Gustaf Göthberg

Fru talman! Ärade ledamöter i riksdagen! Sverige är sedan den 7 mars medlem i Nordatlantiska fördragsorganisationen, Nato. Det är de västliga demokratiernas försvarsgemenskap. Det var möjligen lite komplicerat att ta sig dit, kan man tycka, men det var en historiskt snabb process för att kunna bli medlem i Nato. Sedan den 7 mars är vi fullvärdiga medlemmar. Detta har skett efter en intellektuell och geopolitisk islossning i det här landet, där det under många år var svårt att föra en rationell debatt om de säkerhetspolitiska vägvalen. Det är, fru talman, hela Sverige som är med i Nato. Hela Sverige är med och bidrar till Nato, och hela Sverige omfattas av Natos skydd.

När kammaren i dag debatterar försvarsutskottets betänkande 10 Sveriges tillträde till vissa Natoavtal vill jag slå fast ett par saker. Jag vill också inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Riksdagen föreslås godkänna fyra Natoavtal, som är direkt sammanbundna med vårt medlemskap.

Det första är ett avtal om status för styrkor, Nato SOFA. Detta avtal reglerar juridiska och praktiska aspekter för Natostyrkor på svenskt territorium. Det innefattar också jurisdiktion och skadeståndsansvar samt frågan om folkbokföring och skatteförfarande för exempelvis allierade soldater som befinner sig i Sverige. För att avtalet ska kunna komma på plats - som en direkt följd av vårt medlemskap i Nato - krävs vissa författningsändringar.

Det andra är protokollet om status för internationella militära högkvarter, det så kallade Parisprotokollet.

Det tredje är ett avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar.

Det fjärde är Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål, vilket exempelvis innebär att patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar skyddas mot avslöjande.

Under utskottets överläggningar och vid behandlingen av betänkandet har vi noterat en reservation från Vänsterpartiet. I reservationen anförs behovet av att markera att det inte ska vara möjligt att utdöma dödsstraff i Sverige. Önskemålet är att detta ske genom en skriftlig reservation från regeringen. Skälet till reservationen är Nato SOFA:s bestämmelser om straffrättslig jurisdiktion, som följer av propositionen och betänkandet.

Fru talman! Detta är förvisso lovvärt av Vänsterpartiet, men det alluderar till en nästan religiös uppfattning som finns hos partiet om att man i alla sammanhang, när helst det är möjligt, vilken tid på dygnet som helst, ska vara emot, emot och emot Sveriges medlemskap i Nato. Det framgår nämligen mycket tydligt, om man bara läser det som står, att en sändande stat inte får verkställa dödsstraff i en mottagande stat om inte lagen i den mottagande staten medger att dödsstraff kan ådömas i liknande fall. Gäller detta Sverige? Ja.

Sedan den 24 oktober 1961 har Sverige en utlämningskonvention med Förenta staterna, där det mycket tydligt framgår att utlämning kan vägras om det kan följa dödsstraff för det brott för vilket utlämning begärs. Gäller detta Sverige? Ja. Sedan 2003 har också Europeiska unionen ett avtal med Förenta staterna avseende utlämning vilket i praktiken bygger på samma sak som den svenska utlämningskonventionen. Gäller då detta Sverige? Svaret är ja.

Fru talman! Jag vill också, för formens skull - i denna kammare tycker jag att det hör hemma - upplysa ledamöterna i kammaren och reservanterna i betänkandet om att 2 kap. 4 § i den svenska regeringsformen förbjuder dödsstraff i Sverige. Gäller då den paragrafen Sverige? Svaret är ja.

Jag kan förstå motiven att vilja debattera Sveriges Natoanslutning. Det finns en vilja till en frimodig säkerhetspolitisk debatt. Men det blir, med förlov sagt, lite fladdrigt och lite intellektuellt flimrande när Vänsterpartiet lägger ned timmar på att skriva reservationer mot ett förslag som inte finns i stället för att gå till källan direkt för att konstatera detta.

Sverige tjänar på vårt medlemskap i Nato, och Sverige bidrar till Nato. Med våra enorma militära kompetenser kan vi göra alliansen starkare men också påverka den i riktningar som vi i vårt land tycker är viktiga. För våra soldater och sjömän ute på garnisoner i Sverige är detta kanske inte ett betänkande som kommer att påverka den dagliga livsföringen eller den dagliga säkerhetspolitiska förmågan. Men för oss som land och för vår försvarsmakts möjligheter och skyldigheter att kunna både ge och ta emot stöd, bistå allierade och hålla Sverige fritt, demokratiskt och säkert är detta viktiga pusselbitar och ett stort steg framåt.

