Samuel Gonzalez Westling

Fru talman! Elpriserna har varit och riskerar att återigen bli historiskt höga som en följd av vad som händer på den europeiska elmarknaden. Detta handlar inte om själva elproduktionen, som Sverige har ett överskott av. De enda som är glada över priserna är elproducenterna. Kommer energi- och näringsministern och regeringen att utmana EU och försvara svenska intressen genom att införa Sverigepriser på el, vilket Vänsterpartiet har drivit i flera år nu, eller kanske rent av Bekenmodellen, som är ett snarlikt förslag?

Som Wolfgang Hansson skrev i Aftonbladet häromdagen vore det rimligare och bättre för svenska folket att utmana EU i den här frågan än att, som nu, riskera alkoholmonopolet. Bättre elpriser kan vi få här och nu, och det vore oerhört välkommet, inte bara för svenska hushåll utan också för svenska företag runt om i hela landet.

Herr talman! Den 7 oktober genomförde Hamas en vedervärdig terrorattack mot israeler, där över 1 000 människor mördades och åtskilliga andra togs som gisslan. Dådet fördömdes unisont av omvärlden, och vi är alla djupt berörda av det hemska som skett. Allt våld mot civila måste och ska fördömas.

Att Israel har en formell rätt att försvara sig efter den attacken är ett odiskutabelt faktum - det har åtminstone inte i Sverige rått några som helst tvivel om det. Men hur fruktansvärd attacken mot Israel än var så var Israels respons initialt minst lika hänsynslös. Det tog inte lång tid förrän dödssiffrorna på andra sidan bland civila, kvinnor och barn långt överskred de första dödssiffrorna den 7 oktober.

Så här flera månader i efterhand är det ingen förutom de allra mest hjärtlösa och kallsinniga som kan ha en annan åsikt än att det som just nu sker i Gaza är ett pågående folkmord. Även om utskottet vill understryka att det inte har att bedöma huruvida Israels handlande i något avseende varit proportionerligt eller ej vill jag inte lämna denna talarstol utan att själv få detta sagt. Våldet i Palestina måste få ett slut. En permanent vapenvila måste införas, och ockupationen måste upphöra.

Det är dock, som sagt, inte själva kriget som konstitutionsutskottet har haft att granska, inte heller regeringens sammantagna hantering av det. Konstitutionsutskottet har haft i uppgift att granska utrikesminister Tobias Billströms uttalande kring begreppet proportionalitet, närmare bestämt vid Nordiska rådets möte i Oslo den 1 november 2023. Även om andra uttalanden som gjorts av utrikesministern nämns i granskningen är det alltså endast uttalandet vid Nordiska rådet som granskats.

Herr talman! På en fråga från en ledamot i Nordiska rådet om huruvida utrikesministern ansåg att en attack från Israel två dagar tidigare mot en flyktingförläggning var proportionerlig svarade utrikesministern bland annat så här:

"Israels respons är proportionerlig. Som regeringen har sagt har Israel en rätt att försvara sig militärt mot Hamas terroristattacker, och det var detta som avsågs med det här begreppet. Men som jag sa har vi också sagt att Israels legitima respons måste ske i enlighet med den internationella humanitära rätten. Bedömningen av proportionalitet i detta avseende måste ske från fall till fall med beaktande av de specifika omständigheter som råder."

Konstitutionsutskottet höll en utfrågning med utrikesministern där han bland annat framhöll att det finns två olika sätt att använda begreppet proportionalitet på. Det ena gäller när våld får användas. Reglerna för detta finns i den allmänna folkrätten. De finns i FN-stadgans våldsförbud, och de finns i undantagen från detta. Det andra gäller betydelsen i fråga om hur våld får användas enligt den humanitära rätten.

När utrikesministern tillfrågades om huruvida det fanns skäl till eftertanke och om han kunde ha varit tydligare i sina uttalanden för att minska risken för eventuella missförstånd i fråga om vad han menade med begreppet proportionalitet underströk han på nytt att i det sammanhang som diskuterades hade proportionalitetsbegreppet hela tiden varit tydligt från regeringens sida. Skillnaden mellan att man har rätt att försvara sig och hur man gör det har hela tiden varit tydlig.

Konstitutionsutskottet har därför i sitt ställningstagande konstaterat att begreppet proportionalitet används både när det gäller frågan om huruvida rätt till självförsvar föreligger och när det gäller huruvida handlingar vidtas i enlighet med den internationella humanitära rätten.

