Catarina Deremar

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Vi får hoppas att det rullar på och att vi blir nöjda med deras meriter.

Jag skulle också vilja höra lite grann om någonting som har varit under uppsegling de senaste veckorna, nämligen förhållandet mellan Polen och Ukraina. Senast i dag hörde jag på radion att man nu har återtagit en utmärkelse från president Zelenskyj.

Jag har uppfattat att Polen är väldigt intresserade av att knyta goda kontakter, inte minst med oss i Norden, och att man ser det som en viktig utveckling för Polen. Detta är såklart välkommet, anser jag. Med tanke på det som har hänt mellan Ukraina och Polen och deras ordväxling den senaste tiden vill jag höra hur statsministern tror att det här kan påverka synen på stödet till Ukraina. Finns det en risk att det här skapar splittring? Är det en isolerad händelse, eller vilka konsekvenser ser statsministern att detta kan få?

Fru talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen.

Processen för Ukrainas och Moldaviens medlemskap i EU är nu igång igen efter att Ungern har slutat att blockera den. Det är avgörande att processen fortgår och att de blir medlemmar så snart som möjligt, givetvis utifrån sina egna meriter.

Hur upplever statsministern att snacket går, eller hur är känslan? Är alla lika övertygade som vi i Sverige om att detta är viktigt? Finns det andra länder utöver Ungern som har varit skeptiska eller som fortsatt är det?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i detta betänkande om nordiskt samarbete inklusive Arktis. Reservationen handlar om arbetet med att undanröja gränshinder.

Vi lever i en tid där världen förändras allt snabbare. Varje gång vi vaknar har vi en ny verklighet att förhålla oss till. Vi ser ett aggressivt Ryssland, ett Kina som tar allt större plats och ett USA som gång på gång upplevs som nyckfullt. I detta upplevda kaos är det stabila Norden som är vår trygghet. Visionen är tydlig: Norden ska bli världens mest integrerade och hållbara region till 2030. Men för att nå dit krävs handling. Vackra ord räcker inte.

För Centerpartiet är det självklart att vi bygger säkerhet tillsammans med andra. Nu när alla nordiska länder är medlemmar i Nato har vi en historisk möjlighet att fördjupa vårt samarbete. Vi måste se den nordiska dimensionen från Östersjön upp till Arktis och ut över Nordatlanten.

Centerpartiet har drivit på för att försvarsanslagen ska nå minst 3 procent av bnp – därför att vi vet att vår egen förmåga är den första försvarslinjen. Vi vill också se en gemensam nordisk-baltisk kustbevakningsinsats i Östersjön för att markera mot ryska övertramp.

Fru talman! Säkerhet handlar dock om mer än militär styrka. Säkerhet handlar om att samhället fungerar även när krisen kommer. Centerpartiet vill se en gemensam nordisk strategi för livsmedelsberedskap. Vi har varit med om tomma hyllor, och vi vet hur fort viktiga varor kan stoppas till vårt land. Vår försörjning kan vara sårbar, och vi måste omsätta våra ord i handling.

Karlstadsdeklarationen i praktisk verklighet skulle välkomnas. Varje svensk ska vara en del av totalförsvaret, och vi pratar om tio miljoner försvarsberedda svenskar.

För att Norden ska vara integrerat måste vi också kunna resa och transportera gods smidigt. I dag är Sverige tyvärr en bromskloss. Centerpartiet vill se att ett nordiskt ministerråd för infrastruktur och transporter inrättas. Vi behöver samplanera våra järnvägsstråk, exempelvis Stockholm–Oslo eller Stockholm–Köpenhamn. Det är både dyrt och dumt med onödiga gränshinder som stoppar människor i deras vardag. Den fria rörligheten är Nordens största tillgång, och den måste vi värna.

När vi blickar norrut ser vi Arktis – en region där klimatförändringarna är här och nu. Isarna smälter och stormakterna flyttar fram sina positioner. Centerpartiet vill se en ny handfast Arktisstrategi. Vi kan inte acceptera att länder som Kina, som inte är en arktisk stat, tillåts underminera den internationella rättsordningen i området. Vi ska vara en stark röst för demokrati, mänskliga rättigheter och miljöskydd i Arktis.

Fru talman! Vi får inte heller glömma bort det som binder oss samman på djupet, nämligen vår kultur, vårt språk och våra gemensamma värderingar. Centerpartiet ser kulturen och folkbildningen som det pumpande hjärtat i vårt psykologiska försvar. Det är genom kulturen vi bygger tillit, sammanhållning och förståelse för varandra.

För Centerpartiet är det viktigt att kultur- och utbildningssektorn inte prioriteras ned i det nordiska samarbetet. För oss i Centerpartiet är det också väsentligt att samarbetet kring kultur, språk och forskning är helt avgörande för att vi ska nå målet om att bli den mest integrerade regionen. När vi möts genom konsten, musiken eller studier i grannländerna skapar vi de band som gör att vi är rädda om varandra. Då bygger vi verklig resiliens – motståndskraft i en orolig tid.

Fru talman! Nordiskt samarbete handlar om tillit. Den tillit som finns mellan våra länder är unik i världen. Det sades tidigare att det skulle låta lite lika här, och jag tycker att jag har hört den formuleringen i dag. Det är väl ändå positivt.

Genom att modernisera Helsingforsavtalet och våga satsa på gemensamma lösningar inom alltifrån energi och it-säkerhet till ett fördjupat försvarssamarbete och transporter, bygger vi ett Norden som står stadigt även när det stormar i omvärlden. Centerpartiet väljer samarbetets väg. Vi väljer ett öppet, fritt och inkluderande Norden.

Allra sist måste jag få ta upp en fråga som jag har pratat om flera gånger i kammaren och i Nordendebatter. Det handlar om UWC Red Cross Nordic. Skolan ligger i Fjaler kommun i Norge. Regeringen bestämde sig för några år sedan för att dra tillbaka den svenska delen av verksamhetsbidraget. Sverige, Norge och Danmark startade skolan gemensamt. Jag har många gånger påtalat hur olyckligt detta var. Även om det är småpengar i statsbudgeten betyder bidraget mycket för skolan.

Men plötsligt, fru talman, händer det – regeringen ändrar sig. Återigen får skolan sitt verksamhetsbidrag, och det är jag mycket glad för – inte minst för de svenska ungdomar som återigen kan ansöka om en plats på skolan och få nya kontakter i andra delar av världen. Tack för det, regeringen!

Fru talman! Tänk att jag trodde att det bara var i kulturutskottet som det sjöngs i kammaren! Även skatteutskottet kan – vad trevligt!

Fru talman! Vi debatterar ett betänkande som rör en till synes liten men principiellt viktig fråga: mervärdesskatten på danstillställningar. Förslaget är enkelt: att sänka momsen från 25 procent till 6 procent. Centerpartiet välkomnar och stöder detta förslag helhjärtat. Det är en efterlängtad och självklar reform som korrigerar en orimlig och ologisk särbehandling av en folkkär del av vårt kulturliv.

Fru talman! Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera vår gemensamma välfärd. Men skatter måste också vara rättvisa, förutsägbara och så enkla som möjligt. De ska stimulera företagande och arbete, inte hämma det.

