Morgan Johansson (S) svarade Håkan Svenneling i en replik om Internationell samverkan i debatten ”Protokoll 2022/23:38 Onsdagen den 14 december” den 14 dec 2022.
Håkan SvennelingV· i en replikJag stod många gånger i denna kammare under den förra mandatperioden och kritiserade Socialdemokraterna för att de gled mot Nato. Då sa de flera gånger att Sverige aldrig skulle gå med. Peter Hultqvist, dåvarande…Fru talman! Detta betänkande handlar om Sveriges bidrag till internationell samverkan och internationellt samarbete. Det är också ett bra tillfälle att kommentera det allmänna utrikespolitiska läget, inte minst de dramatiska förändringarna i svensk utrikespolitik som högerregeringen nu vill driva igenom.
Låt mig dock börja med det område där det av allt att döma råder bred enighet, alltså Sveriges hållning till Rysslands anfallskrig mot Ukraina. När detta krig bröt ut i februari i år svarade den socialdemokratiska regeringen omedelbart och skarpt. Rysslands agerande fördömdes, och stödet till Ukraina inleddes omedelbart. Sverige drev på internationellt i EU och FN för skarpa sanktioner mot Ryssland och det ryska ledarskapet.
Detta snabba agerande från omvärlden hade Ryssland inte förväntat sig. Tvärtom hade Putin och resten av det ryska ledarskapet trodde med all sannolikhet på en snabb militär seger och att en splittrad omvärld varken skulle kunna mobilisera ett motstånd mot dem eller det stöd till Ukraina som sedan blev verklighet. Men de fick fel på denna punkt. De hade hoppats kunna ta Ukraina på några veckor, men efter nästan tio månader av krig står ryska styrkor fortfarande och stampar. De har till och med drivits bort från områden som de tidigare lagt under sig.
I dessa områden ser man också tydligt vilka fruktansvärda övergrepp den ryska armén gjort sig skyldig till. Det finns nog inte ett enda brott i lagboken när det gäller internationell rätt som Ryssland inte har begått i Ukraina. Det är brott mot folkrätten, det är brott mot krigets lagar, det är urskillningslöst dödande av civila, det är massakrer, det är illegala kidnappningar av barn till Ryssland, det är sexuella övergrepp och det är terrorbombningar av bostäder, industrier och viktig infrastruktur - allt för att plåga befolkningen på ett så grymt sätt som möjligt.
Det finns bara ett rimligt förhållningssätt till detta, och det är att sätta hårt mot hårt mot Ryssland. Ukraina måste få det stöd som behövs för att driva ut den ryska armén ur landet. Det handlar om fortsatt ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd. Det handlar om utökade sanktionspaket mot Ryssland och det ryska ledarskapet. Det handlar om bevisinsamling för att i en framtid kunna lagföra och fälla dem som i dag gör sig skyldiga till krigsbrott. Det handlar om att ge skydd åt de tiotusentals ukrainska flyktingar som tvingats fly sina hem och söka sig till andra länder, däribland vårt.
Allt detta inleddes av den socialdemokratiska regeringen, och av allt att döma tänker den nya regeringen fullfölja detta. Det välkomnar vi socialdemokrater, och regeringen kommer att ha vårt fulla stöd för en sådan politik.
Fru talman! Rysslands anfall på Ukraina innebar också att Sverige fick ompröva sin säkerhetspolitiska linje. Sverige har varit militärt alliansfritt i 200 år. Den linjen lades fast under Karl XIV Johans regeringstid och syftade till att hålla Sverige utanför krigen på kontinenten, och den har syftat till att upprätthålla stabiliteten i vår del av världen, upprätthålla freden och säkerställa att Sverige inte dras in i andra länders krig.
Denna politik har varit framgångsrik och haft stort stöd hos den svenska befolkningen. 200 år av militär alliansfrihet blev 200 år av fred.
Men Rysslands anfall på Ukraina ställde oss i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge. Den europeiska säkerhetsordningen som lades fast på 70-talet bröt i praktiken samman.
Vi socialdemokrater har alltid och kommer alltid att stå för en politik som syftar till säkerhet, stabilitet och fred i vår del av världen. Det svenska folkets trygghet och säkerhet och vårt lands oberoende ska värnas, och detta går före allt annat. Vi ägnar oss inte åt äventyrspolitik.
