Anna Lasses

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren! Det ska bli mycket intressant att följa och även tycka till om hur den transatlantiska relationen utvecklas. Jag vill bara skicka med att det är viktigt att de här andra säkerhetsaspekterna verkligen tas upp och inte glöms bort, även om det naturligtvis när det gäller försvaret är väldigt akut att få igång produktion och höja säkerheten på det sättet.

Sedan måste jag naturligtvis fråga om de immobiliserade ryska tillgångarna - en fråga som fortfarande finns när man pratar om finansiering och Ukraina. Det borde bli en större enighet nu när man ser att man behöver pengar. Är detta något som togs upp, och hur ser det ut?

Fru talman! Jag tackar EU-ministern för redogörelsen.

När det gäller finansiering och att nationerna måste ta större ansvar för sin egen budget håller Centerpartiet med. Vi skulle till och med kunna tänka oss att gå ännu längre än vad regeringen har gjort i dag i fråga om finansiering av försvaret.

Jag vill ställa några frågor som visserligen är kopplade till försvar men snarare till säkerhet. Jag undrar lite om dessa ämnen kom upp. Det civila försvaret har redan tagits upp här, och EU-ministern nämnde själv den yttre gränsen. Men det finns två andra saker som jag undrar om man har diskuterat.

Det ena är biståndet. Biståndet är inte bara en fråga om solidaritet utan i allra högsta grad en säkerhetsfråga - detta är också något som regeringen brukar framhålla. Med tanke på vad som har hänt, att världens största biståndsgivare verkar vilja dra ned enormt mycket, lämnas ett större ansvar till oss andra. Är detta något man tog upp i det här sammanhanget? Hur tänker EU, och vad tänker Sveriges regering om detta?

Det andra, som är uppenbart, är att klimatet och klimatförändringarna också är en mycket stor säkerhetsfråga. Är detta något som togs upp bland de övriga säkerhetsfrågorna?

EU-ministern nämnde förmåga att agera framåt både när det gäller till exempel Grönland och när det gäller handelstullar. Har man börjat lägga upp en plan för hur man ska agera gemensamt i EU när det gäller denna typ av frågor, så att vi inte blir överraskade varje gång?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Infrastrukturministern sa alldeles nyss att flyget är en bärande del för att Sverige ska fungera. Det gäller i synnerhet Gotland, och kanske speciellt alla dem som dagspendlar mellan Gotland och Stockholm.

För en tid sedan stängde man ned alla de plan som gick till Bromma. Det gör nu att resenärer är hänvisade bara till Arlanda. Det innebar bland annat ett halverat antal avgångar, vilket gör att det är fullbokat flera veckor i förväg. Jag vet att det är på gång att lösas, men det är fortfarande ett problem.

Det har också inneburit en förlängd, ja faktiskt en fördubblad, restid på grund av att man måste vara där tidigare och att det är längre att gå. Sedan är det också längre från Stockholm när man ska ta tåget in. Det har också blivit mycket dyrare, eftersom det finns en extraavgift för tåget när man ska ta det från Arlanda in till stan.

Min fråga är: Vad gör infrastrukturministern? Vad händer här? Och inte minst: Hur säkrar regeringen och staten transporten av patienter, blod och prover som också finns med i det här paketet?

Herr talman! Tack till statsministern för svaret! Jag tolkar det ändå som att Sverige kommer att fortsätta trycka på för att det verkligen ska bli verkstad av Fit for 55.

Jag var i Polen förra veckan och fick lite känslan av att man inte minst på grund av presidentvalet vill hålla låg profil när det gäller just klimatfrågan eftersom det är en fråga som splittrar landet väldigt mycket. Då gäller det verkligen att vi som vill driva på för klimatfrågan också gör det. Det blir än viktigare.

