Mikael Oscarsson

Herr talman! På Natotoppmötet i Helsingborg nyligen fick Sverige beröm av Natos chef Mark Rutte och även av Marco Rubio, USA:s utrikesminister, för den upprustning vi har gjort civilt och militärt.

Jag har följande fråga till civilministern: Hur arbetar regeringen vidare för att ytterligare stärka det civila motståndet genom robust digital infrastruktur, säkra kommunikationer och ett starkare civilsamhälle?

Jag ställer frågan mot bakgrund av det pågående kriget i Ukraina, som nu har hållit på i över fyra år. Vi ser hur Ryssland vill strypa hela samhället, men vi ser också hur Ukraina lyckas hålla igång samhället, inklusive den civila strukturen.

Min fråga handlar om vad regeringen gör. Vad har regeringen gjort, och vad görs ytterligare? Vi vet att vi befinner oss i det tuffaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.

Fru talman! Jag har i många år engagerat mig för livets okränkbarhet. Det är en övertygelse som är förankrad i min och Kristdemokraternas grundläggande människosyn. Människovärdet följer människans existens – inte hennes ålder, funktion eller prestation. Detta gäller från livets början till livets slut.

Jag vill vara tydlig med var jag står: Abort hör inte hemma i grundlagen. Det är inte bara min uppfattning. Expressens ledarsida skrev i januari förra året att förslaget är ren symbolpolitik och att grundlagen inte ska bli ett instrument för politisk signalering. Nya Wermlands-Tidningens ledarsida varnar för att grundlagen riskerar att förvandlas till ett opinionstorg snarare än ett skydd för demokratin.

Rätten till liv finns i Europakonventionens artikel 2. Den är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, som Sverige är bundet av sedan 1952. Den borde grundlagsfästas, men det hade Grundlagskommittén inte tid med.

Med detta sagt kommer jag ändå att stödja propositionen. Omröstningen står mellan två alternativ: majoritetens förslag och, sannolikt, Centerns reservation. Av dessa två är majoritetens förslag bättre. Centerns förslag är mer långtgående.

Fru talman! Den grundlagstext vi i dag röstar om är kortfattad och neutral. Paragrafens lydelse är: Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag. Notera de sista orden – det är alltså fortfarande riksdagen som bestämmer var gränsen går. Det är abortlagen från 1974 som reglerar detta, och det är även fortsättningsvis riksdagen som beslutar om huruvida förändringar ska göras.

I propositionens motiveringstext erkänns att det i grunden finns en etisk konflikt mellan den gravida kvinnans rätt till abort och fostrets rätt att utvecklas till ett barn. Det här är viktiga formuleringar som Kristdemokraterna har verkat för och även lyckats få in i texten.

Fru talman! Det som behövs är en politik som tar både kvinnan och fostret på allvar. Kristdemokraterna har ett tydligt medicinsk-etiskt handlingsprogram. Kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer, och därför måste samhället sträva efter att minska antalet aborter – inte genom förbud utan genom stöd och alternativ. Svaga inkomster ska inte tvinga fram en abort. Stödsamtal ska erbjudas. Att vilja se färre aborter är absolut inte någon extrem position.

Lars Engqvist, som var socialminister 1998–2004, sammanfattade det väl: Vi kan alla vara överens om att det är angeläget att försöka hålla nere antalet aborter så mycket som möjligt. Detta sa alltså den socialdemokratiske socialministern när jag började i riksdagen 1998. Det var sant då, och det borde vara sant i dag.

I Danmark beräknas det sista barnet med Downs syndrom födas år 2030. Det är ingen framgång, utan jag tycker att det är en skrämmande utveckling. Vad är nästa egenskap som ska sorteras bort?

SVT rapporterade i höstas om kvinnor som gör abort enbart för att fostret har fel kön. Detta är ett fenomen som tycks öka. Ordföranden för Statens medicinsk-etiska råd var tydlig: Vi ska inte välja egenskaper hos våra barn. Det var ett viktigt ställningstagande.

Vi behöver ha en restriktiv och livsbejakande hållning när det gäller fosterdiagnostik. Vilket samhälle kommer vi annars att få?

Jag hade gärna varit utan dagens beslut. Jag konstaterar att det här är symbolpolitik som inte förändrar abortlagen. Det vi verkligen behöver göra är att minska antalet aborter och bygga ut det förebyggande arbetet. Detta arbete fortsätter, fru talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 22.)

Fru talman! Jag har i många år engagerat mig för livets okränkbarhet. Det är en övertygelse som är förankrad i min och Kristdemokraternas grundläggande människosyn. Människovärdet följer människans existens – inte hennes ålder, funktion eller prestation. Detta gäller från livets början till livets slut.

Jag vill vara tydlig med var jag står: Abort hör inte hemma i grundlagen. Det är inte bara min uppfattning. Expressens ledarsida skrev i januari förra året att förslaget är ren symbolpolitik och att grundlagen inte ska bli ett instrument för politisk signalering. Nya Wermlands-Tidningens ledarsida varnar för att grundlagen riskerar att förvandlas till ett opinionstorg snarare än ett skydd för demokratin.

Rätten till liv finns i Europakonventionens artikel 2. Den är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, som Sverige är bundet av sedan 1952. Den borde grundlagsfästas, men det hade Grundlagskommittén inte tid med.

Med detta sagt kommer jag ändå att stödja propositionen. Omröstningen står mellan två alternativ: majoritetens förslag och, sannolikt, Centerns reservation. Av dessa två är majoritetens förslag bättre. Centerns förslag är mer långtgående.

Fru talman! Den grundlagstext vi i dag röstar om är kortfattad och neutral. Paragrafens lydelse är: Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag. Notera de sista orden – det är alltså fortfarande riksdagen som bestämmer var gränsen går. Det är abortlagen från 1974 som reglerar detta, och det är även fortsättningsvis riksdagen som beslutar om huruvida förändringar ska göras.

