Fru talman! Det är mycket glädjande att höra ledamoten berömma regeringens strategi för att i allt väsentligt vara korrekt. I strategin framhålls en orsaksanalys av brottsligheten, vilket är väldigt betydelsefullt. En verkningsfull politik med rätt åtgärder kräver nämligen först och främst en korrekt orsaksanalys. Det gäller alla politikområden, inte minst kriminalpolitiken. Det kan låta självklart men har länge saknats i svensk politik.

Den förra regeringen, Ardalan Shekarabis regering, försökte åstadkomma ett nationellt brottsförebyggande program i en skrivelse som kallades Tillsammans mot brott. Det var ett sammelsurium av diverse åtgärder, men orsaksanalys saknades helt.

Ardalan Shekarabi talar med stor självsäkerhet om vilka åtgärder som behövs och vilka åtgärder som kan utvecklas på olika sätt. Jag vill därför gärna höra honom beskriva sin och Socialdemokraternas analys av brottslighetens grundorsaker.

Fru talman! Jag tror att de som ser debatten på tv eller sitter på läktaren inte blev klokare av detta svar. Den ärade ledamoten Ardalan Shekarabi säger att alla faktorer behöver inkluderas i en omfattande analys - ett svammel som inte ger något som helst rakt svar på frågan. Men det följer en socialdemokratisk tradition där man ofta och gärna inleder förslag och rapporter om brottsförebyggande politik med att brottslighet är komplext. Ja, brottslighet är komplext. Men man kan ändå försöka att förklara vad den beror på.

Jag välkomnar att det åtminstone fanns ett minimum av konkretion i svaret och att Ardalan Shekarabi nämnde migrationen, som är en av flera faktorer som har haft stor påverkan. Migrationen har ju orsakat ett utanförskap och en minskad social stabilitet, vilket har försämrat föräldrars möjlighet att fullgöra sitt föräldraansvar och därmed skolans förutsättningar att upprätthålla ordning och reda och bibringa eleverna sunda värderingar.

Jag ska försöka hjälpa ledamoten att ge ett lite rakare svar på frågan. Ett kortfattat svar på 30 sekunder kunde ha varit: Ja, frågan är komplex, och det finns väldigt många faktorer. Men socioekonomiska faktorer, som de senaste årens debatt uppehållit sig vid, räcker inte som förklaring, utan ytterst förklaras brottslighet med den enskilde individens moral. Men vi föds inte onda eller goda, utan vår moral och våra värderingar formas under uppväxten. Här påverkar föräldrar, kamrater, skola med mera.

Det var ett försök till ett något mer konkret svar, och du får gärna fylla på.

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Barriärer mot brott - en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet.

I regeringens skrivelse presenteras inriktningen för det brottsförebyggande arbetet inom olika områden för att möta de omfattande utmaningar med kriminalitet och otrygghet som finns i vårt land. Skrivelsen är indelad i fem delar, men låt mig först inleda med ett citat.

"Sveriges stora framsteg är svenska folkets verk. Det Sverige som utvecklats på gott och som vi känner stolthet och tacksamhet över är ett resultat av våra förfäders arbetsinsatser, av deras flit och resonliga samarbetsvilja och naturligtvis av de stora svenskar som trätt fram ur folkdjupet. Fast vi ska inte förhäva oss i nationell självtillräcklighet utan ständigt ha i minnet den stora tacksamhet vi står till vår omvärld varifrån vi fått många värdefulla lån och hämtat många ovärderliga idéer och impulser. Naturligtvis har även Sverige tidigt haft invandrare, som tillfört vårt land yrkesskicklighet och duglighet och även stimulerat vår kultur. Man ska dock komma ihåg att denna invandring har varit begränsad, kostnadsfri och välmotiverad."

Detta tror jag att många som lyssnar på denna debatt kan hålla med om, och faktum är att detta, något nedkortade, citat kommer från Sverigedemokraternas första partiprogram från 1989.

Varför lyfter jag då fram detta? Jo, för att åtgärder på migrationsområdet är en av de fem delar betänkandet tar upp som behöver hanteras för att motverka kriminalitet och annan brottslighet i Sverige.

