sjukvårdens organisation och finan­siering föreslog regeringen även att anslaget ökas med 50 miljoner kronor 2026 för en satsning på kompetens­försörjning inom hälso- och sjukvården. Vidare föreslog regeringen att anslaget ökas med 300 miljoner kronor 2026 för vård i lands- och glesbygd. Anslaget beräknas öka med 300 miljoner kronor 2027 för en fortsatt satsning på vård i lands- och glesbygd.

Regeringen föreslog att totalt ca 9,6 miljarder kronor anvisas under anslaget 1:6 för 2026. Det innebär en minskning med ca 1,6 miljarder kronor jämfört med den summa om ca 11,2 miljarder kronor som regeringen tilldelade anslaget för 2025. Minskningen är bl.a. ett resultat av att det tillfälliga sektors­bidraget till den regionala hälso- och sjukvården upphörde, i enlighet med vad regeringen tidigare har aviserat (s. 55).

Utöver de ovannämnda satsningarna inom ramen för anslaget 1:6 finns även medel avsatta för arbete med att korta vårdköerna inom ramen för an­slaget 1:11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna. För 2025 till­delades anslaget sammanlagt ca 7,8 miljarder kronor. Regeringen föreslog att anslaget ska tilldelas ca 6,6 miljarder kronor 2026. Även denna minskning är ett resultat av att tidigare tillfälliga satsningar enligt plan upphörde fr.o.m. 2026 (s. 68).

Regeringen föreslog även att Socialstyrel­sens förvaltningsanslag ökas med 55 miljoner kronor 2026 för myndig­hetens arbete med ökad tillgänglighet och kapa­citet i hälso- och sjukvården.

I december 2025 tillstyrkte socialutskottet regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgiftsområde 9 (bet. 2025/26:SoU1). Riksdagen biföll utskott­ets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2025/26:114).

Regeringen gav i oktober 2025 Socialstyrelsen ett uppdrag att lämna förslag på ytterligare åtgärder för att korta vårdköerna (S2025/01757). Socialstyrelsen ska lämna förslag på ytterligare vårdområden eller åtgärder som ska ingå i regeringens satsning för att korta vårdköerna genom att öka produktionen inom utvalda områden under 2026. Uppdraget omfattar att

• förbereda för att under 2026 fortsätta att fördela medel för de vård­områden som omfattas av tidigare satsningar (höftledsprotes, framfall och grå starr)

• analysera och lämna förslag på ytterligare två till tre vårdområden eller åtgärder inom den specialiserade hälso- och sjukvården som ska inkluderas i satsningen

• förbereda system och rutiner för fortsatt uppföljning av prestations­basera­de medel inom ramen för den fortsatta satsningen.

Socialstyrelsen ska också bl.a. beakta risken för undanträngning samt möjlig­heten att frigöra vårdplatser inom slutenvården då åtgärder kan vidtas i dag­vård samt av privata vårdgivare. I detta ingår också att beakta möjligheten att bättre utnyttja befintlig vårdkapacitet på nationell nivå, exempelvis genom nationell vårdförmedling.

I december 2025 lämnade Socialstyrelsen i en delredovisning av uppdraget förslag på tre ytterligare åtgärder som kan inkluderas i satsningen för att korta vårdköerna (knäprotesoperation, operation av ljumskbråck och koloskopi­undersökning).

Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 31 mars 2026.

Under 2025 har arbetet fortsatt med att utveckla och etablera en nationell vård­förmedling. Regeringen har bl.a. gett Socialstyrelsen och E-hälsomyndigheten ett uppdrag att utveckla och etablera statens arbete med nationell vårdför­medling (S2025/00971).

E-hälsomyndigheten har utvecklat en första version av ett digitalt stöd där de som förmedlar vård kan söka efter en möjlig vårdgivare utifrån patientens behov. Under 2025–2027 ska E-hälsomyndigheten utveckla fler digitala stöd för nationell vårdförmedling (ehalsomyndigheten.se).

Socialstyrelsen har tillsammans med E-hälsomyndigheten tagit fram en nationell plan för nationell vårdförmedling. Planen innehåller förslag på stat­liga insatser som bl.a. syftar till att stödja vårdgivare och regioner i arbetet med nationell vårdförmedling. Socialstyrelsen har även tagit fram kon­kreta stödjande underlag som riktar sig till dem som arbetar med nationell vård­förmedling (socialstyrelsen.se).

Inom ramen för upp­draget att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata (S 2024:A) har utredaren bl.a. också haft i uppdrag att analysera de rättsliga förutsätt­ningarna för att kunna inrätta en nationell vårdförmedling. Utredaren redo­visade sina slutsatser den 31 mars 2025 i promemorian Rätts­liga förutsätt­ningar för en natio­nell vårdförmedling. Promemorian har remitte­rats och bereds i Regeringskansliet.

Socialstyrelsen redogör årligen för tillståndet och utvecklingen inom verksam­heter som ger stöd till personer med funktionsnedsättning. I läges­rapporten för 2025 lyfter myndigheten bl.a. fram att dagens sjukvårdssystem, policyer och lagar förvisso inte exkluderar personer med funktionsnedsättning men att de särskilda anpassningar som många gånger behövs inte alltid görs. Det kan enligt myndigheten t.ex. handla om brister i digital tillgänglighet, fysiska an­passningar och alternativa kommunikationsmetoder. Socialstyrelsen kon­staterar också att medvetenheten och kunskapen om funktionsnedsätt­ningar och deras konsekvenser behöver öka inom hälso- och sjuk­vården. Social­styrelsen menar att för att vården ska bli mer jämlik för personer med funk­tions­nedsättning behöver åtgärder fokusera på mer än bara indi­viderna. Några exempel på sådana åtgärder är fortbildning av läkare samt ökade förutsätt­ningar för personer med funktionsnedsättning att använda digitala tjänster (Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning, läges­rapport 2025).

I regleringsbrevet för 2025 gav regeringen Myndigheten för delaktighet ett uppdrag att ta fram och redovisa ett förslag till en nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken (S2021/06595).

Myndigheten redovisade sitt uppdrag i december 2025 i rapporten När del­aktighet blir verklighet – Förslag till nationell handlingsplan för funktions­hinderspolitiken 2026–2031 (2025:24).

Handlingsplanen består av 119 åtgärder som syftar till att stärka delaktig­het, tillgänglighet och jämlika levnadsvillkor i samhället. Den innehåller åt­gärd­er inom 13 prioriterade samhälls­områden, bl.a. inom området hälsa, folk­hälsa och social välfärd. Inom detta område föreslås åtgärder för att

• stärka förutsättningarna för en bättre, mer jämlik och mer jämställd hälsa hos personer med funktionsnedsättning

• minska förekomsten av tvångs- och begränsningsåtgärder och våldsut­satthet.

Förslaget till handlingsplan visar också hur statliga myndigheter, kommuner och regioner kan utveckla sina arbetssätt för att stärka bl.a. tillgänglighet.

Förslaget till handlingsplan bereds i Regeringskansliet.

Av budgetpropositionen för 2026 framgår att regeringen har för avsikt att under 2026 besluta om en nationell samordnare för funktionshinderspolitiken. Syftet är att bidra till ökad kunskap om rättigheter för personer med funktions­nedsättning i samhället och att öka samordningen av olika aktörers insatser mot målet för funktionshinderspolitiken (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 s. 123–124).

Regeringen beslutade i februari 2026 att ge Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ett uppdrag att kartlägga och analysera tillgänglighet och bemötande i hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning (S2026/00289). Myndigheten ska också identifiera skillnader mellan regioner och vårdnivåer samt hinder för jämlik vård. I uppdraget ingår också att föreslå åtgärder som kan bidra till ökad tillgänglighet och förbättrat bemötande.

Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 30 november 2027.

Motionsyrkanden om tillgänglig och jämlik vård behandlades senast i betän­kande 2024/25:SoU16. Motionsyrkandena avstyrk­tes. Riksdagen följde ut­skottets förslag till riksdagsbeslut (prot. 2024/25:130).

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att regeringen har vidtagit flera åtgärder för att bidra till att minska bristen på vårdplatser och för att öka tillgängligheten till hälso- och sjukvården. Till åtgärderna hör t.ex. initierandet av en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser, riktvärden för vårdplatser, en samordnare för att korta vårdköerna och arbetet för att etablera och utveckla en nationell vård­förmedling. I budgetpropositionen för 2026 redovisade regeringen även en av­sikt att under 2026 besluta om en nationell samordnare för funktions­hinders­politiken. Syftet var bl.a. att öka samordningen av olika aktörers insatser mot målet för funktionshinderspolitiken. Myndigheten för vård- och omsorgs­analys arbetar vidare på ett uppdrag att kartlägga och analysera tillgäng­lig­heten och bemötandet i hälso- och sjukvården för personer med funktions­ned­sättning. Med hänsyn till de vidtagna åtgärd­erna ser utskottet inte skäl att föreslå några åtgärder med anledning av motionerna 2025/26:850 (S), 2025/26:2707 (M) yrkandena 1, 3 och 4, 2025/26:2928 (M), 2025/26:2929 (M), 2025/26:2933 (M), 2025/26:3007 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3469 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3542 (MP) yrkande 25 och 2025/26:3645 (S) yrkande 20. Utskottet föreslår därför att motionsyrkandena avslås.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om bl.a. psykisk hälsa och sam­sjuklighet.

Jämför reservation 16 (C), 17 (MP), 18 (S, V, MP) och 19 (C).

I kommittémotion 2025/26:3179 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yr­kande 11 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ta de initiativ som krävs för ett statligt ansvar för den rättspsykiatriska vården.

