Pontus Andersson Garpvall

Fru talman! I Sverige har tidigare regeringar tyvärr skapat ett samhällsklimat där stora delar av den justitiepolitiska debatten handlar om gängkriminalitet och organiserad brottslighet. Så hade det inte behövt vara. Situationen har uppstått på grund av dåliga politiska beslut från regeringar på såväl höger- som vänstersidan.

I dag debatterar vi däremot Riksrevisionens rapport om statens skydd av hotade personer. Det är en fråga som inte minst berör många av de kvinnor och barn i Sverige som är i behov av kontaktförbud - inte sällan gäller det en våldsam tidigare partner eller pappa. Våld i nära relationer är ett jätteproblem som främst drabbar kvinnor och barn men också allt oftare pojkar som lever i en hederskultur där de, liksom sina systrar, blir kontrollerade och inte tillåts välja partner på egen hand.

Sedan 2011 har Brottsförebyggande rådet redovisat statistik över dödligt våld uppdelad på kön. Antalet dödade kvinnor har årligen varit mellan 21 och 33. Förövaren är nästan alltid en partner, en tidigare partner eller en annan person i kvinnans närhet. Våld och dödligt våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som borde få minst lika stor uppmärksamhet som våldet från de kriminella gängen.

Syftet med Riksrevisionens granskning har varit att bedöma om staten arbetar effektivt för att skydda hotade personer. Granskningen har fokuserat på just kontaktförbud, på Polismyndighetens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet samt på skyddandet av personuppgifter. Riksrevisionens övergripande slutsats är att staten inte arbetar tillräckligt effektivt för att skydda hotade personer. Detta beror dels på att staten inte alltid kan säkerställa att de personer som behöver skydd beviljas det, dels på att skyddet inte alltid är verkningsfullt.

När saker och ting inte går som politiker önskar brukar de utbrista: Detta är ett misslyckande för samhället. Men sanningen är att det är ett misslyckande för de politiker som fattat de beslut som satt oss i en situation där staten inte kan säkerställa att de personer som behöver skydd beviljas skydd.

Det här får mig att tänka på förra veckans mest omdebatterade händelse. Nytorgsmannen är häktad för ytterligare en våldtäkt.

Låt mig nu vara väldigt tydlig. Ni politiker som säger att längre straff inte fungerar är de sista som ska klaga när ytterligare en kvinna har utsatts för denna sjuka människa. Det är era partier som drivit den politik som får en serievåldtäktsman att dömas till fem års fängelse, släppas efter två tredjedelar av straffet och efter två månader med fotboja begå ytterligare en våldtäkt. Detta är inget misslyckande för samhället, utan det är ett misslyckande för er usla politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens skydd av hotade personer

Lyckligtvis har Sverige ett nytt ledarskap sedan 2022. Det är ett ledarskap där Sverigedemokraterna spelar en viktig roll. Innan den här mandatperioden är slut har vi skärpt straffen för sexualbrott. Vi kommer att avskaffa villkorlig frigivning, och vi kommer att avskaffa dagens form av mängdrabatt. Vi kommer också att införa det som kallas förvaringsdom. Det är ett icke tidsbestämt straff som innebär att personer som Nytorgsmannen inte blir släppta förrän man gjort bedömningen att personen är frisk nog att bli släppt.

Med sverigedemokratisk politik hade personer som Nytorgsmannen inte blivit släppta. Med sverigedemokratisk politik skyddas kvinnor.

Riksrevisionens rapport om statens skydd av hotade personer är inget undantag. Staten arbetar inte tillräckligt effektivt för att skydda hotade personer. Kontaktförbudsutredningen redovisade i februari 2024 sina förslag till förbättringar av kontaktförbuden. Förslagen skulle bland annat innebära ökade möjligheter att besluta om större förbudsområden än i dag, vilket utan tvekan är ett steg i rätt riktning. I reservationerna till betänkandet hänvisar oppositionspartierna till kontaktförbudsutredningen. Den bereds just nu på departementet, där arbete pågår med en lagrådsremiss i ärendet.

Med anledning av detta anser justitieutskottet att motionsyrkandena bör avslås. Kontaktförbudsutredningens intentioner kommer att verkställas före mandatperiodens slut. Utskottet ser också positivt på de åtgärder som regeringen, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har vidtagit och avser att vidta bland annat med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. Det handlar om initiativ till lagändringar i fråga om såväl kontaktförbud som Skatteverkets förmedling av post till personer med skyddade personuppgifter, om flera myndighetsuppdrag med mera.

Med anledning av detta yrkar jag avslag på samtliga motionsyrkanden med hänvisning till pågående arbete.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaren! Jag ska återknyta till mina tidigare anföranden. Vi kan lyfta frågan om korankravallerna under våren 2022. Över 100 domar har lett till att inte en enda har utvisats från Sverige trots att flera dömts till långa fängelsestraff.

Det som ofta gagnar dessa personer är att de anses ha en stark anknytning till Sverige och att de därför inte bör utvisas. Min uppfattning är att deras anknytning är helt irrelevant. Begår man brott i Sverige och saknar svenskt medborgarskap har man förbrukat sin rätt att vara här. Vid grova brott, som i vissa fall här, bör det även vara möjligt att dra in deras medborgarskap. Och de bör aldrig kunna återvända till Sverige.

Nu är detta egentligen inte en fråga som tangerar just detta ämne, men eftersom ministern svarat på mina förra frågor på ett bra sätt tänkte jag inte dra ut den diskussionen mer.

I Tidöavtalet är vi överens om att mindre hänsyn ska tas till anknytning till Sverige vid prövning av utvisningsfrågan. Det var ett av problemen vid korankravallerna att just anknytningen i många fall ansågs vara så pass stark att många fick stanna i Sverige.

Tror justitieministern att lagstiftningen i slutet av denna mandatperiod kommer att vara så pass stark att betydligt fler personer som inte är medborgare i Sverige och som gör sig skyldiga till brott kommer att utvisas från Sverige?

Fru talman! Jag har full förståelse för att ministern inte uttalar sig om enskilda fall. Det är fullt rimligt och riktigt, utan jag försöker tala mer i generella termer.

Inför denna debatt tog jag mig friheten att gå genom lite dokument över invalda personer i förvaltningsrätten i en av Sveriges regioner. Jag behövde inte söka länge innan jag hittade Facebookprofiler där personer verksamma i förvaltningsrätten har eller har haft exempelvis "Refugees Welcome" på sin profilbild. Ska dessa personer också entledigas från förvaltningsrätten eller inte få döma i migrationsmål? De har ju uppenbarligen uppfattningen att människor i högre utsträckning ska välkomnas till Sverige, att reglerna är för hårda och att utvisningar är problematiska. Är de då lämpliga som nämndemän?

Jag hittade en person som hade delat den förra socialdemokratiska statsministern Stefan Löfvens inlägg om att hans Europa inte bygger murar. Är denna person lämplig att döma migrationsmål?