Dagens system, där en konsert, en teaterföreställning eller ett cirkusbesök har 6 procent i moms medan en dansbandskväll i en folkpark eller en bygdegård beläggs med 25 procent, är varken logiskt eller rättvist. Det är en bestraffning av en kulturform som samlar människor, skapar gemenskap och ger liv åt bygder i hela vårt land.

Varför ska det vara dyrare för en arrangör att anordna en danstillställning än en konsert? Varför ska publiken betala mer för att få dansa till musiken i stället för att bara lyssna? Denna skiljelinje har saknat en vettig motivering och har i praktiken fungerat som en straffskatt på en viktig del av svenskt förenings- och kulturliv.

Fru talman! Centerpartiet förespråkar generellt ett enklare skattesystem med färre undantag. Vi har länge efterlyst en bred och blocköverskridande skattereform som skapar långsiktiga och förutsägbara spelregler för både privatpersoner och företag.

I det perspektivet kan man invända mot olika momssatser. Men dagens beslut handlar inte om att skapa ett nytt undantag. Det handlar om att avskaffa en ologisk särbehandling och skapa enhetlighet inom kultursektorn. Som flera tidigare talare sagt är dans verkligen kultur. Att samlas för att utöva den tillsammans med andra till levande musik är en social och kulturell handling, för att vara lite präktig. Den ska självklart beskattas på samma villkor som andra kulturupplevelser.

Att sänka momsen kommer att ge ett välbehövligt andrum för de ideella föreningar och småföretagare som med stort engagemang anordnar dessa evenemang. Det är arrangörer som kämpar med små marginaler och som är helt avgörande för det lokala nöjes- och kulturutbudet, inte minst på landsbygden. Lägre kostnader gör det möjligt att arrangera fler evenemang, anlita fler musiker och tekniker och i slutändan erbjuda fler människor möjligheten att mötas. Det stärker den lokala ekonomin och den sociala sammanhållningen.

Fru talman! Som kulturpolitisk talesperson för Centerpartiet kan jag inte låta bli att se denna fråga i ett större sammanhang. Flera har varit inne på vad det här innebär för inte minst folkbildningen. Vi i Centerpartiet har i vår budgetmotion visat att vi prioriterar folkbildningen. Dans är en del av studieförbundens verksamhet. Vi vill återställa och stärka anslagen till studieförbunden. Det är pengar som den nuvarande regeringen har skurit ned på. Vårt förslag om sänkt moms på dans är en del av en helhetssyn. Vi måste värna och stärka hela den kulturella näringskedjan, från kurslokalen till dansbanan.

Fru talman! Att sänka momsen på danstillställningar är en liten reform, men den är inte mindre viktig för det. Det är en investering i glädje, gemenskap och levande lokalsamhällen. Det är en politik som ser värdet i det som förenar oss, från stad till landsbygd. Det är en politik som litar på de ideella krafterna och på småföretagare som bygger vårt land underifrån.

Det är i dag med glädje jag yrkar bifall till utskottets förslag. Detta är en fråga som nästan var den första jag stötte på när jag började i kulturutskottet hösten 2021. Det är många som har vittnat om att det här är någonting som man har diskuterat under väldigt lång tid. Det är märkligt att det har tagit så här lång tid. Men nu är förslaget här, och det ska vi glädjas åt. Det kan bidra till ett Sverige där hela landet lever och där kulturen är en självklar och tillgänglig del av allas vardag.

Fru talman! Tänk att jag trodde att det bara var i kulturutskottet som det sjöngs i kammaren! Även skatteutskottet kan – vad trevligt!

Fru talman! Vi debatterar ett betänkande som rör en till synes liten men principiellt viktig fråga: mervärdesskatten på danstillställningar. Förslaget är enkelt: att sänka momsen från 25 procent till 6 procent. Centerpartiet välkomnar och stöder detta förslag helhjärtat. Det är en efterlängtad och självklar reform som korrigerar en orimlig och ologisk särbehandling av en folkkär del av vårt kulturliv.

Fru talman! Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera vår gemensamma välfärd. Men skatter måste också vara rättvisa, förutsägbara och så enkla som möjligt. De ska stimulera företagande och arbete, inte hämma det.

Dagens system, där en konsert, en teaterföreställning eller ett cirkusbesök har 6 procent i moms medan en dansbandskväll i en folkpark eller en bygdegård beläggs med 25 procent, är varken logiskt eller rättvist. Det är en bestraffning av en kulturform som samlar människor, skapar gemenskap och ger liv åt bygder i hela vårt land.

Varför ska det vara dyrare för en arrangör att anordna en danstillställning än en konsert? Varför ska publiken betala mer för att få dansa till musiken i stället för att bara lyssna? Denna skiljelinje har saknat en vettig motivering och har i praktiken fungerat som en straffskatt på en viktig del av svenskt förenings- och kulturliv.

Fru talman! Centerpartiet förespråkar generellt ett enklare skattesystem med färre undantag. Vi har länge efterlyst en bred och blocköverskridande skattereform som skapar långsiktiga och förutsägbara spelregler för både privatpersoner och företag.

I det perspektivet kan man invända mot olika momssatser. Men dagens beslut handlar inte om att skapa ett nytt undantag. Det handlar om att avskaffa en ologisk särbehandling och skapa enhetlighet inom kultursektorn. Som flera tidigare talare sagt är dans verkligen kultur. Att samlas för att utöva den tillsammans med andra till levande musik är en social och kulturell handling, för att vara lite präktig. Den ska självklart beskattas på samma villkor som andra kulturupplevelser.

Att sänka momsen kommer att ge ett välbehövligt andrum för de ideella föreningar och småföretagare som med stort engagemang anordnar dessa evenemang. Det är arrangörer som kämpar med små marginaler och som är helt avgörande för det lokala nöjes- och kulturutbudet, inte minst på landsbygden. Lägre kostnader gör det möjligt att arrangera fler evenemang, anlita fler musiker och tekniker och i slutändan erbjuda fler människor möjligheten att mötas. Det stärker den lokala ekonomin och den sociala sammanhållningen.

Fru talman! Som kulturpolitisk talesperson för Centerpartiet kan jag inte låta bli att se denna fråga i ett större sammanhang. Flera har varit inne på vad det här innebär för inte minst folkbildningen. Vi i Centerpartiet har i vår budgetmotion visat att vi prioriterar folkbildningen. Dans är en del av studieförbundens verksamhet. Vi vill återställa och stärka anslagen till studieförbunden. Det är pengar som den nuvarande regeringen har skurit ned på. Vårt förslag om sänkt moms på dans är en del av en helhetssyn. Vi måste värna och stärka hela den kulturella näringskedjan, från kurslokalen till dansbanan.

Fru talman! Att sänka momsen på danstillställningar är en liten reform, men den är inte mindre viktig för det. Det är en investering i glädje, gemenskap och levande lokalsamhällen. Det är en politik som ser värdet i det som förenar oss, från stad till landsbygd. Det är en politik som litar på de ideella krafterna och på småföretagare som bygger vårt land underifrån.

Det är i dag med glädje jag yrkar bifall till utskottets förslag. Detta är en fråga som nästan var den första jag stötte på när jag började i kulturutskottet hösten 2021. Det är många som har vittnat om att det här är någonting som man har diskuterat under väldigt lång tid. Det är märkligt att det har tagit så här lång tid. Men nu är förslaget här, och det ska vi glädjas åt. Det kan bidra till ett Sverige där hela landet lever och där kulturen är en självklar och tillgänglig del av allas vardag.

