Riksflödet
Logga in
Replikskiftet · 16 repliker

Herr talman! Mandatperioden börjar gå mot sitt slut, och en viss summering kan göras av den migrationspolitiska debatten. Det är tydligt att de reformer som Socialdemokraterna lade grunden för under föregående mandatperioder i stort har genomförts. Den omläggning av migrationspolitiken som skedde under ledning av Socialdemokraterna 2015–2016 har inneburit att den långsiktiga trenden har hållit i sig vad gäller det nedåtgående söktrycket till Sverige.

Kriget i Ukraina har såklart inneburit ett stort inflöde, men i övrigt har kurvan för skyddsbehövande pekat stadigt nedåt. Den strama migrationspolitiken har således haft effekt, vilket vi tycker är bra.

Under mandatperioden har Tidöpartiernas politik mött verkligheten. I detta möte har det blivit uppenbart att de reformer som utlovades 2022 inte har stått testet mot denna verklighet: Angiverilagarna har dragits tillbaka. Brottsoffer och sjuka skulle utvisas, men så ser det inte ut att bli. Inga undantag skulle göras, men plötsligt ska spårbytarna få en andra chans. Återvandringsbidraget har totalsågats och kostar väldigt mycket mer än det smakar, och när det orimliga i tonårsutvisningarna blev tydligt mjuknade till sist även de tuffaste pojkarna i Tidölaget. Verkligheten visade sig vara mer komplex än vad avtalsförfattarna på Tidö slott kunde föreställa sig.

För oss socialdemokrater är det här ett kvitto på att vår migrationspolitik ligger rätt. Den ska vara stram. Migrationen ska stå i relation till vår förmåga att klara integrationen. Arbetskraftsinvandringen ska ske då behov av kompetens finns och när detta behov har fastställts av en myndighet i samråd med arbetsmarknadens parter. Den som sköter sig, gör allting rätt och som har en stark anknytning till Sverige ska också få en ärlig chans att bli en del av vårt land. Den som däremot missköter sig grovt, som inte vill vårt land väl och som inte ens försöker integreras kan inte heller räkna med att få stanna.

Herr talman! Jag vill här passa på att kommentera det utskottsinitiativ som har lagts på socialförsäkringsutskottets bord av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Initiativet handlar i korthet om att inleda beredning vad gäller såväl pågående som avslutade fall av så kallade tonårsutvisningar. Vi socialdemokrater menar att en sådan beredning kan inledas eftersom statsministern har gjort offentliga utfästelser om att tonåringar inte ska utvisas förrän ventilen som bereds är på plats samt att de ungdomar som utvisas ur landet kan söka nya tillstånd.

För att hantera dessa frågor på ett riktigt sätt behöver en beredningsprocess inledas. Därför kommer vi att ställa oss bakom detta utskottsinitiativ. Vi hoppas att initiativet därigenom kan vinna en majoritet och att riksdagen tar tydlig ställning för att hantera frågan om tonårsutvisningar på ett rimligt, korrekt och sakligt sätt.

Herr talman! Den här balanserade och begränsade invandringen som vi socialdemokrater förordar har ett brett folkligt stöd. Svenska folket vill inte ha en migrationspolitik som kastar ut grannar, vänner och klasskompisar bara för att de råkar komma från ett annat land eller har en felaktig hudfärg. De vill att den som kommer hit och arbetar ska göra det på sjysta villkor och utan att skapa arbetslöshet i Sverige. Det finns ett starkt stöd för att alla som är här ska sköta sig.

Den socialdemokratiska linjen är på så sätt en välavvägd linje mellan Tidöpartiernas alltför repressiva politik – och faktiskt allt som oftast rent rasistiska retorik – och den liberala migrationspolitiken som MP, C och V för. Riktningen framåt kräver varken symbolpolitik eller tvära kast, utan den kräver ansvarstagande, respekt för rättsstaten och en fast förankring i verkligheten. Det är en migrationspolitik som håller över tid, som människor upplever som rättvis och som bidrar till sammanhållningen i vårt land. Det är därför Socialdemokraterna också fortsättningsvis kommer att stå upp för en stram men rimlig migrationspolitik, där ordning och reda förenas med medmänsklighet, där krav går hand i hand med möjligheter och där Sverige tar ansvar utan att ta på sig mer än det vi klarar av. Det är så vi bygger ett starkare, tryggare och mer sammanhållet Sverige.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 31, men jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer.