I propositionens motiveringstext erkänns att det i grunden finns en etisk konflikt mellan den gravida kvinnans rätt till abort och fostrets rätt att utvecklas till ett barn. Det här är viktiga formuleringar som Kristdemokraterna har verkat för och även lyckats få in i texten.

Fru talman! Det som behövs är en politik som tar både kvinnan och fostret på allvar. Kristdemokraterna har ett tydligt medicinsk-etiskt handlingsprogram. Kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer, och därför måste samhället sträva efter att minska antalet aborter – inte genom förbud utan genom stöd och alternativ. Svaga inkomster ska inte tvinga fram en abort. Stödsamtal ska erbjudas. Att vilja se färre aborter är absolut inte någon extrem position.

Lars Engqvist, som var socialminister 1998–2004, sammanfattade det väl: Vi kan alla vara överens om att det är angeläget att försöka hålla nere antalet aborter så mycket som möjligt. Detta sa alltså den socialdemokratiske socialministern när jag började i riksdagen 1998. Det var sant då, och det borde vara sant i dag.

I Danmark beräknas det sista barnet med Downs syndrom födas år 2030. Det är ingen framgång, utan jag tycker att det är en skrämmande utveckling. Vad är nästa egenskap som ska sorteras bort?

SVT rapporterade i höstas om kvinnor som gör abort enbart för att fostret har fel kön. Detta är ett fenomen som tycks öka. Ordföranden för Statens medicinsk-etiska råd var tydlig: Vi ska inte välja egenskaper hos våra barn. Det var ett viktigt ställningstagande.

Vi behöver ha en restriktiv och livsbejakande hållning när det gäller fosterdiagnostik. Vilket samhälle kommer vi annars att få?

Jag hade gärna varit utan dagens beslut. Jag konstaterar att det här är symbolpolitik som inte förändrar abortlagen. Det vi verkligen behöver göra är att minska antalet aborter och bygga ut det förebyggande arbetet. Detta arbete fortsätter, fru talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 22.)

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 8, som handlar om personalfrågor.

Det handlar alltså om personal- och kompetensförsörjning, totalförsvaret, räddningstjänsten, jämställdhet, veteraner och frivilliga försvarsorganisationer.

Denna debatt hålls i ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. Kriget i Ukraina går nu in på sitt femte år, och det sätter också ljuset på vårt eget utsatta läge. Det säkerhetspolitiska läget är det värsta vi har haft sedan andra världskriget. Det är viktigt att vi fortsätter att göra reella upprustningar. Sverige är medlem i Nato, och vi satsar på att rusta upp. Men vi måste fortsätta!

Visst är det viktigt med materiel, som har påpekats tidigare. Men det allra viktigaste vi har är våra anställda, våra soldater, värnpliktiga och frivilliga – alla de som står till tjänst. Vi har också officerare, som dag ut och dag in försvarar vårt land.

Det handlar också om våra veteraner, de ungefär 100 000 som har gjort tjänst runt om i världen. Jag hade för övrigt besök av ett flertal veteraner från Uppsala län så sent som i går. De är en stor tillgång, och de har gjort viktiga insatser för Sverige i fredsbevarande uppgifter runt om i vår värld.

Värnpliktiga är fortsatt grunden för Försvarsmaktens personalförsörjning. Det är glädjande att 8 136 personer påbörjade grundutbildningen för 2025 och att man lyckades uppnå det mål som fanns om 8 000 personer. Vi är alltså på god väg att nå upp till målet om 10 000 till 2030. Men vi kan inte sätta punkt här, utan det är viktigt att vi också senast till år 2032 når 12 000.

Vi ser från Kristdemokraternas sida framför oss att Sverige ska ha fyra brigader till 2030 men att det också behöver bli fler. På sikt behöver vi ha ytterligare två brigader så att vi så småningom skulle kunna ha två divisioner. Den ena skulle ha sin huvuduppgift i norra Sverige och hjälpa till i Finland, och den andra skulle verka i södra Sverige och också kunna finnas till hands i Baltikum. Det här är jätteviktigt.

Vi är på rätt väg, och vi gör stora upprustningar. Men det måste fortsätta. Vår egen säkerhetstjänst har varnat för att det vid ett krigsavbrott kommer att finnas 800 000 ryska soldater i Ukraina. Det finns en stor risk att de då hamnar i närheten av Sverige och i närheten av Baltikum och Finland. Ryssland skulle kunna ha förmåga till ett regionalt krig inom två år efter ett krigsavslut. Det här är viktigt.

Materiel är viktigt, men det är också viktigt att uppfylla förband som övar, exempelvis som man nu gjorde i Finland tillsammans med andra. Det är inte varmluften och de vackra orden som kommer att hjälpa. Det är i stället den samövade militära förmågan med vår personal tillsammans med våra grannländer som visar att det inte är någon idé att ens tänka tanken att ge sig på vare sig Sverige eller något av våra grannländer.

Försvarsmakten ska vara en jämställd och jämlik organisation. Det är också viktigt att fortsätta med hållbar personalförsörjning och att öka antalet kvinnor. Vi välkomnar det som görs. Men en annan viktig sak som påpekas här är något så enkelt som att det finns underkläder och att utrustning och kläder är anpassade för kvinnor. Det är något som man har sagt skulle vara på plats för länge sedan. Men vi får fortfarande rapporter om att det här inte är tillfyllest. Detta måste rättas till. Det är en självklarhet om vi ska ha kvinnor som ska vilja tjänstgöra i vår försvarsmakt.

De frivilliga försvarsorganisationerna fyller en jätteviktig funktion i förankrandet av vårt försvar, för rekrytering och för vår samlade förmåga. Det handlar om folkförankringen.

Därför noterar vi kristdemokrater med tillfredsställelse att regeringen i januari tillförde ytterligare 45 miljoner kronor till de här organisationerna. De behöver medel för att kunna genomföra sina uppgifter, och därför är det viktigt med det här tillskottet.