Efter Rysslands invasion av Ukraina drog vi socialdemokrater slutsatsen att ett Natomedlemskap nu är det som bäst bidrar till fred och säkerhet för Sverige, nu och i framtiden. Samma slutsats drog socialdemokraterna i Finland, och därmed lades kursen om för båda våra länder. Det var rätt, det var nödvändigt och vi backar upp den nuvarande regeringen i den Natoprocess som vi är mitt uppe i. Det är viktigt att den kan gå i mål.
Det är också viktigt att man hanterar processen med omdöme och inte minst att man håller de löften som man avgav före valet. Ett sådant löfte var att Sverige ska uttala samma förbehåll när det gäller kärnvapen som både Norge och Danmark har sedan decennier tillbaka. Vi ska inte ha några kärnvapen på svensk mark. Vi ska heller inte ha några permanenta Natobaser på svensk mark.
Vi socialdemokrater var tydliga med detta före valet. Det var också de nuvarande regeringspartierna. Därför blev vi och många med oss väldigt förvånade när såväl statsministern som utrikesministern och försvarsministern började svaja i den frågan och gjorde uttalanden som kunde tolkas som att de öppnade upp för kärnvapen i Sverige.
Ännu mer förvånande är att regeringen trots upprepade påstötningar från oss inte har klarat av att rätta till dessa uttalanden utan tvärtom i stället har trasslat in sig i ordklyverier efter ordklyverier. Detta bygger inte förtroende. Det är nu angeläget att regeringen klarar ut denna fråga genom ett klart och tydligt uttalande. Vi ska inte ha några kärnvapen i Sverige. Kanske kan vi få ett sådant besked i dag under denna debatt. Det vore mycket välkommet.
Nu vet visserligen alla att den här regeringen sviker så gott som alla sina vallöften. Det har vi sett under hösten - fråga bara elkunderna! Det blir lätt så när man drabbats av valfeber och lovar för mycket före valet. Men detta, fru talman, är ett löfte som regeringen inte kan bryta. Det är alldeles för viktigt. Vi behöver ett klart besked av regeringen. Stäng nu dörren för kärnvapen i Sverige en gång för alla!
Fru talman! Vi socialdemokrater söker alltid samförstånd i utrikespolitiken. Det är en tillgång för ett land att ha ett brett stöd för sin utrikespolitik. Samtidigt har vi aldrig tvekat att bryta ny mark och ta ställning i kontroversiella frågor. Den politik som Sverige fört under decennier har väckt stor respekt i omvärlden.
Sverige är ett av de länder i världen som har högst anseende. Det visas i otaliga undersökningar, där Sverige anses vara ett av världens bästa länder att leva i. Det visas rent konkret när vi kandiderar till olika internationella uppdrag, till exempel till FN:s säkerhetsråd. Det visas genom att det svenska passet är ett av världens starkaste pass som ger tillträde till flest länder visumfritt.
Vårt goda internationella anseende gynnar svenskars intressen inom alla sektorer, bidrar till svenska företags exportframgångar, lockar internationella investeringar till Sverige och gör att innovationskraften växer när talanger inom olika områden söker sig till Sverige. Det går inte att överskatta de positiva effekter som Sveriges goda anseende för med sig.
Det goda anseende som Sverige åtnjuter har högerextrema, rasistiska, nazistiska, islamistiska och ryska smutskastningskampanjer på Twitter inte lyckats ändra på, trots att man verkligen har försökt. Alla som följer sociala medier vet vilken kloak av rasism och hat de kan vara.
När det gäller den högerextrema smutskastningen av Sverige handlar det ofta om trollkonton med koppling till Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige eller Nordiska motståndsrörelsen. Det kan också vara konton knutna till Ryssland. När det gäller islamismen handlar det till exempel om den lögnaktiga kampanjen mot svensk socialtjänst, som vi nu har sett pågå i nästan ett år.
Sverige är en måltavla för extrema rörelser, men de har inte lyckats riva ned vårt goda anseende, så här långt. Man kan dock inte komma ifrån att bilden av Sverige har fått sig en allvarlig törn efter valet. Sverige är det land som har gått i bräschen mot rasism och främlingsfientlighet i decennier. Ta bara kampen mot rassegregering och apartheid i Sydafrika under Olof Palmes tid! Det första jag gjorde som ung SSU:are på 1980-talet var att samla in pengar till ANC.
Men det var då. Nu avtecknas den svenska flaggan i internationella medier som ett gult hakkors på blå botten, på grund av bisarra uttalanden som regeringsunderlaget gjorde direkt efter valet. Sverige klumpas nu ihop med länder som Ungern och Italien, där auktoritära och högerextrema rörelser vunnit framgång. Detta skadar bilden av oss.