Frågorna är retoriska men inte orimliga. Jag ställde inte min fråga för att diskutera ett enskilt fall utan för att diskutera mer övergripande. Jag själv, många av våra förtroendevalda och många av våra väljare ser det som problematiskt att personer som offentligt uttrycker invandringskritiska åsikter inte anses vara lämpade. De representanter som blivit invalda som nämndemän för Sverigedemokraterna i förvaltningsrätten ser det som att deras yttrandefrihet begränsas och att de på godtyckliga grunder kan sparkas ut från sitt förtroendeuppdrag.

Min uppfattning är att en persons personliga uppfattningar inte behöver krocka med personens förmåga att som nämndeman döma korrekt. Även om Sveriges migrationspolitik nu är en av EU:s hårdaste måste vi kunna lita på att de nämndemän som är invalda av mer invandringsvänliga partier dömer korrekt. När migrationspolitiken blir ännu hårdare måste vi fortfarande kunna lita på att de gör sitt jobb.

Med det sagt: Jag tvivlar på att det inte finns mängder med asylaktivister inom Migrationsverket, som är nämndemän i förvaltningsrätten eller som på annat sätt har uppdrag inom det svenska rättssystemet. Min övertygelse är att det finns mängder med personer på strategiskt viktiga positioner som genom sin politiska uppfattning förenklar invandring till Sverige. Man ser mellan fingrarna på uppenbara tvivelaktigheter och tolkar lagstiftningen på ett så generöst sätt som möjligt.

Sverige har nu, med Sverigedemokraterna och den nya regeringen, en nettominusinvandring. Det är fler som lämnar Sverige än som kommer hit. Förmodligen kommer den situationen att fortsätta, inte minst med de nya lagar som Sverigedemokraterna och den nya regeringen nu genomför.

Ser ministern asylaktivister och möjliggörare för invandring till Sverige inom Myndighetssverige och rättsväsendet som ett hinder för att nå de mål som regeringen har för att begränsa invandringen till Sverige?

Fru talman! Det svenska nämndemannasystemet har sina fördelar och nackdelar, vilka kan diskuteras i all oändlighet. Faktum kvarstår dock att det är de politiska partierna som utser nämndemän och att mångfalden av partier medför att nämndemännen har olika politiska uppfattningar.

Nyligen avskildes en nämndeman från sitt uppdrag i Förvaltningsrätten i Göteborg med hänvisning till att nämndemannen hade delat invandringskritiska inlägg i sina sociala medier. Nämndemannens politiska uppfattning ska enligt domen innebära att han i migrationsfall är jävig och därmed olämplig att fortsätta sitt uppdrag.

Entledigandet av nämndemän som privat uttrycker invandringskritiska åsikter kan sätta en boll i rullning som skulle kunna utmana hela systemet. Om negativa åsikter när det gäller invandring i allmänhet innebär att personer som uttrycker dessa inte är lämpade att delta i migrationsmål eller att över huvud taget tjänstgöra som nämndemän i förvaltningsrätten är det heller inte lämpligt att personer som uttryckt åsikter om fri invandring eller om en värld utan gränser ska döma i migrationsmål. Dessa personer får i så fall anses vara jäviga åt andra hållet.

Min uppfattning är att denna typ av entledigande skadar förtroendet för såväl nämndemannasystemet som nämndemannakåren och leder till en situation där personer på alltmer oskäliga grunder kan skiljas från sitt nämndemannauppdrag.

I beslutet om entledigande av den nämndeman vars situation jag tar upp i min fråga står det att han "på offentliga sociala medier publicerat inlägg där han bland annat skriver att det pågår ett folkutbyte i Sverige, att massinvandring slår sönder gemenskapen som är en förutsättning för tillit mellan människor, att det pågår en destruktiv mångkulturell samhällskollaps och ställt frågan 'när ska ni börja utvisa dessa missanpassade invandrare då?'".

Ja, i vilket sammanhang nämndemannen hade ställt den retoriska frågan på slutet framgår inte, men kanske var det i samband med korankravallerna våren 2022, där över 100 personer dömdes efter stenkastning mot polis, stöld, uppeldande av polisbilar och allmänt kaos i förorten. Där är frågan inte orimlig, för hur många av dessa har utvisats från Sverige? Svar: inte en enda.

Låt oss ta upp de andra påståendena. Att en hög invandring till Sverige på sikt leder till att befolkningssammansättningen förändras och att andelen svenskar blir mindre är ett statistiskt faktum. Att massinvandring har slagit sönder gemenskapen i vissa områden i Sverige kan säkert även en och annan moderat hålla med om. Och när det gäller påståendet att det pågår en mångkulturell samhällskollaps kan vi ju diskutera hur befolkningssammansättningen ser ut i de områden som har störst problem i Sverige och i västvärlden.

Jag tvivlar inte på att förvaltningsrätten ofta fattar rätt beslut vad gäller entledigandet av nämndemän. Det finns säkert många fall där det är ett fullt rimligt beslut. Men faktum är att inget som nämns i beslutet rörande den person jag nu talar om strider mot Sverigedemokraternas politiska uppfattningar.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer: Ska det vara möjligt för en person som är nämndeman i förvaltningsrätten att offentligt torgföra sverigedemokratisk politik och samtidigt behålla sitt nämndemannauppdrag?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tycker mig ha fått bra svar på mina frågor, så jag kan väl avsluta med att säga något som jag förmodligen sagt tidigare.

Det känns bra att vi har en majoritet i Sveriges riksdag som tar dessa viktiga frågor på allvar, att man inte är naiv och att man också är beredd att genomföra de åtgärder som krävs för att komma till rätta med dagens stora samhällsproblem. Min övertygelse är att Tidöavtalet och Tidösamarbetet successivt kommer att få Sverige på rätt kurs. Vi är nu inne i andra halvan av mandatperioden, och vi ser att mycket är genomfört och mycket är påbörjat. Saker börjar vända, och på flera områden börjar vi att se någon form av ljus i tunneln.

Vi har många stora problem i Sverige som är ett arv från tiden före Tidösamarbetet, men steg för steg genomför vi de åtgärder som behövs för att åter skapa ett tryggare Sverige.

Herr talman! Vi kan ju konstatera att förutom de typiska gängkriminella inkomstkällorna är något som blivit alltmer utbrett på senare år bedrägerier mot personer men också mot myndigheter och företag. Min uppfattning är att det kanske är den delen av kriminaliteten som kommer att vara svår att komma åt - inte bara de maffialiknande metoder som används gentemot företag och privatpersoner utan också den kriminalitet som ätit sig allt längre in i samhällskroppen.

Jag vill återkomma till frågan som diskuterades i kammaren tidigare i dag och som diskuterats frekvent de senaste veckorna i och med att det rör sig om brott, eller inte brott utan lurendrejerier och påverkan, mot äldre som gör att äldre hamnar i knipa.

För att ta diskussionen om lotteriverksamheten från början rapporterade Dagens Nyheter i september om att Socialdemokraterna hanterade sin lotteriförsäljning från ett callcenter i Barcelona.

