Kajsa Fredholm (V) om Sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel

Herr talman! Reduktionsplikten är en fråga som engagerar. Oavsett om man hört talas om den eller inte är jag övertygad om att alla som äger en bensin- eller dieselbil någon gång under de senaste åren haft diskussioner kring hur fruktansvärt dyrt det är att tanka. Priserna vid pump har varit påtagliga.

Ja, reduktionsplikten är onekligen en fråga som engagerar på grund av dess effekt på bensin- och dieselpriserna men också på grund av att det är ett sätt att minska utsläppen. Reduktionsplikten innebär en viss inblandning av biobränslen för att man ska få ned utsläppen från våra transporter. Det ställer krav på drivmedelsproducenterna att minska utsläppen, vilket i grunden är bra.

Herr talman! Vi måste minska utsläppen så fort som det bara är möjligt, och vi måste göra det på ett sätt som är långsiktigt hållbart. Vi vet att den globala uppvärmningen beror på människan. Få ifrågasätter nu för tiden om detta ska göras. Frågan är snarare när och hur.

Att minska utsläppen till noll är, herr talman, egentligen rätt enkelt. Det är bara att enligt lag förbjuda alla utsläpp inom Sveriges gränser. Det är någonting som vi skulle kunna göra under nästkommande votering. Men var befinner vi oss då? Att införa en så kallad klimatdiktatur, som vissa aktivister förespråkar, är inte vägen att gå. Det är sannerligen inte vägen väljarna väljer, och demokrati är ingenting som Moderaterna är villiga att kompromissa om.

Ska vi nå nettonoll krävs det både tillväxt och höga klimatambitioner. Vi behöver ett konkurrenskraftigt näringsliv som tar oss framåt i den gröna omställningen, och vi behöver alla vara en del av den resan.

Att backa in i framtiden är fel väg att gå. Att införa förbud och tvång som står över folkets vilja skulle slå ut vårt näringsliv och göra oss alla extremt fattiga. Det skulle stanna av hela utvecklingen och ta oss tillbaka till en tid som jag inte tror att särskilt många vill se. Det var faktiskt inte bättre förr.

Den här regeringen fick ett mandat för lite över ett år sedan. Det var ett mandat för förändring, och reduktionsplikten stod högt upp på den listan.

Moderaterna är ett hoppfullt parti. Vi tror att det är möjligt att ta oss ur klimatkrisen på ett smart sätt, ett sätt som gör att andra länder följer efter och vill eftersträva nettonollutsläpp. Vi ser den gröna omställningen som en konkurrensfördel. Den bör också behandlas på det sättet - seriöst och med framtidstro.

Människan har stått inför avgörande utmaningar förr, och vi har löst dem genom nyfikenhet och innovationskraft. Jag är övertygad om att vi kommer att göra det igen.

Jag inledde med att säga att reduktionsplikten är ett sätt att minska utsläppen som i grunden är bra. Vi vet däremot att nivån som reduktionsplikten låg på var alldeles för hög. Nivån ledde till att Sverige dammsög marknaden på biodrivmedel - ett drivmedel som skulle kunna användas för att ställa om de sektorer som är svårare att elektrifiera, exempelvis flyget. I går såg vi en historisk första flygning över Atlanten med ett hållbart flygbränsle. Omställningen sker, väldigt tydligt, här och nu.

Kritiken mot reduktionsplikten för personbilar kom från många olika håll, inte minst från Riksrevisionen, som i juni i år konstaterade att det fanns stora risker med att i så hög grad förlita sig på reduktionsplikten för att uppnå Sveriges klimatpolitiska mål. Granskningen visade också att reduktionspliktens nuvarande utformning inte var genomförbar. Det är väl fullt naturligt att man då gör ett omtag. Att inte våga ifrågasätta gamla sanningar är en farlig väg att gå i politiken.

Herr talman! Det måste finnas en acceptans i klimatpolitiken. Människorna som påverkas, det vill säga hela Sveriges befolkning, måste känna att de är en del av omställningen, att de litar på den och att den är rimlig. Vi kan konstatera att reduktionspliktens höga nivåer inte vann någon rungande acceptans.