Utskottet noterar också att Internationella domstolen i Haag har tagit upp en talan som Sydafrika väckt mot Israel angående tillämpning av konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

Som utskottet uttalat tidigare har statsråd i likhet med andra medborgare rätt att göra uttalanden i olika sammanhang, men särskilda hänsyn kan behöva tas när det gäller uttalanden på utrikespolitikens område då utrikespolitiken skiljer sig från andra politikområden. Diplomatiska hänsyn ställer särskilda krav på varsamhet och nyansering samtidigt som språkbruket ska vara korrekt.

Utskottets nu aktuella granskning har koncentrerats till utrikesminister Tobias Billströms användning av begreppet proportionalitet i en replik vid Nordiska rådets möte den 1 november. Av uttalandet, läst i dess helhet, framgår att utrikesministern inte avsåg att uttala sig om huruvida Israels agerande varit proportionerligt i den mening som avses inom den internationella humanitära rätten och att han eftersträvade att tydliggöra vad som avsågs.

Mot bakgrund av de särskilda krav som ställs på uttalanden av den minister som ansvarar för utrikespolitiken vill utskottet påminna om betydelsen av att utrikesministerns uttalanden till sitt innehåll är så formulerade att de inte leder till missförstånd. Även om det aktuella uttalandet inte kan anses missvisande kan det konstateras att det har kommit att uppfattas på olika sätt i den politiska debatten.

Fru talman! Ett av ärendena rör de så kallade Tidölönerna. Detta tog sin början i en artikel i Dagens Nyheter den 30 november 2023 där det angavs att den årliga lönerevisionen på Regeringskansliet pågick och att förvaltningschefens kansli tidigare hade skickat ut lönedirektiven till cheferna på departementen.

Enligt artikeln framgick det av direktiven att Regeringskansliet särskilt skulle prioritera vissa anställda. I artikeln uppges också att de lokala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna under hösten hade kommit fram till en överenskommelse om löneprocessen där det inte ingick politiska prioriteringar.

Förhandlingschefen för Arbetsgivarverket uppgav för Dagens Nyheter i en annan artikel att uppdraget för de politiska tjänstemännen är att utföra regeringens politik men att det kan uppfattas som olyckligt att, som i det här fallet, hänvisa till ett konkret politiskt avtal. Förhandlingschefen sa vidare att det när man trycker in det på detta sätt går att få känslan att man vill påverka rollen som opolitisk tjänsteman och att det är olyckligt.

Detta renderade i slutändan i att det inkom en anmälan till konstitutionsutskottet där det begärdes att utskottet skulle granska statsminister Ulf Kristersson och hanteringen av lönerevisionen för opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet. Konstitutionsutskottet har utrett ärendet och har i samband med det kunnat konstatera följande: Ett regeringskansli vars medarbetare är anställda på sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, och som bidrar med kompetens oavsett regeringens politiska inriktning är enligt utskottet till gagn för en väl fungerande regeringsmakt såväl för stunden som över tid.

Utskottet har kunnat utröna att en dialog om lönedirektiven förs med den politiska ledningen och att inriktningen stäms av på en övergripande nivå. Det är därefter förvaltningschefen som beslutar om direktiven.

Det har framkommit att det när inriktningen stämdes av politiskt hösten 2023 diskuterades hur löneprocessen skulle bidra till myndighetens kompetensförsörjning och därmed till genomförandet av regeringens reformagenda. Efter den politiska avstämningen gjordes tillägg i lönedirektiven. Bland annat angavs Tidöavtalet som ett exempel på ett område där det ansågs särskilt viktigt att säkerställa kompetensförsörjningen och därmed verksamhetens mål. Förvaltningschefen själv uppgav vid konstitutionsutskottets utfrågning att det inte fanns någon politisk signal om att Tidöavtalet borde tas in i direktiven.

Även statsministern har utfrågats av utskottet. Han har anfört att han som statsminister är chef för myndigheten Regeringskansliet och har ett övergripande ansvar för myndighetens verksamhet. Detta innebär att han ansvarar för att det finns föreskrifter och rutiner för myndighetens arbete. Det innebär också ett ansvar för att Regeringskansliet på ett ändamålsenligt sätt kan hantera inte enbart regeringens politiska reformarbete utan även arbetsgivarfrågor och andra administrativa uppgifter.

Enligt utskottet är det av grundläggande betydelse att lönedirektiven i Regeringskansliet inte kan misstänkas inbegripa kriterier av partipolitiskt slag. Förvaltningschefen har själv framhållit att åtgärder har vidtagits inom Regeringskansliet för att förtydliga lönedirektivens syfte och innehåll. Utskottet noterar därför vad som anförts av statsministern om det olyckliga i sammanhanget. De eventuella brister som påtalats är av sådant slag att det inte ankommer på utskottet att granska dessa vidare, eftersom utskottets uppgift är att granska regeringen.