Som sades förut har vi snart Veterandagen, den 29 maj. Det här är jätteviktigt. Då samlas tusentals människor runt om i landet. Vi är definitivt bättre i dag än vi har varit historiskt sett på att ta hand om våra veteraner, men det här är också fortsatt viktigt. Vi är så tacksamma. Till dem som kanske lyssnar på den här debatten vill jag säga: Tack för den insats du har gjort! Vi värdesätter den. Det är viktigt för oss att uppmärksamma den insatsen varje dag, men inte minst den 29 maj.

Med de orden, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Alla här i kammaren minns nog att debatten var massiv och att experter varnade för just detta, men tyvärr lyssnade man inte. Nu visar det sig dock bara drygt ett halvår efter införandet att det finns stora problem. Dessa vill Strömmer nu rätta till, bland annat att kriminella väldigt smidigt kan byta identitet när de behöver det. När det gäller barnen går många kanske vidare och gör medicinska ingrepp, men ingen forskning visar att dessa barn och unga mår bättre.

När kommer regeringens översyn?

Fru talman! Som tidigare nämnts drevs juridiskt könsbyte från 16 år igenom i riksdagen. Då sades det att det skulle göras en medicinsk helhetsbedömning inför bytet. Men precis som vi varnade för här i kammaren har det inte blivit något av det, utan det räcker med en kontakt på nätet med Kry eller liknande.

Är detta rimligt, jämställdhetsministern? Många i denna grupp har samsjuklighet eller psykisk ohälsa. Är det inte en risk att man missar detta?

Gunnar Strömmer har sagt att juridiskt könsbyte inte är bra när det gäller brottsbekämpning och att dömda män kan byta till kvinnofängelse. Han har sagt att det ska ske en översyn.

Kommer regeringen att göra en översyn av lagstiftningen i närtid?

Herr talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 7. Det är något så viktigt som Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad. Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! För två dagar sedan var det årsdagen av den fullskaliga invasionen av Ukraina. Det har alltså gått fyra år sedan invasionen startade. Det har varit ett fruktansvärt krig.

Det är krig i vår egen världsdel. Vi ser hur krig går till as we speak. Just nu ser vi hur Ryssland inte bryr sig om de spelregler som finns. Man ger sig på civila, elförsörjning och sjukvårdsinrättningar.

Det visar varför diskussionen i dag och Riksrevisionens rapport är så viktiga. Militärt och civilt försvar är två sidor av samma mynt. Ni som lyssnar på läktaren och ni som tittar på sändningen av debatten vet att det är angeläget.

Vi har också en säkerhetstjänst som har varnat för att Ryssland, när det blir ett krigsavbrott i Ukraina, inom en tvåårsperiod kan ha förmågan till ett angrepp i närområdet. Det betyder att vi inte har all tid i världen.

Det vi ser i Ukraina är allt det förfärliga våldet och alla som dör, både civila och stridande. Det är en köttkvarn; ursäkta uttrycket, herr talman. Förra månaden var det 1 000 soldater i ryska armén som föll varje dag, 30 000 på en månad. De är inte längre kvar, utan de har fallit. Till det kommer mängder med civila.

Riksrevisionen visar, som flera talare har sagt innan, att det har varit en otydlig ledning av det civila försvaret. Det har varit bristfällig uppföljning och dålig samordning, och det har gått för långsamt.

Vi kan också påminna oss om vår historia. Vi hade ett väldigt starkt civilt försvar i vår historia. Efter kalla kriget gjordes det en stor neddragning av det militära försvaret men också av det civila försvaret. Det var i princip dött och begravet.

Vi har nu tagit viktiga steg. Riksrevisionen har visat att det har gått för långsamt att åtgärda bristerna. Det är ett typexempel på vad som egentligen inte får ske när man gör något viktigt. Det handlar om otydlig ledning, bristande uppföljning och dålig samordning. Så har det varit.

Det är ändå glädjande att vi kan konstatera att regeringen har tagit viktiga steg, men vi är inte färdiga. Det är viktigt att vi nu satsar mer pengar. Vi kommer att satsa 3 ½ procent på det militära försvaret och också 1 ½ procent på det civila försvaret.

Det är väldigt viktigt att skicka med pengar så att det inte bara blir ord utan att man ger stöd och ledning runt om i landet där det behövs.

Vi har kommit olika långt. Västerås nämndes, och Jönköping är ett annat ställe där man ligger före. Det är jätteviktigt. Det betonas nu att det måste övas.

Det är vid övningar som det visar sig vad som fungerar på riktigt – vad som är okej, vad som är sisådär och vad som är jättedåligt. Det behöver vi nu rätta till.

Det konstateras i vårt betänkande att det nu är bättre. Det är betydligt bättre ledning och bättre uppföljning. Vi har en egen myndighet – som för övrigt har bytt namn till Myndigheten för civilt försvar, med Mikael Frisell i spetsen – som är målinriktad och följer upp det civila försvarets olika delar. Det är något som nu förverkligas.

Det är väldigt glädjande. Med dessa ord yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! I lördags samlades över 13 000 människor på 3 Arena på antivåldssamlingen Det räcker! Där fanns föräldrar som vittnade om hur de förlorat sina barn, till exempel Adrianas mamma som förlorade sin dotter som var ute med sin hund. Drottning Silvia, statsministern, Sebastian Stakset och många andra medverkade – det var en bred samling.

Min fråga till justitieministern, som också var där, är: Hur kan vi gå vidare? Hur kan vi kroka arm med civilsamhället, med antivåldsorganisationer och med kyrkor för att konkret komma vidare, stoppa nyrekryteringen och hindra våld som kan sluta i skjutningar?

En konkret sak som lyftes upp var Australien. Kriminella organisationer använder ofta sådant som Facebook för att kunna rekrytera. Detta har Australien stoppat genom att införa en 16-årsgräns, som nu fungerar. Kan vi göra något liknande i Sverige?

Herr talman! Beståndet av skarv har ökat explosionsartat i Sverige. På 90-talet fanns det 15 000–16 000 bon. Nu 2023 har de gått upp till 75 000, det vill säga 400 000 skarvar. Det är långt mycket mer än vad fiskbeståndet och ekosystemet i Sverige klarar av.

