Jörgen Berglund (M) svarade Peter Hultqvist i en replik om Försvar och samhällets krisberedskap i debatten ”Protokoll 2022/23:40 Fredagen den 16 december” den 16 dec 2022.
Peter HultqvistS· i sitt anförandeJag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill också säga att den tidigare oppositionen under åtta år alltid var noga med att i de här lägena tala om vikten av att ministern närvarade vid…Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Jag vill också säga att den tidigare oppositionen under åtta år alltid var noga med att i de här lägena tala om vikten av att ministern närvarade vid debatterna. Det gjorde också att jag själv tyckte att det var viktigt att vara här. Jag vill bara ha det sagt som en påminnelse om hur det lät en gång från talarstolen i samband med den här typen av debatter.
Georgien 2008, Krim 2014, anfallet mot Ukraina 2022 - Ryssland kommer att vara och ska vara dimensionerande för hur vi utvecklar svensk försvarsmakt framöver. Jag tror också att vi ska vara inställda på att vi kommer att ha det här säkerhetspolitiska problemet för lång tid framöver.
Då handlar det om hur vi formerar oss i Norden och hur det integreras med Nato. Det handlar om hur vi utvecklar den transatlantiska länken inom Nato men också bilateralt och multilateralt, framför allt med Finland.
Det handlar om hur vi utvecklar samarbetet inom ramen för EU.
När det gäller planeringsarbetet tillsammans med Nato tror jag att man ska se Skandinavien från Arktis till Östersjön - alltså Arktis, norsk västkust, svensk västkust, infarten till Östersjön och Östersjöområdet - som en operativ helhet, både marint och luftoperativt och när det gäller marinen. Det är där vi ska bedriva planeringsarbete.
Jag vill särskilt framhålla vikten av att samordna verksamheten i Övre Norrland när det gäller Sverige, Finland och Norge och att vi har en ledning och operativ verksamhet som är effektiv när det gäller Östersjöområdet.
Integreringen i Natos missil- och luftförsvar är också väldigt viktig. Ett första steg där skulle kunna vara att så fort som möjligt när Natomedlemskapet är klart erbjuda svenskt bidrag till Baltic Air Policing.
Som jag tidigare sa måste målsättningen vara att nå 2 procent. Det har vi också en bred överenskommelse om. Men det är också viktigt att när vi tittar på det arbetet ska vi inte mållåsa på specifikt årtal. Vi ska däremot titta på den militära effekten och civilförsvarseffekten, det vill säga totalförsvaret.
Men jag vill varna för växelkursförändringar, skuldavskrivningar, utvecklingen av försvarsprisindex, fördyrade hyror, infrastruktur, problem med leveranstider och planer på att tillföra nya poster till försvarsbudgeten som inte finns i dag. Det här riskerar när vi så småningom summerar de 2 procenten att leda till situationen att vi inte nått den nivå som vi tidigare trodde att vi skulle kunna nå genom de satsningar som skulle genomföras.
Jag gör i förhand inga utfästelser om vad det är för nivåer vi ska ha. Däremot kommer vi att följa de nivåer som vi har kommit överens om i nuläget. Sedan får vi se vad vi kommer fram till i Försvarsberedningens arbete.
Arbetet med det civila försvaret kommer att bli en stor utmaning. Vi ligger längre fram när det gäller det militära försvaret och dess förmåga. Där har det gjorts betydligt mer. Det civila försvaret halkar efter. Ska det fungera på ett bra sätt måste civilt och militärt försvar ligga i nivå med varandra. Här finns det ett gap, och vi måste titta på hur vi hanterar det.
Sedan är det viktigt att få sagt att det civila försvaret måste dimensioneras för krigets krav. Fungerar inte civilförsvaret i en krigssituation fungerar inte heller det militära försvaret; så enkelt är det.
Med den typen av dimensionering klarar man också de civila kriserna. Då klarar man snöoväder. Då klarar man översvämningar. Då klarar man skogsbränder. Då klarar man stora olyckor och annat som kan ske. Man ska alltså ha det perspektivet. Att dimensionera efter krigets krav motsäger inte att ha ett civilt försvar som kan fungera i civila kriser.