Jag tar svaret som att vi nu under våren kommer att se att Sverige driver på klimatarbetet så att det fortsätter i den hastighet som krävs med tanke på det allvarliga läge som är.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Jag börjar med en reflektion. Det är väldigt skönt att höra om Sveriges och andra länders hållning när det handlar om det viktiga samarbetet med USA och Storbritannien, men vi får inte glömma bort oss själva i detta. Det gäller i synnerhet med tanke på den ganska yviga men ack så effektfulla så kallade förhandlingsteknik som Trump förefaller visa upp. Vi får väl se hur det blir i fortsättningen. Jag vill bara fortsätta att uppmuntra till att verkligen stå fast vid att vi absolut ska ha ett mycket nära samarbete. Men det ska ske på Europas villkor. Allt hänger naturligtvis ihop vad gäller EU:s roll i världen och Europas konkurrenskraft och inte minst självförsörjning, exempelvis när det handlar om energi och mat. Det är oerhört viktigt.

Jag inbillar mig att det diskuterades i korridorerna utanför mötet, även om det inte direkt togs upp i återrapporten, att EU nu har ett nytt ordförandeland: Polen. Det är ett land som har stor ekonomisk tillväxt och som ger mycket starkt stöd till Ukraina, vilket är väldigt positivt. Det är även något de kommer att driva under sitt ordförandeskap. Det känns skönt att vara eniga om detta.

Centerpartiet vill öka stödet till 1 procent av bni till Ukraina. Det är som sagt viktigt att stödja dem. Men det är en sak som oroar mig lite grann, och det är vad som händer med Fit for 55 och klimatarbetet. Statsministern och Sverige har verkligen tryckt på att vi ska vara ledande i det arbetet. Hur kommer det att se ut det närmaste halvåret, när Polen är ordförande?

Fru talman! Egentligen borde det här inte vara så svårt. Världen är i kaos. Kvinnors rättigheter minskar, hbtqi-personers rättigheter minskar och barn dödas och lemlästas med hänvisning till att det finns saker som är viktigare än deras liv. Detta sker samtidigt som klimatet av någon konstig anledning följer naturens lagar och förändras på grund av människans oansvariga beteende.

Jag kommer aldrig att glömma flickan från Ukraina som mer än något annat önskade att få sova en natt i trygghet. Det låter i mina öron som en ganska rimlig önskan. Men vad gör vi som bor i de delar av världen som ännu mår jämförelsevis ganska bra och där vi har demokrati? Jo, vi ägnar oss åt att kivas om vem som har rätt och fel i stället för att tillsammans sätta ned foten och agera. Man kan tycka att det borde vara så enkelt, men så är det givetvis inte. Världen är komplex, och mitt i allt detta står vi här i dag och debatterar Sveriges budget för svenskt bistånd.

Så här står det i det betänkande som ligger till grund för den här debatten: "Utskottet instämmer i regeringens bedömning att biståndet är ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att möta de komplexa utmaningar som vi och världen står inför samt driva och värna svenska intressen. Svenskt bistånd ska lyfta fler människor ur fattigdom och förtryck och på sikt skapa välstånd."

Jag vet inte hur ni tolkar det - eller jo, det vet jag nu efter den här debatten. Jag tycker att det låter som att biståndet är otroligt viktigt för oss alla, inte bara för att det är moraliskt rätt och riktigt att Sverige som ett välmående land ska stötta dem som är utsatta utan också för att det handlar om vår egen säkerhet i den oroliga värld vi lever i. En trygg omvärld ger ett tryggt Sverige.

Jag skulle vilja backa tillbaka till den där dagen i september då regeringen presenterade sin budget för 2025. Jag ska erkänna att jag blev ganska förfärad när finansministern såg ut som att hon hade hittat en skattkista att ösa ur när hon visade upp grafen för att illustrera hur många miljarder regeringen hade hittat genom att kapa och spara på biståndet. Är det verkligen så här regeringsunderlaget ser på bistånd? Jag tror inte på att de ser det som en belastning som åtminstone vissa vill kapa helt, i ett läge där biståndet tvärtom är viktigare än någonsin. Det är detta vi har diskuterat här i dag, och det verkar vi faktiskt vara eniga om.

