Fru talman! Man brukar säga att demokratins kvarnar mal långsamt men uppenbarligen inte i dag i Sveriges riksdag. Men nu är vi här!

Petter Löberg har frågat mig om jag delar bland annat Polismyndighetens farhågor kring att vi har en alltför dålig representation av personer med utländsk bakgrund inom polisyrket samt vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att få fler poliser med utländsk bakgrund.

Andelen polisanställda med utländsk bakgrund har ökat varje år sedan 2005 och mer än fördubblats sedan dess. Andelen är lägre jämfört med befolkningen i stort, även om jämförelsen inte är relevant i alla delar. För att vara behörig sökande till polisutbildningen krävs svenskt medborgarskap.

Polisen har ett samhällsbärande uppdrag, och därför är det viktigt att polisens personalsammansättning i så stor utsträckning som möjligt speglar samhället. Det har betydelse både för polisens legitimitet och allmänhetens förtroende för polisen och för polisens förmåga att utföra sitt uppdrag med bästa möjliga kompetens.

Det är Polismyndigheten som ansvarar för rekrytering och personalförsörjning. Genom åren har myndigheten vidtagit flera åtgärder för att öka mångfalden inom polisen. Bland annat har man genom riktade informationsinsatser uppmuntrat personer från underrepresenterade grupper att söka till polisutbildningen. Det har skett i kanaler där målgruppen finns, till exempel via sociala medier eller i samband med olika evenemang. I myndighetens arbete med att attrahera sökande till polisutbildningen ligger ett särskilt fokus på att få fler kvinnor och fler personer med utländsk bakgrund att söka.

Polismyndighetens kompetensförsörjning är helt central för att utföra myndighetens uppdrag och nå goda resultat i verksamheten. För att stärka polisens förmåga att bekämpa brottsligheten behövs bland annat fler poliser. Det är regeringens målsättning att polistätheten ska öka så att den minst motsvarar genomsnittet i EU. Regeringen har gett Polismyndigheten i uppdrag i regleringsbrevet för 2024 att säkerställa att minst nuvarande tillväxttakt i antal poliser fortsätter efter utgången av 2024. Polismyndigheten ska också vidta åtgärder för att öka antalet lämpade polisstuderande, och i det arbetet är mångfalden mycket viktig.

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Det är anmärkningsvärt att Petter Löberg utgår från antagandet att det är viktigare hur en polis ser ut än vad en polis ska kunna. Att implicit hävda att sökande till polisutbildningen blir utsorterade på grund av hudfärg eller etnisk tillhörighet är rasistiskt. Att personer med invandrarbakgrund dessutom skulle ha lågt förtroende för poliser med svensk bakgrund säger faktiskt mer om dem. Den identitetspolitik som Socialdemokraterna håller på med bottnar i att göra människor till offer på grund av tillhörighet till en viss grupp.

Svensk polis behöver alla som klarar testerna. Det stämmer att det är färre personer med invandrarbakgrund än etniska svenskar som klarar testerna. I ett försök att få fler antagna till polisutbildningen togs svensktestet bort 2012, men det gav inte förväntat resultat. Det har i stället lett till att nivån på de antagnas svenskkunskaper generellt har blivit sämre.

Frågan är hur mycket man egentligen ska vrida och vända på antagningskraven för att få fler antagna till polisutbildningen. Jag menar inte bara personer med utländsk bakgrund. Skulle man fråga sökande till polisutbildningen vad de verkligen vill är jag säker på att de skulle säga att de vill bli antagna på egna meriter och inte på grund av specifik grupptillhörighet. Helt uppriktigt tycker jag det är motbjudande att Petter Löberg försöker få det att låta som att Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, som sköter rekryteringen till polisutbildningen, medvetet skulle utesluta personer som klarar testerna på grund av hudfärg eller etnicitet. Då är man faktiskt väldigt fördomsfull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar ledamöterna för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor.

Jag börjar med ett perspektiv när det gäller frågor om likabehandling, diskriminering, rekrytering och mångfald. Min uppfattning är att mångfald - i betydelsen personer med olika erfarenhetsbakgrund - i väldigt många sammanhang tillför ett värde. Detta gäller både inom polisen och inom andra viktiga verksamheter i ett samhälle. Det är inte detta som är grundfrågan, menar jag. Frågan är snarare hur man i nästa led funderar över hur man ska förhålla sig till detta i fråga om lagstiftning, regler, metoder för rekrytering och annat.

Jag menar att det inte finns något stöd för att differensen mellan antalet ansökningar och antalet antagna skulle ha att göra med diskriminering eller olik behandling vid antagningen av sökande till polisutbildningen.

Jag tycker att den rimliga utgångspunkten är att det ställs höga krav på de personer som ska komma in på utbildningarna. Vi vet att en väldigt liten andel av dem som söker, oavsett bakgrund, tas in på polisutbildningen.