När det gäller framtiden tror jag att arbetet måste inriktas på att fortsatt försöka stärka arméns stridskrafter. Vi ska upp till 8 000 värnpliktiga 2025. Vi bör ha en plan på att gå upp till 10 000 så fort som möjligt. Sedan kan vi naturligtvis mellan partierna här bedriva någon form av auktionsförfarande om vem som vill ha flest värnpliktiga, men jag säger minst 10 000 därför att det också krävs officerare och andra typer av befäl, infrastruktur och materiel så att man kan göra det här på ett bra och genomförbart sätt. Det är ändå så att det måste vara kvalitet i värnpliktsutbildningen. Det är inte bra om vi hamnar i ett läge där de värnpliktiga säger: Det här är ingen bra utbildning. Det här har inte varit väl använd tid.
Jag brukar kolla rätt rejält när jag är ute på regementsbesök och fråga värnpliktiga om de tycker att det fungerar på ett bra sätt och om det är bra kvalitet. Ungefär 80 procent brukar tycka att det är bra. När det gäller att kunna fortsätta inom Försvarsmakten är det min bedömning att ungefär 60 procent räcker upp handen.
Att gå vidare med fler brigader kan vara en sak som är viktig för framtiden. Vi behöver förstärkningar på Gotland. Vi behöver också titta på rimligheten i ett nytt regemente i Övre Norrland. Det handlar om att vi har Esrange där uppe. Vi har Host Nation Support-uppgifter. Sverige har gemensamma uppgifter med Norge och Finland om exempelvis aktivitet vid gränserna. Arktis är en het region och kommer att vara det i framtiden också.
Vi tror också att det är viktigt att göra en översyn av undervattenskompetensen. Det här är en av den svenska marinens styrkor, och det är ett område där vi har unik kompetens. En fortsatt satsning på undervattenssidan kan också leda till att Sverige blir en väldigt stark makt även i fortsättningen. Det är ett viktigt vapensystem i Östersjömiljön.
Stridsflyget måste vi också se långsiktigt. Vad händer efter Jas 39 E-versionen?
Sverige har på båda dessa områden unik kompetens. Den går inte att återskapa om vi på något sätt bestämmer oss för att avsluta det här, så jag anser att detta är två viktiga områden där både försvarsutskottet i riksdagen och Försvarsberedningen har ett stort och omfattande ansvar.
Det krävs naturligtvis fortsatta förstärkningar av det vi kallar Försvarsmaktens basplatta. Det krävs att vi ser över vad vi har i våra förråd, särskilt nu när vi har levererat stora mängder till Ukraina. Här handlar det om svensk försvarsförmåga i det kortsiktiga perspektivet.
Det handlar om att titta på infrastrukturen i Försvarsmakten. Det handlar om vilka nya vapensystem vi ska ha och inte minst om att se hur det ser ut med reparation och underhåll, för det är ju väldigt viktigt. Ska våra vapensystem fungera måste det ske kontinuerligt underhåll. Jag tror att vi har rätt stora utmaningar att ta igen på den punkten.
Det här är några av alla de frågor som vi har att hantera inför framtiden. Då är den här budgeten, som det finns en grundläggande enighet om när det gäller ekonomin, ett sätt att ta sig vidare. Det bygger på tidigare överenskommelser som har gjorts i riksdagen och på breda försvarsbeslut. Det är det detta bygger på. Det är alltså inget unikt initiativ som har kommit nu, utan det är en fortsättning av det vi har jobbat med. Vi började egentligen 2015 och fortsatte 2020, och det ligger i linje sedan dess.
Nu får vi se vad nästa försvarsberedning så småningom återkommer med. Jag önskar ju precis som andra att vi kan komma överens om någonting brett här.
Jag har nu försökt nämna ett antal punkter som kan vara viktiga för framtiden men också risker. Vad vi inte får ägna oss åt när det gäller genomförandeprocesser är önsketänkande där vi tror att det här blir enklare än vad det är.
Sedan såg jag att det var någon som i en artikel hävdade att nu skulle det bli någon ny försvarspolitik. Jag kan inte bedöma det på det sättet därför att det som kommer att ske kommer att bygga på det som vi redan har gjort, och det kommer att vara mer av det som vi redan har breda majoriteter för. Sådana här ord som man kommer med för att förstärka marknadsföringen blir inte så mycket värda i praktiken.