Varje dag äter skarvarna upp ofattbara 200 000 ton fisk. Nu kommer rapporter från Vättern, Vänern och Upplandskusten om att hela årsklasser av abborre och gös slås ut. Trots det saknar Sverige nationella populationsmål för skarven, det vill säga lägsta gynnsamma bevarandestatus.

När kommer regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att fastställa ett nationellt populationsmål för skarv? Det borde vara i nivå med slutet av 90-talet, det vill säga en minskning med 75 procent så att vi får en balans i ekosystemet igen?

Herr talman! Vi debatterar försvarsutskottets betänkande nummer 2, Ett stärkt skydd för nätverks- och informationssystem – en ny cybersäkerhetslag. Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Sverige är i dag ett av världens mest digitaliserade länder. Det är definitivt en fantastisk styrka men också förstås en sårbarhet. Vi ser hur cyberangrepp inte längre riktas bara mot myndigheter eller enskilda företag. De riktas mot våra mest grundläggande samhällsfunktioner: elnät, betalningssystem, kommunikationer, sjukvård och transporter. I dag debatterar vi därför en av de viktigaste lagstiftningarna för Sveriges samlade motståndskraft, den nya cybersäkerhetslagen, som genomför EU:s NIS 2-direktiv. Det handlar ytterst om att skydda Sverige – inte bara våra data utan vårt sätt att leva.

Det finns ett par skäl som gör den här lagstiftningen så viktig. Det första är att hotbilden mot Sverige nu är allvarligare än på många decennier. Cyberangrepp används som ett vapen av auktoritära stater och kriminella aktörer. Vi har sett sabotage mot kommuner, regioner och företag. Vi har sett hur känslig information har stulits och hur ransomwareattacker har lamslagit samhällets funktioner.

Låt mig ta några exempel. Vi hade under förra året en omfattande attack mot Nordea som var massiv och höll på i 25 dagar i rad. Förut har attackerna pågått under ett par dagar, men nu var det alltså 25 dagar i rad med tunga DDOS-attacker. Det är en av de mest ihållande attacker som drabbat en nordisk bank.

Attacken fick stora konsekvenser. Internetbank och mobilapp stördes. Betalningar, Swish och korttransaktioner påverkades. Både företag och privatpersoner hade svårt att genomföra transaktioner. Detta visar hur sårbart vårt finansiella system är och hur snabbt ett cyberangrepp kan slå mot hela samhällets betalningsflöden.

Ett annat exempel som förtjänar att påminnas om är förra årets cyberattacker mot Region Skåne, där journalsystem och vårdprocesser slogs ut. Vi har också både i år och under förra året sett attacker riktade mot Finland och Norge som har slagit mot kritisk infrastruktur. Myndigheter och tjänster har slagits ut, och personuppgifter har riskerat att exponeras.

Detta är verkligen ett starkt hot som är pågående just nu. Vi vet också att särskilt Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran är de största aktörerna. Därför, herr talman, är det viktigt att täppa till de digitala luckor som finns. Företag och myndigheter som utgör en del av vår samhällsviktiga infrastruktur måste ha en robust grundnivå av säkerhet. Detta varierar stort i dag. Det är inte hållbart.

Lagen ställer tydliga krav på riskanalyser, incidentrapportering, styrning och kontroll. Det är helt nödvändigt. Det är också värt att påpeka att vi har haft ett cybersäkerhetsarbete som har varit väldigt fragmenterat under många decennier. Exempelvis har cybersäkerhetscentret från början haft fyra huvudmän och ännu fler som man skulle samverka med. Nu har det blivit FRA som är huvudansvarigt för centret, vilket är väldigt bra. Men här finns det sannolikt mer saker som behöver göras för att få ytterligare centralisering. Jag tror på sikt att vi behöver ha en myndighet som tar huvudansvaret för det här arbetet, som det är i många andra länder.

Herr talman! Vi debatterar i dag försvarsutskottets betänkande nummer 1 Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap. Det är ett av de absolut viktigaste utgiftsområdena i statens budget. Det handlar om kärnan i statens uppdrag: att skydda våra medborgare.

Det framgår att vi på det här utgiftsområdet under nästa år kommer att satsa 225 miljarder kronor på det civila och militära försvaret. Det är otroligt mycket pengar, men det är helt nödvändigt, för det handlar om försäkringspremien. Det handlar om att vi rustar upp vårt försvar både civilt och militärt. Det är två sidor av samma mynt, och båda sidorna är lika viktiga.

Vi har, som har påpekats flera gånger i talarstolen, en orolig tid. Det pågår ett fullskaligt krig. Det har pågått i snart fyra år. Ryssland har 700 000 soldater i Ukraina. Det finns en stor risk, herr talman, att de trupperna kan komma att flyttas till vårt närområde vid ett krigsuppehåll. Jag tänker på den finska gränsen mot Ryssland men också på de baltiska länderna. Det kan också vara värt att påpeka att det landområde som de baltiska staterna har är mellan 200 kilometer och 370 kilometer. Det är inte ett stort landområde. Där har vi som allians och vi grannländer en viktig uppgift. Vi är med och bidrar med närvaro i Lettland, men vi kommer att behöva jobba för att kunna spela en viktigare roll i framtiden.

Det kan också påpekas att det enligt den danska underrättelsetjänsten och Must finns en uppenbar risk för ett regionalt krig inom ett par år och ett storkrig från rysk sida inom fem år. Detta gör att vi förstår att vi inte har all tid i världen och att vi måste skynda på upprustningen både civilt och militärt. Därför är det så viktigt att vi nu gör de här satsningarna.

Under kalla kriget låg vi ju mellan 3,5 och 4,5 procent av bnp, och sedan sjönk det till runt 1 procent. I den här budgeten är vi uppe i 2,7 procent av bnp, och vi kommer att gå upp till 3,5 till 2030. Vi kommer också att satsa 1,5 procent av bnp på det civila försvaret till 2030.

