Camilla Hansén (MP) svarade Fredrik Malm i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.
Fredrik MalmL· i sitt anförandeVi har nu att debattera kanske det viktigaste utgiftsområdet i hela statsbudgeten, nämligen det som handlar om utbildning och forskning. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och även…Fru talman! Vi har nu att debattera kanske det viktigaste utgiftsområdet i hela statsbudgeten, nämligen det som handlar om utbildning och forskning.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och även klargöra att jag nu talar om Liberalernas politik för hela utgiftsområdet.
Fru talman! Den senaste Pisamätningen kom förra vintern. Den visade på det största kunskapstappet för svenska skolelever någonsin. Var fjärde elev kan inte läsa ordentligt. Fler än 61 000 niondeklassare har blivit underkända i läsförståelse de senaste nio åren. Varje år lämnar nästan 20 000 elever grundskolan utan behörighet till gymnasiets nationella program.
I veckorna kom undersökningarna Piaac och Timss, där man bland annat har undersökt matematikkunskaper hos grundskoleelever och även vuxnas läsförståelse. Här ser vi faktiskt ljusglimtar, och det är bra. Sverige presterar förhållandevis bra i de här undersökningarna. Dock lämnar de en viss besk eftersmak. Vi är ett av de länder som är sämst på att kompensera för elevers hemförhållanden. Likvärdigheten är för dålig, och det kompensatoriska uppdraget misslyckas vi ofta med i Sverige.
Fru talman! Universitetslärare larmar om att studenter som antas till landets topputbildningar har svårt att ta till sig kurslitteratur. De vittnar också om bristande kunskapsförmedling i det svenska skolsystemet.
Hur hamnade vi då här? Jo, fru talman, för en 30-35 år sedan gjordes mycket stora förändringar i svenskt skolväsen som sammantaget har inneburit att vi står lite sämre rustade i dag. Vi har sett fallande kunskapsresultat till följd av de här förändringarna. Lärarnas status har försvagats, och vi ser betydande ordningsproblem i svensk skola. Det här är en följd av många av de reformer som gjordes i början av 1990-talet och även i slutet av 1980-talet - kommunaliseringen, friskolereformen, målstyrningen, den nya så kallade moderna pedagogiken och mycket annat.
Fru talman! Den här regeringen försöker nu vända utvecklingen. Vi lägger om skolpolitiken till att fokusera mer på faktakunskap, särskilt i de unga åldrarna.
Alltför länge har Sveriges elever utsatts för experiment utan vetenskaplig förankring. Tanken har ofta varit god, men resultaten har blivit förödande. Så kallad lyssneläsning har blivit en etablerad lärandeform där eleverna helt enkelt ska lyssna på texter i stället för att lära sig läsa. Det är ett oerhört svek, fru talman, särskilt mot de elever som behöver skolan mest.
Vi gör nu om skolans läroplaner. Kursplaner ska lägga större vikt vid faktakunskaper och att grunderna sitter. Det kommer att hjälpa alla elever.
Sju av tio barn har en skärm i stället för en bok vid läggdags. Var tredje förälder bråkar om skärmtid. Det är inte konstigt att många oroar sig över att barns liv äts upp av sociala medier. Vi måste våga sätta gränser, särskilt i skolan.
För att mota läskrisen går vi nu från skärm till pärm i svensk skola. Eleverna får ordentliga läroböcker och riktig skönlitteratur. Vi försöker fasa ut distraherande skärmar från undervisningen. Den tidigare regeringen hade ett mer okritiskt förhållningssätt och en övertro på digitala läromedels potential.
Fru talman! I budgetpropositionen för 2023 avsatte vi medel och införde ett statsbidrag för inköp av riktiga böcker. I år landade det på 658 miljoner kronor. Den satsningen stärks i strävan mot principen att varje elev ska ha en lärobok per ämne. Vi har drivit igenom lagstiftning om att alla skolor ska ha ett bemannat skolbibliotek. Vi är fast beslutna att vända den här läskrisen.
Fru talman! Otryggheten i skolan ökar. I många klassrum är det så stökigt att eleverna inte kan koncentrera sig på undervisningen. Detta riskerar särskilt att drabba pojkar från studiesvaga hem. En ny statlig satsning ska underlätta för skolor att anställa fler utbildade personer som kan bidra till ökad trygghet och studiero i skolan. Det kan handla om att inrätta trygghetsteam som arbetar för lugn och ro, trivsel och trygghet i och utanför klassrummen. Det kan bidra till fler speciallärare och mindre undervisningsgrupper.
Tidigare regeringar har varit rätt ovilliga att satsa på mindre grupper utanför klassrummet. Man har menat att det skulle vara exkluderande. Vi menar att det är tvärtom. Om eleverna får det stöd de behöver får alla en rättvis chans.
Fru talman! Vi vill vara tydliga med att det är läraren som bestämmer. Vi satsar därför på akutskolor där elever som stör eller skapar otrygghet tillfälligt kan placeras. Dessutom stärker vi skolans och socialtjänstens möjlighet att jobba sida vid sida för att tidigt fånga upp elever med hög frånvaro genom fler sociala team. Vi utreder också frågan om ett nationellt frånvaroregister.
Fru talman! Vi vet att tidiga insatser gör stor skillnad. Därför gör vi från och med 2028 den svenska grundskolan tioårig. Alla elever kommer att gå i tio år, och förskoleklassen kommer att bli årskurs 1. Genom att låta sexåringars undervisning följa grundskolans ämnes- och kursplaner skärps fokus på tidig läs- och skrivträning.
Vi inför fortbildning för lärare så att de genom vetenskapligt belagda metoder får bättre verktyg för att stötta elever i deras språk, läs- och skrivinlärning. Skolan är full av skickliga lärare. Det vet vi, fru talman. Men vi vet också att många lärare upplever att deras utbildning inte gett dem tillräcklig kunskap om vilka metoder för läs- och skrivinlärning som fungerar bäst. Alltför ofta baseras fortbildningen inte heller på vetenskaplig grund utan på pigga koncept som friskoleägare eller kommunpolitiker köpt in. Så kan det inte få fortsätta. Ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare kommer att införas under kommande år.
