Christofer Bergenblock

Herr talman! Förra måndagen deltog jag i LRF Hallands regionstämma. Det gjorde även landsbygdsministern, genom ett förinspelat anförande. Om ministern i stället hade varit på plats i Köinge bygdegård hade han hört en av deltagarna berätta att han måste åka hem till gården för att avliva en kalv, en av många kalvar som fötts livsodugliga på grund av virussjukdomen blåtunga.

Totalt har 462 besättningar av får och nötkreatur drabbats av blåtunga sedan utbrottet. Därför har jag ställt en skriftlig fråga till ministern om vilka ekonomiska och strategiska åtgärder han tänker vidta för att stoppa smittspridningen. Svaret kom i går, och det var att han följer utvecklingen men inte planerar för några konkreta åtgärder.

Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är därför: Menar ministern på fullt allvar att lantbruket självt ska stå för både kostnaden och lösningen när det gäller detta allvarliga utbrott?

(Applåder)

Fru talman! Jag kom precis från ett rundabordssamtal om hjälpmedel tillsammans med både profession och representanter från funktionsrättsrörelsen. Tyvärr ges en bild av väldigt ojämlik tillgång till hjälpmedel i dag, med olika bedömningar och olika rättigheter beroende på var i landet man bor. Detta leder till att människor inte vågar flytta från en region till en annan av rädsla för att bli av med sina hjälpmedel. De hamnar i ett slags kommunarrest.

Regeringen har för all del gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en strategi för habilitering och rehabilitering där hjälpmedelsfrågan kommer att beröras. Detta är bra men otillräckligt. För att man ska komma till rätta med denna problematik behövs en ny samlad lagstiftning, och den behöver utredas vid sidan av den nuvarande hälso- och sjukvårdslagen.

Min fråga till socialtjänstministern är: Vilka initiativ avser ministern att ta för att personer med funktionsnedsättningar ska få mer jämlik tillgång till hjälpmedel?

Fru talman! Jag är tacksam över att jag lyckades reta upp statsrådet så mycket att han i alla fall tog tre minuter på sig att svara den här gången, även om det fanns lite olika påhitt i hans redovisning.

Om vi ska använda den kvarvarande tiden till att säga något om gårdsförsäljning kan jag ju säga att det är tack vare Centerpartiet som vi nu kan ha en lagstiftning om gårdsförsäljning. Det var Centerpartiet som drev igenom den utredning som genomfördes under den förra mandatperioden och som låg färdig på den här regeringens bord när den tillträdde, så jag tar åt mig all ära för det.

Vi har även följdmotionerat. Vi tycker att regeringen är ängslig och kunde gå längre när det gäller gårdsförsäljning, men om ministern hade läst följdmotionen hade han sett att vi kommer att rösta för att gårdsförsäljning införs. Vi vill dock se att man går längre därefter.

Nåväl – låt oss inte fastna i gårdsförsäljningsfrågan utan gå tillbaka till matkravet. Vi har konstaterat att det är en föråldrad lagstiftning som ligger bakom matkravet. Vi har konstaterat att det tillämpas godtyckligt av kommunerna i dag. Vi har också konstaterat att det försvårar för näringslivet och att det inte har någon alkoholpolitisk påverkan.

Vad är det då som gör att ministern inte kan vara tydligare? Med all respekt för ministern tror jag knappast att det är respekten för grundlagen som gör att han inte kan förtydliga sitt ställningstagande. Jag tror snarare att det handlar om att man ännu inte är helt enig inom Tidösamarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Några företrädare för Tidöpartierna har varit tydliga och sagt att det här ska avskaffas. Moderaterna är ett sådant parti. Andra har varit mer diffusa. Kristdemokraterna har jag över huvud taget inte hört uttala sig som parti om frågan. Det är väl kanske så att man även i den här frågan, precis som när det gäller gårdsförsäljning, är splittrade inom partiet.

Mina avslutande frågor till ministern är: Var står Kristdemokraterna, och vad har regeringen egentligen för ståndpunkt i frågan om att ta bort matkravet?

Fru talman! Socialministern hade fyra minuter på sig att svara; jag tolkar detta väldigt korta andra svar som att han återigen väljer att gömma sig bakom formuleringen om att saker bereds i Regeringskansliet.

Det här att ministrarna säger att saker bereds i Regeringskansliet och att de därför inte kan diskutera dem offentligt är ett slags sjukdom, fru talman. Jag skulle vilja efterfråga mer mod och lite kurage från ministrarna. Våga diskutera i det svenska parlamentet, i Sveriges riksdag, här i kammaren de frågor som faktiskt är på bordet! Det är ju inte så att det måste bli på det viset i slutändan, men vi måste kunna prata öppet om frågorna. Varken jag eller socialministern är några duvungar i politiska sammanhang; vi borde såklart kunna ha en diskussion kring vad man faktiskt bereder.

Som jag sa tidigare finns det en bakgrund till matkravet kopplat till den alkoholpolitiska kontexten. Centerpartiet står naturligtvis helt bakom de nuvarande alkoholpolitiska målen om att främja folkhälsan och minska alkoholens skadeverkningar. I dag finns det dock ingen koppling mellan matkravet, alkoholens skadeverkningar och folkhälsan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har sett att drickandet i Sverige har minskat under lång tid, framför allt bland ungdomar men även hos befolkningen i stort. I dag har CAN presenterat sin rapport för 2024 och konstaterar där att drickandet har gått ned med 2,3 procent under 2024.