Herr talman! Timmen är sen, och orden och debatterna har varit många här i dag. Som final debatterar kulturutskottet nu betänkandet om konstarter, språk och bibliotek.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till Centerpartiets reservation 1, som handlar om språkets utveckling i samband med AI:s intåg i samtliga delar av hela vårt samhälle. Centerpartiet vill att man tittar närmare på hur detta påverkar vårt språk.

Herr talman! Jag tänkte dock börja i en annan ände. I går var jag på Manifestgalan, där 23 musikpriser delades ut. Det är Svenska oberoende musikproducenter, SOM, som anordnar galan. Det fanns priskategorier för många olika musikgenrer, som visa, punk, rytm, barn och dansband. Allt fanns med. Det var en härlig stämning med musikpris som uppmärksammar och premierar artister och inspelningar utgivna av oberoende skivbolag. Galan var den 34:e i ordningen, och den visade att independentscenen i allra högsta grad lever. Under mina samtal i går kväll blev det tydligt att folkbildningen är viktig, att folkhögskolorna spelar stor roll och att det behövs scener i lagom storlek.

Även om det var i går vi debatterade folkbildningen var det smärtsamt att i dag se Kulturanalys rapport som visar att antalet kulturarrangemang har minskat med 66 procent sedan före pandemin. Det drabbar i allra högsta grad kulturarbetare, som får färre uppdrag.

Herr talman! Jag vill också ta upp enprocentsregeln, som Miljöpartiet har en reservation om i betänkandet. Vad är det? Jo, det är en regel som snart har 90 år på nacken. Det är en viktig regel, och jag skulle önska att den efterlevdes i högre utsträckning. Men det är positivt att man ändå ser att allt fler kommuner och regioner har med den vid om- och nybyggnation. Den här regeln gör att vårt offentliga rum blir en tryggare plats, och det gör att nu aktiva konstnärer får möjlighet att gestalta vår samtid. Det var ett snillrikt drag, får man väl ändå säga, av 1937 års riksdag att anta betänkandet angående vidgade arbetsuppgifter för svenska konstnärer.

Herr talman! Jag vill bara uppmärksamma denna regel, som faktiskt skänker oss ett trevligare offentligt rum.

Det finns två andra områden som jag tänkte beröra lite kort. Det är konstarter som man får säga har lite låga trösklar så att de kan komma många till del.

Det första handlar om biblioteken, som finns i varje kommun. De har fantastiska program som vänder sig till barn och unga och hjälper till på alla sätt med att få dem att komma vidare i läsningen, även upp i åren. De utmanar även trogna biblioteksbesökare. Biblioteken är också mötesplats för kultur för oss alla.

Det andra jag tänker på är såklart filmen. Varför är då den så viktig, den svenska filmen som förmedlar vår berättelse på vårt språk och visar våra miljöer på bild?

Herr talman! Centerpartiet har tidigare under mandatperioden lyft fram behovet av en filmfond, och den behandlas därför förenklat i dag. Trots det vill jag lyfta vikten av att Filmutredningen kommer på plats. Utredningen har landat väl hos filmmakare, så det är synd att den har fastnat på departementet.

När det gäller biomomsen är det bra att flera partier nu tycker att den bör sänkas. Det har varit Centerpartiets politik hela tiden; vi var alltså emot höjningen som gjordes en gång i tiden.

Det finns som sagt en mängd spännande områden i betänkandet, som vart och ett skulle kunna räcka till en egen debatt. Men nu är timmen sen, och jag tackar därmed för ordet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 6 i betänkandet.

Civilsamhälle, trossamfund och folkbildning är alla viktiga delar i vårt svenska samhälle och vår gemenskap. Jag har den senaste tiden haft förmånen att möta ett stort antal organisationer som tillhör civilsamhället. Vad är det som driver dem och gör att de väljer att engagera sig på sin fritid? Det är att tillsammans med andra göra något gemensamt som är till nytta för både individen och samhället i stort. Det ska vi värna och underlätta.

Det har i många debatter här i riksdagen visat sig hur olika vi i de politiska partierna ser på civilsamhället och kanske framför allt på studieförbunden. För Centerpartiet är det viktigt att Sverige har ett starkt civilsamhälle. Vi behöver också lyfta de frivilliga krafterna och visa tillit.

Vi går däremot i riktning mot fler kontroller och krångligare regler. Detta ska naturligtvis skötas på ett korrekt sätt; jag förespråkar inte fusk på någon enda punkt.

Vi behöver underlätta för föreningslivet att exempelvis, som flera talare har varit inne på, skaffa ett vanligt bankkonto. Det är märkligt att en så simpel del som att skaffa ett bankkonto, som samtidigt kan vara så försvårande för föreningslivet, inte är löst. Detta har vi känt till länge, och många talare före mig har tagit upp det. Det är märkligt att det här inte är åtgärdat.

Inte minst för ungdomsorganisationer är detta extra komplicerat. Jag tror att alla vi i kulturutskottet som har träffat ungdomsorganisationer har fått medskicket att vi bör se till att det blir enklare för föreningslivet att skaffa ett bankkonto, så att man på ett säkert sätt kan hantera belopp som ofta är ringa men viktiga för att föreningen ska fungera.

Herr talman! Civilsamhället bidrar i allra högsta grad till att bryta ensamheten; inte minst gör studieförbunden det. Där lär man sig tillsammans med andra något nytt och delar med sig av sin egen kunskap. Centerpartiet sätter stort värde på den fria och frivilliga bildningen, som vi har nytta av hela livet. Därför anser jag att det är fel att göra den neddragning som regeringen har gjort på studieförbunden.

Centerpartiet ser vikten av ett starkt civilsamhälle. Det är också en förebyggande insats, inte minst bland unga människor. Civilsamhället är nyckeln i det förebyggande arbetet. Debatten handlar dessvärre nästan alltid bara om brotten och straffen. Alldeles för sällan talar vi om hur vi ska förhindra brott, så det var väldigt glädjande att tidigare i dag höra Carl Nordblom i sitt inlägg tala om att civilsamhället är en viktig del i det förebyggande arbetet. Det är nästan första gången jag hör det från något av majoritetspartierna, så jag noterar det nogsamt. Jag hörde även Roland Utbults ambition att återställa bidraget till studieförbunden. Jag blev därför trots allt på lite gott humör under den här debatten.

Herr talman! Utan civilsamhället skulle Sverige bli ett tråkigt och tyst samhälle; det vet vi. Att satsa på civilsamhället är att bygga Sverige starkt. Sverige kan mer.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att återge ett ganska långt stycke ur en rapport som kom för ett tag sedan från Scen & Film. Den heter Ett Sverige utan kultur är ett tyst Sverige.

Torsdag 11.57. Här inne finns en scen. Ni kanske kommer att uppträda där själva en dag. Ni kan sjunga eller spela instrument eller dansa. Men i dag ska vi se på skådespelare. Han säger det med stort S, läraren med stort L, som har kommit med sina elever i förskoleklass för att se Regionteater Västs föreställning Hopp och hinder när den är på turné i en av de mindre kommunerna i Västra Götalandsregionen. När dörrarna öppnas och hockeyorgeln hörs ut i foajén tindrar allas ögon.