Fru talman! Regeringen fattade beslut om budgetpropositionen för 2024 den 15 september 2023 och överlämnade den till riksdagen den 20 september. I propositionen finns ett anslag på konsumentområdet inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik. Anslaget får användas för utgifter för statsbidrag till det civila samhällets organisationer som på olika sätt främjar konsumenternas intressen och till standardiseringsarbete. Av propositionen framgår att cirka 7 miljoner kronor anvisas till anslaget för 2024, vilket kan jämföras med cirka 14,5 miljoner för 2023. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till cirka 1 ½ miljon kronor respektive 0 kronor.

Detta specifika utgiftsområde behandlades av civilutskottet, som hade följande att notera om hanteringen av ärendet: Det finns anledning för utskottet att påminna om vikten av att regeringen redovisar hur anslag används och vilket resultat som uppnåtts. Detta gäller även för anslag som är under avveckling.

Det här ledde i sin tur till en anmälan till konstitutionsutskottet där det begärdes att utskottet skulle granska regeringens hantering av resultatredovisningen i budgetpropositionen för 2024 när det gäller åtgärder på konsumentområdet. Utskottet har utrett ärendet och har kunnat konstatera att regeringen i budgetpropositionen ska lämna en redovisning av de resultat som uppnåtts i verksamheten i förhållande till de av riksdagen beslutade målen. Som utskottet tidigare har framhållit är det av största vikt att återrapportering till riksdagen är så saklig och korrekt som möjligt samt att urvalet av uppgifter som tas med i redovisningarna svarar mot kravet att information till riksdagen ska ge en rättvisande bild.

Den aktuella granskningen gäller avsaknaden av resultatredovisning för ett anslag under avveckling. Att ett anslag avvecklas utgör enligt utskottet inte i sig skäl att utelämna information i budgetpropositionen om uppnådda resultat i den verksamhet som dittills finansierats via anslaget. Samtidigt konstaterar utskottet att den närmare utformningen av resultatinformationen inte är reglerad, eftersom det har ansetts finnas behov av utrymme för regeringen och riksdagen att utveckla verksamhetsanpassade former för detta över tid.

Herr talman! Jag har förstått att statsministerns talepunkt när det gäller trollfabriker är att han inte kan gå in och styra vare sig rättsprocesser eller de olika partiernas kommunikationsavdelningar. Vi förstår det. Det har heller aldrig varit Vänsterpartiets inställning. Det är inte statsministerns roll eller ansvar.

Det som däremot är statsministerns ansvar är vilka partier han väljer att samarbeta med. Nu står det klart för alla att Sverigedemokraterna driver en trollfabrik som verkar inom ramen för det som EU anser är förbjudet när det gäller politisk kommunikation och påverkan, eftersom det riskerar att påverka fria och demokratiska val. Men genom statsministerns fortsatta samarbete med Sverigedemokraterna legitimeras det här.

På vilket sätt är statsministern nu beredd att agera för att det inte ska råda några tvivel om att regeringsmakten inte är avhängig otillåtna påverkansmetoder?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är bra att vi är överens om att det rasistiska våldet är oacceptabelt och måste bekämpas. Men ingenting sker i ett vakuum. Min uppfattning är att det rådande samhällsklimatet och samhällstonen, där inte minst invandrare beskrivs som ett problem, utgör en bakgrund till händelser som denna. Därför vill jag också fråga Pål Jonson: Vilka insatser är regeringen beredd att göra för att öka jämlikheten i samhället och sluta skuldbelägga invandrare?

Fru talman! En grupp maskerade nazister attackerade i går vid 18-tiden ett antirasistiskt möte arrangerat av Vänsterpartiet och Miljöpartiet på Moment teater i Gubbängen. Jag var en av talarna på mötet och är själv oskadd. Men det var andra som fick föras till sjukhus.

Det är för oss i Vänsterpartiet viktigt att polisen tar det högerextrema hotet på yttersta allvar. Vi måste göra vad vi kan för att bygga ett jämlikt samhälle där rasismen inte kan få fotfäste.

Min fråga till Pål Jonson är: Vilka initiativ är regeringen beredd att ta för att stoppa det rasistiska våldet som hotar såväl den pågående EU-valrörelsen som demokratin i vårt samhälle?