Vi har fått förmågemål av Nato för det militära försvaret. Man pekar när det gäller det offentliga för hela vårt område på att vi har utmaningar när det gäller markstridstrupper, luftvärn och ammunition. Regeringen gör i budgeten nu nödvändiga satsningar på några områden, men detta kommer att behöva fortsätta.

Med tanke på de neddragningar som gjordes efter kalla kriget, inte bara från vår sida utan i alla länder i väst, har vi nu en stor utmaning. Den förmåga som Nato har är ju den samlade förmåga som de olika medlemsländerna har. Det Sverige nu gör är viktigt: Vi visar i praktisk handling att vi lägger till de pengar som krävs och att vi gör de upprustningar som krävs. Detta är av yttersta vikt.

Vi har också någonting väldigt positivt, nämligen den svenska försvarsindustrin. Det gäller både ammunition och förmågan att bygga ubåtar, Archer, det fantastiska stridsflygplanet Jas Gripen och många andra saker. Det finns också småföretag inom försvarsindustrin som gör en viktig insats och som vi framöver kommer att behöva nyttja ännu mer.

När det gäller det civila försvaret vill jag särskilt peka på att vi behöver öka vår förmåga när det gäller sjukvårdens beredskap, beredskapslager, personalförsörjning och kirurgisk kapacitet. Detta gör vi nu med spannmålslager. Här har vi mycket att lära från Finland när det gäller både livsmedelsförsörjning, drivmedel och medicin.

Vi har nu satt upp målsättningar, och det är jätteviktigt att de uppfylls så att vi får en bättre resiliens. Samverkan med civilsamhället och näringsliv är också viktigt, för civil förmåga bygger vi tillsammans.

Jag vill avslutningsvis önska god jul till samtliga i Försvarsmakten: värnpliktiga, heltidsanställda soldater, deltidsanställda, officerare, hemvärnet och de 18 frivilligorganisationer som är knutna till Försvarsmakten och som gör en så viktig insats. Det här handlar om att skydda vårt land och att bygga upp försvarsförmågan.

För Kristdemokraternas del har vi kampen för människovärdet i vårt dna. Är det någon gång som människovärdet förtrycks och förtrampas är det vid krig. Vi har alltså allt att vinna på att bygga upp en stark militär förmåga som avskräcker från angrepp – enskilt och tillsammans med Nato.

Herr talman! Vi debatterar nu det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande nummer 2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna.

Denna debatt förs i en orolig tid. Det har flera påpekat förut, men det förtjänar att sägas en gång till. Det pågår ett fullskaligt krig i Europa, i Ukraina där 700 000 ryska soldater finns på plats. Det är snart fyra år sedan den fullskaliga invasionen.

Som föregående talare också har sagt är det en kamp som Ukraina och det ukrainska folket hjältemodigt för, och de för den inte bara för sin egen skull utan även för vår frihet. Vi har nämligen att göra med ett Ryssland som vill ha något slags revansch och som vill återupprätta det gamla sovjetiska imperiet på något sätt. Vi vet också att det finns territorier i vår absoluta närhet som kan komma i fråga.

Herr talman! Därför är det viktigt att Sverige är medlem i Nato, som är världshistoriens bästa och mest framgångsrika försvarssamarbete. Kristdemokraterna har under lång tid argumenterat för att Sverige skulle bli medlem och hur viktigt det var att gå från att vara partner till att bli fullvärdig medlem. Det är vi nu, sedan mars 2024. Det är viktigt. Vi bidrar till den gemensamma säkerheten och är en uppskattad medlem. Vi har förmågor som bidrar till trygghet och säkerhet för oss och för våra grannländer.

Inte minst viktigt är det för våra baltiska vänner att Sverige är medlem. När det gäller att kunna försvara sig är Sverige nämligen en viktig del. Sverige är nu ett uppmarschområde och spelar och kommer att spela en viktig roll, i fred men också i kris och i värsta fall i krig.

I betänkandet, som vi ska fatta beslut om i dag, föreslås hur Sveriges militära styrkor ska bidra till Natos samlade avskräckning och försvar.

Regeringen föreslår att riksdagen ger mandat att sätta in 1 700 soldater i mark- och specialförband, 700 personer i marina förband och 600 personer i luft- och försvarsförband. Det här är inget symboliskt beslut. Det är ett svenskt ansvarstagande för hela det nordatlantiska området, det vill säga vår del av världen. Vi gör också redan nu en viktig insats i FLF i Lettland.

Varför är då detta viktigt? För det första beror det på säkerhetsläget, som jag var inne på. Rysslands aggression pågår. Hoten mot våra baltiska länder består. Vi har i dag en situation med desinformation och gråzonsoperationer. Cyberangreppen fortsätter. Vårt närområde är en strategiskt utsatt region.

För det andra bygger Nato på gemensamt ansvar. Det är inte en organisation som man är medlem i utan en försvarsallians där varje land bär sin del. Sverige är då en stor tillgång.

För det tredje: Avskräckning skapar fred. Tydliga, starka och sammanhållna militära bidrag från medlemsländerna minskar risken för konflikt. Det är just det som det handlar om. Detta är det enda språk Putin förstår. Varm luft har ingen påverkan på Putin, däremot samövad militär förmåga. Vi bidrar till Nato för att kriget aldrig ska komma hit.

Herr talman! De svenska förbanden håller mycket hög kvalitet. Våra specialförband, vårt luftvärn och våra marina enheter är internationellt respekterade. De bidrag som nu föreslås stärker Natos östra flank, integrerar Sverige i alliansens planering och ökar vår egen säkerhet genom gemensamma övningar. Det ger svenska förband viktig erfarenhet. Det här är någonting som skapar säkerhet för oss och som stärker säkerheten i vårt område.