Torsdag 12.43. Han gråter högt, som ett mindre barn än han är. På något sätt skulle jag vilja säga att han gråter hjärtligt. Han har i ungefär 40 minuter sett tre vuxna skådespelare rida på hockeyklubbor – men de är ju hästar! Det ser vi alla i rummet.

Vi har sett hästarna och deras ryttare utföra en kadrilj och dressyrprogram. Vi har fått klappa hästarnas mular. Vi har skrattat när Velvet ätit upp tulpanerna som flankerar hopphindren. Vi har sett dem hoppa över 30 centimeter, över 50 centimeter och över 70 centimeter, och vi har hejat på dem, jublat och förundrats. Och så dör en av hästarna – alltså en hockeyklubba. Barnet gråter så att han skakar, så han måste sitta i lärarens knä.

Torsdag 12.51. Samma barn och samma lärare. Tillsammans med de andra klasskompisarna galopperar de på de egna käpphästarna i foajén efter föreställningen. Lika ledsen som han var nyss, lika lycklig är han nu, och det är rakt ur hjärtat. Att få uppleva konst som väcker något inom en och som rör vid hjärtat är en barnslig och mänsklig rättighet.

Det här berättade en icke namngiven producent i denna rapport, alltså Ett Sverige utan kultur är ett tyst Sverige. Jag tycker att det är ett sådant gott exempel. Det visar vikten av att barn tidigt får möjlighet att uppleva professionell kultur. Jag är övertygad om att det hände någonting med den där lilla killen den där dagen som han kommer att bära med sig oavsett om han kommer att minnas att det var just hockeyklubbor som gestaltade hästar.

Fru talman! Jag vill framhålla att det för Centerpartiet är centralt att kulturen finns tillgänglig i hela landet. Det handlar om kulturens och konstens frihet och att det finns en armlängds avstånd mellan kulturutövare och politiken. Vi ska skapa förutsättningarna. Den här debatten är spretig, och man kan inte vara på alla områden även om man skulle vilja, för allt är angeläget.

Jag tror också att kulturen blir friare om den står på flera ben. Därför ser vi i Centerpartiet positivt på det som numera ofta kallas kompletterande finansiering. Jag vill dock påpeka att vi ser det som en uppväxling av den offentliga finansieringen. Den offentliga delen kan aldrig dra sig ur, utan vi ska öka den gemensamma kakan till kulturen. Det är oroväckande att man först drar ned på kulturen, och sedan ska någon annan vara med och finansiera. Jag tänker inte minst på folkbildningen.

Några förslag från Centerpartiet rör bland annat frågor som handlar om att underlätta kultursponsring, att sänka dansbandsmomsen och att införa avdragsrätt för företag vid förstahandsinköp av konst och andra former av åtgärder som kan främja privat finansiering.

Det behöver dock tas fram en modell för offentlig, idéburen och privat samverkan samt mer privat finansiering för att växla upp de offentliga bidragen. För att det ska bli framgångsrikt måste det finnas en tydlig konstruktion. Det kommer att ta tid. Det här är ingen quickfix. Det handlar om att skapa förtroende och att man ska bli bekväm både med att bidra till kulturen och med att ta emot bidrag som kulturutövare.

Det finns som sagt många delar i detta betänkande. Jag vill beröra en konstform till. Den är lättillgänglig för de allra flesta av oss, och det är att gå på bio. Det finns överallt och är spritt över hela vårt land. Det bedrivs av stora kedjor och av enskilda biografföretagare, och det finns en mängd föreningsdrivna biografer som gör detta tillgängligt.

Att vi har film- och dramaproduktion i Sverige ser jag som mycket angeläget, eftersom vi är ett litet språk. Det är vår kultur. Det är våra berättelser som ska berättas. Det måste finnas sådana från olika delar av vårt avlånga land.

Jag är verkligen bekymrad. Det är beklagligt att Filmutredningen, som nu har varit klar i ett år, inte har kommit till riksdagens bord. En hel bransch står och väntar på att vi ska fatta beslut. Jag vet att utredningen fick ett tilläggsdirektiv, men även det lämnades till regeringen i höstas. Nu får vi vänta på det här till efter sommaren och därmed efter valet. Jag tycker att det är djupt beklagligt. Man måste se det som ett misslyckande.

Till sist vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 9, som handlar om barns tillgång till kultur.

Fru talman! Vi ska oavsett regering komma ihåg att det är tur att vi är många kvinnor i det här landet, för det är vi som till stor del gemensamt bär upp kulturen, och det är tjejerna som kommer hem med OS-medaljerna.

(Applåder)

Herr talman! 103 yrkanden som berör det vi debatterar i dag, kulturarv och kulturmiljö, har under den allmänna motionstiden inkommit från enskilda ledamöter eller kollegor tillsammans. Några exempel har vi hört från talarstolen tidigare. Jag vill ändå nämna fäbodbruken, Hälsingegårdarna, Uppåkra, kyrkoantikvariska ersättningar och arbetet mot antisemitism. Alla dessa områden pekar på vikten av och engagemanget för kulturarv – det som gör oss till det vi är, den historia vi bär och det vi vill föra vidare.

Vårt kulturarv och vår kulturmiljö är inte alltför sällan tillgängliga tack vare ett aktivt och engagerat civilsamhälle. Det är föreningsliv som samlar och skapar den lokala sammanhållningen och för traditioner vidare. Man bygger kunskap tillsammans, inte minst i hembygdsrörelsen. Vi i Centerpartiet ser värdet av att stärka civilsamhället även på detta område.

Herr talman! I den oroliga tid och omvärld vi befinner oss i ser vi det också som positivt att Riksantikvarieämbetet i regleringsbrevet för 2025 fick i uppdrag att vidta särskilda åtgärder för att stärka skyddet av kulturarv genom beredskapsplanering avseende evakueringsmagasin och säkra transporter.

Herr talman! På Unescos världsarvslista finns det 15 världsarv i Sverige. Här hittar vi Birka och Hovgården, Gammelstads kyrkstad och Hälsingegårdar, som också jag vill nämna – det är i varje fall bingo på den i dag. Samtliga 15 världsarv är unika kultur- och naturhistoriska kulturmiljöer som finns på olika platser i landet och är av nationellt intresse. Ansvaret för arbetet med världsarven är lokalt, regionalt och nationellt. Ägarna och förvaltarna av världsarven kan vara både privata och offentliga.

Arbetet med världsarven finansieras med privata, kommunala, regionala och statliga medel. Det finns öronmärkta medel till världsarv som är naturarv men inte till världsarv som är kulturarv. Däremot kan ideella organisationer söka andra bidrag inom kulturarvsområdet. Det kan också finnas möjlighet till lokal och regional finansiering genom kultursamverkansmodellen. Sverige har en nationell kulturarvsstrategi, men det nationella arbetet kring världsarven kan stärkas. Det bör finnas möjlighet till ytterligare samverkan mellan dessa olika nivåer för insatser för världsarven.

Jag vill avslutningsvis peka på det stora ansvar som gårdsägarna tar för att vi och kommande generationer ska kunna besöka exempelvis Hälsingegårdarna. Det är värt att uppmärksamma att det är en särskild utmaning att ta ansvar för det här kulturarvet som företagare och gårdsägare.