Det är som sagt inte många länder som har matkravet kvar i dag. Finland hade matkravet kvar till och med 2018. Det avskaffades sedan, och därefter har alkoholförsäljningen i Finland minskat med 10 procent.

Det finns över huvud taget inte något alkoholpolitiskt motiv till att ha kvar matkravet. Däremot finns det väldigt starka motiv för att avskaffa det, framför allt företagspolitiska sådana. Nu har inte en aktiv företagarpolitik precis varit kännetecknande för den här regeringen, som har höjt arbetsgivaravgifterna för ungdomar, stoppat arbetskraftsinvandring för företagen och inte heller minskat regelkrånglet – något som förespeglades innan man tog makten.

Frågan om matkravet handlar däremot om att minska regelkrånglet. Här har man en möjlighet att lite grann visa framfötterna inom företagarområdet. Matkravet är dessutom kostnadsdrivande för de pubar och restauranger som ska öppna och måste inreda ett fullstort restaurangkök för att över huvud taget kunna få ett utskänkningstillstånd.

Matkravet tillämpas också väldigt godtyckligt i våra kommuner. I ett femtiotal kommuner kräver man att det ska serveras mellan nio och elva maträtter. I trettio kommuner nöjer man sig med en till fem maträtter. I sjuttio kommuner gör man enskilda bedömningar från restaurang till restaurang. Det är naturligtvis inte rimligt att det är på det viset.

Vi har en lagstiftning som är obsolet. Den fyller ingen funktion i dag utan försvårar och fördyrar för företagen att bedriva verksamhet.

Min fråga till ministern är: Tycker ministern att det här är rimligt? Jag hör att man har ambitionen att förenkla alkohollagstiftningen, men att förenkla kan ju innebära att man går från ett varierat utbud till flera maträtter eller från klockan 23 till klockan 22. Det vore roligt att höra ett förtydligande av vad det är ministern vill förenkla.

Fru talman! Det är roligt att se fru talmannen på plats nu på morgonen efter gårdagens sena debatt, som slutade vid klockan 21.

Tack, socialminister Jakob Forssmed, för svaret!

Matkravet när det gäller svensk alkoholservering har funnits under lång tid. För serveringstillstånd – oavsett om det gäller en ölpub, en vinbar, en nattklubb eller en restaurang – ställs det krav på att man ska servera mat. Det är inte bara det, utan alkohollagstiftningen säger också att det ska vara ett varierat utbud av lagad eller på annat sätt tillredd mat och att den ska tillagas i ett eget kök i anslutning till serveringslokalen. Dessutom ska serveringen pågå fram till klockan 23 på kvällen.

Det är rätt långtgående krav som ställs på näringsidkare. Man kan fundera på hur tidsenliga de kraven är i dag, för de tillkom i en helt annan tid, fru talman, och i en helt annan alkoholpolitisk kontext än den vi har i dag. Lagen har faktiskt, sedan rätt lång tid tillbaka, blivit obsolet.

Syftet med lagen var att minska berusningsgraden hos dem som besökte ett uteställe. Längre tillbaka i tiden fanns det faktiskt krav på att man även skulle äta mat i samband med att man drack alkohol, men det avskaffades på 70-talet eftersom det i verkligheten inte fungerade. Däremot blev kravet på att man ska erbjuda tillredd mat – och ett varierat utbud av mat – kvar.

Finns det då en koppling till alkoholkonsumtionen på våra krogar? Nej, det gör det inte. Det finns ingen evidens över huvud taget för att den som besöker en krog eller en vinbar skulle dricka mindre på grund av att det erbjuds mat. Det finns inte heller någon evidens för att berusningsgraden skulle minska på de ställen där man har de här erbjudandena. Detta speglas väl rätt bra av att det i dag bara är Sverige och Rumänien inom EU som har kvar det här kravet – såvitt känt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I utredningen En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas, som nämndes här och som kom för ett år sedan, berörs frågan om matkravet. Det är väl ingen hemlighet att utredningen var en stor besvikelse för de näringsidkare som finns inom det här området, för det enda som föreslås i utredningen är kosmetiska förändringar av den nuvarande lagstiftningen. Det föreslås att man ska gå från att näringsidkaren ska ha ett varierat utbud av maträtter till att näringsidkaren ska erbjuda flera olika maträtter, och det föreslås att man ska gå från klockan 23 på kvällen till klockan 22 på kvällen.

Men det intressanta är egentligen inte utredningens förslag, utan det intressanta är följande: I och med att man har tittat på detta är den här frågan beredd, och då finns det möjlighet för regeringen att lägga fram ett skarpt lagförslag, som är efterlängtat av branschen, om att helt och hållet ta bort matkravet.

Jag hade tre frågor till socialministern. Den första frågan var just om statsrådet anser att frågan är tillräckligt beredd. Svaret på den frågan var ja, som jag uppfattar det. Ministern får gärna rätta mig om jag ska uppfatta det på något annat sätt. Fråga två handlade om att ta bort kravet på eget kök. Den fick jag inget svar på över huvud taget. Jag skulle gärna vilja höra ett svar på den. Den tredje frågan, som handlade om kravet på att tillhandahålla lagad eller på annat sätt tillredd mat, uppfattade jag inte heller något svar på. Jag skulle vilja veta vad ministern tycker om det.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 5 under punkt 3 om ökad valfrihet för äldre.

Jag tror att vi alla i den här kammaren är överens om att alla ska ha rätt till ett gott liv även på ålderns höst. Man ska kunna leva i god förvissning om att när ensamheten tränger på eller förmågorna börjar svikta finns det ett samhälle som ger den hjälp man behöver.

