Mikael Oscarsson

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för frågan! Tack också för engagemanget, som jag vet att vi delar, för Ukraina! Ukrainas sak är vår, och Europa och Sverige har gjort viktiga insatser för att öppna upp för de flyktingar som har kommit.

Sedan ska jag erkänna att jag inte har full insyn. Jag sitter inte i utskottet och vet inte exakt vad som är sagt och vad regeringen planerar att göra. Naturligtvis är det dock av yttersta vikt att vi gör det vi kan för att de som finns kvar i Sverige ska få så bra förutsättningar som möjligt.

Herr talman! Det pågående kriget sätter också ljuset på de brister vi har i Europa. Jag tänker specifikt på artilleriammunition. Att de allierade kunde vinna över Hitler i slutet av andra världskriget berodde på att man till sist var överlägsen i försvarsmateriel. Det påminner oss om hur viktigt detta är.

Förra året, herr talman, skickade Ryssland uppemot 4 miljoner artilleriammunitionspjäser mot Ukraina. Vi lovade från Europas sida att skicka dem 1 miljon. Det har vi inte uppfyllt än. Vi vet också att Ryssland nu krokar arm med Iran men också med Nordkorea. De kan leverera detta.

Herr talman! Vi måste se till att rätta till detta.

I vårt eget land har vi också en historia av att vara duktiga på att producera försvarsmateriel, inte minst ammunition, i Karlskoga. Här måste vi rampa upp. Det står ett EU-val för dörren, och något som Kristdemokraterna har pekat på är att EU behöver ha en försvarskommissionär. Uppgift 1 a på den försvarskommissionärens lista måste vara att tredubbla produktionen av artilleriammunition och även annan ammunition.

Det här duger inte. Det är farligt på riktigt. Kungariket Sverige, Europa och våra möjligheter att hjälpa Ukraina är beroende av att vi har en produktion. Detta är alltså ingen bisak utan någonting som nu måste följas av handling. Både för vår egen skull och för att kunna ha ett långsiktigt stöd till Ukraina så länge det behövs måste vi se till att ha en produktion av försvarsmateriel i allmänhet och något så viktigt som ammunition i synnerhet.

Herr talman! Ukrainas sak är vår. Kriget går nu in på det tredje året, som flera har sagt. Det är ett anfallskrig där man vill utplåna Ukraina som stat.

Vi har all anledning att fortsätta att stödja. Vi har gjort mycket från svensk sida, men vi behöver fortsätta, med uthållighet.

Jag hade tillsammans med flera andra här i kammaren tillfälle att för en tid sedan besöka Ukraina. Det är väldigt tydligt, herr talman, att det ukrainska folket är tacksamma för det stöd de har fått, såsom Stridsfordon 90, Archer, luftvärn och så vidare, men som flera här har sagt behövs ammunition. Det råder stor brist, och vi behöver hjälpa till och se till att produktionen av ammunition rampas upp. Det behövs mer av alla storlekar.

När vi besökte Ukraina träffade vi bland annat en soldat, 25 år gammal, lika gammal som min äldste son. När han i början av kriget skulle försvara en byggnad fick han en artilleripjäs över sig. Hela huset blev begravt. Det var väldigt skakande att höra om detta.

Sedan dess, herr talman, har krigsbrotten fortsatt, för Ryssland bryr sig inte om krigets lagar. Man ger sig på elcentraler, man ger sig på sjukhus och man ger sig på skolor. Det visar vilket land och vilken ledning vi har att göra med.

Det som jag började med att säga, att Ukrainas sak är vår, är verkligen viktigt. Vi har gjort mycket, och vi har nu också beslutat om långsiktigheten genom de 25 miljarderna under tre år. Det är viktigt att visa både Ukrainas folk och Putin att vi står vid Ukrainas sida långsiktigt. Ukraina ska vinna.

Fru talman! I kväll debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 3, Personalförsörjning, där vi också tar upp veteranfrågorna. Den här debatten sker i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Vi behöver på olika sätt förbereda oss genom att stärka försvaret. Det behövs mer personal - officerare och soldater.

Den finländske presidenten Alexander Stubb besökte oss i dagarna. Han uttryckte det som att bästa sättet att undvika krig och främja fred är att tala mindre och förbereda sig mer. Han sa att det låter paradoxalt, men att det är just därför vi behöver ha en stark militär försvarsmakt och att det var därför vi blev medlemmar i Nato. Det är sant för Finland, men det är också sant för Sverige.

Fru talman! När man bygger en stark försvarsmakt behöver man tänka på armén, flygvapnet och marinen och den materiel som behövs där - men också på personalen. Det ska vi tala om här. Det är viktigt att tala om att Försvarsmakten är dess personal. Det vill till att vi satsar på bra villkor så att officerare blir kvar.

Vi har haft en situation där vi tappat mycket personal. Men nu har positiva saker hänt på olika sätt. Vi hoppas att det är en trend, för det behövs ju apropå Natobemanningen som vi som land behöver. Vi behöver även reservofficerare, som förut nämndes. Det är något som har varit försummat och som vi behöver satsa på mycket mer.

Fru talman! Jag vill också säga något om veteranfrågor, som tas upp i betänkandet. De är viktiga. Vi har en stolt tradition. Jag tror att den första insatsen var 1953 i Korea, och sedan dess har vi gjort många insatser. Vi har varit på Balkan, i Afghanistan, i Mellanöstern, på Cypern och i Kongo. Uppemot 100 000 personer har gjort insatser för vårt land och representerat Sverige på de här ställena. De är värda ett stort tack, och det vill jag framföra härifrån talarstolen. I dag är ungefär 53 000 veteraner i livet.

