Larry Söder

Herr talman! Precis som det har sagts i talarstolen tidigare har konsumenter det tufft just nu. Det är dyrare livsmedel, dyrare räntor och dyrare drivmedel. Därigenom blir det också dyrare produkter. De som drabbas mest är givetvis de som har små ekonomiska marginaler, och i dessa tider är det särskilt viktigt att det finns stöd och hjälp för dessa människor.

För många konsumenter är det avgörande att stödet finns lokalt i form av bland annat kommunala konsumentvägledare. Konsumentvägledningen är något som utskottet tidigare år har värnat om och givit tillkännagivanden till regeringen om. Det är en inställning som i dessa tider inte får glömmas bort, menar jag.

Antalet kommuner med konsumentvägledning har, precis som vi hörde förut, minskat allteftersom. I dag är det 168 kommuner som erbjuder konsumentvägledning till sina invånare. Det är en minskning med 11 kommuner, under innevarande år, jämfört med 2021. Det är en utveckling som vi tycker är oroande och som jag tycker att vi på nationell nivå ska ta på största allvar. Vi bör på större allvar finna en lösning på hur vi kan säkerställa att konsumentvägledning finns över hela landet. Samtidigt måste kommunerna inse att det inte bara är en kostnad i den kommunala budgeten att ha konsumentvägledning. Det är också en hjälp och ett stöd för den enskilde medborgaren som kan skapa lugn och frid för den enskilde medborgaren.

Vi har en lång tradition av att värna konsumenters rätt och att verka för ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar konsumtion. Genom ett starkt konsumentskydd säkerställer vi medborgarens och konsumentens möjligheter att få rätt mot företag som inte kan möta de krav som vi anser är nödvändiga.

I många fall handlar konsumentpolitik om att säkerställa att det som kan tyckas vara självklart också infrias när man köper en produkt på en marknad. Produkter ska alltså hålla vad de lovar. Man ska få det man betalar för, och marknadsföringen ska vara sanningsenlig och visa riktighet när det gäller varans innehåll. Oseriösa aktörer ska inte gynnas på bekostnad av alla de företag som faktiskt gör rätt, som vill göra rätt och som gör så gott de kan.

En väl fungerande konsumentlagstiftning handlar alltså inte bara om att stärka individens rättigheter på marknaden utan också om att bidra till en sund konkurrens på marknaden och till en väl fungerande marknadsekonomi.

Utgångspunkten för konsumenträtten är att enskilda konsumenter har en mer utsatt situation än de näringsidkare som de möter och därför har rätt till ett proportionellt sett starkare skydd än vad som gäller när näringsidkare gör affärer sinsemellan.

Jag skulle vilja ta upp diskussionen kring den allvarliga situationen med överskuldsättning. Jag tror att vi är ganska medvetna om att överskuldsättningen kommer att öka i Sverige. Det är inte rocket science på något sätt. Om vi tittar på hur många som är hos kronofogden när vi går ut från 2023 inser vi att det är ett större antal än vad det är just nu. Detta skapar ett stort problem för den enskilde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Jag tror att det är viktigt med både konsumentinformation och skuldrådgivning när det gäller att möta så många som möjligt och på något sätt minska dessa problem. Jag tycker att det ska vara ett prioriterat område att en människa inte ska hamna i en djup skuldfälla. Skuldfällan i sig skapar mycket problem för den personen. Men det syns inte alltid i plånboken. Det syns på annat sätt.

Det finns satsningar i vårändringsbudgeten som ligger i linje med de önskemål som jag på något sätt har framfört här. Vi har satsat på Allmänna reklamationsnämnden, så att handläggningstiderna ska vara rimliga när man lämnar in ett ärende till Allmänna reklamationsnämnden. Det har givits mer pengar till konsumentorganisationer som stöder konsumentens intressen. Det har också givits ett uppdrag till Konsumentverket om att utöka stödet till budget- och skuldrådgivare, till exempel genom kompetensutveckling, stödjande arbete och sådant. Eftersom det finns konsumentrådgivning i så få kommuner i dag tror vi att det behövs en nationell gemensam strategi för detta. Och när det gäller kompetensutveckling över landet behöver man kanske hjälpas åt på nationell nivå.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag vet inte varför Vänsterpartiet alltid vurmar för att använda statens pengar till allting. Målet måste ju vara att en student som flyttar till Uppsala, eller vart det nu kan vara, kan hitta en bostad och studera där. Vi är ett kunskapssamhälle, och vi ska se till att människor kan flytta till en ny stad och studera där.

Det måste vara målet. Målet kan inte vara att statens pengar ska användas till allting. Om vi kan effektivisera byggandet av studentbostäder genom att vi anpassar dem till dem som ska bo där har jag inget problem med det. Jag tror att Boverket kommer fram till att det finns en lösning för att göra detta.

Jag kan garantera Malcolm Momodou Jallow att bostadsministern inte har någon ambition att hindra någon funktionshindrad från att gå på högskolan. Snarare tvärtom: Fler människor måste gå på högskola. Fler människor måste lära sig nya saker. Fler människor måste ta en utbildning. Om vi kan skapa billigare studentbostäder - jag säger "billigare", för det finns inga billiga - genom att vi ändrar kraven är jag den förste att säga: Ja tack, det är jättebra för Sverige!

Vi behöver det. Vi behöver nya människor som tänker nytt, vi behöver nya företag, vi behöver nya jobb. Men statens pengar ska vi vara aktsamma med, för de kan användas på annat sätt.