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att de verksamheter som kommuner och regioner ägnar sig åt i dag är ganska lämpliga för kommuner och regioner att ägna sig åt. Jag tycker inte att det är rimligt att privata näringsintressen driver skola för att tjäna pengar. Jag tycker inte att man ska tjäna pengar på sjukvård eller på att människor är gamla och sjuka. Jag tycker inte att man ska tjäna pengar på att människor har behov av stöd från samhället. Jag tycker att samhället bör ägna sig åt att se till att allt detta finns för alla människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Det är intressant att Lars Engsund säger att kommunerna ska ge likvärdig service till alla i Sverige, för så ser det nämligen inte ut i dag. Regeringen vägrar ju att kompensera kommunerna för kostnadsökningarna till följd av inflationskrisen.

Det ser olika ut runt om i landet, och det hoppas jag att Lars Engsund är medveten om. Skillnaden i skattesats kan vara så mycket som 6 kronor beroende på vilken kommun man bor i, och det handlar inte om att man får bättre service i kommunerna med högst skattesats. Jag bor i en sådan kommun. Den missköts inte på något sätt, men förutsättningarna att bedriva verksamhet är dåliga eftersom regeringen valt att inte kompensera kommunen allteftersom statens krav har ökat. Denna proposition är ännu ett exempel på detta eftersom den innehåller ytterligare saker som kommunerna ska ägna sig åt utan att de kompenseras med ett enda öre.

Herr talman! Det är sant att vi debatterar en proposition från regeringen om att det ska vara likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet. Men skälet till detta är väl i allra högsta grad rimligt att vi debatterar här. Vi befinner oss väl i denna kammare för att diskutera olika typer av lagförslag och varför man vill genomföra dem.

Givetvis skriver regeringen inte rätt ut att den vill att dess kompisar ska tjäna mer pengar på offentlig verksamhet och skattemedel. Det vore inte särskilt smart eftersom svenska folket inte skulle uppskatta det. Men vi finns ju här för att lyfta upp det faktum att det är just detta som är regeringens avsikt.

Låt mig ställa en motfråga till Lars Engsund: Vad tycker Lars Engsund att kommuner borde ägna sig åt om det nu är privat verksamhet som ska göra allt?

Herr talman! Vi kan konstatera att regeringens efterlevnad av Lagrådets rekommendationer inte är vad man skulle önska i övrigt.

Det vi avhandlar i dag är en proposition från regeringen som heter något så harmlöst som Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet. Det skulle man kunna tycka är rimligt och rätt, när man hör titeln. Innehållet i förslaget är dock något helt annat. Förslaget från regeringen påstås handla om att man ska förbättra allmänhetens insyn i de offentliga verksamheterna och att styrningen ska bli bättre. Sanningen är dock någon annan.

I grund och botten handlar förslaget om att ytterligare kratta manegen för fler privatiseringar och mer vinstintressen i vår gemensamt finansierade välfärd. När privata intressen, vars främsta målsättning är att tjäna pengar, som Almega och Svenskt Näringsliv, är odelat positiva till förslaget, samtidigt som Sveriges Kommuner och Regioner och LO ser stora problem, är det viktigt att dra öronen åt sig och fundera. För vem är det man egentligen gör det här?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

I dag befinner sig sjukvården i kris. Tusentals jobb hotas efter varsel som en följd av regeringens ovilja att kompensera regionerna för de kostnadsökningar som följt efter inflationskrisen. Sjukvården i Sverige är satt på svältkur eftersom regeringspartierna och Sverigedemokraterna väljer att sänka skatterna. Detta sker trots att en överväldigande majoritet av svenska folket snarare är för att höja skatterna, bara det skulle innebära att pengarna gick till välfärden.

Regeringen och Sverigedemokraterna verkar leva i ett parallellt universum, där folkviljan ska åsidosättas till förmån för ideologiska principer och ryggkliande av sina näringslivskompisar.

För det är ändå så, herr talman, att vi för inte mindre än två veckor sedan stod i den här kammaren och debatterade korruption och svängdörrar mellan politik och näringsliv. Det verkar onekligen som att den här regeringen är en hovleverantör åt näringslivet, i syfte att underminera offentligt styrd verksamhet till förmån för privata intressen.

Propositionen är ett dåligt underbyggt förslag vars syfte är att försvåra för kommuner och regioner att bedriva och kontrollera sin verksamhet. Man har helt enkelt för avsikt att jämföra äpplen och päron för att på så sätt motivera ytterligare privatiseringar av våra gemensamma tillgångar, så att ett litet fåtal ska kunna skära guld med täljkniv.