Tidigare anställda där har vittnat om hur de riktar in sig på äldre och förvirrade personer. De använder sig av påhittade kampanjer och döljer att det rör sig om abonnemang för att på så sätt öka försäljningssiffrorna. Knepet de använder sig av kallas "klick eller sälj", vilket innebär att de inte avslutar samtalet förrän de sålt eller den uppringda lägger på. Manuset har varit godkänt av partiet som tidigare fått hård kritik för att ha sålt lotter på kredit och drivit personer till Kronofogden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att det över huvud taget går att sälja den här typen av lottabonnemang via telefon beror på en lag från 2018, som undantar skriftliga avtal vid telefonförsäljning. Det är bara ett av många undantag i lagen som finns.

Senare framkom det också att det här bolaget använt ett flertal kriminella som anställda och att en rentav var efterlyst.

Att partiet anmält sitt medlemsregister till det här bolaget trots att Datainspektionen redan 2012 avrådde från att göra detta gör det hela värre.

Att gängkriminellas verksamheter blivit alltmer internationella är ett problem som kräver internationellt samarbete. Rörligheten mellan Sverige och länder som Spanien och Turkiet gör att svenska medborgare kan fortsätta med sin kriminella verksamhet från utlandet och på så sätt hålla sig undan från rättvisan i Sverige. Att det fortfarande är möjligt för företag att anställa efterlysta personer, som i det här fallet, gör inte problemen enklare att lösa.

Kanske bör det rentav finnas ett särskilt ansvar för företag att genom bakgrundskontroller se till att deras anställda inte är efterlysta på samma sätt som för människor som inte har rätt att vistas i Sverige. Anser ministern att det bör finnas någon form av förbud mot att anställa vissa personer som är efterlysta eller på flykt?

Herr talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för svaret.

Bedrägerier har blivit en allt större inkomstkälla för gängkriminella. I februari kunde vi i SVT:s Uppdrag granskning följa hur kriminella personer från Sverige via telefon begick bedrägeribrott mot bland annat äldre personer i Sverige. Allt skedde från en lägenhet i Spanien.

Tillvägagångssätten för att lura äldre och andra på deras pengar kan se olika ut, men det som brotten har gemensamt är att de riktar in sig mot en svag grupp i samhället med hög tilltro till samhället med dess myndigheter och institutioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De senaste veckorna har vi kunnat följa rapporteringen om hur Socialdemokraterna genom sitt spelbolag Kombispel har använt sig av ett callcenterbolag i Spanien. Anställda på bolaget, vilket haft kriminella och till och med efterlysta personer på högt uppsatta positioner, har talat ut om hur de uppmanats att rikta in sig på äldre människor och pressa dessa att köpa lotter på autogiro. Partiet har också möjliggjort för callcenterbolaget att ta del av dess medlemsregister, vilket inneburit att tiotusentals svenskars personuppgifter hamnat i händerna på kriminella.

Bedrägerier i allmänhet och äldrebedrägerier i synnerhet är upprörande, inte minst eftersom de riktar in sig på en svag grupp i samhället - en grupp med stark tillit till det svenska samhället, våra myndigheter och kanske också landets politiska partier.

I Tidöavtalet är vi ju överens om att skärpa straffen för brott som är vanliga i den gängkriminella miljön. Redan nu har vi exempelvis infört dubbla straff för grovt vapenbrott. Men bedrägerier nämns också som brott där straffskalan ska skärpas, och dessa straffskärpningar kan ha avskräckande effekt.

Ministern nämner ett antal åtgärder på området, men finns det någon enskild åtgärd som ministern ser som den viktigaste eller viktigare för att beivra bedrägeribrott men också gör att fler av dessa brott klaras upp?

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Barriärer mot brott - en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet.

I regeringens skrivelse presenteras inriktningen för det brottsförebyggande arbetet inom olika områden för att möta de omfattande utmaningar med kriminalitet och otrygghet som finns i vårt land. Skrivelsen är indelad i fem delar, men låt mig först inleda med ett citat.

"Sveriges stora framsteg är svenska folkets verk. Det Sverige som utvecklats på gott och som vi känner stolthet och tacksamhet över är ett resultat av våra förfäders arbetsinsatser, av deras flit och resonliga samarbetsvilja och naturligtvis av de stora svenskar som trätt fram ur folkdjupet. Fast vi ska inte förhäva oss i nationell självtillräcklighet utan ständigt ha i minnet den stora tacksamhet vi står till vår omvärld varifrån vi fått många värdefulla lån och hämtat många ovärderliga idéer och impulser. Naturligtvis har även Sverige tidigt haft invandrare, som tillfört vårt land yrkesskicklighet och duglighet och även stimulerat vår kultur. Man ska dock komma ihåg att denna invandring har varit begränsad, kostnadsfri och välmotiverad."

Detta tror jag att många som lyssnar på denna debatt kan hålla med om, och faktum är att detta, något nedkortade, citat kommer från Sverigedemokraternas första partiprogram från 1989.

Varför lyfter jag då fram detta? Jo, för att åtgärder på migrationsområdet är en av de fem delar betänkandet tar upp som behöver hanteras för att motverka kriminalitet och annan brottslighet i Sverige.

Mig veterligen är det första gången som Sverige på regeringsnivå, i den här typen av dokument, lyfter fram migrationspolitiken som en av orsakerna till den ökade kriminaliteten och otryggheten i Sverige.

För vårt parti har det varit en lång resa. Det är en resa som egentligen bara har börjat men som nu på riktigt sätter spår både i svensk lagstiftning och i de strategier Sverige antar för att, som i det här fallet, motverka kriminaliteten i Sverige. Situationen är skapad av politiska beslut men också av avsaknaden av politiska beslut.

De andra fyra delarna handlar om en stark arbetslinje, ökad delaktighet och trygghet i så kallade utsatta områden, åtgärder för stärkt folkhälsa samt förebyggande arbete i skolan. Även här har regeringen kommit fram till balanserade ståndpunkter.

Fru talman! Jag påpekar ofta i debatter om förebyggande arbete mot brott att det största ansvaret för valet av en kriminell livsstil ligger på den enskilda individen. Av alla personer i Sverige som växer upp under tuffa förhållanden med exempelvis trångboddhet, en frånvarande pappa eller föräldrar som saknar arbete är det trots allt få som väljer den kriminella vägen. De flesta tar vara på de möjligheter som Sverige erbjuder. Vi har en utbyggd fritidsverksamhet, föreningslivet är starkt etablerat och vi erbjuder avgiftsfri utbildning upp till universitetsnivå. Det finns helt enkelt inga skäl eller ursäkter att välja den kriminella vägen.

Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta prata invandringspolitik och dess konsekvenser för den ökade kriminaliteten i Sverige och egentligen hela Västeuropa. Trenden är inte bara närvarande i Sverige utan påverkar alla västeuropeiska länder som haft en hög invandring från Mellanöstern och Afrika. Den grova kriminaliteten, det ständigt närvarande terrorhotet och att personer från rivaliserande gäng skjuter varandra på öppen gata är direkt kopplat till migrationen. Det är därför vi inte ser detta på samma sätt i länder som Polen, Tjeckien eller Finland. Det är därför vi gång på gång ser i hela Europa hur invandringskritiska partier skördar stora framgångar. Européerna är trötta på den politik som har förts och vill ha förändring.