Vi har inte alltid varit så bra på att ta hand om våra veteraner. Vi har blivit bättre, men det finns mer att göra. Jag vill ändå passa på att nämna några saker som vi gör. Veterandagen som dyker upp snart, den 29 maj, är viktig. Vi har instiftat Försvarsmaktens medalj till sårade i strid och en förtjänstmedalj med svärd. Det har införts ett nytt belöningssystem, bland annat för tapperhet i fält. Ett veteranmonument har upprättats. Veterandagen, som jag nämnde, har instiftats, och sedan 2018 är det äntligen en flaggdag. Det borde det ha blivit mycket tidigare, men då blev det i alla fall det. Försvarsmakten inrättade 2017 ett veterancentrum som driver, utvecklar och implementerar myndighetens veteran- och anhörigarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Personalförsörjning

Fru talman! Frivilligorganisationerna tycker jag också är värda att nämna. Fyra frivilliga veteransoldat- och anhörigorganisationer får statsbidrag. Det är Sveriges Veteranförbund, Invidzonen, Idrottsveteranerna och Soldathemsförbundet. Fredsbaskrarna, Sveriges Veteranförbund, är en sammanslutning av veteraner. Invidzonen ger hjälp till anhöriga både före och efter en insats. Svenska Soldathemsförbundet gör viktiga insatser för värnpliktiga, vilket kammaren känner till, och de erbjuder också samtalsstöd till dem som tjänstgjort utomlands.

Fru talman! Det finns en liten organisation som också får statsstöd som heter Idrottsveteranerna. Jag besökte dem ganska nyligen och tycker att de är värda att nämna. De är speciellt inriktade på de veteraner, ungefär ett hundratal, som konstaterats ha PTSD eller andra typer av skador, fysiska eller psykiska. Idrottsveteranerna gör en jättefin insats genom att hjälpa dem att göra meningsfulla saker och idrotta. Jag tycker verkligen att det är värt att nämna att dessa saker görs.

I Amerika är att vara veteran någonting väldigt viktigt. Det uppmärksammas mycket. Jag var ju inne på att vi inte alltid har gjort det vi borde ha gjort, men nu har det kommit viktiga förbättringar. Det känns angeläget att ta upp i den här diskussionen och debatten som handlar om just veteraner.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Det finns ett skäl till att tidningen Expressens ledarsida, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och S-kvinnor gör så här och manar till eftertänksamhet. Försiktighetsprincipen är alltid viktig.

Men om det gäller barn och unga, fru talman, känner i varje fall jag att det är dubbelt så viktigt. Det finns ett skäl till att självaste statsministern säger: Här blir det fel; 18 år vore en rimlig gräns. Det här är inget som minderåriga ska behöva ta ställning till.

Det var därför, fru talman, som jag gick ifrån försvarsförhandlingarna en liten stund. Jag tycker att det är så viktigt att vi tar detta ansvar. Det är inte farligt om vi tittar ett varv till på det, låter det gå på remiss och låter de frågor som finns besvaras.

Då kan vi kanske få en större enighet. I en sådan viktig fråga är det väldigt viktigt att gå till botten. Det finns också en anledning - välkommen, herr talman - att lyssna på den starka opinion som finns.

Herr talman! Jag tror att det beror på att det har varit så mycket uppmärksamhet. Det är ju så många som har trätt fram i många upprop, från alla möjliga samhällsgrupper och också experter. Det gäller exempelvis Margot Wallström och många andra. Det är för att det är viktigt. De gör inte det bara i största allmänhet. Det engagerar, och det är viktigt.

Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Herr talman! Jag hoppas därför på försiktighetsprincipen och att det är tillräckligt många som röstar för detta.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)

Fru talman! Ledamoten är upprörd. Man kan vara känslig; det är helt okej. Men det viktiga som jag har försökt att påvisa är att det finns så många sakliga skäl att vara försiktig och att tänka efter. Och jag vet att det finns många ledamöter här som är just försiktiga och eftertänksamma. Jag vill vädja till dessa ledamöter att lyssna på detta: Återremittera detta till utskottet och titta på det ett varv till! Det finns så många frågor.

Det som jag hänvisade till var det som togs upp i SVT:s dokumentär Transkriget - Tänk om ni har fel. Där säger man just att ett ändrat juridiskt kön för barn kan förstärka könsdysforin och innebära ett första steg mot hormonbehandling.

Ledamoten vet säkert att det inte finns någon forskning i världen som stöder att det hjälper barn i välbefinnande att inleda den processen. Ledamoten vet också att det finns samsjuklighet. Jag tycker att ledamoten borde vara mån om att vara försiktig med tanke på att det är så många som har samsjuklighet.

Om det finns anledning, och experterna lyfter upp det, varför inte lyssna på Annika Strandhäll? Det var en ledamot, fru talman, som först lyfte fram detta väldigt starkt. Men nu varnar hon och säger att det finns ett nytt kunskapsläge. I den här kammaren tror jag att vi är intresserade av ett kunskapsläge. Hon säger att vi måste avvakta tills det kommit fram ytterligare forskning som visar varför det ökar så mycket.

Det finns nu många som pekar på att det är fel väg att gå. Låt oss anamma försiktighetsprincipen. Låt oss också rösta efter övertygelse. Vi har sett i många artiklar att det inte minst bland de borgerliga partierna finns många som tycker så här. Jag hoppas att de också röstar med sin övertygelse här om en stund, precis som Per-Erik Hallin som jag citerade alldeles nyss uppmanade alla att göra.

(Applåder)

Fru talman! Det har varit en lång diskussion som har pågått under sex timmar. Jag har själv suttit i en helt annan diskussion i Försvarsberedningen. Men jag ville ändå komma hit och säga någonting.

Detta tycker jag är en viktig fråga och en fråga som engagerar. Det har vi alla också märkt. Det är också en speciell fråga där Göteborgs-Posten, Expressen, Svenska Dagbladet, S-kvinnor och många läkare manar till försiktighet och eftertänksamhet. De tycker att detta borde utredas mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Därför hoppas jag att det finns tillräckligt många riksdagsledamöter här som vid omröstningen om en stund antingen yrkar avslag eller yrkar på en återremiss. Det finns nämligen aspekter i denna fråga som inte är utredda.