Sveriges historiska anslutning till Nato gör vårt land starkare, säkrare och friare. Tillsammans med andra bygger vi vidare på den länk, den allians, som stått stadig i decennier för att slå vakt om våra värderingar. Det här betänkandet är en del i att kunna få på plats just denna starka förmåga för vårt land. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Migrationsministern noterade också det mycket viktiga att hon själv ju var med och förhandlade fram detta under det svenska ordförandeskapet. Jag kan notera att det också var en moderat Europaparlamentariker, Tomas Tobé, som var drivande för detta i parlamentet.

Nu närmar vi oss EU-val igen. Om en vecka kan svenska folket gå till val. Hur avser migrationsministern att arbeta med nästkommande Europaparlament för att i framtiden se till att vi inte återvänder till det läge vi hade 2015 utan att vi får en kontrollerad invandring till Europa?

Herr talman! Jag tror att vi alla minns sensommaren och den tidiga hösten 2015. Det var ett år då 160 000 människor sökte sig till vårt land. I en stormig tid, som det var då, tog Sverige ansvar medan få andra gjorde det - det var inte hållbart. Med en kroniskt misskött integration, utanförskap och en oförmåga att prata om vilka värderingar som följer med att leva, bo och verka i det här landet var det alldeles uppenbart att det inte var hållbart.

I veckan antogs så migrationspakten i EU. För första gången på länge har vi nu, herr talman, en sammanhållen europeisk migrations- och invandringspolitik - något som vi 2015 såg att vi saknade. Det är bra för Europa.

Jag vill fråga migrationsminister Maria Malmer Stenergard: Hur kommer den nya migrationspakten att påverka Sveriges och Europas invandringspolitik? Vilka specifika åtgärder planeras för att hantera eventuella förändringar i migrationsflödena? Kan ministern berätta vad detta innebär för oss här i Sverige?

Fru talman och ärade ledamöter! Blommorna har nu slagit ut längs frontlinjen i Ukraina. På det tredje året efter den andra vintern har nu våren anlänt till ett land där kriget rasat alldeles för länge. Angreppet mot ett fredligt land som sökt sitt oberoende och sin europeiska identitet är ett angrepp på oss alla. Sverige och våra allierade kommer att fortsätta att stödja Ukraina till seger, politiskt, ekonomiskt och militärt.

Våra allierade, ja. Vi har ju nu sådana inom ramen för vårt medlemskap i Nato. I en historiskt snabb process - för det var den faktiskt om man jämför med andra anslutningsprocesser - blev Sverige för drygt en månad sedan fullvärdig medlem i Nato. Då begravdes allianslösheten i landet, saknad av få. Efter en intellektuell och geopolitisk islossning är Sverige för första gången på många hundratals år omringat av allierade.

När kammaren nu debatterar försvarsutskottets betänkande 4, ett motionsbetänkande om militära frågor, känns frontlinjerna ganska långt bort. Visst kan det kännas främmande att frågor om geopolitisk överlevnad, att det västliga demokratiska levnadssättet slåss för sin överlevnad i orter som Charkiv och Cherson, i betänkandet brutits ned till för oss ganska dagsaktuella ställningstaganden om miljöutsläpp i Vättern och statlig myndighetssamverkan i brottsförebyggande syfte. Men allt hänger ihop. Från Vättern till Charkiv är det närmare 1 700 kilometer, men frågorna i dagens betänkande tecknar en linje mellan vad försvaret av Sverige och försvaret av Europa egentligen handlar om.

Fru talman! En soldat i Sverige måste öva för att vara redo för strid. Då behövs vapensystem och fordon byggda av en försvarsindustri som vårt land är stolt över. Det behövs personlig materiel, regnställ och kängor, som ju alltför ofta har saknats när soldaterna ska lösa sina uppgifter på våra förband. Soldaterna och de civilanställda i Försvarsmakten ska ju rekryteras eller pliktas in och utbildas av befäl som måste ha löner de kan leva på och karriärmöjligheter framåt.