När dödsskjutningarna nådde sin peak i Sverige 2022, efter åtta år av Socialdemokratiskt styre, sköts 63 personer till döds i Sverige. Det var flest per capita i EU och fler i Södertälje än i London. Det var en ökning med 232 procent på bara åtta år. Vi hamnade inte där för att vi lägger mindre pengar på skolan än andra EU-länder, för det gör vi inte. Vi hamnade inte där för att vi har färre fritidsgårdar än andra EU-länder, för det har vi inte. Vi hamnade inte där för att barn är fattigare i Sverige än i andra EU-länder, för det är de inte. Problemet stavas migration från länder med helt annan kultur och med helt andra värderingar än vi har i Sverige.

Vi hade inte behövt ha det så här, men naiva politiker har med berått mod låtit det ske. Nu är det upp till Sverigedemokraterna och den nya regeringen att ta ansvar och städa upp det som de andra har ställt till med. Tillsammans med regeringen har vi redan genomfört ett antal straffskärpningar, inte minst kopplade till de grova vapenbrotten där den som går med vapen på offentlig plats nu får spendera fyra år i fängelse. Det blir minst åtta år när dubbla straff för gängkriminella är på plats. Det är stor skillnad jämfört med ett år som var fallet för ett par år sedan.

Vi har gett de brottsbekämpande myndigheterna nya verktyg för att bekämpa brotten. Inte minst är det nu möjligt att avlyssna gängkriminella i preventivt syfte. Man kan utfärda vistelseförbud, och polisen kan inrätta visitationszoner för att komma åt både vapen och narkotika från kriminella. Polisen kommer snart att få möjligheten att beslagta ännu fler ägodelar från kriminella.

Asylinvandringen till Sverige är den lägsta på hela 2000-talet. Inte på ett kvarts sekel har den varit så låg som nu. Jämför man åren 2022 och 2023 ser man att fler personer från Somalia, Afghanistan och Syrien lämnar Sverige än flyttar hit. Vi har alltså en nettominusinvandring från dessa länder vars befolkning i Sverige är högt överrepresenterad vad gäller delaktighet i grov brottslighet. När Socialdemokraterna styrde Sverige var personer från dessa länder den största invandrargruppen. Nu är personer från Indien den största. Det är inte minst personer som arbetar inom Sveriges växande it-sektor. Tvåa och trea på listan är människor från Polen och Tyskland. Det spelar roll vem som styr Sverige.

Fru talman! Det brottsförebyggande arbetet är viktigt för att få ungdomar att inte välja en kriminell livsstil. Det största ansvaret ligger på familjen och individen själv. Men alla delar av samhället behöver göra vad de kan för att ge barn så goda uppväxtvillkor som möjligt, där inte minst formandet av goda värderingar är fundamentalt.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens proposition Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden. Lagförslaget syftar till att ge de brottsbekämpande myndigheterna bättre verktyg för att snabbt och effektivt kunna eftersöka personer samt lokalisera utlänningar som utgör en allvarlig säkerhetsrisk.

Nuvarande bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken har möjliggjort användning av hemlig övervakning av elektronisk kommunikation i syfte att lokalisera en skäligen misstänkt person med omedelbart intresse i en förundersökning eller att möjliggöra ett förhör, men alltså inte för att verkställa ett frihetsberövande av en misstänkt eller dömd person. Det möjliggör vi nu.

För att lokalisera en utlänning som inte fullgjort sin anmälningsskyldighet är det i dag möjligt att hämta in uppgifter om i vilket geografiskt område en viss kommunikationsutrustning finns eller har funnits men inte att hämta in andra typer av uppgifter eller använda hemliga tvångsmedel i syfte att hitta utlänningen. Även detta kommer nu att bli möjligt.

Att eftersökta personer påträffas och att påföljderna verkställs är viktigt av flera skäl. Inte minst handlar det om allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Staten ska ha både förmåga och handlingskraft att effektivt verkställa domar så att gärningsmän får stå till svars för sina brottsliga handlingar.

Det handlar också om medborgarnas trygghet. De eftersökta personerna kan vara allvarligt psykiskt sjuka eller våldsbenägna eller riskera att fortsätta begå brott. Vad gäller utlänningar kan det handla om presumtiva terrorister eller personer som kan utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet. Det kan också handla om att brott riskerar att preskriberas eller att misstänkta kan undanröja bevis eller påverka vittnen.

Hemliga tvångsmedel, såsom hemlig avlyssning, kameraövervakning, rumsavlyssning samt övervakning av elektronisk kommunikation, är viktiga delar av arbetet med att komma åt den organiserade brottsligheten. Här vidtar Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen ett antal åtgärder för att förbättra våra brottsbekämpande myndigheters möjlighet till användning av tvångsmedel.

Förutom dagens proposition om att kunna eftersöka dömda personer och lokalisera utlänningar som utgör en allvarlig säkerhetsrisk genomförde vi förra året den största förändringen av hemliga tvångsmedel i modern tid, då vi gjorde det möjligt att använda dem i preventivt syfte. Tack vare den nya lagstiftningen har polisen, redan efter tre månader med den nya lagen, gripit över 30 personer med hjälp av detta. Före mandatperiodens slut kommer vi också att göra det möjligt att rikta hemliga tvångsmedel mot minderåriga som begår grova brott.

I förslaget finns reservationer från Vänsterpartiet och ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna. De är oroliga över det intrång i den personliga integriteten som lagförslaget kommer att innebära för eftersökta och utlänningar som utgör en allvarlig säkerhetsrisk. Jag är inte orolig alls, herr talman. Deras personliga integritet är inte jätteintressant.

Att vi ser den här typen av förändringar först nu är kanske för att Sverigedemokraterna är med och styr Sverige. Tidigare har man uppenbarligen tagit hänsyn till kriminella individers väl och ve och deras personliga integritet snarare än till de skötsamma medborgarnas rätt att inte utsättas för brott.

Det kanske låter hårt, men den fasansfulla utvecklingen av den grova kriminaliteten i Sverige är inget som uppstått ur tomma intet. Den är skapad inte bara av politiska beslut utan också av avsaknaden av politiska beslut. Att inte vidta nödvändiga politiska åtgärder är faktiskt också ett beslut i sig.

Sverige har varit ett tryggt land. De som lyssnar på detta har säkert själva upplevt eller fått berättat för sig hur man förr inte behövde låsa cykeln eller ens låsa sitt hus när man gick hemifrån. Men sedan valde politiker i Sverige att inte låsa Sveriges gräns och att ha slappa fängelsestraff. Då blev det upp till medborgarna att låsa sina hus och skaffa larm med utryckning.

Redan för decennier sedan kunde man se att situationen inte var hållbar. Men det är först nu, när Sverigedemokraterna är med och styr Sverige, som de politiska beslut fattas som hade behövt fattas för många år sedan. Frågan vi diskuterar här gäller ett typiskt sådant. Varför har detta, en uppenbart rimlig åtgärd, inte genomförts tidigare? Det har uppenbarligen varit ett problem att kriminella hållit sig undan rättvisan. Men ändå har dessa åtgärder inte genomförts förrän nu.