(Applåder)

Herr talman! För varje år som har gått sedan Tidöpartierna fick regeringsmakten har Socialdemokraterna alltmer närmat sig vår migrationspolitik. I dag är det faktiskt svårt att se några tydliga skillnader. I sin reservation om regeringens förslag om bristande vandel, som ska kunna leda till att en utlänning nekas uppehållstillstånd eller får sitt uppehållstillstånd återkallat, meddelar Socialdemokraterna att de ännu inte har bestämt sig. Så liten har skillnaden blivit; Socialdemokraterna har ännu inte bestämt sig för om de ska stödja Tidöpartiernas politik inom migrationsområdet fullt ut.

Detta är i grunden något positivt. Det finns ett brett stöd i riksdagen för en stram migrationspolitik, och många i allmänheten känner sig trygga med det. Men samtidigt avser Socialdemokraterna att samarbeta med partier som vill införa amnesti för illegala migranter och dela ut permanenta uppehållstillstånd vid första asylbeslut. Det är förslag som i praktiken skulle återföra Sverige till en liberal migrationspolitik med ökade risker för ny migrationskris och fördjupad segregation.

Därför är min fråga till ledamoten enkel: Kan Socialdemokraterna garantera att den strama migrationspolitik som nu förs ligger fast även om de rödgröna partierna beklagligt nog skulle vinna valet?

Herr talman! Ja!

Herr talman! Socialdemokraterna kommer helt enkelt att köra över alla sina samarbetspartier. Det är bra att veta, och det är också bra för samarbetspartierna att veta.

Under Magdalena Anderssons sista år som statsminister beviljades cirka 89 000 svenska medborgarskap till utlänningar. Förra året var siffran nere på ungefär 38 000. En viktig förklaring är att Migrationsverket, på regeringens uppdrag, har vidtagit åtgärder för at stärka säkerheten i prövningen av medborgarskapsärenden. Det innebär mer omfattande kontroller, vilket naturligt leder till längre och mer resurskrävande handläggning. En konkret åtgärd är att sökande i större utsträckning måste inställa sig personligen hos Migrationsverket. Samtidigt föreslår Socialdemokraterna i en kommittémotion att handläggningstiderna ska kortas.

Socialdemokraterna är alltså medvetna om att handläggningstiderna har ökat just för att stärka kontrollen och minska risken att fel personer beviljas svenskt medborgarskap, men de vill ändå att processen ska gå snabbare. Vad är det som ska prioriteras bort? I dag behöver en person ha varit i Sverige i endast fem år för att kunna ansöka om medborgarskap, men regeringen har redan beslutat om en proposition som höjer hemvistkravet till åtta år. Ändå vill Socialdemokraterna snabba på processen. Varför denna brådska? Varför kan inte utlänningar vänta längre på att bli medborgare? Det finns en målkonflikt, och jag vill veta vad Socialdemokraterna prioriterar. Är det kortare handläggningstid så att fler utlänningar kan få medborgarskap, eller är det säkerheten omkring medborgarskapsprocessen, vilket resulterar i att handläggningstiden blir längre?

Herr talman! I grund och botten bestämmer vi oss alltid för hur vi ska förhålla oss till politiska förslag när vi ser dem på bordet. Frågan om medborgarskap har varit en sådan fråga där vi inte visste exakt vad Tidöpartierna skulle föreslå. Från början var det nio års hemvisttid som låg på bordet, och sedan blev det åtta. Det blir omöjligt för oss att ta ställning till något innan vi har sett förslaget.

Detta gäller för övrigt också förslaget om bristande vandel. Den utredning som lades fram på bordet har sina förtjänster, och vi är alltid beredda att titta på goda politiska förslag. Men vi gör det alltid när propositionen ligger på bordet. I höstas hade vi inte sett en utredning, och då var vi ändå tvungna att förhålla oss öppna till frågan.

Låt mig gå vidare i frågan om medborgarskap. Man får skilja på hemvisttider och handläggning. Vi kommer att acceptera en förlängd hemvisttid. Det är rimligt. Vi förstår frågan om att uppvärdera det svenska medborgarskapet. Det har lagts fram fem utredningar om medborgarskap i riksdagen, och det har funnits mängder med tillfällen när man har valt att inte förlänga. Men vi har alltid försökt att nå enighet i en så viktig fråga. Det finns alltså grunder till att hemvisttiden inte har förlängts.