Mig veterligen är det första gången som Sverige på regeringsnivå, i den här typen av dokument, lyfter fram migrationspolitiken som en av orsakerna till den ökade kriminaliteten och otryggheten i Sverige.

För vårt parti har det varit en lång resa. Det är en resa som egentligen bara har börjat men som nu på riktigt sätter spår både i svensk lagstiftning och i de strategier Sverige antar för att, som i det här fallet, motverka kriminaliteten i Sverige. Situationen är skapad av politiska beslut men också av avsaknaden av politiska beslut.

De andra fyra delarna handlar om en stark arbetslinje, ökad delaktighet och trygghet i så kallade utsatta områden, åtgärder för stärkt folkhälsa samt förebyggande arbete i skolan. Även här har regeringen kommit fram till balanserade ståndpunkter.

Fru talman! Jag påpekar ofta i debatter om förebyggande arbete mot brott att det största ansvaret för valet av en kriminell livsstil ligger på den enskilda individen. Av alla personer i Sverige som växer upp under tuffa förhållanden med exempelvis trångboddhet, en frånvarande pappa eller föräldrar som saknar arbete är det trots allt få som väljer den kriminella vägen. De flesta tar vara på de möjligheter som Sverige erbjuder. Vi har en utbyggd fritidsverksamhet, föreningslivet är starkt etablerat och vi erbjuder avgiftsfri utbildning upp till universitetsnivå. Det finns helt enkelt inga skäl eller ursäkter att välja den kriminella vägen.

Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta prata invandringspolitik och dess konsekvenser för den ökade kriminaliteten i Sverige och egentligen hela Västeuropa. Trenden är inte bara närvarande i Sverige utan påverkar alla västeuropeiska länder som haft en hög invandring från Mellanöstern och Afrika. Den grova kriminaliteten, det ständigt närvarande terrorhotet och att personer från rivaliserande gäng skjuter varandra på öppen gata är direkt kopplat till migrationen. Det är därför vi inte ser detta på samma sätt i länder som Polen, Tjeckien eller Finland. Det är därför vi gång på gång ser i hela Europa hur invandringskritiska partier skördar stora framgångar. Européerna är trötta på den politik som har förts och vill ha förändring.

När dödsskjutningarna nådde sin peak i Sverige 2022, efter åtta år av Socialdemokratiskt styre, sköts 63 personer till döds i Sverige. Det var flest per capita i EU och fler i Södertälje än i London. Det var en ökning med 232 procent på bara åtta år. Vi hamnade inte där för att vi lägger mindre pengar på skolan än andra EU-länder, för det gör vi inte. Vi hamnade inte där för att vi har färre fritidsgårdar än andra EU-länder, för det har vi inte. Vi hamnade inte där för att barn är fattigare i Sverige än i andra EU-länder, för det är de inte. Problemet stavas migration från länder med helt annan kultur och med helt andra värderingar än vi har i Sverige.

Vi hade inte behövt ha det så här, men naiva politiker har med berått mod låtit det ske. Nu är det upp till Sverigedemokraterna och den nya regeringen att ta ansvar och städa upp det som de andra har ställt till med. Tillsammans med regeringen har vi redan genomfört ett antal straffskärpningar, inte minst kopplade till de grova vapenbrotten där den som går med vapen på offentlig plats nu får spendera fyra år i fängelse. Det blir minst åtta år när dubbla straff för gängkriminella är på plats. Det är stor skillnad jämfört med ett år som var fallet för ett par år sedan.

Vi har gett de brottsbekämpande myndigheterna nya verktyg för att bekämpa brotten. Inte minst är det nu möjligt att avlyssna gängkriminella i preventivt syfte. Man kan utfärda vistelseförbud, och polisen kan inrätta visitationszoner för att komma åt både vapen och narkotika från kriminella. Polisen kommer snart att få möjligheten att beslagta ännu fler ägodelar från kriminella.