Politik är att vilja. Men till skillnad från citatets upphovsman är vår vilja inte att skapa vare sig ett splittrat, mångkulturellt samhälle eller ett kravlöst kriminalvårdssystem, utan vi vill skapa ett tryggt och sammanhållet Sverige, där hemmets grundvalar är gemensamheten och samkänslan - ett Sverige där den skötsamma medborgarens rätt alltid går före de kriminellas.

Fru talman! En märklig grej från borgerliga politiker i allmänhet och liberaler i synnerhet är att man ofta kan vara väldigt nationalistisk när det gäller andra nationer än Sverige. När det gäller exempelvis Israel, Taiwan eller Ukraina har man väldigt starka synpunkter på folkets rätt till sitt eget land. Det har jag också, men det som skiljer oss åt är att vi också ser till svenskars rättigheter i Sverige.

Något som är väldigt tydligt och som vi har sett på senare tid är de många Palestinademonstrationer där det har ropats antisemitiska slagord. Där är liberaler snabbt ute och tycker att folk ska utvisas på grund av bristande vandel och att det behövs större insatser mot antisemitism, exempelvis. Låt mig vara tydlig: Jag håller helt med. Men vad gäller den växande fientligheten mot svenskar på grund av att de är svenskar har man inte kommit med ett enda förslag till åtgärd.

I min enfald trodde jag att flera av de saker vi har lyft här - exempelvis att utländska män har rånat, klätt av och förnedrat svenska killar samtidigt som de har kallat dem jävla svennar - skulle vara nog för att vidta åtgärder. Detsamma gäller exemplen från Tjärna ängar där somaliska flickor inte får umgås med svenska flickor på grund av hur de svenska flickorna lever. Men då händer ingenting.

Jag kan ju tänka mig hur man hade reagerat om det var tvärtom, det vill säga om unga svenska killar hade sökt upp, rånat och förnedrat utländska killar eller om svenska flickor inte hade fått umgås med utländska kompisar för sin familj. Hur hade man då reagerat från regeringens sida?

Fru talman! För att ge en tydligare bild av vad svenskfientlighet är kan man nämna det som Tobias Andersson precis nämnde, alltså rasism och fientlighet riktad mot svenskar eller folk som vill bli en del av den svenska gemenskapen. Man kan jämföra detta med exempelvis islamofobi, som är fientlighet riktad mot en ideologi, religion eller religiös åskådning, medan svenskheten ofta är medfödd eller en del av en stark kulturell identitet.

Jag skulle vilja att vi kort stannar till och tittar lite på kriminalstatistiken och vilka som är förövare och vilka som är brottsoffer. När vi tittar på de grova brotten kopplade till gängkriminalitet, såsom sprängningar och skjutningar, ser vi en tydlig bild av att både förövare och offer ofta är personer som antingen är födda i Sverige med utländska föräldrar eller har invandrat till Sverige.

Om vi tittar på andra grova brott mot personer, såsom ungdomsrån, ser vi att två av tre som rånar har någon form av utländsk bakgrund. Fyra av fem som utsätts har svensk bakgrund. När det gäller våldtäkter är utländska män överrepresenterade som förövare. Offren är oftast svenska kvinnor och flickor. När det gäller åldringsrån är äldre personer med svensk bakgrund oftast offer, och personer med utländsk bakgrund är oftast förövare.

Detta behöver inte vara ett tecken på att utländska kriminella sysslar med någon form av etnisk profilering vid brott, men jag tycker ändå att det sätter fingret på en debatt som har blivit väldigt skev. Om vi bryter ned siffrorna ser vi svart på vitt att många svenskar utsätts för brott av olika invandrargrupper i sitt hemland.

Fru talman! Jag har tidigare debatterat frågorna om svenskfientlighet och hatbrott mot svenskar med den förre justitieministern Morgan Johansson och den nuvarande justitieministern Gunnar Strömmer och nu också med statsrådet Paulina Brandberg. Alla tre har varit tydliga med att all typ av rasism och fientlighet ska bekämpas. Där är vi helt överens.

I andra debatter, där det är fråga om antisemitism, afrofobi eller islamofobi, kan statsråden utan problem peka på att exempelvis afrofobi ska bekämpas, men när det gäller debatten om svenskfientlighet pratar man mer i generella termer om att alla former av fientlighet ska bekämpas.

Jag förstår att det blir en lite semantisk diskussion, men när det är ett mönster att andra partier inte vill genomföra åtgärder mot svenskfientlighet blir frågan aktuell, inte minst när regeringen i nästa stund säger sig vilja ha en hög ambitionsnivå, ta fram kunskap och skapa förutsättningar.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Ser ministern svenskfientligheten som ett problem, och är ministern beredd att sätta in några som helst åtgärder mot svenskfientlighet? Nu pratar jag inte om fientlighet i generella termer utan om den som riktar sig mot personer därför att de är svenska.

Fru talman! För ett antal veckor sedan inkom jag med en skriftlig fråga till statsrådet Paulina Brandberg. I svaret skriver statsrådet att Sverige ska vara ett land fritt från rasism och hatbrott. Vidare skriver statsrådet att den måste bekämpas med full kraft, att den aldrig är acceptabel, oavsett vem den riktas mot, och att det arbete som regeringen gör är viktigt för att kunna fortsätta med en hög ambitionsnivå.

Statsrådet nämner också att en viktig del av arbetet mot rasism, annan främlingsfientlighet och diskriminering framöver handlar om att ta fram kunskap och skapa förutsättningar för att den ska kunna användas av berörda aktörer. Den nationella planen mot rasism beslutades 2016. Med utgångspunkt i planen och dialoger med civilsamhället har särskilda åtgärdsprogram mot afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi och rasism mot samer tagits fram.

Med tanke på svaret i den skriftliga frågan, att rasism aldrig är acceptabel oavsett vem den riktas mot och att en viktig del av arbetet framöver handlar om att ta fram kunskap och skapa förutsättningar för berörda aktörer, vore det enligt mig rimligt om även en åtgärdsplan mot svenskfientlighet togs fram. Svenskfientligheten drabbar ju inte bara personer med svensk bakgrund utan också personer med utländsk bakgrund som valt att anpassa sig till en svensk identitet, kultur eller livsstil. Problemet har blivit alltmer omfattande i takt med att svenskar blivit en minoritet i allt fler kommuner, stadsdelar och skolor.

Det som ofta lyfts fram i debatten som den grövre formen av svenskfientlighet är de många förnedringsrån som utspelat sig på senare tid, där många av förövarna uttryckt starkt svenskfientliga motiv gentemot offret. Men vi har också vardagsexempel som dem som lyfts i polisrapporten Områdesdokument Tjärna Ängar 2019. Där står bland annat: "Områdespoliserna beskriver att somaliska unga flickor inte får umgås med svenska flickor. Anledningen till det är att de svenska flickorna beskrivs som 'horor' utifrån sitt leverne, bland annat klädstilen." Liknande formuleringar finns i senare områdesrapporter.

Ett annat exempel från just 2019 gällde en man från just Tjärna Ängar, som blev så illa behandlad på grund av sitt svenska ursprung att han valde att flytta därifrån.