Fru talman! Det finns en hel del som jag håller med regeringsunderlaget om när det gäller biståndet. Biståndet behöver reformeras, och biståndspolitiken behöver förhålla sig till hur världen ser ut i dag och möta den värld som kommer i morgon. Mycket av det som står i reformagendan är också bra, men slutsatserna om hur detta ska verkställas på bästa sätt är väldigt olika.

Just nu springer Sverige tillsammans med många andra stora biståndsgivarländer åt fel håll. När de som arbetar med bistånd och de som forskar om bistånd är eniga om att det som är viktigt i det här läget är att satsa på långsiktiga projekt, särskilt i de mest utsatta områdena, gör Sverige i sällskap av många andra precis tvärtom. Vi tar bort utvecklingsbiståndet från de mest utsatta områdena. Över huvud taget omfördelas biståndet nu så att en större andel går till akut humanitärt bistånd i stället för till långsiktigt utvecklingsbistånd.

Missförstå mig inte - det humanitära biståndet är givetvis oerhört viktigt. Men Sverige som föregångsland kanske inte ska göra precis som alla andra länder. Vi kanske borde göra tvärtom: öka utvecklingsbiståndet och fokusera på de mest utsatta områdena. På kort sikt kommer det att vara utmanande, och det kanske ger sken av ineffektivitet i nationalekonomernas grafer. På lång sikt kan det dock löna sig. Det handlar ju om hur man ser på det där med effektivitet; det kan vara lite olika saker.

För Centerpartiet är detta självklart: När demokrati, mänskliga rättigheter och klimatet hotas ska Sverige vara modigt, ta på sig ledartröjan och till exempel stötta långsiktiga projekt på de mest utsatta platserna. Vi ska inte vara defensiva, vilket regeringen just nu är i många stycken på den utrikespolitiska arenan. Man väntar och ser vad alla andra gör. Vi ska göra precis tvärtom. Vi ska vara först.

Det svenska biståndet är viktigt och fungerar väldigt väl. Vi är alla stolta över det svenska biståndet, men vi vill också fortsätta vara det. Här spelar naturligtvis det svenska civilsamhället, och civilsamhället runt om i världen, en viktig roll.

Att satsa på barns utbildning och jämställdhet är något av det mest effektiva man kan göra för att öka ett samhälles välstånd. Detta vet vi, och vi har pratat om det här i dag. Det finns också med i regeringens reformagenda. Som vi tidigare har konstaterat väljer regeringen dock att skära ned på stödet till exempelvis UNFPA, UN Women och Unaids.

Att inte satsa på bistånd är helt enkelt dumsnålt. Centerpartiet vill därför återgå till enprocentsmålet och redovisar i sin budget en trappa som gör att vi är tillbaka på 1 procent till 2028.

Vän av ordning kan se att vi har förlängt återställningstiden med ett år. Det finns lite olika anledningar till detta. En av dem är att vi väljer att hantera stora delar av stödet till Ukraina separat. Vi ser nämligen att Ukrainas behov blir allt större, och vi tycker inte att regeringens budget för detta räcker. Därför vill vi samla huvuddelen av stödet till Ukraina i en särskild fond som ligger utanför biståndsbudgeten.

Fru talman! En av de mest obegripliga saker regeringen gör i sin framtida budget är att satsa 3 miljarder kronor på att baxa människor från Sverige till deras ursprungsländer. Det är lika mycket som man framöver kommer att kapa biståndet med. Man gör detta trots att all erfarenhet säger att det är en både ineffektiv och väldigt dyr satsning.

Samtidigt hittar vi flera exempel i regeringens biståndsbudget som strider mot OECD-Dacs regelverk. Exempelvis har man valt att knyta migrationspolitiken till biståndet. Därför, fru talman, vill jag nämna Centerpartiets reservation 2, som handlar om att det vi kallar bistånd också ska följa regelverket för OECD-Dac.