I motion 2025/26:3011 av Ingemar Kihlström (KD) föreslås ett tillkänna­givande om att utreda ett statligt huvudmannaskap för rättspsykiatrin.

I kommittémotion 2025/26:3544 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att alla vårdcentraler ska ha psyko­logisk eller psykosocial kompetens samt erbjuda möjlighet till samtalsstöd utan remiss. I yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att utveckla mobila team inom psykiatrin i alla regioner. Det föreslås, i yrkande 22, ett tillkänna­givande om satsningar på ökad kunskap och behandling av PTSD och komp­lext PTSD. Vidare föreslås i yrkande 28 ett tillkännagivande om förbättrat stöd för per­soner med intellektuell funktionsnedsättning och psykisk ohälsa. Slut­ligen före­slås i yrkande 29 ett tillkänna­givande om fler brukar­styrda alternativ i psykia­trins öppenvård och ökat deltagande i kvalitets­register.

I motion 2025/26:1340 av Sanna Backeskog m.fl. (S) föreslås ett tillkänna­givande om att överväga att införa ett nationellt psykiatrilyft.

I motion 2025/26:1781 av Jan Ericson (M) föreslås ett tillkännagivande om att överväga att skärpa möjligheten till tvångsvård inom den psykiatriska vården.

I motion 2025/26:2077 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkänna­givande om att se över möjligheten att aktivt lyfta in anhöriga för framgångs­rikt arbete i psykiatrin i syfte att säkerställa en effektiv och trygg vård.

I motion 2025/26:2470 av Ann-Sofie Alm (M) föreslås ett tillkännagivande om behovet av en utredning i syfte att stärka den psykiatriska vårdens kvalitet och ansvarstagande.

I kommittémotion 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 28 föreslås ett tillkännagivande om att genomföra Samsjuklighets­utredningens förslag. I huvudsak liknande förslag framförs i kommitté­motion 2025/26:2799 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkandena 14 och 15 samt i kommittémotion 2025/26:3505 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 1 och i kommittémotion 2025/26:3544 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 27.

I kommittémotion 2025/26:3179 av Christofer Bergen­block m.fl. (C) yr­kande 49 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen kontinuerligt ska återrapportera till riksdagen om Samsjuklighets­delega­tionens arbete med att reformera den svenska beroendevården i syfte att ge personer med skadligt bruk och beroen­de i kombination med psykiatriska diagnoser en samman­hållen vård och be­hand­ling.

Patientlagen (2014:821) syftar till att inom hälso- och sjukvårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet (1 kap. 1 §). Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om information, delaktighet och val av behand­ling­s­alter­nativ. Patienten ska bl.a. få information om de metoder som finns för under­sökning, vård och behandling (3 kap. 1 §) och om möjligheten att välja be­handlings­alternativ samt vårdgivare och utförare av offentligt finan­sierad hälso- och sjuk­vård (3 kap. 2 §). Hälso- och sjukvården ska så långt som möj­ligt utformas och genomföras i samråd med patienten (5 kap. 1 §). När det finns flera be­hand­lings­alternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få den valda behandlingen, om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen fram­står som befogat (7 kap. 1 §). En patient som omfattas av en regions ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom denna region få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård (9 kap. 1 §).

Som nämnts ovan bedömde Vårdansvarskommittén i sitt betänkande Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62) att staten bör ta ett utökat ansvar för bl.a. den rätts­psykiatriska vården. Kommittén menar att den rättspsykiatriska vården har en särskild karaktär eftersom den motiveras inte bara av vårdbehov utan också av behovet av samhällsskydd. Med hänsyn till denna särskilda karaktär bör staten enligt kommittén ta ett större ansvar för såväl finansiering av vården som vårdens kvalitet och innehåll. Kommittén föreslår därför att statens ansvar för den rättspsykiatriska vården ska stärkas. Som ett första steg bör staten enligt kommittén ta finansierings­ansvaret för den rättspsykiatriska vården genom att lämna ersättning till region­erna för de patienter som vårdas i den rättspsykiatriska vården. Kommittén föreslår även att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lämna förslag på hur statens systemansvar och befogenheter samt styrning av den rättspsykiatriska vården framöver kan ut­veck­las i syfte att stärka vårdens kvalitet och innehåll.

Betänkandet remitterades under hösten 2025 och förslagen bereds i Reger­ings­­kansliet.

Regeringen beslutade i juni 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur samordnade insatser när det gäller vård, behandling och stöd kan säker­ställas för barn, unga och vuxna personer med samsjuklighet i form av miss­bruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos eller närliggande tillstånd (dir. 2020:68). I ett tilläggsdirektiv i oktober 2021 fick utredaren även i upp­drag att lämna förslag på en gemensam lagstiftning för personer som vårdas utan samtycke enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. I uppdraget ingick också att ta ställning till och bedöma behov av förändringar i ansvars­fördelningen mellan de berörda huvudmännen (dir. 2021:96).

Utredningen, som tog namnet Sam­sjuk­lig­hetsutredningen, överlämnade i november 2021 delbetänkandet Från delar till helhet – En reform för sam­ord­nade, behovsanpassade och person­centrerade insatser till personer med sam­sjuk­lighet (SOU 2021:93). I januari 2023 slutredovisade utredningen sitt upp­drag i slutbetänkandet Från delar till helhet – Tvångs­vården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5).

I budget­propo­sitionen för 2025 angav regeringen att den avser att gå vidare med ett lagstiftningsarbete för att insatser till personer med samsjuklighet ska stärkas (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 s. 96). Regeringen bedömde därefter dock att förslagen från Samsjuklighetsutredningen i vissa delar behöver analyseras vidare och vid behov justeras och kompletteras. En delegation för att genom­fö­ra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade in­­satser vid samsjuklighet inrättades därför i Regerings­kansliet (S2025/00072). Enligt uppdrags­beskrivningen till delegationen ska reformen inne­bära att region­­­­­ernas ansvar för beroende­vården stärks och att ansvarsför­del­ningen mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten tydliggörs. Region­erna ska ha ansvar för att personer med missbruksproblematik och beroende­sjuk­dom ges en sammanhållen vård och behandling. Socialtjänstens ansvar för stöd i var­­dagen, t.ex. i form av boende, sysselsättning och hjälp att utveckla egna resur­ser, ska kvarstå. Utgångs­punkten för arbetet ska vara de förslag som Samsjuk­lig­hets­­utredningen lämnat i sina två betänkanden. Även vissa förslag i betänk­andet från Utredningen om vissa tvångs­vårdsfrågor (SOU 2022:40) omfattas av uppdraget. I uppdraget ingår att ta fram en plan för reformens genom­förande, analysera Samsjuklighets­utred­ningens förslag och lämna förslag på vilka even­­tuella ändringar eller komp­letteringar av dessa som krävs, ta fram nya och kompletterande konsekvens­analyser samt föra dialog med berörda aktörer i reformarbetet.

I en delredovisning av uppdraget i mars 2025 redogjorde delegationen för en plan för arbetet (S2025/00710). Enligt delegationens bedöm­ning bör lag­änd­ringar till stöd för reformens genomf­örande göras i två steg, varav det första steget är en propo­sition till riksdagen under innevarande mandatperiod. Parallellt med lagstiftningsarbetet planerar dele­gationen att föra en löpande dia­log med före­trädare för kommuner, regioner, berörda myndigheter och org­anisa­tioner samt medverka vid konferenser och digitala event för att bidra med information och kunskapsspridning inom området och på så sätt bidra i arbetet med reformens genomförande.

En andra delredovisning av uppdraget ska delegationen lämna senast den 31 mars 2026. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 december 2027 och då upphör även delegationens uppdrag.

En kort redogörelse för arbetet med reformen för personer med sam­sjuk­lighet finns även i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.3).

En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd

Regeringen beslutade i februari 2026 om en lagrådsremiss om en mer samman­­hållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd. I lagrådsremissen behandlas lagförslagen i Samsjuklig­hetsutredningens delbetänkande (SOU 2021:93). I lagrådsremissen behandlas även de lag­för­slag i slutbetänkandet (SOU 2023:5) som avser regionens vård­ansvar för dem som är placerade utanför sitt hem samt kommunernas och re­gion­ernas skyldighet att ingå överenskommelser om samverkan i fråga om sådana personer. Övriga lagförslag i slutbetänkandet bereds vidare i Reger­ings­kansliet.

• regionerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk och be­roen­de så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård

• ytterligare krav ska ställas på den individuella plan som ska upprättas för personer som tagits emot i hem för vård eller boende

• en skyldighet införs för regionen att ersätta kommunen i de fall regionen inte fullgör sina skyldigheter i fråga om den individuella planen

• socialnämnden ska underrätta regionen när en enskild tas emot i hem för vård eller boende så att regionen blir uppmärksammad på behovet av att en individuell plan tas fram.

I lagrådsremissen föreslås vidare en ny lag om en samordnad vård- och stöd­verksamhet. Verksamheten ska rikta sig till personer som har särskilda behov av samordnade hälso- och sjukvårdsinsatser och socialtjänstinsatser under längre tid på grund av en psykisk funktionsnedsättning. Den nya lagen innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommunen och regionen. Syftet är att främja den enskildes hälsa, trygghet och levnadsvillkor.

Därutöver föreslås det att uttrycket missbruk ersätts av uttrycken bruk alter­nativt skadligt bruk och beroende i flera författningar på hälso- och sjuk­vårdens och socialtjänstens område.