Det är samma sak med klimatet. Sverige var det land som gick i bräschen för klimatomställning och en progressiv miljöpolitik, under Göran Perssons ledarskap med visionen om det gröna folkhemmet. Det var då. Nu styrs svensk miljöpolitik i realiteten av klimatförnekare, och Miljödepartementet ska läggas ned. På klimattoppmötet i Egypten tidigare i höstas var bedömarna eniga om att Sverige har gått från att utöva ledarskap i klimatfrågorna till att i stället utgöra en bromskloss, trots att klimatkrisen är värre än någonsin och trots att världen håller på att koka över.
När det gäller jämställdheten var Sverige det land som tydligare än något annat drev på för kvinnors och flickors rättigheter. Under Margot Wallströms och Ann Lindes ledarskap skapades den feministiska utrikespolitiken, som syftade till att i alla delar av utrikespolitiken verka för att kvinnor ska ha lika rättigheter, lika resurser och lika representation som män. Den politiken var framgångsrik och väckte stort gillande, och snart hakade fler länder på: Tyskland, Frankrike, Kanada, Mexiko och ett stort antal andra länder.
Men det var då. Nu överger högerregeringen den feministiska utrikespolitiken, samtidigt som kvinnorna gör uppror i Iran, samtidigt som kvinnors rättigheter utmanas mer än på länge, samtidigt som högern och religiösa extremister flyttar fram sina positioner, bekämpar aborträtten och andra sexuella och reproduktiva rättigheter, samtidigt som allt fler flickor världen över förvägras skolgång och samtidigt som vi världen över ser hur flickor och kvinnor lider mest och utsätts för de värsta övergreppen i samband med krig och konflikt. Exakt då väljer den svenska regeringen att göra en kraftig högersväng och överge den feministiska utrikespolitiken.
På samma sätt har vi det med biståndet. En gång gick Sverige i bräschen för en ordning där världens rika länder åtminstone skulle vara beredda att sätta av en hundradel av sina inkomster till de allra fattigaste i världen, till mat åt den som hungrar, till skolor i fattiga länder så att alla barn, också flickor, kan gå i skolan, till humanitära insatser för att få ut sjukvård och tak över huvudet vid katastrofer och till demokratirörelser i diktaturer för att driva på för förändring. Det var en politik som det funnits bred uppslutning kring under mer än 50 år. Enprocentsmålet är ett uttryck för den solidaritet som vi som land vill visa de människor som lever i fattigdom och förtryck.
Men det var då. Nu överger högerregeringen enprocentsmålet, trots att ett par av regeringspartierna, Kristdemokraterna och Liberalerna, lovade dyrt och heligt före valet att de skulle upprätthålla det. Också detta löfte bröts, som så många andra, trots att behoven är större än någonsin, hungern och fattigdomen ökar och demokratin är på tillbakagång världen över. Sverige har tagit av sig ledartröjan, uttryckte en av civilsamhällesorganisationerna det på den hearing om biståndet som vi hade för några veckor sedan.
Och så har vi FN. Sedan Dag Hammarskjölds dagar och långt före det har Sverige varit ett land som i alla lägen stått upp för multilaterala samarbeten, för folkrätten och för en regelstyrd världsordning. Vi har bidragit till FN och dess organisationer - Unicef, UNDP, UNHCR, World Food Programme, UN Women och många fler - eftersom vi vet att ett starkt och stabilt FN är helt nödvändigt för att många av mänsklighetens utmaningar ska kunna hanteras, såsom krigen, klimatkrisen, fattigdomen och den djupt moraliskt stötande ojämlikheten.
Men det var då. Nu aviserar högerregeringen dramatiska nedskärningar av Sveriges bidrag till FN. Jag kan knappt tänka mig något mer ogenomtänkt. Just i ett läge när vi har ett storkrig i Europa väljer regeringen att försvaga FN.
Fru talman! Allt detta sammantaget - den extrema högern i regeringsunderlaget, den övergivna klimatpolitiken, nedtonandet av kvinnors och flickors rättigheter, nedskuret bistånd, nedskärningar i fråga om FN - noteras i omvärlden. Det går inte oförmärkt förbi. Mycket av det som tidigare har utmärkt Sverige i utrikespolitiken kastas över bord. Sverige blir helt enkelt mindre som Sverige. Sverige drar sig undan den internationella scenen, blir passivt och provinsiellt. Från att ha varit ett land som har haft en aktiv global dagordning för jämställdhet, för klimatomställning, för internationell solidaritet, för minskade klyftor mellan fattiga och rika och för demokrati och mänskliga rättigheter, ser vi nu hur Sverige tappar sitt ledarskap på område efter område. Från att ha varit ett land med en stark profil i världspolitiken, som många andra länder har sett upp till, blir vi nu ett land som kryper ihop i en hörna och som bara försöker hanka sig fram. Det skadar Sverige.