(Applåder)

Fru talman! Malcolm Momodou Jallow och jag är överens om problembilden, det vill säga att det finns för få studentbostäder. Människor måste kunna flytta till en ny stad och studera. Vi är en kunskapsnation. Utan kunskapen stannar Sverige, vill jag hävda, och utan kunskap kan vi inte skapa nya företag eller nya arbetstillfällen.

Hindren är oftast att det inte finns tillräckligt med studentbostäder. Men någon definition av vad en studentbostad är finns faktiskt inte i hyresgästlagen. Det är en bostad som alla andra. Vi som parti har sagt förut att vi tycker att studentbostäder ska vara definierade i hyresrättslagen, för då tror vi att det finns en möjlighet att kunna skapa fler studentbostäder.

En annan väg att gå är att säga att visst, alla ska kunna studera. Även funktionshindrade ska kunna studera. De ska kunna hitta en lägenhet, en studentbostad, som passar dem inom den ekonomiska ram som de klarar av. Men alla behöver inte en likadan bostad. En del kan behöva en lite mindre bostad. För en del kan den vara på tredje våningen utan hiss. Man kan bygga på en våning på ett hus, vilket gör att det inte är tillgängligt för alla. Men alla ska kunna ha en bostad.

Jag ser det inte som att vi minskar tillgängligheten för funktionshindrade utan att vi ser möjligheter att bygga fler studentbostäder så att människor kan ta del av vårt kunskapssamhälle. Alla får samma möjlighet att studera. Olika förutsättningar har vi, olika bostäder kan vi behöva.

Jag har inte samma tunnelseende som Malcolm Momodou Jallow, utan jag ser en möjlighet i detta. Vi kan bygga fler studentbostäder, vi kan få dem till billigare penning och eftersom många av studenterna vill bo i centrala områden och dessa oftast är upptagna kanske man kan bygga på där det faktiskt finns studentbostäder i dag.

Fru talman! Vi diskuterar betänkandet Planering och byggande. Det är ett betänkande där 130 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden behandlas. I motionsbetänkandet föreslås avslag på samtliga dessa yrkanden. Det är det jag yrkar på, det vill säga jag yrkar avslag på samtliga reservationer i detta betänkande.

Man kan dock konstatera att regeringen har identifierat samma problematik som tas upp i flera av reservationerna. Det handlar till exempel om att det allmänna intresset ganska ofta står mot intresset av bostadsbyggande, att handläggningstiderna vid våra myndigheter är onödigt långa eller att det är onödigt krångliga bygglovsregler för till exempel studentbostadsbyggande.

En del motioner handlar om regional planering, som vi hörde Malcolm Momodou Jallow prata om. Det finns i Stockholm, Skåne och Halland. I mitt kära Halland finns detta. Man har fått tillstånd att göra detta. Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater tycker att det skulle vara så i fler regioner. Det är viktigt att regioner och kommuner samarbetar kring detta. Det ska dock inte vara tvingande, det vill säga att den ena parten ska vara över den andra. Men det borde vara nödvändigt med ett samarbete i dessa delar för att man ska kunna få en sammanhållen bostadspolitik på både nationell och kommunal nivå.

Enligt Boverkets regionala behovsberäkningar när det gäller att bygga bostäder, som vi har diskuterat flera gånger här, behöver man bygga ungefär 60 000-65 000 bostäder varje år. Det är en siffra som i dagsläget kanske känns ganska avlägsen med tanke på den konjunktur vi har och de signaler som vi hör från branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Något av det viktigaste för att man ska kunna öka bostadsbyggandet är att man vidtar åtgärder som ökar utbudet av byggbar mark. Byggbar mark behövs ju när bostadsbyggandet ökar igen, och detta tror jag att man måste säkerställa nu. Om man ökar utbudet av byggbar mark tror jag att en bieffekt blir att man reducerar kostnaden för byggandet och främjar en mångfald av bostäder med olika upplåtelseformer - hyresrätter, bostadsrätter och småhus.

En sådan åtgärd skulle kunna vara att man inför en möjlighet för kommuner att överplanera för bostäder med hjälp av en planeringsbonus, som vi kristdemokrater har föreslagit ett antal gånger. Jag hoppas att Regeringskansliet tittar på en planeringsbonus och har den ganska högt upp på dagordningen, utifrån att det är oerhört viktigt med färdiga och direkt genomförbara planer när bostadsbyggandet kommer igång igen. Så snart det finns en möjlighet ska det finnas planer färdiga, förhoppningsvis också detaljplaner, så att man kan starta bostadsbyggandet.

I snävare tider kan kommuner få för sig att effektivisera när det gäller planberedskapen. Man behöver ju inte detta direkt, just det året, och man behöver kanske pengarna till annat. Men jag tror att det skulle vara ett stort misstag för nationen som helhet.

Vi behöver också åtgärder som förtydligar behoven inom kommunernas planberedskap. Detta skulle kunna låta sig göras genom att länsstyrelsen får i uppdrag att peka ut möjliga områden för nybyggnation, som vi har föreslagit vid tidigare tillfällen. Det skulle kunna vara en hjälp och ett stöd till kommunerna. När det gäller till exempel Halland skulle då länsstyrelsen, regionen och kommunerna faktiskt kunna samarbeta om att kartlägga och se var man kan bygga nya bostäder.

Kartläggningen av den byggbara marken bör enligt min mening redovisas i ett register som är tillgängligt för allmänheten. Då vet man som bostadsbyggare var det finns byggbar mark.

Jag tror att detta kombinerat med en planeringsstimulans till kommunerna ger kommunerna ett incitament att överplanera, och möjligheten att öka bostadsbyggandet ökar då radikalt.