Jag yrkar bifall till reservation 12 under punkt 9 om Unescos världsarv.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3.

För Centerpartiet är den grundläggande principen att staten enbart ska äga bolag när det finns tungt vägande skäl som nationellt intresse, strategiska eller försörjningspolitiska skäl eller när viktiga samhällsuppdrag inte kan utföras på annat sätt. Staten ska vara en stark och neutral beställare, upphandlare och reglerare, inte en aktör på marknaden där privata företag lika väl eller möjligen bättre kan göra detta.

Jag citerar min partiledare Elisabeth Thand Ringqvist från förra årets debatt: ”Regeringen måste göra en genomgång av de statligt ägda bolagen för att besluta vilka som ska säljas och vilka som bör vara kvar i statlig ägo.” Den statliga bolagsportföljen, värderad till cirka 820 miljarder kronor, är Sveriges största. Det är skattebetalarnas pengar det handlar om, och då ska den förvaltas ansvarsfullt. Tyvärr saknas fortfarande en tydlig plan från regeringen för avyttringar av bolag som verkar på fullt fungerande marknader.

Herr talman! Centerpartiets vision är ett Sverige där hela landet lever och utvecklas. Det är en klyfta som inte handlar om kilometer utan om möjligheter. Det handlar om att kunna få vård i tid, att ha en lika bra skola och känna samma trygghet, oavsett var i landet man bor.

Därför måste de statliga bolagen och myndigheterna ha ett starkt regionalt och landsbygdspolitiskt ansvar. Vi ser med oro på hur regeringen drar ned på anslagen för regionala utvecklingsåtgärder. Det är fel väg att gå i en tid när våra regioner kämpar med stora utmaningar men också besitter en enorm potential för en grön omställning och tillväxt.

Centerpartiet vill se att en större del av värdeskapandet från naturresurser som skog, malm och vattenkraft återförs till de lokalsamhällen där verksamheten bedrivs. Det är en gammal centerfråga att värdet från gruvor, vatten- och vindkraftverk ska komma de lokala kommunerna till del. Detta ska ge incitament för tillväxt och utveckling på plats.

Herr talman! Visst finns det bolag som har en strategisk betydelse. LKAB och Vattenfall är exempel på sådana bolag som Centerpartiet anser ska förbli statligt ägda. Men även här måste vi se till att deras verksamhet verkligen gynnar hela Sverige.

För LKAB:s del måste en större del av värdeskapandet återföras till regionen där verksamheten bedrivs. Bolaget ska vara ett verktyg i klimatomställningen. Vattenfall ska fortsatt vara en föregångare i energiomställningen. Även Sveaskog bör reformeras för att sätta biologisk mångfald, arrenden för småskaligt brukande och lokalt inflytande i centrum.

Vi välkomnar att regeringen i 2025 års ägarpolicy har valt en mer omfattande och systematiskt uppbyggd modell som stärker transparensen och långsiktigheten.

Herr talman! För att vi ska bygga ett Sverige som håller samman, där alla delar av landet ges möjlighet att blomstra, krävs en aktiv och ansvarsfull ägarstyrning som utgår från decentralisering och samhällsnytta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 januari.)

Fru talman! Utgiftsområde 19 Regional utveckling för budgetåret 2026 är ett utgiftsområde som är blygsamt till sin storlek men ändå helt avgörande för Sveriges framtid.

För Centerpartiet är målet glasklart: Hela Sverige ska leva och utvecklas. Det handlar om att skapa utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft, för en hållbar utveckling i alla delar av vårt land.

Likt andra partier har Centerpartiet lagt fram ett eget budgetalternativ som ska ses som en helhet, och även här vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

Vår politik bygger på insikten att Sveriges styrka finns i hela landet – i våra städer, på landsbygden och i glesbygden – men för att den kraften ska kunna frigöras krävs en politik som ser och stärker de lokala och regionala förutsättningarna, inte en politik som centraliserar och detaljstyr.

Fru talman! I regeringens budgetförslag för 2026 på detta område kan vi se en besparing på anslaget för regionala utvecklingsåtgärder. Även om det rör sig om en mindre summa – 2 miljoner kronor – är signalvärdet tydligt. I en tid då våra regioner kämpar med stora utmaningar och samtidigt besitter en enorm potential för grön omställning och tillväxt väljer regeringen att dra ned. Det är fel väg att gå, anser jag.

Centerpartiet motsätter sig denna neddragning. Vi anser att det regionala utvecklingsarbetet bör stärkas, inte försvagas. Politiken måste utgå från regionala behov – de regionala utvecklingsmedlen ska i första hand hanteras av regionerna, som har bäst kännedom om sina lokala förutsättningar.

Men för att vi ska få ett Sverige som utvecklas i hela landet, i varje landsbygd, i varje stad och i varje region måste regeringen använda varje skattekrona på ett effektivt sätt. Regeringen kan inte bara peka på regionerna och lämna dem att utvecklas på egen hand, utan man måste ta sin del av ansvaret.

Staten har ett övergripande ansvar för infrastrukturen för vägar och järnvägar och för att tågen funkar, för att vi har utbildning som gör oss anställbara och utbildning med spets som främjar vår konkurrenskraft, för att handläggningstider för relevanta tillstånd för företagsetableringar är rimliga och för att det finns energiförsörjning som är tillräcklig för vår basindustri men också för att nyetableringar ska kunna ske.

Fru talman! När vi pratar om tillväxt är det lätt att tro att vi varje gång pratar om våra stora städer. Men vi vet ju att så inte är fallet. Etableringar som kräver marktillgång letar sig såklart utanför den redan bebyggda staden. När det händer måste staten och dess myndigheter vara på tårna tillsammans med kommunerna och underlätta för att etableringen ska bli verklighet.

Låt mig ta ett exempel. Svenska kraftnät bygger nu ut stamnätet i projektet Nordsyd. På kartan finns en transformatorstation i Mehedeby i norra Uppland utritad. Det finns också ett företag som vill etablera sig i området. Planprocessen hos kommunen har flutit på, men när ärendet kommer till statens myndighet – i det här fallet Svenska kraftnät – tar det åtta månader för den att möta företaget som vill göra en etablering i hundramiljardersklassen för att sedan ge beskedet att den efterfrågade effekten kan tilldelas tidigast 2033. Det innebär att el från Nordsyd inte kan komma till nytta vare sig för redan befintlig basindustri eller för nyetableringar i området, som länge dragits med hög arbetslöshet.

Det här duger naturligtvis inte om vi vill att varje region ska utvecklas. Det är oerhört angeläget att man är på tårna när det kommer företag som vill etablera sig. Här behöver regeringen visa tydligt ledarskap och ta det som är statens ansvar när det gäller exempelvis handläggningstider.

Fru talman! En stor del av den regionala utvecklingen finansieras av EU:s sammanhållningspolitik. Här ser vi stor potential att både förenkla och effektivisera.

I det nya förslaget till långtidsbudget i EU ser sammanhållningspolitiken ut att ha förändrats drastiskt. Det ser ut som att sammanhållningspolitiken kommer att slås ihop med jordbrukspolitiken och att fördelningen av medlen kommer att centraliseras till staten snarare än till regionerna.