Vi vill, särskilt när det gäller barn och unga, att det ska vara best practice, det vill säga att vi ska vara säkra på att detta är väl underbyggt.

Det finns någonting, som jag förstår har sagts flera gånger här i debatten, som vi kallar för försiktighetsprincipen. Och om det är någon gång som vi borde använda den så är det nu. Om det finns frågetecken och om det finns anledning att lyssna när experter varnar för saker och ting, då borde vi avvakta.

Det har sagts tidigare att könsdysforin har ökat, inte med 100 procent, inte med 1 000 procent utan med 2 300 procent de senaste tio åren. Det finns en samsjuklighet med olika typer av psykiska tillstånd och diagnoser som autism, ångest och ätstörningar. Vi talar alltså om de mest sköra bland våra barn och unga.

Det har framförts i flera olika SVT-program, exempelvis Transkriget - Tänk om ni har fel, att ändring av juridiskt kön för barn kan förstärka könsdysforin och innebära ett första steg mot hormonbehandling, irreversibla konsekvenser och oåterkalleliga ingrepp i könsorganen.

Många läkare har pekat på flera risker med att ta bort diagnoskriteriet och att det skulle kunna skapa ett snabbspår för medicinsk behandling, då det blir svårt att neka den som har bytt juridiskt kön att fullfölja transitionen.

Expressens ledarsida har också varnat för att detta är någonting som skulle kunna vara ett problem när det gäller brottsbekämpning. Det är ytterligare en aspekt. Det har nämnts här tidigare att kvinnor har rätt till säkerhet och integritet. De har rätt till könsseparation på toaletter, i omklädningsrum och inte minst på kvinnofängelser. Detta är någonting som naturligtvis skulle utredas. Det borde skickas på remiss. Detta borde man noga ta reda på så att vi bygger på fakta.

Det finns också en stark opinion mot detta. Bland dem som stöder regeringsunderlaget är det bara 6 procent som stöder detta förslag. Hoppfullt är att Annika Strandhäll, som var en av dem som ledde detta förslag initialt, nu varnar för att kön inte längre kommer att ses som biologiskt utan bygga på känslor och självidentifikation. Hon vill pausa och avvakta detta tills det kommer fram ytterligare forskning som kan förklara denna ökning av flickor som har könsdysfori.

Många har hört av sig. Jag vill bara påpeka det som Per-Erik Hallin skrev till alla ledamöter senast i går. Han skrev: Jag vill uppmuntra dig att i frågan om förändring av åldersgränser för byte av juridiskt kön följa den inre kompassen och övertygelsen framför partipiskan.

(Applåder)

Fru talman! Vi behandlar nu försvarsutskottets betänkande 7, som handlar om något så viktigt som samhällets krisberedskap. Den hör också ihop med det civila försvaret. Som redan har påpekats här hänger detta alltså ihop, för om vi har beredskap att klara krig har vi också betydligt större förutsättningar att klara kriser.

När det gäller civilt försvar vill jag lyfta fram att vi har mycket att lära från Finland. Det är också någonting som tas upp i Försvarsberedningens rapport om det civila försvaret, som kom före jul.

Finland var ett av mycket få länder som inte drog ned på vare sig det militära eller det civila försvaret efter kalla krigets slut. I Finland brukar de ibland när de vill vara vänliga mot oss i Sverige säga att de lärde sig civilt försvar av Sverige. Men Finland lade alltså inte ned det civila försvaret. Här har vi mycket att hämta hem och lära oss om hur de organiserar sig där. Det gäller även sådana saker som att kunna lagra livsmedel, drivmedel och mediciner. Finland har en bättre resiliens.

Det är i hög grad sådant här det handlar om, fru talman. Vi måste ha bättre förmåga att klara oss i kriser. Jag tror att detta delvis beror på att Sverige har varit förskonat från krig under lång tid. Det är förfärligt när ett land blir krigsskadat, men det kan också bli fredsskadat. Lite av detta har vi i vårt land; vi har tänkt att krig och allvarliga säkerhetspolitiska kriser är någonting som är långt borta och har därför dragit ned beredskapen, tillsammans med våra grannländer.

Nu är vi i en situation där vi förstår att det säkerhetspolitiskt skärpta läge som råder kommer att gälla i överskådlig framtid. Som vi pratade om i den förra debatten är det viktigt att vi lyfter fram de militära utmaningarna, betalar för dem och stärker försvaret på det sätt som behövs. Men, fru talman, det civila försvaret är också viktigt. Det här är två sidor av samma mynt.

Jag vill ta upp en specifik fråga, som handlar om skogsbrandsbekämpning. Här har vi smärtsamma erfarenheter. Jag tillhör dem som har haft förmånen att sitta i riksdagen i många år. Jag var med här 2014 och 2018, då vi hade de stora bränderna. Det visade sig, fru talman, att beredskapen inte fanns där. Det blev särskilt tydligt 2014. Det var smärtsamt att se att Sverige, som tillsammans med Finland är det land som har mest skog i Europa, var nere på knä väldigt snabbt. Tack och lov fick vi hjälp från Europa. Det kom brandmän lite varstans ifrån. Vi fick hjälp från Norge med helikoptrar, för det visade sig att vi hade alldeles för dålig beredskap när det gäller dessa.

Sedan dess har det skett en förbättring, som vi påpekar här. Det görs upphandlingar från MSB av helikoptrar, och det är viktigt.

Jag vill ändå påminna om något jag har fört fram vid många tillfällen: Det finns en myndighet med statliga helikoptrar som lystrar till namnet Sjöfartsverket.