Lagändringarna och den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

Av propositionsförteckningen för återstoden av riksmötet 2025/26 anges att regeringen avser att lämna en proposition om en reform för mer samord­nade, behovsanpassade och per­son­centrerade insatser till personer med sam­sjuk­lighet till riks­dagen i april 2026.

I april 2022 gav regeringen ett uppdrag till Socialstyrelsen att genomföra insatser för att främja, stödja och följa omställningen till en god och nära vård för att förbättra primärvårdens omhändertagande av psykisk ohälsa (S2022/02309). Myndigheten har inom ramen för uppdraget bl.a. presenterat en nationell målbild för vårdcentralernas arbete med psykisk ohälsa. Mål­bilden beskriver centrala delar i primärvårdens arbete med psykisk ohälsa. Den beskriver också minsta gemensamma nämnare och förutsättningar för ett gott bemötande och omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Målbilden handlar bl.a. om att ha tillgång till legitimerad psykolog och att organisera arbetet i tvärprofessionella team. Den tar också upp att vård­centraler aktivt bör följa upp somatisk hälsa hos listade patienter med lång­varig psykisk sjukdom eller betydande psykisk funktionsnedsättning.

Regeringen gav i februari 2025 Socialstyrelsen i uppdrag att betala ut 496 miljoner kronor till regionerna för att stärka och utveckla primärvårdens arbete med psykisk ohälsa, i enlighet med den nationella målbilden (S2025/00397).

Vidare gav regeringen i juni 2025 Socialstyrelsen ett uppdrag att genomföra nationella utvecklingsinsatser för att stärka primärvårdens arbete med psykisk ohälsa (S2025/01229). Insatserna ska i huvudsak utgå från förslagen i redovis­ningen av det nyss nämnda uppdraget (S2022/02309). I uppdraget från 2025 ingår bl.a. att

• ta fram målgruppsanpassade kunskapsstöd och anpassa befintliga kun­skaps­stöd bl.a. i fråga om omhändertagandet av psykisk ohälsa på vård­central­er, tvärprofessionell samverkan, stegvis vård och triagering

• genomföra insatser för att stärka berörda professioners kompetens om psykisk ohälsa, inbegripet bl.a. bemötande och samsjuklighet

• vidta åtgärder för att stödja kompetensförsörjningen i primärvården i fråga om omhändertagandet av psykisk ohälsa

• stödja utvecklingen av primärvårdens arbete med barn och unga med psykisk ohälsa.

Socialstyrelsen ska senast den 31 oktober 2028 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet.

Regeringen gav i april 2025 Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag på riktvärden för vissa yrkesgrupper i primärvården (S2025/00801). Myndigheten ska genomföra en baslinjemätning av antalet tjänster för specia­li­­serings­tjänstgöring (ST) i allmänmedicin per region och fastställa natio­nella och regionala riktvärden. Dessutom ska riktvärden för distrikt­ssköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter och psykologer tas fram baserat på vård­behov.

Socialstyrelsen ska slutredovisa uppdraget till Regeringskansliet senast den 31 maj 2026.

I propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19) lyfte regeringen fram att vården för psykisk ohälsa på olika sätt har fått en mer undanskymd roll i primärvården, såväl resursmässigt och organisatoriskt som när det gäller kom­petens och bemanning. Regeringen föreslog därför att det ska förtydligas i primär­­vårdens grunduppdrag i 13 a kap. 1 § hälso- och sjuk­vårds­lagen (2017:30) att de hälso- och sjukvårdstjänster som primär­vården särskilt ska tillhandahålla för att tillgodose vanligt före­kommande vårdbehov inklu­derar både fysiska och psykiska vårdbehov. Regeringen poängterade samtidigt att det med hänsyn till det kommunala själv­styret dock fortfarande kommer att vara upp till respektive huvudman att t.ex. bedöma såväl vilka arbetsmodeller och metoder för omhänder­tagande som ska tillämpas i verk­samheten, som vilken kompetens- och resurssättning som krävs.

Riksdagen beslutade i februari 2026 i enlighet med regeringens förslag (bet. 2025/26:SoU23, rskr. 2025/26:157).

Som framgår av avsnittet Hälso- och sjukvårdens organisation har ett råd­givande organ inrättats, Nationella vårdkom­petensrådet, som ska bidra till en god planering av vårdens kom­petensför­sörj­ning. Rådets uppdrag är att göra bedömningar av kompetens­behoven och att stödja och åstadkomma sam­verkan om kompetensförsörj­ningsfrågor på natio­nell och regional nivå.

Vidare har regeringen gett Socialstyrelsen, genom det Nationella vårdkom­petensrådet, i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256).

Nationella vård­­­­­kom­petens­rådet redovisade uppdraget i maj 2024 och läm­nade då 25 för­slag på insatser för att förbättra kompetensförsörj­ningen (Förslag till en nationell plan för hälso-och sjukvårdens kompetens­försörjning, 2024:2). För­slagen handlar bl.a. om att säkerställa tid och resurser för kom­petens­utveckling, behålla och attrahera ny personal, fortbildning och vidare­utbildning, stärka ledarskapet samt verka för ett systematiskt arbets­miljö­arbete.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 föreslagit flera satsningar för omställningen till en god och nära vård, för utvecklingen av primärvården i landsbygd och glesbygd, för kompetensförsörjning inom hälso- och sjuk­vården samt för att öka tillgängligheten och korta vårdköerna, se ovan samt avsnitten Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering och Tillgäng­lig och jämlik vård.

Regeringen föreslog också en fortsatt riktad satsning på den specialiserade psykiatrin för vuxna i syfte att skapa förutsättningar för att möta det växande behovet av psykiatrisk vård, särskilt inom heldygns- och tvångsvården. För­slaget omfattar medel till regionerna för att bl.a. öka vårdkapaciteten, stär­ka de akutpsykiatriska verksamheterna och genomföra insatser för att göra vår­den mer flexibel utifrån patientens behov. För ändamålet föreslog regeringen att 1,5 miljarder kronor avsätts 2026 (anslaget 1:8 Bidrag till psykiatri). Anslaget beräknas öka med 1,5 miljarder kronor 2027 och 1,2 miljarder kronor 2028 (prop. 2025/26:SoU1, utg.omr. 9, avsnitt 4.5).

För anslaget 1:8 föreslogs även en ökning med 50 miljoner kronor 2026 för att genomföra en reform för bättre vård för personer med beroende och sam­sjuk­lig­het. Anslaget beräknas öka med 400 miljoner kronor per år 2026–2031. För att stärka vård, behandling och stöd för personer med skadligt bruk eller beroende inom ramen för den nationella planen för beroendevården ökas an­slaget med 8 miljoner kronor 2026.

Under 2025 tilldelades anslaget 1:8 sammantaget ca 3,9 miljarder kronor. Regeringen föreslog att anslaget ska tilldelas sammantaget ca 4,7 miljarder kronor 2026.

I december 2025 tillstyrkte socialutskottet regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgiftsområde 9 (bet. 2025/26:SoU1). Riksdagen biföll utskot­tets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2025/26:114).

I december 2024 beslutade regeringen om en nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention (skr. 2024/25:77). Den nationella strategin syftar till att ge en långsiktig inriktning för arbetet under perioden 2025–2034, baserat på en tvärsektoriell ansats som skapar förutsättningar för en gemensam riktning för hela samhället i arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention.

Strategin innehåller fyra övergripande mål samt sju delmål med priori­teringar som ska vägleda arbetet inom området.

Under Delmål 5 – Vård och omsorg som möter patienters och brukares be­hov anger regeringen det som särskilt prioriterat att bl.a. arbeta för att grund­läggande kunskap om psykisk ohälsa och suicidalitet ska finnas i hälso- och sjuk­vården. Regeringen pekar på att det är vanligt med samsjuk­lighet mellan psykiatriska tillstånd och soma­tiska sjukdomar. Grund­läggande kunskap om psykisk ohälsa, inbegripet psykiska funktions­nedsätt­ningar och suicidalitet i bl.a. hälso- och sjukvården är därför en viktig förutsättning för att personer med olika former av psykisk ohälsa ska få en god vård och omsorg som möter deras behov.

I mars 2026 beslutade regeringen om en proposition om en nationell utred­ningsfunktion för att förebygga suicid (prop. 2025/26:190). Socialutskottet bereder propositionen under våren 2026.

Överenskommelse mellan staten och SKR om strategiska insatser inom området psykisk hälsa och suicidprevention 2025–2026

I januari 2025 ingick staten och SKR en överenskommelse om strategiska insatser inom området psykisk hälsa och sui­cid­prevention för 2025 (S2025/00155). Överenskommelsen syftade till att stöd­ja en strategisk utveck­ling i regioner och kommuner, i enlighet med inrikt­ningen i den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicid­preven­tion (skr. 2024/25:77). I överenskommelsen finns ett fokus på fyra områden:

insatser som främjar psykisk hälsa och förebygger psykisk ohälsa bland barn och unga

utvecklade insatser för personer med komplexa behov med särskilt fokus på samsjuklighet och psykiatrisk heldygnsvård, tvångsvård och rätts­psykia­trisk vård

stärkt suicidpreventivt arbete.

För att skapa långsiktighet, förutsägbarhet och goda planeringsförutsättningar för kommuner och regioner i utvecklingsarbetet, enades staten och SKR om en tilläggsöverenskommelse för 2026 som innebär en förlängning av den över­enskommelse som träffades mellan parterna i januari 2025 (S2025/02060). Inom ramen för överenskommelsen avser regeringen att för 2026 avsätta ca 1,3 miljarder kronor. Av medlen avses 250 miljoner kronor gå till kommu­nerna, 548 miljoner kronor till regionerna, 493 miljoner kronor till kommuner och regioner gemensamt samt 29 miljoner kronor till SKR. Insat­serna riktar sig till all offentligt finansierad vård och omsorg samt utbildning.

