Elisabet Lann

Herr talman! Det här blir en spännande debatt. Jag representerar ett parti som har lösningen på denna fråga. Vad är Socialdemokraternas lösning på en dålig regional ledning och styrning?

Dagens system innebär att regionerna har beskattningsrätt, är ansvariga för att finansiera sjukvården och ansvariga för huvudmannaskapet, alltså att tillhandahålla sjukvård till sina invånare.

Det skiljer sig dock väldigt mycket åt mellan regionerna, och den ojämlika vården är ett av den svenska vårdens största problem och bekymmer. Det är också därför vi har skjutit till så stora medel. De 18 miljarder vi har skjutit till hittills under mandatperioden har gjort lite, lite skillnad på marginalen. Vi ser att det börjar ljusna, och vi ser flera positiva trender. Det är bra, och vi måste hålla i detta arbete.

Det är dock uppenbart att det också handlar om hur man organiserar vården i regionerna. Att bara lägga mer pengar på det som inte fungerar är inte lösningen. Pengar måste till, och vi ska fortsätta att stödja regionerna. Men man måste också börja arbeta annorlunda. Sverige ligger i topp när det gäller hur mycket sjukvården kostar per capita. Vi ligger jättehögt men levererar inte på den nivån. Det finns systemfel.

Ett av dessa fel är en underutvecklad första linjens vård, primärvård. Det är där man måste lösa väldigt mycket av sjukvårdens problem, för det är det som skapar de enorma överbeläggningarna på akutsjukvården, vilket också var skälet till den fruktansvärt tragiska händelsen i somras. Patienter ska inte sitta på akuten, utan de ska ha öppna dörrar in i primärvården så att de kan få vård tidigare. Här har regionerna ett jättejobb att göra.

Med dagens organisation av sjukvården är statens och regeringens förutsättningar något begränsade, för det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Och ja, de har beskattningsrätt. Att vi sedan pratar om att ställa vissa krav på att de inte ska kunna ta ut hur mycket skatt som helst och samtidigt få en massa pengar genom statsbidrag, det kommunala utjämningssystemet och så vidare är rimligt. Vi kan inte hålla på att främja misskötsel av vare sig kommuner eller regioner.

Herr talman! Ola Möller har frågat mig hur jag menar att den förda politiken har skapat fler vårdplatser och på vilket sätt den nu aviserade politiken gör någon skillnad jämfört med hittillsvarande resultat för regeringen.

Inledningsvis vill jag understryka att jag liksom Ola Möller ser allvarligt på den rådande situationen med bristande vårdkapacitet och ett otillräckligt antal disponibla vårdplatser inom hälso- och sjukvården. Jag delar däremot inte Ola Möllers bild av att den politik regeringen fört har förstärkt problematiken och situationen för regionerna.

Huvudmännen för hälso- och sjukvården utgörs av direktvalda politiker på region- och kommunnivå med beskattningsrätt. Det innebär att det är regionerna och kommunerna som både beslutar om budget, ansvarar för att tillhandahålla god hälso- och sjukvård på lika villkor för hela befolkningen och ansvarar för att hantera eventuella över- eller underskott i hälso- och sjukvårdsbudgeten. Regeringen arbetar aktivt för att den statliga styrningen ska utformas så ändamålsenligt och kostnadseffektivt som möjligt med avsikt att utgöra ett reellt stöd för huvudmännen.

Regeringen har under mandatperioden avsatt cirka 18 miljarder kronor för att korta vårdköerna och öka tillgängligheten till vård. Under 2025 fördelas nästan 6 miljarder konor till sjukvårdshuvudmännen för detta ändamål. Det är medel som beroende på huvudmännens prioriteringar kan användas för att utöka vårdkapaciteten, till exempel genom satsningar på fler vårdplatser eller för att stärka kompetensförsörjningen, som är en nyckelfaktor för att öka tillgängligheten till vård.

Utöver att tillföra medel har regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka den statliga styrningen och stödja regionernas arbete med att minska vårdplatsbristen. Regeringen har exempelvis gett Socialstyrelsen i uppdrag att uppdatera och utveckla det nationella riktvärdet för antalet disponibla vårdplatser, som Ola Möller hänvisar till i sin fråga. Genom riktvärdet ökar förutsättningarna för hälso- och sjukvårdens aktörer att arbeta aktivt och systematiskt med att hantera vårdplatsbristen på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.