Sjöfartsverket finns, som kammaren säkert känner till, to this very hour på fem ställen i vårt land. Spridningen över landet är bra, och Sjöfartsverket har bra helikoptrar som har kostat jättemycket för skattebetalarna. De är typgodkända för att ha en krok under sig, så de skulle kunna hjälpa till om det värsta händer. Det har funnits tillfällen, exempelvis i Visby på Gotland, då en skogsbrand bröt ut. Då stod denna helikopter där men kunde inget göra.

Så kan vi inte ha det. Vi har kommit en bit på väg, och det är bra. Men, fru talman, det finns fortfarande brister. Vi måste ta detta på allvar så att vi kan använda statens resurser på det sätt som de förtjänar. På det viset är vi bättre förberedda både för skogsbränder och vid andra tillfällen.

Detta kommer att vara en del av Försvarsberedningens rapport, som kommer om två veckor. Där kommer vi också att lägga fast, förhoppningsvis i enighet, de satsningar som behövs för det civila försvaret och även de satsningar som hör samman med det vi pratar om i dag, nämligen samhällets krisberedskap.

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 4. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

Denna debatt sker i ett mycket allvarligt läge i vårt land och vår del av världen, där det pågår ett krig. Kriget i Ukraina är nu inne på sitt tredje år. Putin och Kreml visar inga tecken på att ge upp detta fruktansvärda angrepp. Vi ser hur det fortsätter med oförminskad styrka. Vi ser noll respekt för krigets lagar från Kremls, Rysslands, sida.

Det är, som förut har sagts här, av yttersta vikt att vi fortsätter att stödja Ukraina. Vi har från svensk sida stött Ukraina, men låt oss fortsätta att göra det vi kan för att hjälpa till så att de kan försvara sig och kan vara kvar som ett fritt land.

Vi har också i vårt land gjort viktiga förstärkningar av vårt försvar. Vi var ett land som tyvärr likt samtliga länder i Europa västvärlden, efter kalla kriget drog ned på det väldigt hastigt. Alla vi här i kammaren, och säkert även ni som tittar på detta, vet att det går rätt lätt att riva ned någonting; att släcka ned något går snabbt, men att bygga upp något tar tid, och där står vi just nu. Vi har en bra försvarsmakt, men den behöver bli större och behöver ha mer resurser.

Detta är något som vi håller på med. Det har redan påpekats här i debatten att det pågår ett arbete i Försvarsberedningen, och vi ska vara färdiga om två veckor. Jag hoppas att vi kan få en stark och bred politisk enighet om de nödvändiga satsningar som krävs. Vi har gått med i Nato, och det är bra och av yttersta vikt. Det gör att vår gemensamma förmåga blir starkare och avskräckande. Det är mycket detta det handlar om, att visa för inte minst Ryssland att det inte är någon idé att ge sig på oss.

Det är också viktigt att förstå att även om vi nu har gått med i Nato är det ingen hängmatta vi har hamnat i. Det kommer att kräva att vi gör nödvändiga satsningar för att stärka vårt försvar och vår del av världen. Här har vi brister, till exempel vet vi att det är brist på markstridstrupper. Här är det viktigt, och det hoppas jag att vi kan få enighet om, att vi håller fast vid försvarsbeslutet från 2020. Vi vet att det då var ett tufft omvärldsläge, men det har blivit tuffare sedan dess.

Min förhoppning är att vi kan vara överens om att vi kan hålla fast vid det, exempelvis när det gäller de brigader som vi beslutade om då. Det finns en brigad i Boden, en i Skövde, en i Revinge och en halv brigad här i Stockholm, och det finns också försvarsförmåga på Gotland. Det är viktigt att vi gör det vi har sagt och att detta finns på plats till 2030. Jag hoppas att vi kan komma till ett sådant läge där vi kan vara politiskt överens om det.

Det finns också utmaningar när det gäller sjöfarten. Jag tror att vi har ett särskilt ansvar för att se till att sjöfarten och handeln i Östersjön hålls uppe, både i fred och i kris och i värsta fall i krig. Detta kommer att kräva att vi stärker marinen. Marinen är bra, men den behöver bli större. Flygvapnet är bra, men också här behöver vi se till att stärka upp och inte minst ha resurser att kunna flytta ut de flygplan vi har. De är väldigt bra, men de är sårbara på marken.

Fru talman! Kort sagt finns det utmaningar. Vi har ett skärpt säkerhetspolitiskt läge, men vår förhoppning är att vi tillsammans kan komma att ha en bred överenskommelse om att göra de nödvändiga satsningar och lägga till de nödvändiga pengar som krävs i det kommande försvarsbeslutet. Det är inte konstigare än om man har ett hus och struntar i att underhålla det, eller inte lägger tillräckligt mycket pengar på underhållet. Då kommer det efteråt när man ska få huset i bra skick, fru talman. Det är lite detta det handlar om. Vi har underpresterat under lång tid när det gäller vårt försvarsanslag.

Under kalla kriget satsade vi, som kammaren vet, 2 ½ procent och 3 ½ procent. Vi vet att Polen nu ligger på 4 procent. Jag hoppas att vi kan få enighet om att göra de nödvändiga satsningarna. Det är inga extravaganser, utan det handlar om att göra nödvändiga satsningar för att kunna försvara Sverige men också för att kunna ge det bidrag som krävs tillsammans med Nato.

Herr talman! Jag tycker att försvaret ska ses som en hemförsäkring. Man måste ha den, och man får se till att betala vad den kostar.

Jag hörde ledamoten tala om Vilhelmina och lite andra saker. Men faktum kvarstår, nämligen att vi ser det som fel väg att gå att införa speciella skatter. Jag nämnde exempelvis en skolskatt för att man behöver göra speciella satsningar i skolan. Här handlar det om att göra prioriteringar.