För mig är det alldeles uppenbart att det behövs en tydlig strategi från regeringen när det gäller hur man ska komma till rätta med de svenskfientliga attityder och de svenskfientliga brott som svenskar tvingas möta i det mångkulturella Sverige. Om man vill lösa integrationen, vilket ministern och Liberalerna vill, behöver svenskfientliga attityder upphöra och svenskheten vara något som personer som kommit till vårt land ska sträva efter snarare än förakta.

Regeringen lyfter redan i dag fram åtgärdsprogram mot afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi och rasism mot samer. Ministern är tydlig med att hon inte vill ha ett åtgärdsprogram mot svenskfientlighet. Men när regeringen nu tar fram en ny handlingsplan mot rasism och hatbrott, är statsrådet och regeringen då beredda att inkludera svenskfientligheten i denna handlingsplan?

Fru talman! I nästan hela mitt politiska liv har jag varit i opposition. Det är enkelt att vara i opposition, enkelt att klaga på det den styrande regeringen gör, enkelt att komma med egna förslag och enkelt att konstatera att om bara vi fick styra skulle vi styra upp det här landet.

Jag ska inte påstå att det har varit enkelt, men vi har fått mycket gjort inom processrätten på kort tid. Insatser som borde ha gjorts för snart 14 år sedan när Sverigedemokraterna för första gången lade fram dessa förslag i Sveriges riksdag blir nu med Sverigedemokraterna vid rodret äntligen verklighet.

I juli förra året sänktes gränsen för obligatorisk häktning till ett och ett halvt år. Det innebär att exempelvis rånare automatiskt blir häktade. Denna gräns ska ned till ett år före mandatperiodens slut.

Sedan oktober kan polisen använda sig av hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning i preventivt syfte. På bara ett halvår har över 30 personer gripits tack vare den nya lagstiftningen.

I år får polisen tillgång till ytterligare 2 500 kameror - en femdubbling. De får använda sig av ansiktsigenkänning, automatisk avläsning av registreringsskyltar och ökad möjlighet att använda både drönare och Trafikverkets kameror.

Vi kommer under mandatperiodens gång att göra det möjligt att vittna anonymt för att komma åt ännu fler av de gängkriminella.

Fru talman! Detta är bara början inom området för de processrättsliga frågorna. Paradigmskiftet fortsätter.

I dag debatterar vi, som sagt, just de processrättsliga frågorna. Justitieutskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, framför allt med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. Motionsyrkandena handlar bland annat om kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, häktning och själva domstolsprocessen.

De processrättsliga frågorna är och kommer att vara viktiga i den kommande kampen för att steg för steg stävja den ökade kriminaliteten i Sverige. Därför är det min uppfattning, fru talman, att vi under denna mandatperiods gång kommer att komma långt med att just skärpa straffen för de kriminella men att mycket av diskussionen därefter kommer att handla om på vilket sätt vi lyckas lagföra de personer som gör sig skyldiga till brott.

"Vad gör ni här?" Ja, man kan verkligen förstå frustrationen från de anhöriga i Skärholmen efter oppositionsledarens besök i torsdags. Ett pressmeddelande skickas ut om att man ska besöka brottsplatsen för det fruktansvärda mordet på Mikael framför hans tolvåriga son. Men när man sedan konfronteras ber man journalisterna att stänga av sina kameror. Jag förstår frustrationen.

Vi har haft en växande kriminalitet i Sverige. Dessa problem började inte 2022 efter åtta år av socialdemokratiskt styre och en peak i antalet dödsskjutningar i Sverige. Problemen började inte heller 2015. Den som inte har varit naiv har kunnat se problemen växa under en betydligt längre tid än så.

Samma dag som mordet på Mikael inträffade röstade Socialdemokraterna nej till att införa visitationszoner. De kommer att rösta nej till möjligheten att vittna anonymt. De vill inte ha dubbla straff för gängkriminella. Deras regeringsalternativ var inte överens om våra åtgärder om att kunna använda hemlig avlyssning i preventivt syfte, om att vi ska ha ungdomsfängelser, om att vi ska ha en skärpt migrationspolitik med mera.

I stället ser vi personer på vänstersidan åter gapa efter fler fritidsgårdar, och Socialdemokraterna vill åter ha blocköverskridande samtal. Men, ärligt talat, vad är det för mening med blocköverskridande samtal med en opposition som vägrar att ta i med hårdhandskarna mot gängen, som hellre poserar framför kameror än att rösta för ordentliga åtgärder, som från och till vill låta tuff i retoriken, men som springer och gömmer sig från de debatter där man ska rösta nej till de förslag som kommer att innebära tuffa åtgärder mot just gängen?

Fru talman! Det är de kriminella som ska vara rädda, inte folket.

Fru talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för svaret. Det känns som att ministern och jag drar åt samma håll, och det är ju bra. Så var det inte under den förra mandatperioden när man hade interpellationsdebatter med den förra justitieministern.

Det är positivt att vi nu har en regering som ihop med Sverigedemokraterna är redo att ta dessa frågor på allvar. Kriminalpolitiken är en av de största delarna av Tidöavtalet. Väljarna anser att det är den just nu viktigaste politiska frågan samtidigt som Sverigedemokraterna och Moderaterna är de två partier som har högst förtroende i dessa frågor.

Mycket är som sagt på gång. Bara nu den kommande månaden gör vi det enklare att vräka kriminella. I juni träder den nya förverkandelagstiftningen i kraft, vilket kommer att göra det enklare för våra brottsbekämpande myndigheter att beslagta kriminellas egendomar. Steg för steg gör vi det mindre och mindre attraktivt att välja en kriminell livsstil.

Vad gäller frågan som diskuteras i den här debatten ser jag fram emot att gå vidare med och genomföra Preskriptionsutredningens förslag om att förlänga preskriptionstiden vid mord från 15 till 25 år. Jag ser också fram emot det andra ledet - den nya utredning som eventuellt kan göra att preskriptionstiden för mord helt tas bort, även om den misstänkte var under 18 år vid brottstillfället.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

För att fortsätta diskussionen om preskription uppmärksammades för något år sedan ett fall i Göteborg där ett mord begåtts i en tygbutik 2005. Dna från den misstänkta kunde anträffas på platsen, men en matchning hittades först för ungefär ett år sedan. Då hade det gått 18 år sedan mordet, och eftersom den misstänkta var 17 år när mordet begicks var brottet preskriberat. Mördaren undkom alltså straff eftersom hon i över 15 år hade lyckats undgå upptäckt. För mig och även justitieminister Gunnar Strömmer är detta väldigt upprörande - och när något är upprörande får man som politiker se till att göra något åt det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Preskriptionsutredningen föreslog en ökad preskriptionstid i dessa fall från 15 till 25 år. Men ponera att det har gått 26 år innan gärningsmannen upptäcks. Då hade det varit precis samma situation som nu, med en person som inte kan dömas på grund av att preskriptionstiden löpt ut. Därför ser jag snarare ett behov av att preskriptionstiden helt avskaffas för unga mördare än att den förlängs. Men det som vi gör nu i ett första steg är ett bra och rimligt steg.