Att biobränslena inte används i våra personbilar är inte avgörande för det globala klimatet. De kommer att göra stor nytta i tunga maskiner - i flyg och i fartyg - i de sektorer som är mycket svårare att elektrifiera. För personbilar är det av största vikt att vi nu lägger fokus på att elektrifiera. Det innebär att man har ett stabilt och fungerande energisystem som möter de växande behoven och att man bygger ut laddinfrastrukturen, vilket regeringen storsatsar på.

Reduktionsplikten föreslås av regeringen ligga på 6 procent mellan 2024 och 2026 och slopas för 2027-2030. Riksrevisionen konstaterar, återigen, i sin granskning att de reduktionsnivåer som den förra regeringen föreslog baserades på bristfälliga konsekvensanalyser. Den moderatledda regeringen avser att återkomma om reduktionsnivåerna för 2027-2030. Det är uppenbart att det krävs en mer djupgående analys.

Många faktorer spelar in i prisbilden för bensin och diesel. Vi lever i en orolig värld, men att Sverige ensamt gick fram med högst krav i EU är inte att ta människors situation på allvar. Många hushåll och företag är fortsatt hårt pressade, inte minst av inflationen. Det är respektlöst och oansvarigt att tvinga en del av befolkningen som är beroende av bilen att stå för notan. Det urholkar dessutom förtroendet för klimatpolitiken.

Vi vill följa en mer långsiktigt hållbar bana, en bana som innebär att omställningen är en konkurrensfördel och som gör att andra länder vill följa efter. Klimatfrågan är global, och därför måste även lösningarna vara globala. Vi ska både minska Sveriges utsläpp av växthusgaser och uppmuntra andra länder att höja sina klimatambitioner. Enda sättet att göra det är att visa på det välstånd som kan byggas genom klimatsmarta och långsiktigt hållbara åtgärder.

Herr talman! Sverige ska vara ett grönt föregångsland. Men tyvärr kommer inget annat land i världen att vilja ta efter det svenska exemplet om det enda vi har att visa upp är höga priser, ett instabilt energisystem och lägst tillväxt i EU. Sverige ska vara ett föregångsland genom att få andra länder att följa efter. Lyckas vi inte med det är vi dåliga förebilder.

Vi lovade att sänka priserna vid pump. Steg för steg blir det nu verklighet. Att återuppbygga legitimiteten för klimatpolitiken kommer inte att ske över en natt. Men det är dags att vända kursen, och detta är en del i det.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att Rickard Nordin har en poäng här, och jag tror och hoppas att vi alla i den här kammaren är överens om att utsläppen ska ned. Att vi sedan väljer att göra på olika sätt är en annan sak.

Det finns ingen tvekan om att regeringen ska få ned utsläppen. Att vi väljer att göra det på ett annat sätt betyder inte att vi inte har några höga klimatambitioner. Vi väljer långsiktiga lösningar som kommer att göra att det här håller hela linan ut på ett sätt som reduktionsplikten inte hade kunnat göra. Det har väldigt tydligt konstaterats av bland annat Riksrevisionen.

Vi vet också att 27 av 27 länder inte kommer att kunna uppfylla sina åtaganden. Det är en svår situation. Alla måste öka sina åtaganden, minska sina utsläpp och göra ett bättre jobb här. För vår del handlar det om att lägga om kursen ordentligt och i grunden, och för oss handlar det om elektrifieringen. Elektrifieringen är nyckeln. För att det ska gå ihop över huvud taget krävs fossilfri energiproduktion, och för oss stavas det kärnkraft.

Herr talman! Sanningen är att Sverige inte var på väg att nå nettonoll. Man var möjligtvis på väg att nå 2030-målet, men jag anser att det är väldigt kortsiktigt och oansvarigt att lägga alla ägg i en och samma korg och förvänta sig att alla ska applådera och tycka att man är duktig för att man har uppnått ett visst mål. Samtidigt - ursäkta språket - skiter man ju i resten.

Målet nettonoll till 2045 är det absolut viktigaste. Det är det vi ska uppnå. Det är det stora målet för oss alla. Vi har en plan för det, och det handlar om att bygga upp energiproduktionen som under förra mandatperioden, under den förra regeringen, har raserats.