Vi har under lång tid, som jag sa i mitt anförande, underpresterat. Vi har legat på runt 1 procent. Det har gjort att vi inte har kunnat betala, och det har skapat underskott. Vi har inte kunnat genomföra försvarsbesluten i den tid och den omfattning som vi skulle ha gjort. Det måste bli ändring på detta. Vi kan inte lämna springnotor till kommande generationer, utan vi måste se till att klara att bygga upp både ett militärt och ett civilt försvar på det sätt som krävs. Därför är det viktigt att vi i budgeten skjuter till de pengar som krävs för att vi ska kunna få det försvar som är helt nödvändigt och göra de satsningar som krävs för armén, för marinen, för flygvapnet och för det civila försvaret.

Herr talman! Jag tackar för frågorna.

Det är glädjande att vi har en samsyn när det gäller att vi behöver göra rejäla satsningar på försvaret, och inte minst på armén som vi behöver se till att stärka både för vår egen skull och för att kunna svara upp som medlemmar i Nato. Det handlar inte minst om det ansvar som vi har på Nordkalotten tillsammans med Norge och Finland för att svara upp där men också i Baltikum.

Herr talman! Vi måste se till att göra prioriteringar också. Om vi exempelvis skulle behöva göra satsningar i skolan anser vi för vårt vidkommande inte att vi ska införa en ny skolskatt, utan vi måste göra prioriteringar.

Ledamoten kanske kan reda ut lite mer konkret hur mycket detta förslag egentligen kommer att ge. Det har i olika sammanhang sagts att det skulle kunna användas som något slags allroundmedel när det gäller de satsningar som man vill göra. Kan ledamoten förklara mer i detalj hur Socialdemokraternas förslag ska se ut och vilka intäkter som han ser ska komma in? Och finns det fler områden där ledamoten anser att det behöver införas specialskatter för att uppfylla de önskemål som exempelvis Socialdemokraterna nu har?

Herr talman! I debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 6, Försvarspolitik och totalförsvar. Låt mig inledningsvis börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Herr talman! Denna debatt sker i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Som tidigare påpekats går kriget i Ukraina om några veckor in på sitt tredje år. Flera av oss här i kammaren hade möjlighet att besöka Ukraina för ett par månader sedan, och en del av oss fick själva se kriget och tala med dem som ingår i ledningen.

Det vi ser, herr talman, är att Ryssland inte bryr sig om krigets lagar och att man ger sig på civila och inte minst elförsörjningen. Vi förstår att kriget sannolikt kommer att bli långvarigt. Vi måste ta in dessa erfarenheter när vi nu ska fatta ett nytt försvarsbeslut. Vårt arbete i Försvarsberedningen ska vara färdigt i april, och sedan ska det fattas ett nytt försvarsbeslut till hösten.

När det gäller erfarenheterna från Ukraina är det första vi måste säga att vi måste fortsätta att hjälpa Ukraina. Vi har en skyldighet moraliskt, men det är också något som påverkar vår egen säkerhet. Om Ryssland skulle vinna får det direkta konsekvenser för vårt land, så vi har all anledning att fortsätta att hjälpa till med det vi kan.

Det vi också behöver ta in är erfarenheterna från kriget i Ukraina, och där ser vi bland annat vikten av drönare som används i Ukraina både som vapen och för att leda eldgivning. Det är också viktigt att kunna skydda sig mot drönarattacker, och detta måste vi implementera på ett helt nytt sätt jämfört med vad som sker i dag inom Försvarsmakten.

Vi måste också förstå ammunition. De fredstida prognoserna för svenskt vidkommande och för Europas vidkommande har visat sig vara alldeles för låga. Vi måste nu se till att vi får en helt annan produktion av ammunition för att klara både försvaret av Sverige och försvaret av Europa men också fortsätta att hjälpa till i Ukraina.

När det gäller vår egen roll ser vi fram emot att inom kort få godkännande så att det blir klart med Natomedlemskapet. Vi förstår att vi behöver se till att de luckor som finns i vår del av världen fylls. Vi måste bland annat hjälpa till så att det blir en helt annan möjlighet när det gäller armén. Vi behöver se till att försvarsbeslutet från 2020 inte försenas utan snarare skyndas på.

Utöver att se till att det beslut som togs inte försenas behöver vi få de tre brigaderna på plats 2030. Vi behöver snarare plussa på, för vi behöver kunna hjälpa till med arméstridskrafter för försvaret av Finland men också av Baltikum. Detta är ett ansvar som vi behöver ta, för vi vet att det finns en brist på markstridstrupper i vår del av världen. Vi kan se till att det stärks upp där. Som närmaste granne måste vi se oss själva i spegeln, och om det värsta skulle hända och ett krig skulle uppstå, herr talman, möjliggör våra resurser att vi kan få hjälp av andra Natoländer.

Vi behöver också stärka vår marin. Det handlar om att vi behöver fler ytstridsfartyg. Vi behöver se till att vi både i fred och i kris, och i värsta fall krig, kan skydda handeln på Östersjön, både till Baltikum och till Finland. Göteborgs hamn är den viktigaste hamnen inte bara för vårt land utan också för Norden. Här finns fortfarande mer att göra för att kunna svara upp, både för vårt eget land och som medlemmar i Nato.

Herr talman! Vi har ett bra flygvapen, men vi behöver se till att det finns mer vapen och ammunition och också att bassystemet fungerar fullt ut så vi kan flytta ut våra flygplan och ha bastrupp så att vi kan använda våra Jas-plan på bästa sätt, så som behövs.

Allt detta kommer att kosta en hel del pengar, och vi ser att försvarsanslagen behöver fortsätta att öka. Vi har under lång tid underpresterat och legat på runt 1 procent, och nu ser vi hur våra grannländer i Baltikum - Estland, Lettland och Litauen - ligger på 2 ½ procent, medan Polen ligger på över 4 procent. Det gör de därför att de ser att det ligger en fara i dröjsmål. Det kan vara så att vi, vilket de menar, bara har tre, fyra eller fem år på oss.