Socialstyrelsens förslag till åtgärder, som ingår i den nationella planen för att minska vårdplatsbristen som myndigheten presenterade förra året, är ett resultat av ett beslut som regeringen fattade redan i februari 2023. I planen lämnas flera förslag och rekommendationer till regionerna som syftar till att öka vårdens kapacitet och minska bristen på disponibla vårdplatser. Socialstyrelsens senaste uppdatering av riktvärdet från i maj i år visar också att vårdplatsbristen minskat något jämfört med föregående år.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen flera satsningar som bidrar till en stärkt vårdkapacitet. Det intensiva arbetet med att utveckla och förbättra en nationell vårdförmedling, som stärker förutsättningarna att nyttja befintlig vårdkapacitet på ett effektivt sätt i hela landet, fortsätter och förstärks. Regeringen föreslår att sammanlagt 275 miljoner kronor avsätts för ändamålet under 2026.

Utöver detta fortsätter regeringen satsningen med prestationsbaserade medel till regionerna för att korta vårdköerna och stärka tillgängligheten, bland annat genom att fortsätta och utveckla den pågående satsningen för att öka antalet operationer av grå starr, framfall och höftledsproteser som redan i dag leder till att färre patienter väntar olagligt länge på vård. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2026 att sammanlagt 6,6 miljarder kronor avsätts i prestationsbaserade medel till regionerna i syfte att stärka tillgängligheten och korta vårdköerna. En nationell kösamordnare kommer också att tillsättas med uppdrag att säkerställa att arbetet för att korta vårdköerna sker på ett effektivt och samordnat sätt.

Bristande tillgänglighet, långa vårdköer och en bristande vårdkapacitet har varit ett problem under lång tid. Genom de insatser regeringen har genomfört och kommer att genomföra under mandatperioden finns goda förutsättningar att korta vårdköerna – en fråga som även fortsättningsvis kommer att ligga högt på min och regeringens agenda. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med regionerna i detta viktiga arbete.

Herr talman! Det är uteslutet att utsätta sig för risker och att inte göra en ordentlig riskbedömning. Som jag sa är det inte sjukvården som ska göra det, utan det är de som kan det. Det är klart att Sverige inte genom sin sjukvård ska bli en fristad för terrorism.

Jag vill återigen säga att regeringens hållning är att vi vill använda resurserna där de gör bäst nytta för att minska lidandet och rädda liv. Det är detta vi gör, och det ämnar vi fortsätta göra. Vi utesluter dock inte att ta emot patienter från någon krigshärd om detta skulle visa sig vara det bästa för att nå bäst effekt och rädda liv.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! De rättsliga förutsättningarna finns ju inte på plats just nu. Det har inte varit aktuellt. Skulle vi av någon anledning bedöma att vi kan göra mer här är det självklart att det ska ske en noggrann säkerhetsbedömning. Det är inte sjukvården som gör detta, utan det gör i så fall polis och andra myndigheter som är bättre rustade för det. Detta gäller oavsett vilka länder eller konflikter vi talar om – om vi ska börja ta emot patienter.

Som det fungerar i dag händer det, som jag var inne på innan, att man faktiskt flyger patienter långt för speciell vård. Det kan vara vid väldigt svåra brännskador eller liknande. Detta är något som bidrar till sjukvårdens lärande och utveckling. Det finns alltså en funktion i att man kan ha den här typen av utbyte, och inte minst att också rädda liv.

Jag vill återigen säga att regeringens hållning är att det inte är uteslutet att ta emot patienter från Gaza eller något annat land som är drabbat av krig. Det är grundhållningen. Grundhållningen är dock också att vi ger hjälpen där den gör som störst nytta och att pengarna används på bästa sätt. Vi ser inte att detta är ett effektivt och gott sätt att rädda liv och hjälpa patienter när vi bättre kan hjälpa i närheten och på plats. Det kan vara i närliggande länder som Egypten, som vi också har fört resurser till.

Det är också värt att påminna om något som ledamöterna också är inne på. Det här är ju inget effektivt sätt att omhänderta patienter. Det handlar om väldigt få. Ett antal länder i Europa har öppnat för denna möjlighet. Det tog fem månader för Norge från beslut till att de första patienterna togs emot, och det handlar om ett tjugotal patienter.