Däremot tycker vi att svensk förvaltning ska fungera väl. Att verket får kritik av Riksrevisionen för för långa handläggningstider, oavsett säkerhetsarrangemang, måste vi ta på allvar. Men då är det en resurs- och styrningsfråga. Då är det inte hemvisttiden det handlar om, utan det är en byråkratisk fråga: Hur hanterar vi handläggningen?

I det fallet är det märkligt att skicka tillbaka pengar från Migrationsverket och lägga dem på andra utgiftsposter. Det är fråga om ungefär 700 miljoner. Man skulle kunna ta en del av de pengarna till handläggningen. Det är styrningen av Migrationsverket som brister, inte att vi förlänger hemvisttiden i de fall som Sverigedemokraterna pratar om.

Herr talman! Jag tycker mig se och höra en viss förändring i tonalitet från Socialdemokraterna vad gäller migrationspolitiken. Det är som att man nu inte orkar hålla ut hela vägen när det gäller det man tidigare hänvisat till: en stram migrationspolitik. Nu hör vi Ola Möller och Socialdemokraterna säga balanserad och begränsad. Ska vi tolka detta som att man nu överger sina löften om att hålla en stram migrationspolitik?

Vad gäller anpassningen till asylaktivisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet funderar jag på vad Socialdemokraterna säger om kraven som ställs från de partierna. Vad kan man lova att man inte går med på? Vi har i flera tidigare replikskiften hört Ola Möller påstå att man absolut inte kommer att gå med på någonting. Men vi förstår ju att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att ställa ett antal krav på det migrationspolitiska området, eftersom det är centrala och viktiga frågor för de partierna.

Vänsterpartiet föreslår amnestier för alla dem som befunnit sig illegalt i Sverige och som alltså inte följt sina utvisningsbeslut och verkställigheterna av dessa utvisningar. Vänsterpartiet vill återgå till lagstiftningen så som den såg ut 2015, som ledde till den kris vi hade vid det tillfället med över 160 000 asylsökande på ett och samma år. Sverige stack ut i europeisk kontext, vilket gjorde det särskilt intressant att röra sig mot Sverige för att söka asyl. Och Miljöpartiet har krav på att återgå till att i huvudsak använda permanenta uppehållstillstånd snarare än tidsbegränsade uppehållstillstånd.

Allt detta gör att de tilldragande faktorerna, pullfaktorerna, till Sverige skulle öka. Det skulle återigen sätta press på Sverige och det svenska samhället och minska våra möjligheter att integrera alla de hundratusentals människor som har kommit till Sverige men tyvärr inte har tagit sig in i det svenska samhället ännu.

Vad kan Socialdemokraterna säga om detta? Vilka löften kan man utställa till svenska folket när man ska samarbeta med de här partierna?

Herr talman! Jag får alltid sänka bordet när Viktor Wärnick har stått i talarstolen före mig, och varje gång tänker jag: Nu sänker jag tonläget i debatten.

Jag är helt övertygad om att Viktor Wärnick lyssnade på hela anförandet. Då hörde han ordet stram. Det stämmer alltså inte att det nu skulle finnas någon skiftning eller så. I mitt anförande nämnde jag ordet stram fler gånger än orden balanserad och begränsad.

Vi har en stram migrationspolitik nu. Vi har en i huvudsak bra migrationspolitik just nu. Men det finns saker som behöver korrigeras. Det vi vänder oss mot är de obalanserade förslag som kommer framöver, det vill säga att man vill införa angiverilagar. Vi får se exakt vad det blir. Det kommer även oerhört drakoniska förslag, eventuellt kring bristande vandel, där det inte ska definieras vad det handlar om utan vara ganska flytande, och så vidare.

Det ligger ett antal förslag på bordet som riskerar att skapa något annat än en stram migrationspolitik. Det blir i stället, rakt upp och ned, en korkad migrationspolitik, som inte landar i att se till att ha ett lågt inflöde till landet utan som skadar människor som befinner sig i landet. Det vänder vi socialdemokrater oss mot. Det är därför det behöver vara begränsat och balanserat. Och det ska vara en stram linje. Det är inga oförenliga begrepp jag pratar om utan en helhet i politiken.

Viktor Wärnick kan alltså vara lugn i den delen, precis som ledamoten från Sverigedemokraterna. Han fick också svaret att migrationspolitiken ska vara stram.