Därför är det viktigt att vi nu ser till att öka försvarsanslagen. Och det som vi med säkerhet kan säga är att 2 procent kommer att bli golvet och att vi sannolikt behöver höja anslagen så att vi kan betala de satsningar som krävs.

Herr talman! Med dessa ord vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Herr talman! Vi diskuterar i dag försvarsutskottets betänkande FöU2, Riksrevisionens rapport om regeringens styrning av samhällets informations- och cybersäkerhet. Detta är ett viktigt område. Som flera av kollegorna redan har påpekat växer det i betydelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reger-ingens styrning av samhällets informa-tions- och cyber-säkerhet

Vi ser hur Ryssland använde denna typ av attacker i Ukraina innan kriget började och anfallet för snart två år sedan. Vi ser det också nu, där man på olika sätt övar krigföring. Vi ser också hur det har varit cyberattacker i våra grannländer Estland, Lettland, Litauen, Norge och Finland och också i vårt land. Vi måste förstå att det också kommer att öka framöver.

Riksrevisionen har en reell kritik om att det inte är effektivt, att det är svagt och att det är splittrat. Problemet är ju fragmentiseringen, som har funnits under 50 års tid. Det är väldigt många som har haft delansvar, men det är inte tillräckligt.

Försvarsberedningen lade fram sin rapport före jul. Vi i Försvarsberedningen var nyligen i Estland, som är världens mest digitaliserade land. Där och i många andra länder har man en speciell myndighet som har huvudansvaret. Detta är något som jag länge har talat mig varm för. I vår rapport skriver vi i beredningen att detta är något som bör övervägas. Det handlar bland annat om det ansvar som i dag ligger under MSB, där man tittar på incidentrapportering och NIS-direktivet.

Men det är ett problem att det är många myndigheter som delar på de här frågorna. Ta detta med cybersäkerhetscentret. Där är det fyra myndigheter som så att säga är huvudmän, och sedan är det ytterligare tre myndigheter som är med. Och lägger man sedan till NIS-direktivet blir det sju myndigheter till.

Även om jag yrkar bifall till utskottets förslag och menar att det har gjorts framsteg - för det har det - kan vi inte säga att vi är färdiga. Vi behöver göra mycket mer.

Detta som jag nu fritt citerade från Försvarsberedningen hoppas jag blir verklighet. Redan för ett antal år sedan, som någon påpekade, framhöll FRA att det görs 10 000 cyberattacker per månad - av utländsk makt, märk väl!

Vi har bara sett början på det här. Vi har gjort framsteg. Det här är någonting som vi har tagit upp i Försvarsberedningen, men vi måste göra betydligt mer. De skador som kan åsamkas vårt land är så stora att vi måste ta detta på betydligt större allvar och organisera det betydligt bättre framöver.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap. Och det är verkligen viktiga frågor att diskutera.

Vi har det tuffaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Det är ett läge som sannolikt kommer att vara för överskådlig framtid. Det gör att vi måste höja beredskapen. Vi måste kunna klara både kris och i värsta fall krig. Det är därför som det är så viktigt att vi diskuterar dessa frågor och att vi snabbar på. Jag tror nämligen inte att vi har all tid i världen. Vi måste se till att snabba på upprustningen av det svenska försvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvar och samhällets krisberedskap

Just nu när vi sitter här i lugn och ro pågår det ett krig i Europa. Det har pågått i snart 20 månader sedan Ryssland påbörjade sin fullskaliga invasion av Ukraina, och det fortgår. Tyvärr finns det mycket som tyder på att detta blir ett långvarigt krig.

Flera av oss som är i kammaren här i dag var för ungefär en månad sedan i Ukraina och fick med egna ögon se den nytta som vårt stöd har gett. Som har påpekats här tidigare i debatten har Sverige gett försvarsmateriel för motsvarande 20 miljarder kronor. Det har spelat stor roll. Det är allt från pansarskott till pansarvärnsrobot 57, NLAW, till granatgevär Carl Gustaf, men också Archer och inte minst stridsfordon 90, som spelar stor roll, och ammunition som vi ger. Detta är man väldigt tacksam för.

Det är viktigt att påpeka härifrån riksdagens talarstol att vi är överens om att det är viktigt att fortsätta med stödet. Det är tack vare stödet från Sverige, USA, Storbritannien och andra länder som Ukraina klarar att försvara sig. Men vi måste vara uthålliga i vårt stöd, för det skulle vara ytterst farligt om Ukraina slutar slåss. Då finns inget fritt Ukraina kvar. Det, fru talman, skulle påverka även vår säkerhet. Därför har vi all anledning - moraliskt, för våra egna syften och för vår egen trygghet - att se till att fortsätta stödja Ukraina. Det är väldigt viktigt att betona.

Detta sätter också blixtbelysning på risken för att det här sprider sig. Vi ska inte underskatta Ryssland och Putin. Vi vet att mycket av markstridskrafterna nu går åt där, men när det gäller flygvapnet och marinen finns det ganska mycket kvar. Det finns tecken som tyder på att man efter ett krig ganska snabbt kan rusta upp igen. Vi har alltså all anledning att rusta upp, och det Natomedlemskap som vi hoppas och tror är nära förestående är också mycket viktigt. Det höjer nämligen tröskeln och minskar risken för ett eventuellt ryskt angrepp.

En annan viktig sak är det avtal som skrevs under i natt svensk tid - som även ska godkännas här i riksdagen - om fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och USA. Det är av yttersta vikt, fru talman, att det kommer på plats, eftersom det gör att det finns reella förberedelser om det värsta skulle hända. Amerikanska trupper kan i så fall baseras här, och man har förberett hur det ska organiseras. Det är avskräckande och minskar äventyrslustan hos en rysk angripare.