Lärarutbildningarna behöver hålla högre kvalitet. Vi har nu en utredning att ta ställning till. Den kom för några veckor sedan och föreslår höjda krav på lärarutbildningarna, både lärarprogrammet och förskollärarprogrammet. Jag välkomnar verkligen detta.
Vi vill stärka kunskaperna i svenska. Skolan kan vara en av de få platser där elever med föräldrar som inte har svenska som modersmål regelbundet möter det svenska språket. För att stärka kunskaperna i svenska avser regeringen att införa en försöksverksamhet med språkstärkande insatser för elever som har behov av intensivträning i svenska. Just nu utreds också införandet av en obligatorisk språkförskola och ett maxtak för antalet barn i förskolegrupper.
Framgent kommer riksdagen att behöva reformera även friskolesystemet i grunden. Oseriösa aktörer vars främsta målsättning är att tjäna snabba pengar har fått verka i skolans värld under alltför lång tid. Det måste få ett slut. Den enda drivkraften vi kan tolerera hos dem som driver skolor är elevernas bästa. Det måste vara utgångspunkten för alla huvudmän för skolor i Sverige.
Men det är inte bara i fristående skolor vi ser problem. Det skiljer sig också väldigt mycket mellan kommunala skolor och mellan kommuner, inte minst när det gäller hur mycket resurser man allokerar till skolan. Det skiljer 70 000 kronor per elev mellan den kommun som satsar mest på skolan och den som satsar minst. Därför utreder vi en nationell skolpengsnorm. Vi vill öka likvärdigheten.
Fru talman! Uppfinningsrikedom, innovationer och vetenskap har gjort Sverige till en rik kunskapsnation. Vi ska fortsätta tävla med de bästa i teknikutvecklingen och inte vara något lagomland. Med Liberalerna i regeringen görs därför en historisk satsning på svensk forskning. Den nya forskningspropositionen innehåller satsningar på 6,5 miljarder kronor och har fokus på bland annat spjutspetsforskning och banbrytande teknologi.
Vi satsar stort för att hänga med i AI-utvecklingen och möta behoven i klimatomställningen. Vi utvecklar svenska forskningsmiljöer för att locka och behålla de bästa forskarna. Vi prioriterar rymdforskning men också förståelsen för vilka metoder som funkar bäst i skolan för att möta läskrisen. Jag vill vara tydlig med att det är spetsforskning som gör Sverige relevant i forskningssammanhang - inte att man är lagom bra på allt.
Den här regeringen, till skillnad från de tidigare, vågar satsa på den bästa forskningen och de bästa forskarna. Sverige ska vara ett land som tilldelas Nobelpris, inte bara ett land som delar ut Nobelpris.
Fru talman! Den här skolbudgeten sätter fokus på att fler elever ska få de grundläggande färdigheterna på plats tidigt. Inget är viktigare än att alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna redan i lågstadiet. Vi har påbörjat arbetet med att ta tillbaka skolan till grunderna, där eleverna är trygga och lär sig mer. Grunderna i klassrummen och skolsystemet måste fungera; det är viktigt för alla, men särskilt för de elever som behöver skolan mest.
Fru talman! Det handlar om grunderna i skolan och om spetsforskning i världsklass. Man kan helt enkelt se när det är liberaler som styr på Utbildningsdepartementet.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för genomgången av hela utbildningsutskottet!
Det finns mycket som är jättebra och som ledamoten Malm och jag är överens om att det behöver satsas på. Det handlar om läsning och mycket annat.
Det finns en läskris - sannolikt flera. En av dem är nog regeringens oförmåga att läsa statistik. Vad gäller hur skolresultaten faktiskt ser ut är det så att nästan oavsett vilken vi tittar på av de undersökningar som har kommit senaste tiden ligger Sverige i topp - om man sorterar fram dem som pratar svenska hemma, vill säga. Det är viktigt att ha med sig om vi ska lösa problemen i svensk skola, för det finns många att ta av. Ett av dem är den enorma utslagningen.
Vi tittar på vad regeringen faktiskt gör. Det är fint att man säger många saker, men i verkligheten handlar det också om vad man gör - och det är inte att satsa på skolan. Jag tror att samtliga partier på oppositionssidan i dagsläget satsar mer på skolan än vad Liberalerna får till i regeringen.
Vi ser att pengar går dit där de inte gör någon skillnad. Det läggs en massa pengar på akutskolor, som kan vara bra på vissa ställen. Men om man kräver att det ska vara akutskolor som pengarna läggs på går det inte att lägga dem på det som faktiskt behövs. Det finns inget förtroende för att professionen vet bäst själv och faktiskt kan värdera vad pengarna ska läggas på. Det är därför vi i Centerpartiet vill ha ett sektorsbidrag i stället för alla de riktade statsbidragen.
Jag vill gärna höra från ledamoten Malm om Liberalerna är redo att ha lite bredare samtal om hur vi når gruppen som verkligen är ett problem och som vi inte lyckas lyfta: de svagpresterande eleverna. Hur gör vi så att de kan gå från dagens stopp, där de får en dörr i ansiktet, till att få ett jobb? Vad vill ledamoten Malm och Liberalerna göra för att stoppa utslagningen i svensk skola?
Fru talman! Det som Niels Paarup-Petersen tar upp är mycket relevant.
På arbetsmarknaden har vi en ganska stor grupp som är väldigt svår att få i jobb. Det är långtidsarbetslösa och så vidare. Politiker laborerar med diverse olika försök till lösningar för den gruppen. Det handlar om nystartsjobb, instegsjobb, olika skattelättnader, arbetsmarknadsprogram och så vidare.