Fru talman! Det kommer att finnas anledning att återkomma många gånger under kommande år till den kraftiga högersväng som vi nu ser i utrikespolitiken. Vi har utvecklat våra ståndpunkter i den kommittémotion som vi har väckt med anledning av budgetpropositionen, men dessa yrkanden kommer att behandlas vid senare tillfälle. Jag nöjer mig därför i dag med att hänvisa till det särskilda yttrande som vi har i betänkandet.
I detta anförande instämde Johan Büser och Tomas Eneroth (båda S).
Fru talman! Det är mycket av den kritik som Morgan Johansson riktar mot regeringen i sitt långa anförande som jag måste hålla med om. Det är verkligen allvarligt hur den nya svenska regeringen förändrar bilden av Sverige internationellt. Det är jag och Morgan Johansson eniga om och kommer att ta upp många gånger i denna kammare under mandatperioden.
Morgan Johansson tar också upp den egna socialdemokratiska omsvängningen om Nato och nämner, med rätta, den historiska dimensionen - det vill säga 200 år av alliansfrihet - och konstaterar att det sedan skedde en snabb omsvängning. Även om han beskriver processen som gedigen tror jag att det är många svenskar som undrar hur det kunde gå så fort. Det kändes som att det var några Zoommöten inom Socialdemokraterna snarare än en gedigen process med en folkomröstning som vi brukar ha om stora och avgörande frågor. Frågan är varför Socialdemokraterna hade så bråttom när det ändå visade sig att Erdogan lade ett rejält krokben och vi nu hade haft ganska gott om tid på oss att diskutera dessa frågor om det hade varit en annan tidtabell.
Före den socialdemokratiska omsvängningen skedde det säkerhetspolitiska samtal mellan riksdagens alla partier. Jag deltog själv i dessa samtal. En av de saker som diskuterades var just detta med förbehåll. Men det avfärdade Socialdemokraterna och gick i stället på handslaget mellan S och M.
En annan sak som togs upp under dessa samtal var riskerna med Turkiet och att det fanns risk för att Turkiet skulle lägga krokben.
Jag undrar hur Morgan Johansson i dag ser på det krypande som vi nu ser från den svenska regeringen inför Turkiet för att blidka dem med anledning av Natoansökan. Jag undrar också om han ångrar att man faktiskt inte gjorde ett formellt förbehåll i maj när vi satt i säkerhetspolitiska samtal med tanke på att regeringen nu drar iväg och öppnar upp för kärnvapen och utländska baser.
Fru talman! Det som hände tidigare i år i och med Rysslands anfall mot Ukraina var en oerhörd händelse. Det var den största förändringen under hela efterkrigstiden när det gäller europeisk säkerhetsordning, den som hade lagts fast på 1970-talet med den europeiska säkerhetskonferensen. Denna säkerhetsordning utmanades nu av Ryssland på ett sätt som vi inte hade sett tidigare. Då förändrades förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik, enligt vår uppfattning, och vi var tvungna att dra våra slutsatser. Samma slutsatser drog man också i Finland.
Som jag sa i mitt anförande kommer vår ingång alltid att vara att verka för stabilitet, fred och säkerhet i vår del av världen. Och vi kommer att använda oss av de samarbeten som behövs för att kunna åstadkomma det.
Denna process handlade inte om några korta Zoommöten i vårt parti. Jag hade själv ett stort antal möten i våra partidistrikt och i våra föreningar för att diskutera just detta. Det var en djupgående dialog som vi hade inom vårt parti, och den är jag stolt över. Jag är också väldigt stolt över att vi kunde klara av att på ganska kort tid landa en sådan viktig och allvarlig process. Det är snarare tecken på en styrka hos vårt parti att kunna göra det.
Vi får se hur det går i processen. Vi kommer naturligtvis att ge regeringens process fullt stöd framåt. Jag har ingen anledning att söka konflikt med regeringen i processfrågan. Däremot efterfrågar jag ett klart och tydligt besked från regeringspartierna om att det som de sa före valet, det vill säga att de ska uttala ett förbehåll mot kärnvapen på svensk mark, måste gälla även efter valet. Det förutsätter jag. Det är nämligen så man gör när man gör upp med andra partier över blockgränsen, alltså att handslag helt enkelt gäller. Då vill man inte råka ut för att den ena parten efteråt plötsligt börjar svaja i väldigt centrala frågor. Det är därför som vi ställer dessa frågor. Ge oss nu ett klart besked om att detta fortfarande gäller. Vi ska inte ha några kärnvapen på svensk mark.