Kunskapsguiden är en webbplats som samlar kunskapsstödjande publika­tioner, webbutbildningar, poddar, filmer, checklistor och andra kunskaps­stöd­jande produkter för dem som arbetar inom hälso- och sjukvården eller social­tjänsten. Innehållet på Kunskapsguiden bygger på bästa tillgängliga kun­skap som kommer från Socialstyrelsen och andra myndigheter och aktörer.

Av kunskaps­guiden framgår bl.a. att behandling vid posttraumatiskt stress­syn­­drom beskrivs i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård vid dep­ression och ångestsyndrom samt att forskning pågår om hur diagnosen kom­plext PTSD bäst bör utredas och behandlas (kunskapsguiden.se).

Inom Region Stockholm finns Kompetenscentrum PTSD. Kompetens­cent­rumet fungerar som ett nav för forskning om PTSD och erbjuder patienter möjlighet att delta i studier och få tillgång till nya behand­lings­metoder inom ramen för pågående forskningsprojekt (kompetenscentrum-ptsd.se).

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) är en statlig forsknings­finansiär. Forte an­svarar, på uppdrag av regeringen, för ett tioårigt nationellt forsknings­program för psykisk hälsa. Programmet startade 2021 och är en del av regeringens sats­ning för att förbättra kunskapsläget inom området. Pro­grammet ska bidra till att forskning och evidensbaserad kunskap når ut till re­levanta aktörer och mål­grupper. Enligt myndighetens regleringsbrev för 2026 finns 120 miljoner kronor avdelade till det nationella forsknings­programmet om psykisk hälsa under 2026.

Områdena funktionshinder och funktionsnedsättningar ingår i den forsk­ning som Forte finansierar. Forte är också samordnare av forskningsområdet funktionshinder. Samordningsuppdraget innebär att Forte utöver att finansiera forsk­ning också bidrar till att skapa en överblick av den forskning som pågår inom området och bidrar till att forskningsresultaten kan komma samhället till nytta.

Uppdrag att ta fram förslag till en nationell strategi och handlingsplan för rehabilitering och habilitering

I januari 2025 gav regeringen ett uppdrag till Socialstyrelsen att ta fram förslag till en nationell strategi och tillhörande handlingsplan för att säkerställa en effektiv och jämlik rehabilitering, habilitering och användning av åtgärden hjälpmedel i hela landet (S2025/00109). Strategin ska omfatta alla delar av hälso- och sjukvårdssystemet, såväl den specialiserade och högspecialiserade vården som primärvården i både regioner och kommuner. Behoven för personer med funktionsnedsättning ska särskilt beaktas i uppdraget.

Socialstyrelsen ska slutredovisa uppdraget till Regeringskansliet senast den 30 maj 2026.

Sedan 2018 finns ett patientråd inom Regeringskansliet (S 2018:C). Rådet är ett forum för dialog mellan regeringen och civilsamhällesorganisationer som företräder patienters och deras närståendes intressen. Patientrådet är ett verk­tyg för att stärka patientdelaktigheten i regeringens arbete med att utveckla hälso- och sjukvården.

I mars 2025 beslutade regeringen att ge Myndigheten för vård- och omsorgs­­analys i uppdrag att kartlägga och analysera patient-, brukar- och anhörig­­­organisationernas roll, finansiering och verksamhet i hälso- och sjuk­vården (S2025/00531). I uppdraget ingår även att lämna förslag på åtgärder som kan skapa bättre förutsättningar för patient-, brukar- och anhörig­organisationerna att vara medskapare i utveck­­lingen av hälso- och sjukvården på lokal, regional och nationell nivå.

Upp­draget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 maj 2026.

Staten har sedan 1990 gett ekonomiskt stöd till kvalitetsregistren och sedan 2010 har staten och regionerna via SKR gemensamt finansierat området. Mellan åren 2012–2024 har staten och SKR ingått överenskommelser om att stärka arbetet med och användningen av nationella kvalitetsregister. I regleringsbrevet för 2025 och 2026 har regeringen gett Socialstyrelsen i upp­drag att betala ut medel till regioner för arbete med nationella kvalitets­register. Medlen ska användas för att bidra till att registren kan användas för statlig uppföljning, för att stödja registrens tillgängliggörande för forskning, för sam­arbete med life science-sektorn och för att säkerställa juridisk kompetens.

Socialstyrelsen ska lämna en slutredovisning av uppdraget senast den 30 maj 2026 till Regeringskansliet.

Motionsyrkanden om psykisk hälsa och samsjuklighet behandlades senast i betänkande 2024/25:SoU16. Motionsyrkandena avstyrk­tes. Riksdagen följde utskottets för­­­­­­slag till riksdagsbeslut (prot. 2024/25:130).

Som nämnts i avsnittet Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering föreslog utskottet i betänkande 2020/21:SoU17 ett till­känna­­givande om kom­petens­försörjning inom hälso- och sjukvården. Utskott­et anförde följande (s. 20, res. S, MP):

Utskottet vill i detta sammanhang betona vikten av att fortsätta att utveckla verktyg och metoder för att tillgodose framtida rekryteringsbehov och säkerställa en långsiktig kompetensförsörjning inom hälso- och sjuk­vården. Utskottet anser därför att regeringen bör ta fram och genomföra en nationell kompetensförsörjningsstrategi för hälso- och sjukvården. Ut­skottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motionerna […] bör därför bifallas del­vis.

I reservationen föreslogs att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2020/21:349).

Av budgetpropositionen för 2026 framgår att regeringen anser att tillkänna­givandet är tillgodosett och slutbehandlat (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 s. 25). Utskottet hade inte något att invända mot detta vid behandlingen av tillkänna­givandet i betänkande 2025/26:SoU1 (s. 19).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 176–178):

Av budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.5 s. 49) framgår att regeringen har inrättat Nationella vårdkompetensrådet och att regeringen fortsätter att avsätta närmare tre miljarder kronor för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med kompetensutveckling och kom­petens­försörjning i hälso- och sjukvården.

Av budgetpropositionen för 2022 framgår vidare att regeringen gör en permanent satsning på vidareutbildning för sjuksköterskor som omfattar 400 miljoner kronor per år. Satsningen har en tillfällig förstärkning om­fattande 100 miljoner kronor 2020–2023. Regeringen har vidare en på­gåen­de satsning för att möjliggöra utvecklings- och karriär­möjligheter, däribland karriärtjänster om 100 miljoner kronor per år.

Reger­ingen gav den 23 september 2021 Socialstyrelsen ett uppdrag att, tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet och i dialog med övriga berörda aktörer, ta fram förslag som syftar till att stärka medarbetarna och säkra den framtida kompetensförsörjningen inom primärvården. Upp­draget delredovisades den 1 maj 2022 och slutredovisades den 30 novem­ber 2022.

Den 7 juli 2022 beslutade regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att betala ut ytterligare 500 miljoner kronor till regionerna bl.a. för att öka antalet vårdplatser (S2022/01057). Medlen ska användas för att öka kapa­citeten i vården genom att bl.a. anställa fler sjuksköterskor, förbättra arbets­miljön inom vården och utöka antalet vårdplatser inklusive intensiv­vårdsplatser.

I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.5 s. 48) anförde regeringen att den avser att kartlägga och ta fram en nationell strategi för hur bristen på vårdplatser ska kunna åtgärdas. Regeringen avsätter 2 miljarder kronor 2023 och har beräknat att det behövs 2 miljar­der kronor 2024 respektive 2025 för att det totala antalet vårdplatser ska öka i hela landet.

I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.5 s. 49) anförde regeringen att den avser att ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen. Av kartläggningen ska framgå vilka in­sat­ser för befintlig och ny vårdpersonal som kan behövas för att förbättra personalförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Regeringen har under 2024 ändrat pågående uppdrag till Socialstyrelsen och Nationella vård­kom­petens­rådet att ta fram förslag till en nationell plan för hälso- och sjuk­vårdens kompetensförsörjning (S2023/00256) som innebär bl.a. att Social­styrel­sen ska inhämta synpunkter och förankra planen bland relevanta aktörer, ta fram en handlingsplan för att stödja arbetet med planen samt redogöra för hur planen bidrar till ökad vårdkapacitet. Uppdraget slutredo­visades den 25 februari 2025.

Regeringen avsatte 3,2 miljarder kronor under 2023 och ca 1,2 mil­jarder kronor för 2024 och 2025 för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med kompetensutveckling och kom­petensförsörjning i hälso- och sjukvården.

Fler sjuksköterskor behöver vidareutbilda sig till specia­list­sjuksköter­ska. Regeringen avsatte 250 miljoner kronor 2023 för att öka vidareutbild­ning för sjuksköterskor. Regeringen avsatte 100 miljoner kronor 2023 för att möjliggöra utvecklings- och karriärmöjligheter. I syfte att öka antalet sjuksköterskor har regeringen under 2024 uppdragit till Socialstyrelsen att betala ut statsbidrag om totalt 225 miljoner kronor till regioner och kommuner för ökat antal veckor för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeprogrammen (S2024/00806).