Vi vet av erfarenhet att småhusområden allt som oftast står längst ned i prioriteringsordningen hos kommunerna. En överplanering skulle innebära att man bygger mer småhus i Sverige, och vi tror att det är väldigt viktigt. Jakob Olofsgård sa att det var det minsta bostadsbyggandet på 100 år i Sverige. Det är anskrämligt. Människor vill bo i småhus. Vi ska bygga småhus. Det ska finnas möjlighet att bygga småhus. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi gör detta. Därför tror jag att det är bra med överplanering av marken.

Med detta yrkar jag avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Malcolm Momodou Jallow har tunnelseende i denna fråga. Du tänker inte på grannen som bor ovanför. Du tänker inte på grannen i trappuppgången bredvid. Du tänker inte på grannen som bor tvärsöver. Kollektiv bestraffning finns redan. De blir utsatta för otrygghet när det bor en kriminell i området.

Jag tänker inte låta grannar bli kollektivt bestraffade på grund av detta, utan vi måste hitta ett sätt att hantera detta och göra området tryggt. Vi måste ta i med hårdhandskarna i otrygga områden för att göra dem så trygga som möjligt.

Vi kan förbättra utemiljön så den blir fin och trevlig, och vi kan blanda bostadssociala bostäder med bostadsrätter och ägarlägenheter. Till syvende och sist handlar det dock om vilka människor som finns i området och vad de gör i sin vardag. Om det finns kriminella element där ska de inte gå fria för att de bor hos någon som inte är kriminell. Vi måste se till att sådana områden inte blir fristäder.

Jag vill påstå att Malcolm Momodou Jallow inte ser grannen som bor bredvid. Det kan vara 80-åriga Agda som inte vågar gå ut för att det finns en kriminell i samma trappuppgång. Det kan vara en tolvårig flicka som inte vågar leka på gatan där den kriminelle rör sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Man måste se samhället i sin helhet, och jag menar att det störande elementet är den kriminelle. Det är denne som ska bort, inte grannarna.

Herr talman! Malcolm Momodou Jallow och jag har diskuterat denna fråga ganska många gånger, och jag tror att vi är överens om att vi vurmar för barnen och att om barnen har det bra i Sverige så är Sverige ett bra land för både barn och vuxna.

Däremot vurmar jag inte för kriminella. De ska inte få finnas i det svenska samhället. Att de kan gömma sig hemma hos sin mamma eller bror ska inte vara ett skäl för att andra runt omkring inte känner sig trygga i sitt bostadsområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Regeringen kommer att sätta till alla klutar för att Sverige ska ha trygga bostadsområden, och det gäller även dagens utsatta områden. Det innebär att den som är kriminell ska veta att den inte är fri bara för att den bor hos någon annan. Man ska ta sitt ansvar som medmänniska, och vet man att nära och kära är skrivna på bostaden får man vara aktsam. Kan vi rädda en, två eller tre människor vill jag påstå att detta är ett pris som samhället måste sätta. Är man kriminell i Sverige får man betala ett pris för det och inte ha en fristad för att man bor hos någon annan.

Herr talman! Jag kan svaret på frågan. Andreas Carlson heter bostadsministern, och jag kan försäkra dig om att han bryr sig, Denis Begic. Han jobbar rätt hårt, och jag vill påstå att de reformer som kommer framgent kommer att påvisa hur metodiskt han jobbar med sin stab. Jag har viss inblick, och jag är ganska trygg med vad detta arbete innebär och vad det kommer att leda till framåt.

Bostadsminister Andreas Carlson har en fördel i den fråga Denis och jag diskuterar, nämligen de som är längst ned i bostadssituationen, de hemlösa, och det är att Jakob Forssmed jobbar med civilsamhället. De tillhör samma parti och kan därför diskutera med varandra och låta sina departement jobba gemensamt med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Jag håller med ledamoten om att det säger rätt mycket om ett samhälle hur man tar hand om de svagaste, de som behöver hjälp och stöd och inte kan tala för sig själva. Löser vi situationen för dem löser vi ofta situationen för alla andra. Detta måste man ha med sig, och det är därför jag vill diskutera hemlöshet. Ser vi till att ha en bostadssocial situation för dem löser vi det för alla andra eftersom det betyder att vi bygger fler bostäder så att det finns bostäder för alla typer av människor, vilket löser bostadssituationen framåt.

Frågar man vilken branschmänniska som helst önskar de en sak: långsiktiga spelregler. Investeringsstödet togs bort för två år sedan, och 2026 kommer det att ha varit borta i sex år. Om Socialdemokraterna kan lova att det inte återkommer 2026 har vi långsiktiga spelregler om att det inte finns något investeringsstöd.

Herr talman! Jag tackar Denis Begic för frågan.

Jag och Denis Begic har en rätt liknande samhällsbild. Det finns människor som är utsatta och som behöver hjälp och stöd från regeringen och samhället för att kunna skapa sig en trygg tillvaro. Det är ju en trygg tillvaro som det handlar om, och jag menar att en bostad är ett sätt att få en trygg tillvaro.

Jag tror att alla i denna kammare är överens om att det inte finns någon quickfix i denna fråga. Det är långa processer för att kunna skapa nya bostäder. Vi kan hjälpa till att skapa möjligheter genom att dessa processer blir mycket kortare. I en situation med höga priser för att bygga en bostad och höga priser för att hyra en bostad tror jag att det finns finanspolitiska åtgärder man kan vidta, men det är inte sådant som ligger på det bostadspolitiska området. Vi måste se till att det finns möjlighet att bygga bostäder när det vänder - så fort som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Precis som David Josefsson sa i sitt anförande gäller det att ha enkla regler. Vi måste se till att det finns byggbar mark och att kommunerna och bostadsbyggarna är i startgroparna när det vänder igen.