Asylinvandringen till Sverige är den lägsta på hela 2000-talet. Inte på ett kvarts sekel har den varit så låg som nu. Jämför man åren 2022 och 2023 ser man att fler personer från Somalia, Afghanistan och Syrien lämnar Sverige än flyttar hit. Vi har alltså en nettominusinvandring från dessa länder vars befolkning i Sverige är högt överrepresenterad vad gäller delaktighet i grov brottslighet. När Socialdemokraterna styrde Sverige var personer från dessa länder den största invandrargruppen. Nu är personer från Indien den största. Det är inte minst personer som arbetar inom Sveriges växande it-sektor. Tvåa och trea på listan är människor från Polen och Tyskland. Det spelar roll vem som styr Sverige.

Fru talman! Det brottsförebyggande arbetet är viktigt för att få ungdomar att inte välja en kriminell livsstil. Det största ansvaret ligger på familjen och individen själv. Men alla delar av samhället behöver göra vad de kan för att ge barn så goda uppväxtvillkor som möjligt, där inte minst formandet av goda värderingar är fundamentalt.

Fru talman! För mig och Vänsterpartiet är det självklart att det brottsförebyggande arbetet behöver stärkas för att vi ska kunna komma till rätta med kriminalitet och otrygghet i samhället. Jag är därför i princip positiv till att regeringen nu har presenterat en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet. Men jag kan ändå konstatera att min och regeringens syn skiljer sig åt på flera avgörande sätt.

Strategin bygger på Tidöavtalet och visar återigen Sverigedemokraternas stora inflytande på regeringen. Strategin innebär förvisso ett visst komplement till de senaste årens ensidiga prioritering av repressiva åtgärder med straffskärpningar och ökat användande av hemliga tvångsmedel. Det är enligt forskningen inte det som verkligen biter på kriminaliteten.

Det måste givetvis finnas straff. Ska vi följa forskningen är möjligheterna till rehabilitering och återanpassning av dem som har blivit fängslade oerhört viktigt. Men det är ännu viktigare att vi verkligen satsar på den förebyggande verksamheten i bred bemärkelse.

Regeringen arbetar utifrån tre strategier när den lägger upp sitt mönster för hur detta skulle kunna ske. Jag kan tycka att det ligger poänger i att se det så brett strukturellt till att börja med och att sedan mer fokusera på själva problemområdet.

För att verkligen minska brottsligheten och den grova kriminaliteten behöver vi stärka den gemensamma politiska viljan att minska klassklyftorna. De har ökat dramatiskt under senare år. Det visar sig också forskningsmässigt att man i mer jämlika samhällen har färre brott.

Det handlar också om att klyftorna har ökat under senare år under den nuvarande regimen. Det blir glapp. Ökade klyftor ökar risker för att vi ska skapa tillfällen för brott. Det är inte automatiska samband. Det är nog ingen som påstår att enbart för att du är underprivilegierad så begår du brott. Men riskerna ökar.

Det är här vi behöver begränsa riskerna och förhindra rekrytering av barn och unga till kriminalitet och ytterst till gängkriminaliteten. Det brottsförebyggande arbetet måste börja med en väl utbyggd välfärd för alla, inte minst i politiskt eftersatta områden.

Här gäller det verkligen att man kombinerar ambitionerna som också regeringen tycks ha med tillräckliga resurser i stället för att göra återkommande besparingar på offentlig sektor. Skolan, inklusive förskolan, och fritidsaktiviteter behöver förstärkas, och det med kraft.

Ungdomar måste få möjligheter att utveckla kompetenser, utöva sportaktiviteter, göra kulturella saker och så vidare. Här behövs det ett brett samarbete med civilsamhället och väldigt gärna näringslivet. Det börjar kliva fram och säga: Vi kan erbjuda insatser. Vi kan hjälpa till under sommarloven. Vi kan erbjuda sommarjobb. Det har bland annat skett från Nordea som bank att man vill agera så. Fler borde följa sådana exempel.

Jag har flaggat för att jag inte är helt nöjd med vad regeringen presenterar. Jag är till dels oroad över att vissa av åtgärderna inte innebär lösningar utan kanske till och med riskerar att öka otrygghet och segregation och att begränsa tilliten.

Man lyfter fram vissa positiva saker. Det vill jag först och främst markera. Det handlar om kunskap och att man bygger på forskning. Men gör det då på riktigt.