Låt oss kalla en spade för en spade. Om det verkliga biståndet skulle falla under den magiska 0,7-procentsgränsen får nog regeringen faktiskt också stå upp för det.

Fru talman! Slutligen vill jag komma med lite beröm. Det är bra att regeringen lyfter fram företagandets och entreprenörskapets avgörande roll i att bygga ett samhälle. Det är också bra att vi satsar på samverkan mellan svenska företag och lokala företag i mottagarländerna, inte minst när det gäller teknik för klimatomställning.

Dock anser vi i Centerpartiet att detta alltid ska utgå från mottagarens villkor och behov. Vi anser därför att det är lite olämpligt med alla de skrivningar som finns om att biståndet ska gynna svenska intressen. Missförstå mig inte - självklart vinner Sverige och svenska företag även på det här samarbetet. Det är dock inte detta som ska vara utgångspunkten, utan det är mottagarens behov som ska styra.

Sammanfattningsvis förhåller sig Centerpartiet till regeringens budgetförslag för biståndet på det här sättet:

Vi anser att biståndet bör återställas till 1 procent av bni och att större delen av pengarna bör läggas i en särskild fond till Ukraina.

Vi vill ha en liberal feministisk utrikespolitik som tar jämställdhet på allvar.

Vi vill att Sverige tar ledartröjan och vågar satsa på långsiktiga insatser på de mest utsatta ställena samt på klimatomställning och småföretagande.

Vi anser att man bör ta bort kopplingen mellan migration och biståndspolitik och stå upp för OECD-Dacs regelverk.

Förutom att jag yrkar bifall till reservation 2 avstår jag och Centerpartiet traditionsenligt från ställningstagande när det gäller själva budgetramen och hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.

Till sist vill jag önska talmannen, kammarkansliet och mina kära kollegor i utskottet en riktigt god och lugn jul.

Fru talman! Absolut, handel är bra. Ledamoten vet sedan tidigare att den satsningen håller Centerpartiet med om. Allt det ledamoten säger är bra, absolut.

Men min fråga är fortfarande: Varför gör man omfördelningen från mer långsiktigt utvecklingsbistånd till det mer kortsiktiga akuta i den värld där de flesta är eniga om att man borde göra precis tvärtom? Det är min fråga.

Det handlar inte så mycket om att vi är den största biståndsgivaren eller så. Det är just fördelningen som är den stora frågan.

Fru talman! Tack till Katarina Tolgfors för ett väldigt engagerat och genuint anförande! Jag kan verkligen känna igen mig i väldigt mycket av det som Katarina Tolgfors tog upp.

Men jag måste helt enkelt ställa en fråga, för jag får liksom inte riktigt ihop detta. Nu har regeringen och regeringsunderlaget valt att skära ned på biståndsbudgeten. Sedan har man inom biståndsbudgeten dessutom gjort en omfördelning. Man säger att en större andel än tidigare ska gå till humanitärt bistånd och att en lite mindre än tidigare ska gå till det mer långsiktiga utvecklingsbiståndet. Detta gör att det på något sätt blir dubbla nedskärningar i utvecklingsbiståndet.

Det här sker samtidigt som alla organisationer, forskare och andra som jobbar med bistånd betonar att man nu, mer än någonsin, borde satsa mer på just det långsiktiga utvecklingsbiståndet, inte minst för att förhindra ytterligare konflikter och kriser i världen.

Det är inte bara Sverige som gör så här, vill jag säga. Men min fråga blir: Varför väljer man i detta läge att göra den här omfördelningen mellan det akuta biståndet och det mer långsiktiga?