På samma sätt egentligen har vi i svensk skola en grupp elever som inte klarar av grundskolan och därmed inte blir behöriga till de nationella programmen. Då har ambitionen varit att de ska läsa ett så kallat introduktionsprogram. Ungefär en av fem som börjar gå ett introduktionsprogram får i slutändan en gymnasieexamen. Det är för lågt.
Problemet är att en stor grupp elever som är väldigt skoltrötta förväntas gå längst av alla i skolan. Den problematiken har även tidigare regeringar sett. Nu kom ett betänkande från en utredning av det vi kallar yrkesskola, som man har tittat på för att till exempel kunna få mycket mer yrkesintroduktion. Det gäller många i gruppen som inte har klarat av grundskolan.
Det andra jag vill säga när det gäller detta och som jag tycker är viktigt är att vi hela tiden måste fortsätta försöka pressa resurserna ned mot de yngre åldrarna, särskilt när det gäller läs- och skrivkunskaper. Man sätter generellt in stöd för sent i svensk skola.
Fru talman! Det är två konkreta saker. Det görs jättemycket mer. Det kommer nu en rad olika utredningar om bland annat skolans finansiering, friskolor, läroplaner och mycket annat som sammantaget ska bidra till att förbättra svenskt skolväsen.
Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Malm.
Det finns mycket bra i några av utredningarna som nu ska presentera sina resultat. Jag hoppas mycket på betygsutredningen och på den nya yrkesinriktningen, som ska vara lika lång men ha färre poäng. Jag hoppas att vi ska kunna komma överens där och hitta vägar framåt så att de som i dag slås ut i svensk skola ska kunna lyckas genom att få vägen till ett jobb. I dagsläget är utslagningen enorm. 20 000 elever slås ut varje år på grund av att svensk skola är katastrofal på det området.
Då kommer vi tillbaka till att vi ser att regeringen inte satsar på skolan i praktiken. Rent ekonomiskt satsar de inte på skolan. Det är klart att det gör skillnad om man har pengar till att göra saker eller inte. Man kan säga jättemycket saker och fina grejer man vill göra, men om det inte finns pengar ute på golvet hjälper det inte.
Jag förstår att Fredrik Malm kommer att säga att det är ett kommunalt ansvar. Och det är det. Men staten har dragit ned på sin andel av finansieringen till svensk skola över tid. Det ansvaret måste man ta. Och det är faktiskt bara regeringen som kan göra det. Andra partier här i riksdagens kammare lyckas ju hitta mer pengar till skolan än regeringen gör.
När vi nu har en så stor utslagning tycker jag att det är lite sorgligt att regeringen inte har en högre ambition att satsa på att det finns pengar för att se till att de kan få tidigt stöd etcetera.
Ja, det finns saker som är på gång. Men det är 20 000 elever som slås ut varje år, om vi inte gör någonting nu. Centerpartiet har sagt att man borde låta dem gå vidare på meritpoäng till de yrkesprogram som redan finns; det öppnar upp för att många av dem skulle kunna gå vidare redan nu. Om man inte gör någonting nu är det om tre år 60 000 som går ut utan att ha en framtid. Vi ser hur det ser ut. De blir arbetslösa, och vi får ökad kriminalitet etcetera.
Det finns fortfarande inte något svar från regeringen på vad vi ska göra på kort sikt för att lösa det. Jag hoppas fortfarande på lite mer svar från Fredrik Malm och Liberalerna.
Fru talman! Jag tror att såväl Niels Paarup-Petersen som jag själv och alla andra här i kammaren vet att det inte finns något trollspö man kan vifta med för att lösa alla utmaningar. Detta är ett mödosamt arbete som behöver göras.
Vi kan inte heller anta ny lagstiftning i kammaren om förslagen inte först har blivit utredda, remitterade, lagrådsprövade och så vidare. Vi kommer alltså inte ifrån att det kommer att ta tid att vända utvecklingen i svensk skola. Det handlar till stor del om att hantera konsekvenserna av den stora förändring som gjordes för 30-35 år sedan.
Fru talman! Jag vill dock påpeka att det är väldigt slentrianmässig argumentation och retorik från Centerpartiet här. Om man tittar på anslagsutvecklingen i budgetpropositionen ser man att i stort sett varje tabell visar att det satsas kontinuerligt på svensk skola. Beskrivningen av stora neddragningar stämmer inte, i alla fall inte när det gäller de statliga resurserna till skolan.
Det ser däremot väldigt olika ut i kommunerna, på grund av att många kommuner dessvärre inte klarar av att ta sitt ansvar som huvudman för svensk skola. Det är därför vi behöver ett ökat statligt ansvarstagande.
Min och mitt partis uppfattning är att vi behöver återföra huvudmannaskapet för skolans finansiering från kommunerna till staten. Det finns tyvärr inte majoritet här i kammaren för en sådan reform, men det är enligt min uppfattning det allra viktigaste.
Fru talman! Låt mig först få uttrycka en vag besvikelse över att Fredrik Malms partiledare tillika utbildningsministern, Johan Pehrson, väljer att inte närvara när vi debatterar detta utgiftsområde. Det är tråkigt, särskilt mot bakgrund av att forsknings- och innovationspropositionen presenterades förra torsdagen. Ministerns närvaro i lokalen i dag hade varit välkommen.
Jag tänker ställa ett par frågor om forsknings- och innovationspropositionen. Jag har läst den två gånger, först snabbt och sedan lite mer noggrant. En sammanfattning av mitt intryck är att det är ett potpurri av positivt värdeladdade ord som excellens och banbrytande, men det är ganska svårt att se det stora sammanhanget.
Det är svårt att göra en bedömning av om regeringens politik kommer att leda till goda resultat eftersom det inte finns någon konsekvensanalys. Utgiftspost på utgiftspost ställs jämte varandra. Vi kan ta utgiftsposterna Banbrytande forskning, Excellenskluster banbrytande teknik, Excellenscentrum och Strategiska forskningsområden som exempel.
Jag vill fråga ledamoten Malm: Hur är tanken att alla dessa enskilda initiativ som läggs på forskningsråden ska fungera i det stora hela? Är det samma forskare som ska befinna sig överallt? Vad är egentligen tanken med regeringens excellenssatsningar, rent konkret?