Det kan handla om att man kan få möjlighet till gemenskap genom aktiviteter hos våra studieförbund eller pensionärsorganisationer. Det kan handla om att få hjälp från hemtjänsten när man inte riktigt klarar av att ta hand om sig själv på samma sätt längre utan kanske behöver en hjälpande hand. Det kan handla om att hemsjukvården hjälper till med medicin och omvårdnad när man kommer hem från sjukhuset efter en höftledsfraktur.

Det kan handla om att det finns ett trygghetsboende att flytta till när man inte längre känner sig trygg i det egna hemmet eller att en plats på ett särskilt boende finns tillgänglig när demensen gör att man inte längre kan klara sig i en egen bostad. De flesta av oss förutsätter att allt detta fungerar, men det är långtifrån alltid på det viset.

Antalet äldre i samhället blir allt större, framför allt ser vi en stor ökning av dem som är 80-plus. Det kommer att ställa krav på hemtjänsten, hemsjukvården, anpassade bostäder och platser på särskilt boende framöver. Samtidigt innebär det att fler människor måste jobba inom omsorgen framöver, att ny teknik måste användas i mycket högre grad och att administration och byråkrati i stället måste minska.

Inte minst, fru talman, är det en stor utmaning vad gäller personalförsörjningen, en utmaning som har spätts på ytterligare av regeringens stopp för arbetskraftsinvandring från tredje land.

En av de viktigaste åtgärderna för att få fler arbetade timmar inom äldreomsorgen är att minska sjukskrivningstalen, som i dag ligger på väldigt höga nivåer – inom vissa grupper till och med över 10 procent. Det finns flera åtgärder som är viktiga för att komma åt den här problematiken. Den kanske allra viktigaste handlar om ledarskapet inom äldreomsorgen.

Vi vet att brister i ledarskap ofta leder till en dålig arbetsmiljö. Samtidigt måste ledarskapet vara möjligt att utföra. Många chefer inom vård och omsorg kan ha upp till 40, 50, 60 eller 70 medarbetare. Då säger det sig självt att det blir väldigt svårt att se var och en av dem och att ge var och en av dem den hjälp och det stöd de kan behöva i sitt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Från Centerpartiets sida vill vi dessutom se en statlig chefsutbildning inom omsorgen, på motsvarande sätt som vi i dag har en rektorsutbildning inom skolans värld, detta för att ge alla chefer goda förutsättningar att klara sitt uppdrag. Men vi behöver få ned antalet medarbetare per chef inom omsorgen.

Det handlar också om att man som medarbetare ska ha möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare. Som anställd inom omsorgen måste man kunna välja vem man vill jobba hos och om det är i privat regi eller i kommunal regi. Faktiskt är det så att de flesta undersökningar visar att arbetsmiljön ofta upplevs bättre hos privata aktörer. Men det är inte det som är det viktigaste, utan det viktigaste är mångfalden för den som arbetar inom våra omsorger. Inte minst är det också viktigt att själv ha möjligheten att gå vidare och starta ett eget företag inom exempelvis hemtjänst.

Fru talman! Från Centerpartiets sida vill vi även slå vakt om att stärka äldres möjligheter till valfrihet. Vi har hört flera partier tala sig varma för valfrihet under debatten i kammaren i dag. Det har varit Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Säkert tror jag att även Liberalerna tycker att det är viktigt med valfrihet. Men det kräver också politiska beslut. Det är det som saknas från regeringen.

Det har gjorts undersökningar som visar att äldre vill ha rätt att välja hemtjänstföretag och särskilt boende på samma sätt som man har rätt att välja vårdcentral. I dag går utvecklingen åt fel håll. Flera kommuner väljer i stället att inskränka äldres rätt till valfrihet.

Sedan tidigare vill Centerpartiet att LOV ska erbjudas inom hemtjänsten i hela landet i samtliga kommuner. Men nu vill vi också se en bredare utredning om rätten till valfrihet och hur den kan utvecklas från att inte bara handla om hemtjänsten utan även om särskilt boende och andra delar av omsorgsområdet.

För de flesta av oss är det ändå en självklarhet att vi kan välja vilket företag vi anlitar, vilken skola barnen går på och var vi vill bo, och det borde vara lika självklart när vi blir äldre. Men valfriheten handlar även om det liv man lever: att få duscha när man vill, att få välja när man vill gå upp eller när man vill gå och lägga sig och att själv få avgöra om man vill dricka vin eller mjölk till maten på kvällen. Människors rätt att utforma sina liv måste gälla hela livet.

För exakt fem år sedan, den 11 mars 2020, inträffade det första dödsfallet i covid-19 i Sverige. Samma dag slog WHO fast att vi var drabbade av en pandemi. Bara under 2020 dog över 9 000 svenskar i sviterna av pandemin, varav väldigt många var just äldre. Många av dessa var boende på våra äldreboenden.

Trots att det var de äldre som skulle skyddas allra mest var det där som samhället misslyckades allra mest. Den kritik som kom från Coronakommissionen i dess slutbetänkande 2022 var svidande. Förutom resurs- och kompetensbrist konstaterade man att möjligheten att få avancerad vård på äldreboendena var i stort sett obefintlig.