Handen på hjärtat: Det är ingen som tror att vi kan vända detta på en eller två månader, utan vi måste se till att ekonomin blir stabil för Sverige och för medborgarna och därefter försöka att hitta ett sätt att öka bostadsbyggandet igen. Jag tror inte att vi ska ge människor villfarelser om att det går att lösa den kris som just nu råder i bostadsbyggandet med bostadspolitiska mål, utan vi måste jobba mer långsiktigt.

Jag menar att staten, länsstyrelserna och kommunerna måste ta ansvar. Jag har tidigare pratat rätt mycket om planeringsbonus, och jag har pratat om att länsstyrelserna ska kunna tala om var man ska kunna bygga bostäder. Men detta är inte någon quickfix, utan det tar längre tid. Det måste vi kunna vara ärliga och säga.

Herr talman! Ett kristdemokratiskt samhällsbyggande innebär att planera för trygga, ändamålsenliga och vackra miljöer där medborgarna själva kan vara aktiva i beslutsprocessen och känna sig delaktiga i skapandet av sina närmiljöer. Att bygga ett sådant samhälle, där människor trivs och känner delaktighet och trygghet, kräver en vision om det goda samhället.

Det goda samhället innebär även att samhället har en omsorg om alla medborgare utifrån deras behov. Socialstyrelsens senaste hemlöshetskartläggning visade att cirka 33 000 personer levde i någon form av hemlöshet. Enligt kartläggningen var 11 400 personer inom hela gruppen hemlösa föräldrar till ett eller flera barn. Barn som lever i hemlöshet och har osäkra boendeförhållanden är särskilt utsatta, menar jag. Att barn saknar ett hem är den yttersta konsekvensen av ett liv i ekonomisk utsatthet för en familj. Det är inte värdigt en nation som Sverige att inte ta krafttag på det bostadssociala området.

"Mitt hem är min borg", brukar man ibland säga. För de allra flesta av oss är det så, men för cirka 33 000 människor klingar de orden väldigt falskt.

Den 17 oktober 2022 beslutade regeringen om en nationell hemlöshetsstrategi som kan motverka hemlöshet. I strategin anges fyra mål för att motverka hemlösheten: Hemlöshet ska förebyggas, ingen ska bo eller leva på gatan, Bostad först ska införas nationellt och det sociala perspektivet i samhällsplaneringen ska stärkas.

Jag menar att vi som samhällsbyggare måste ta ansvar för utvecklingen av det bostadssociala området och att vi har tagit alldeles för lite ansvar för detta. Det här är ett område som normalt inte har några starka röster, men likväl är det vårt ansvar som samhällsbyggare. Vi kan heller inte förlita oss på att hemlöshetsstrategin ska lösa dessa problem åt oss, utan vi måste ta ett aktivt steg för att börja diskutera dessa frågor på vår planhalva, där vi kan vara med.

Vi måste våga sätta tillit till de civilsamhällesorganisationer som vill arbeta med detta. De kan, vill och bör kunna hjälpa till och vara en del av lösningen.

Vi måste våga sätta press på kommunerna, och inte bara genom Bostad först - även på andra sätt kan de beakta den bostadssociala situationen i kommunen när de bygger om eller bygger nya bostäder.

Det gäller att bygga blandat boende och att bygga trygga boenden men även att fundera på hur man skapar de bästa förutsättningarna för den bostadssociala situationen i kommunen.

Karolina Skogs utredning, som jag kallar den, kom förra året och har en del bra förslag på hur man skulle kunna underlätta detta arbete. En del förslag skulle man kunna använda som grund för partiövergripande diskussioner för en god bostadssocial politik i landet - tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

En av de viktigaste delarna i Karolina Skogs utredning är att samspelet mellan den nationella nivån och den lokala nivån måste stärkas, både genom gemensamma mål som är fördelade till varje kommun och genom uppföljning på nationell nivå. Hur många bostäder blev det? Varför blev det bostäder, eller - kanske - varför blev det inte bostäder?

Det föreslås samtidigt metodstöd för att visa goda exempel på hur man har löst eller tänker sig att lösa den bostadssociala situationen.

Vad vill jag med detta? Jag vill att vi ska lyfta blicken och se dem som faktiskt inte alltid har en röst här. De 33 000 människor som jag talade om, som finns där ute, behöver oss för att få hjälp och stöd och är förtjänta av det.

Jag yrkar avslag på alla motioner och vill gärna fylla era huvuden med denna tanke när ni går härifrån.

Herr talman! Låt mig konstatera att på frågan om mitt tankeexperiment lyckades Malcolm Momodou Jallow inte svara. Det enda svar som finns är faktiskt noll. Det finns nämligen inga reformer under 2014-2022 som Malcolm Momodou Jallow skulle kunna referera till, förutom investeringsstödet, som jag tog upp i mitt anförande.

Vänsterpartiet stödde en regering under åtta år som hade denna bostadspolitik. Malcolm Momodou Jallow är lika väl medveten som jag om att reformer tar tid. De behöver ta tid. Vi behöver utredningar, och vi behöver fatta beslut i denna kammare.

Jag kan också konstatera att en regering med en bostadsminister från Kristdemokraterna historiskt har gjort väldigt mycket och kommer att göra väldigt mycket under perioden 2022-2026.