Fru talman! Jag stod många gånger i denna kammare under den förra mandatperioden och kritiserade Socialdemokraterna för att de gled mot Nato. Då sa de flera gånger att Sverige aldrig skulle gå med. Peter Hultqvist, dåvarande försvarsministern, sa det så sent som i november på en partikongress. Men i stället ändrade de sig om Nato väldigt snabbt, och de frågade aldrig svenska folket vad man tyckte. De var tvungna att göra detta före valet i stället för att ha en diskussion och låta folket säga sitt. De avfärdade krav på folkomröstning.
Socialdemokraterna frågade inte heller kurderna, de som nu ännu en gång får betala priset i utrikespolitiken när olika stormakter ska göra upp om sina intressen. I de nya och hemliga dokument som precis har publicerats i svenska medier listas nu vilket antal kurder som ska utvisas till Turkiet.
Morgan Johansson säger nu att man ger fullt stöd till regeringens arbete. Det innebär också fullt stöd till att kurderna ska betala priset och offras för det svenska Natomedlemskapet.
Den dåvarande svenska socialdemokratiska utrikesministern sa i denna kammare att det var ett fullt deltagande i Nato som man såg framför sig, inklusive de delar som handlar om kärnvapen.
Det är med dessa ögon som Socialdemokraterna har klivit in i Natosamarbetet. Det har aldrig funnits en tanke om att inte delta i den nukleära planering som finns i till exempel NPG-gruppen. Vi diskuterade också i de säkerhetspolitiska samtalen att man här, likt Frankrike, skulle kunna göra ett undantag. Men det var aldrig aktuellt för Socialdemokraterna. Och nu när de förlorade makten får de också betala priset, alltså att handslaget med Moderaterna inte var värt någonting och att Moderaterna älskar Nato ännu lite mer än Socialdemokraterna och därför absolut inte vill stänga några dörrar vare sig för utländska baser i Sverige eller för kärnvapen på svenskt territorium.
Fru talman! Vi får väl se hur det blir med det. Denna debatt har precis börjat. Vi får se om vi får något besked från regeringspartierna på den punkten. Det vore, som sagt, välkommet.
Jag vill säga en sak till Håkan Svenneling. Nej, vi har aldrig sagt att kurderna på något sätt ska behöva betala priset för detta - aldrig. Tvärtom har vi kritiserat regeringen när den har gått längre än de skrivningar som vi har haft tidigare. Madridavtalet, som det fattades beslut om i somras, var väldigt tydligt på denna punkt, nämligen att Sverige inte skulle lämna stöd till YPG/PYD men skulle inte heller ta avstånd från dem på det sätt som regeringen sedan gjorde och som sedan väckte den diskussion som vi nu har.
På samma sätt har vi kritiserat Turkiets krigföring mot kurderna i Syrien. Vi var ute och riktade skarp kritik mot Turkiets sätt att bedriva den krigföringen - och att de över huvud taget tog chansen att göra det.
Detta innebär alltså inte på något sätt att vi har sagt att vi inte ska kunna kritisera Turkiet när landet till exempel bryter mot folkrätten, utan det är snarare tvärtom. Alldeles oavsett hur det är med Natofrågan måste Sverige kunna stå upp för folkrätten i alla sammanhang. Där kommer vi socialdemokrater att stå starka.
Håkan Svenneling säger att detta aldrig har prövats av svenska folket. Vi har precis haft ett val, och om den här frågan hade varit stor då är jag säker på att de partier som är emot i Natofrågan hade gått starkt framåt. Nu blev detta faktiskt inte utfallet. Det blev inte så, Håkan Svenneling.
Allra sist: Vi har inte glidit mot Nato på något sätt, utan det är snarare så att det som hände i och med anfallet på Ukraina i februari var att den europeiska säkerhetsordningen bröt samman. Då måste man dra slutsatser av det, liksom av att Finland gjorde sitt vägval. En regering som alltid har Sveriges bästa och Sveriges säkerhet för ögonen får ibland vara beredd att ompröva även den här typen av ställningstaganden.
Fru talman! Minnet är ibland kort - mycket, mycket kort. Jag noterade det under Morgan Johanssons anförande, fru talman.