Fru talman! Centerpartiet föreslår kanske att man i stället ska ha ett anslag; nu är det många olika anslag.
Grundtanken med ökade resurser är att svensk forskning ska kunna höja kvaliteten, att vi ska kunna locka de bästa forskarna i världen också hit och att vi ska kunna vinna Nobelpris och inte bara dela ut Nobelpris. Då är spetsforskningen, det som man vanligtvis kallar excellens, oerhört viktig. Självklart har också grundforskning och alla våra lärosäten en viktig roll, men vi behöver satsa extra på just spetsforskningen.
Anslagen delas ut genom olika aktörer och så vidare, och det vet ledamoten. Men det är klart att inte alla forskare ska forska på precis allt eller vara överallt - eller vad ledamoten nu antydde. Ambitionen måste vara att forskarna ska kunna få mer tid för sin forskning.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Malm för svaret.
Det är där det kan bli lite knepigt. Ju mer man skjuter över forskningsmedlen till forskningsråden, desto större blir den administrativa bördan för forskarna och lärosätena och desto större blir transaktionskostnaderna. Regeringen har valt en politik där man lägger väldigt mycket pengar på forskningsråden och väldigt lite pengar på basfinansieringen, vilket gör att forskarna blir mer och mer ofria. De som egentligen bestämmer vad som är viktigt, vad som är centralt för Sverige och vilka forskningsfrågor man ska ägna sig åt är politiken och forskningsråden.
Jag tror inte att det är det system som ger bäst forskningsresultat. Vi driver en annan politik och vill göra två djupa reformer i stället. Dels vill vi organisera om hela sektorn och ha flera olika associationsformer, inte bara myndighetshögskolor, dels vill vi reformera finansieringssystemet.
Man kan fundera lite över de 6,5 miljarder som öses in på ett system som inte levererar. Det vore bättre om regeringen åtgärdade systemfelet i stället för att skicka in mer pengar till samma sak.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag ställa en fråga till ledamoten Malm från Liberalerna. Ledamoten Malm sa att man kan se när det är Liberalerna som styr i Utbildningsdepartementet. Men låt mig uttrycka min förvåning då ordet bildning endast nämns två gånger i forsknings- och innovationspropositionen. Är det inte ett väldigt centralt ord för Liberalerna? Knappt en enda liten brödsmula går till bildning i årets forsknings- och innovationsproposition. Hur blev det så?
Fru talman! När jag lyssnar till ledamoten Anders Ådahl får jag nästan intrycket att han tycker att de 6,5 miljarder som kommer det sista året, 2028, som ett extra påslag till forskningen i Sverige är för mycket pengar. Den uppfattningen delar inte jag. Jag skulle självklart gärna se att resurserna var ännu större, men vi är inte gjorda av pengar och har många angelägna områden att förstärka och satsa på. Men 6,5 miljarder är ett stort tillskott till svensk forskning.
Ledamoten Ådahl säger också att systemet inte funkar och att vi måste rätta till systemet. Jag skulle säga att svensk högre utbildning står sig stark, men den kan självklart vässas ytterligare, vilket vi nu har ambitionen att göra.
Fru talman! I förra veckan kom ännu en granskning från Skolinspektionen som visade att de elever som bedöms behöva särskilt stöd i lågstadiet för att lära sig läsa, skriva och räkna inte får det i dag. Det är djupt allvarligt. Vi vet, och regeringen säger det själv, att svensk skola har stora problem med likvärdigheten. Vi har en läskris. Alltför många elever lär sig inte läsa ordentligt.
Halvvägs in i mandatperioden har regeringen inte lyckats vända trenden. Tvärtom har man tvingat fram stora nedskärningar i svensk skola genom att låsa fast statens bidrag till skolan i fasta priser och genom att inte stötta kommunerna under kostnadskrisen. De som har behov av extra stöd har drabbats hårdast.
I Socialdemokraternas budgetförslag finns förslag om 3 miljarder extra direkt till grundskolan utöver det som regeringen och SD har föreslagit till skolan. Det motsvarar ytterligare en pedagog i varje klass under årskurs 1. Det är resurser som ska kombineras med skärpta krav på att sätta in särskilt stöd till de elever som behöver det.
Liberalerna säger tyvärr nej till denna satsning. I stället lägger de 4,7 miljarder på en särskild skattesänkning för dem som tjänar över 62 000 kronor i månaden.
Med tanke på den läskris vi har och det Fredrik Malm själv nyss sa från talarstolen - att ingenting är viktigare än att alla barn lär sig läsa och skriva - undrar jag hur han motiverar att hans regering prioriterar att sänka skatten för dem som tjänar mest i stället för att satsa mer på skolan och de lågstadieelever som går där under denna mandatperiod.
(Applåder)
Fru talman! Även denna replik är väldigt relevant i fråga om läskrisen.
Det finns strukturella problem som är väldigt svåra för kammaren att riktigt ändra på. Starka krafter driver i dag många ungdomar från läsning till skrollande och sådant. Vi ser det även på andra områden, till exempel folkhälsoområdet, genom att man rör sig mindre. Detta påverkar också barnens sömn, koncentrationsförmåga och så vidare.
Det här är en bred global trend som är en följd av digitaliseringen, och man måste förstå att det också har en påverkan på skolresultaten. Det som är viktigt och något som vi kan göra är att se till att stödet sätts in tidigare, vilket även togs upp i replikskiftet med Centerpartiet. Vi behöver screena barn för att se vilka som behöver ett extra stöd. Det är självklart en särskild utmaning med personer som är nyanlända och som inte har svenska språket med sig. Detta studeras särskilt i utredningar om språkförskola och annat.