Detta är alltså ingenting som tränger undan annan vård. Det handlar om väldigt få personer, och det är också skälet till att vi ser att vi kan göra bättre nytta i närområdet. Det är regeringens hållning.

Herr talman! Jag tycker att det är lite synd att man försöker vrida upp en konfliktnivå som inte riktigt finns i en fråga. Det tjänar ingenting till.

Jag vill också vända mig lite grann mot beskrivningen av svensk sjukvård som något i fritt fall. Vi har oerhört kompetent personal där ute. Svensk sjukvård är i världsklass. Vi har problem med tillgänglighet, och vi har problem med en primärvård som inte klarar av att utgöra den första linje som den behöver utgöra. Men när det gäller spetskompetens, cancervård och precisionsmedicin ligger vi otroligt bra till. Det är viktigt att få det sagt. Svensk vård håller otroligt hög kvalitet och är väldigt bra.

Om det är så att sjukvårdspersonal bedömer att de har förutsättningar att ta hand om fler patienter – det är ju det som ligger bakom det här – kan jag inte ifrågasätta den bedömningen. Jag hoppas dock att det även framgick i mitt svar att prioriteringen för de pengar vi avsätter för att minska lidandet i Gaza är att de ska komma så många till del som möjligt. Därför har det inte varit aktuellt att ta hit patienter, för vi ser inte att det är så vi bäst hjälper dem som är skadade och behöver vård.

Däremot kan det i vissa lägen finnas en nytta för svensk vård att få utföra vissa typer av vård. Vi har till exempel tagit hit en del patienter från Ukraina, vilket ger god träning för sjukvården att hantera vissa resistenta bakterier, vissa svåra operationer och viss rehabilitering. Vi håller på och bygger upp och stärker beredskapen för svensk hälso- och sjukvård, vilket är helt avgörande för vår motståndskraft och vår beredskap. Därför kan det finnas nyttor för oss med att träna på vissa typer av vård.

Prioriteringen för de medel som avsätts för att minska lidandet i Gaza är dock att de ska komma så många till del som möjligt och att vi kan utföra ett så effektivt och gott arbete som möjligt. Därför har det hittills inte varit aktuellt, av just de skäl som debattörerna lyfter – som administration och patientsäkerheten. Att flyga patienter långt är inte särskilt klokt.

Jag menar också att patienter inte ska användas för politisk posering eller politisk debatt utan att patienter ska vårdas där de kan få den bästa vården. Det är det som är vägledande för oss när det gäller hur vi utformar stödet.

Herr talman! Interpellanten har frågat mig om jag kan utesluta möjligheten att patienter från Gaza transporteras till Sverige för att få sjukvård samt, om jag inte kan utesluta detta, hur jag motiverar en sådan åtgärd med tanke på avståndet och antalet länder och sjukhus mellan Sverige och Gaza.

Nima Gholam Ali Pour har också frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av riskerna för att Hamas skulle kunna infiltrera grupper av patienter som eventuellt skulle skickas till Sverige och, om jag inte kan utesluta möjligheten att patienter från Gaza får sjukvård i Sverige, om jag har övervägt hur detta kan påverka den svenska sjukvården.

Det är mycket välkommet och efterlängtat att Israel och Hamas har kommit överens om den första fasen i en fredsplan. Vapenvilan har trätt i kraft, och gisslan har släppts. Efter två år av krig och obeskrivligt lidande finns nu hopp. Det är viktigt att överenskommelsen genomförs och att steg tas mot ett varaktigt slut på stridigheterna samt mot en tvåstatslösning. Det ofattbara lidandet för civilbefolkningen i Gaza måste få ett slut. Det krävs obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde till alla delar av Gaza.

Regeringen utesluter inte att, likt andra länder, ta emot patienter för vård i Sverige som ett komplement till stöd på plats. Det gäller alla de platser i världen som just nu skakas av stora humanitära påfrestningar på civilbefolkningen. Regeringen ser löpande över sitt humanitära engagemang för att säkerställa att svenska biståndsmedel används på bästa sätt.

Genomförande av medicinska evakueringar skulle vara förenat med mycket stora administrativa svårigheter. Medicinska evakueringar är komplexa insatser som kräver noggranna förberedelser, logistisk planering och juridisk hantering. Vid varje tillfälle måste omständigheterna beaktas, bland annat utifrån hur vi snabbast kan nå ut med hjälp till behövande och hur vi dessutom bäst hjälper så många som möjligt. Detta är mycket svårt att göra på plats, men det är också mycket komplicerat att transportera svårt skadade personer hit.