När det gäller röda linjer, som jag förstår att Viktor Wärnick är ute efter, har jag varit tydlig här tidigare, så sent som i förra debatten, med att vi inte kommer att återgå till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Vi kommer inte heller att acceptera att man vill ha lägre lönekrav än kollektivavtalsenliga löner, förutsatt att lönekravet är dispositivt. Vi kommer alltså inte att gå med på lönedumpning. Det är två tydliga röda linjer som vi kommer att ställa upp mot det regeringsalternativet, oavsett vilka partier som ingår i det.

Herr talman! Att vi återkommande ställer de här frågorna har naturligtvis att göra med de partier som Ola Möller och Socialdemokraterna säger sig vilja bilda en majoritet med efter valet, om olyckan skulle vara framme. Det är självklart att väljarna behöver få veta vad de får.

De senaste dagarna har vi i medierna fått ta del av rapportering om att Socialdemokraterna inte i förväg tänker berätta vilka man vill samarbeta med eller vilken politik detta skulle kunna leda till. Det tror jag är dåligt. Väljarna behöver i konsumentupplysningens namn få veta vad det är de väljer. Det finns självklart olika tonaliteter, olika viktningar, i de olika partierna. Men att Socialdemokraterna bestämt motsätter sig att berätta på vilket sätt man ska bilda en regering och på vilka sakpolitiska grunder den regeringen ska regera landet tror jag är dåligt.

Vi vet vad det kommer att innebära om Miljöpartiet och Vänsterpartiet sitter i regeringen. Vi vet ju vad som hände vad gällde migrationspolitiken när Miljöpartiet satt i regeringen vid det förra tillfället. Det resultatet förskräcker inför framtiden.

Jag frågar Ola Möller om skiftningen, om det är så att man går från en stram migrationspolitik till en balanserad och begränsad sådan. Jag förstår att Ola Möller inte håller med, men vi ser hur Socialdemokraterna rör sig närmare de andra vänsterpartierna i de migrationspolitiska frågorna. Inte minst de senaste månaderna har man gjort det.

Det förvånar mig att Socialdemokraterna ställer sig bakom förslaget om utskottsinitiativ som Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger fram. Det är allt annat än stramt. Vi ska behandla det på socialförsäkringsutskottets sammanträde i morgon. Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår alltså att svenska staten ska hämta tillbaka icke-medborgare från tredje land. Det är vad förslaget ytterst går ut på.

Står Socialdemokraterna bakom detta? Ska vi lägga resurser på att återföra människor som redan har fått sin sak prövad här i Sverige till landet för att de ska få en ny prövning? Är det beskedet från Socialdemokraterna?

Herr talman! Vi säger att vi vill bilda en regering. Vi säger inte att vi vill bilda regering med parti X, Y eller Z. Det är det tydliga beskedet vi ger. Vi säger också att vi vill nå breda överenskommelser för landets bästa. Jag har ett antal gånger här sträckt ut handen till Viktor Wärnick i fråga om till exempel migrationspolitiken.

Jag tycker att det är rimligt att väljarna får lägga sina röster, och sedan försöker vi hitta ett samarbete i Sveriges riksdag. Vi ska inte ha ett tvåpartisystem, som i praktiken är det Viktor Wärnick förordar.

Dessutom funkar inte hans eget partis Tidösammanhang. L och SD skrev ett avtal som Ebba Busch sågade. De är dessutom inte längre överens om punkterna i det. Sverigedemokraterna struntar fullständigt i frågan om vinster i skolan, och Liberalerna hävdar en annan ståndpunkt. Och vi fick se Ebba Busch lajva utrikesminister; när hon satte i gång var man inte ens överens om den utrikespolitiska linjen kring Israel och Gaza. Vi har dessutom sett att Tidöpartierna backar när det gäller spårbytesfrågan och tonårsutvisningar.

Den rigida syn på politik som Viktor Wärnick försöker frammana här ställer vi socialdemokrater inte upp på. Vi tror på en representativ demokrati där väljarna ska få lägga sin röst, och när det finns ett valresultat bildar man regering. Det är en annan linje. Jag har respekt för att Wärnick har en annan uppfattning, men det är vårt besked till väljarna.