Soldater måste få öva för att vara redo för det värsta, med skarp ammunition i fält men också i bebyggelse och på småorter. För de boende där blir det då påtagligt att Försvarsmakten accelererar sin verksamhet i ett farligt omvärldsläge. Övningsverksamheten kan betyda smärre förändringar i miljön genom utsläpp men får aldrig riskera det civila försvarets ansvar att exempelvis försörja vårt land med rent dricksvatten. Det är livsviktigt vid en avspärrningssituation.

Allt hänger ihop, och alla har en roll i vårt totalförsvar. De militära frågorna är breda och djupa.

Fru talman! Det pågår en historisk uppbyggnad av vårt försvar. Garnisonsorterna blir fler i takt med att fler unga killar och tjejer rycker in för att göra sin plikt för vår demokrati. Det sker historiska förstärkningar av våra arméstridskrafter men även till sjöss och i luften.

I Sveriges största garnisonsort Halmstad kokar det av tillväxt. I Sundsvall finns nu värnpliktiga på plats för första gången på närmare ett kvarts sekel, på Västernorrlands regemente I 21. På Gotland pågår en febril aktivitet med att rusta pansarregementet, som ön är så stolt över, och för bara någon vecka sedan döptes HMS Artemis i Karlskrona, Sveriges nya signalspaningsfartyg som mycket konkret kommer att höja vår underrättelseförmåga. Inte minst, i min hemstad Göteborg växer Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, snart ur kostymen, det vill säga lokalerna ute på Käringberget.

Samtidigt sitter Försvarsberedningen, ett för vissa i denna kammare inte helt okänt organ, och lägger grunden för framtida förvarsbeslut, som ska fattas i just denna kammare.

Av betänkandet framgår en uppenbar sak, och det är den breda samsynen om ett starkt försvar och stödet till Ukraina. Det kan skava lite i kanterna och divideras om detaljer, men den breda samsynen är en styrka för både Sverige och Ukraina. Låt oss fortsätta på den vägen, inte minst för Ukrainas skull.

Betänkandet hanterar så vitt skilda frågor som Försvarsmusikens organisering - en inte helt oviktig fråga - samverkan med länsstyrelser om förgiftning av vår natur och Försvarsmaktens etableringar och tillväxt runt om i landet. Betänkandet är brett för att frågorna vi diskuterar är omfattande.

Regeringen tillsatte i slutet av 2022 en försvarsberedning under ledning av min högt värderade kollega Hans Wallmark, som nu står med ett par dagar kvar av sitt arbete. Detta arbete kommer att vara en grundsten till det totalförsvarsbeslut som regeringen aviserat och som det som sagt ska fattas beslut om i just denna kammare.

Just detta är ett av de bärande argumenten för att Moderaterna anför att utskottets förslag, som innebär avslag på en rad yrkanden kopplade till detta, ska bifallas. Det finns goda idéer, inte minst i synen på samverkan mellan polis och försvarsmakt och om saneringen av dricksvattentäkter. Men detta är som bekant också ett arbete som i mångt och mycket redan pågår, och det har dessutom intensifierats i regleringsbreven till ansvariga myndigheter. Det finns inga skäl att bedriva dubbelarbete.

I denna kammare möts vi över partigränserna, sprungna ur olika ideologier och politiska betraktelsesätt och ur olika delar av vårt land, i en gemensam strävan att göra det bästa för Sverige och för det livsviktiga stödet till Ukraina. Jag vill därför ta tillfället i akt och tacka mina värderade kollegor i försvarsutskottet, som ofta, vissa skulle möjligen säga alltid, arbetar med det bästa för ögonen i en konstruktiv och positiv anda.

Till sist: Till dig som tjänstgör i uniform eller arbetar civilt i vårt totalförsvar, är anhörig eller har varit ute på mission i fredens tjänst: Tack! Insatsen är viktig, och arbetet spelar roll. Det slit som dagligen läggs ned skapar en stolthet i denna kammare, i detta land och i hela vårt närområde

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga riktar sig till försvarsminister Pål Jonson och följer lite av ett tema vi har sett i kammen under den här eftermiddagen. Möjligen är den ett eko. Men det gör ingenting, för ingenting är viktigare än att Ukraina vinner kriget och att Ryssland förlorar. Få beslut är viktigare än så. Det finns också en bred uppslutning kring detta, inte minst i den här kammaren, och det är väldigt positivt.

Sverige står bakom Ukraina. Så har det varit sedan den februarimorgon för snart två år sedan då Ryssland inledde sin oprovocerade och olagliga invasion av landet. Sverige står också bakom fortsatt EU-integration. Regeringen lanserade i början på veckan också ett vinterpaket till stöd för Ukraina på den civila sidan.