Regeringen gav den 16 februari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela och betala ut medel för att öka antalet tjänster för allmäntjänst­göring (S2023/00678). Medlen, 252 miljoner kronor, fördelades till de regioner som senast den 1 november 2023 redovisade att de hade nått upp till de antal tjänster för allmäntjänstgöring som krävdes för att få ta del av medlen. Medlen fördelades enligt en prestationstrappa. Regeringen gav även i mars 2024 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela, betala ut och följa upp 223 miljoner kronor till regionerna i syfte att fortsätta att stimulera till en utökning av AT-tjänster (S2024/00586).

Staten och Sveriges Kommuner och Regioner ingick en överens­kommelse för 2023 om God och nära vård. För utvecklingsområdet Goda förutsättningar för vårdens medarbetare avsattes totalt 3 049 miljoner kronor till regionerna och kommunerna. I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.4 s. 40) anförde regeringen att den har tagit ett viktigt steg i arbetet med att stärka det nationella åtagandet för kompetensförsörjningen genom uppdraget till Socialstyrelsen och Natio­nella vårdkompetensrådet att ta fram förslag till nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Regeringens uppdrag till Social­styrelsen att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256) redovisades den 31 maj 2024. Nationella vårdkompetensrådet presenterade då 25 olika förslag till insatser för att förbättra kompetensförsörjningen i Sverige. Förslagen hand­lar bl.a. om behov att säkerställa tid och resurser för kompetens­utveckling och ge ökad möjlighet till karriärvägar för att attrahera, utveck­la och behålla vårdpersonal. I maj 2024 ändrade regeringen uppdraget om att ta fram en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörj­ning och Socialstyrelsen gavs därmed i uppdrag att, genom Nationella vård­­kompetensrådet, inhämta synpunkter, anpassa, förankra och säker­ställa att planen bidrar till att stärka vårdkapaciteten. Det ändrade upp­draget slutredovisades den 25 februari 2025.

Regeringen gav Socialstyrelsen den 20 mars 2025 i uppdrag att fördela och betala ut 226 000 000 kronor för att öka antalet tjänster för allmän­tjänstgöring (S2025/00584). Socialstyrelsen ska även utveckla planerings­under­lag för dimensionering av läkares utbildningstjänster och samordna och stödja regionerna i övergången till en ny utbildningsstruktur. Reger­ingen gav Socialstyrelsen den 18 mars 2025 i uppdrag att betala ut stats­bidrag om 228 650 000 kronor till regioner och kommuner för ökat antal veckor för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeprogrammen (S2025/00526).

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 4 avsnitt 3.7 s. 40–41) redovisades vidtagna åtgärder och tillkännagivandet ansågs genom åtgärderna tillgodosett och slutbehandlat. Punkten är slutbehand­lad.

Utskottets ställningstagande

Det pågår för närvarande ett förändringsarbete när det gäller vården av personer med psykisk ohälsa, bl.a. en reform för mer samordnade, behovsan­passade och person­centrerade insatser till personer med samsjuklighet i form av skad­ligt bruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos eller närliggande till­stånd. Regerings­kansliet bereder vidare Vårdansvarskommitténs be­tänk­ande, i vilket kom­mittén har bedömt att staten bör ta ett utökat ansvar för bl.a. den rättspsykia­triska vården. Därutöver arbetar Socialstyrelsen med ett upp­drag att stärka primärvårdens arbete med psykisk ohälsa, och genom budget­propositionen för 2026 har flera ekonomiska satsningar initierats inom om­rådet psykisk hälsa, bl.a. för att möta det växande behovet av psykiatrisk vård och för att göra vården mer flexibel utifrån patientens behov. Enligt utskottets mening är det i sammanhanget också värt att notera de nyligen beslutade lag­ändringar som innebär ett förtydligande av att primärvården ska tillgodose både fysiska och psykiska vårdbehov. Som nämnts ovan pågår även flera in­satser för att under­lätta kompetensförsörjningen i hälso- och sjuk­vården. Socialstyrelsen har bl.a. fått ett uppdrag att utreda och lämna förslag på rikt­värden för olika yrkes­grupper i primärvården. Utskottet anser därför att riks­dagen inte behöver ta några initiativ med anledning av motionerna 2025/26:1340 (S), 2025/26:1781 (M), 2025/26:2077 (M), 2025/26:2470 (M), 2025/26:3011 (KD), 2025/26:3179 (C) yrkande 11 och 2025/26:3544 (MP) yrkandena 2, 7, 22, 28 och 29. Utskottet föreslår därför att motionsyrkandena avslås.

Som nyss berörts pågår ett arbete för att genomföra en reform för mer sam­ordnade, behovsanpassade och person­centrerade insatser till personer med sam­sjuklighet. Samsjuklighetsdelegationen biträder Regeringskansliet i arbet­et med att genom­­­föra reformen. Delegationen har tagit fram en plan för arbetet och har även till uppgift att rapportera om sitt arbete. I planen pekas bl.a. ut ett behov av vissa lagändringar. I februari 2026 beslutade regeringen om en lag­rådsremiss som innehåller förslag för sam­ordnade, behovsanpassade och person­centrerade insatser till personer med sam­sjuklighet. Regeringen redo­gjorde i lagrådsremissen även för att övriga lagförslag i Samsjuklighet­s­utredningens slutbetänkande bereds vidare i Regeringskansliet. Utskottet ser inte någon anledning att föregripa det pågåen­de arbetet med att genomföra Samsjuklighetsutredningens förslag. Utskottet anser vidare att processen för att nå dit är tillräckligt transparent och att det därför saknas skäl att ge ett tillkännagivande till regeringen om en återrapportering till riksdagen om Samsjuklighets­delega­tionens arbete. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2799 (V) yrkandena 14 och 15, 2025/26:3179 (C) yrkande 49, 2025/26:3505 (MP) yrkande 1, 2025/26:3544 (MP) yrkande 27 och 2025/26:3645 (S) yrkande 28.

Riksdagen avslår motionsyrkanden om barns och ungas psykiska hälsa.

Jämför reservation 20 (MP).

I kommittémotion 2025/26:3544 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 13 föreslås ett tillkännagivande om att införa konceptet ”En väg in” för barn och ungas psykiska ohälsa i alla regioner. I yrkande 15 föreslås ett tillkänna­givande om att tillsätta en nationell utredning för att samordna och utveckla första linjens psykiatri för barn och ungdomar. I yrkande 30 föreslås ett till­känna­givande om ett mål om noll tvångsåtgärder inom barn- och ungdoms­psykiatrin.

I motion 2025/26:683 av Sanne Lennström (S) föreslås ett tillkännagivande om att överväga möjligheterna att verka för ett nationellt mål om ett maxtak på fyra veckors väntetid för samtalsstöd på ungdomsmottagningar.

I motion 2025/26:230 av Johnny Svedin (SD) föreslås ett tillkännagivande om att satsa på uppsökande verksamhet inom barn- och ungdomspsykiatrin där hembesök ska vara lika självklart som besök på mottagning. I motion 2025/26:238 av samma motionär föreslås ett tillkännagivande om att barn- och ungdomspsykiatrin, inklusive slutenvårdsavdelningar, genom lagkrav ska ge omvårdnad och terapeutisk behandling som första alternativ vid insatser till barn och unga.

I motion 2025/26:2943 av Marléne Lund Kopparklint (M) delyrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att stärka vårdgarantin för barn och unga med psykisk ohälsa med fokus på trygg anknytning. I motion 2025/26:2949 av samma motionär föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa likvärdig vård inom barn- och ungdomspsykiatrin (bup) i hela landet.

I motion 2025/26:3727 av Anders Ådahl (C) föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning om ungas psykiska hälsa och se över lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

År 2020 infördes vissa förbättringar för barn inom den psykia­triska tvångs­vår­den genom ändringar i lagen (1991:1128) om psykia­trisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykia­trisk vård (prop. 2019/20:84, bet. 2019/20:SoU15, rskr. 2019/20:270).

Ändringarna innebar bl.a. en särreglering av vissa tvångsåtgärder för patienter som är under 18 år. Förutsättningarna för att använda dessa tvångsåt­gärder skärptes och tiden för hur länge de får pågå förkortades. Förutsätt­ningarna för för­läng­ning av en beslutad tvångs­åt­gärd förtydligades också. Därutöver infördes en ny bestämmelse om särskild under­rättelse till Ivo om en patient som är under 18 år har blivit föremål för upprepade tvångs­åtgärder under vård­perioden.

• fastspänning med bälte bara får göras i undantagsfall och då högst en timme jämfört med tidigare gällande fyra timmar

• barnet får hållas avskilt från andra endast om det är nödvändigt på grund av att barnet genom aggressivt beteende allvarligt försvårar vården av andra och andra åtgärder är otillräckliga, och då i maximalt två timmar jämfört med tidigare gällande åtta timmar

• inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster, som datorer, får gälla högst en vecka jämfört med tidigare gällande två månader‍.

Flera regioner har skapat en mottagarfunktion dit invånare kan vända sig med frågor som rör psykisk hälsa och psykisk ohälsa hos barn. Mottagar­funk­tionerna fungerar som en väg in till råd, stöd för egenvård och vid behov vård, oberoende av om barnet är i behov av vård på primärvårdsnivå eller inom specialistpsykiatrin. SKR tog 2022 fram en rapport som beskriver hur de tio regioner som 2022 hade en mottagarfunktion arbetar och hur de samverkar med kommunerna (En väg in till hälso- och sjukvård). Rapporten är tänkt att fungera som ett underlag i diskussioner om hur man kan vidareutveckla det arbete som är igång och att fungera som ett stöd för regioner som ännu inte har en mottagarfunktion men som är intresserade av att bygga upp en.

SKR arbetar även med att ge stöd till regionerna i deras arbete med att utveckla mottagarfunktioner.

Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för 2024 i uppdrag av regeringen att utvärdera arbetssättet En väg in inom barn- och ungdomspsykiatrin (bup). Social­styrelsen redovisade sitt uppdrag i en rapport som publicerades i februari 2025 (Utvärdering av arbetssättet En väg in – En rapport om införandet av centraliserade funktioner för telefontriagering av vård för barn och unga med psykisk ohälsa). Enligt rapporten fanns det 17 En väg in-verksamheter i Sverige vid december 2024. I resterande regioner är arbetssättet under inför­ande eller under planering för uppstart. I rapporten konstaterar Social­styrel­sen att En väg in inte är ett enhetligt arbetssätt. Det finns regionala variationer i genomförandet av arbetssättet. Enligt Socialstyrelsen går det inte att dra några slutsatser om huruvida En väg in har lett till kortare väntetider till bup men det finns tydliga indikationer på att arbetssättet har bidragit till effektivare resurs­an­vänd­ning. Genom att lyfta ut vissa arbets­upp­gifter som triagering, tids­bok­ning, råd­giv­ning och remisshantering från kringliggande verksam­heter har en avlast­ning införts som varit märkbar för verksamheterna, främst bup. Social­styrelsen bedömer att det ökande inflödet av patienter över tid hos flera regioner är en bidragande förklar­ing till varför kortare väntetider inte kunnat påvisas i utvärder­ingen.

När det gäller arbetet med psykisk hälsa i primärvården har den tidigare nämnda utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård bl.a. haft i uppdrag att utreda förutsättningarna för att utveckla en ny form av skynd­samma och ändamålsenliga insatser inom primärvården vid lättare psykisk ohälsa. Utred­ningens slutbetänkande God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6) redovisades i januari 2021.

Med anledning av förslagen i betänkandet har flera åtgärder vidtagits för att stärka primärvårdens arbete med psykisk hälsa. Under 2021–2023 har medel för att utveckla primärvårdens arbete med psykisk hälsa av­satts genom överenskommelser mellan staten och SKR. Därutöver har regeringen gett Socialstyrelsen upp­drag för att förbättra primärvårdens arbete med psykisk ohälsa (S2022/02309 och S2025/01229). Se mer om uppdragen i föregående avsnitt. I det senare uppdraget ingår bl.a. att ta fram målgruppsanpassade kun­skapsstöd, och anpassa befintliga kunskapsstöd bl.a. när det gäller omhänder­tagandet av psykisk ohälsa på vård­centraler, tvär­professionell samverkan, steg­­vis vård och triagering och att stödja utvecklingen av primär­vårdens arbete med barn och unga med psykisk ohälsa.

Som nämnts ovan i avsnittet Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering har regeringen även föreslagit att det ska synliggöras i lag att primärvården svarar för hälso- och sjukvård när det gäller både fysisk och psykisk ohälsa (prop. 2025/26:19 Nästa steg för en god och nära vård).

I budgetpropositionen för 2025 aviserade regeringen en riktad satsning på primärvårdens och första linjens arbete med psykisk hälsa under perioden 2025–2027 i syfte att skapa förutsättningar för att primärvårdsnivån ska vara första ingång vid psykisk ohälsa, för såväl barn och unga som vuxna. Syftet är att säkerställa bl.a. förebyggande och hälsofrämjande insatser, att personer får vård i tid och att köerna till den specialiserade vården kortas. Regeringen före­slog att 500 miljoner kronor avsätts för 2025 för ändamålet samt beräknade att avsätta 400 miljoner kronor per år för satsningen 2026 och 2027 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 s. 96). Regeringen föreslog även en förstärkning av den pågående satsningen för att öka tillgäng­ligheten och korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin under 2025–2027 med 1 miljard kronor per år, den s.k. bup-miljarden (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt s. 96). I december 2025 tillstyrkte socialutskottet regeringens förslag om anslag för 2025 inom utgiftsområde 9 (bet. 2024/25:SoU1). Riksdagen biföll utskott­ets förslag till riks­dagsbeslut (rskr. 2024/25:92).

I vårändringsbudgeten för 2025 föreslog regeringen en ökning av anslaget 1:8 Bidrag till psykiatri med 550 miljoner kronor för att bl.a. öka tillgänglig­heten till vuxenpsykiatrin och för att stärka den pågående satsningen för att öka tillgängligheten och korta vårdköerna till barn- och ungdoms­psykiatrin. Regeringen uttalade även att ytterligare insatser bör genomföras för att under­lätta övergången från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxen­psykiatrin. Sam­tidigt föreslog regeringen att anslaget 1:8 minskas med 310 miljoner kronor för att finansiera en ökning av anslaget 1:11 Presta­tions­bundna insatser för att korta vårdköerna. Sammantaget föreslogs således en ökning av anslaget 1:8 med 240 miljoner kronor (prop. 2024/25:99 s. 29–30). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2024/25:FiU21, rskr. 2024/25:257).

I budgetpropositionen för 2026 redovisade regeringen bl.a. att de statliga med­len har bidragit till att vissa regioner har förbättrat måluppfyllelsen för besök, utredning respektive behandling inom 30 dagar för barn- och ungdoms­psykiatrin. Skälen är bl.a. att regionerna, med stöd av de statliga medlen, har utvecklat arbetet med En väg in-verksamheter, centraliserad utrednings­verk­samhet, digitala tjänster och kompetens­försörj­ning (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 s. 25).

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2026 en omfördelning av medel avsedda att öka tillgänglig­heten och korta köerna till barn- och ung­doms­psykiatrin genom att anslaget 1:11 Presta­tions­bundna insatser för att korta vårdköerna ökas med 690 miljoner kronor samtidigt som anslaget 1:8 Bidrag till psykiatri minskas med motsvarande belopp.

Sammanlagt avsattes 2025 ca 7,8 miljarder kronor på anslaget 11:1. För 2026 föreslog regeringen att ca 6,6 miljarder kronor avsätts.

I december 2025 tillstyrkte socialutskottet regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgiftsområde 9 (bet. 2025/26:SoU1). Riksdagen biföll utskott­ets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2025/26:114).

Överenskommelse mellan staten och SKR om ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin 2025–2026

Staten och SKR har kommit överens om att under 2025–2026 stödja strate­giska insatser hos regionerna för att öka tillgängligheten till barn- och ungdoms­­psykiatrin (S2025/00394). De strategiska insatserna syftar till att öka effektiviteten, produktiviteten och kapaciteten inom bup. Det kan t.ex. handla om förbättrad produktionsplanering och kapacitetsstyrning för att korta vänte­tiderna och vårdköerna till ett första besök inom bup, på­börjad utredning och behandling. De strategiska insatserna avser även insatser för att utveckla omhändertagandet av barn och ungdomar i första linjen/primärvården.

Överenskommelsen omfattar totalt 1 miljard kronor för 2025. För att region­­erna ska få ta del av medlen uppställs, såväl under 2025 som under 2026, vissa prestationskrav när det gäller väntetider utifrån den förstärkta vård­garan­tin till bup och när det gäller kapaciteten att korta vårdköerna till ett första besök inom bup.

Uppdrag att följa upp överenskommelsen mellan staten och SKR om ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin

I juni 2025 gav regeringen Socialstyrelsen ett uppdrag att följa upp överens­kommelsen mellan staten och SKR om ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin 2025–2026 (S2025/01282). I uppdraget ingår att bl.a. följa upp och utvärdera regionernas strategiska insatser för att öka effek­tiviteten, produktiviteten och kapaciteten inom bup och de strategiska insat­serna för att ut­vec­kla omhändertagandet av barn och ungdomar i första linjen/primär­vården, samt att analysera och bedöma överenskommelsens effek­tivitet och ändamålsenlighet.

Socialstyrelsen ska senast den 1 november 2027 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet.

Regeringen har även gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och lämna förslag på hur nationella utvecklingsteam kan utformas och på vilket sätt sådana utvecklingsteam bäst kan stötta regionerna i utvecklingen av den speciali­serade psykiatriska vården (S2024/01463). När uppdraget utförs ska myndigheten beakta insatser för en utveck­lad samverkan mellan den speciali­ser­ade psykiatriska vården och andra berörda verksamheter och aktörer.

Socialstyrelsen redovisade sitt uppdrag i mars 2025 i rapporten Nationellt utvecklingsteam inom den specialiserade psykiatriska vården. I rapporten redo­­visar Socialstyrelsen en kartläggning av vilket behov av stöd som region­erna har i utvecklingen av den barn- och ungdomspsykiatriska vården och läm­nar för­slag på hur nationella utvecklingsteam kan utformas. Kartlägg­ningen visar en­ligt Socialstyrelsen att det finns behov av stöd inte bara i utveck­lingen av barn- och ungdomspsykiatrin specifikt utan även i utveck­lingen av hela vården för barn och unga med psykisk ohälsa.

I regleringsbrevet för 2025 fick Socialstyrelsen i uppdrag att genom­föra fortsatta insatser för att utveckla arbetet med nationella utvecklingsteam. Socialstyrelsen ska slutredovisa uppdraget senast den 31 mars 2028.

Som nämnts i föregående avsnitt har regeringen beslutat om en nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention (skr. 2024/25:77). Den nationella strategin syftar till att ge en långsiktig inriktning för arbetet under perioden 2025–2034, baserat på en tvärsektoriell ansats som skapar förutsättningar för en gemensam riktning för hela samhället i arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention.