Högerregeringen är inte ensam om att agera så. Vi ser mönstren. Högerstyret i mitt hemlän Gävleborg har exempelvis beställt en utredning vars förslag går ut på att alla offentligt drivna vårdcentraler snarare borde privatiseras. Det är så man agerar, när man inte förstår att det offentliga och det privata näringslivet har två helt skilda syften med varför man agerar i samhället.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är inte emot privat näringsverksamhet. Tvärtom finns det vissa områden där det är den bästa driftsformen. Men det borde vara ställt bortom varje rimligt tvivel efter de senaste 30 årens marknadsexperiment att offentligt finansierad välfärd inte är en sådan verksamhet. Det finns helt enkelt inte särskilt många argument för att det är gynnsamt för samhället som helhet. Tvärtom visar erfarenheten att det slår sönder fungerande system och skapar ojämlikhet. Det har också öppnat för att kriminella gäng och aktörer har kunnat nästla sig in och använda sig av våra skattemedel till kriminell verksamhet. Det, herr talman, är inte i allmänhetens intresse.

Varför gör man så? Det är något som jag naturligtvis bara kan spekulera om. Men tänk på hur det har framkommit att samtliga fyra av partierna i regeringsunderlaget varit beredda att skapa avancerade upplägg för att undvika att redovisa anonyma bidragsgivare till deras respektive partier. Och vi har rena erkännanden från exempelvis Sverigedemokraterna om att de ändrade sig angående vinster i välfärden efter en bjudlunch från Svenskt Näringsliv. Det finns ministrar och statssekreterare som är handplockade från det privata näringslivet.

Var lojaliteterna hos regeringspartierna ligger är alltså något höljt i dunkel, men det är nog inte ett orimligt antagande att de definitivt inte i första hand ligger hos det svenska folket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen och alltså avslag på propositionen.

Herr talman! Det stämmer inte riktigt att man skulle få större möjlighet att kontrollera sin egen verksamhet. Sverigedemokraterna konstaterade alldeles nyss att detta är ett led i att göra ytterligare privatiseringar av verksamhet. Det är därför man lägger fram det här förslaget. Det medgivandet fick vi höra alldeles nyss. Det är vad det handlar om.

Det blir snarare tvärtom; det blir svårare för kommunerna att hantera de olika uppföljningar som man gör redan i dag. Kommunerna gör ju uppföljningar av sina mål och sin styrning. Det är sådant kommuner sysslar med. Men det här är för att man vill likställa privat verksamhet med den offentliga.

Men till att börja med har de verksamheterna inte samma mål. Privat verksamhet har oftast som syfte att göra vinst. Och som vi redan har konstaterat i denna talarstol får det offentliga inte gå med vinst. Då måste var och en förstå att det är omöjligt att ha samma mål och styrning för dessa två verksamheter.

Herr talman! Jag har en egentligen ganska enkel fråga till Lars Engsund. Jag ska läsa direkt ur regeringens proposition och kan kanske få ett svar utifrån det.

"Förslaget bedöms således exempelvis inte ha någon betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för den offentliga servicen i olika delar av landet, för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen eller för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företag. Förslaget bedöms inte heller medföra några effekter för sysselsättningen, miljön eller samhället i övrigt. Förslaget träffar vidare kvinnor och män på samma sätt och bedöms inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Vad är egentligen poängen med förslaget, om man lyssnar till regeringen?

Herr talman! Då har vi ändå fått ett svar på frågan varför man genomför den här typen av lagstiftning. Det är för att man ska underlätta för att privatisera kommunal och offentlig verksamhet. Det var det Lars Andersson just sa i talarstolen.

Man säger att man inte kan bedöma hur mycket den administrativa bördan skulle öka. Nu är det ändå Lars Andersson och de andra sverigedemokraterna i denna kammare som kommer att rösta igenom förslaget, och då tycker jag nog ändå att det vore på sin plats att man funderade över vad det kommer att få för konsekvenser för kommuner. Jag tror inte att jag ska behöva påminna om att en majoritet av Sveriges kommuner har färre än 20 000 invånare. Det kommer att bli en enorm ökad administrativ börda för alla de kommunerna.

Om man kommer från Södertälje kanske man inte tycker att det är särskilt problematiskt, men det är ju några tiotusental människor fler som bor i den kommunen. Då kanske man har förutsättningar att göra de här sakerna.

Jag tycker ändå att vi i denna kammare ska representera hela Sverige. När hälften av landet består av kommuner med färre än 20 000 invånare borde man ta hänsyn till det när man ska fatta beslut.