Låt mig apropå Sveriges goda renommé nämna att Sverige under Morgan Johanssons regering kandiderade till FN:s säkerhetsråd. I efterspelet av detta har diskussionerna och debatterna här i riksdagen varit många och långa, och vi är fortfarande inte ense. Det handlar om vilka resurser som har avsatts och hur samt om vilka löften som har avgivits - apropå Sveriges goda rykte.
När det gäller Nato är jag stolt över att vi moderater länge har talat om vikten av ett Natomedlemskap. Vi ser betydelsen av detta. Jag drar mig dock till minnes att Ryssland före sitt krig i Ukraina förde fram att Sverige och Finland var buffertzoner för Ryssland. Redan här reagerade vi: Vi talade om att vi måste uppvisa ett handfast handlande och gå med i Nato. Det ska inte vara Ryssland som styr vad Sverige ska göra. Då stod inte Socialdemokraterna alls upp för ett medlemskap i Nato.
Vi har varit principfasta i den här frågan, och det kommer vi att fortsätta vara. Ensam är nämligen inte stark. Vi behöver ett medlemskap, precis som Danmark och Norge. Finland var först ut, och det är vi väldigt glada för. Vi ska nå resultatet - ett Natomedlemskap - tillsammans.
Fru talman! Jag förstod faktiskt inte den första delen av Margareta Cederfelts replik. Menar Margareta Cederfelt att vi inte har ett gott internationellt rykte? Det har vi nämligen. I så gott som alla mätningar där man frågar människor vad de tycker om olika länder kommer Sverige i topp.
Det manifesteras också på punkt efter punkt. Margareta Cederfelt nämner valet i FN:s säkerhetsråd - ja, Sverige var ju ett av de länder som valdes först och med störst stöd. Så hade det inte blivit om vi inte hade haft ett så gott renommé. Det är inte heller en tillfällighet att vi har det, utan vi har byggt upp det under decennier. Påstår Margareta Cederfelt att vi inte har detta goda rykte och anseende anser jag att hon är fel ute, för jag påstår att vi har det.
Naturligtvis tas Natofrågan upp. Jag är glad att vi under våren kunde genomgå den här processen ganska snabbt och i gott samförstånd. Jag är glad att vi kunde göra det, men det bygger på att båda parter faktiskt ser till att hålla vad man tidigare har lovat. I mitt anförande bad jag om ett klargörande från regeringspartierna: Sluta svaja i kärnvapenfrågan! Lämna besked! Margareta Cederfelt har nu chansen att lämna ett besked. Ska Sverige ha kärnvapen på svensk mark eller inte? Lämna ett sådant besked nu, Margareta Cederfelt. Stäng dörren för kärnvapen på svensk mark!
Fru talman! Jag noterar att Morgan Johansson inte har stängt dörren när det handlar om Sveriges ansökan till FN:s säkerhetsråd - inte i en enda av de frågor som jag lyfte fram här och som vi har debatterat i riksdagen ända sedan ansökan påbörjades.
Vi har inte blivit helt klara över vad beskedet är från Socialdemokraterna gällande kostnaden, vilka arrangemang som har gjorts och hur själva ansökningsprocessen har gått till. Det har varit utredningar och KU-anmälningar, men Socialdemokraterna tiger lika fullt och fast som Morgan Johansson gör här. Det skulle vara intressant att få en kommentar om detta så här en tid efteråt. Jag utgår nämligen från att före detta ministern kan svara på frågorna.
Jag nämnde Danmark och Norge, som gick med i Nato utan förbehåll. Morgan Johansson menar dock att det ska finnas ett förbehåll i den svenska medlemskapsansökan och att det ska finnas ett förbehåll i den finska medlemskapsansökan, vilket andra länder inte har lyft. Är det detta jag hör? Jag skulle vilja höra hur Morgan Johansson ser på detta.
Mig veterligen finns det inga kärnvapen från Nato i vare sig Danmark eller Norge. Så är det, Morgan Johansson. Det skulle vara intressant med en kommentar också kring detta.
Fru talman! Det här är ju rena snurren. Jag är inte riktigt säker på vad Margareta Cederfelt faktiskt är ute efter.
Menar hon att vi ska skämmas för vår tid i FN:s säkerhetsråd? Ska vi skämmas för att Jan Eliasson kunde sitta som ordförande i FN:s säkerhetsråd under en mycket kritisk period? Vill hon det? Vill hon att vi ska skämmas för vårt FN-engagemang, eller vad är det egentligen hon far efter?