Fru talman! Vad är egentligen ett effektivt bistånd? Det beror såklart på vad man vill med biståndet. Men om vi utgår från att det handlar om det som vi här i riksdagen en gång har slagit fast är syftet tydligt: att skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Hur görs då detta på ett effektivt sätt? Om man frågar dem som borde veta bäst, det vill säga de som på olika sätt arbetar med bistånd, är deras röster tämligen eniga: Långvariga och strukturförändrande projekt är mest effektiva för att på lång sikt minska fattigdom och förtryck. Det vill säga ungefär på samma sätt som man åstadkommer förändring generellt sett i samhället. Även forskningen håller med om denna slutsats.

Fru talman! Jag vill passa på att tacka Riksrevisionen för en välarbetad, intressant och viktig rapport som innehåller många goda råd. En särskilt viktig punkt som jag vill lyfta här och som Riksrevisionen påpekar är att det faktiskt är svårt att följa upp om och hur det svenska biståndet är effektivt just på lång sikt.

Påpekandet kommer i en tid när regeringen lägger om biståndet på ett sätt som, åtminstone som jag ser det, rimligen leder till det motsatta. Man vill ha korta projekt med snabba effekter. Man vill jobba där frukterna hänger lågt och utmaningarna är så små som möjligt. Det ska gå så lätt som möjligt. Framför allt minskar man andelen långsiktigt utvecklingsstöd till förmån för det akuta humanitära biståndet. Det blir symtomen som botas och inte själva sjukdomen.

Det finns en rädsla hos biståndsgivande länder att pengar ska hamna fel och att korrupta och antidemokratiska krafter ska utnyttja biståndet till sin fördel. Det är en mycket rimlig rädsla. Men samtidigt måste man ändå fundera över om det inte är precis det som många korrupta länder gör i dag genom att få ta del av det akuta humanitära biståndet som inte ställer samma krav som utvecklingsbistånd och som dessutom, som tidigare har anförts, framför allt går till just de som kämpar för demokratin och inte till regeringarna. Länder som missköter och plågar sin befolkning kan alltså ändå känna en trygghet i att de länder som bidrar kommer att bistå med nödhjälp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges interna-tionella bistånd - uppföljning, utvärde-ring och rapportering

Då är det betydligt mer rimligt att använda pengarna för att på lång sikt skapa skillnad, även om det på kort sikt kräver betydligt mer resurser och arbete att jobba i utsatta områden där det råder kaos eller där landets regering står för allt annat än demokrati och rättvisa. Det är inte regeringarna vi ska stötta utan människor.

Missförstå mig inte - det är självklart och rimligt att bistå med nödhjälp, men tänk om vi i stället hade investerat en större del i långsiktighet som förhindrat att nödsituationen överhuvudtaget uppstod. Därför behövs det en rimlig balans mellan utvecklingsstöd och humanitärt stöd.

Just nu verkar flertalet givarländer prioritera det humanitära stödet på ett sätt som ger en kraftig obalans och slagsida. I det läget borde såklart föregångslandet Sverige ta på sig ledartröjan och slå ett slag för det förebyggande, långsiktiga utvecklingsstödet.

Det som däremot är bra är att regeringen håller med Riksrevisionen om att redovisningen och uppföljningen behöver bli betydligt bättre och framför allt tydligare och mer transparent. På så sätt kommer vi förhoppningsvis inom de närmaste åren, kanske decenniet, att kunna se hur ineffektivt, dyrt och kortsiktigt det är att fokusera just på det kortsiktiga i stället för det långsiktiga.

Barnkonventionen firar i dag 35 år. Alldeles nyss var det ett event här i huset anordnat av vårt eget nätverk, FN-nätverk och Unicef, där Unicef bland annat presenterade den rapport som man presenterar vartannat år. Rapporten fokuserar i år på barns situation 2050, vilket är tämligen långsiktigt och väldigt klokt. Jag tycker att alla bör läsa rapporten, för den berör i allra högsta grad hur man bör fundera över biståndet framöver. Än finns det tid för långsiktiga satsningar på jämställdhet, utbildning, jobb, klimat och demokrati - sådant som vi vet leder till att på ett hållbart sätt skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Vad är egentligen ett effektivt bistånd, slutligen? Jo, det är ett bistånd som ger långsiktig och hållbar positiv utveckling för människor. Det är också ett av våra viktigaste verktyg för att öka tryggheten och säkerheten i världen, vilket också innebär en större trygghet och säkerhet i Sverige.

