Elin Söderberg (MP) om Regeringens klimathandlingsplan - hela vägen till nettonoll

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Klimatförändringarna är globala; inget land kommer undan. Vi lever inte i en egen bubbla, utan vi lever i ett sammanhang. Därför måste klimatfrågan lösas på en högre nivå, en global nivå. Självfallet ska alla länder bidra, annars kommer vi ingenstans, men vi måste ändå inse att vi är en kugge i ett större maskineri.

Fit for 55 förändrar klimatpolitiken på flera sätt. För vår del innebär det att vi har ett ramverk på en högre nivå som bland annat kräver att svenska nationella mål harmoniseras med EU-åtaganden. Många delar i klimatpolitiken måste lösas på EU-nivå för att vi gemensamt ska behålla vår konkurrenskraft och våra företags lönsamhet samtidigt som vi kan göra förändringar som faktiskt gör skillnad på riktigt.

Regeringen anser att de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser måste öka. De allra flesta länder behöver göra mycket mer för att fasa ut kol, olja och gas och för att bli klimatneutrala.

Sverige och EU har tagit en ledande roll genom bindande mål och lagstiftning som styr mot att målen nås. Alla andra stora utsläppare behöver följa EU:s exempel. Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Samtidigt är det viktigt att klimatomställningen sker med medborgarnas acceptans.

Det framgår tydligt av både forskning och klimathandlingsplanen att utan ett brett, långsiktigt stöd är det omöjligt att genomföra klimatpolitiken. Den förutsätter att enskilda och företag på olika sätt kan agera, konsumera, investera, finansiera och producera mer klimatsmart samtidigt som välståndet ökar. Det är i grunden samma faktorer som driver tillväxt. Klimatomställningen förutsätter tillväxt, men den driver också tillväxt.

Klimatfrågan kan bara lösas i en ekonomi som växer och präglas av ökad konkurrenskraft, tillväxt, stärkt beredskap och resiliens. Svenska företag har varit tidigt ute och har hittat möjligheter att dra nytta av den förändring som sker globalt. En ambitiös, långsiktig och effektiv klimatpolitik innebär därmed en möjlighet för det svenska näringslivet att ta marknadsandelar och komma in på helt nya marknader med sina fossilfria produkter, tjänster och tekniska lösningar.

Herr talman! I min inledning nämnde jag att EU i stora stycken har ritat om kartan eller kanske snarare stakat ut vägen när det gäller omställningen till ett fossilfritt samhälle. Utsläppshandelssystemet är en helt avgörande del. ETS och ETS 2 är kostnadseffektiva åtgärder där vi har en enhetlig prissättning som ger lika förutsättningar för länderna inom EU. Ihop med CBAM har vi i detta kraftfulla åtgärder som är helt avgörande för att nå målen. I och med Fit for 55 har behovet av nationella åtgärder minskat i vissa delar av politiken. Men det betyder inte att vi helt kan förlita oss på det som sker på EU-nivå.

När vi så ska göra förändringar i Sverige är det viktigt att större tonvikt än tidigare läggs på möjliggörande åtgärder och genomförbarhet, inte bara på planer där det är oklart om de kan genomföras. Regeringen ser ett större behov av att skapa rätt förutsättningar för näringslivet att genomföra den gröna omställningen, för det är näringslivet som är loket i omställningen. Utan ett väl fungerande näringsliv - ingen omställning.

För utfasningen av fossila bränslen och övergången till en cirkulär bioekonomi krävs brukande av skogen. Här är det tydligt att vi har ett hästjobb att göra för att skapa förståelse för det hållbara svenska skogsbruket men sedan även för skogens fulla potential. Man kan inte bara se skogen som en kolsänka och se bort från substitutionen. Då missar man halva nyttan.