Det är också tydligt att detta sker i enlighet med folkrätten och med kontroll. Regeringen redogör tydligt för folkrättsliga grunder, mandat, kostnader och avgränsning i tid. Det här är viktigt. Ett demokratiskt land tar inga genvägar. Riksdagen ska alltid vara informerad och kunna utöva kontroll.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag än en gång bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Herr talman! För fem år sedan var Adriana, tolv år gammal, ute med sin hund. Hon blev skjuten av misstag av någon som skulle skjuta någon gängkriminell.

För ett och ett halvt år sedan var Mikael ute med sin son. Han blev skjuten mitt framför ögonen på sin tolvårige son.

Sedan dess har det tyvärr skett 1 700 skjutningar, och rekryteringen går allt lägre ned i åldrarna. De minskar nu, men det är alldeles för många.

Här på läktaren sitter nu Adrianas mamma och Adrianas lillasyster, Mikaels son och Mikaels syster och Sebastian Stakset. De tar nu ett viktigt initiativ på 3 Arena den 31 januari. Vad det handlar om är att visa att vuxenvärlden står på barnens sida.

Min fråga handlar om Adrianalagarna, som fortfarande inte är uppfyllda. Det har gjorts en del där, men när kan de uppfyllas? Och framför allt, vad kan statsministern och regeringen göra för att visa att vi står på deras sida, på civilsamhällets sida, på församlingarnas och idrottsrörelsens sida, för att stoppa den här våldsvågen?

Fru talman! TV4 visade nyligen en verklighet som borde oroa oss alla. Enligt Ivo ökade missförhållandena förra året, särskilt när det gäller kvinnor som utsätts i sina egna hem. Låt mig ta två exempel. I Skellefteå satt en manlig vårdare med könet framme efter att ha duschat en äldre kvinna, och i min egen hemstad våldtogs 85-åriga Elsa av en manlig vårdare. Båda dessa kvinnor hade önskat sig kvinnliga vårdare.

På en flygplats får en kvinna självklart välja kvinnlig personal vid visitation, men som äldre och beroende av hemtjänst är hon maktlös inför vem som kommer in i hemmet och vem som hjälper henne i duschen.

Kristdemokraterna tog vid rikstinget beslut om att ändra på detta så att äldre ska kunna välja kön på personal vid integritetskänsliga insatser. Vi vill också införa ett nationellt avstängningsregister så att vårdare som stängts av för misstänkta övergrepp inte kan byta jobb utan att det upptäcks.

Vad säger äldreministern om dessa krav?

Fru talman! I dag debatterar vi sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 1 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Som vi redan hört här från talarstolen har vi den här diskussionen och debatten i ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Oavsett om ni sitter här i kammaren eller på läktaren eller tittar på tv just nu tror jag att vi alla känner till det. Vi har det tuffaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Och det här, fru talman, är ingen luftgrop. Det här är ingenting som vi kan förutse kommer att gå över på kort tid. Det här är för överskådlig framtid.

Det är därför det är så viktigt att vi har ett starkt försvar och att vi har ett Natomedlemskap på plats. Det är också viktigt med det som betänkandet handlar om – att vi som land kan göra vår del och snabbt agera om så behövs.

Det ryska invasionskriget har nu pågått i tre och ett halvt år. Det är ett fruktansvärt krig, där Ryssland bryter mot alla regler. Det finns ju regler också i krig, men här visar man att man struntar i krigets lagar. Man ger sig på äldreboenden, köpcentrum, elcentraler och civila. Vi har just nu öppna uppgifter om ungefär 700 000 ryska soldater i Ukraina. Sverige fortsätter att ge stöd. Men det här får också konsekvenser för vårt eget närområde. Vi vet att väldigt många av de här soldaterna kan komma att hamna nära vårt eget närområde vid ett krigsslut.

De baltiska länderna har ett försvar, och de har hjälp i form av Nato. Men jag tycker att det kan vara värt att påminna om att de har ett väldigt litet operativt djup – mellan 200 och 370 kilometer.

Med Sverige som medlem är Nato en fungerande operativ enhet; Sverige är uppmarschområde och har en viktig uppgift, vilket vi kommer att diskutera och ha debatter om på annat sätt. Det här är dock en påminnelse om att det visserligen är viktigt med närvaro men att vi framöver kommer att behöva titta mer på hur Nato som helhet, men också Sverige och våra grannländer, kan ta ett större ansvar. Som har påpekats tidigare i debatten: Med tanke på de kränkningar av luftrum vi har sett från rysk sida, liksom cyberattacker och andra attacker, förstår vi att vi kan hamna i ett läge där Ryssland vill testa artikel 5.

Det vi diskuterar i dag är alltså på riktigt. Vi har ett bra försvar och gör en stark upprustning där vi går från drygt 1 procent till 3 ½ procent militärt och ytterligare ½ procent på det civila. Det är nödvändigt, men vi måste se och förstå att läget inte bara kommer att kräva de upprustningar vi gör utan också innebär att vi inte har all tid i världen. Svenska Must och den ryska underrättelsetjänsten har sagt att vi måste vara beredda på ett regionalt krig inom ett par år och ett större krig inom fem år.

När vi nu diskuterar detta vill jag alltså säga att det här är på riktigt, fru talman. Varmluft och vackra ord imponerar föga på Ryssland, utan det enda som fungerar är militär förmåga – övad och samövad på riktigt. Det är därför det nu är så viktigt, och det är det som är så glädjande med att vi i den svenska riksdagen har enigheten om i varje fall huvuddragen gällande upprustning, liksom Natomedlemskapet.

Här kommer dagens betänkande in som en viktig del: Vi måste kunna agera snabbt. Riksdagen ska naturligtvis vara informerad och fatta viktiga beslut, men sittande regering måste kunna agera snabbt. Det är just det som det här betänkandet behandlar, och det är därför detta är en viktig del i ett starkt försvar både i dag och i morgon. Med tanke på de kränkningar vi har sett bara de senaste veckorna förstår vi att det är nödvändigt att den här möjligheten finns.