Men vi stöder också Ukraina med vapen: granatgeväret Carl Gustaf, Archer, Stridsvagn 122, Stridsfordon 90 och Sjömålsrobot 17. Det är namn på vapen som också på riktigt försvarar Sverige.

Min fråga till försvarsministern är: Vilka lärdomar drar försvarsministern av Ukrainas militära motståndskraft, och hur ser han på hur det svenska militära bidraget kan utvärderas framöver?

Fru talman! Min fråga riktar sig till försvarsminister Pål Jonson.

Hälften av all containertrafik i Sverige passerar Göteborgs hamn, som också är Skandinaviens största hamn. I Göteborg har vi en stor flygplats och en växande industri, men vi har under lång tid saknat försvarsförmåga och lokalt placerat försvar. Därmed är också försvaret och den tillväxt som man från regeringens sida just nu verkar för oerhört viktigt, också utifrån ett nationellt intresse.

I Göteborg minns vi hur det gick till när Göran Persson drog fram och lade ned regementet. Soldaterna, regementena och försvaret drog sig undan från många platser i Sverige. Med stor tillförsikt ser vi nu hur försvarsförmågan i Göteborg och på västkusten ökar.

Nu rustas Amf 4. Jag vet att försvarsministern har varit där. Jag själv besöker soldaterna nästa vecka. Man märker också vilken framåtanda de har.

Min konkreta fråga är: Hur arbetar försvarsministern och regeringen för att fortsätta att öka försvarsförmågan i Västsverige?

Herr talman! Min fråga riktar sig till utrikesminister Tobias Billström.

Kontrollen över ny teknologi har blivit en avgörande komponent i utrikespolitiken och en del som kanske kan sägas definiera framtida internationella maktförhållanden.

Cyberhot i dag medför nya säkerhetsrisker också för Sverige. Detta inbegriper statliga, statsanknutna och även enskilda aktörer som gör sitt bästa för att ta sig in i våra digitala system i syfte att stjäla eller förstöra data och manipulera information. Det kan handla om myndigheters databaser, företags affärshemligheter, patent, ritningar eller enskilda människors korrespondens.

I detta och i denna stora omvälvning - vad gör regeringen för att hålla i och värna våra viktiga svenska intressen?

Fru talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Johan Forssell.

Det kommer oroväckande signaler från Ugandas huvudstad Kampala. Det har vi också tidigare hört diskuteras under frågestunden. Det ugandiska parlamentet har skärpt sina lagar gällande homosexualitet.

Det är inte första gången. År 2013 gjorde man samma sak. Den dåvarande alliansregeringen markerade mycket tydligt mot detta tillsammans med våra allierade i Europeiska unionen och även den amerikanska administrationen. Det fick effekt direkt.

I december kom också besked om att man använt svenska biståndspengar till omvändelseterapi i Uganda. Det är någonting som statsrådet och regeringen markerade snabbt och tydligt mot, och det är väldigt positivt.

Min fråga gäller vad som sker nu med den bredare utvecklingen kopplat till mänskliga rättigheter, flickors rättigheter och respekt för rättsstaten i Uganda. Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att slå vakt om mänskliga rättigheter och deras utveckling i landet?

Fru talman! Ärade ledamöter! Försvaret av Sverige är av särskilt viktigt intresse. Det är statens grundläggande uppgift att säkerställa ett militärt och civilt försvar av vårt land, vår befolkning, våra värden och våra intressen.

I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 4 om det militära försvaret. Av de många motioner som väckts i denna riksdag på detta område står det klart att det finns ett brett intresse och engagemang för det svenska försvaret.

Vi ser det också på fler områden och i andra delar. Upprustningen av försvaret löper på. Det är viktigt för oss i denna kammare och för Försvarsmakten att säkerställa att personalförsörjningen fortsätter att vara en nyckelfaktor till framgång. På flera platser i Sverige i dag - detta vill jag särskilt understryka - blir soldater och sjömän en naturlig del av stadsbilden i takt med att våra regementen blir fler och den militära närvaron ökar. Sveriges medlemskap i Nato är det enskilt största paradigmskifte som detta land har sett i säkerhetspolitiken sedan början av 1800-talet. Stödet till Ukraina fortsätter också på den militära sidan.