Däremot håller jag med Malcolm Momodou Jallow om att vi bygger alldeles för lite i Sverige. Vi behöver hitta reformer för att kunna öka bostadsbyggandet. Men då är det både yttre och inre delar som behöver göras. Vi behöver se till att räntorna sänks. Vi behöver se till att amorteringskravet minskar. Vi behöver se till att villapriserna ökar igen. Och det måste bli nyttigt för en fastighetsägare att äga en fastighet, även med tanke på hyror, presumtionshyror och det som gäller för nybyggnation av hyresrätter i dag, som Högsta domstolen har fastslagit.

Jag vill nog påstå att reformer finns. Reformer kommer att komma. Men tyvärr är det lite för tidigt för Malcolm Momodou Jallow att ropa efter vargen. Var lugn, Malcolm Momodou Jallow, det kommer!

Herr talman! Det är klart att detta inte är den enda åtgärd som behöver vidtas för att vi ska öka bostadsbyggandet. Där är nog hela kammaren överens. Vi behöver skaffa möjligheter för dem som vill bygga bostäder att bygga där det är attraktivt och där människor faktiskt vill bo. Men alla åtgärder tar lite längre tid än man kanske önskar i denna kammare.

Jag skulle vilja att Malcolm Momodou Jallow följer med mig på ett tankeexperiment. Låt oss säga att Malcolm Momodou Jallow år 2014 stödde ett regeringsparti som fick bostadsministerposten och fick behålla den under åtta år. Skulle Malcolm Momodou Jallow då kunna tala om för mig hur många reformer som den regeringen under perioden 2014-2022 skulle kunna lägga fram för att öka bostadsbyggandet i Sverige? Är det noll, fem eller tio?

Jag kan hjälpa Malcolm Momodou Jallow. Det finns en reform som den regeringen lade fram, nämligen investeringsstödet. Varje gång vi frågade i denna kammare fick vi höra att investeringsstödet skulle lösa bostadsbyggandet. Jag kan meddela Malcolm Momodou Jallow att investeringsstödet inte är någon reform - det är ett bidrag. Svaret är alltså noll.

Jag tror att den regering som nu sitter under fyra år kommer att göra betydligt fler reformer. Dessutom har man redan startat med till exempel studentbostäder. Man har tillsatt en utredning för att kunna skapa fler studentbostäder, vilket är viktigt för att vi ska kunna få människor att studera och sedermera arbeta och betala skatt. Då måste det finnas bostäder som de kan bo i.

Jag skulle vilja att Malcolm Momodou Jallow följer mitt tankeexperiment och talar om för mig hur många reformer den tidigare regeringen faktiskt genomförde.

Herr talman! Jag har suttit i riksdagen i åtta år, och jag tror att detta är det kortaste betänkande jag någonsin har sett. Det är väldigt tunt. Men den enda riktiga förändringen i detta är faktiskt tidsaspekten. Det ska gälla fram till den 1 maj 2028. Annars är det precis likadant som det som den socialdemokratiska regeringen lade fram. Därför borde det också vara en ganska enkel debatt i denna kammare, tycker jag.

När den särskilda regleringen om tidsbegränsat bygglov för nybyggnation för bostadsändamål infördes motiverades det med att behovet av nya bostäder på kort sikt inte kunde tillgodoses enbart genom ordinarie plan- och byggprocesser. Jag menar att den motiveringen faktiskt håller även i dag.

Vi har väldigt lite byggnation ute i våra kommuner. Om man frågar kommunerna i dag får man veta att det är ganska få som söker bygglov. Det är få planer som kommer igång igen. Det betyder också att vi kommer att ha problem med bostadsbyggandet under fem år framöver, tror jag. Därför är det ganska motiverat att vi har dessa tidsbegränsade bygglov för bostäder och att detta förlängs.

Precis som Malcolm Momodou Jallow har regeringen svårt att bedöma hur bostadsbyggandet kommer att vara under fem år framöver, och det betyder alltså att man gör en ny bedömning om fem år. Det vore inte konstigt om man då hade nya åtgärder på bostadsmarknaden som kanske gör att bostadsbyggandet börjar ta fart igen. Vi är ju i en nedåtgående trend just nu med stigande räntor, ökande produktionskostnader och sjunkande villapriser. Jag tror att detta har vänt om fem år. Då kanske det är vettigt att göra en ny bedömning.

Enligt de nya beräkningar som Boverket gör behövs ungefär 63 000 bostäder i Sverige årligen under 2022-2030. Med tanke på den rådande situationen tror vi att det är svårt att uppnå detta under åren framöver. Det betyder att vi måste vidta åtgärder för att bygga mer bostäder.

Ett tidsbegränsat bygglov för en åtgärd får ges om åtgärden uppfyller något eller några men inte alla förutsättningar för permanent bygglov, sökanden begär det och åtgärden avses att pågå under den begränsade tid som anges. Ett sådant lov ska ges om åtgärden har stöd i en detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller mark. Ett tillfälligt bygglov får alltså ges under tio år men kan förlängas i fem år till om det är motiverat.

Detta betyder att det inte är någon permanent åtgärd. Det är en temporär åtgärd. Man kan i slutändan använda marken på annat sätt än vad som statueras i bygglovet för att skapa byggnation, lägenheter och bostäder för människor. Jag tycker att detta är ganska bra. Det är en åtgärd som behövs i dessa tider.

Jag förstår att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte tycker att detta kan vara den enda åtgärden. Jag tycker inte heller att det ska vara den enda åtgärden. Men det är ändå en åtgärd som behövs och som behöver finnas i fem år till. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Herr talman! Vi talar som sagt om associationsrätt. I betänkandet finns 26 yrkanden i motioner och 9 reservationer från Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. Det är kanske inte det största betänkande vi ska diskutera här i kammaren, men det är ack så viktigt.