Man markerar samhällsplaneringen, något som är oerhört viktigt. Vi kan göra som vissa kommuner och hela tiden tänka integration. Man bygger inte enbart hyresrätter eller villor i ett område, utan man ser till att det finns hyresrätter, bostadsrätter, radhus och villor. Då skapar vi möjligheter till en automatisk integration. Det blir en positiv mix.

Regeringen lyfter också fritiden, skola och öppen förskola på ett bra sätt. Men sedan kommer det frågor som man kan fundera över om det måste vara så. I skolan markerar man disciplinära åtgärder. Då kommer det repressiva tillbaka. Arbetslinjen markeras av en misstro mot en inställning som jag inte känner igen bland någon av de invandrare jag känner. Det är många som tvärtom uttrycker en oerhörd glädje över att kunna få en praktikplats eller förstås ännu hellre en anställning. Jag hör i den här gruppen någonting som jag mycket sällan hör en svensk säga: Tänk att jag får börja betala skatt! Man vill bidra.

När det gäller andra aspekter diskuteras i det här betänkandet hembesök. Är det på den besöktes villkor, eller handlar det här om ökad kontroll? Jag misstänker att inslaget av kontroll delvis kommer att upplevas som hotande.

Man pratar om familjecentraler - ja, väldigt gärna! Där handlar det om att man måste locka människor att komma och om att skapa tillit. Många som arbetar med brottsförebyggande arbete, eller socialt arbete över huvud taget, markerar ju att det här inte går att skapa snabbt. Vi måste kontinuerligt finnas nära de här personerna och miljöerna och visa medmänsklighet och skapa tillit.

Föräldraansvar - ja, om det går. Men om det brister måste vi också skapa stöd och inte göra som regeringen nu föreslår, med risk för indragna bidrag och andra repressiva åtgärder.

Jag saknar kanske också en del om avhopparverksamhet som skulle ha kunnat vidareutvecklas i det här. Vänsterpartiet har flera gånger efterlyst nationella program där vi kunde samordna detta och gå in på olika stadier.

Någonting som jag också tycker är märkligt, som varken finns i regeringens texter eller ens med ett ord har nämnts i debatten så här långt, är att den manliga dominansen bland dem som begår brott är så oerhörd. Här finns en risk för att vi låter hyllningar av den aggressiva maskuliniteten få fäste och bli normerande för många unga. Det krävs verkligen att vi fokuserar på detta och inte skapar nya maskulinitets- och machonormer.

Här har inte minst skola och förskola en oerhört stor betydelse men även familjen är viktig. De barn och pojkar som ser pappa använda våld mot mamma lär sig våld som ett maktmedel. Vi fokuserar på kriminaliteten, och vi måste också hantera kriminalitet när det pågår i familjerna. Om vi kan göra det kan vi också bidra till att våld inte längre föder nytt våld. Våldet får inte eka vidare. Vi måste bromsa det, och vi måste se flera aspekter som orsakar våld och kriminalitet i olika omfattning.

Fru talman! Jag stod här i kammaren för ett par veckor sedan och sa att lösningen på den våldsvåg som vi just nu befinner oss i, och som vi kanske inte riktigt ser slutet på än, är det brottsförebyggande arbetet. Det står jag fast vid. Men den brottslighet som vi ser i dag - de tusentals nätverkskriminella som smugglar och säljer narkotika, som utövar utpressning, som rånar och mördar och som sysslar med välfärdsbrottslighet och bedrägerier - är ett resultat av att samhället inte har lagt tillräckligt mycket resurser på det brottsförebyggande arbetet. Då menar jag inte förra året, utan jag menar 10-20 år tillbaka.

Vi är många som såg den här utvecklingen komma. Vi såg hur unga män började organisera sig alltmer, hur kriminella började ta över områden, stadsdelar, kvarter och torg, hur maffialiknande strukturer byggdes upp, hur våldet blev allt grövre och hur boende och näringsidkare som klagade eller sa ifrån hotades och tystades. Vi såg att parallellsamhällen fick växa fram. Vi var framför allt många inom socialtjänsten och polisen som såg detta komma.

Tyvärr var det inte många i det här huset som såg det komma. Fönstren i riksdagshusen var stängda, dörrarna var låsta och väggarna var tjocka. Varningsropen från utsidan nådde inte ända in. Det är förvånande. Det fanns nämligen rapporter att ta del av.