Fru talman! Jag ser framför mig att vi kommer att kunna göra större satsningar under åren framöver nu när inflationen i stor utsträckning är nedbrottad. Fasta priser har varit ett problem för företag och offentlig sektor, såsom kommuner. I praktiken har inflationen gröpt ur mycket av reformutrymmet för både stat och kommuner. Men nu har vi som sagt brottat ned inflationen, vilket är positivt.
Fru talman! Precis som ledamoten Malm säger finns det många saker i vårt samhälle som behöver förändras för att läsningen ska öka. Det krävs också strukturella förändringar av skolan. Flera av dem har regeringen redan startat. Men dagens elever - de som går på lågstadiet under just denna mandatperiod - har fått uppleva att deras stödpersonal sägas upp. Det har blivit mindre personal i skolan.
SCB:s senaste siffror visar att kostnaden per elev i svensk skola är lägre än på mycket länge, och det är inget bra resultat. Det betyder att eleverna har färre resurser runt omkring sig.
Har regeringen och Sverigedemokraterna helt gett upp om dagens elever för att möjligen, någon gång i framtiden, göra svensk skola bättre? Det är ett oerhört svek och kommer att kosta Sverige under generationer framöver när dessa elever inte får med sig det de behöver från svensk skola.
Det har ju inte saknats pengar i Sverige under den här tiden, fru talman. Regeringen har heller inte valt bort att fördela pengar på ett sätt som delvis har bidragit till att spä på inflationen. Problemet är att man har lagt pengar på fel saker. Jämt och ständigt har man prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar allra mest för att de ska slippa känna av inflationen. Samtidigt har man låtit kostnaden bäras av de elever som kommer att ha gått i ettan, tvåan, trean och fyran under den här regeringen. Det är de som har fått betala genom att de inte har fått det stöd de behöver för att kunna läsa, skriva och räkna.
Om det inte finns någonting som är viktigare än att dessa elever lär sig läsa, skriva och räkna uppmanar jag alla att rösta på vår budget som innebär just mer stöd till dem.
(Applåder)
Fru talman! När man lyssnar till Socialdemokraterna kan man lätt få uppfattningen att vi har ett statligt huvudmannaskap för svensk skola i dag, men så är det inte. I grova drag är finansieringen till 80 procent kommunal och 20 procent statlig via riktade och generella statsbidrag till kommunerna.
Däremot antar vi såklart regelverket här - skollag och mycket annat. Men i grund och botten är de exempel som ledamoten tar upp en följd av kommunala prioriteringar. Vi måste också vara uppriktiga med att säga som det är: Kommunerna presterar väldigt olika när det gäller svensk skola. I Stockholms stad, till exempel, satsar man inte särskilt mycket på skolan. Däremot höjer man, tillsammans med regionen, skatten så att lärarna i Stockholm får mindre köpkraft exempelvis. Det ser alltså väldigt olika ut.
Fru talman! Man kan titta i budgetpropositionerna. Då ser man att vi för varje år ökar stödet till svensk skola, till forskningen och så vidare. Vi har gjort stora satsningar på läroböcker. Vi har nu ett omfattande reformtempo när det gäller att se över friskolesystemet, betygssystemet, skolpengssystemet, läroplanerna, rektorers och lärares administrativa börda och mycket annat.
Jag skulle verkligen välkomna om Socialdemokraterna också kunde se denna problematik. Då skulle vi gemensamt kunna hjälpa till att vända den utveckling i svensk skola som tyvärr har varit nedåtgående under många år.
Fru talman! Fredrik Malm har från talarstolen pratat väldigt brett om skolan. Det är mycket som jag tror att vi alla kan stå bakom och hålla med om. Men det återstår ett antal frågor.
En fråga handlar om underfinansieringen, som diskuterades alldeles nyss. Sveriges Kommuner och Regioner har varit väldigt tydliga med att det med den borgerliga regeringens budget kommer att bli nedskärningar i den svenska skolan.
Liberalerna är med och styr i 90 av dessa kommuner. Före det förra valet var Liberalerna med och styrde i cirka 150, tror jag, av kommunerna. Liberala kommunpolitiker ser nu hur den budgetslakt som pågår år efter år leder till att lärare måste sägas upp, att personalen inom elevhälsan måste sägas upp, att man inte kan ha lika många modersmålslärare som förut eller att man inte kan ha studiehandledning på modersmålet och så vidare.
Samtidigt går Liberalernas samarbetsparti, Sverigedemokraterna, ut och gör det som man alltid gör, nämligen lägger skulden för samtliga samhällsproblem och budgethål på människor som råkar se ut som jag. Denna gång gör man det genom att ifrågasätta modersmålsundervisningen.
Jag undrar: Hur kommer det sig att Liberalerna inte tänker på alla dessa 90 kommuner, där Liberalerna själva är med och styr, när det gäller budgeten? Majoriteten av de kommunerna har nu svårt att få det att gå ihop.
Jag undrar också: Hur ser Liberalerna - som fortfarande kallar sig för Liberalerna, vilket kan anses vara märkligt - på att man har ett samarbetsparti, som är det största partiet i regeringsunderlaget, som ifrågasätter forskning och fakta när det gäller vikten av modersmålsundervisning för barn som är mångspråkiga eller dubbelspråkiga?
(Applåder)
Fru talman! Våra partier har en sak gemensamt. Vi ändrar våra partinamn ibland. Skillnaden är att vi ändrar partinamnet för att förstärka kopplingen till vår ideologi medan Vänsterpartiet ändrar partinamnet för att försvaga kopplingen till sin ideologi. Där finns en skillnad.
Jag skulle vilja säga så här, fru talman: Det finns ingenting som hindrar en kommun, en kommunpolitiker eller ett parti på kommunal nivå att satsa mer på skolan. Det finns ingenting som hindrar det.
Det finns en orsak till att vi ändå har en så pass stor statlig finansiering av svensk skola. Trenden över tid har varit att staten har tagit ett större ansvar för skolan därför att många kommuner inte har klarat sitt huvudmannaskap. Det är klart att det står SKR fritt att, så att säga, göra samma sak. Om man nu anser att de statliga stöden är för låga finns det ingenting som hindrar att kommunerna prioriterar om och prioriterar upp skolan mer. Jag skulle verkligen välkomna detta.