Herr talman! Min fråga bygger lite grann på det som togs upp i det föregående replikskiftet. Det talas om att det ska vara likvärdiga mål och riktlinjer för privat och kommunal verksamhet. Jag undrar lite grann hur man resonerar från Sverigedemokraternas sida med tanke på hur kommunal verksamhet fungerar. I min värld finns det lite olika förutsättningar och möjligheter att göra detta för de som bedriver verksamheter. En privat näringsidkare har till exempel som huvudsyfte att gå med vinst, och en kommunal utförare får inte gå med vinst. Det är reglerat i lag. Då undrar jag lite grann hur man har resonerat i de fallen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Man pratar också om att det innebär en väldigt liten administrativ börda att införa detta. Hur har man resonerat kring det? Jag kommer från en kommun som inte ens har 10 000 invånare i hela kommunen. Vi har väldigt få privata utförare av verksamhet som är kommunalt finansierad. Om den kommunala verksamheten ska följa de mål och riktlinjer som gäller för privata utförare blir det en ganska stor administrativ börda för dem.

Samtidigt tänker inte Sverigedemokraterna och regeringen skicka mer pengar för att finansiera detta. Men man vill jättegärna lägga den bördan på kommunerna.

Fru talman! Sverige faller i Transparency Internationals årliga korruptionsindex. Vi är nu sämst i Norden, och sämst har det gått under det senaste decenniet.

Kalla fakta avslöjade under valrörelsen 2022 att flera företrädare för riksdagspartier hade försökt kringgå förbudet mot att ta emot anonyma bidrag. Det är mycket allvarligt, eftersom det är viktigt att det klargörs vilka ekonomiska intressen som finns bakom partierna och då anonyma bidrag kan påverka politiken. Det är viktigt för att väljarna har rätt att veta vilka organisationer eller personer som stöttar ett parti ekonomiskt med bidrag över en viss nivå. Det är en fråga om trovärdigheten för vårt demokratiska system.

Enligt lagen om insyn i finansiering av partier ska ett parti redovisa hur det har finansierat sin verksamhet, och av redovisningen ska det tydligt framgå vilka medel som har kommit in till verksamheten och varifrån medlen kommer. I lagen finns ett förbud mot anonyma bidrag, och enligt bestämmelsen får partier och deras sidoorganisationer, ledamöter och ersättare för ledamöter samt valkandidater inte ta emot anonyma bidrag vars värde överstiger 5 procent av ett prisbasbelopp. Det är strax under 3 000 kronor. Om man har fått ett bidrag som överstiger detta och man inte kan lämna tillbaka det till givaren ska man lämna det till Kammarkollegiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Dessvärre visar Kalla faktas granskning att det är alldeles för lätt att kringgå den gällande lagstiftningen. Vänsterpartiet anser att insynslagen måste ses över och skärpas. Därför välkomnar vi att regeringen har tillsatt en utredning i syfte att just förstärka insyn och transparens i finansieringen av politiska partier. Utredningen ska bland annat analysera och ta ställning till om det finns behov av förtydliganden av förbudet mot anonyma bidrag och om förbudet mot anonyma bidrag ska gälla även för bolag, stiftelser och andra juridiska personer än sådana sidoorganisationer som den redovisningsskyldige har bestämmande och inflytande över. Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2025.

Fru talman! Låt oss tala klarspråk. Det vi under valrörelsen 2022 fick se i Kalla fakta var en fullständig skandal. Vi fick se och höra hur samtliga regeringspartier och deras stödparti hade planerade och avancerade upplägg för att kunna ta emot anonyma donationer genom bulvaner. Det var inte något som hittades på spontant i stunden, utan det uttalades öppet att detta var något som man visste hur man skulle hantera. Frågan måste därför ställas: Hur många fler sådana upplägg har partierna gjort? Vilka är de personer som vi kan anta har kunnat köpa sig inflytande över svensk politik på det här sättet?

Det här är en fråga om vårt demokratiska systems legitimitet. Anledningen till att detta inte är en större skandal, medialt, är troligtvis att vi har en lagstiftning som både är otydlig och öppnar för att denna typ av fifflande kan passera ostraffat.

De ytterst ansvariga för de två största partierna i regeringsunderlaget har sedan dess lämnat sina poster, men de har inte lämnat politiken. Richard Jomshof, som var Sverigedemokraternas partisekreterare vid tillfället, är numera ordförande för justitieutskottet. Gunnar Strömmer, som var partisekreterare för Moderaterna, är justitieminister.

Om det vore en skönlitterär bok som beskrev just detta scenario skulle recensionen troligtvis bli något i stil med: Det är mycket spännande men helt otroligt. Detta skulle aldrig kunna inträffa i verkligheten.