Därtill behöver såväl det migrationsrättsliga regelverket som den svenska hälso- och sjukvårdens kapacitet beaktas. I dagens läge är det avgörande att säkerställa att människor får omedelbar hjälp där de är.

Regeringen beslutade i slutet av september om ett nytt stödpaket till Gaza på 420 miljoner kronor. Med detta har Sverige sedan krigets början bidragit med över 1 ½ miljard kronor i humanitärt stöd till responsen i Gaza.

För att bistå den utmanande sjukvårdssituationen har Sverige bland annat gett extra stöd till Unicef, som bistår barn och familjer med hälso- och sjukvård och socialt stöd, till ICRC, som levererar livräddande medicinsk utrustning och sjukvårdsstöd, samt till UNFPA, som arbetar med livräddande förlossningsvård, mödrahälsovård och vård av nyfödda. Regeringen har även allokerat medel till Egyptiska Röda Halvmånens arbete för Gaza. Det svenska stödet syftar till insatser relaterade till medicinska evakueringar från Gaza samt till logistikstöd vid humanitära leveranser in till Gaza.

Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att bedöma möjligheten att genom EU:s civilskyddsmekanism donera sjukvårdsprodukter till katastrof- eller krigsdrabbade områden utomlands. Det har bland annat resulterat i att Sverige donerat efterfrågad sjukvårdsmateriel till Egypten, som tar emot patienter från Gaza. Sverige har därtill bidragit med personal till EU:s gränsstödsinsats, som tidigare i år spelade en viktig roll för att möjliggöra för svårt skadade individer att lämna Gaza för att få vård.

Regeringen kommer att fortsätta stödja den humanitära responsen i Gaza.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare är vården regionernas ansvar. De har också en ordning för skadestånd. Det är regionernas eget försäkringsbolag som hanterar de här frågorna.

Jag håller helt med om att en del av ersättningsnivåerna är extremt låga, och jag förstår att människor är upprörda och besvikna över det. Jag har även förstått att Region Uppsala i det aktuella fallet har erbjudit sig att driva skadeståndsfrågan åt de berörda kvinnorna, vilket jag tycker är bra.

Jag ser inte att regeringen kan gå in och ta över det försäkringsbolag och den ordning som regionerna har för att försäkra patienter mot de oundvikliga skador som beror på misstag som vården begått. Det är rimligt att det är regionerna som tar ansvar för detta, eftersom det är de som ansvarar för sjukvården. Ansvarsutkrävandet är en jätteviktig del av huvudmannaskapsfrågan. Så länge regionerna ansvarar för sjukvården behöver de ta ansvar även när det brister, och de har en ordning för detta.

Herr talman! Tack, Carita, för en väldigt angelägen interpellation och att du lyfter upp den här frågan!

Jag delar din förtvivlan över att det kan bli så här. Samtidigt är regeringens verktygslåda lite begränsad när det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Jag vet att våra partier står lite närmare varandra i vad lösningen är på det långsiktigt.

Vi ska komma ihåg att svensk cancersjukvård håller världsklass. Vi ligger i den absoluta toppen. Mycket av detta beror på att vi har väldigt mycket nationell styrning genom de regionala cancercentren men också rutinerna kring cancervård.

Åtgärderna som nu har vidtagits är inom sex utvecklingsområden, där man har specificerat 17 konkreta åtgärder. Det här sker i dialog med professionen, där man lär av varandra. Utgångspunkten är ju att det är i den medicinska professionen som man förbättrar arbetet på det här sättet.

Vi ska vara medvetna om att om vi inför lagstiftning som begränsar väldigt mycket i vårdutförandet riskerar vi ofta att hamna steget efter. Det är klart att det är önskvärt att det är två personer som granskar. Det är regel i de flesta fall i dag. Men vi ser också att det händer väldigt mycket på AI-området. Till exempel när det gäller bröstcancerscreening ser vi bättre träffsäkerhet när man har med AI-redskap i granskningen av screeningen. Då är det viktigt att vi inte har lagstiftning som står i vägen för den typen av utveckling utan att det är just professionen som i takt med utvecklingen av teknikens möjligheter ändrar och utvecklar rutinerna och utvecklar arbetet på bästa sätt för patienten.