Herr talman! Skogen och skogsfrågorna är nationell kompetens. Det har sagts många gånger i den här talarstolen, inte minst från min sida, men jag fortsätter säga det. Det är min och Kristdemokraternas syn på frågan. Det är mycket tydligt att kompetensen i alla fall inte finns i Bryssel. I denna fråga ska inte beslut tas på EU-nivå.

En annan del i klimathandlingsplanen handlar om hur avgörande en riklig tillgång på fossilfri el är för elektrifieringen och därmed omställningen. Här vinner fysik över ideologi alla dagar i veckan. För att vi ska klara omställningen behöver vi mer av allt, och då ingår just allt, även kärnkraft. Ja, det tar tid, vilket även all annan uppbyggnad av elproduktion gör, men kärnkraften har fördelen att den är leveranssäker oavsett väder och vind. Det, herr talman, kan man inte bortse från.

Vi har många projekt på gång, inte minst i norra Sverige, som kommer att kräva enorma mängder energi. Vill vi genomföra alla dessa på allvar har vi inget val. Därför jobbar regeringen enträget för att underlätta för ny elproduktion med målet att vi 2040 ska ha 100 procent fossilfri elproduktion. Den energipolitiska inriktningspropositionen kommer ytterligare att staka ut vägen i denna del.

En annan bärande bjälke i klimathandlingsplanen handlar om snabbare tillståndsprocesser. Därför jobbar regeringen på högvarv med de utredningar som redan är gjorda men även uppdrag för framtiden för att vi ska komma än snabbare framåt i frågan. Vittnesbörden är många om hur långa, krångliga och dyra tillståndsprocesser verkligen sätter käppar i hjulen för företag som vill gå före och vill ställa om. Får de inte ställa om sin verksamhet har de inte heller någon framtid.

Detta är något som egentligen är en av de lågt hängande frukter som finns kvar inom detta politikområde. Men dagens lagstiftning, inte minst miljöbalken, gör att det inte ens räcker med skylift för att nå upp till det som i alla fall borde vara en lågt hängande frukt. Eftersom regeringen menar allvar med omställningen görs det ett gediget jobb även i denna del, och det jobbet kommer att fortsätta med emfas.

Herr talman! Utbildning och forskning av hög kvalitet är helt avgörande både för omställningen och för Sveriges välstånd. Genom gröna innovationer och världsledande utbildning och forskning skapas förutsättningar för framtidens nya jobb och stärkt konkurrenskraft i industrin.

Sverige behöver fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Därför bör en så kallad STEM-strategi som spänner över hela utbildningssystemet tas fram. För att detta ska bli långsiktigt framgångsrikt krävs bland annat att både kvinnor och män väljer dessa utbildningsvägar. Sverige är redan i dag långt framme inom många forskningsområden, men vi måste fortsätta sträva framåt. Här är även den kommande forskningspropositionen en bärande del för att komma ännu längre framåt.

Herr talman! För att sammanfatta: En global fråga kräver globala svar. Det är genom internationellt samarbete, kunskapsutbyte och frihandel som vi kan åstadkomma en framgångsrik klimatomställning. EU är en central aktör såväl för att påverka utsläppen inom unionen som för att driva på omvärlden. Utan engagemang från jättar som USA, Kina, Indien och Brasilien klarar vi inte den globala utmaningen.

Teknikutveckling och en massivt ökad användning av klimatneutral el är en förutsättning för omställningen i Sverige och i alla andra länder. I Sverige är utbyggd kärnkraft den enskilt viktigaste åtgärden för att vi ska kunna minska våra utsläpp nationellt genom elektrifiering av transporter och industri. Regeringens färdplan för ny kärnkraft är en avgörande pusselbit.

Klimatomställningen kan bara lyckas om den sker i en ekonomi som växer. Legitimitet hos medborgarna är en förutsättning för omställningen. Omställningen bygger på möjligheter att hitta effektiva styrmedel som gör att förutsättningarna och levnadsstandarden för enskilda, hushåll och företag inte stagnerar och att hela landet och alla samhällsgrupper har jämbördiga möjligheter i omställningen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan. Jag föreslår fortfarande att frågor gällande Ebba Buschs uttalande ställs direkt till henne.