Jag vet att det irriterar Centerpartiet något att Moderaterna fortsätter att prata om kärnkraften. Jag är medveten om det. Men i grunden är det här en fråga om energi. De största utsläpparna i de andra länderna i världen är just energiproducenterna. Vi har inte haft det problemet i Sverige. Sedan 70-talet har vi lyckats minska våra utsläpp tack vare vår fossilfria energimix. Därför väljer regeringen att lägga fokus där och bygga upp det som en gång har förstörts.

(Applåder)

Herr talman! Vi diskuterar nu reduktionsplikten och vet att den ena sidan tycker att den ska vara fortsatt hög och den andra - det vill säga regeringssidan - att den ska sänkas till EU:s miniminivå. Det vet vi. Vi vet också att bensin- och dieselpriserna hade fortsatt att öka och hur de hade sett ut med vänsterpartierna vid makten. Jag vet att vänsterpartierna är oeniga på sin kant i politiken, men inriktningen är klar och tydlig.

Jag är nyfiken på hur Kajsa Fredholm kan motivera de extremt höga bensin- och dieselpriserna för sina väljare i det här läget som är väldigt svårt för många människor, hushåll och företag. Hur kan man motivera dem för väljarna när regeringen nu så tydligt har mandat att sänka bensin och dieselpriserna vid pump? Ifrågasätter man det? Jag förstår att man ifrågasätter att denna regering sitter vid makten och att vi tycker olika - sådan är politiken - men ifrågasätter man väljarna och vad väljarna faktiskt vill? Hur motiverar man i så fall det?

Herr talman! Vi har valt att lägga om riktningen, och vi fokuserar på systemperspektivet - det som gör skillnad i stort. Vi skulle vilja se att man från politikens håll slutade upp med att smådutta lite här och lite där och i stället såg systemperspektivet: Hur kan vi se till att ställa om Sverige i stort? Och det handlar i grunden om energi.

Jag hoppas att Vänsterpartiet framöver är villigt att se över frågan och ta den på större allvar. Hur ska vi i Sverige på riktigt få igång en ordentlig energiproduktion? Vi vet nämligen att det är elbilar och laddinfrastruktur som är det viktigaste när det handlar om att minska utsläppen från våra personbilar.

Sedan är det ju inte så att biodrivmedlen kommer att försvinna. De försvinner inte ut i luften bara för att de inte sätts in i våra personbilar, utan de kommer att användas i flyget, i fartyg och i industrin. Det kommer att finnas ett enormt behov. De kommer att göra stor nytta, men på annat håll. Det ser vi som någonting positivt, för det är återigen att gå tillbaka till systemperspektivet: rätt åtgärd i rätt tid och på rätt plats.

Alla goda krafter kommer att behövas, men vi väljer att ta ett steg tillbaka, höja blicken och se systemet.

(Applåder)

Herr talman! Biobränslen kan göra stor skillnad - men på annat håll, inte i våra personbilar. Det är inte där vi ser den största skillnaden, utan där ser vi att elektrifiering kommer att spela en avgörande roll. Det vet vi.

Vi vet också att det som Socialdemokraterna kallar Sverigebränsle hade inneburit en chockhöjning av priset för både bensin och diesel. Jag ställer precis samma fråga som till Vänsterpartiet: Hur kan man motivera detta för sina väljare? Det är fortfarande för dyrt att tanka - även med våra reformer, som syftar till att minska kostnaderna för bränslen. Med Socialdemokraterna skulle det bli ännu dyrare.

Det måste finnas en legitimitet i klimatpolitiken. Det måste finnas en acceptans för den klimatpolitik som förs. Människor måste känna att de är en del av omställningen. Jag vet inte hur många väljare som skulle känna det med Socialdemokraternas förslag, vilket skulle öka priserna. Vi befinner oss i en svår situation, och vi vet att all politik måste utgå från rådande läge. Det är tufft ekonomiskt för både hushåll och företag, och då ska inte politiken göra det ännu svårare.

Det behövs i stället en politik som tar människors situation på allvar, och det är det vår regering gör.