Det är därför jag tycker att det finns anledning att vara lite återhållsam när det gäller just lagstiftning. Men den nationella styrningen på området är stark, och vi ser att de här åtgärderna är väldigt viktiga steg i rätt riktning.

Fru talman! Carita Boulwén har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att införa nationellt bindande stoppregler och krav på dubbelgranskning vid allvarliga diagnoser som kan leda till oåterkalleliga kirurgiska ingrepp, så att kvinnor inte riskerar att få livmodern borttagen eller andra ingrepp utförda på felaktiga grunder. Carita Boulwén har även frågat hur jag avser att agera för att säkerställa att de som drabbats av felaktiga oåterkalleliga kirurgiska ingrepp får ett värdigt stöd och en ersättning som står i rimlig proportion till den livslånga skada de åsamkats.

Alla kvinnor ska kunna känna sig trygga med hälso- och sjukvården. Att en kvinna får sin livmoder bortopererad i onödan är sådant som inte får hända.

Kvinnors hälsa och en god hälso- och sjukvård för tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor är ett område som är högt prioriterat av regeringen. För att säkerställa ytterligare framsteg och patientnytta inom mödrahälsovård, förlossningsvård samt flickors och kvinnors hälsa fortsätter regeringen satsningen på området. Den fortsatta satsningen ska stödja utvecklingen av en stärkt och jämlik hälsa samt en mer personcentrerad hälso- och sjukvård för flickor och kvinnor. Behovet av kunskap om tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor, både inom den specialiserade vården och inom primärvården, är fortsatt stort, och området behöver fortsätta utvecklas och följas upp.

Genom en tilläggsöverenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner inom cancerområdet fick Regionala cancercentrum i samverkan i uppdrag att genomföra ett antal insatser. Av återrapporteringen avseende överenskommelsen framgår att det mellan åren 2020 och 2023 inte har förekommit någon överdiagnostisering av det premaligna tillståndet EIN i landet utöver Region Uppsala.

Genom en workshop har även ett antal åtgärdsförslag inom följande områden lämnats: stärkt användning av kvalitetssäkringsprogrammen, utvecklade kodverk inom patologi, stärkt kunskapsdelning och ökat processtänk vid premaligna tillstånd, utvecklade register, större möjligheter till kompetensutveckling för patologer och förbättrad kommunikation med patienten vid premaligna tillstånd. Vid framtagandet av åtgärdsförslag identifierades även nyckelaktörer för genomförande av åtgärderna. Av slutredovisningen av överenskommelsen, som delades med Socialdepartementet i mars 2025, framkom att bland annat vårdprogramsgruppen vidtagit åtgärder utifrån workshoppens rekommendationer. Rekommendationer riktade sig även till Svensk förening för patologi, Equalis och regionerna samt till sjukhus och kliniker.

En god, effektiv, jämlik och jämställd vård som är tillgänglig och utgår från behovsprincipen är avgörande för en välfungerande hälso- och sjukvård där patientens bästa står i centrum. Ansvaret att säkerställa att det inte genomförs felaktiga ingrepp inom vården ligger huvudsakligen på regionen och vårdgivaren. Vidare är medicinska beslut en fråga för professionen med dess erfarenhet och utbildning, i dialog med patienten. Det är inte regeringen som är bäst lämpad för sådana beslut.

Med det vill jag tacka interpellanten för frågan och ser fram emot debatten.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga gällande en oerhört tragisk händelse.

Jag tycker att det är viktigt att regionerna vidtar de åtgärder som går med det lagrum som finns nu. Regeringen utesluter inte att titta på lagändringar, men vi har inte tid att vänta på detta.

Hur man delar information skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika regioner. När det gäller hotfullt eller våldsamt agerande är detta information som kan delas vidare genom individuell vårdinformation. Det används ganska sällan. Det finns i ambulansen en möjlighet att flagga upp om det finns risk för hot och våld. En utredning som Socialstyrelsen lämnade före sommaren visar att det finns ambulansmän som har jobbat i 16 år som inte ens vet om att den möjligheten finns.

Det är alltså otroligt angeläget att regionerna använder de möjligheter som finns här och nu, för vi kan inte vänta på lagändring.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar för en väldigt angelägen fråga gällande vårdköerna.