Är det processen för ansökan till säkerhetsrådet hon far efter har den ju granskats på längden och tvären av ett antal instanser, inklusive KU. Om Margareta Cederfelt inte är nöjd med den granskningen får hon väl gå till KU och ställa dessa frågor.
Margareta Cederfelt svarar inte på frågan om kärnvapen i Sverige. Norge och Danmark har uttalat att de inte ska ha några kärnvapen på sitt territorium. Det sa dessutom den nuvarande svenska statsministern, Ulf Kristersson, före valet. När ansökan om Natomedlemskap diskuterades här i kammaren uttryckte han sig på exakt samma sätt som Magdalena Andersson gjorde, nämligen att vi inte ska ha några kärnvapen. Sedan går det några månader, och så blir det val. Då börjar plötsligt alla tre att svaja - försvarsministern, utrikesministern och statsministern.
Det är därför jag ställer frågan: Kan vi få ett klart besked från Moderaterna? Om vi inte kan få det är det faktiskt allvarligt. Stänger ni dörren för kärnvapen och fasta Natobaser i Sverige, Margareta Cederfelt, eller gör ni det inte? Har ni öppnat den dörren?
Vår linje är klar. Jag tror nämligen att det skulle vara väldigt farligt att öppna den dörren över huvud taget; jag tror att det skulle vara destabiliserande för vår del av världen. Man leker inte med kärnvapenfrågan på det här sättet. Det är faktiskt allvarliga saker vi talar om.
Margareta Cederfelt har ett inlägg framför sig. Där kan hon kanske klara ut vilken linje den här regeringen egentligen har - om det är samma linje som före valet eller om man har börjat svaja på den här centrala punkten.
Fru talman! Det var en vinglig färd vi fick följa med på under Morgan Johanssons anförande - lite som en vinglig lådbil nedför steniga backar med försök att balansera samförståndsanda mot en osedvanlig svartmålning av den nationella enigheten och hållningen i Sveriges säkerhetspolitiska läge. Då har jag inte ens nämnt Sverigebilden. Jag upplever att den inte alls stämmer överens med den bild som de ansvariga myndigheterna och organisationerna tecknar. De kan inte se den stora och allvarliga förändring av Sverigebilden utomlands efter valet som Socialdemokraterna vill utmåla.
Detta kan ha att göra med att man lutar sig mot information som inte går att verifiera. Morgan Johansson ägnade ju en del av sitt anförande åt trollkonton och liknande, som jag tror att vi alla tar avstånd från på olika sätt. Det skorrar lite illa att Socialdemokraterna dagarna före valet ägnade en något cirkusartad presskonferens åt att utmåla det största oppositionspartiet vid detta tillfälle - numera det största partiet i majoriteten - som ett stort säkerhetspolitiskt hot och i nästa andetag hänvisade man till att man söker samförstånd. Detta var fruktansvärt allvarligt, och det påpekade också den samlade säkerhetspolitiska expertisen i landet. Det såg inte bra ut. Jag är dock glad om man har tagit lärdom av detta och nu söker samförståndsanda och gemenskap i Sveriges säkerhetspolitiska utmaningar.
Socialdemokraterna brukar påpeka vikten av att vara lyhörd för expertis och för myndigheters rapporter liksom för forskning och fakta. Därför är min första och enkla fråga: Vad är Morgan Johanssons och Socialdemokraternas grund för att överbefälhavaren har så fruktansvärt fel när han är väldigt tydlig med sina rekommendationer till Sveriges riksdag och regering om att Sverige inte bör ringa in några tydliga förbehåll under ansökningsprocessen till Nato? Varför har ÖB fel och Socialdemokraterna rätt?
Fru talman! Under min tid som inrikesminister var jag också ansvarig för Myndigheten för psykologiskt försvar. Jag var med om att starta den myndigheten, och jag var med om att utse dess generaldirektör. Så gott som varje vecka tog jag del av information om de kampanjer som bedrivs från olika håll mot Sverige på sociala medier. Det gällde bland annat, som jag nämnde, den islamistiska kampanjen om socialtjänsten, som fortfarande pågår. Det gällde kampanjer med rötterna i Ryssland mot Sverige.
Det gällde också högerextrema och rasistiska konton som bedriver kampanjer varje minut. Det räcker att vistas ute på Twitter i två minuter; då förstår man detta direkt. Det är inte svårt alls - jag har trots allt hängt på Twitter en del - att se varifrån dessa konton kommer. Det är väldigt ofta konton som i ena andetaget ägnar sig åt hat, hot och svartmålning av Sverige och i andra andetaget lyfter fram Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige eller Nordiska motståndsrörelsen. Det finns mycket tydliga kopplingar, vilket för övrigt avslöjades i valrörelsen när deras trollfabriker blev exponerade.