Under utskottets behandling av betänkandet har det i huvudsak utkristalliserat sig, så som jag har läst det på min kammare, två områden som kan bli föremål för debatt i denna kammare. Det första gäller Försvarsmaktens arbete med målkonflikter.

Vi vet sedan tidigare att det kan finnas olika viljor i vårt avlånga land som bägge har det gemensammas bästa för ögonen men som ibland hamnar på kollisionskurs med varandra. En fråga som vindkraft, exempelvis, är ofta förekommande i den försvarspolitiska debatten som målkonflikt. Vi vet att alla energislag, även vindkraft, bidrar till samhällets energiresiliens men att de också bokstavligen kan utgöra hinder för viktig övningsverksamhet för totalförsvaret.

Flera partier i denna kammare vill nu skarpt gå vidare, utreda frågan vidare och ta fram handlingsplaner och vägledningar för att kunna råda bot på problemet. Det bör dock sägas redan nu, fru talman, att detta redan görs i stor utsträckning. Försvarsmakten har i år fått i uppdrag att redovisa hur man bidrar till samexistens mellan olika samhällsintressen och att utveckla förmågan till tidig dialog och samverkan med relevanta aktörer i planerings- och prövningsprocessen för planerade anläggningar för exempelvis förnybar energiproduktion. I fråga om samexistensen mellan försvaret och vindkraften har Totalförsvarets forskningsinstitut tagit fram en studie med förslag på hur utbyggnaden av vindkraften ska kunna öka samtidigt som försvarets intressen värnas. Detta pågår alltså.

Det andra, som vi precis hörde debatteras här i talarstolarna, är Försvarsmaktens stöd till polisen i händelse av kris- eller krigssituation. Det är en mycket angelägen fråga, som uppenbarligen också väcker en del starka känslor i denna kammare.

I detta fall vill jag ändå erinra om att försvarsutskottet, trots replikskiftet vi hörde tidigare, är enigt kring hur man ska göra framöver, det vill säga att det inte finns skäl att utreda frågan vidare - detta inte minst eftersom den förra Försvarsberedningen, och även riksdagen vid behandlingen här i denna kammare, var mycket enig kring de bestämmelser som gäller: Det militära försvaret ska ha förmåga att skydda samhället och dess funktionalitet genom att med befintlig förmåga och befintliga resurser bistå övriga samhället såväl i fred som vid höjd beredskap.

Det är välkommet att detta ligger fast, liksom att Försvarsmaktens förmåga att bistå polisen vid extraordinära händelser ligger fast. Om detta råder faktiskt enighet i kammaren.

Fru talman! Utöver detta arbete med att öka vår försvarsförmåga, som pågår brett i samhället, har vi också en försvarsberedning som arbetar. Det vore därför enligt min uppfattning oklokt av riksdagen att föregripa den processen genom att i parallellspår fatta beslut om nya inriktningar eller prioriteringar för försvaret.

Jag vill slutligen, fru talman, ta tillfället i akt att vända mig direkt till dem som tjänstgör i uniform och även civilt i vårt totalförsvar. Deras insats är viktig. Deras arbete spelar roll. Det slit de lägger ned skapar en stolthet också i denna kammare, hos oss som är folkets företrädare. Till er vill jag säga tack.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Fåglarna tystnade i våras. Så har det beskrivits av flyktingar som har kommit till Sverige från Ukraina hur det egentligen gick till i Kyjiv och Mykolajiv och en rad ukrainska städer och byar, i ljuset av det ryska invasionskriget. När de ryska styrkorna mullrade in försvann vardagen i ett kaos och mörker. Fåglarna tystnade i den ukrainska våren.

Medan de har tystnat har bomblarmen blivit en del av det ukrainska folkets vardag, och det har också de ryska krigsbrotten. Det kommer rapporter om människor på flykt, människor som tillfångatas av ryska armen, legosoldater, städer som bombas, kvinnor som drabbas av sexuellt våld och föräldrar som förlorar barn.

I detta mörker har den ukrainska motståndskraften givit hopp. De har fått stöd. Sverige ska fortsätta leverera stöd i Europeiska unionen och ensamt.

Fru talman! Insikterna om de ryska maktanspråken borde ha kommit tidigare. Förståelsen för det utsatta svenska geopolitiska läget och vikten av att vi närmare samarbetar med allierade och bygger säkerhet gemensamt blockerades i den svenska debatten i decennier av socialdemokratin.