Inom ramen för strategin finns ett delmål om vård och omsorg som möter patienters och brukares behov. Enligt strategin är ett särskilt prioriterat område att arbeta för en trygg och meningsfull heldygnsvård och tvångsvård som främ­jar återhämtning. Ett av fokusmålen för det arbetet bör vara att genom­­­­föra insatser för att förebygga och minimera behovet av tvångsåtgärder inbegripet insatser för att de tvångsåtgärder som behöver vidtas, t.ex. till följd av fara för patientens liv eller hälsa, genomförs så skon­samt och respektfullt som möjligt.

I mars 2026 beslutade regeringen om en proposition om en nationell utred­ningsfunktion för att förebygga suicid (prop. 2025/26:190). Socialutskottet bereder propositionen under våren 2026.

Överenskommelse mellan staten och SKR om strategiska insatser inom området psykisk hälsa och suicidprevention 2025–2026

Vidare har staten och SKR, vilket också nämnts i föregående avsnitt, ingått en överens­kommelse om strategiska insatser inom området psykisk hälsa och suicid­prevention för 2025 och 2026 (S2025/00155 och S2025/02060). Överens­kommelsen syftar till att stödja en strategisk utveck­ling i regioner och kommuner, i enlighet med inriktningen i den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicid­prevention (skr. 2024/25:77). Överenskommelsen fokuserar bl.a. på insatser som främjar psykisk hälsa och förebygger psykisk ohälsa bland barn och på utvecklade insatser för personer med kom­plexa behov med särskilt fokus på samsjuklighet och psykiatrisk hel­dygns­vård, tvångsvård och rätts­psykia­trisk vård. Regeringen har aviserat att den avser att avsätta ca 1,3 miljarder kronor till kommunerna, regionerna och SKR 2026 för insatser inom offentligt finansierad vård och omsorg respektive utbildning inom ramen för överenskommelsen.

Regeringen beslutade i maj 2021 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över vissa frågor enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, för­kortad LPT, och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, förkortad LRV (dir. 2021:36). I utredningens uppdrag ingick att utreda om det ska införas bestämmelser som innebär att de tvångsåt­gärder som i dag inte kan överklagas enligt LPT och LRV ska kunna överklagas till allmän förvalt­nings­domstol.

Utredningen redovisade sitt uppdrag i betänkandet God tvångsvård – trygghet, säkerhet och rättssäkerhet i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykia­trisk vård (SOU 2022:40). Utredningen föreslog att tvångsåtgärder som syftar till att upprätthålla ordning eller säkerhet för patienten själv eller någon annan ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Exempel på tvångs­åtgärder som ska kunna överklagas är fastspänning, avskiljning, kroppsbesikt­ning och kropps­visitation.

Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds inom Regerings­kansliet.

Uppdrag om insatser för att stärka och utveckla den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården

Regeringen gav i maj 2024 Socialstyrelsen ett uppdrag att genomföra insatser för att stärka och utveckla den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykia­triska vården (S2024/01004). Uppdraget om­fattar såväl barn och unga som vuxna. Samtidigt beslutade regeringen att det tidigare beslutade särskilda upp­draget till Socialstyrelsen om den barn- och ungdoms­psykiatriska hel­dygns­vården inklusive den psykiatriska tvångs­vården (S2019/01522) ska upp­höra.

I uppdraget ingår att göra insatser för att förebygga och minska be­hovet av tvångsåtgärder och att utveckla arbetet med att sammanställa och till­gäng­liggöra tvångsvårdsrelaterad statistik för regioner och beslutsfattare som grund för analyser och förbättringsarbete. Vidare ingår att verka för att före­bygga psykiatrisk tvångsvård.

Socialstyrelsen ska slutredovisa uppdraget till Regeringskansliet senast den 30 november 2027.

SKR har tagit fram ett material till stöd för regionernas hälso- och sjukvård om de delar som behövs för en trygg och meningsfull heldygnsvård (Menings­full heldygnsvård). I materialet finns bl.a. information om hur behovet av tvångsåtgärder kan minska (kunskapsguiden.se).

I juni 2023 gav regeringen SBU i uppdrag att genomföra kunskapssamman­ställningar om alter­nativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården, den rättspsykiatriska vården och den statliga institutionsvården (S2023/02103). I uppdraget ingick att sprida och kommuni­cera resultaten av arbetet till berörda aktörer på ett lättillgängligt och mål­grupps­anpassat sätt.

I december 2025 slutredovisade SBU sitt uppdrag i rapporten Inter­ven­tioner för att förebygga och minska tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga – En systematisk översikt och etiska aspek­ter. SBU konstaterar i rapporten att forskning visar att det finns åtgärder som kan minska användningen av tvångsåtgärder i den psykiatriska vården för barn och unga. SBU redogör bl.a. för att interventioner som syftar till att förändra organisation och personalens arbetssätt eller som syftar till att förändra barns beteende kan minska antalet tvångsåtgärder (avskiljningar, fasthållningar eller fastspänningar vid akuta situationer).

Motionsyrkanden om barns och ungas psykiska hälsa behandlades senast i betänkande 2024/25:SoU16. Motionsyrkandena avstyrk­tes. Riksdagen följde utskottets förslag till riksdagsbeslut (prot. 2024/25:130).

Utskottet föreslog i betänkande 2020/21:SoU38 ett tillkännagivande om en bred översyn av tvångsvården. Utskottet anförde följande (s. 23–24, res. S, MP):

Att vara föremål för vård med tvång är ingripande för den enskilde. Enligt utskottet bör tvångsvård inte i första hand handla om att skydda den enskilde eller det allmänna utan om att erbjuda den enskilde en god, säker, effektiv och ändamålsenlig vård. Utskottet kan konstatera att det sedan en tid pågår arbeten i flera delar inom tvångsvårdens område. Enligt utskottet är det emellertid nu dags att se över tvångsvården som helhet. Oavsett vilket slags tvångsvård det är fråga om gör sig vissa generella ställnings­taganden gällande. Som exempel kan nämnas att det är angeläget att de utredningar som görs är rättssäkra, tillförlitliga och evidensbaserade. Vidare bör personal inom tvångsvården liksom inom den närliggande vården och omsorgen ha god utbildning och tillförsäkras regelbunden fortbildning på området. Allt detta är en förutsättning för att få väl underbyggda beslut om tvångsvård. Det är vidare angeläget att den tvångs­vård som ges är trygg, säker och effektiv och att vården följs upp konti­nuerligt under vårdtiden. Viktigt är även att ansvarsfördelningen mellan de olika huvudmännen och aktörerna är klar liksom att samverkan dem emellan är god. Beslut om att vården ska upphöra ska enligt utskottets uppfattning fattas på underbyggda utredningar, och efter ett beslut om att vården ska upphöra bör man följa upp beslutet under en väl tilltagen tid. När det gäller tvångsvård av barn och unga är det vidare viktigt att de får bli mer delaktiga i besluten och i vården så att deras rättigheter tillgodoses. Utskottet anser därför att regeringen bör se över hela vårdkedjan i en bred översyn av tvångsvården. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen tillkänna med delvis bifall till motionerna […] samt […].

I reservationen föreslogs att riksdagen inte skulle göra något tillkännagivande. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2020/21:378).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 184–185):

Regeringen avser att i ett första steg ta hand om det tidigare lämnade tillkänna­givandet om ansvar för vård vid samsjuklighet i form av psykisk ohälsa i kombination med beroendesjukdom m.m. (bet. 2018/19:SoU15 punkt 18, rskr. 2018/19:193).

Frågan samordnas med övrigt pågående lagstiftningsarbete som rör lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

Samsjuklighetsutredningen (S 2020:08) har bl.a. haft i uppdrag att analysera för- och nackdelar med en gemensam lagstiftning för personer som vårdas utan samtycke enligt LVM eller LPT, och om möjligt föreslå hur frågan kan hanteras vidare. Den 28 oktober 2021 beslutade regeringen tilläggsdirektiv till Samsjuklighetsutredningen, som innefattade bl.a. att utredaren skulle lämna förslag på en gemensam lagstiftning för personer som vårdas utan samtycke enligt LVM eller LPT. Utredningstiden för­längdes samtidigt. I november 2021 redovisade Samsjuklighetsutred­ningen uppdraget enligt de ursprungliga direktiven i delbetänkandet Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och person­centrerade insatser till personer med samsjuklighet (SOU 2021:93). Del­betänkandet har remissbehandlats. Samsjuklighetsutredningens slut­betänk­­ande Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en samman­­­­hållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5) överlämna­des den 31 januari 2023. Betänkandet har remissbehandlats. I budget­propo­sitionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.5 s. 96) angav regeringen att den avser att gå vidare med ett lagstiftningsarbete för att insatser till personer med samsjuklighet ska stärkas. Regeringen har därefter dock bedömt att förslagen från Samsjuklighetsutredningen i vissa delar behöver analyseras vidare och vid behov justeras och kompletteras. En delegation för att genomföra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser vid samsjuklighet (S 2025/00072) har därför inrättats i Regeringskansliet (Socialdeparte­mentet). Delegationen ska bl.a. analysera Samsjuklighetsutredningens för­slag och lämna förslag på vilka eventuella ändringar eller kompletteringar av dessa som krävs. En första delredovisning med en preliminär plan för reformens genomförande överlämnades den 31 mars 2025. Uppdraget ska delredovisas senast den 31 mars 2026 och slutredovisas senast den 15 december 2027.