Herr talman! Vi står ju här och debatterar reduktionsplikten. Det lagförslag vi lägger fram och som vi kommer att rösta om i morgon innebär att reduktionsplikten ska ned till EU:s miniminivå, det vill säga 6 procent, mellan 2024 och 2026 och att man sedan ska se över hur den ska se ut mellan 2027 och 2030. Det är det vi diskuterar just nu. Det är alltså det som är svaret på ledamotens fråga.

När det gäller det andra som ledamoten lyfte fram ser vi att det i dag säljs en väldigt stor andel elbilar. Det skiftet sker just nu i dag. Det handlar om att ha en politik som inte slår mot en viss grupp av människor som är beroende av bilen inte minst på landsbygden.

Återigen måste det finnas en acceptans för klimatpolitiken. Om vi inte har människor, Sveriges befolkning, med oss kommer inte någon form av klimatpolitik att fungera. Man måste utgå från det demokratiska läget, det demokratiska samtalet, hur väljarna har valt att rösta och vad väljarna vill.

Att sänka reduktionsplikten är väldigt tydligt enligt vad väljarna vill. Vi väljer nu att göra det. Det är vad vi har lovat, och det är också det vi gör. Biobränslena kommer inte att försvinna bara för att vi sänker reduktionsplikten till EU:s miniminivå.

Det handlar om att Sverige ska kunna bibehålla en god konkurrenskraft så att våra klimatsmarta produkter och innovationer kan nå ut i världen och göra större skillnad än vad de hade gjort bara här på hemmaplan. Vi måste lyfta blicken, se till helhetsperspektivet och ta klimatfrågan på allvar.

(Applåder)

Fru talman! Miljöpartiet lyckades med låga elpriser på grund av att man hade Ringhals 1 och 2 som hjälpte det på traven. Nu har vi inte den lyxen längre. Det är någonting som vi fokuserar på att återigen bygga upp.

I dag har vi ett raserat energisystem som ökar priserna och ökar utsläppen. Under S- och MP-regeringen såg vi lägst tillväxt i hela EU, en raserad energiförsörjning, ökade utsläpp, och vi var inte på väg att nå målet för 2045.

Det fanns en förlorad legitimitet för klimatpolitiken. Det var ett katastrofalt misslyckande. Vad är det som får Miljöpartiet att tro att deras förslag skulle fungera den här gången?

Fru talman! Den moderatledda regeringen har godkänt mer havsbaserad vindkraft på bara de första åtta månaderna i regeringsställning än vad S- och MP-regeringen gjorde under åtta års tid. Det är väldigt tydligt att vi inte bara pratar om kärnkraft. Det är absolut ett favoritämne för att det finns en så tydlig kontrast i den frågan. Inte bara vi utan också IPCC har konstaterat att det är ett viktigt energislag och att det kommer att behövas.

Det som den förra regeringen gjorde var oacceptabelt. Det var att i förtid stänga ned kärnkraftsreaktorer i bland annat mitt hemlän. Det har orsakat problem, och bland annat har det ökat utsläppen.

De i Miljöpartiet talar sig gärna varma om att ta klimatansvar. Men samtidigt tar de inte ansvar för sin egen budget. Den är inte ens fullt finansierad. De slår sig för bröstet för att de lägger så otroligt mycket pengar på klimatet, men det är inte finansierat. Det är 220 miljarder kronor i underskott. Det är ingenting att vara stolt över.

Det är inte att ta ansvar, särskilt inte i det här svåra ekonomiska läget. Men tyvärr är det beteendet att förvänta av Miljöpartiet, som verkar tro att pengar växer på träd. Vi som moderater har inte lyxen att tro det.

Vi tror på ny teknik och innovation, och vi är hoppfulla om att klimatomställningen kommer att gå. Sättet som Miljöpartiet ibland uttrycker sig på får mig att undra hur ansvarstagandet egentligen ser ut. Som jag ser det är en förutsättning för att kunna satsa på klimatet att man tar ekonomiskt ansvar.

Hur tänker Miljöpartiet finansiera sina förslag långsiktigt? Hur motiverar man högt krav i EU för sina väljare?