Peter Hultqvist

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag vill också säga att den tidigare oppositionen under åtta år alltid var noga med att i de här lägena tala om vikten av att ministern närvarade vid debatterna. Det gjorde också att jag själv tyckte att det var viktigt att vara här. Jag vill bara ha det sagt som en påminnelse om hur det lät en gång från talarstolen i samband med den här typen av debatter.

Georgien 2008, Krim 2014, anfallet mot Ukraina 2022 - Ryssland kommer att vara och ska vara dimensionerande för hur vi utvecklar svensk försvarsmakt framöver. Jag tror också att vi ska vara inställda på att vi kommer att ha det här säkerhetspolitiska problemet för lång tid framöver.

Då handlar det om hur vi formerar oss i Norden och hur det integreras med Nato. Det handlar om hur vi utvecklar den transatlantiska länken inom Nato men också bilateralt och multilateralt, framför allt med Finland.

Det handlar om hur vi utvecklar samarbetet inom ramen för EU.

När det gäller planeringsarbetet tillsammans med Nato tror jag att man ska se Skandinavien från Arktis till Östersjön - alltså Arktis, norsk västkust, svensk västkust, infarten till Östersjön och Östersjöområdet - som en operativ helhet, både marint och luftoperativt och när det gäller marinen. Det är där vi ska bedriva planeringsarbete.

Jag vill särskilt framhålla vikten av att samordna verksamheten i Övre Norrland när det gäller Sverige, Finland och Norge och att vi har en ledning och operativ verksamhet som är effektiv när det gäller Östersjöområdet.

Integreringen i Natos missil- och luftförsvar är också väldigt viktig. Ett första steg där skulle kunna vara att så fort som möjligt när Natomedlemskapet är klart erbjuda svenskt bidrag till Baltic Air Policing.

Som jag tidigare sa måste målsättningen vara att nå 2 procent. Det har vi också en bred överenskommelse om. Men det är också viktigt att när vi tittar på det arbetet ska vi inte mållåsa på specifikt årtal. Vi ska däremot titta på den militära effekten och civilförsvarseffekten, det vill säga totalförsvaret.

Men jag vill varna för växelkursförändringar, skuldavskrivningar, utvecklingen av försvarsprisindex, fördyrade hyror, infrastruktur, problem med leveranstider och planer på att tillföra nya poster till försvarsbudgeten som inte finns i dag. Det här riskerar när vi så småningom summerar de 2 procenten att leda till situationen att vi inte nått den nivå som vi tidigare trodde att vi skulle kunna nå genom de satsningar som skulle genomföras.

Jag gör i förhand inga utfästelser om vad det är för nivåer vi ska ha. Däremot kommer vi att följa de nivåer som vi har kommit överens om i nuläget. Sedan får vi se vad vi kommer fram till i Försvarsberedningens arbete.

Arbetet med det civila försvaret kommer att bli en stor utmaning. Vi ligger längre fram när det gäller det militära försvaret och dess förmåga. Där har det gjorts betydligt mer. Det civila försvaret halkar efter. Ska det fungera på ett bra sätt måste civilt och militärt försvar ligga i nivå med varandra. Här finns det ett gap, och vi måste titta på hur vi hanterar det.

Sedan är det viktigt att få sagt att det civila försvaret måste dimensioneras för krigets krav. Fungerar inte civilförsvaret i en krigssituation fungerar inte heller det militära försvaret; så enkelt är det.

Med den typen av dimensionering klarar man också de civila kriserna. Då klarar man snöoväder. Då klarar man översvämningar. Då klarar man skogsbränder. Då klarar man stora olyckor och annat som kan ske. Man ska alltså ha det perspektivet. Att dimensionera efter krigets krav motsäger inte att ha ett civilt försvar som kan fungera i civila kriser.

När det gäller framtiden tror jag att arbetet måste inriktas på att fortsatt försöka stärka arméns stridskrafter. Vi ska upp till 8 000 värnpliktiga 2025. Vi bör ha en plan på att gå upp till 10 000 så fort som möjligt. Sedan kan vi naturligtvis mellan partierna här bedriva någon form av auktionsförfarande om vem som vill ha flest värnpliktiga, men jag säger minst 10 000 därför att det också krävs officerare och andra typer av befäl, infrastruktur och materiel så att man kan göra det här på ett bra och genomförbart sätt. Det är ändå så att det måste vara kvalitet i värnpliktsutbildningen. Det är inte bra om vi hamnar i ett läge där de värnpliktiga säger: Det här är ingen bra utbildning. Det här har inte varit väl använd tid.