Jag vill också kommentera den debatt som var här tidigare mellan herrarna från Socialdemokraterna och Moderaterna, där man använde ett papper som analogi: Om man har ett helt papper och river det blir det mindre, men om man använder bägge sidorna av papperet får man plats med mer.

Det hade varit coolt om regeringen i det läge som vi har i världen i dag, där behovet av stöd ökar, hade behållit enprocentsmålet och ramen och i stället effektiviserat det på ett sätt så att man fick plats med dubbelt så mycket. Det, mina vänner, hade varit ett gott ledarskap!

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Sverige står fast vid att det handlar om att agera på Ukrainas villkor, och jag hoppas att även resten av EU och USA står kvar.

I fråga om FN-systemet handlar det mer om EU:s avgörande röst för mänskliga rättigheter kopplat till internationell rätt och hur det kommer att se ut med tanke på det som sker i USA.

Den transatlantiska relationen är oerhört viktig, och det är vi alla eniga om. Men var hittar vi balansen så att vi inte ger vika för USA men ändå värnar relationen? Hur diskuterades detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Jag måste naturligtvis också ställa en fråga om de frysta ryska tillgångarna. Diskuterade man hur man ska komma vidare? Jag pratar inte om det som redan är bestämt utan om nästa steg.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

När det gäller konkurrenskraften kan jag bara hålla med om den beskrivning som statsministern ger, och jag tycker naturligtvis att det är positivt att man nu har en enig syn på hur det ser ut. Hoppas nu bara att man kommer vidare och faktiskt arbetar med detta!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Såklart tänker vi alla på USA-valet, kombinerat med det kaos som är i Europa, kriget i Ukraina och så vidare. En av de absolut viktigaste sakerna är just att vi står kvar vid att processen, hur den än går vidare, ska ske på Ukrainas villkor. Jag tycker nog att en handlingsplan hade varit bra. Åtminstone vore det på sin plats med en långsiktighet när det gäller hur vi ska stödja Ukraina.

Man ska naturligtvis inte ta ut någonting i förskott, men när det gäller att det ska vara på Ukrainas villkor kopplat till USA - hur kommer vi att förhålla oss till det här? Hur diskuterades detta med att det verkligen ska vara på Ukrainas villkor? Hur diskuterades det att EU framöver kommer att vara en avgörande röst när det handlar om mänskliga rättigheter och egentligen hela FN-systemet i framtiden? Hur diskuterades den rollen och hur man ska våga ta den rollen och leda?

Herr talman! Omvärldens oförmåga att agera gemensamt har lett dit vi många har fruktat. Konflikten har spridit sig från Gaza och Israel och omfattar nu även Västbanken, Libanon, Jemen och Iran. Låt oss inte heller glömma vattnen runt omkring eller Rysslands agerande i bakgrunden.

Det går inte att bomba bort en tanke, men det går att förändra den genom välstånd och genom att bygga ett samhälle där människor strävar efter att leva i trygghet i stället för att dö som terrorister. Därför är det avgörande att få Israel och Palestina att åter sätta sig vid förhandlingsbordet, för tvåstatslösningen är en av nycklarna för deeskalering i hela regionen.

I går var UNDP, en av FN-organisationerna, här och rapporterade om situationen i de palestinska områdena. UNDP betonade att trots den fruktansvärda situationen i Gaza är det avgörande att göra allt för att hålla igång samhällets strukturer. Därför krävs långsiktigt utvecklingsbistånd till Gaza. I dagsläget prioriteras det akuta humanitära biståndet, och det är bra och nödvändigt. Men bägge sorter behövs för att stötta civilsamhället och se till att det finns några som kan arbeta inom sjukvård, med sophämtning, på skolor och inom alla andra basverksamheter.