Det är också viktigt att poängtera att ett förstärkt försvar av Sverige och de samarbeten vi har är den bästa garanten för att inte få något krig. Om det bara vore att glida in i Sverige skulle ju risken för angrepp öka. Men om vi har ett starkt försvar, både militärt och civilt, och dessutom detta försvarssamarbete ökar chanserna att vår egen och kommande generationer slipper krig. Därför är det här så viktigt.

För svensk del har vi under flera år stärkt Försvarsmakten, och det fortsätter vi att göra. I Försvarsberedningen diskuteras nu det civila försvaret där vi, för att vara helt öppna, har stora utmaningar. Det militära försvaret lades ned i alldeles för stor omfattning efter kalla kriget, och det civila försvaret blev i princip helt nedlagt. Det här är alltså vägen vi har att gå, och det måste vi göra eftersom en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk.

Militärt och civilt försvar är två sidor av samma mynt. Därför är det så viktigt att få det på plats och att det organiseras på rätt sätt. Det måste också få de medel som krävs. För att ta ett exempel, fru talman, har vi mycket inspiration att hämta i Finland. Finland var förståndigt nog att inte lägga ned det civila försvaret. De kan klara att försörja sin befolkning - inte med färdiga limpor, men med ingredienser till livsmedelsproduktion - i ett halvår. De klarar sig på motsvarande sätt lika länge när det gäller drivmedel och medicin. Det fungerar. Man övar. Det är av yttersta vikt. Där har vi alltså mycket inspiration och vägledning att hämta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvar och samhällets krisberedskap

När det gäller det militära försvaret har vi gjort stora förbättringar, men det behöver snabbas på. Det kommer att krävas satsningar. Det har påpekats här att budgeten uppgår till 126 miljarder, och det är mycket pengar. Men det är att betala hemförsäkringsavgiften, och sannolikt kommer vi att behöva betala mer än 2 procent av bnp för att kunna göra de investeringar som krävs i civilt och militärt försvar. Sanningen att säga har vi under lång tid legat betydligt under 1 procent. Det är alltså inte konstigare, fru talman, än när man har ett hus och lägger för lite pengar på underhåll under lång tid. Då kommer det en dag då man måste lägga mer. På samma sätt har vi en situation där vi kommer att behöva satsa mer än 2 procent på försvaret.

Vilka uppgifter lär vi då få som medlemmar i Nato? Vi är inte en frontstat som Finland, Estland, Lettland och Litauen, men vårt område är viktigt som bas. Vi måste också vara beredda att tillsammans med Norge hjälpa till på Nordkalotten och försvara Finland med markstridstrupper. Det finns ett underskott där. Likadant är det i Baltikum. Där behöver vi spela en roll.

Försvaret av Sverige börjar nu inte vid Sveriges gränser, utan det gäller att vi tillsammans med andra länder också försvarar våra allierade i Nato. Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till samtliga förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Kriget mellan Hamas och Israel har skapat en våg av antisemitism runt om i världen - så också i vårt land. I går handlade en av huvudnyheterna i SVT:s Rapport om hur antisemitism skapar konflikter i skolorna i Göteborg. Som exempel visade man tredjeklassare som sa att alla i Israel förtjänar att dö. När man diskuterade det utbröt slagsmål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Vi hade besök här i går av Israels ambassadör, och han fick en fråga om antisemitism. Då berättade han att man inte upplevt en motsvarande våg i Sverige sedan andra världskriget. Det finns svenska judar vars släkt har bott här i 150 år som nu överväger om de måste lämna landet. De är oroliga över att visa judiska symboler.

Min konkreta fråga är om regeringen planerar att göra särskilda insatser för att nå ut till skolorna och bekämpa den här avskyvärda antisemitismen, och i så fall vilka.

Herr talman! I eftermiddag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 8, som handlar om personalförsörjning.

Inledningsvis vill jag dock, för er som kanske följer denna debatt via tv eller så, säga det jag tror att vi alla känner. Denna debatt hålls i ett allvarligt läge. Det pågår, som har påpekats i debatten, ett fullskaligt invasionskrig i Europa. Det är ett fruktansvärt, blodigt krig, som kostar väldigt många människoliv och där Ryssland tyvärr visar att man inte har någon respekt för regler. Man ger sig på civila. Det är en fruktansvärd situation.

Detta sätter också ljuset på oss själva och vår egen försvarsförmåga. Vi har ett bra försvar och bra personal, men den är för liten; den behöver växa.

Vi har nu en försvarsberedning som arbetar och, som påpekades här, lämnade en rapport i går. Från Kristdemokraternas sida vill vi på olika sätt snabba på. Vi har inte all tid i världen. Det är lite grann som en försvarsberedning som jobbade 1942 påpekade: Vi måste skynda på. Vi kan kanske inte alltid söka efter de mest fantastiska sakerna utan måste se till att jobba på och komma igång, oavsett om det gäller olika typer av materielprojekt eller personal. Vi behöver snabba på och se till att vi är bättre rustade, både civilt och militärt.

När det gäller personalfrågorna är det ju så att Försvarsmakten är sin personal. De mätningar som görs visar att det råder en god atmosfär i Försvarsmakten. Personalen tycker i huvudsak att det fungerar bra. Men det finns utmaningar som vi behöver lyfta fram.

En sak som har belysts en hel del är problemet med piloterna. Vi har väldigt bra flygplan, våra Jas-plan. Men det är, vilket uppmärksammades i somras, alldeles för många piloter som söker tjänstledighet. Det har kommit nya uppgifter om att det tyvärr råder en liknande situation just nu.

Som har påpekats förut är löneförhandlingar inte vår uppgift, men detta är ändå en utmaning som vi har anledning att följa upp. Vi har från svenska folkets och riksdagens sida satsat mycket på de flygplan vi har, kanske 100 miljarder, och varje pilot kostar ungefär 100 miljoner i utbildning. Då är det orimligt att det skiljer så pass mycket i lön mellan exempelvis Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Här hoppas vi att Försvarsmakten kan hitta ett sätt att lösa problemen. Vi behöver ha tillväxt av piloter i stället för att vi tappar dem i förtid.