Vi är inte födda i går, Aron Emilsson. Vi ser faktiskt vad ni gör, även om ni försöker att dölja det.
Jag går vidare till kärnvapenfrågan. Detta är politik, helt enkelt. Jag tror att det är viktigt att en så central fråga som huruvida Sverige ska tillåta kärnvapen på svensk mark avgörs av politiken med gemensamma uttalanden från de politiker som styr, eller är med och beslutar om, den svenska utrikespolitiken. Det är deras bedömningar som ska vara vägledande där. Så var det före valet, och jag hoppas att det är så även efter valet.
Fru talman! Låt mig skifta fokus.
En annan viktig del av Socialdemokraternas särskilda yttrande i detta betänkande är att man anklagar regeringen för ett ensidigt fokus på närområdet och Europa. Man uttalar till och med att svensk utrikespolitik blir passiv och provinsiell i stället för aktiv och internationell. Detta upprepade Morgan Johansson i sitt anförande.
Med tanke på historiken hos de statsråd som speglar utskottets beredningsområden och hur det har sett ut med deras planering, resande och närvaro när det gäller samverkan och närvaro internationellt samt främjande i andra länder och på andra kontinenter de senaste månaderna infinner sig frågan hur Socialdemokraterna definierar begreppet "passiv". Är det att det har varit för provinsiellt att upprätthålla och markera en mycket tydlig närvaro i Ukraina eller i Finland, som ju är vårt broderland? Traditionen bjuder att vi reser till Finland allra först, dels eftersom det är vårt grannland, dels eftersom detta utgör någon form av styrkedemonstration när det nu ska byggas en tydlig nordisk dimension inför det stundande Natomedlemskapet.
Vad är Socialdemokraternas bekymmer med att den samlade prioriteringen från majoriteten grundar sig i vårt närområde och att vårt engagemang där fyller en särskilt viktig funktion? Det skorrar lite illa mot det resonemang som andra socialdemokrater för, inte minst försvarsutskottets Peter Hultqvists resonemang om att Sverige ska fokusera på att bygga en stark och tydlig nordisk gren under ett svenskt Natomedlemskap. Detta gör att vår provinsiella närvaro blir särskilt viktig.
Vårt ansvar i förhållande till dem vi är ombud för, det vill säga det svenska folket, gör också att det ställs särskilda krav på oss att ta ett särskilt ansvar i vårt närområde.
Detta är en tydlig prioritering. Det betyder inte att man lämnar alla andra områden därhän, men man måste prioritera för att samla kraft och göra rätt sak på rätt plats vid rätt tid. Varför är Socialdemokraterna upptagna med att vara överallt men i mindre utsträckning i det som är allra viktigast just nu, nämligen vårt närområde och området däromkring, inte minst Ukraina och Europa?
Fru talman! Aron Emilsson behöver inte undervisa mig om vikten av att ha ett starkt engagemang vare sig när det gäller Europafrågorna eller när det gäller Norden. Finland var ett av de länder som vi i praktiken åkte i skytteltrafik till under hela våren för att samordna politiken. Jag har suttit i EU:s ministerråd i tolv år. Jag har suttit i Europarådet.
Det är klart att alla vi socialdemokrater som har varit aktiva på den internationella scenen vet att engagemanget i närområdet - Norden, Europa och andra länder i Sveriges närhet - är extremt viktigt.
Problemet här är att den nya regeringen prioriterar ned andra delar av världen samtidigt som dessa delar kanske på ett sätt är viktigare än någonsin. Låt mig ta Afrika som ett exempel. Där ser vi hur ryska och kinesiska intressen flyttar fram sina positioner. Vi diskuterade ju precis utvecklingen i Mali och varför Sverige drar sig tillbaka från detta engagemang. Varför gör Sverige det? Jo, därför att ryska intressen har omöjliggjort detta uppdrag. Vi ser också att kinesiska intressen är lika engagerade. I detta läge är det fel att prioritera ned Afrika.
Latinamerika och alla länder där har i många år varit en väldigt viktig samarbetspartner med Sverige på många olika sätt. Varför ska man prioritera ned den delen av världen?
Det finns ingen motsättning här. Problemet är att den nya regeringen bara fokuserar på närområdet och inte bryr sig särskilt mycket om andra delar av världen. Det är detta vi kritiserar, och det kommer vi att fortsätta göra under de här åren.