Centerpartiet har sedan dess tryckt på för att detta ska åtgärdas. Dels måste det finnas tillgång till utrustning för exempelvis syresättning och intravenöst dropp på våra äldreboenden liksom kompetens att hantera utrustningen, dels måste det vara läkaren som beger sig till äldreboendet när behovet finns i stället för att man ska skjutsa den äldre till akutmottagningen. Kraven på att göra medicinska bedömningar måste stärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Detta förstärks också av den utredning som presenterades i höstas om stärkt medicinsk kompetens i den kommunala hälso- och sjukvården. Den pekar på många viktiga förslag och åtgärder som behöver genomföras. Frågan nu är när det kommer skarpa lagförslag från regeringens sida. De borde ha kommit för länge sedan.

Fru talman! Visst står vi inför utmaningar framöver inom svensk äldreomsorg, men samtidigt finns det goda möjligheter att göra den bättre. Genom ett starkt ledarskap och bättre förutsättningar kan arbetsmiljön stärkas. Genom tekniska hjälpmedel kan tid läggas på omvårdnad i stället för på övervakning. Genom ökad valfrihet kan äldres välbefinnande öka. Genom rätt till trygghetsboende och möjlighet till aktiviteter kan isolering och ensamhet brytas. Genom en förstärkt medicinsk kompetens kan man få rätt vård i tid, direkt där man bor. På så sätt kan vi stärka rätten till att leva ett gott liv även på ålderns höst.

Fru talman! Det är lite olika delar i detta. När det gäller den stora valfriheten – vilket äldreboende eller trygghetsboende man väljer att bo på, eller vilket hemtjänstföretag man väljer – är den viktig.

Sedan är den lilla valfriheten också viktig om du bor på ett äldreboende eller får hjälp därhemma. Det handlar om att kunna välja om man ska ha vin till maten i stället för mjölk, välja vilken tid man går upp på dagen och vilken tid som man går och lägger sig samt välja när man vill ta en dusch och när man inte vill göra det. Det är sådant som är självklarheter för oss.

Nu är det kanske mer den stora valfriheten som gäller hemtjänstföretag eller äldreboende som jag tänkte att vi skulle tala särskilt om här, även om båda delarna är väldigt viktiga. Även om kommunerna nu sitter med det stora ansvaret befinner vi oss i kammaren i Sveriges riksdag. Frågan är väl vad man kan göra från riksdagens och regeringens sida för att öka de äldres rätt vill valfrihet. Uppenbarligen är det väldigt många som inte får den möjligheten till valfrihet i dag. Det beror på att lagstiftaren inte trycker på som man faktiskt kan göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Från Centerpartiet vill vi lagstifta om att man måste erbjuda LOV i kommunerna. Om det sedan finns företag som etablerar sig är en annan fråga. Men det är inte kommunen som ska vara hindret. Vi vill också se en större utredning om hur man över huvud taget kan stärka äldres valfrihet inom äldreomsorgen.

Min avslutande fråga till Moderaterna är: Är Moderaterna beredda att stödja oss i att lagstifta om att införa LOV i kommunerna?

Fru talman! Ledamoten sa i sitt anförande att för Moderaterna är valfrihet, kvalitet och ansvar viktiga parametrar i äldrepolitiken. Låt oss stanna vid biten som handlar om valfrihet.

Våra äldre efterfrågar valfrihet precis som alla vi andra i samhället gör. Vi vill kunna välja vilken vårdcentral vi ska gå till och vilken skola vi skickar barnen till. Vi vill naturligtvis kunna välja vilka företag vi anlitar och var vi bor någonstans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Det gjordes en undersökning av Vårdföretagarna och SPF Seniorerna förra våren. Den presenterades i mars för ett år sedan. Det var en rätt stor undersökning. Man hade frågat 1 227 pensionärer i åldern 85–109 år, för att verkligen träffa målgruppen, om hur de såg på detta med valfrihet. Nio av tio tyckte att valfrihet var oerhört viktigt. Man ville ha rätten att välja hemtjänstföretag och vilket äldreboende man bor på.

Samtidigt konstateras i rapporten att över 1 miljon pensionärer inte har den valfriheten, inte ens vad gäller hemtjänstföretag. I hälften av kommunerna saknas möjlighet att välja hemtjänstföretag därför att man inte har beslutat om lagen om valfrihetssystem.

Ledamoten sa att valfrihet är en av de viktigaste parametrarna för Moderaterna men också att det kräver reformer. Låt mig därför fråga ledamoten om hon kan ge något enda exempel på en reform som regeringen har initierat för att öka äldres rätt till valfrihet.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 15, om rätten till ledsagning, under punkt 9 i betänkandet om stöd till personer med funktionsnedsättning.

Det här är tredje året i rad som jag står här och håller ett anförande om den svenska funktionshinderspolitiken. Jag måste erkänna att man känner sig lite som en grammofon som går på upprepning år efter år. Man kan fråga sig varför, och det är för att jag lyfter samma frågor ideligen eftersom alltför lite händer. Det lilla som görs är inte tillräckligt.

Dagens debatt handlar ju om politiken kring personer med funktionsnedsättning, men det vi verkligen borde debattera är kanske regeringens prestationsnedsättning. Om det är någonting som brister är det prestationerna inom funktionshindersområdet.

Låt oss titta på listan i år igen. I mars 2023 lades Huvudmannaskapsutredningens betänkande om personlig assistans på regeringens bord. Utredningen pekar på behovet av ett statligt huvudmannaskap inom den personliga assistansen och föreslår att Försäkringskassan ska ta över ansvaret för att vi ska få en mer jämlik och sammanhållen assistans över hela landet.