Med tanke på alla nya lagar och kontroller och allt byråkratiskt krångel som det administrativa Sverige kommer på har jag funderat lite på vem som vill, kan och orkar bli företagare. Vi förväntar oss att man kan alla regler från början och att man vid sidan om den huvudsysselsättning som man skapade verksamheten för hinner med att göra alla administrativa delar. Det administrativa Sverige utgörs för övrigt även av oss här, vill jag nog påstå.

Man glömmer kanske bort att vi ställer nästan samma krav på alla bolag, såväl fåmansbolag som stora bolag. Vi förväntar oss att alla ska kunna alla regler direkt. Jag tycker att det är väldigt hög förväntan på en människa som har en idé och tanke, skapar ett bolag och sedan ska kunna allt detta. Ingen kan allt som krävs redan från början, utan man formas till det.

Entreprenörskap handlar snarare om ett genuint intresse för det man gör och en vilja att driva och utveckla en verksamhet. Många människor har idéer och drömmar, men det är långt ifrån alla som kan förverkliga dem. Att vara företagare handlar om att ha en drivkraft att kunna omsätta sina idéer och drömmar i handling. Oftast grusas dessa idéer och drömmar i de administrativa, byråkratiska delar som vi lägger som pålagor på dem.

En entreprenör beskrivs ofta som någon som ser möjligheter före hinder och är kreativ och modig. Men vi i det administrativa Sverige sätter upp hinder så att de inte kan vara kreativa och modiga.

Forskning visar att det är vanligt att entreprenörer är riskbenägna, vilket inte betyder att de är dumdristiga utan snarare medvetna om riskerna med sina satsningar. Bra egenskaper är också att vara målinriktad och på samma gång prestigelös och ha en förmåga att ändra felaktiga beslut till rätt beslut. Men vi i det administrativa Sverige vill att de fattar rätt beslut direkt. Vi ser inte att människor kan göra rätt en annan gång.

Dessa människor är, vill jag hävda, de som driver samhället framåt på många sätt med idéer, tankar och företag. Det är de som vågar utmana, prova, testa och förlora; många av dessa människor förlorar faktiskt sitt insatta kapital, sin tid och sitt engagemang. Men de kan även vinna och skapa något unikt. Många av Sveriges stora företag skapades som små företag och är i dag multinationella. Detta ska vi politiker och samhället uppmuntra och hjälpa så mycket som möjligt.

Det är oerhört svårt att bli företagare i dag. Dels är det svårt att finansiera uppstarten av verksamheten då det är svårt att få tag på riskkapital. Dels är vi som människor inte bäst på allt. Den administrativa delen kan vara väldigt betungande för många människor.

Just den administrativa delen av företagandet har motionerna som behandlas i betänkandet koncentrerat sig på, vilket gör mig glad. Det handlar om bokföring och hur den ska förvaras och hanteras. Det handlar om sammansättningen i bolagsstyrelser samt rapportering om hållbarhet och mångfald. Sammanlagt finns nio reservationer som alla på sitt sätt vill väl och vill förbättra.

Sverigedemokraterna har en motion om förvaring av räkenskaper, och det kan tyckas vara en liten del. Men när företag växer kan denna del bli en administrativ börda som är väl värd att titta på för att förenkla för den enskilde.

Jag anser att det behövs fler företagare i Sverige. Det är med dem vi bygger välfärden. Det bästa sättet att få fler företagare är att minska administrationen för dem och förenkla de regler som vi skapar.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Fastighetsrätt är ett betänkande där utskottet föreslår att riksdagen avslår alla motioner och deras 40 yrkanden. Jag står bakom utskottets förslag om avslag på alla motioner, men det betyder inte att arbetet är ogjort. Jag kan se flera gemensamma nämnare - såsom motionerna om tillgång till geodata, översyn av Lantmäteriet och andra motioner - som man kan ta med sig i arbetet framåt.

Jag skulle vilja prata lite grann om tomträtt. Systemet med tomträtter tillkom 1907 som en lösning för att mindre bemedlade skulle kunna bygga hus även om de inte hade råd att köpa tomten det stod på. Att vara tomträttshavare innebär i dag en ganska otrygg tillvaro, och utmaningarna i de ekonomiska villkoren är stora eftersom man kan få en ganska radikal ökning av tomträttsavgälden på ett bräde.

Tomträttsavgälden är normalt oförändrad under tio år eller längre. Inför en ny avgäldsperiod kan markvärdesökningar ge mycket kraftiga höjningar av tomträttsavgälden, vilket kan skapa stora problem för den enskilde. För boende i småhus kan de nya, högre avgälderna innebära att man av ekonomiska skäl tvingas flytta från sitt hem, vilket jag anser är en situation som inte är bra och som vi borde hantera på ett eller annat sätt.

Jag tycker att tomträtten är en underutnyttjad resurs i dagens situation, där tomten utgör en stor del av kostnaden för det slutgiltiga priset på en ny fastighet. Men det förutsätter att man löser den problematik som finns i dagens system. En av motionerna i dagens betänkande tar upp just tomträtten och en del av tomträttens problematik. Det finns också utredningar som har gjorts på området, men de börjar tyvärr bli lite till åren.

Jag skulle dock vilja uppmärksamma riksdagen på att tomträtten är en väg framåt för en del människor om den reformeras och hanteras ur perspektivet att det ska gå att förutse kostnaderna i framtiden.

Jag skulle även vilja tala lite grann om Lantmäteriet, precis som kollegan Lars Beckman gjorde. För ett stort antal verksamheter och för hela samhällsbyggnadsprocessen är Lantmäteriets insatser av avgörande betydelse.