Vårt parti försöker i alla kommuner där vi är med och styr självklart att hela tiden, i varje förhandling, satsa det där lilla extra på svensk skola, för det är den viktigaste frågan för mitt parti. Andra partier gör andra prioriteringar.
(Applåder)
Fru talman! Jag noterar att Fredrik Malm står och ljuger rakt ut när det kommer till vad Liberalerna gör i olika kommuner. Alla som någonsin varit kommunpolitiker eller varit engagerade i kommunpolitiken vet att Liberalerna knappast slåss för skolan på det sättet att de faktiskt satsar tillräckliga medel på skolan - förutom när de möjligtvis är med i samarbeten där vi rödgröna partier tvingar Liberalerna att göra detta.
Fredrik Malm undvek den andra frågan. Jag förstår att detta är jobbigt, för - om vi ska återgå till namnet - det är kanske inte så liberalt att gå ifrån det som forskning och fakta har visat under decennier. Man menar att om elever lär sig sitt modersmål bra har de lättare för att lära sig det svenska språket men också andra ämnen. De presterar då bättre till och med i matematik. De presterar då bättre i olika ämnen som är väldigt viktiga.
Fredrik Malm valde att inte säga någonting om det. Jag hoppas på att få höra någonting i det andra svaret, men jag förstår att detta är svårt. Det här är inte det enda område där Liberalerna tvingas till någon typ av tystnad eller skämskudde för att man samarbetar med ett parti som enbart vill fokusera på repression och på rasistiska förslag, som man lägger fram titt som tätt.
Samtidigt säger Fredrik Malm att kommunerna faktiskt kan satsa pengar på den svenska skolan och prioritera skolan högre. Nästan alla kommuner lägger en stor andel, om inte störst andel, av sina pengar på skolan. Men det räcker inte, på grund av underfinansieringen från staten. Det räcker inte, på grund av att rotbidrag och rutbidrag till överklassen prioriteras framför pengar till skolan. Det räcker inte, eftersom skattesänkningar för miljonärer prioriteras framför en stärkt elevhälsa och bemannade skolbibliotek, vilket man inte finansierar. Vi har ju också brist på skolbibliotekarier.
Vilka är svaren från Fredrik Malm? Jag tror att kommunpolitikerna från Liberalerna väntar på dessa svar.
(Applåder)
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får påminna om att vi gärna håller oss till det som beslutas inom riksdagen.)
Fru talman! Det där sista blir lite svårt på detta område, eftersom skolan i Sverige är kommunaliserad sedan 1980-talet. Men jag förstår vad man menar från presidiets sida.
Vad gäller modersmål är vår uppfattning i Liberalerna: Har man rätt till modersmålsundervisning har man rätt till det. Det har inte alla. Det beror ju på om man kan någonting om språket. Använder man språket, så att säga, vardagligt hemmavid har man rätt till detta. Det är viktigt att det inte, så att säga, inkräktar på annan ämnesundervisning och lektionstid i skolan. Det ska ha sin egen tid. Då tycker jag att det är fullt rimligt att barn som har ett annat modersmål än svenska ska kunna undervisas i det.
Jag har inte tagit del av all forskning, men logiken säger väl precis det som Daniel Riazat menar: Att kunna fler språk är väl bättre än att kunna färre språk, tänker jag. Det kan säkert ha en positiv inverkan också på inlärning.
Fru talman! Sedan kom det en lång radda från Vänsterpartiet. Det var högt och lågt. Man menar att det prioriteras fel. Vänsterpartiet har en i grunden socialistisk uppfattning, vilket innebär att man i stort sett kan beskatta lönekollektivet hur mycket som helst. Man menar att man kan göra större satsningar på offentliga verksamheter än alla andra. Det är bara det att vi i slutändan med Vänsterpartiets politik, fru talman, inte kommer att ha tillräckligt många människor som jobbar i Sverige. Och det slår mot vår ekonomiska tillväxt.
Man måste också se till att det finns en privat sektor och att det finns människor som kämpar och sliter och som går till jobbet varje dag. De förtjänar att få lite lägre skatt så att de kan få mer frihet i sin vardag. Det är också en prioritering. Den gör inte Vänsterpartiet, men vi gör den prioriteringen.
(Applåder)
Fru talman! I sitt slutanförande i det senaste replikskiftet talade Fredrik Malm om tillväxtpolitik. Kvittot på regeringens tillväxtpolitik kom i förra veckan då man fick skruva ned prognosen ytterligare för den svenska tillväxten.
Samtidigt har vi en klimatkris i världen, skenande gängkriminalitet i landet och stora globala hälsoproblem som flera begynnande pandemier, antibiotikaresistens och så vidare, och vi har ett försämrat säkerhetsläge.
Lösningen på de samhällsproblemen - sjunkande tillväxt och de uppräknade hoten - skulle man kunna ha i ett slag genom att satsa på forskning. Att satsa på forskning skapar tillväxt och kan bidra till att lösa samhällsproblemen.
Liberalerna säger att de satsar på forskning. På pressträffen i förra veckan när forskningspropositionen presenterades hette det att det var historiska satsningar. Det var den största forskningspropositionen någonsin.
Jag noterade att Fredrik Malm i ett tidigare replikskifte sa att man ökar resurserna varje år. Men det är med detta som när Lotta Edholm fick sitta och förklara sig i 30 minuter när hon hade sagt att man gjorde historiska satsningar på skolan. Det var egentligen 2 miljarder i nedskärning.
Det är samma sak med den historiskt stora forskningspropositionen. De senaste 20 åren har det presenterats åtminstone tre stycken som ledde till mer forskning, det vill säga där man i fasta priser hade högre belopp. Detta är ju lögn.
Jag undrar: Varför satsar inte Liberalerna på forskning?