Jag brukar kolla rätt rejält när jag är ute på regementsbesök och fråga värnpliktiga om de tycker att det fungerar på ett bra sätt och om det är bra kvalitet. Ungefär 80 procent brukar tycka att det är bra. När det gäller att kunna fortsätta inom Försvarsmakten är det min bedömning att ungefär 60 procent räcker upp handen.

Att gå vidare med fler brigader kan vara en sak som är viktig för framtiden. Vi behöver förstärkningar på Gotland. Vi behöver också titta på rimligheten i ett nytt regemente i Övre Norrland. Det handlar om att vi har Esrange där uppe. Vi har Host Nation Support-uppgifter. Sverige har gemensamma uppgifter med Norge och Finland om exempelvis aktivitet vid gränserna. Arktis är en het region och kommer att vara det i framtiden också.

Vi tror också att det är viktigt att göra en översyn av undervattenskompetensen. Det här är en av den svenska marinens styrkor, och det är ett område där vi har unik kompetens. En fortsatt satsning på undervattenssidan kan också leda till att Sverige blir en väldigt stark makt även i fortsättningen. Det är ett viktigt vapensystem i Östersjömiljön.

Stridsflyget måste vi också se långsiktigt. Vad händer efter Jas 39 E-versionen?

Sverige har på båda dessa områden unik kompetens. Den går inte att återskapa om vi på något sätt bestämmer oss för att avsluta det här, så jag anser att detta är två viktiga områden där både försvarsutskottet i riksdagen och Försvarsberedningen har ett stort och omfattande ansvar.

Det krävs naturligtvis fortsatta förstärkningar av det vi kallar Försvarsmaktens basplatta. Det krävs att vi ser över vad vi har i våra förråd, särskilt nu när vi har levererat stora mängder till Ukraina. Här handlar det om svensk försvarsförmåga i det kortsiktiga perspektivet.

Det handlar om att titta på infrastrukturen i Försvarsmakten. Det handlar om vilka nya vapensystem vi ska ha och inte minst om att se hur det ser ut med reparation och underhåll, för det är ju väldigt viktigt. Ska våra vapensystem fungera måste det ske kontinuerligt underhåll. Jag tror att vi har rätt stora utmaningar att ta igen på den punkten.

Det här är några av alla de frågor som vi har att hantera inför framtiden. Då är den här budgeten, som det finns en grundläggande enighet om när det gäller ekonomin, ett sätt att ta sig vidare. Det bygger på tidigare överenskommelser som har gjorts i riksdagen och på breda försvarsbeslut. Det är det detta bygger på. Det är alltså inget unikt initiativ som har kommit nu, utan det är en fortsättning av det vi har jobbat med. Vi började egentligen 2015 och fortsatte 2020, och det ligger i linje sedan dess.

Nu får vi se vad nästa försvarsberedning så småningom återkommer med. Jag önskar ju precis som andra att vi kan komma överens om någonting brett här.

Jag har nu försökt nämna ett antal punkter som kan vara viktiga för framtiden men också risker. Vad vi inte får ägna oss åt när det gäller genomförandeprocesser är önsketänkande där vi tror att det här blir enklare än vad det är.

Sedan såg jag att det var någon som i en artikel hävdade att nu skulle det bli någon ny försvarspolitik. Jag kan inte bedöma det på det sättet därför att det som kommer att ske kommer att bygga på det som vi redan har gjort, och det kommer att vara mer av det som vi redan har breda majoriteter för. Sådana här ord som man kommer med för att förstärka marknadsföringen blir inte så mycket värda i praktiken.

Jag yrkar bifall till förslaget.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Andersson, Lena Johansson och Markus Selin (alla S).

Fru talman! Det är Moderaterna och delar av borgerligheten som har hållit på med det här tidigare, det vill säga att mållåsa vid årtal. Man har drivit valkampanj om årtal. Man började med 2025, och sedan var det 2026. Det är ju vi som har efterlyst mer flexibilitet när det gäller detta.