Än en gång, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 3 Försvarsindustristrategi för ett starkare Sverige – innovation, produktion och samarbete.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Den debatt och diskussion som vi har i dag sker i ett speciellt läge. Vi har ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge, och ett krig har nu pågått i Ukraina i tre och ett halvt år. Utskottet hade nyligen besök av Ukrainas nya ambassadör till Sverige. Hon påminde om något som det är värt att påminna om också här: Sverige har kanske inte spelat en huvudroll, men vi har spelat en väldigt viktig roll i att hjälpa Ukraina.

Herr talman! Det är glädjande att vi har en enighet om det här, om att stå tillsammans. Vi förstår ju att det krig som Ukraina för inte bara gäller dem, utan det är också vårt krig. Vi vet att det i grunden handlar om att Ryssland vill återupprätta något slags fallet imperium, och det finns flera territorier i vårt närområde som kan komma i fråga. Därför är det moraliskt rätt att ställa upp för Ukraina. Men det handlar också om vår egen, svenska folkets, säkerhet. Vi har all anledning att fortsätta med det stödet.

Kriget, som nu har pågått i tre och ett halvt år, har också lett till att Nato nu rustar upp. Vi har ett förmågemål, som också Sverige har fått. Därför gör vi rejäla satsningar. Det handlar om att öka den procentuella andelen av bnp. Vi har legat runt 1 procent. Steg för steg har vi kommit upp i drygt 2 procent. Nu ska vi upp till 3 ½ procent till 2030. Vi ska också satsa 1 ½ procent på det civila försvaret.

Detta är helt nödvändigt för att ha ett starkt försvar som avskräcker. Det är nämligen att ha en förmåga som det handlar om, herr talman. Det språk som Ryssland förstår är inte ord, utan det är att ha militär förmåga. Det är då chanserna ökar för att det aldrig blir något krig. Men om man bara kan glida in i Sverige eller något av våra grannländer ökar äventyrslustan. Därför är det viktigt, också med tanke på att det kan bli värre.

Både den svenska säkerhetstjänsten, Must, och den danska säkerhetstjänsten har varnat för att det skulle kunna vara ett regionalt krig inom ett par år eller ett storkrig om fem år. Vi har alltså inte all tid i världen. Det gäller att snabba på.

När det gäller försvarsindustrin, som det här handlar om, har vi en stolt historia. Under kalla kriget byggdes det upp en stark försvarsindustri. Om vi jämför oss med andra länder är vi faktiskt unika, med tanke på att vi har Archer, som inte minst ambassadören från Ukraina berömde, Stridsfordon 90, Jas Gripen, sensorteknik och radarteknik. Vi har också företag som Volvo och Scania, som bidrar på olika sätt, och många andra.

Men det här är också viktigt för framtiden, för vår säkerhet och för vårt område och närområde. Strategin bygger i grunden på att det vi nu har och som vi ska vara stolta över, som gör så många viktiga produkter för vår säkerhet, ska växa. Det finns ett behov, i Sverige men också i omvärlden.

Därför är det viktigt, som flera har påpekat, att det blir långa beställningsordrar. Det kan inte vara fråga om kortsiktighet. Det gäller inte minst det som pekats ut i förmågemålen för hela Nato: en väldig brist på ammunition. Som jag pekade på behöver vi därför bättra på och snabba på produktionen i vårt eget land.

Vi har stora företag, som BAE Systems, Saab och andra, men även en lång rad små och medelstora försvarsföretag. Försvarsutskottet uppvaktades nyligen av SOFF, som vi har träffat i olika sammanhang. Vi kan göra mer för att anpassa, så att de här företagen kan växa. Det handlar om ersättningar och att se till att vi har system som är anpassade för att också de små och medelstora företagen ska kunna växa.

I hela den här strategin handlar det också om förståelsen av näringslivets betydelse. Det är en del av vår säkerhet, och det har alltid varit så. Men nu betonar vi i den här strategin att vi vill kroka arm och på det sättet se till att vi tillsammans i Nato, med vår försvarsindustri och med de militära satsningar vi gör, ökar tryggheten och säkerheten för oss och vår omvärld.

Fru talman! Jag vill berätta om Elsa, 85 år, i Uppsala. Hon har hemtjänst, och hon slog larm när en man i hemtjänsten blottade sig för henne. Inga åtgärder vidtogs, och några månader senare blev hon våldtagen. Det finns många saker med detta som är otäcka och fruktansvärda, men det värsta av allt är att samma sak hade skett på mannens förra arbetsplats. Men ingen bakgrundkontroll gjordes, något som är självklart när det gäller barnomsorgen.

Det finns andra exempel. Nyligen riskerades en äldre människas liv på ett boende i Västerås därför att ingen kunde prata svenska med ambulanspersonalen.

Fru talman! Vi måste ha värdighet. Min fråga är: När kommer det åtgärder? När införs ett obligatoriskt språkkrav för hemtjänsten och obligatoriska bakgrundskontroller av all personal? Efter de här skandalerna runt om i landet borde det vara en självklarhet.

Herr talman! Som ni har hört här debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 6. Den här debatten sker i ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Både vi i kammaren och ni som tittar på tv har hört det sägas att det nu är det tuffaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Det har att göra med ett grannland till Sverige, nämligen Ryssland. De har gett sig på Ukraina. Det är ett fruktansvärt krig.

Det finns regler också i krig, men Ryssland struntar i alla de reglerna. Man drivs av terrorverksamhet, och man ger sig på civila. Vi vet att ungefär 700 000 soldater från rysk sida är inne i Ukraina. När det gäller detta har den militära underrättelsetjänsten, Must, varnat tydligt. De säger att det vid ett krigsuppehåll i Ukraina inom två år finns stor risk att dessa trupper kan komma att förflyttas i vårt närområde. Inom två år efter ett krigsavslut eller ett krigsuppehåll kan man vara beredd på ett regionalt krig. Om fem år skulle man kunna vara redo för ett storkrig.