Jag yrkar bifall till förslaget.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Andersson, Lena Johansson och Markus Selin (alla S).
Fru talman! Jag hade inte alls tänkt begära replik. Som tillhörande regeringssidan känner jag ett särskilt ansvar inför kommande försvarsbehandling att inte gå i polemik i onödan. Men jag reagerade på Peter Hultqvists lilla tarvlighet, skulle jag beskriva det som, när han i sin inledning påpekade att försvarsminister Pål Jonson inte är här.
Jag kan försäkra Peter Hultqvist och övriga i kammaren att försvarsministern har ett annat åtagande, och jag kan avslöja att det rör Mali 16. Jag tycker att han gjorde rätt prioritering. Jag tror och hoppas att vi alla skulle ha gjort detsamma. Våra utlandsveteraner med anhöriga är extremt viktiga.
Fru talman! När jag ändå står här vill jag passa på att ställa en fråga till Peter Hultqvist. Jag noterade i Socialdemokraternas särskilda yttrande att man, som jag tolkade det, är kritisk till att regeringen inte har gjort någonting åt att vi behöver ytterligare en ubåt och ett regemente i Övre Norrland. Då undrar jag: Menar verkligen Peter Hultqvist att regeringen efter lite drygt åtta veckor skulle ha kastat in det nu och inte avvaktat den försvarsberedning vi har? Eller hur menar Socialdemokraterna där?
Fru talman! För det första hade det jag sa ingenting med någon tarvlighet att göra, utan det var en ren konsumentupplysning om ert eget agerande under oppositionsåren. Jag vet inte hur många gånger just frågan om försvarsministerns närvaro markerades i denna typ av debatter. Så det var bara en påminnelse om hur det en gång var. Jag försökte påminna om hur det en gång var även i mitt tidigare replikskifte. Det där får ni nog alltså ta på ert eget konto, om vi säger så.
När det sedan gäller det som står i vårt yttrande är det markeringar inför framtiden, som vi tycker att det är rimligt att göra i dag. Jag gjorde också en hel del markeringar i mitt inledningsanförande som inte är direkt kopplade till det som står i budgetpropositionen utan har ett mer framtidsinriktat perspektiv.
För oss är det viktigt att föra fram en hel del sådana här saker som plattform. Vi vill ju att vår politik ska bli känd. Vi vill påverka detta. Vi vill inte bara sitta i slutna rum och göra upp. Det är viktigt att man både inom Försvarsmakten och bland allmänheten ser att vi har en politisk vilja, så det är väl inget konstigt med detta.
Regeringens takt i det egna beslutsfattandet och vad ni vill göra för markeringar är inget jag har ansvar för. Det jag har noterat hittills är rätt allmänt hållna artiklar och så presskonferensen. Sedan kommer vi igång med Försvarsberedningen, och då får vi reda ut dessa frågor där.
Men det kan vara bra - och detta är ingen ny tarvlighet, om det är så du upplever det - att fundera lite på ert eget agerande under de gångna åren. Jag kan göra långa uppräkningar om du så önskar. Jag märker i alla fall att attityden nu när ni har regeringsmakten är en annan än när vi hade regeringsmakten, och det kan väl vara bra.
Fru talman! Jag kan konstatera att detta gäller även Socialdemokraternas retorik i regering respektive i opposition. Jag nöjer mig så.
Fru talman! Jag vet inte vad det där egentligen innebar i praktiken. När jag satt i regeringen försökte jag vara tydlig med våra uppfattningar och åsikter. Jag försökte vara tillgänglig, både i förhållande till Försvarsberedningen och i andra sammanhang, och meddela, tala om, informera och diskutera. Det är väl ett viktigt förhållningssätt för en minister.
Jag vet kanske bättre än många andra hur viktigt det är med medaljutdelningar, så jag ifrågasätter inte prioriteringen. Jag ville bara upplysa om hur ni själva agerade på er tid. Jag har förståelse för Pål Jonson - jag säger inget om det. Men jag tycker ändå att det är bra om ni kommer ihåg hur det var.