Jag menar att det framför allt handlar om hur man i så fall kan bredda rekryteringsunderlaget så att fler personer lever upp till de höga krav som måste gälla för att bli antagen till polisutbildningen. Det handlar delvis om att få fler personer som över huvud taget söker till polisutbildningen eftersom vissa utbildningar i dag faktiskt har svårt att fylla sina platser. Men det handlar förstås också om att personer som har en annan bakgrund än snittet i högre grad än i dag kommer i fråga för polisutbildningen.

När det gäller konkreta åtgärder tycker jag att det i grund och botten - och där vill jag ge både Katja Nyberg och Pontus Andersson Garpvall rätt - inte handlar om att sänka krav, att sortera utifrån etnisk bakgrund eller att behandla personer som söker till polisutbildningen olika. Det måste i stället vara ett starkt grundackord av likabehandling.

När det gäller alla åtgärder som andas sänkta kvalitetskrav, särbehandling eller kvotering är det min bestämda uppfattning att vi ska avvisa dessa både av vissa principiella skäl och av rättsliga skäl, eftersom det kort sagt inte är tillåtet att arbeta på det sättet.

Andra åtgärder, som kan vara ägnade att bredda underlaget, är däremot både tillåtna och fullt legitima. Det är mycket rimligt att det är Polismyndigheten, som ansvarar för rekryteringen till utbildningen, som arbetar med dessa frågor och att de inte får instruktioner från min sida eller från politiskt håll om exakt hur detta arbete ska bedrivas.

I den delen vill jag i grund och botten säga att det är viktigt med ett brett underlag och att få in personer med olika bakgrund. Och jag talar då inte bara om etnicitet, utan det gäller också socioekonomiskt och personer från olika delar av landet. Det finns en massa olika bakgrunder som i och för sig kan bygga en starkare och bättre poliskår, men det ska inte ske genom att sänka kvalitetskrav eller genom att ägna sig åt särbehandlande eller kvoterande metoder för att nå målen.

Låt mig avslutningsvis säga någonting om tillit. Jag tror att den riktigt stora tillitsrisk som vi löper just nu som samhälle är att delar av samhället upplever att vi vänder bort blicken, att staten inte kliver fram och att staten inte gör allt vad den kan för att bryta utvecklingen med till exempel grov och mycket våldsam brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En nyckel för att inte hamna där är att ha en kompetent, omdömesgill och erfaren poliskår. Det måste vara utgångspunkten för vårt arbete. Utgångspunkten kan inte i första hand vara vad personer som är en del av poliskåren själva har för etnisk bakgrund.

Herr talman! En viktig aspekt som Petter Löberg verkar ha missat ser man när man tittar på siffrorna gällande antalet poliser med utländsk bakgrund jämfört med antalet totalt sett i Sverige.

Den genomsnittliga åldern för en svensk polis i dag är 42,2 år. De flesta poliser är födda på 80- och 90-talet. År 1980 var 7,5 procent av Sveriges befolkning födda utomlands - och endast 3,4 procent om vi räknar bort personer födda i andra nordiska länder. År 1990 var 9,2 procent födda utomlands - och endast 5,4 procent om vi räknar bort personer födda i andra nordiska länder.

Bland de sökande till polisutbildningen förra året hade 23 procent utländsk bakgrund. Bland dem som kom till prövningen sjönk andelen till 16 procent, och bland de bekräftat antagna till utbildningen var siffran nere på 9 procent. Det betyder sammantaget att utvecklingen inom svensk polis är helt normal och följer befolkningskurvan.

Om man däremot tittar på andra yrken, till exempel inom försvaret, ser man att andelen officerare med utländsk härkomst är 3 procent. När det gäller soldater är andelen 4,5 procent. Borde inte det svenska försvaret representera befolkningen bättre, på det sätt som Socialdemokraterna vill? Eller ska vi kvotera in svenskar som saknar utländsk härkomst för att bättre representera befolkningen bland exempelvis tandläkare eller vårdpersonal? Ni hör ju själva; det blir absurt.

Jag vill slutligen tillägga att det viktigaste inte är att svensk polis ska spegla samhället. Det viktigaste är att vi har rätt polis, alltså duktiga och kompetenta poliser som klarar av det komplexa yrke som polisyrket är.

Herr talman! Jag skulle vilja ta fasta på det jag ändå uppfattar att alla är inne på i den här diskussionen, nämligen att vi måste få fler personer som är lämpliga och lever upp till högt ställda kvalifikationskrav att både söka sig till polisen och så småningom bli antagna till en polisutbildning och komma ut och vara verksamma poliser. Det behovet är oerhört stort.

För min del handlar detta inte i första hand - och inte i andra eller tredje hand heller för den delen - om att uppnå någon sorts utfallsrättvisa mellan olika grupper. Vi kan bredda perspektivet och se det historiskt: Varför var det väldigt viktigt att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning ur en samhällsnyttig synvinkel? Det är klart att det på individnivå gav möjlighet för studiebegåvade ungdomar från hem utan studietradition att komma till sin rätt. På det sättet fanns det många individuella vinster med det. Men vi har också historiskt talat om en begåvningsreserv. Det fanns tidigare väldigt mycket kvalitet och kvalifikationer som inte kom till sin rätt i samhället i stort.