Jag var tidigare inne på att vi väljer att fördela medlen på lite annat sätt från och med pågående år men också under kommande år. Genom att teckna avtal direkt med regionerna och genom att inrätta en nationell vårdförmedlare, som ledamoten nämnde, tror vi att vi bättre kan skräddarsy stödet och rikta det dit där det gör verklig nytta.

Vi ser att regionerna har olika typer av flaskhalsar och olika problem med kompetensförsörjning och att olika faktorer gör att köerna där inte kortas. Genom att regionerna ”kommittar sig” till något som de tror att de kan åstadkomma tror vi att vi får bättre utdelning av det stöd som ges till regionerna.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Vi var tidigare inne på att bristen på jämlik vård är ett stort problem i Sverige. En viktig del i att komma till rätta med vårdens problem är att verkligen stärka primärvården.

Regeringen har stora förhoppningar på att den nya lagen kommer att bidra till att det blir mer likvärdigt i hela landet. Olika regioner har kommit olika långt i omställningen till nära vård. Den kommunala hälso- och sjukvården glöms ofta bort trots att den står för en mycket stor del av den vård som de som har störst vårdbehov i vårt samhälle är helt beroende av – de får väldigt mycket vård därifrån. Just därför är jag extra glad för att den nya lagen tar sikte just på den kommunala hälso- och sjukvården, där man kommer att garanteras en fast vårdkontakt, och man kommer att kunna komma i kontakt med sjuksköterska eller läkare dygnet runt.

(Applåder)

Herr talman! I förra veckan tog vi beslut om propositionen Nästa steg för en god och nära vård, som kommer att hanteras av riksdagen. Förhoppningen är att lagen ska träda i kraft nästa sommar, den 1 juli.

Där tar vi ytterligare några steg i den riktningen, kopplat till den kommunala hälso- och sjukvården, med krav på att varje kommun ska ha en medicinskt ansvarig rehabilitering och att man ska ha en fast vårdkontakt även i den kommunala omsorgen. Vi glömmer ofta bort den kommunala omsorgen, när vi pratar om primärvården, som navet för patienter.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Christian Carlsson, för en angelägen fråga!

Vi vill att primärvården ska utgöra navet i hälso- och sjukvården. Det tjänar hela sjukvården och framför allt patienterna på. Det är där man lägger grunden för tidiga upptäckter, förebyggande arbete och framgångsrik vård och behandling.

Det stämmer att det har avsatts otroligt mycket pengar genom SKR till omställningen till god och nära vård. Olika regeringar har jobbat med frågan i ungefär tio år, och det går väldigt trögt. Det är skälet till att vi för innevarande år valde att fördela de medlen på ett nytt sätt, genom förordning. Vi tror att det, med en förordning, blir lättare att följa pengarna genom att tydligare destinera dem till god och nära vård. Vård- och omsorgsanalys studie visar nämligen att man inte riktigt kan se vart de 31 miljarderna faktiskt har gått.

Herr talman! Jag är förvånad över frågan som den har formulerats med tanke på att 18 miljarder till att korta köerna enligt min uppfattning inte är ett uttryck för att inte vilja korta köerna, eller att inte vilja att människor ska få vård i tid. Det är vad vi har avsatt under mandatperioden. Jo, det är vad vi hittills har avsatt under mandatperioden! Vi avsätter ytterligare medel för året som kommer.

Vi ska också komma ihåg att regionerna har 25 miljarder lägre pensionskostnader i år. Det finns därför bättre ekonomiska förutsättningar i regionerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag blir förvånad över att en fråga ens formuleras på det sättet, måste jag säga.

Vi vet att det är regionerna som ansvarar för sjukvården i Sverige. Det är regionerna som inte, trots att de har beskattningsrätt, levererar den vård som de har lagstadgad skyldighet att leverera.

Den här regeringen har avsatt 18 miljarder kronor till att korta köerna. Vi ser lite positiva trender nu. Det är bra, men det är inte tillräckligt. Det är därför vi fortsätter att trycka på i frågan för att få bättre leverans från regionerna så att de ger patienter vård inom den tid som lagen faktiskt kräver.

Inte någon gång sedan vårdgarantin infördes som lag har regionerna levt upp till den lagen. Det är viktigt att vi lägger ansvaret där det hör hemma.

(Applåder)