Bostadsbyggandet kräver bildande av nya fastigheter, och byggandet av järnvägar kräver markupplåtelser med stöd av fastighetsbildningslagen, ledningsrättslagen och anläggningslagen. Lantmäteriets arbete är så avgörande att man bör ha handläggningstider, uppgifter och processer som fokus för att kunna göra det bästa både för den enskilde och för näringslivet. Det ska alltså vara så korta ledtider och processer som möjligt.

Kollegan Lars Beckman gjorde en föredömlig föredragning av problematiken med Lantmäteriet, och jag håller med om den beskrivningen. Jag tycker att man borde ta tag i detta; det är en väsentlig del för att vi ska kunna komma framåt.

Det finns också något annat som är viktigt och som Lantmäteriet är duktiga på, nämligen de digitala delarna. Enligt min uppfattning skulle det gynna alla parter att fortsätta effektivisera plan- och byggprocessen, bland annat genom digitala planprocesser och genom att se över möjligheten till öppna geodata för offentligheten i Sverige.

Jag vill hävda att digitaliseringen i många stycken är i sin linda i Sverige. Vi har byggt motorvägarna för digitaliseringen, men vi har inte tagit till oss att använda digitaliseringen fullt ut. Här har Lantmäteriet försökt att ligga i framkant och tagit fram en färdplan för att möjliggöra öppna geodata. Här måste vi göra mer för att kunna fortsätta att ligga i framkant, och Lantmäteriet är en myndighet som gör det på ett bra sätt.

Med detta, herr talman, skulle jag vilja yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! I dag är det inte lätt att planera sin ekonomi. Vi ser att det finns olika delar som gör att det blir svårt att planera både för företag och för den enskilde - pandemi, elpris, räntehöjningar och inflation. Ja, vi kan nog tänka oss att det kommer mer i framtiden som gör att det blir svårt för människor att planera sin ekonomi. Planeringssvårigheterna gör det också svårt att förutse hur många konkurser vi får i Sverige och hur många enskilda som får problem med att betala sina skulder.

Att inte kunna betala sina skulder är oerhört krävande för både företag och privatpersoner. Ibland är det svårt att utröna om den enskilde är den ende att skylla för att den inte kan betala sina skulder eller om någon annan är delansvarig. Har bolaget som accepterat krediten gjort en acceptabel prövning, som man bör göra? Har bolaget haft tillgång till alla fakta i form av den enskildes hela skuldbild? Givetvis är den enskilde alltid den som bör ha ansvaret och därmed göra allt i sin makt för att betala tillbaka de skulder man fått. Men det kanske inte alltid är den enskilde som ensam står för det ansvaret.

Även om den enskilde bär skulden bör man på ett eller annat sätt veta när skulden är preskriberad. I betänkandet finns flera motioner som vi bör ta med oss innehållet i för att kunna sätta en slutlig preskriptionstid. Vilken tid som den slutliga preskriptionstiden ska vara kan man givetvis diskutera - om den ska vara 10 eller 15 år för att den enskilde ska ha tillräckligt med tid för att kunna göra rätt för sig. Det handlar ju faktiskt om att den enskilde ska göra rätt för sig. Men att det bör vara en slutlig preskriptionstid är tydligt. Människor måste kunna se ett slut och kunna komma ifrån att leva på existensminimum.

Barn är en särskilt utsatt grupp när det handlar om detta. Ofta drabbas de hårt när föräldrarna hamnar i betalningssvårigheter. Därför är det oerhört viktigt att vi har ett tydligt barnperspektiv i dessa frågor. Barnperspektivet är något som vi alla i denna kammare bör ta fasta på i arbetet med att motverka överskuldsättning. Däremot är det alltid föräldrarna som är ansvariga för sina barn och sina handlingar.

Regeringen tar skuldsättningsproblematiken på stort allvar, liksom riksdagen gör. 30 stycken yrkanden visar på ett reellt problem i samhället som jag är övertygad om att regeringen tar på allvar och hanterar efter bästa förmåga.

En betalningsplan vid skuldsanering, som både Sverigedemokraterna och Centerpartiet har motionerat om, är en viktig del att titta närmare på. Även slutlig preskriptionstid, som både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har motionerat om, är en punkt som jag tar med mig och gärna lyfter fram som en del att jobba framåt med i utskottet.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Man kan konstatera att det ibland kan kännas jobbigt som kommunmedborgare att ha kommungränser mellan sig, och då kan man tänka hur det är att ha nationsgränser som gör att man inte kan prata med den andra nationens mobila eller digitala lösningar.

Jag tror att det här är en fråga som regeringen måste försöka ha lite fokus på för att underlätta för våra grannar i Norden att på ett eller annat sätt använda de mobila penninglösningar som finns i övriga Norden. Gränsövergångar är viktiga på olika sätt, men just när det gäller pengar är de oerhört viktiga.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Erik Slottner.

De nordiska statsministrarnas vision är att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region till 2030. Vi kan vara överens om att det är mycket som måste göras innan vi når den visionen, men en sak som absolut skulle kunna underlätta för mobiliteten mellan de nordiska länderna är att våra digitala system för mobila betallösningar synkar med varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi kunde läsa på svt.se att de nordiska länderna i övrigt, det vill säga de norska, danska och finska motsvarigheterna till svenska Swish, har slagit sig samman och möjliggjort mobilbetalningar mellan de nordiska länderna. Tyvärr gick inte Sverige med i denna sammanslagning, och jag undrar om statsrådet kan berätta lite mer om hur vi i Sverige tänker göra gemensam sak med övriga nordiska länder när det gäller till exempel mobillösningar.