Fru talman! Det är i dagarna ett år sedan utrikesminister Ann Linde meddelade den socialdemokratiska regeringens sista utrikesdeklaration. Nio dagar innan bomberna föll över Kiev skärpte hon på egen hand den svenska säkerhetspolitiska linjen då hon för första gången slog fast i en utrikesdeklaration att Sverige inte avsåg att ansöka om medlemskap i Nato.

Detta var något nytt, men det följer också en socialdemokratisk tradition. I denna kammares talarstol stod Olof Palme på 80-talet och kallade svenskt stöd till Baltikum för korstågsfararmentalitet, och landet hade en socialdemokratisk utrikesminister som på plats i Baltikum sa att Baltikum inte var ockuperat. Detta var den socialdemokratiska hållningen, tills det plötsligt inte var det längre.

Man motsatte sig som bekant svenskt medlemskap i Europeiska unionen och blockerade varje diskussion om fördjupat europeiskt samarbete, tills man helt plötsligt vände också i frågan. Så fortsätter det. Jag vill ändå välkomna ytterligare en socialdemokratisk vändning i utrikespolitiken, för dessa har alltid tjänat Sverige väl.

Inget är viktigare än att Sverige snart blir medlem i Nato. Ansvaret faller nu på oss i denna kammare att lotsa det i hamn, inte i ett uppskruvat partipolitiskt tonläge i syfte att ta poänger utan i en anda av samförstånd.

Fru talman! Demokratins triumf nådde inte Belarus eller Ryssland när Central- och Östeuropa blev fria under 1990-talet. I vad man har kallat Europas sista diktatur gror i dag risken för att den kan följas av fler när Vladimir Putin vill foga in fria demokratier i sin auktoritära intressesfär. Sveriges stöd till demokratirörelsen i Belarus - precis som i Ryssland - ska fortsätta med oförminskad kraft. Det är vår historiska plikt mot framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Inte långt härifrån ligger Vilnius. Där har den litauiska regeringen sitt säte, men det har också den belarusiska demokratirörelsen. Ryska dissidenter verkar därifrån, och där lyser stödet till Taiwan starkt. De tjänar som ett föredöme i vår europeiska familj, och det är just genom närmare samarbete med våra nordiska och baltiska vänner som den svenska utrikespolitiken nu kalibreras om.

Det handlar inte om att vända sig bort från världen utan snarare om att försöka förändra och förbättra vår del av den. Det saknas inte utmaningar på detta område.

För det första har vi det uppenbara, att Ukraina måste vinna kriget. Sverige ska göra allt i sin makt för att så ska ske. I går meddelade EU-minister Jessika Roswall att Sverige inom ramen för sitt ordförandeskap i Europeiska unionen ska arbeta för att använda frysta ryska tillgångar för att återuppbygga Ukraina. Parallellt med detta bör Sverige givetvis intensifiera och utöka ansträngningarna för att få på plats en internationell tribunal som kan skipa rättvisa.

För det andra måste stödet för en mer aktiv europeisk grannskapspolitik bestå. Sverige och EU ska fortsätta att stödja Moldavien och Ukraina i deras ansökningar om medlemskap i EU.

För det tredje måste det till fler sanktioner mot Ryssland och Belarus och mot det politiska ledarskap och manskap som på plats i länderna visar våldets ansikte.

Fru talman! Regeringens Belaruspolitik är intressant därför att den finns på plats, till skillnad från den tidigare regeringens. Jag vill påminna om att Margot Wallström var den första utrikesminister sedan 1990-talet som i denna kammare över huvud taget inte nämnde dåvarande Vitryssland eller Belarus i regeringens utrikesdeklaration. Det är lite annat ljud i skällan med den här regeringen.

Fru talman! Utrikespolitiken är vårt lands viktigaste instrument för att säkerställa vår frihet och vår demokrati. En dag som denna, när högtidstalen avlöst varandra i timmar i denna kammare, påminns vi om vad som står på spel. Bortom talen och orden och det som har sagts från talarstolen handlar det om mycket praktiska saker, som liv och död, frihet och förtryck och ljus och mörker. Låt oss påminna oss om detta och vårt gemensamma ansvar för Sveriges plats i världen.

Den utrikesdeklaration som utrikesministern levererade i dag stakar ut en ny riktning för svensk utrikespolitik. Med vårt Natomedlemskap ges vi möjligheter att bygga en fredligare och frihetligare värld, eller med arbetarförfattaren Ragnar Thoursies något omskrivna ord i dikten Sundbybergsprologen: En öppen värld bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet och, hoppas jag, mot den bottenlösa ondska som just nu verkar i Kreml.