Självfallet ska politiken bygga på vetenskap och gedigen kunskap. En viktig del i detta, herr talman, är att man ska ha acceptans för den politik som genomförs. Annars får vi de här stora proteströrelserna, som vi ser nere i Europa.

Jag antar att det är reduktionsplikten Rickard Nordin är inne på. Det var väldigt tydligt, herr talman, att nivåerna för reduktionsplikten var alldeles för höga. Det gick inte att fortsätta. Till och med Riksrevisionen sa att den dåvarande utformningen inte var genomförbar. Det var väldigt tydligt att det i flera parametrar inte fungerade. Det var inte hållbart vare sig ekonomiskt, ekologiskt eller socialt.

Därför var man tvungen att göra om och göra rätt just för att få acceptansen. Om vi ska få med alla på tåget är det helt avgörande, vilket jag nämnde i mitt anförande. Vi måste ha en acceptans för den politik som förs.

Vi kan inte driva igenom förslag på förslag som sedan sätter käppar i hjulen för så många människor runt om i landet. Det tror jag egentligen att inget av de åtta partierna vill. Men tyvärr ser vi att det kommer förslag som ändå leder dit.

Man vill hellre komma med förslag än att se vilka konsekvenser det leder till. Låt oss hellre se på vilka förslag som vi kan lägga fram som har acceptans runt om i landet och där vi är eniga och kan gå fram rätt. Då gör vi en mycket större tjänst både för medborgarna och för klimatet.

Herr talman! Tack, Anna-Caren Sätherberg, för frågan!

Vi har en klimatlag. Den klimatlagen säger att regeringen ska komma med en klimathandlingsplan en gång per mandatperiod. Den klimathandlingsplan som ska lämnas för den här mandatperioden är nu lämnad.

Jag kan ändå inte låta bli att se tillbaka på när Januaripartierna lämnade sin klimathandlingsplan. Då kom det också kritik från olika statliga verk och bland annat från Klimatpolitiska rådet.

Det sa att klimathandlingsplanen inte uppfyllde lagens krav, till exempel. Klimatpolitiska rådet sa att även om man tolkar regeringens klimatpolitiska handlingsplan på bästa och mest generösa sätt rör vi oss inte tillräckligt snabbt i rätt riktning, till exempel.

Nu tar jag bara några citat. Jag har fler i min lista. Det var kritik som riktades mot den föregående regeringens klimathandlingsplan.

Herr talman! Det visar hur komplicerat det är. Det som är vår utmaning oavsett om man heter Kjell-Arne Ottosson och representerar Kristdemokraterna eller Anna-Caren Sätherberg och representerar Socialdemokraterna är att vi här som politiker ska ha ett helikopterperspektiv på frågan. Vi måste ta hänsyn till flera delar än vad de enskilda verken och myndigheterna behöver göra. Vi ska ta hänsyn till allt, och då är det ett givande och ett tagande.

Herr talman! Det är just därför som vi har fått kritik i vissa delar för vår klimathandlingsplan, likaväl som Anna-Caren Sätherberg och Januaripartierna fick kritik för sin klimathandlingsplan. Det visar på hur komplicerat det är när du ska gå fram och ändock ha acceptans, vilket även Anna-Caren Sätherberg nämnde.

Herr talman! Tack, Anna-Caren Sätherberg, för förslaget!

Jag får tacka för att Anna-Caren Sätherberg tar mycket av sin talartid i anspråk för att läsa ur Kristdemokraternas partiprogram. Det är inte ofta vi noterar att socialdemokrater gör det, och sannerligen inte i riksdagens kammare. Tusen tack för att detta basuneras ut!