Alla förstår att vi måste rusta upp, och det är exakt vad vi gör. Vi har en lång väg att gå. Vi hade en tid under kalla kriget då vi låg mellan 3 och 4 ½ procent av bnp. Sedan sjönk det, och tyvärr delar vi detta med hela västvärlden – utom Finland. De gjorde aldrig så. De rustade inte ned, men andra länder gjorde det. Vi låg till och med under en tid på 1 procent.

Nu gör vi en rejäl upprustning, och som sagts tidigare gör vi det i enighet över de politiska gränserna. Vi går från nuvarande 2,4 procent. Regeringen har sagt att vi ska gå upp till 3,5 procent. Detta är inte konstigt. Det är ungefär som att äga en fastighet någonstans i landet och inte sköta underhållet på det sätt som behövs på 20–25 år. Det är inte konstigt att det kostar att få ordning på det.

Det här är en investering i vår säkerhet. Det är därför vi under loppet av fyra år nu fördubblar försvarsanslaget, och vi fortsätter uppåt. Vi gör det för att kunna försvara oss – vårt eget land – men också för att se till att vi bidrar som Natomedlemsland. Vi har ett ansvar för vårt eget land, men det är också så att vi har ett ansvar för frontstaterna Finland och Baltikum. Sverige kommer att vara något av ett uppmarschområde. Det är viktigt att nu se till att allt är inriktat på detta. Det gör vi i satsningen på materiel och personal.

Vi har nu sagt att vi måste öka antalet värnpliktiga. De är ryggraden i vår försvarsmakt. Vi går från 4 000–6 000, som vi haft nu, upp till 12 000 år 2032. Men det kommer sannolikt inte att räcka. Vi behöver fortsätta. Någonting att ha i åtanke nu är att vi är med i Nato. Vi ska få förmågemål – det är något som alla Natoländer får. Vi i Sverige, Finland och alla andra Natoländer får det under våren. Det ska vara toppmöte i Haag kring midsommar.

Dessa mål kommer sannolikt att ge vid handen att vi har ökad materiel – exempelvis kommer ammunition sannolikt att behöva öka – liksom luftvärn. Men man kommer också att peka på bristen på markstridstrupper. Här är det väldigt viktigt med värnplikt. Sannolikt är det så att vi ytterligare kommer att behöva öka antalet värnpliktiga. Vi kommer nu att ha samtal över partigränserna, och jag tror att det här är något vi behöver se på.

Allting handlar om att avskräcka. Om det bara är att glida in i ett land ökar ju äventyrslusten, men om landet har ett starkt försvar med materiel, ammunition, personal och värnpliktiga minskar äventyrslusten. Det är exakt detta det handlar om. Genom att göra en upprustning i Sverige ökar chanserna att vi aldrig får ett krig. Det är därför, herr talman, som de satsningar vi redovisar är så viktiga.

Det handlar också om civilplikten. Räddningstjänsten gör nu satsningar och även Svenska kraftnät. Vi ser i Ukraina hur man ger sig på elförsörjningen. Det är egentligen emot krigets lagar, men det struntar Ryssland i. Det är ett skäl. Vi behöver se vad som händer där och ta hem det hit.

Vi har varit utan krig i 200 år. Det är någonting vi är så tacksamma över, men det är ingen naturlag. Det är ingenting vi kan ta för givet. Det är därför vi i Kristdemokraterna lägger så stor vikt vid detta. Vi är ett parti som brinner för människovärdet. Om det är någon gång människovärdet förtrycks är det vid krig. Det är därför det är så viktigt med upprustning, och det är därför det måste ske militärt, med materiel, fler värnpliktiga och med civilplikten.

Allt hänger ju ihop. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken. Det är därför det är så viktigt att även betona frivilligorganisationerna. Det finns 18 frivilligorganisationer med över 300 000 personer. De gör ett jätteviktigt arbete. Därför är det så viktigt att de inte bara säger detta med varmluft utan också ökar anslagen. De är en viktig del av folkförankringen.

En annan viktig sak är hemvärnet. Det är en viktig del av ryggraden i försvaret av Sverige. Därför kommer även detta att öka. De är nu 22 000 och ska upp till 26 000. Sannolikt är det även där någonting vi kommer att behöva se över. Kanske behöver vi öka detta ytterligare. Vi är ett stort land, och även med den upprustning vi gör har vi väldigt stora ytor att bevaka. Hemvärnet gör en väldigt viktig uppgift i att bevaka viktiga platser för oss.

Jag vill lägga till att de värnpliktiga vi har måste öva. Försvarsmakten pekade i sin senaste årsrapport exempelvis på Östersund. Där kan det dröja tio år i förseningar. Det gäller för den delen Falun också.

Så här kan vi inte ha det. Som jag inledde med har vi inte all tid i världen. Vi gör viktiga upprustningar, och vi pekar också på personalförsörjningen och veteranerna. Allt hänger ihop. Det är en viktig del, för det vi har att försvara – vår frihet – är värt att försvara.

Herr talman! Ny forskning om Raoul Wallenberg visar, i strid med tidigare utredningar, att Sveriges brist på agerande efter hans försvinnande 1945 berodde på att han medvetet övergavs. Redan 1946 prioriterade den svenska regeringen en miljardkredit till Sovjet och bad samtidigt formellt om att Wallenberg skulle dödförklaras. Detta gjordes trots att det fanns tydliga indikationer på att han fanns vid liv i sovjetiskt fängelse.

Dessutom har avgörande uppgifter i ärendet undanhållits i decennier. Chifferfax har hemligstämplats och så vidare. De frågor som Raoul Wallenbergs anhöriga har ställt har ignorerats.

Sveriges kändaste diplomat, som räddade tiotusentals ungerska judar från Förintelsen, förtjänar naturligtvis att detta får klarhet.

Wallenbergs anhöriga kräver nu att alla arkiv öppnas och att en oberoende utredning tillsätts. Det handlar om tusentals sidor som bland annat finns på UD. Är statsministern beredd att agera, ge ett jakande svar och öppna alla svenska arkiv om Raoul Wallenberg som finns?