Nu har det gått två år sedan utredningen presenterades, och det finns fortfarande ingen proposition. Vad värre är: Man har fortfarande inte heller utrett frågan om hur behovsbedömningarna ska göras. Tidigare här i dag har vi pratat om att en förutsättning är att titta på hur man bedömer grundläggande behov, för att sedan eventuellt kunna gå vidare med ett förstatligande av assistansen.

Personlig assistans behöver ett statligt huvudmannaskap, men detta behöver också ske på ett rättssäkert sätt, och då måste vi först ha kommit fram till hur de grundläggande behoven ska bedömas.

Fler förändringar behöver dock göras inom assistansen. Rätten till assistans behöver stärkas exempelvis i samband med sjukhusvistelse eller skolvistelse. Det schabloniserade föräldraavdraget behöver nollställas i väntan på att regeringen ser över den nuvarande lagstiftningen – något man såvitt känt ännu inte ens har påbörjat. Ersättningen för assistansen behöver indexeras, vilket riksdagen gjort ett tillkännagivande om. Jag förutsätter att detta kommer att bli verklighet nu i höstbudgeten.

Ytterligare en problematik som blivit allt tydligare är Försäkringskassans återkravsverksamhet, som riktar sig både till assistansanordnare och assistansmottagare. Detta förefaller vara ett rättsligt gungfly. Metoden är att man tittar tio år tillbaka i tiden och konstaterar att den bedömning av assistansbehovet som gjordes vid den tiden var för generös. Man meddelar att den enskilde eller dennes assistansanordnare borde ha insett detta och meddelat Försäkringskassan, och avslutningsvis skickar man en räkning som ofta uppgår till miljonbelopp. Så kan det naturligtvis inte fungera. Ansvaret för att styra upp de egna myndigheterna – med lagstiftning, förordningar eller regleringsbrev – ligger på regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

I juni 2023 presenterade Socialstyrelsen en rapport om rätten till ledsagning för personer med synnedsättning. Man konstaterade att denna rättighet urholkats nästan fullständigt under de senaste tio åren. Nya bedömningar gjorde att två av tre som fått rätt till ledsagning utifrån att de ingick i personkrets 3 enligt LSS blev av med rättigheten. I stället hänvisades de till insatser enligt socialtjänstlagen, som ofta är avgiftsbelagda.

Riksdagen tvingades av den anledningen även här att göra ett tillkännagivande till regeringen förra sommaren om en ny lagstiftning för avgiftsfri ledsagning. Enligt socialtjänstministern bereds detta just nu, men det är oklart vilka ingångar man har. Någon officiell tidsplan existerar inte.

Fru talman! I mars 2023 presenterade Trafikanalys en rapport om tillståndet hos den svenska färdtjänsten. Man konstaterade att allt färre får rätt till färdtjänst och att färdtjänsten inte är utformad efter den enskildes behov. Även här pekas gruppen med synnedsättning ut som särskilt utsatt eftersom det i dag inte finns något dörr-till-dörr-perspektiv och många helt enkelt nekas färdtjänst. Frågan är vad regeringen gjort av denna utredning. Det var faktiskt en debatt om detta i trafikutskottet häromveckan, och svaret vid den debatten gav ingenting.

I mars 2022 landade tolktjänstutredningen på regeringens bord, och ett halvår senare var den remissbehandlad. I utredningen föreslogs stärkta rättigheter för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Det handlade inte minst om att göra det lättare att komma ut på arbetsmarknaden genom att flytta ansvaret för arbetslivstolkningen till Arbetsförmedlingen och att utöka rätten till arbetslivstolkning till 20 timmar i månaden.

Detta förutsatte en ny lag och därefter ett tillskott i storleksordningen 430 miljoner kronor. Nu har regeringen visserligen tillsatt 30 miljoner kronor i budgeten för 2025 för att stötta arbetslivstolkningen, men det är mindre än 10 procent av det faktiska behovet enligt utredningen. Det som skulle bli en stor reform blev i stället en tummetott.

Utredning staplas på utredning utan att regeringen gör någonting – eller i alla fall utan att regeringen gör tillräckligt mycket. Att saker utreds i Regeringskansliet är inte till någon större hjälp för den som är i behov av personlig assistans för att gå på toaletten, för den som behöver ledsagning för att gå och handla, för den som behöver färdtjänst från dörr till dörr när det är snö och is ute eller för den som kunde ha fått ett arbete om man bara hade haft rätt till tolktjänst.

Nyligen tog regeringen emot en ny utredning som handlade om aktivitetskrav på den som står utanför arbetsmarknaden. Nu står ju knappast regeringens ministrar, statssekreterare eller politiskt sakkunniga utan arbete, men ett aktivitetskrav hade väl ändå varit ett minimikrav på dem som ingår i regeringen – åtminstone inom funktionshindersområdet.

Herr talman! I utredningen om det statliga huvudmannaskapet angavs målsättningen att kunna införa detta med start den 1 januari 2026 för att sedan under ett års tid implementera det. När jag lyssnade på socialtjänstministern i höstas konstaterade hon helt krasst att det inte fanns någon möjlighet att genomföra det till den 1 januari 2026 och att det tåget hade gått men att den 1 januari 2027 skulle kunna vara en möjlig tidpunkt.

Därefter kom inspelet om att vi behöver se över behovsbedömningarna också. Det borde för all del inte ha varit en nyhet för socialtjänstministern, men på något vis framstod det så. Svaret blev att det kanske dröjer ytterligare något.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Det man förväntade sig efter mötet den 11 december var att socialtjänstministern skulle sätta igång en departementsutredning eller tillsätta en enskild utredare för att titta på grundläggande behov i behovsbedömningarna när det gäller personlig assistans. Nu är det den 13 mars, och ingenting har hänt.