När det gäller utskottsinitiativet är det att påbörja en beredning som vi ställer upp på. Vi tänker inte ta ställning till exakt hur saker och ting ska falla ut och lösas förrän beredningen är avslutad. Vi gör detta med anledning av att statsministern har stått på en presskonferens och varit tydlig med att det ska komma en lösning för människor som kommit i kläm. Då vill vi se om det går att lösa denna fråga på ett rimligt och bra sätt, balanserat och begränsat.

Herr talman! Det är alltid fascinerande att lyssna till Ola Möller tala om migrationspolitik. Socialdemokraterna har alltid rätt, har alltid haft rätt, kommer alltid att ha rätt och har alltid velat genomföra det, även om man har fel.

Därför är det lite intressant att det inte är särskilt svårt att googla fram att Socialdemokraternas egen utredare, Lawen Redar, för bara några år sedan konstaterade att de kanske inte hade haft så rätt. Lawen Redar sa: Vi ska vara djupt självkritiska. Socialdemokraterna har enligt en intern rapport misslyckats med invandringspolitiken under årtionden. Invandringen har primärt kommit eftersom vi inte har vågat göra de förändringar som har behövts. Vi ska vara djupt självkritiska. Vi behöver förändra politiken.

Trots det står Ola Möller här i talarstolen och säger att de redan under förra mandatperioden lade upp de linjer som den här regeringen nu genomför. Jag kan konstatera att mycket av det som faktiskt genomfördes under det sista av Socialdemokraternas åtta år i regeringen kanske var möjligt att göra just för att de inte hade en bromskloss. I min värld var den bromsklossen Miljöpartiet.

Man kan konstatera att många av de förändringar som gjordes och av de utredningar som tillsattes grundade sig på utskottsinitiativ från riksdagen. Det här skedde när Socialdemokraterna hade blivit av med tvångströjan, Miljöpartiet.

Det är mycket glädjande att Socialdemokraterna har hittat rätt väg. Men vill Ola Möller skjuta bort den kritik som finns internt mot att man inte hade rätt politik? Kan Ola Möller konstatera att man kanske inte genomförde allt som man ville genomföra under de här åtta åren?

Herr talman! Har man självkritik leder det till att man förändrar sin politik. Jag tror att i synnerhet Kristdemokraterna kan dela den känslan, med tanke på att Kristdemokraterna för 20 år sedan stod här och förordade breda amnestier. Socialdemokraterna stoppade dem den gången, så att det bara handlade om papperslösa. Kristdemokraterna förordade ju amnesti för hela gänget som var här.

Att partier har självkritik och för en inre debatt med högt i tak tycker jag är positivt. Det är klart att vi ska vara kritiska till politiken som förts. Jag kan vara kritisk till politik som förts i 30 år av Socialdemokraterna. Bostadspolitiken – hur kunde man avveckla det gemensammas ansvar för den i början av 90-talet? Skolpolitiken – varför avskaffade man inte vinsterna i välfärden med deras skolsegregerande effekter på 90-talet? Socialpolitiken – varför gjorde man inte snabbare förändringar i socialtjänstlagen? Arbetsmarknadspolitiken borde vi absolut ha varit mycket offensivare i, så att integrationen fungerat.

För att titta i historiens backspegel: Under de där tio månaderna innan vi lade om politiken borde vi inte ha accepterat Miljöpartiets krav att behålla Moderaternas och Kristdemokraternas politik. Vi borde ha kört över Moderaterna och Kristdemokraterna 2014 och slängt deras politik på den historiska sophögen redan då, för då hade inte den situation som blev verklighet under september och oktober 2015 uppstått.

Visst är jag kritisk till mitt eget parti. Jag är kritisk till Kristdemokraterna också. Men det betyder ju inte att vi i dag inte skulle kunna ha en position som är relevant utifrån hur verkligheten ser ut. Jag har lite svårt att förstå vad Ingemar Kihlström far efter. Förklara gärna det, tack!

Herr talman! I det här inlägget var Ola Möller mycket mer kritisk mot sitt eget parti än vad han var i sitt huvudanförande i talarstolen. Där lät det som att man alltid hade gjort allt rätt och alltid kommer att göra allt rätt.

När det gäller den politik som Ola Möller kallar rasistisk – jag märkte ordvalet – och som vi nu genomför under de här fyra åren har Ola Möller i mångt och mycket tryckt på ja-knappen, så han är också en stödjare av den. Jag tycker inte att man ska använda sådana begrepp i talarstolen.