Det är väl ändå så att verkligheten ibland överträffar dikten.

Fru talman! Det har sagts tidigare här att all offentlig makt utgår från folket. Jag håller med om att det borde vara så, men korruption gör att mer makt utgår från en lite mindre del av folket. Korruption, lobbning och svängdörrar mellan näringslivet och politiken är ett stort hot mot människors förtroende för det demokratiska systemet.

Under de senaste 30 åren har stora delar av vårt samhälle privatiserats och överlämnats till marknaden. Det har gjort många stora bolag direkt beroende av politiska beslut och goda relationer till politiker. Det är bolag som är beroende av skattepengar, till exempel välfärdsbolag och friskolekoncerner som har alltför nära anknytning till vissa riksdagspartier.

Det är viktigt för demokratin att allmänheten har ett högt förtroende för statsråd och högre tjänstemän i Regeringskansliet. Det får inte förekomma misstankar om att uttalanden och beslut av ett statsråd påverkas av förväntningar på en framtida anställning hos ett företag eller en organisation. Ett före detta statsråd ska inte heller ha särskilda fördelar i kontakterna med företrädare för staten i sin nya anställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Högerregeringen, som vi har nu, har till exempel rekryterat en stor del av sina ministrar och statssekreterare direkt från näringslivets lobbyorganisationer. Vi i Vänsterpartiet anser att det är djupt problematiskt att samma personer som före valet försökte påverka lagstiftningen för näringslivets räkning nu sitter och tar fram förslag till lagändringar.

För att människor ska fortsätta känna förtroende för vårt demokratiska system och för att politikerföraktet inte ska växa mer krävs det åtgärder.

Utbytet av personer på högre tjänster mellan det offentliga och näringslivet kan också leda till intressekonflikter. Frågan om behovet av en reglering av övergångar har tidigare uppmärksammats av bland annat Europarådets organ för korruptionsbevakning, Greco. Efter en granskning rekommenderade Greco att Sverige skulle införa riktlinjer för att undvika just intressekonflikter vid offentliga tjänstemäns övergång till den privata sektorn.

År 2018 infördes, som nämndes tidigare, Karensnämnden för att man ska komma till rätta med svängdörrarna mellan politiken och näringslivet. Enligt lagen om restriktioner vid statsråds och statssekreterares övergång till annan än statlig verksamhet får övergångsrestriktioner meddelas i form av karens eller så kallad ämnesrestriktion i upp till tolv månader efter avslutat uppdrag eller anställning. I lagen finns en särskild aktsamhetsbestämmelse.

Men någon särskild sanktionsmöjlighet införde man inte eftersom regleringen i sig bedömdes ha en tillräckligt preventiv verkan. Ordföranden för Karensnämnden har dock själv beskrivit det nuvarande systemet som "tandlöst".

Den förra regeringen tillsatte en utredning som skulle se över systemet och lämna förslag om restriktioner vid övergång från offentlig till annan verksamhet. Utredningen, som gjorde en utvärdering av restriktionslagen, presenterade sitt betänkande i augusti 2023. Dessvärre lägger utredningen inte fram något förslag om sanktionsmöjligheter vid brott mot restriktionslagen.

Regeringen borde tillsätta en utredning där man ser över karenssystemet för statsråd med flera i syfte att strama upp tillsynen och skärpa regelverket.

Fru talman! I den verkliga världen låter det som att arbetet mot korruption vore något självklart. Men det är ett faktum att vi är ett litet land. Ett litet land medför också att den ekonomiska eliten är en liten och tätt sammansvetsad krets. Vi vet att kopplingarna mellan näringslivet och politiken är tätare än vad som är lämpligt. Tack vare hjältar som till exempel Åsa Plesner och Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans vet vi att tentaklerna sträcker sig ända upp i det absoluta toppskiktet av svensk politik, ända in till statsministerns kontor på Rosenbad.

Vi har ministrar som gått från att vara styrelseledamöter i friskolebolag till att bli direkt ansvariga för just skolområdet. Det är ganska rimligt att i det läget ifrågasätta var lojaliteterna egentligen ligger. Ligger de i första hand hos svenska folket, eller ligger de hos kompisarna i bolagsstyrelsen?

I ett land där den ytterst ansvariga förhandlaren för Sveriges Natomedlemskap från en dag till en annan kan börja arbeta direkt för försvarsindustrin, som om det vore helt okontroversiellt, är det uppenbart att något håller på att gå sönder. Vi behöver ta itu med korruptionen i vårt samhälle på allvar. Det verkar som att det enda som man kan lita på i detta läge är att vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta att göra vad vi kan för att korruptionen inte ska få ytterligare fäste i den svenska demokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Jag yrkar bifall till reservation 11.