Jag vill därför här och nu skicka med till regeringen att Sverige som stor biståndsgivare borde ta lead och vara en av dem som prioriterar det långsiktiga biståndet till Gaza även i detta kaotiska läge.

Herr talman! Jag har två frågor. Jag börjar med den längsta. Den handlar om de rådsslutsatser som EU presenterade i förra veckan. Där fördömdes attackerna mot FN:s interimsstyrka i Libanon, men det nämns ingenstans att det är Israel som är ansvarigt för dessa attacker. Jag antar att det beror på att det är tillräckligt svårt ändå att enas kring dessa formuleringar.

Jag undrar därför om ministern här och nu tydligt kan stå upp för att Sverige fördömer Israels agerande i samband med de attacker som Israel utförde mot FN:s interimsstyrka i Libanon.

Min andra fråga handlar om att vi från FN har fått frågan om att ta emot palestinier från Gaza som är i behov av akut vård. Det skulle för Sveriges del handla om ungefär 200 personer. Senast jag frågade skulle man titta på möjligheten. Nu undrar jag: Hur går det?

Herr talman! Vi får aldrig glömma människorna - de som dödats, oavsett sida, den gisslan som hålls fången av Hamas och gisslans familjer, de 2 miljoner som är instängda i Gaza under vidriga förhållanden och barnen som inte fått gå i skolan på över ett år. Det är dem det här handlar om, och det är på deras sida vi ska stå.

För Centerpartiet är det glasklart: Folkrätten och den internationella rätten ska följas. Det innebär att Israel har rätt att försvara sig inom folkrättens gränser. Det innebär att hjälpen till nödställda ska släppas fram, att gisslan ska släppas och att hjälppersonal och FN:s fredsbevarande styrkor under inga omständigheter får beskjutas.

Att nå en långsiktig fred kräver en tvåstatslösning där Israel och Palestina måste lära sig att leva med varandra. Debatten fokuseras ofta på vems felet är, vem som är den värsta boven. Titta i stället på vars och ens ansvar! Här är ett axplock.

Det är Hamas ansvar att omedelbart släppa gisslan, att sluta använda civila som mänskliga sköldar och att stå till svars.

Det är Israels regerings ansvar att släppa in hjälp i Gaza, att avsluta bosättarpolitiken på Västbanken och att absolut inte under några som helst omständigheter döda personal i hjälporganisationer eller fredsbevarande FN-trupper.

Det är Israels ansvar att acceptera att organisationen UNRWA krävs för att bygga upp Palestina till en självständig stat.

Det är Palestinas ansvar att börja bygga upp en hållbar struktur för att kunna styra ett land, självklart med stöd från omvärlden.

Det är Israels och Palestinas gemensamma ansvar att acceptera varandra som grannar och med detta respektera varandras gränser.

Det är omvärldens ansvar att inte välja mellan Israel och Palestina utan gemensamt agera för att folkrätten ska följas, stödja arbetet med en tvåstatslösning och se till att det stöd som behövs för att bygga upp Palestina till en demokratisk stat finns.

Och det är Sveriges ansvar att ta på sig ledartröjan, stå upp för folkrätten och agera utifrån detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Mellanöstern

Då krävs det till exempel att vi tar ställning när FN röstar. Det krävs att vi gör allt för att ena EU så att EU kan agera och gå från ord till handling. Det krävs att regeringen tydligt vågar säga ifrån, oavsett vem det är som gör fel.

Hamas gärning den 7 oktober är så nära ren och beräknad ondska mänskligheten kan komma. Man visste vad Israels svar skulle bli. Man visste att man offrade Gazas befolkning. Hamas mål är inte fred utan endast förintelse av staten Israel.

Sverige och resten av världen måste ta ett betydligt större ansvar och agera betydligt starkare än man hittills har gjort.