Jag får väl se det som ett positivt drag att Jörgen Berglund är lite luddigare i kanterna i dag jämfört med hur det har låtit i både valrörelse och andra sammanhang och även jämfört med vad som står i propositionen. Det kan möjligen leda till att vi kan ha en annan typ av diskussion om detta i Försvarsberedningen.

Min enda ambition är egentligen att åstadkomma realism, att åstadkomma någonting som är genomförbart så att vi får ut det som är klokast och maximal militär effekt. Det här tar som sagt var tid, och det tror jag att alla som sysslar med försvarspolitik förstår. Jag tror också att man ska vara klar över att det är många blindskär i den här typen av processer.

Jag tar alltså fasta på nu att det finns en luddighet, så får vi väl se vad det står för. Men historien har varit för mycket av mållåsning på årtal.

Att jag tar upp Kustbevakningen är för att man måste ha en viss känsla för vad det är för signaler som sänds ut. Nu står Jörgen Berglund och lyfter upp Kustbevakningen som ett exempel. Jag vet ju hur beräkningsgrunderna inom Nato och annat kan vara konstruerade, så det ligger väl kanske i farans riktning att ni så småningom kommer med det här förslaget. Men då ska man veta att det flyttar in rätt mycket ekonomi som sedan kan bli ett argument för varför man inte behöver göra andra åtgärder. Det kan vara så att administrativa åtgärder äter upp en hel del av tvåprocentsdiskussionen.

Vi får väl se vad som händer och sker. Nu har jag gjort de här markeringarna och fått ett luddigt svar. Det tar jag fasta på som någonting positivt.

Fru talman! Det är bra med breda överenskommelser. Jag vill ändå bara påminna om att Moderaterna inte tillhörde den grupp partier som kom överens om försvarsbeslutet 2020.

Jag förstår också att argumentationen kring Kustbevakningen nu handlar om att föranstalta om att Kustbevakningen kanske förs in i de 2 procent av bnp som vi ska upp till i försvarsutgifter. Det är klart att om man gör det så höjer man nivån, men det innebär inte en ökad militär förmåga. Slutligen ser jag i propositionen att man låser sig vid att tvåprocentsmålet ska vara uppfyllt 2026. Tidigare var det 2025. Vad är det egentligen som säger att det här nu är det realistiska årtalet?

Jag vet att det är svårt att bygga militär förmåga. Jag vet att det är leveranstider. Jag vet att kostnadsökningar påverkar. Jag vet att vi har en 17punktslista i det tidigare försvarsbeslutet som inte är avverkad än. Därför är det kanske inte särskilt klokt att mållåsa på årtalet. På presskonferensen inför Försvarsberedningen säger man dessutom att man vill söka en bred politisk överenskommelse. Då kan man fråga sig om det är så klokt att låsa sig vid det här årtalet. Tidigare har Försvarsmakten sagt 2028, och det finns många frågetecken och svårigheter som måste hanteras.

Jag skulle därför rekommendera en ökad flexibilitet från regeringens sida, för det är viktigare att nå reell militär förmåga än att bara nå en procentsats.

Fru talman! Nu var realiteten den att vi ville göra mer på något annat sätt genom att börja med diskussionen om att utforma en strategi mot Wagnergruppen, för det som man gjorde bet inte på det sätt som det borde göra. Man kan inte komma ur detta bara genom att säga: Varför gjorde ni inte det och det? Du har inte ens en gång idéer om vad det är man skulle ha gjort, Alexandra Anstrell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Man måste sätta sig ned med de andra länderna, ta detta på allvar och utforma en ny strategi. Då är min fråga fortfarande: Är ni beredda att ta den typen av initiativ och att återuppta den typen av initiativ inom EU? Jag har personligen lyft den frågan i EU flera gånger. Vi har också i en gruppering inom ramen för Takubagruppen diskuterat den här typen av frågor. Det går alltså att återkomma och driva den typen av frågor. Är Sverige berett att göra det?

Jag kräver inte svar på exakt hur man nu ska göra - själva arbetet tillsammans med de andra ska ju leda till att man får fram en strategi. Vi har sett problemet, och nu måste vi göra något åt det. Är ni beredda att ta upp det jobbet? Det är det som är min fråga, och det är det som är intressant att veta.