Fru talman! Som alla vet är det så kallade reformutrymmet något som uppstår genom att regeringen väljer att inte räkna upp anslagen till framför allt kommuner och regioner. Om vi indexerade statsbidragen för skola, sjukvård och omsorg för att täcka kostnadsökningarna skulle det bli mycket lite kvar av reformutrymmet, något som civilminister Erik Slottner har konstaterat i den här kammaren.

Man skulle kunna säga att om reformutrymmet används fullt ut till annat än ökade statsbidrag är det automatiska nedskärningar det handlar om. Nu har den här regeringen bara använt 40 procent av reformutrymmet för att höja statsbidragen. För att ha råd med skattesänkningar har man alltså beslutat om stora nedskärningar.

Statsministern garanterade häromveckan att ingen sjukvårdspersonal skulle sägas upp. Sedan dess har regeringen aviserat att ytterligare 6 miljarder ska ges till sjukvården. Uppsägningarna fortsätter dock. Min fråga till sjukvårdsministern är: Vilka knän är det regionerna inte har förstått att de ska trolla med för att undvika uppsägningarna, så som statsministern lovade?

Fru talman! Elisabeth Svantesson verkar tycka att det är lustigt med krisen i svensk sjukvård. Hon tycker att det är lustigt när hon pratar om Vänsterpartiets budget, som skulle göra att man inte behöver säga upp personal i svensk sjukvård. Hon hänvisar till att Vänsterpartiets budget också skulle leda till ökad inflation, trots att Konjunkturinstitutet har sagt att mer pengar till välfärden inte leder till ökad inflation.

Hon talar också varmt om att regeringen har lagt 40 procent av reformutrymmet på välfärden, trots att vi alla vet att de pengar som ligger i reformutrymmet kommer från att man inte har räknat upp pengarna till kommuner och regioner.

Varför verkar den här regeringen vilja slakta svensk sjukvård och välfärd?

Fru talman! Det svarar ju inte på frågan. När vi har en sjukvård som inte fungerar i dag, hur ska den kunna fungera i krigstid?

Det talades tidigare om att man har gjort satsningar av historisk grad. Men egentligen har man bara gett en tredjedel av det som regionerna har sagt att de behöver för att de ska kunna bibehålla den redan låga nivå av sjukvård som de hade tidigare.

Det duger liksom inte att man pratar om sådana saker. Ingen har mandat att vila på stället i väntan på andra, som ministern själv har sagt.

Fru talman! Tillåt mig parafrasera ministern för civilt försvar: Det kan bli krig i Sverige.

Jag vill inte i första hand vädja till Carl-Oskar Bohlins rädsla men däremot till hans lägesuppfattning. Samhällelig motståndskraft kräver just medvetenhet om läget, och just nu befinner sig svensk sjukvård i kris. Över 5 000 tjänster runt om i landet är hotade.

Region efter region larmar om att det inte finns tillräckliga resurser för att bibehålla sjukvården på den nivå som den var på tidigare. I mitt hemlän Gävleborg väntar människor i timmar på att ambulansen ska komma fram i nödlägen. I krigstid och kristid är, som vi alla är medvetna om, pressen på sjukvården ännu högre än normalt. Om det inte finns en fungerande sjukvård i fredstid, då den borde fungera optimalt, hur ska den då fungera i krigstid?

Fru talman! När det gäller vad utredningar ska göra tror jag att det är uppenbart för alla att de ska göra det de är tillsatta för att göra. Där råder det nog inget missförstånd mellan oss. Det som gör att det hela blir otydligt är det som framkommer när vi pratar utanför utredningen.

Det som statsrådet faktiskt säger är att det finns en utredning men inte vad man har för avsikt att göra eller vad som kan tänkas hända efteråt. Det vi hör från Sverigedemokraterna är att man skulle kunna öppna för att göra folk statslösa på andra grunder än de statsrådet pratade om, alltså vad som är tillåtet enligt folkrätten. Det var inte det Sverigedemokraterna pratade om.

Min specifika fråga var: Är det korrekt uppfattat att regeringen inte skulle acceptera några krav från Sverigedemokraterna om att utreda eller införa möjligheten att göra människor statslösa i Sverige? Jag kan komplettera den frågan genom att hänvisa till det som vi alldeles nyss hörde Sverigedemokraterna prata om i talarstolen.