Som ministern var inne på i sitt första anförande gör den tekniska och forensiska utvecklingens framsteg att fler brott kan uppklaras. Detta ökar rättssäkerheten; inte minst kan fler brott uppklaras som begicks för länge sedan.

Ett problem med det tidigare nämnda fallet var att kvinnan som alltför sent kopplades till mordet hade varit misstänkt för ett flertal brott men inte topsades förrän efter 18 år. Hade man gjort det tidigare hade mordet kunnat klaras upp tidigare. Det visar på vikten av att man aldrig ska tveka om att använda de tekniska verktyg som finns närhelst det är möjligt.

Argumenten för preskriptionstid är ofta att brottet inte kommer att gå att lösa för att det har gått för lång tid, att gärningsmannen inte för evigt ska gå omkring med ett straffhot eller att gärningsmannen efter en lång tid har ordnat upp sitt liv. Vid just mord eller andra väldigt grova brott anser jag dock att alla dessa argument faller. Rättvisa och upprättelse måste väga tyngre.

Jag förstår om ministern inte vill föregripa den framtida utredningen och inte heller kan utesluta att preskriptionstiden alltid ska avskaffas vid mord, men skulle ministern kunna ge sin syn på om han ser några nackdelar med en helt avskaffad preskriptionstid?

Fru talman! De senaste årens ökning av dödsskjutningar och sprängningar har fått Sverigedemokraterna och regeringen att vidta hårdare åtgärder mot kriminaliteten. Under den tidigare socialdemokratiska regeringen ökade exempelvis antalet dödsskjutningar med 232 procent på bara åtta år.

I januari införde vi dubbelt straff för grovt vapenbrott, och sedan tidigare har ungdomsrabatten avskaffats vid grov brottslighet. Men som ministern var inne på är mer att vänta. Inte minst kommer vi under denna mandatperiod att införa dubbla straff för gängkriminella, vilket kommer att göra det ännu mindre attraktivt att välja en kriminell livsstil. En person som döms för exempelvis grovt vapenbrott kan då få minst åtta års fängelse, vilket kan jämföras med ynka ett års fängelse som var fallet för bara ett par år sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inte minst sedan ungdomsrabattens avskaffande vid grova brott har vi sett en tydlig trend att ungdomar som är under 18 år är inblandade i grova våldsbrott. Det är mer riskfyllt för personer som är 18 år eller äldre att begå grova brott eftersom personer mellan 18 och 21 år nu kan få livstids fängelse. Kanske är det därför det numera hör till vanligheterna att personer som är under 18 år är inblandade i skjutningar. Straffet avskräcker helt enkelt de äldre.

Uppklaringsnivån för de grova våldsbrotten har förbättrats sedan Sverigedemokraterna och regeringen tog över makten. Stockholmspolisen rapporterar att man har gått från en uppklaring på cirka 15 procent till dagens siffra på över 70 procent.

Men sannolikt går många mördare fria. Många mord är ouppklarade, och sannolikt var flera av skyttarna under 18 år när morden begicks. I dag är preskriptionstiden för mord 15 år om den misstänkte var under 18 år vid brottstillfället. Det innebär att vi i framtiden sannolikt kommer att hamna i fler situationer där gärningsmannen vid brottstillfället var minderårig och därför kan undkomma straff när preskriptionstiden löper ut.

Min uppfattning är att det är principiellt viktigt för brottsoffrets närstående att få upprättelse i form av att en gärningsman döms för det mord han begått. Att gärningsmannen var under 18 år vid brottstillfället spelar mindre roll.

Kriminalvård i Sverige handlar inte bara om inlåsning för att hålla farliga människor borta från våra gator och om att i den mån det är möjligt få gärningsmän att bli goda samhällsmedborgare. Det handlar också om rättvisa, inte minst för anhöriga till mordoffer. Den som har begått en sådan grov handling ska få ett straff för det den gjort. De anhöriga ska få upprättelse, vilket de aldrig helt kommer att få eftersom de aldrig får tillbaka sin son, dotter, bror eller syster. Det minsta man kan begära från samhällets sida är att gärningsmannen straffas för det som gärningsmannen har gjort. Att gärningsmannen vid tillfället var under 18 år spelar som sagt ingen som helst roll, enligt mig.

Ministern vill i ett första led genomföra Preskriptionsutredningens förslag att öka preskriptionstiden från 15 till 25 år, vilket är bra. Men ser ministern en möjlighet att efter ny utredning och i ett andra led helt avskaffa preskriptionstiden för mord för personer under 18 år?

Herr talman! Kampen mot kriminaliteten och återupprättandet av det trygga Sverige är vår tids stora frihetsfråga. För att möjliggöra detta krävs inte bara en kraftigt begränsad migration och att fler lämnar landet än invandrar och ett ensidigt fokus på strängare straff utan också ökade möjligheter för våra brottsbekämpande myndigheter att både upptäcka brott och samla in bevis för att kunna döma fler personer.

Friheten för den stora massan, vi svenskar som gör rätt för oss, är beroende av ofriheten för dem som bidrar till att göra Sverige till ett mer otryggt land. Det är av denna anledning vi har fängelser där vi låser in människor under olika lång tid beroende på vilka brott de begått, vissa under kort tid och andra på livstid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2022

Det är när vi får bort farliga människor från gatorna som samhället blir tryggare. Det gör vi genom olika typer av förebyggande insatser för att människor inte ska välja ett kriminellt liv, men för vår del i justitieutskottet handlar de brottsförebyggande insatserna framför allt om att ge våra myndigheter fler verktyg för att kunna upptäcka brott samt, inte minst, möjlighet till inlåsning. Sitter du i fängelse är det svårt att begå brott eller rekrytera andra till brottslig verksamhet.

I dag debatterar vi redovisningen av användningen av hemliga tvångsmedel under 2022. Det gäller våra brottsbekämpande myndigheters möjligheter till övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning. Det är ett nödvändigt ont som minskar friheten för Sveriges brottsaktiva men som ökar möjligheten för våra myndigheter att upptäcka brott och samla in bevis för att kunna döma fler personer. Det är nödvändiga åtgärder som gör Sverige till ett tryggare och därmed friare land.

Herr talman! Som en konsekvens av den ökade kriminaliteten i samhället ser vi i redovisningen att användningen av hemliga tvångsmedel har ökat på senare år. Med fler brottsaktiva människor på våra gator blir konsekvensen att fler människor övervakas, på goda grunder, och fler kommer det förmodligen att bli.

I Tidöavtalet är Sverigedemokraterna och regeringen överens om fler åtgärder som kommer att göra att hemliga tvångsmedel kommer att användas både oftare och i fler situationer än i dag. Sedan den 1 oktober förra året är det möjligt att avlyssna personer inom den gängkriminella miljön i preventivt syfte, och Tidöpartierna är överens om att också göra det möjligt att avlyssna personer som är under 15 år.

Herr talman! 232 procent. Det var ökningen av antalet dödsskjutningar under den rödgröna regeringen, från 19 dödsskjutningar år 2014 till 63 år 2022. Den förra regeringen gav oss flest dödsskjutningar per capita i hela EU, sex gånger fler än i våra nordiska grannländer tillsammans, fler än i Storbritannien och fler bara i Södertälje än i hela London.