Det fanns framför allt bra böcker att läsa i ämnet, som Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson, Familjen av Johanna Bäckström Lerneby och Tills alla dör av Diamant Salihu. Det är böcker som är skrivna av duktiga och drivna journalister, som i princip serverade politikerna problematiken på ett silverfat. Men det är uppenbart att ingen i det här huset läste böckerna. Det brottsförebyggande arbetet lyste med sin frånvaro.

Nu har vi en regering som äntligen sätter ned foten och gör något. Då sitter samma politiker i många fall - de som har blundat riktigt hårt - här och menar att det är dålig politik som förs. Då kan man fråga sig vad det är för politik som ska föras i stället. Är det politik som den som varit, som inte anpassats efter hur samhället ändrats och hur brottsligheten utvecklats och ändrats?

Till oppositionen vill jag säga: Lär i stället av den passivitet som under många år genomsyrade svensk politik, framför allt när det kommer till brottsbekämpning och det brottsförebyggande arbetet. Lär om, och gör rätt!

Fru talman! Den brottslighet vi ser pågå i dag kräver att vi har nya lagar, och den kräver nya reformer och ett nytänk inom kriminalpolitiken. Brottsligheten har blivit mer gränsöverskridande och brutalare. Och mycket av kommunikationen mellan kriminella sker i dag digitalt. Då måste lagstiftningen hänga med, så att de brottsbekämpande myndigheterna inte halkar efter.

Men det är en sak att bekämpa den pågående brottsligheten. Det gör polisen med hyfsat stor framgång i dag. Fler än någonsin grips och lagförs för grova brott, och många grova brott förhindras. Uppklaringsprocenten när det kommer till bland annat skjutvapenvåld stiger också. Jag hörde häromdagen att den gått från 15 procent till 85 procent i Uppsala.

Men när det gäller att få stopp på kriminaliteten handlar det om att se till att stoppa eller åtminstone begränsa att unga dras in i kriminalitet. Det är vi alla överens om. Men vi har ett problem. Det är att så länge unga vill vara med i kriminella nätverk, luras in i kriminella nätverk eller hotas in i kriminella nätverk kommer den typen av brottslighet vi ser i dag inte att minska och definitivt inte att försvinna.

Samhället måste kunna förklara för dessa unga varför ett liv i kriminalitet inte är ett alternativ. Just den meningen är viktig: Ett liv i kriminalitet är inte ett alternativ. Vi måste få de här barnen att inte lockas in i kriminalitet eller att inte vilja bli kriminella. Vi måste se till att en intagen på en anstalt ges möjligheter att hitta, skapa eller utbilda sig till andra alternativ än att fortsätta med kriminalitet. Just ordet alternativ är något vi måste jobba mycket mer med.

Hur gör man då det? Det är faktiskt lite vad skrivelsen vi debatterar i dag handlar om. Förhoppningsvis leder de åtgärder som beskrivs i skrivelsen till just alternativen. Regeringens skrivelse Barriärer mot brott - en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet tar upp hur regeringen vill att det brottsförebyggande arbetet bedrivs, inte minst ute i kommunerna.

I skrivelsen pekas det på hur viktigt det är att hela samhället är med. Det handlar om socialtjänsten, skolan, idrottsrörelsen, sjukvården och inte minst föräldrarna. Jag hoppas att vi kommer att prata mycket mer om föräldraansvaret här i kammaren framöver.

En sak som nämns i skrivelsen är att det brottsförebyggande arbetet måste vara långsiktigt. Det är viktigt, och det är helt rätt. Det har visat sig att när myndigheter får jobba långsiktigt kommer ofta resultaten. Korta, snabba projekt fungerar sällan lika bra. Det finns inga snabba, enkla lösningar, framför allt inte när det gäller den brottslighet vi ser i dag.

Fru talman! Jag tänker inte tala mycket mer om skrivelsen i detalj. Jag konstaterar bara att den tar upp viktiga saker. Och det är genomförbara åtgärder som lyfts fram. Med andra ord borde det brottsförebyggande arbetet kunna gå från ord till handling de nästkommande åren, i alla fall om den här regeringen och Liberalerna får fortsätta bestämma.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)