Det kan säkert hända att man bereder detta i Regeringskansliet, alltså att man sitter och pratar med varandra där, men jag är rätt övertygad om att det behöver göras en formell utredning om grundläggande behov för att få ett underlag – antingen en departementsutredning, som kan gå relativt snabbt, eller en utredning av en enskild utredare, vilket tar betydligt längre tid.

Min fråga till Liberalerna är: Kommer Liberalerna att stödja ett förstatligande av den personliga assistansen även om frågan om behovsbedömningar inte är löst? Som det ser ut nu verkar det ju inte vara någon lösning på gång.

Herr talman! Tack, Malin Danielsson, för anförandet! Som alltid är det ett bra anförande när det gäller funktionshinderspolitiken, men jag får också alltid känslan av att ledamoten snarare befinner sig i opposition än i majoritet. Det är väldigt mycket vilja och väldigt mycket som borde bli bättre, men i ärlighetens namn är det ju väldigt lite som sker från regeringens sida inom funktionshinderspolitiken.

Ledamoten sa själv att vi nog är lite bättre på ord än på handling. Jag vet inte om hon menade alla i riksdagen, men själv ser jag det främst som en beskrivning av regeringen: Det är väldigt mycket ord men inte lika mycket handling.

Då kommer vi till den fråga jag tänkte diskutera, nämligen statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Huvudmannaskapsutredningen kom ju i mars 2023. Därefter var den på remiss i ett halvår, och den har nu legat rätt länge på regeringens bord för genomförande. Propositionen har dröjt. Det har varit svårt att få reda på hur arbetet går. När vi hade ett möte med socialtjänstministern den 11 december, där både riksdagspartierna och funktionsrättsrörelsen var representerade, konstaterades att vi behöver se på behovsbedömningarna, alltså bedömningarna av grundläggande behov, för att vi ska våga gå vidare med ett förstatligande av den personliga assistansen. Detta var framför allt ett önskemål från funktionsrättsrörelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Min fråga nu efter att ha lyssnat på ledamoten är: Kommer det att bli en utredning om de grundläggande behoven innan vi går vidare med ett förstatligande?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Herr talman! En välvillig tolkning av det Sverigedemokraterna säger är väl att de har blivit lurade av de andra partierna i regeringssamarbetet. Uppenbarligen sker ju detta inte skyndsamt.

Jag ställde i höstas en muntlig fråga till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall om ledsagning. Hon sa då att hon skulle påbörja en beredning. När den här kommittémotionen lades fram var alltså knappast någon beredning påbörjad.

Jag ställde samma fråga till socialtjänstministern bara för en vecka sedan vid riksdagens frågestund och fick då svaret att en beredning nu i alla fall var påbörjad. Hur lång tid den skulle ta gick dock inte att få någon klarhet i. Vi hörde också tidigare i ett anförande från den moderata ledamoten att någon tidsplan inte går att beskriva eller visa upp.

Då undrar man ju ändå: Varför är det inte längre viktigt att trycka på regeringen? Jag är väldigt tacksam att Sverigedemokraterna stod bakom det tillkännagivande riksdagen lämnade i juni förra året så att den påtryckningen kunde ske, men varför är det inte längre lika viktigt att trycka på regeringen för att få ett förslag till lagstiftning som gör att detta kan komma på plats? Uppenbarligen går det ju inte särskilt snabbt på Socialdepartementet. De kvarnarna verkar mala väldigt långsamt. Jämfört med andra departement är det kanske där de mal långsammast av alla.

Men varför är detta inte längre så viktigt och så bråttom? Jag tycker att den frågan till Sverigedemokraterna alltjämt kvarstår.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Mona Olin för inlägget.

Ledamoten konstaterar att ledsagning är en nödvändighet för att kunna leva ett självständigt liv och lägger ut texten rätt mycket om ledsagning. Det behövs för att kunna gå och handla om man har en synnedsättning. Det behövs för att kunna gå på konsert, träffa kompisar, gå till biblioteket, delta i fritidslivet och så vidare. Det är helt enkelt en väldigt viktig insats.

Samtidigt säger ledamoten att riksdagen lämnade ett tillkännagivande för nio månader sedan och att inte särskilt mycket har hänt sedan dess. Precis så lät det, och det är precis på det viset. Jag utgår från att det också var därför som Sverigedemokraterna i sin kommittémotion inom funktionshindersområdet skrev ett yrkande som löd så här: ”Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt omhänderta tillkännagivandet om att se över förutsättningarna för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag samt att snarast återkomma till riksdagen med förslag.”

Den enda tolkning som går att göra av att Sverigedemokraterna därefter drog tillbaka sitt yrkande och inte längre står bakom detta är att man inte längre tycker att det här behöver ske skyndsamt. Vi har ju redan hört från ledamoten själv att det inte går skyndsamt. Detta tar alldeles för lång tid.

Då blir min fråga till ledamoten och till Sverigedemokraterna: Varför är det inte längre så bråttom att få till den här lagen om avgiftsfri ledsagning?

Herr talman! Rapporten kom i juni 2023, det vill säga för två år sedan. Under de två åren har det inte skett någon förändring. Nu bereds detta förhoppningsvis i Regeringskansliet. Men det togs inte något initiativ från regeringens sida för att beredningen skulle sätta igång, utan det krävdes ett tillkännagivande från oppositionen tillsammans med Sverigedemokraterna. Till och med Sverigedemokraterna tyckte att regeringen skött detta så illa att de ställde sig bakom ett tillkännagivande för att visa hur frågan bör hanteras.