Man kan se olika på det, men när det exempelvis gällt att aktivt försöka bryta könsmönster i rekryteringen till olika yrken har i alla fall mitt perspektiv inte i första hand varit att uppnå rättvisa mellan olika grupper i samhället. Snarare har det handlat om att det kan finnas ett starkt intresse av att säkerställa att många kompetenta sökande som aldrig kommer i fråga eftersom de aldrig hör av sig faktiskt hör av sig och blir föremål för en rekryteringsprocess. Denna måste sedan präglas av icke-diskriminering och likabehandling och vara befriad från inslag som kvotering eller sortering utifrån faktorer som personerna själva inte kan påverka.

Jag tänker därför att det ur polisens synvinkel är rationellt att fråga sig: Finns det medborgare där ute som borde söka sig till polisen men som inte gör det? Hur kan vi få fler kvalificerade personer att söka sig till polisen? Här tycker jag att det finns en legitimitet i att ha en bredare ansats när det gäller rekryteringen. Vad som däremot är väldigt bekymmersamt är om man manipulerar eller ändrar på antagningskraven för att uppnå olika utfall på gruppnivå som inte alls har med det ursprungliga och legitima syftet med operationen att göra.

Det leder mig också till frågor om diskriminering. Det råder väl ingen tvekan om att det i alla samhällen ryms diskriminering av olika grad i olika sammanhang. Däremot tycker jag att det finns väldigt svagt stöd för påståendet att rekryteringen till polisutbildningen på något sätt skulle präglas av diskriminering eller ha diskriminerande inslag. En sådan antydan eller ett sådant påstående måste nog kvalificeras och förtydligas ordentligt för att man ska kunna förhålla sig till det. Jag ser inte att det finns något stöd för det antagandet. Snarare handlar det i så fall om att för få personer som möter de kvalifikationskrav som har satts upp och som är legitima söker sig till utbildningen.

När det gäller förtroende och tillit tycker jag visserligen att det finns värden i att olika sammanhang i samhället på ett rimligt sätt återspeglar samhället i stort. Det kan också ha betydelse från förtroende- och tillitssynpunkt. Jag skulle dock säga att andra frågor är viktigare när det gäller tillit och förtroende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den stora tillitsrisk vi nu löper, om vi till exempel talar om socialt utsatta områden - detta bekräftas också i olika undersökningar av tilliten till polisen - är att polisen inte finns där eller inte har tillräckligt effektiva verktyg för att upprätthålla trygghet, säkerhet och rörelsefrihet för medborgare, oavsett var i landet man bor. Det är den enskilt viktigaste tillitsfrågan, och det får vi inte glömma bort i den här diskussionen.

Herr talman! Jag har ägnat ganska många minuter åt att redogöra för min syn på de här frågorna. Den inte helt oanalytiskt lagde kan nog nöja sig med det.

Jag tycker för egen del, och det upprepar jag gärna, att det har ett värde att försöka få personer med olika bakgrund - och då talar jag inte bara om etnicitet utan även om socioekonomi, kön och geografi - att söka sig till polisen, av det enkla skälet att vi behöver väldigt många poliser som ska leva upp till högt ställda kvalitetskrav. Vi behöver många sökande och kan inte unna oss lyxen att inte få alla delar av samhället att söka sig till polisutbildningen. Jag säger också att en poliskår som på ett hyggligt sätt återspeglar samhället i stort i olika avseenden kan ha betydelse även från förtroende- och legitimitetssynpunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad jag däremot är mycket entydig med är följande: Mitt grundackord när det gäller diskriminering, likabehandling, mångfald och rekrytering är att vi inte ska sortera personer utifrån etnisk bakgrund eller andra faktorer som de själva inte kan påverka. Det är ingen tillfällighet att det dessutom inte är tillåtet. Grundackordet i vår diskrimineringslagstiftning är likabehandling, att vi inte ska ägna oss åt en sådan sortering. Det är för mig ett väldigt viktigt grundslag att lyfta fram.

När det gäller åtgärder för tillväxt har vi ett nära samspel med Polismyndigheten och har fått och ska få mer återrapportering om vilka åtgärder som måste vidtas för att vi ska kunna fortsätta en tillväxtresa under lång tid framöver i Sverige. Det ser jag fram emot. Då ska vi också återkomma till vilka av dessa delar som förutsätter politiska beslut.

Låt mig allra sist säga någonting som säkerhetszonerna. Den debatt som vi har sett den senaste veckan har i många stycken varit ganska bedrövlig. Vad det i grund och botten handlar om är att människor, oavsett var de bor i landet, ska veta att politiken levererar verktyg till polisen så att den på ett mycket bättre sätt än i dag kan kliva fram och värna alla människors trygghet, säkerhet och frihet. Det, menar jag, är den alldeles avgörande frågan från tillitssynpunkt för polisen, för politiken och för samhället i stort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.