Ola Möller kan här med högburet huvud säga att han ska genomföra en stram migrationspolitik och vänta till efter valet. Men jag tycker att det är lite oärligt mot väljarna. Vi konstaterar att man på vänstersidan inte ens vill skapa ett lag. Man vill inte ha en lagkänsla. Det är som om man i en fotbollsmatch inte skulle vilja spela åt samma håll eller ens spela på samma plan. Hur har man då tänkt sig att genomföra en stram migrationspolitik i Sverige?

Ola Möller har rätt. Vi ska vara självkritiska. Vi hade en annan linje förut, men vi hittade en ny linje betydligt tidigare än vad Socialdemokraterna gjorde. Vi har också sett till att genomföra vår nya politik i sakfrågorna. Att använda fulpolitik och säga att Sverigedemokraterna styr är som att säga att det var Miljöpartiet som styrde under sju år och att det sedan blev frihet. Jag tror att politiken behöver ha en sjystare ingång i debatten.

Jag vill också ställa frågan hur Ola Möller bedömer möjligheten att genomföra den här strama migrationspolitiken när de andra som ska vara med i laget inte ens vill sätta sig på samma avbytarbänk utan hellre sätter sig på läktaren och säger vem som ska spela på planen. Hur har Ola Möller tänkt genomföra den strama migrationspolitiken efter valet?

Herr talman! Den sista frågan har jag redan svarat på.

Ingemar Kihlström! Jag råder ledamoten att skaffa plattformen X och följa till exempel Richard Jomshof, som bland annat har blivit anmäld för hets mot folkgrupp för sitt tonläge. Hade ledamoten bemödat sig om att lyssna på vad jag sa i mitt anförande hade han hört att jag inte sa att politiken är rasistisk utan att retoriken är rasistisk.

Ledamoten Kihlström behöver faktiskt ta till sig att han samarbetar med ett djupt rasistiskt parti som gång på gång förminskar och hånar invandrare, kvinnor, hbtqi-personer, klimataktivister och andra minoriteter. Ledande företrädare berättar att man inte kan vara svensk om man är same eller jude och twittrar att mina partikollegor som står i Aktuellt-studion inte är svenskar.

Detta är rasism, Ingemar Kihlström. Om ledamoten inte kan ta till sig det och förstå den dynamiken är jag djupt orolig för vart ett parti som för 20 år sedan stod i den här salen och förordade breda amnestier har tagit vägen. Men det här kanske inte är så konstigt. Tittar man på ordvalen från partiledaren och EU-parlamentarikern i Ingemar Kihlströms parti rörande palestinierna förstår man att rasismen har krupit långt in även i Kristdemokraterna. Det kommer inte ledamoten Kihlström undan. En spade ska kallas en spade, och en rasist ska kallas en rasist.

(Applåder)

Herr talman! Vi har många frågor på bordet i dag här i kammaren. En av dem handlar om synen på permanenta uppehållstillstånd. Många flyktingar som jag har mött beskriver stunden då de fick sitt permanenta uppehållstillstånd som stunden då de kunde andas ut, avsluta flykten och börja tro och bygga en framtid här.

FN:s flyktingorgan UNHCR rekommenderar länder att bevilja permanenta uppehållstillstånd till människor som flytt – dels såklart för att det för flyktingarna främjar psykisk hälsa och trygghet, dels för att det faktiskt gör att länderna som de kommer till får bättre möjlighet att integrera dem.

Jag träffade Alex, som är läkare från Ukraina. Hon sa det tydligt och träffande: Det tar för mig två år att bli läkare i Sverige, men jag får bara ett års uppehållstillstånd i taget. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tror att det är värt att sätta igång den här processen med tanke på risken för att bli utskickad. Det kanske är bättre att ta ett tillfälligt jobb med någonting annat så länge.

Jag vet att Socialdemokraterna har sagt nej till att riva upp beviljade permanenta uppehållstillstånd. Men regeringen vill ju ta bort möjligheten att någonsin få permanent uppehållstillstånd. Då riskerar vissa människor att under mycket lång tid få leva i Sverige med korta tidsbegränsade uppehållstillstånd och stor otrygghet. Hur ställer sig Socialdemokraterna till det?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Hirvonen för frågan.