Centerpartiet anser att det finns en risk att sammanhållningspolitiken politiseras av regeringen och att den lokala kännedomen går förlorad. Inför nästa programperiod, 2028–2034, är det avgörande att vi driver en linje som fokuserar på konkurrenskraft, innovation och omställning med särskilt beaktande av EU:s och Sveriges glest befolkade regioner.

Fru talman! Likt tidigare talare vill jag även lyfta fram en central del av en levande landsbygd, nämligen tillgången till kommersiell service.

Den lokala butiken eller macken är ofta navet i bygden. De senaste årens kostnadsökningar inte minst på el och den höga inflationen har slagit hårt mot dessa företagare, som har ett begränsat kundunderlag. Dessa verksamheter är också, som Tillväxtverket påpekat, avgörande för Sveriges krisberedskap. Därför är det av yttersta vikt att statens stöd till kommersiell service finns kvar och anpassas för att möta de verkliga behoven vad gäller både drift och nödvändiga investeringar.

Fru talman! Regional utveckling handlar inte om att fördela bidrag utan om att skapa förutsättningar – förutsättningar för företag att växa, för människor att bo och arbeta där de vill och för hela Sverige att klara den gröna omställningen. För oss i Centerpartiet är det självklart. Utsläppen ska ned, och jobben ska bli fler. Det är en politik som på riktigt ger kraft åt hela Sverige.

Med detta, fru talman, vill jag tacka för ordet i min första debatt på näringsutskottets område och hänvisa till Centerpartiets särskilda yttrande.

Herr talman! Detta har ju varit en debatt med stora penseldrag, så jag blev glad när det blev lite mer personliga inlägg både från Roland och från Malin.

Vi behöver uppnå de kulturpolitiska mål som vi har satt upp här i riksdagen. Men det är ändå hos oss själva det börjar och faktiskt också slutar. När vi blir berörda och känner att vi utvecklas som individer utvecklas också samhället i stort. Här har kulturen en oerhört viktig uppgift, men också för att hålla oss samman och skapa en gemenskap. Det är ju detta som det handlar om.

Jag ville börja med att säga att Centerpartiets budget på det här området ligger över den nivå som riksdagen har beslutat för kulturbudgeten, så jag kan inte reservera mig till förmån för vårt förslag. Jag väljer därför att avstå från ställningstagande och lägger fram ett särskilt yttrande om Centerpartiets politik inom utgiftsområde 17.

Inte helt olikt andra oppositionspartiers budgetar bör även Centerpartiets budget ses som en sammanhållen helhet där inte någon eller några delar kan brytas ut eller behandlas isolerat.

Centerpartiets budgetmotion fokuserar på att stärka jobb, företag och tillväxt, sänka klimatutsläppen och investera i välfärd och infrastruktur i hela landet. Då pratar jag också om infrastrukturen för kulturen.

Herr talman! Kultur, medier, idrott och civilsamhälle behöver finnas tillgängliga för alla i hela landet. Det har varit ganska Stockholmsfixerat i de exempel som kommit från den här talarstolen. Alla dessa områden har stor betydelse för att ta till vara och säkra möjligheterna till ett starkt demokratiskt samhälle. Staten behöver bidra för att skapa goda förutsättningar. Att framför allt barn och ungdomar deltar på dessa områden behöver värnas och följas noga. Alla, oavsett bostadsort, bakgrund, funktionsnedsättning och livssituation, ska ha möjlighet att delta i ett kulturliv som rymmer både professionellt buren kultur och amatörers skapande.

Fru talman! Vi har många områden och många myndigheter inom vårt område. Det är omöjligt att med någon sorts respekt beröra alla, så jag väljer ut några.

För oss i Centerpartiet är det viktigt att vi ser hela landet och att vi skapar goda förutsättningar för kulturlivet på landsbygden såväl som i staden. Centerpartiet vill stärka kulturlivet i hela landet, bland annat genom att inrätta ett nationellt kulturhuvudstadsår. Då får även mindre städer möjlighet att både utveckla och visa upp sitt kulturliv.

Centerpartiet vill också stärka kulturens frihet. Armlängds avstånd kan inte nog poängteras. Vi menar att om vi ökar möjligheten för fler att vara med och finansiera kulturen blir den också friare. Men det ska ses som en kompletterande finansiering sida vid sida med den offentliga, som vi inte kan och ibland faktiskt inte bör ersätta.

Centerpartiet vill också återställa bidraget till studieförbunden. Jag har påpekat många gånger att vi har en helt annan syn än regeringen på vikten av studieförbundens verksamhet. Jag kommer att återkomma till det trots att vi har pratat om det sjuttioelva gånger.

Centerpartiet vill se en fortsatt stark oberoende public service. Jag är bekymrad över att regeringen inte verkar ta hänsyn till att public service-bolagen nu får ta stora kostnader för marknätet. Den 3-procentiga ökning som exempelvis SVT får, som man är stolt över från regeringspartiernas sida, äts upp av marknadskostnader på bekostnad av publicistiskt innehåll. Det här är djupt bekymmersamt. Här måste regeringen ge besked: Hur ska detta finansieras? Eller lägger man det bara i knät på SVT och SR att lösa? Jag anser att det här är synnerliga skäl för att regeringen ska skjuta till pengar, och det finns som sagt pengar på public service-kontot.

Fru talman! Det finns två saker som varje kommun har och som är viktiga för kulturen. Det är folkbiblioteken, och det är studieförbunden. Båda dessa är en förutsättning för ett rikt kulturliv, även i glest befolkade kommuner.

Folkbildningsrådet, Studieförbunden i samverkan och Svensk biblioteksförening har tagit fram rapporten Vid vägs ände? som visar på konsekvenserna av neddragningen av bidragen till studieförbunden. Den visar på att folkbildningsverksamheten fortsätter att minska. Första halvåret 2025 startade 20 procent färre arrangemang än under samma period 2023. Snart har 1 000 anställda folkbildare fått sluta, och 15 procent av studieförbundens replokaler har stängt. För andra lokaler är utarmningen ännu större.

Annan finansiering kompenserar inte för nedskärningarna i statsbidraget till studieförbunden, även om vi vet att deltagaravgifterna bidrar i väldigt stor utsträckning. Under 2024 redovisade studieförbundens folkbildningsverksamhet ett underskott på 216 miljoner. Det är klart att då måste man fundera på hur man ska få ihop det. Därav att flera lokaler har stängts ned. Det innebär också att antalet möjligheter till kulturevenemang minskar. Men deltagarna själva betalade 567 miljoner kronor i deltagaravgifter under 2024.

Centerpartiet vill att både folkbiblioteken och studieförbunden ska ha bra förutsättningar att vara med och bidra till att de kulturpolitiska målen uppfylls. Då måste satsningar på båda dessa ske. Regeringen måste se vilka viktiga resurser det här är för att unga musikintresserade ska kunna utveckla sitt intresse. Det handlar också om att fortsätta stärka vår demokrati, stärka den fria och frivilliga livslånga bildningen, stärka personer som har någon form av funktionsnedsättning och ge en meningsfull fritid även för den gruppen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.

Det är bra att både ministern och jag brinner för folkbildningen – när jag hör ministern säga att det här är en viktig verksamhet vill jag ändå lyssna på det örat. Folkbildningen är också något som i denna oroliga tid faktiskt knyter oss samman och kan stärka det svenska samhället. Därför tycker jag att det är olyckligt att regeringen har klivit så fel i den här frågan. Vi har en uppbyggd infrastruktur. Ska vi nu plocka isär den för att sedan bygga upp någonting annat? Jag undrar vad det skulle kunna vara.