(Applåder)
Fru talman! Det enkla svaret är att vi gör det. Vi ökar anslagen till svensk forskning och till högre utbildning. Det har gjorts i de flesta forskningspolitiska propositioner som har kommit. De kommer alltid i mitten av mandatperioden, och så löper de över fyra år. Den som nu presenterades kommer att löpa fram till 2028.
Fru talman! När det sedan gäller tillväxt är det viktigt att påpeka att tillväxt är oerhört viktigt för att vi ska kunna finansiera vår gemensamma välfärd, för att vi ska kunna göra investeringar och för att människor ska få mer i plånboken, reallöneökningar och mycket annat.
Fru talman! Det är precis som Linus Sköld rabblar upp här. Det har varit pandemi, vi har kriget i Ukraina och vi har osäkerhet. Sverige är en mycket stor investerare. Jag tror att vi till exempel är den tionde största investeraren i USA. Det kommer nu att få en ny presidentadministration med betydande osäkerhet om vad som kommer att ske där.
Vi har enorma utmaningar i Mellanösternregionen, vilket kan påverka oljepris och mycket annat. Om det kommer en tillväxtprognos som justerar ned tillväxten beror det på den globala konjunkturen och mycket annat.
Det som är viktigt är att vi har en regering som är beredd att genomföra strukturella reformer för att få fler människor i arbete, och dit hör satsningar på forskning. Det är oerhört viktigt, inte minst sett till pandemi, klimathot, vaccin, medicinsk forskning och så vidare.
Det handlar om att vi ska kunna göra de banbrytande nya innovationerna och kunna rulla ut läkemedel som gör att vi lever längre, att vi kan bota svåra sjukdomar och så vidare. Allt det förutsätter att vi verkligen prioriterar just utbildning och forskning.
Fru talman! Fredrik Malm tror inte på politiken som samhällsförändrande kraft hör jag. Den sjunkande tillväxten är ett resultat av omständigheter i omvärlden.
Den politik som Fredrik Malm står för har ingenting med tillväxtsiffrorna att göra. Det tycker jag är desillusionerande från någon som sitter i regeringen, höll jag på att säga, eller i varje fall stöder regeringen.
Det jag skulle säga var att den största forskningspropositionen någonsin nästa år innebär ett tillskott på 1 ½ miljard. Det är inte ens uppräkning av de befintliga medlen för forskning. Det motsvarar inte ens de 3,43 procent som pris- och löneomräkningen ger i resten av statens budget.
De stora investeringarna - för det finns stora tillskott - ligger i nästa mandatperiod. Det är flera år bort. Det är nu vi har sjunkande tillväxt. Det är nu klimatkrisen är här. Det är nu vi har en orolig omvärld. Vad väntar regeringen på? Vill ni ha sjunkande tillväxt?
Nej, jag gissar att svaret är att ni vill sänka skatten för de rika. Ni kommer att bränna halva reformutrymmet på att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att göra tillväxtskapande åtgärder. Sedan kallar ni det för historiska satsningar. Jag tycker att det är pinsamt.
(Applåder)
Fru talman! Nu är vi tillbaka i en ganska vanlig vänster-höger-debatt.
Några av de stora problemen som hämmar svensk tillväxt i dag är de mycket höga priserna för elektricitet och energi. Det är en följd av att Linus Sköld och hans regeringar har monterat ned svensk kärnkraft, vilket har bidragit till detta.
En annan stor problematik är problemen med infrastrukturen när det handlar om att människor ska komma till jobbet i stora regioner. Det är också en följd av att Linus Sköld och hans parti inte gjorde de satsningarna utan i stället prioriterade att man skulle bygga höghastighetsbanor och så vidare i stället för att få den regionala inpendligen att börja fungera.
Fru talman! Vi kan hålla på och gaffla om detta fram och tillbaka hur länge som helst. Det är ganska tråkigt. Det är viktigare att vi ser vad vi kan göra för att lyfta den svenska skolan.
Vi är överens om en del. Men det finns också betydande skillnader. Framför allt fokuserar regeringen väldigt mycket på innehållet. Vi gör det genom en rad ganska tunga utredningar som nu ser över resursfördelning, friskolor, läroplaner, betygssystemet och så vidare.
Det är klart att om det hade gjorts tidigare, om den förra regeringen hade varit lite mer ambitiös och intresserad av det, då kanske vi hade fått upp tillväxten ännu lite snabbare.
Nu gör vi de nödvändiga reformerna för att vi ska kunna få en bättre samhällsekonomi och framför allt för att vi ska få fler ungdomar som är intresserade av lära sig saker och är intresserade att läsa vidare på universitet och så vidare för att utveckla hela vårt samhälle och vår demokrati.
Fru talman! Det räcker avslutningsvis att titta på tabellverket i budgetpropositionen. Hur mycket man än vill det från Socialdemokraternas sida kan man inte hävda att vi sparar när vi satsar mer resurser på detta område.
(Applåder)
Fru talman! Fredrik Malm refererade till de stora undersökningarna Pisa och PIRLS. Det var en stund sedan. Det finns även andra undersökningar som visar på vuxnas kompetenser och också på ungas digitala kompetens.
När det gäller det som handlar om skolelevers förmåga och kompetens finns det ett gemensamt mönster, och det är att likvärdigheten brister.
Det förvånar mig lite när jag läser i budgeten, och det förvånade mig redan förra året, att man för det statliga stödet för likvärdighet och kunskapsutveckling stryker begreppet "likvärdig".
Några kanske minns att jag frågade om det för ett år sedan. Svaret var att det bara var att stryka ett ord. Det skulle inte ha någon betydelse. Så svarade även skolminister Lotta Edholm på en fråga. Det var en symbolhandling och någonting som fortfarande skulle bidra till likvärdighet.
Frågan är vilken symbolhandlingen är när man sedan den 1 september inte längre behöver redovisa på vilket sätt de insatser man gör för pengarna bidrar till ökad likvärdighet.