Mitt hopp och min tro, fru talman, är att svensk utrikespolitik framöver ska vara en synnerligen aktiv kraft i arbetet för detta. Det tror jag att vi alla kan ta ett gemensamt ansvar för.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm, Jesper Skalberg Karlsson och John E Weinerhall (alla M) samt Magnus Jacobsson (KD).

Herr talman! Tack för svaret och för det arbete som uträttats i EU-kretsen, utrikesministern!

Det är uppenbart att det samlade svaret från Sverige, EU och våra allierade har varit lyckosamt och kanske mer resultatorienterat än vad många väntade sig när det ryska kriget i Ukraina började. Men i Rysslands och även vår egen närhet finns ett annat land, Belarus, där vi vet att regimen har möjliggjort för Ryssland att fortsätta operera i Ukraina.

Min fråga till utrikesministern är hur han ser på möjligheterna att framöver involvera Belarus i arbetet med att få på plats fler sanktioner kopplade till det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld.

Herr talman! Min fråga riktas till utrikesminister Tobias Billström.

Sedan det ryska olagliga och orättfärdiga invasionskriget mot Ukraina inleddes för i denna månad ett år sedan har den samlade uppslutningen bakom Ukraina varit omfattande från såväl EU som Sverige och våra allierade. Regeringens arbete med att förse Ukraina med ekonomiskt, politiskt och militärt stöd har gett resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det nionde sanktionspaketet från EU, som beslutades den 16 december 2022, är också mycket omfattande. Nu är 1 386 individer och 171 organisationer uppsatta på den samlade sanktionslistan.

Min fråga gäller det fortsatta arbetet med sanktionerna. Vilka åtgärder kommer utrikesministern att vidta i den vidare EU-kretsen under vårt ordförandeskap för att fortsätta ha hårt tryck mot individer och organisationer som möjliggör för det djupt avskyvärda och olagliga krig som Ryssland för mot Ukraina?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Carl-Oskar Bohlin. Jag får börja med att gratulera statsrådet till utnämningen. Jag konstaterar att det är glädjande att arbetet med det civila försvaret och dess del i totalförsvaret nu växlas upp i och med att vi har en tydligt ansvarig minister för detta.

Sverige har ett historiskt nära samarbete med många andra länder kopplat till den här typen av frågor och inte minst med Finland. Jag noterar med glädje att statsrådet var i Finland rätt nyligen och prioriterar samarbetet med just Finland. De har arbetat inte minst med sin försörjningsberedskap centralt för att ta ett helhetsgrepp kring frågor om totalförsvaret.

Nu är det i början av mandatperioden. Statsrådet har såklart mycket att sätta sig in i, och vi ser fram emot fyra givande år med många goda budskap från Regeringskansliet i den här typen av angelägna frågor.

Min konkreta fråga till statsrådet är just kopplad till vårt samarbete med exempelvis Finland. Vilka fler lärdomar kan vi dra från hur de arbetat med civilt försvar som en del av totalförsvaret? Vilka lärdomar kan vi dra från andra allierade nu när vi ska växla upp vårt eget arbete med den här frågan?

Fru talman! Jag noterar att Olle Thorell vidhåller sitt fokus på just etiketten men själv inte bidrar med någon analys kring innehållet i den feministiska utrikespolitiken. Den har liksom inte funnits där.

Låt oss titta på de utmaningar som finns. Vi kan se på exempelvis Indien. Arbetskraftsdeltagandet för kvinnor i Indien har på tio år gått från 42 till 26 procent. Detta får följdeffekter för svensk ekonomi och för investeringar i landet, liksom säkerhetspolitiskt. Låt oss fokusera på det innehållet i stället för att fråga vilken etikett man ska sätta på en misslyckad socialdemokratisk utrikespolitik.

Fru talman! Tack, Olle Thorell, för frågan! Den har ju ställts av Olle Thorell flera gånger under den här debatten, och den har också besvarats av inte minst Margareta Cederfelt. Men jag ska göra ett försök här också.

Det är inte den svenska feminismen som på något sätt har gått för långt. Det är den feministiska utrikespolitiken som under de senaste åtta åren har varit spretig och ibland tenderat att väcka fler frågor än den ger svar.