Herr talman! Jag är en person som uppskattar att politiker vågar ta nya initiativ och göra nya ställningstaganden om det händer något i Sverige eller utlandet. Kriget i Ukraina liksom Nato har givetvis förändrat vår syn på många olika saker.

När det gäller energiförsörjningen har EU-kommissionen varit tydlig med vad som behövs för att klara av till exempel situationer där man behöver nödel. Det var därför kommissionsförordningen kom till och skulle implementeras i Sverige 2018. Där menar i alla fall jag att en regering som under åtta år inte har implementerat detta och som får kritik för det från sin egen myndighet inte har gjort sin uppgift. Jag tycker inte att man kan skylla på ett krig som startade 2022 eller på Natoansökan under samma år. Under sju år hade man kunnat lösa uppgiften, och då hade situationen kanske inte varit bra nu men mycket bättre. Jag tycker inte att man kan skylla det här på den nuvarande regeringen.

Näringsministern har på ett föredömligt sätt sagt vad man har gjort under två månader och vad man förväntar sig framöver de närmaste månaderna. Det är ett faktum att den dåvarande regeringen inte tog detta på allvar.

Joakim Sandell har inte svarat på en enda av mina frågor. Vad har Joakim Sandell gjort för att påverka sin egen regering under de åtta åren, till exempel för att Öresundsverket skulle vara kvar och för att det skulle finnas kraftförsörjning i södra Sverige? Vad är det som gör att man kan påstå att den svenska regeringen under åtta år gjorde sitt jobb när den de facto inte gjorde det när det gäller energiförsörjningen?

Jag skulle vilja ha svar på dessa två frågor. Du har ett inlägg kvar, Joakim Sandell.

Herr talman! Joakim Sandell och jag är överens om en sak: Det finns ingen energiproduktion att tala om i södra Sverige, det vill säga i Malmöregionen. Vi har som nation lagt ned Barsebäck, och Öresundsverket är inte i drift. Detta är en problematik som vi ser i Sverige i dag i och med de priser vi har. Jag tycker att näringsministern i sitt svar redovisar föredömligt hur man tänker arbeta framåt med detta för att öka försörjningstryggheten, inte bara i energiområde 4 utan även i andra områden, till exempel energiområde 3, som jag bor i.

Det finns en implementering av ett EU-regelverk, en kommissionsförordning som fanns redan 2018. Den dåvarande regeringen har alltså haft åtta år på sig att implementera detta och faktiskt trygga försörjningen även i elområde 4. Jag kan bara konstatera att den dåvarande socialdemokratiska regeringen under åtta år inte tagit hänsyn till att den här problematiken kan uppstå, alltså att man kan få en nödsituation där man inte har tillräckligt med energi. Man litade fullständigt på att det skulle lösa sig genom att man effektiviserade, vilket vi vet att det inte gör.

Jag menar att det är ganska magstarkt av en socialdemokratisk riksdagsledamot att ställa sig i talarstolen och tala om för en regering som har suttit i två månader att de ska lösa en problematik som de själva inte har löst på åtta år. Jag skulle vilja fråga riksdagsledamoten från Socialdemokraterna: Hur har riksdagsledamoten påverkat sin egen regering, som satt i åtta år och inte löste problematiken, när han tycker att det är helt okej att ställa sig i talarstolen och kräva ett svar från näringsministern efter två månader?

Riksdagsledamoten tog också upp radioprogrammet Kaliber, och jag menar att det var alldeles riktigt att de gick på Svenska kraftnät. Det riksdagsledamoten inte talade om är dock att också andra intressenter har kritiserat den dåvarande svenska regeringen. Den europeiska tillsynsmyndigheten talade ganska tidigt, 2021, om för den svenska regeringen att den inte uppfyllde kraven. Även Svenska kraftnät talade så sent som 2022 om för den svenska regeringen att den inte uppfyllde kraven. Då undrar jag vad den socialdemokratiska regeringen egentligen gjorde, om man duckade eller om man trodde att detta skulle lösa sig på annat sätt.

Min fråga till riksdagsledamoten är: Varför har inte Socialdemokraterna tagit denna situation på allvar? Malmö står utan egen energiförsörjning, och man blundar. Varför ville man skapa situationen att Malmöregionen faktiskt inte har en egen energiförsörjning utan där man i stället litar på att man ska energieffektivisera? Jag tycker att det är väldigt konstigt att man skapar den situationen för alla Malmöbor. Jag skulle vilja ha svar från riksdagsledamoten på de två frågorna.

Herr talman! Jag tror att bostadsbyggandet måste genomgå en omställning, det vill säga vi måste bygga på ett annat sätt för att göra det både mer klimatmässigt riktigt och billigare. Jag tror att en cirkulär process vore bra, men även det industriella byggandet måste fram mer än i dag.

Vi verkar också vara överens om att trähusbyggnation är framtiden och att vi ska bygga så mycket som möjligt i trä. Varför vill då Miljöpartiet att vi ska bevara så mycket skog och inte använda skogen som det är tänkt, det vill säga låta skogen växa, använda den och sedan låta ny skog växa upp? Miljöpartiets idé är att skogen ska stå kvar, men då kan vi ju inte bygga hus i trä i den omfattning som vi vill. Låt oss komma överens om att skogen är guld för Sverige. Flyger man över landet ser skogen helt bedårande ut, men vi ska inte bara titta på den utan använda den också.

Kan Miljöpartiet tänka sig att ändra sin ståndpunkt när det gäller skogen för att vi ska kunna använda träet på det sätt som är tanken i träbyggnation?