Fru talman! Som jag förstår det av anförandets utformning representerar Alexandra Anstrell regeringen här i dag. Då vill jag först ställa frågan: Vad innebär din formulering om regeringens fortsatta stöd till Mali och Sahel? Hur ser det stödet ut?

Sedan vill jag återkomma till det jag sa om Wagner. När jag har besökt Mali har det varit en väldigt stor fråga bland soldaterna, bland förbandsledningen och i FN-systemet. Det är en rysk strategi att stegvis köra ut FN från olika delar av Afrika och att köra ut västvärlden från olika delar av Afrika.

Vi påbörjade, som jag redogjorde för, en diskussion om att försöka forma en strategi - en strategi som inte enbart ska vara att man lämnar så fort det visas en Wagnersoldat någonstans. Är ni beredda att återuppta ett sådant initiativ inom ramen för EU? Är ni beredda att återuppta ett sådant arbete med andra länder som skulle kunna vara intresserade? Eller är det så att det hela är avslutat nu när vi lämnar detta? Wagner kvarstår som ett problem i olika delar av världen, inte minst i Afrika.

Fru talman! Den första svenska insatsen i Mali beslutades den 12 juni 2014. Sedan dess har riksdagen tagit åtta följdbeslut på detta. Det är många som har deltagit i denna insats från många olika förband runt om i Sverige, och jag vill inledningsvis tacka all personal, officerare, specialistförband och andra förband för deras insatser i Mali.

Jag har själv besökt insatsen vid ett flertal tillfällen och sett den viktiga roll det svenska bidraget spelat inom FN-systemet och framför allt också tagit del av det behov som finns av denna typ av insatser för att stabilisera ett område som Mali med omnejd.

Nu ska vi ta beslut om en ordnad avveckling av denna insats för svensk del till och med den 13 juni 2023. Beslutet ger utrymme för maximalt 470 soldater, och det är 300 miljoner som anslås. Bakgrunden till detta beslut är att det är en negativ utveckling, och Mali har i dag en regim som inte är att betrakta som legitim. Den har tillkommit genom en statskupp, och den har inte följt de övergångsplaner som man har kommit överens om.

Sverige har i FN-insatsen bidragit med underrättelseresurser. Det är en unik förmåga som tidigare saknats i FN-systemet. Sedan 2019/20 har vi bidragit med ett skyttekompani.

Detta visar vikten av att demokratiska västländer bidrar till FN:s operationer. Det bidrar till såväl militär förmåga som stabilitet och trovärdighet i FN:s olika operationer. Det är definitivt ingen bra utveckling om länder med kvalificerad militär kapacitet uteblir från ansvarstagande inom FN-systemet. Sverige bör ha siktet inställt på att återkomma i nya framtida FN-insatser. Det är en väldigt viktig position.

FN kan på ett positivt sätt agera både fredsbevarande och fredsframtvingande. FN bidrar till stabilitet i olika osäkra regioner. Det är själva syftet med insatserna.

När det gäller Mali finns det anledning att uppmärksamma en särskild faktor, och det är närvaron av den ryska Wagnergruppen. Det är ett privat ryskägt företag som agerar på ryska statens uppdrag och som är den ryska huvudaktören i Afrika. Genom att använda sig av Wagnergruppen kan rökridåer läggas ut för att inte göra sambandet till ryska staten helt tydligt. Wagnergruppen blir ett instrument för att agera i en gråzon.

Just nu är Wagnergruppen närvarande i Mali med ansenlig styrka, och ett avtal har slutits med den maliska regeringen. Resultatet av detta är att gruppens närvaro destabiliserar den säkerhetspolitiska situationen i området och blir en del i ett maktpolitiskt spel för att underminera FN och i en vidare destabilisering av hela regionen. Detta tar bort intresset för internationell lag och rätt, bevarar diktatoriskt styre och bidrar till utsugning av afrikanska naturtillgångar.

Wagnergruppen verkar i bland annat Mali och Centralafrikanska republiken, och vi har sett gruppens insatser i Libyen, Sudan och Madagaskar. Den spelar även en ansenlig roll i Rysslands krig mot Ukraina och har till och med opererat i Venezuela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

I Ryssland är privata företag som sysslar med militär verksamhet formellt förbjudna. Men Wagnergruppen har sitt militära säte på en rysk militärbas i Krasnodar. Denna bas har använts av GRU:s specialförband. Wagnergruppen är en paramilitär organisation som strategiskt används av den ryska regimen.