Utredningen om vissa tvångsvårdsfrågor (S 2021:02) har haft i upp­drag att göra en översyn av vissa frågor gällande den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården (dir. 2021:36). Utred­ningens slutbetänkande God tvångsvård – trygghet, säkerhet och rätts­säkerhet i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (SOU 2022:40) har remissbehandlats. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

Flera lagändringar har genomförts i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, för att ytterligare stärka barnrättsperspektivet i lagen. Vidare anförde regeringen i budget­propositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.5 s. 171) att LVU behöver reformeras och ersättas med en ny, mer överskådlig och pedagogisk lag som utgår från barnkonventionens syn på barnet som rättighetsbärare. Regeringen avsåg att som ett led i detta genomföra vissa av de ännu inte genomförda förslag som lämnades i betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård – Förslag till ny LVU (SOU 2015:71) och förslag som lämnades i riksdagens utredning Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU (S2022/0472). Ett utkast till lagrådsremiss remitterades den 1 december 2025 och remisstiden gick ut den 19 januari 2026. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med lagförslag i frågan under 2026.

Regeringen har också den 30 november 2023 beslutat kommitté­direktiven Stärkt barnrättsperspektiv i LVU och en översyn av grunderna för vård (dir. 2023:160). Enligt direktiven ska en särskild utredare föreslå åtgärder för att stärka barnrättsperspektivet i LVU. Den 21 november 2024 beslutade regeringen tilläggsdirektiv till utredningen. Uppdraget utvid­gades och utredningstiden förlängdes till den 30 januari 2026 (dir. 2024:114). Ett delbetänkande (SOU 2025:38) som avser uppdraget om en översyn av grunderna för vård enligt LVU i de ursprungliga direktiven lämnades den 7 april 2025. Slutbetänkandet Rättssäker samhällsvård för barn och unga (SOU 2026:8) överlämnades den 10 februari 2026. Punkten är inte slutbehandlad.

I betänkande 2021/22:SoU15 föreslog utskottet ett tillkännagivande om primär­­­­vården och psykisk hälsa. Utskottet anförde följande (s. 35, res. S):

Emellertid anser utskottet att det behövs samtidiga satsningar när det gäller förstärkning av tidiga öppna insatser på området psykisk hälsa inom primär­vården och för verksamhet som sker inom ramen för BUP. Regeringen bör genomföra dessa satsningar. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motion […] bör bifallas.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2021/22:383:).

Regeringen uttalar följande i skrivelse 2025/26:75 (s. 198–200):

Regeringen har under flera år stimulerat utvecklingen mot en god och nära vård genom dels lagstiftning, dels riktade statsbidrag till kommuner och regioner inom vilket arbetet med psykisk hälsa i primärvården ingår. Vad gäller arbetet med psykisk hälsa i primärvården har utredningen Sam­ordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01), som en del av primär­vårdsreformen, haft i uppdrag att utreda förutsättningarna för att utveckla en ny form av skyndsamma och ändamålsenliga insatser inom primärvården vid lättare psykisk ohälsa. Utredningens slutbetänkande God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6) redovisades till regeringen i januari 2021. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Med anledning av förslagen i betänkandet har flera insatser vidtagits för att stärka primärvårdens arbete med psykisk hälsa i syfte att förstärka det förebyggande och främjande arbetet samt arbetet med tidiga insatser. Under 2021–2023 har medel för att utveckla primärvårdens arbete med psykisk hälsa avsatts dels genom överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) inom området psykisk hälsa och suicidprevention, dels genom överenskommelsen mellan staten och SKR om en God och nära vård. SKR har även, inom ramen för dessa överenskommelser, årligen tilldelats medel för att stärka och utveckla primärvårdens arbete med att bl.a. främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och suicid. Därutöver har regeringen gett Socialstyrelsen ett uppdrag att genomföra insatser för att främja, stödja och följa omställningen till en god och nära vård för att förbättra primärvårdens omhändertagande av psykisk ohälsa (S2022/02309). Syftet med uppdraget är att förbättra primärvårdens om­händer­tagande av psykisk ohälsa och stärka det förebyggande och främ­­jande arbetet inklusive arbetet med suicidprevention. Uppdraget slutredo­visades den 31 mars 2025. Regeringen har vidare gett Socialstyrelsen ett uppdrag att utveckla och presentera statistik avseende hälso- och sjuk­vårds­personal verksam inom primärvården (S2022/03179). Uppdraget har särskilt fokus på personal som arbetar med psykisk hälsa och psykisk ohälsa inom primärvården. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2026.

Regeringen har även gett Socialstyrelsen ett fortsatt uppdrag att främja, stödja och följa upp omställningen i hälso- och sjukvården till en god och nära vård (S2023/01930). Uppdraget ska redovisas senast den 30 augusti 2028.

Med anledning av förslagen från utredningen En sammanhållen god och nära vård för barn och unga (S 2019:05) i delbetänkandet Börja med barnen! Sammanhållen god och nära vård för barn och unga (SOU 2021:34) har regeringen gett Socialstyrelsen ett uppdrag att, i samverkan med ett flertal berörda myndigheter, ta fram ett nationellt hälsovårds­program för barn och unga (S2023/02379). Målsättningen med uppdraget är att skapa en mer sammanhållen barn- och ungdomshälsovård där det förebyggande och hälsofrämjandet arbetet får större genomslag. Upp­draget ska redovisas senast den 31 oktober 2026.

Suicidanalysutredningen (S 2023:01) gavs den 19 januari 2023 i uppdrag att se över vissa frågor inom det suicidpreventiva området (dir. 2023:3). Syftet med uppdraget är att stärka det förebyggande arbetet vid självmord genom ett ökat lärande och stärkt samverkan mellan berörda aktörer. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå en ordning för breda händelse­analyser vid suicid samt att analysera regelverken angående hälso- och sjukvårdens patientsäkerhetsarbete och socialtjänstens kvalitetsarbete som rör suicid och suicidförsök och om det finns behov att förändra dessa för att utveckla det suicidförebyggande arbetet. Uppdraget redovisades den 1 oktober 2024 och har därefter remissbehandlats.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2025 aviserat en riktad satsning på primärvårdens och första linjens arbete med psykisk hälsa under perioden 2025–2027 i syfte att skapa förutsättningar för att primär­vårds­nivån ska vara första ingång vid psykisk ohälsa, för såväl barn och unga som vuxna (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.5). Regeringen har även aviserat en förstärkning av den pågående satsningen för att öka till­gängligheten och korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, under perioden 2025–2027, genom en bup-miljard (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.5). Regeringen har även för 2025 avsatt 500 000 000 kronor till regionerna för att utveckla primärvårdens arbete med psykisk ohälsa (S2025/00397). För 2026 respektive 2027 beräknas 400 000 000 kronor per år avsättas för ändamålet.

Regeringen beslutade den 25 september 2025 propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19). I propositionen redogjorde regeringen för satsningar som aviserades i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.5) rörande såväl primärvårdens och första linjens arbete med psykisk hälsa under perioden 2025–2027 som en förstärkning av den pågående satsningen för att öka tillgängligheten och korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, under perioden 2025–2027. Vidare lämnades förslag om att det ska förtydligas att regioner och kommuner inom ramen för verksamhet som utgör primärvård särskilt ska tillhandahålla de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose både fysiska och psykiska vanligt förekommande vårdbehov. Genom för­slaget i propositionen och aviseringen i budgetpropositionen för 2025 an­såg regeringen att tillkännagivandet var tillgodosett och därmed slut­behandlat. Punkten är slutbehandlad.

Riksdagen hade inte något att invända mot behandlingen av tillkänna­givandet (bet. 2025/26:SoU23 s. 7, rskr. 2025/26:157).

Utskottets ställningstagande

Av Socialstyrelsens utvärdering av arbetssättet En väg in framgår att de flesta regionerna redan använder En väg in och att de regioner som ännu inte arbetar på detta sätt är på väg att införa arbetssättet eller planerar för att införa det. Det pågår vidare ett utvecklingsarbete för att stärka primärvårdens arbete med psykisk hälsa. Medel har bl.a. tillförts regionerna för att stödja t.ex. strategiska insatser för omhändertagandet av barn och unga i första linjen/primärvården. Därutöver har riksdagen nyligen beslutat om lagänd­ringar för att tydliggöra primärvårdens ansvar för psykisk ohälsa. När det gäller tvångsåtgärder inom barn- och ungdomspsykiatrin infördes 2020 vissa förbättringar i bestämmel­serna när det gäller barn och unga under 18 år. Bland annat skärptes förut­sättningarna för att använda tvångsåtgärder, och tiden för hur länge tvångsåt­gärder får pågå förkortades. Inom ramen för den av regeringen beslutade nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention är ett prioriterat område att arbeta för en trygg och menings­full heldygnsvård och tvångsvård som främjar återhämtning. Ett av fokus­målen för det arbetet är att genomföra insatser för att förebygga och mini­mera behovet av tvångsåtgärder. SBU har vidare tagit fram kunskapssamman­ställningar om alter­nativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder som stöd för hälso- och sjukvården och andra berörda aktörer. Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits och det arbete som pågår ser utskottet inte skäl att ta några initiativ med anledning av motionerna 2025/26:230 (SD), 2025/26:238 (SD), 2025/26:683 (S), 2025/26:2943 (M) delyrkande 2, 2025/26:2949 (M), 2025/26:3544 (MP) yrkandena 13, 15 och 30 samt 2025/26:3727 (C). Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.

Riksdagen avslår motionsyrkanden som rör samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under val­peri­oden.

Utskottets ställningstagande

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se bl.a. betänkande 2022/23:SoU12, 2023/24:SoU14 och 2024/25:SoU16. Tidigare ståndpunkter framgår av dessa betänkanden. Med hänvisning till detta av­styrker utskottet motionsyrkandena.