Herr talman! Det är denna oreda som Sverigedemokraterna och den nya regeringen har att reda ut, och med hjälp av Tidöavtalet tar vi de första stegen mot ett tryggare Sverige.

Många av de frågor som nu blir verklighet är sådana som Sverigedemokraterna sedan länge drivit i Sveriges riksdag, frågor som egentligen hade behövt vara på plats för länge sedan.

I januari dubblade vi straffen för grovt vapenbrott. Nu får de som går med vapen på öppen gata minst fyra års fängelse. När dubbla straff för gängkriminella är på plats kommer de att få sitta i minst åtta år. För några år sedan låg minimistraffet på ynka ett års fängelse.

I februari infördes preventiva vistelseförbud. I mars inför vi möjligheten till att upprätta visitationszoner. I april inför vi stärkt skydd för vissa polisanställda. I maj inför vi ökade möjligheter att vräka kriminella. I juni får vi en ny förverkandelagstiftning så att polisen kommer att kunna ta ännu fler ägodelar från kriminella. I juli kommer vi att få ännu fler hemliga tvångsmedel på plats.

Herr talman! Mycket är på gång. Sverigedemokraterna och regeringen är på god väg att skapa ett både tryggare och friare Sverige.

Herr talman! Tack till justitieministern för ett bra svar! Vi har polisbrist i Sverige. Det är ett arv från tidigare regeringar som Sverigedemokraterna och den nuvarande regeringen nu försöker rätta till.

Jag skulle säga så här: Vi behöver all kompetens vi kan få till yrket. Man ska ställa höga krav på dem som söker till utbildningen, och intresset behöver vara ännu högre än det är nu. Men med det sagt behöver inte andelen vissa specifika grupper vara högre, vare sig det är män, kvinnor, folk med svensk bakgrund, folk med utländsk bakgrund eller någonting annat. För min del är inte det intressant.

Det enda intressanta är att vi kan få fler personer med tillräcklig kompetens att vilja bli poliser. Det är enligt mig den enda sunda och liberala inställning som vi bör förhålla oss till.

Alla har som sagt samma möjlighet att söka. Förmodligen kommer den grupp som söker inte att spegla samhället eftersom människor har olika intressen och olika mål. Det spelar dock inte så stor roll. Det viktiga är att möjligheterna att bli polis har varit och är samma och att kraven är lika oavsett kön och bakgrund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utifrån den grundinställningen tycker jag att vi alla arbetar gemensamt för att så många som möjligt ska vilja bli polis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har en dröm: att mina små barn en dag ska leva i ett land där de inte blir bedömda efter färgen på sin hud utan efter sin karaktär. Ibland när jag lyssnar på förslag om olika kvoter eller om att sammansättningen av människor inom olika yrken ska spegla samhället - alltså när politiker lägger vikt vid människors ursprung snarare än vid deras vilja eller kompetens - undrar jag om de kanske helt enkelt har glömt bort Martin Luther Kings berömda ord. Det kanske kommer som en överraskning, men vad gäller människors rätt till lika möjligheter är jag väldigt liberal.

Precis som Petter Löberg nämnde i sin interpellation har runt 7 procent av poliskåren utländsk bakgrund. I befolkningen som helhet är andelen ungefär fyra gånger så stor. Då är frågan: Vad spelar det egentligen för roll? Personer med utländsk bakgrund har ju precis samma möjlighet att söka till polisutbildningen som personer med svensk bakgrund har. Att siffrorna ser ut som de gör handlar helt enkelt om människors fria val. Uppenbart har personer med utländsk bakgrund på gruppnivå inte lika stort intresse av att bli polis.

Det är skillnad på lika möjligheter och lika utfall. Möjligheten att bli polis ska vara lika - hur utfallet blir är inte lika intressant. Det är inte konstigare än att en stor majoritet av sjuksköterskorna och förskollärarna är kvinnor medan en stor majoritet av lastbilschaufförerna och lagerarbetarna är män. Sedan kanske vi hade önskat att situationen var annorlunda och att den speglade samhället i större utsträckning, men detta är trots allt konsekvensen av människors fria val och vilja. Låt så vara!

I argumentationen om varför det skulle vara viktigt med fler personer med utländsk bakgrund inom poliskåren nämns ofta att detta skulle ge högre legitimitet och att förtroendet mellan polisen och minoritetsgrupper skulle vara skadat. Problemet här, som jag ser det, är följande: Om det nu är så att personer i exempelvis vissa förorter har mer förtroende för personer med utländsk bakgrund än för personer med svensk bakgrund säger det, precis som Katja Nyberg sa, mer om dem än om den svenska polisen. Det är ju i så fall vissa minoritetsgruppers inställning till majoritetssamhället och till svenskar som behöver förändras.

Om jag exempelvis ringer till Försäkringskassan och får prata med någon med utländsk bakgrund har jag inte mindre förtroende för den personen för att jag är svensk, men av någon anledning resonerar vissa så när det gäller frågor som är kopplade till polisen. Dessutom bor vi ju i Sverige, och då får man finna sig i att många som jobbar inom polisen har svensk bakgrund.

Frågan om representation är alltså felställd; detta borde snarare ses omvänt. Vi ska inte intervenera mot människors fria vilja. Andelen med utländsk bakgrund inom polisen är ett resultat av människors intresse för yrket.

Min fråga är snarare varför lösningen på vissa människors misstro mot polisen skulle vara att andelen med svensk bakgrund inom polisen minskas. Och om detta är lösningen, vad säger det då om de personer som misstror polisen eller har mindre förtroende för polisen på grund av polisernas etniska bakgrund?

Fru talman! Jag hör vad ministern säger - han har förtroende för Kriminalvårdens arbete. Det har jag också. Men är det verkligen rimligt att samtyckesdelen gällande placering av personer av motsatt kön tas bort?

För att återkoppla till Anna Wallentheims egen fråga i interpellationen: Hur säkerställer ni säkerheten för de intagna på kvinnoanstalterna när man nu gör det enklare för de män som anser sig vara kvinnor att hamna på den typen av anstalter?

Vi får helt enkelt hoppas att Sverige inte tvingas uppleva situationer som de i exempelvis Skottland och New Jersey. Men det finns ett enkelt sätt att undvika situationer som dessa, och det är helt enkelt att män som fötts som män sitter på anstalter för män och att kvinnor som fötts som kvinnor sitter på anstalter för kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just denna typ av könsbytesdiskussioner har kommit att betraktas som en del av något slags kulturkrig. Jag vill understryka att det inte är min intention att bedriva något sådant. I Sverige har vi länge haft kulturen att vi placerar män på anstalter för män och kvinnor på anstalter för kvinnor. Jag skulle inte säga att det är jag som bedriver någon form av kulturkrig. Snarare är det så att jag försvarar den kultur som rått. Min uppfattning är att den som bedriver kulturkrig är den som vill förändra den rådande kultur som vi har och som tycker att det ska bli enklare att byta kön och enklare att hamna på en anstalt för det motsatta könet. Men vad vet jag? Jag kan konstatera att det är en mycket märklig värld vi lever i.