Som jag var inne på i mitt anförande tror vi också att det är oerhört viktigt att fokusera på kvinnors och flickors rättigheter och på jämställdhet. Det har också utrikesministern gått ut och sagt i medier både i går och i dag. Det sa statsministern på EU-nämndens samråd i går inför Europeiska rådets möte.

I sak och i konkret handling kommer det nog inte att ske någon större förändring. Det är etiketten vi tar bort, och vi fokuserar på sakinnehållet.

Fru talman! En enskild natt kan förändra en hel värld. Det var det som skedde när Ryssland den 24 februari i år invaderade Ukraina. Putins invasion kan innebära slutet på den europeiska säkerhetsordningen så som vi känner den. Ryssland bedriver ett olagligt och orättfärdigt anfallskrig mot ett fredligt grannland, mitt i vår del av världen. Den ryske presidentens sanna ansikte har visat sig i de övergrepp och illdåd hans soldater gjort sig skyldiga till i Ukraina.

Men sanningen är också att invasionen visat ett annat och i vissa stunder bättre ansikte i form av den breda europeiska uppslutningen efter Putins anfallskrig. Den har visat hur kraftfullt omvärldens stöd kan vara när det behövs, att vi inte vänder andra kinden till och framför allt att vi blir djupt berörda av det som sker. Ryssland får inte vinna, och med ihärdighet i det europeiska svaret kan Ryssland heller inte vinna.

Fru talman! Sverige kommer nu att axla ett europeiskt ledarskap, bland annat genom att sända avancerade vapensystem till Ukraina. Det är vad Ukraina önskar och vad Ukraina behöver.

Det ekonomiska stödet, som förefaller ha fastnat i någon korridor i Bryssel, måste omgående betalas ut. Ukraina behöver ges stöd av Sverige för att kunna bli fullvärdig medlem i såväl Europeiska unionen som Nato, givet att landet möter de uppställda kriterier som finns.

Fru talman! Framöver måste arbetet för ett enat europeiskt svar kopplat till kriget i Ukraina vara framträdande i den svenska utrikespolitiken. Den österrikiska nobelpristagaren i litteratur Elfriede Jelinek sa en gång: Man kan inte uppehålla tiden, och man kan inte hålla sig i tiden, för den är inget handtag. Men vad Ukraina nu har visat är hur man bäst använder tiden, på slagfältet, i förhandlingsrummet och på andra platser, till att ihärdigt arbeta för landets frihet och oberoende.

Fru talman! I sin regeringsförklaring konstaterade statsministern att svensk utrikespolitik åter ska föras till att handla om att skydda och värna svenska intressen och värderingar. Det görs bäst med våra allierade och grannar i Norden och Baltikum.

Detta innebär inte att Sverige på något sätt sluter sig från omvärlden och att vårt förhållningssätt till utrikespolitiken reduceras till en geopolitisk koncentration på vårt närområde, tvärtom. Sveriges internationella och globala engagemang behövs fortfarande. Det gynnar våra intressen och värderingar.

I Kina fortsätter den auktoritära och totalitära regimen med etnisk rensning mot minoriteter och aggressioner i Taiwansundet. EU behöver därför ta fram en uppdaterad Kinastrategi som samlar brett stöd för ett gemensamt svar på dessa kinesiska ambitioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattInternationella frågor och utrikespolitik

Även i Indien ser vi oerhörda utmaningar med patriarkala strukturer, både i praktiken och i teorin, som del i det indiska lagsystemet. Där behöver Sverige också hjälpa till via Europeiska unionen.

Svensk utrikespolitik och Europapolitik kan inte stanna vid att bara acceptera nuläget och stillastående hoppas på det bästa. Europa behöver mer samarbete, inte mindre samarbete. Geografin gjorde oss till grannar. Freden har gjort oss till vänner. Handeln har gjort oss till partner, och nödvändigheten har gjort oss till allierade. Detta behöver vi fortsätta att hålla i.

Det är därför helt nödvändigt att EU under kommande period tar fram reformer som möjliggör fortsätta investeringar i industri, innovationer och it, som ställer om för klimatets skull, i vissa fall håller fingrarna borta för suveränitetens skull och stöttar Ukraina, för fredens skull.

Detta, fru talman, var första gången jag fick möjlighet att stå i den här talarstolen men inte den sista. Jag ser fram emot ett gott samarbete i denna riksdag med riksdagsledamöter. Vi har ett ansvar för Sverige. Låt oss ta det, för Sveriges bästa.