Vi får se hur den produkt som regeringen lägger på riksdagens bord kommer att se ut och var vi kommer att landa. Det är viktigt att människor som gör rätt för sig, kämpar och vill vara en del av vårt land har möjlighet att känna samhörighet och tillhörighet. Vi har under lång tid föreslagit att man ska ha samhällskunskap och uppfylla språkkrav för att kunna få permanent uppehållstillstånd. Det är nog en ordning som hade varit väldigt bra, givet den diskussion vi nu har om medborgarskap.

Vi tycker att ansträngningar ska löna sig. Däremot finns det problem med de permanenta uppehållstillstånden i vissa fall. Individer som kanske inte har den ingången, och till och med individer som garanterat inte har den ingången, har fått rätten att vara i Sverige på ett sätt som de kanske inte skulle ha.

Därav är vår utgångspunkt i vår kongresshandling att vi ska ligga på EU:s miniminivå, men vi är inte sämre än att vi diskuterar hur man ska hitta en väg framåt. För att vi ska kunna besvara frågan från ledamoten om den vägen framåt behöver vi se regeringens proposition på bordet, och det har vi inte gjort än.

Herr talman! Det är jätteviktigt med insatser för att ge människor som kommer till Sverige som flyktingar möjlighet att lära sig svenska språket och komma in i samhället på bästa möjliga sätt.

Under vår tid i regering tillsammans gjorde vi många viktiga insatser för att människor från dag ett skulle kunna börja lära sig svenska. Vi satsade mycket på kommunerna för att de skulle få bättre förutsättningar. Jag är övertygad om att man kan göra mer där.

Samtidigt finns forskning om detta globalt. Från en ny opinionsundersökning från Novus vet vi också att majoriteten av svenskarna är övertygade om att permanenta uppehållstillstånd är bättre än tillfälliga för att människor ska kunna bli en del av samhället.

Om människor ska vara i Sverige i väldigt många år på korta uppehållstillstånd kommer det att påverka integrationen negativt. Vi vet att tanken från regeringen är att människor sedan ska bli medborgare efter åtta år, plus en väldigt lång handläggningstid. Som det ser ut i dag är den tyvärr flera år.

Alla kan inte få ett medborgarskap som regelverket ser ut i dag. Det gäller till exempel dem som har fått sin födelsedag ändrad av Migrationsverket. De kommer inte med dagens regelverk åt medborgarskapet.

Det gäller också dem som har id-handlingar från Somalia eller Afghanistan som inte godkänns. För dem tar det ytterst lång tid att få ett medborgarskap.

Det gör att vi för vissa personer inte ens talar om åtta plus två år. Vi kanske talar om en mycket stor del av en människas liv i denna otroligt otrygga tillvaro.

Jag vill understryka vikten av att det ska vara möjligt att få permanent uppehållstillstånd.

Herr talman! Det finns många delar i detta som man såklart behöver titta på. Det handlar om identifikation och hur länge människor ska vara här. Det förlängs nu från åtta till tio år i det nya förslaget. Samtidigt finns möjligheten att till sist få medborgarskap även för de grupperna, även om det tar väldigt lång tid.

Det finns en linje mellan en stram migrationspolitik och en korkad migrationspolitik som är viktig. Det är därför som vi säger nej till att dra in de permanenta uppehållstillstånden för bland annat de grupper som ledamoten Hirvonen pekar på här.

Vi vet att efter fem år träder möjligheten att vara varaktigt bosatt in. Att ompröva det vart femte år är bättre än om man inte hade haft möjligheten att vara varaktigt bosatt.

Samtidigt måste vi hitta en möjlighet för dem som gör rätt för sig men som kanske hamnar i den problematik som ledamoten nämner. De ska också kunna få en möjlighet att vara här mer stadigvarande.

Exakt hur det ska gå till behöver vi diskutera. Vi vet inte om regeringen har något förslag. Liberalerna har till exempel talat om etableringsventiler, trappor och allt möjligt. Det är en diskussion man skulle kunna föra i de här sammanhangen om vi menar allvar med att arbete och liknande ska löna sig.

Jag kan inte stå här och säga exakt var vi kommer att lägga oss när det gäller en proposition som vi inte har sett på bordet. Däremot ser jag stora förtjänster med att ge människor hopp och möjligheter att vara en del av ett sammanhang. Det måste beaktas i en sådan produkt.

Ledamoten får hia sig ett tag, som vi säger i Skåne. Vi kommer att ge svar när produkten ska behandlas i kammaren.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.