Jag och Miljöpartiet tror att det vi behöver i skolan är mer likvärdighet. Vi behöver fler lärare som är skickliga på sitt jobb och har tillräckligt med tid med sina elever. Vi behöver fler människor som när de funderar över yrkesval verkligen ser att läraryrket är ett drömyrke och faktiskt väljer den utbildningen och den yrkesbanan.
Men denna regering väljer att släppa fokus på det som är ett av de största bekymren med kunskapsutvecklingen, nämligen den bristande likvärdigheten. Varför gör man det, Fredrik Malm?
Fru talman! Miljöpartiet hade ansvaret för den svenska skolan under ganska många år från 2014 och fram till ungefär 2021. Då minskade likvärdigheten dramatiskt i svensk skola.
Fru talman! Jag tror att man måste börja med att någonstans definiera vad detta är för någonting. Det är ett begrepp som man allmänt svänger sig med. Det har absolut ingenting med likhet att göra, eftersom barn är olika. Det handlar om att man har lika rättigheter och att man har lika skyldigheter. Men framför allt ska barn också ha lika möjligheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det betyder att alla inte kommer att kunna lika mycket och att alla inte kommer att ha läst exakt samma sak på samma sätt under lika lång tid alla gånger i slutändan.
Likvärdighet handlar alltså om att se den enskilda individen och att investera i att den enskilda eleven ska kunna nå så långt som den eleven har förutsättningar att nå och att kunna tänja gränser, lära sig ytterligare lite, höja ambitionerna och så vidare.
Fru talman! Om vi tittar på Miljöpartiets skolpolitik ser vi att Miljöpartiet ofta har gått i en annan riktning. Man har varit ganska flummig och inte tyckt att detta med struktur, ordning och reda samt lugn och ro är särskilt viktigt. Det har man länge uppfattat som någonting auktoritärt. Man omhuldade digitaliseringen väldigt mycket och sa att den skulle lyfta svensk skola. Men så blev det inte. Man har länge varit fientlig till att det över huvud taget ska finnas betyg i svensk skola. Men det är också viktigt för att öka motivationen för barn och ungdomar och så vidare.
Det denna regering nu gör är att i stor utsträckning försöka parera konsekvenser av beslut som Miljöpartiet har varit väldigt drivande i. Och vi är fast beslutna om att stärka likvärdigheten i svensk skola.
Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för historielektionen. Det är lite grann så vi brukar ha det här när Fredrik Malm och jag möts. Men om vi gör som så att jag som företräder Miljöpartiet pratar om Miljöpartiets politik så kanske Fredrik Malm kan svara på vad som är Liberalernas svar på detta. Det var Miljöpartiet som inrättade likvärdighetsbidraget på grund av den olikvärdighet som man såg, och det var inte taget ur luften.
Denna regering har fortsatt att satsa på detta stöd. Jag tycker att det är bra och helt rätt tänkt. Men varför släpper ni fokuset på likvärdighet? Det som ledamoten avslutade med var nämligen att säga att det är viktigt med likvärdighet.
Jag tror att det blir bättre om Fredrik Malm beskriver Liberalernas politik och jag beskriver Miljöpartiets politik. Om var och en får prata om sitt blir det kanske mer överensstämmande med sanningen. Nu vill jag alltså höra om Liberalernas utbildningspolitik. Varför släpper ni fokuset på likvärdigheten?
Jag ska säga några saker om betyg och digitalisering. Det är företeelser som man behöver hantera i svensk skola. Digitalisering är mer än val av läromedel. Digitalisering i skolan är framför allt någonting helt annat än det som unga och vuxna ägnar sig åt på sociala medier på fritiden.
När det gäller betyg har vi ett problem med betygssystemet, och det är vi alla överens om. Därför kommer det snart en utredning med förslag på ett nytt betygssystem. Det sorgliga i den kråksången är snarare regeringens bristande intresse av att diskutera dessa stora frågor med oppositionen, så att vi kan ta ett samlat grepp i riksdagen.
Jag ska gå tillbaka till min ursprungliga fråga. Jag vill höra om Liberalernas utbildningspolitik, och jag vill höra varför Liberalerna tappar fokus på den bristande likvärdigheten.
Fru talman! Miljöpartiets största bekymmer för svenskt skolväsen verkar vara att regeringen bytte namn på ett statsbidrag, från likvärdighetsbidraget till kunskapsbidraget. Jag ser ett antal andra utmaningar.
Det sades här förtjänstfullt från Miljöpartiet att Liberalerna får berätta om sin politik. Det gällde dock inte de tidigare replikörerna i så stor utsträckning. Men det är bra att Miljöpartiet adresserar detta.
Det enklaste är att läsa Liberalernas partiprogram och diverse skolpolitiska program. Men kan också läsa Tidöavtalet. I Tidöavtalet ser man vad denna regering kommer att göra under mandatperioden. Och det är väldigt starkt präglat, i alla fall i skolavsnittet, av Liberalernas grundvärderingar. De delas också i mycket stor utsträckning av de andra tre samarbetspartierna. Det handlar om att gå från skärm till pärm. Det handlar om att gå tillbaka till grunderna, att sätta in stöd tidigare, att höja läraryrkets status och att förbättra arbetsmiljön i skolorna, så att elever som förstör till exempel ska kunna gå i en akutskola. Det handlar också om att vi ska få ordning på friskolesektorn, så att vi fortfarande har en valfrihet men att det är rimliga ekonomiska incitament för enskilda huvudmän. Det handlar också om mycket annat.
Allt detta finns uppställt. Man kan bara googla på Tidöavtalet. Då får man upp det och kan se skolavsnittet som är tio tolv sidor. Tidöavtalet är också väldigt konkret specificerat, betydligt mer än ett annat avtal som jag var delvis involverad i för några år sedan, nämligen januariavtalet som var betydligt luddigare. Men Tidöavtalet är väldigt konkret i fråga om vad vi kommer att göra. Och jag är övertygad om, fru talman, att när det genomförs kommer det att bidra positivt till att vända utvecklingen i svensk skola.
(Applåder)