Sedan finns utmaningar vad gäller officerare. Vi vet att ungefär 25 procent av officerarna går i pension fram till 2030, och vi vet att vi behöver många officerare till Bryssel. Vi ska ju gå med i Nato så fort som möjligt. Här är det viktigt att Försvarsmakten hittar metoder som gör att vi kan behålla en del av våra officerare lite längre än till pension vid 62 eller 63 års ålder. Det ska finnas incitament som gör att vi kan behålla nyckelpersoner längre. Det skulle vi alla vara betjänta av.

Reservofficerare är viktiga, men här måste Försvarsmakten på ett bättre sätt använda den resurs reservofficerare utgör.

Herr talman! Jag vill säga något om cyberförsvaret. Vi kan nu se hur Ryssland använder sig av cyberattacker mot Ukraina. Det gäller också mot vårt land. Precis som påpekades tidigare gick FRA för rätt många år sedan ut och talade om att det sker 10 000 cyberattacker per månad av utländsk makt. Det här har inte följts upp med att säga hur många attacker det handlar om, men man säger att de är fler och mer avancerade.

Här finns en stor utmaning. Vi har ett bra cyberförsvar, och det finns nu ett cybersäkerhetscenter. Men här finns det något som behöver förbättras. Nu delar fyra myndigheter på ansvaret. Vi från Kristdemokraternas sida tycker att FRA ska få huvudansvaret, och i förlängningen borde det vara fråga om en egen myndighet.

Vi kan i andra länder, exempelvis Storbritannien, se hur viktigt det är med ett starkt fungerande nationellt cybersäkerhetscenter som också krokar arm med näringslivet för en säkrare miljö. Det handlar om att kroka arm med kommuner, regioner och även näringslivet i dessa frågor.

Det känns viktigt för mig att med tanke på att vi talar personalfrågor att avsluta mitt anförande med att tacka alla som gör så stora och viktiga insatser, oavsett om det är nyligen i Sudan, värnpliktiga på Gotland, i flygvapnet eller i marinen. Alla som tjänstgör som värnpliktiga, är anställd personal och är officerare gör en oerhört viktig insats. Framöver måste antalet värnpliktiga öka. Vidare måste satsningar ske tillsammans med Norge och Finland för att stärka Nordkalotten. Här behövs fler värnpliktiga.

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till landsbygdsministern.

Det pågår just nu ett fruktansvärt krig i Europa, och det får oss alla att se att vi måste stärka vårt försvar. Vi behöver stärka vårt militära försvar inför utmaningar, men vi måste också stärka det civila försvaret.

Jag har varit med i flera försvarsberedningar, och nu är jag med igen. Vi har varit i Finland nyligen.

Finland är ett föredöme. De brukar ibland säga att de lärde sig civilt försvar av Sverige, men de var förståndiga nog att inte lägga ned det. De klarar exempelvis att lagra ingredienser till livsmedelsproduktion upp till ett halvår. De klarar också att ha mediciner och drivmedel.

Jag skulle vilja fråga regeringen och landsbygdsministern vad planerna är, särskilt när det gäller livsmedelsberedskap och dricksvattenförsörjning. Vad kan regeringen göra för att stärka vår beredskap?

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 4 Militära frågor. Det är frågor som är viktiga för svenska folket och som sannolikt kommer att bli ännu viktigare framöver.

Vi lever i en orolig tid. Sedan 2014 pågår ett krig, men det är nu än mer intensivt sedan Rysslands fullskaliga attack mot Ukraina för drygt ett år sedan. Kriget kommer sannolikt att bli utdraget. Vi hoppas att det ska kunna ta slut och att Ukraina ska vinna och återta de territorier man har förlorat. Men vi får vara beredda på att det kan ta lång tid.

Det är det värsta, tuffaste säkerhetspolitiska läge vi haft sedan andra världskriget. Det riktar också blickarna mot Sverige. Vi måste på olika sätt se till att stärka vår försvarsmakt. Vi har en bra försvarsmakt, men den är för liten. Den måste bli större. Vi behöver fler soldater och värnpliktiga. Vi behöver utöka på olika områden.

Det för oss in på den fråga som också tas upp i betänkandet: övningsområden. Som vi påpekar i betänkandet är det viktigare att ha snabbare och enklare miljöprövningsprocesser. Det är ingen liten fråga. Det är av yttersta vikt att vi kan öva fullt ut. Det kommer att behövas fler övningsområden när vi ska återta förmåga. Då är det viktigt, vilket vi mycket riktigt poängterar, att ge Försvarsmakten möjligheter att öva och att få tillbaka tillstånd man har haft. Det är en viktig del i återuppbyggnaden av vårt försvar.

En annan sak som tas upp i betänkandet är att Försvarsmaktens möjlighet att stödja polisen vid extraordinära händelser och liknande har vuxit. Vi är överens om att det är viktigt att man kan göra det. Försvarsmakten kan vara en viktig resurs.

Som oppositionen pekar på är också beredskapspolisen viktig. Redan 2017 slog Försvarsberedningen fast att det är en viktig del i återtagandet av civil förmåga. Därför hoppas jag att mått och steg nu tas så att den förmågan kan återskapas. Och den ska inte bara kunna användas i krig utan också vid speciella tillfällen, när det behövs resurser för att avlasta polisen. Jag ser det som en del i att ha ett robust civilförsvar.

Precis som någon sa förut i talarstolen är det två sidor av samma mynt. Att vi har ett totalförsvar som är starkt civilt men också militärt är av yttersta vikt att jobba med. Det här betänkandet är en del i arbetet med det.