Det här är en väletablerad och välkänd del av vårt samhälle. Det råder ingen tvekan om att folkbildningen har varit med och byggt upp den demokrati vi har i vårt land. Jag tror att folkbildningen kan vara en räddning i många delar, inte minst vad gäller förebyggande av brott och vad gäller att unga människor inte ska hamna i kriminalitet. Detta är en fråga som har engagerat regeringen väldigt mycket. Det är bra, men det kan inte bara vara så att vi ska ägna oss åt bestraffningsmetoder. Vi måste ha någonting förebyggande. Här spelar replokalerna, folkbildningen och det civila samhället en stor roll.

Även när det gäller att bryta ensamheten hos äldre är folkbildningen och studieförbunden en stor och viktig del. Det finns fantastiska program för våra seniorer där man hela tiden förkovrar sig i den senaste forskningen eller i något språk som man vill lära sig. Det kan också handla om länder som man vill resa till.

Detta är alltså en prioritering. Jag beklagar att regeringen har kommit fram till det här, men jag hoppas att ministern tar med sig dessa synpunkter och ser till att det blir en ändring.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Inte bara en gång har regeringens företrädare påpekat, även här i riksdagen, att man inte kan lägga sig i vad studieförbunden gör med sina pengar. Det vill inte jag heller. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man alltid poängterar armlängds avstånd till kulturen och dess verksamhet. Detsamma gäller den fria och frivilliga folkbildningen.

Det låter positivt att ministern tänker bjuda in SKR. Jag tror att det är viktigt. Vi ska också komma ihåg att deltagarna själva är stora betalare till studieförbundens verksamhet. De betalade sammanlagt 567 miljoner kronor i deltagaravgifter under 2024; det är ingen liten del. Det finns alltså många som är villiga att betala för att förkovra sig på sin fritid.

Det finns dock många som ropar på studieförbunden. Det senaste exemplet kommer från regeringens utredare vad gäller kulturkanon. Det är skolan och studieförbunden som ska hålla liv i kulturkanon för att den ska få verkan. Då blir det lite märkligt att regeringen samtidigt drar ned på bidraget till studieförbunden.

Det finns en del till som det är väldigt viktigt att vara rädd om, nämligen infrastrukturen för kulturevenemang runt om i landet. Det är ju studieförbunden och folkbiblioteken som finns i varje kommun i hela vårt land. I kristider av olika slag har vi sett att studieförbunden snabbt har ställt om och kunnat göra om sin verksamhet så att man verkligen fått pang för pengarna. Jag tänker bland annat på Svenska från dag ett.

I denna interpellationsdebatt är det också värt att lyfta fram studieförbundens förmåga att nå ut till grupper med särskilda behov. Jag tänker bland annat på Studieförbundet Vuxenskolan, som har haft ett arbete med Mitt val. Det är en metod som både tillgängliggör hur man röstar och tillgängliggör politik i vårt samhälle för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Med det här materialet får man kunskap om hur vårt samhälle styrs och hur det fungerar i stort, vilket man har nytta av i sin vardag.

Det finns ytterligare en del som jag vill peka på och som bekymrar mig. Studieförbunden är en stor källa till resultaten här. Jag talar om det svenska musikundret. Vi måste se vad rapporten Vid vägs ände? pekar på. Replokaler har stängts. Detta kommer att märkas på det svenska musikundret, även om det kanske inte märks i år eller nästa år.

Vilka är det då som får tillgång till de här replokalerna? Troligen inte de som behöver det mest. Tänk om det skulle komma ett besked om att 15 procent av våra idrottsanlänningar skulle stängas ned! Det skulle inte vara gångbart, för det skulle slå mot breddidrotten och så småningom mot våra elitsatsningar. Replokalen är för den musikintresserade unga killen eller tjejen vad fotbollsplanen är för Alexander Isak eller Kosovare Asllani, oavsett om man växer upp i Vimmerby eller i Sollefteå.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Under 2024 inleddes en treårig nedskärning av statsbidraget till studieförbunden, en minskning med totalt 500 miljoner kronor. Redan under första året har konsekvenserna blivit tydliga. Antalet studiecirklar och andra arrangemang har minskat med 14 procent, och landsbygdskommuner har drabbats hårdare än storstäderna. Det kan också konstateras att det har blivit färre medarbetare vid studieförbunden, vilket bland annat har lett till ett minskat antal genomförda kulturevenemang. I landsbygdskommunerna har verksamheten minskat dubbelt så mycket som i storstäderna.

Rapporten Vid vägs ände? från Studieförbunden i samverkan med flera rapportskrivare visar att dessa nedskärningar påverkar inte bara studieförbunden utan hela kulturens infrastruktur. Replokaler har stängts, och kulturprogram har försvunnit. Dessutom har möjligheterna till folkbildning för personer med stora eller särskilda behov minskat. Det är särskilt allvarligt i en tid då demokratisk delaktighet, livslångt lärande och kulturell mångfald borde stärkas och inte försvagas.

Därför har jag frågat ministern om man har tagit några initiativ till en analys av vilka negativa konsekvenser nedskärningarna i statsbidraget till studieförbunden riskerar att medföra för kulturens infrastruktur och om ministern i så fall kan redogöra för resultaten av de analyserna. Vi har hört svaret.

Jag vill börja med, fru talman, att berömma regeringen för satsningarna på folkhögskolan. Den ligger mig varmt om hjärtat, och vi vet att den hjälper personer som står långt från arbetsmarknaden. De kan få in en fot den vägen, och därför är folkhögskolorna viktiga. Det är positivt. Men vi ser ju också den här minskningen på studieförbunden, inte minst utifrån ett demokratiskt perspektiv.

Landsbygden drabbas hårdare därför att studieförbunden tar sitt ansvar och försöker leva efter den matsäck de har fått, så att säga. Det är klart att då tittar de på externa kostnader, vilket innebär bland annat replokaler eller andra lokaler som är kostnadsdrivande för studieförbunden.

Avslutningsvis i svaret hörde vi att folkbildningen är en hörnsten i arbetet med att bygga vår demokrati. Om man nu ser att det börjar knaka i fogarna i de här hörnstenarna, är regeringen då villig att vidta åtgärder? Ser ministern då en återställning av bidragen till studieförbunden som en lösning?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 under punkt 4.

Fru talman! Att få möjlighet att vara med i public service-kommittén var lärorikt, omväxlande och ibland ganska frustrerande. Men det var också väldigt roligt att få arbete med en viktig fråga.

Perioden 2026–2033 är en lång tid. Det finns klara fördelar med långa tillstånd för public service. Men det kräver också eftertanke, för om vi vänder på tidsperspektivet och tittar åtta år tillbaka i tiden ser vi nog att de allra flesta av oss har helt andra medievanor i dag än vad vi hade då. Och vem vet hur medievanorna och möjligheterna ser ut om åtta år igen?

Ett brett medieutbud är viktigt och på många sätt avgörande för en fungerande demokrati. Public service spelar en stor roll för speglingen av hela landet och behövs sida vid sida med de privata aktörerna för att få en mångfald av perspektiv.