Nu pågår det alltså förhoppningsvis en beredning på Socialdepartementet kring ledsagningen. Men det är sorgligt att det krävdes ett tillkännagivande för det här. Jag förstår att de som har stått här utanför och demonstrerat i dag är missnöjda över tidsutdräkten.

Då är min återstående fråga till ledamoten, herr talman, eftersom hon precis sa att hon varit i kontakt med det statsråd som har ansvar för det här: När kan vi förvänta oss att det kommer ett förslag från regeringens sida om en ny lagstiftning kring insatsen ledsagning?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Malin Höglund för ett fint anförande.

Jag instämmer i väldigt mycket av det som ledamoten sa i talarstolen, även i de citat som kommer från statsministern. Regeringen har uppenbarligen ambitioner inom funktionshinderspolitiken vad gäller människors rätt till delaktighet och att leva ett fullgott liv. Det här är inte bara ett löfte utan också en skyldighet.

Likväl uppfattar jag att leveransen inte är lika positiv som ledamoten framhöll. För att inte överdriva det hela kan jag säga att leveransen inom det funktionshinderspolitiska området har varit rätt skral under den här mandatperioden.

Ett av de områden där jag har saknat leverans är det här med ledsagning, herr talman. Det kom en rapport i juni 2023 som visade att rätten till ledsagning hade kringskurits ordentligt under de senaste tio åren. Gällande personer i personkrets 3 inom LSS som haft rätt till ledsagning var minskningen 68 procent på tio år. Rapporten, som kom som något av ett bombnedslag, hade skrivits av Socialstyrelsen. Det förespråkades att man skulle stifta en ny lag för insatsen ledsagning för att komma till rätta med det här, eftersom den juridiska praxis som utvecklats förefaller göra att det inte går att få till någon förändring med befintlig lagstiftning.

Förra sommaren gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med en lag. Min fråga till ledamoten är: Stöder Moderaterna arbetet med att få till en ny lag för ledsagning?

Herr talman! I går hade riksdagen besök av Synskadades Riksförbund, som bevakade debatten i trafikutskottet angående färdtjänst. Det är nämligen så att rätten till färdtjänst har kringskurits kraftigt under de senaste tio åren, och det har drabbat synskadade särskilt hårt utan att regeringen valt att agera.

En annan sak som också har drabbat synskadade väldigt hårt är de förändrade rättigheterna till ledsagning. Där är det så illa att det föranledde riksdagen att i juni månad rikta ett tillkännagivande till regeringen om att utreda en ny lagstiftning kring ledsagning.

Jag ställde i höstas en fråga till socialtjänstministern om det här och fick svaret: Det påbörjas nu en beredskap i Regeringskansliet. Det, herr talman, föranleder mig att fråga: Har den här beredskapen nu gått över i praktiskt arbete för att stärka synskadades rätt till ledsagning?

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 3, under punkt 2, om alkohollagens krav på matservering och eget kök.

Under tidigare år i den här debatten har jag ägnat mig rätt mycket åt just frågan om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Krav på införande av gårdsförsäljning har också varit det vanligast förekommande motionsyrkandet på socialutskottets samlade område tidigare år. Så är det inte i år. Anledningen är att det nu äntligen finns ett skarpt förslag om att införa gårdsförsäljning och att det kommer att bli verklighet från och med sommaren 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Det gläder både mig och Centerpartiet, som har drivit frågan i 20 års tid, inte minst eftersom vi låg bakom den utredning som genomfördes under förra mandatperioden och därmed har möjliggjort införandet av gårdsförsäljning under denna mandatperiod.

En separat debatt om det här kommer lite längre fram, och då kommer jag att lägga fram Centerpartiets synpunkter på det något restriktiva förslag som regeringen har tänkt gå fram med.

I stället, fru talman, tänker jag nu gå över till att prata om alkohollagstiftningen i stort.

Centerpartiet vill se en större översyn av lagstiftningen i syfte att ta bort otidsenliga och onödiga krav. Det handlar alltså i grunden inte om att öka konsumtionen eller göra alkoholen mer tillgänglig, utan det handlar om att ta bort sådant som inte är tidsenligt men som har levt kvar förbi sin livslängd. Det är förslag som knappast har någon märkbar påverkan på folkhälsan men som å andra sidan kan ha stor betydelse för många av de näringsidkare som finns på detta område.

Dessutom menar vi att en del av de här förslagen redan är beredda inom ramen för den statliga utredning som har gjorts kring nikotin, alkohol och lustgas och att det därmed finns alla möjligheter från regeringens sida att gå fram skarpt om bara viljan och samsynen finns.

Till att börja med vill jag lyfta fram behovet av att ta bort det så kallade matkravet i samband med alkoholservering. Dagens alkohollagstiftning ställer nämligen krav på att det ska finnas både mat och kök att tillgå i samband med alkoholservering. Däremot finns det inget krav på att man ska äta den mat som serveras där. Det fanns det en gång i tiden, även om ätandet redan då till stor del var en skenmanöver. Det finns heller ingen evidens för att matkravet i sig påverkar vare sig drickandet eller nykterheten.

Däremot finns det tydlig evidens för att matkravet innebär stora problem för många av de näringsidkare som är tvungna att ha ett kök öppet och bemannat till klockan 23 på kvällen, även om det inte finns en enda gäst som är intresserad av att äta. Det här tycker vi är helt orimligt och ser därför anledning att ta bort det.