(Applåder)

Fru talman! Men om man ser det på lång sikt och vill få tag i grundorsakerna handlar det om att bygga upp de här länderna, som ofta är auktoritära och saknar demokrati och där kvinnor ofta har en väldigt utsatt situation. Då är just utbildning, i synnerhet riktad till kvinnor och flickor, någonting som vi verkligen vet fungerar. Samma sak gäller satsningar på demokrati. Jag vet att regeringen satsar på detta, men man skulle kunna lyfta det även till EU-biståndet och kanske fokusera mer på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Jag vill påminna om frågan om associeringsavtalet och mötet.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Jag vill börja med att berömma. Jag tror i alla fall att statsministern sa att han lyft just frågan om terrorlistning av IRGC. Jag vill verkligen understryka att det är mycket bra. Jag hoppas också att statsministern fick ett bra svar på det.

Sedan gäller det migration. Statsministern nämnde migrationspakten. Antingen är man emot den för att man vill ha fler, eller så är man för den för att man vill ha färre. Men det finns en annan inställning, och det är den mer pragmatiska inställningen. Man vill ha en stor enighet mellan länderna för att kunna jobba med denna fråga. Det är kanske huvudanledningen till att vi från Centerpartiet står bakom migrationspakten. Vi behöver samarbeta i dessa frågor.

Vi ser nu, som sagt, att Ryssland utnyttjar asylsökande på ett fullständigt fruktansvärt sätt. Klimatet försämras, och konflikterna runt om i världen ökar. Jag håller därför absolut med om att vi kommer att behöva göra mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Då är biståndet ett viktigt verktyg, men jag tycker kanske inte att det är det på det sätt som har lyfts här tidigare. Det handlar snarare om att satsa på utveckling, demokrati och utbildning i de länder som får ta emot medel. Det gäller alltså inte just återvandring, utan det bör snarare vara fokus på utbildning och så vidare. Hur diskuterades dessa frågor? Det är min första fråga.

Sedan har jag en väldigt konkret fråga. Jag har lyft den tidigare, och jag vet att den också ställdes i förra veckan till statsministern. Den handlar om associeringsavtalet med Israel. Hur går det? Kommer det att bli ett möte, och är datumet satt? När blir det i så fall?

Fru talman! Utslagning av 20 000 ungdomar per år har vi talat om, men krisen i skolan innebär också att skillnaden ökar mellan dem som lyckas och dem som misslyckas. Det innebär ökad psykisk ohälsa, inte minst bland barn med NPF. En av de två viktigaste åtgärderna - det handlar om betygssystemet - har vi redan varit inne på, men den andra handlar om att faktiskt behålla pedagogerna i förskolan och skolan.

Trots detta kan vi konstatera att mycket av den politik som nu förs leder till det omvända. Skolor stängs, pedagoger sägs upp och barn slås ut. Därför undrar jag: Vad gör skolministern för att kommuner och huvudmän ska sluta säga upp pedagoger och stänga skolor, och vad gör skolministern mot utslagningen i skolan?

Fru talman! I våras ställde jag frågan vad regeringen gör åt att ekonomin för Region Gotland håller på att gå under. Svaret jag fick var att vården behöver förstatligas. En sådan reform skulle dock i så fall ligga flera år in i framtiden, och situationen för Gotland är akut. Faktum är att mer än 200 miljoner kronor nu tas varje år från främst skola och förskola för att finansiera exempelvis sjukvård.

Det rimliga hade varit att, som man gjort i många andra länder, erkänna att Gotland som ö har särskilda villkor, införa en öfaktor och i konsekvens därmed avsätta medel i budgeten. Av detta finns dock inte ett spår i regeringens budget för 2025.

Därför blir min fråga till landsbygdsministern: Hur tänker regeringen på kort sikt hjälpa till att lösa Gotlands akuta problem? Vi vill ju att hela landet ska leva. Detta handlar inte heller bara om vård utan också om skola, transport och exempelvis elkapacitet.