Public service är radio och tv i allmänhetens tjänst, och public service ska vara såväl politiskt som kommersiellt oberoende. All politisk styrning minskar friheten och därmed trovärdigheten. Oberoendet behövs för att man som mottagare ska kunna känna sig trygg i att enskilda politiska åsikter inte styr innehållet. Public service har också långa tillståndsperioder för att garantera oberoendet och för att överbrygga tillfälliga politiska majoriteter.

Fru talman! I det försämrade säkerhetspolitiska läget har public service en betydelsefull roll, vilket också Försvarsberedningen lyfter fram i sin rapport Kraftsamling. I tider av desinformationskampanjer från aktörer som har intresse av att främja splittring och minska tilltron i samhället behövs en public service med dess oberoende journalistik. Det är också en del av vårt totalförsvar.

I ett sådant läge är det synnerligen problematiskt att urholka medelstilldelningen. Vi har flera gånger hört att det är mer pengar än innan, och ja, 84 miljarder är ofantligt mycket pengar. Men utslaget får alla invånare hela public service-utbudet för en dryg hundralapp i månaden. Hur mycket lägger vi inte på ett telefonabonnemang eller ett idrottsevenemang?

Vi ser vikten av att Sveriges Television fortsatt har möjligheter att stötta, utveckla och samproducera svensk film och svenskt drama. Det är bra för Sverige att det finns en långsiktighet för konstnärlig förnyelse och talangutveckling inom svensk film, och här spelar Sveriges Television en stor roll. Viktigt är också det nordiska samarbetet med samproduktioner och programutbyten som gör att vi lär känna våra nordiska grannländer.

Svensk film och svenskt drama är en viktig del i public services kulturuppdrag. Det är en demokratisk nyttighet, och det finansieras därför också solidariskt genom public service-avgiften. Ingen stängs heller ute. Man möts inte av en betalvägg, och man behöver inte registrera sina personuppgifter för att kunna ta del av programmen. Det slår an väl på min liberala själ. Detta är också av stor betydelse i ett sämre säkerhetsläge där behovet av tillförlitliga källor får ännu större vikt och där det är viktigt att alla kan ta del av dem.

Medierna, däribland public service, har stor betydelse för demokratin. När sådana frågor utreds behövs en särskild varsamhet och öppenhet för att söka bred, långsiktig politisk samsyn. Därför var det smärtsamt att vi inte kunde komma överens och nå total enighet i public service-kommittén. Det anser jag.

Jag fick frågan sent in i vårt arbete om vi skulle komma överens, och då svarade jag: ”Självklart, det är klart att vi kommer att komma överens.” Jag är före detta kommunpolitiker och van att hålla på tills man blir överens så att man kan ta nästa steg. Jag var oerhört besviken och funderade mycket på min egen insats i public service-kommittén och vad jag hade kunnat göra annorlunda för att vi skulle nå total enighet. Men vi kom till vägs ände och kunde inte närma oss varandra, och det är jag är den första att beklaga.

För att ytterligare stärka public service tycker jag att det skulle vara intressant att titta på grundlagsskyddet för public service.

Fru talman! Jag kan konstatera att konkurrens på mediemarknaden är bra. Det gynnar kvaliteten på produktionen. Jag önskar att public service fortsatt ordentligt ska kunna verifiera att de nyheter som sänds är sanna och riktiga och att film och drama av hög kvalitet fortsatt ska kunna produceras. Detta har vi nästan inte pratat om alls. Det är väl det bästa – när vi kan ta del av en dramaproduktion av hög kvalitet – men det har kommit bort helt och hållet. Jag tycker att vi skulle kunna lägga ännu större vikt vid det när vi pratar om public service. När det finns möjligheter att göra produktioner av hög kvalitet kan man stärka både sammanhållningen och det svenska språket i vårt land.

Avslutningsvis, fru talman, har det i debatten i dag låtit som att vi är väldigt oense, men trots det var vi faktiskt överens om väldigt många punkter i public service-kommittén, bland annat om ansvaret för svenska språket och minoritetsspråken och om att det breda uppdraget består. Men om vi gör ekonomin och de ekonomiska förutsättningarna för public service smalare är det klart att det kommer att finnas risk för att det publicistiska innehållet får stryka på foten. Det vore oerhört olyckligt i dessa dagar.

Men det breda uppdraget består, och vi får fortsätta att kämpa för att public service ska vara fri, stark och oberoende och vara i allas vår tjänst.

Sedan tycker jag också, som en tidigare talare sa, att det är olyckligt och lite tråkigt att kulturministern inte deltar i debatten här i dag, men vi har i alla fall gjort vårt jobb i dag. Jag tackar så mycket för debatten.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 oktober.)

Fru talman! Jag känner ingen oro i sig, kan jag trygga ledamoten med att säga.

Vi vet dock att det krävs personella resurser för att ta fram underlag om det ska bedrivas mer forskning och göras mer uppföljning och utredningar. Man ska inte tro att underlagen uppstår av sig själva; det går inte att hitta på dem uppe på den egna kammaren, utan det behövs personella resurser från bolagen. Jag tycker att det är fel att lägga personella och ekonomiska resurser på att plocka fram underlag för att någon ska kunna bedriva forskning och göra uppföljning eftersom jag anser att vi redan har en tillräcklig uppföljning av bolagen.

Därför är jag ändå lite nyfiken på att höra vad mer det är som behöver komma fram. Det är väl alldeles tydligt så att det finns olika förtroendegrader även om public service har ett stort förtroende hos allmänheten i stort. Public service har ju väldigt höga förtroendesiffror, så man kan fundera på hur höga siffrorna ska vara för att vi ska vara nöjda.

Jag tycker alltså att man har klivit lite för långt och använder resurserna fel när man ska låta göra ytterligare uppföljningar av den här verksamheten.

Fru talman! Tack, Alexander Christiansson, för anförandet! Jag skulle också vilja höra lite mer om det som gäller uppföljning och granskning.

Det finns ju en rad verktyg i dag för att följa upp och granska public service. Vi har Riksrevisionen, Mediemyndigheten, granskningsnämnden och företagens egna revisorer samt årsredovisningar som är väldigt omfattande. Jag skulle vilja fråga Alexander Christiansson vad det mer är som ska visas. Vad är det för någonting som fattas – om det så är öppenheten – och vad är det man ska leta efter när man ska göra ytterligare uppföljningar av public service? Jag anser att public service alltid har väldigt öppna redovisningar av sin verksamhet för oss skattebetalare i detta land.

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Jessica Rosencrantz.

Nordiska ministerrådet har tillsammans med Gränshinderrådet och Nordiska rådet tagit fram en skatterapport som lanserades 2022, Arbete på tvärs i Norden. Rapporten lyfter fram ett antal förenklingsåtgärder och hinder kopplade till skatteområdet.

Även andra aktörer, till exempel de gränsregionala informationstjänsterna, pekar precis som rapporten mycket tydligt på att skatt är ett gränshinder. Vi behöver ta stora grepp för att underlätta mobilitet och arbetspendling i Norden för att uppnå visionen.

Hittills har vi endast sett smärre ändringar av Öresundsavtalet som till stor del bara hjälper myndigheter och inte enskilda gränspendlare. När kommer regeringen att ta tag i de utmaningar som rapporten pekar på och påbörja en revidering av det nordiska skatteavtalet?