Vi ser också att det finns anledning att se över andra delar i alkohollagstiftningen som i dag är otidsenliga. Det vi väntar på är att regeringens kvarnar ska mala i dessa frågor och faktiskt komma fram till förslag utifrån de möjligheter som den statliga utredningen ger vid handen.

Fru talman! Det finns även andra områden där regeringens kvarnar mal långsamt, och det leder mig in på området som handlar om lustgas.

Den utredning som jag nämnde tidigare var klar i mars 2024. Ett av förslagen som lades där är att reglera försäljningen av lustgas, eftersom det har blivit ett allt större och alltmer alarmerande problem bland ungdomar. I dag säljs lustgas i både affärer och på nätet, direkt till ungdomar vars enda syfte är att berusa sig. Problemet har eskalerat, och såväl polis som socialtjänst och sjukvård vittnar om en alltmer ohållbar situation med ungdomar som är påverkade av lustgas och som även har fått permanenta skador av att ha använt lustgas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Därför var det väldigt välkommet när utredningen kom. Centerpartiet öppnade även upp för att låta frågan gå i ett snabbspår för att få en nödvändig lagstiftning på plats, precis som regeringen har hanterat många andra frågor under den här mandatperioden. Tyvärr har man i stället dragit benen efter sig. Nu finns det äntligen med på vårens propositionslista, och jag hoppas att en reglering kan vara på plats till sommaren.

Ytterligare ett område, fru talman, där regeringen verkligen har släpat benen efter sig under den här mandatperioden rör Narkotikautredningen och Samsjuklighetsutredningen. Vad som händer med förslagen i Narkotikautredningen vet vi inte alls, men däremot är det glädjande att man nu äntligen har gått vidare med Samsjuklighetsutredningen. Det krävdes dock ett utskottsinitiativ från en samlad opposition för att komma så långt.

Det arbete som nu presenterats med en samsjuklighetsdelegation som ska arbeta med genomförandet är positivt, och vi kommer noga att bevaka att det också blir resultat. Vissa förslag i Samsjuklighetsutredningen går dessutom in i Narkotikautredningen, till exempel kravet på sprutbytesprogram. Som tidigare har nämnts i dagens debatt behöver vi även utreda och införa provverksamheter med brukarrum på samma sätt som redan finns i exempelvis Norge och Danmark.

Narkotikadödligheten i Sverige har mer än fördubblats under de senaste tio åren. Det är hög tid att vi minskar missbrukarnas utsatthet och börjar behandla både beroende och missbruk som den sjukdom det faktiskt är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Fru talman! Jag efterlyser ändå Kristdemokraternas ståndpunkt i den här frågan. Kristdemokraterna är ju ett politiskt parti som är representerat i denna församling, och rimligtvis har man en ståndpunkt när det gäller matkravet. Att en minister kan gömma sig bakom att det pågår en utredning eller en beredning i Regeringskansliet har vi hört många gånger, men det måste ju ändå vara så att det politiska partiet Kristdemokraterna har en åsikt om matkravet.

Utredningen talar om att sänka kravet på serveringstiden från klockan 23 till klockan 22, vilket vi redan har varit inne på. Det handlar även om att ändra kravet på ett brett matutbud till ett krav på ett varierat matutbud och om att se över om kalla maträtter kan anses vara maträtter. Det handlar dock inte om att ta bort matkravet som sådant, för det föreslår inte utredningen.

Ska det bli någon verkstad i just denna fråga krävs det att man har en politisk ambition att göra förändringar där. Det var därför jag tidigare frågade Moderaterna om deras politiska ambition där. Jag uppfattade den som tydlig: Moderaterna vill ta bort matkravet. Men det är klart att det inte är enkelt om Tidöpartierna har olika åsikter.

Min fråga till Kristdemokraterna är återigen: Var står Kristdemokraterna som politiskt parti i förhållande till matkravet? Jag frågar inte vad som håller på att utredas eller beredas. Jag vill inte höra att vi får se senare, utan jag vill höra vilken åsikt Kristdemokraterna har i den här frågan.

Fru talman! Jag debatterade alldeles nyss gårdsförsäljning med den moderate ledamoten Jesper Skalberg Karlsson och kunde konstatera att denna lagstiftning äntligen är på väg fram. Det kanske inte är tack vare Kristdemokraterna, men det är i alla fall trots Kristdemokraterna. Det var ju ändå så att man bytte fot i samband med valet 2022. Ebba Busch satte i alla fall ned foten och konstaterade att KD var för gårdsförsäljning, vilket man inte hade varit tidigare. Detta var en förutsättning för att det skulle bli en förändring här, även om KD också har bistått med en trilskande minister som har bidragit till att det har tagit en del tid. Nu är det dock på väg fram.

Fru talmannen hörde inte den tidigare debatten. Jag får väl säga att anledningen till att detta kan läggas fram nu är den utredning som genomfördes under januariavtalets tid förra mandatperioden och låg fix och färdig på Regeringskansliets bord när den nya regeringen tillträdde - annars hade det tagit hela denna mandatperiod att komma framåt där.

Vi lämnar det området och går tillbaka till matkravet. Vi hörde tidigare från den moderate ledamoten, även om det inte var riktigt helhjärtat, att Moderaterna är för att se över och i bästa fall även ta bort matkravet i samband med alkoholservering. Jag tycker att det har varit otydligare var Kristdemokraterna står i den frågan. Är Kristdemokraterna beredda att se över - och att avskaffa - det nuvarande matkravet vid alkoholservering?