Det visar väl på hur komplicerat det är, eftersom vi båda har fått kritik. Det visar väl på hur svårt det är. Förvaltarskapstanken är inte en form av konserverande, utan där ska man gå framåt.

Ska du klara att gå framåt måste du göra det där du har folket med dig. Annars tar du dig inte framåt. Tar du dig inte framåt kan du inte heller utveckla politiken i de vägar som vi måste gå.

Det är oerhört viktigt att vi har med oss befolkningen i de förändringar som vi ska göra. Annars hjälper det inte oavsett vilken typ av förvaltarskap du håller på med. Tänker du att du bara ska bevara och konservera kommer du inte framåt.

Här handlar det om att gå framåt men i en sådan takt att vi ser att vi får lösningar samtidigt som våra medborgare är med oss. På så sätt bygger vi någonting som är hållbart för framtiden.

Herr talman! Det är sannerligen förvaltarskap när vi bygger någonting som är hållbart och dessutom hållbart för lång tid framöver.

(Applåder)

Herr talman! Man kan göra på två sätt. Antingen går man fort och fel fram, och sedan måste man göra om och göra rätt. Det är precis vad som skedde med till exempel reduktionsplikten, där vi såg att det inte var hållbart. Man hade byggt en kurva som inte höll hela vägen fram. Man hade lagt alla ägg i samma korg. Vi blev tvungna att göra om och göra rätt. Det är självfallet inte bra, men det är bättre än att fortsätta på något som är fel. Det är det ena sättet.

Det andra sättet är att man utreder på riktigt och tar fram konsekvensanalyser för att se vad det är som är effektivt. Vad är det som är kostnadseffektivt? Vad är det som gör skillnad för klimat och miljö? Utifrån ett gediget beslutsunderlag kan man sedan fatta rätt beslut som leder hela vägen fram till nettonoll 2045. Det är det vi gör. Vi går inte fort och fel fram.

Herr talman! Jag tycker egentligen att svaret på Elin Söderbergs fråga ingår i vårt nya energimål om att ha 100 procent fossilfri energi. Där sägs det ingenting om vilken typ av energi det handlar om utan bara att det ska vara 100 procent fossilfri energi. Sedan får vi se vad marknaden, industrin och forskningen säger att vi ska ha och gå fram med det.

Detta är viktigt med tanke på all den energi som vi behöver för att klara omställningen till 2045 och för att klara alla de satsningar som görs, inte minst i norra Sverige. Vi ser hur det i dag sägs nej till satsningar i södra Sverige för att det inte finns effekt nog. Det talar för att måste ha enormt mycket mer energi. Och vi ser, precis som jag sa, att vi måste ha allt. Det nämner även IPCC i sin förrförra rapport: Ja till allt, och där är även kärnkraft med, om vi ska klara detta.

Jag förstår att man kan ha olika syn på olika kraftslag; det har jag inga problem med. Men om vi ska ha energin måste vi bygga för den, och då måste vi ha något som levererar energi alla årets dagar, alla dygnets timmar oavsett väder och vind. Vi kan inte förlita oss på att ett system som bara har förnybart ska hålla, för ett sådant system finns inte - inte i dag i alla fall. Sedan kanske forskningen kommer framåt även där, men vi är inte där i dag, och vi måste fatta beslut på de underlag som vi har i dag.

Herr talman! Jag tyckte att jag svarade Elin Söderberg i mitt föregående anförande. Vi har sagt att vi ska ha 100 procent fossilfri energi. Vad det sedan är som ska komma fram får vi se. Det är det som marknaden, forskningen och vår industri får avgöra.

Det blir lite av det som på nysvenska kallas för cherry picking, alltså att man väljer ut vilka forskningsrapporter man vill läsa. Oavsett vad, herr talman, är det så att om vi inte har en energipolitik som ger den energi vi behöver, och dessutom ren energi, har vi inte heller någon klimatpolitik.