När vi nu ser utvecklingen i Mali och att detta företag tydligt visas upp som maktpolitiskt instrument för Putins regim och intressen måste vi reagera på det. Vi kan inte blunda för detta förhållande.

Bland demokratiska länder som ärligt och uppriktigt stöder FN måste det utvecklas en strategi mot paramilitära grupper som Wagnergruppen. Ett sådant arbete diskuterades tidigare bland europeiska demokratier med engagemang i Mali och övriga Afrika. Det skedde inom ramen för Takubaoperationen, inom ramen för EU och i direkta kontakter mellan olika länder.

Att ge plats för sådana som Wagnergruppen, den ryska regimens förlängda arm, bidrar enbart till att låta intressen som inte respekterar mänskliga rättigheter breda ut sig. Dessutom utvecklas en ny kolonialism genom utsugning av naturtillgångar, och korrupta diktatoriska regimer hålls under armarna.

Vi tycker att den svenska regeringen tillsammans med andra länder måste bidra till att utveckla en sådan här strategi. Det var tänkt att ett sådant arbete skulle inledas, och det fanns förutsättningar för det. Men sedan förändrades en rad villkor i både Frankrike och Sverige. Detta arbete är dock väldigt viktigt, och det har lyfts upp i EU:s försvarsministerkrets. Det går att ta upp detta igen och ta initiativ, och här har regeringen ett tydligt ansvar.

Att enbart dra sig ur från västvärldens sida utan att utveckla en strategi för att möta brutala gråzonsoperatörer är definitivt inte bra. Det här är ett inslag i dagens utveckling som måste hanteras. Det är besvärligt och krångligt och har sina utmaningar. Men här får man inte vika undan utan se tydligt och klart att man måste agera.

Eftersom Wagnergruppens verksamhet påverkar FN-operationen Minusma är det i högsta grad riktigt att belysa detta perspektiv i dagens debatt. Jag tycker att just detta perspektiv i alltför liten utsträckning har fått komma fram när det gäller analyser av situationen i Mali och utvecklingen i Afrika som helhet. Jag vill tydligt uppmana regeringen att agera i det här ärendet. Det är också rimligt att landets utrikesminister och försvarsminister engageras i detta sammanhang.

Vi kommer från vår sida att återkomma i ärendet och ta olika initiativ för att få en sådan utveckling till stånd.

Jag vill yrka bifall till föreliggande proposition och utskottsförslag.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern har i ett par inlägg här påpekat att man ska vara noggrann med orden.

Den 31 augusti uttryckte statsministern att det var ynkligt och svagt att inte skicka Archer till Ukraina och att det skulle kunna ske med omedelbar verkan. Nu blev det inte så i det paket man har bestämt sig för att skicka. Paketet bygger på det underlag som Försvarsmakten redovisade den 25 oktober, i enlighet med det direktiv som den regering jag var försvarsminister i tog initiativ till.

Det här beror förmodligen på att Kristersson och försvarsministern har fått ordentlig information från Försvarsmakten. Det här visar också att den typen av uttalanden och förhastade slutsatser inte tålde konfrontationen med verkligheten.

Varför var du så vårdslös, Ulf Kristersson? Varför var du inte noggrann med orden den 31 augusti? Varför gjorde ni Archer mer eller mindre till en kampanjfråga i valrörelsen?

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Ni hade ett vallöfte om 2 procent av bnp till försvarsutgifter 2025. Jag ansåg redan på den tiden att ni inte hade ett ordentligt underlag för det löftet. Nu är det 2026 som gäller. Vad har ni för underlag för det? Försvarsmakten presenterar sin rapport den 1 november. Vi har ett läge med ökad inflation och minskad köpkraft. Det är högtryck i materielproduktionen runt om i Europa, vilket driver upp priserna, och vi har en osäkerhet kring bnp-utvecklingen. Hur ska ni hantera alla de här frågetecknen? Är det rimligt att tvärsäkert låsa sig vid 2026 som målår innan vi har sett Försvarsmaktens yttrande och innan det här är bearbetat i Försvarsberedningen?

Det här är svåra frågor. Jag vet det av egen djupt personlig erfarenhet. Hur har ni tänkt er detta? Är det klokt att tvärsäkert mållåsa?