Pontus Andersson Garpvall

Fru talman! Rekryteringen av barn och unga till grov brottslighet har i stor utsträckning flyttat från den fysiska miljön till den digitala.

I dag läggs morduppdrag ut öppet på sociala medier som Tiktok, Instagram och Snapchat. Grova brott som sprängningar och skjutningar utannonseras öppet på sociala medier och koordineras av kriminella genom olika digitala tjänster. Det kan handla om att transportera vapen, pengar eller narkotika, att skjuta någon eller att utföra en sprängning. Det här kallas ibland för crime as a service och är ett fenomen som har utvecklats och ökat under senare tid.

De som dras in i denna grova brottslighet och tar på sig morduppdragen är ofta barn och unga som saknar koppling till både anstiftaren, det tänkta brottsoffret och den plats där brottet ska utföras.

Utvecklingen mot en tjänstemarknad för brott är synnerligen allvarlig och behöver brytas med omedelbara åtgärder. Sådana verktyg finns i dag för polisen när de behöver agera kraftfullt mot exempelvis terrorisminnehåll på nätet men inte mot gängens digitala rekrytering. Därför kommer riksdagen senare i dag att fatta beslut om en ny lag om avlägsnande av rekryteringsinnehåll online.

Genom den föreslagna regleringen görs det möjligt för en behörig myndighet att besluta om föreläggande att rekryteringsinnehåll ska avlägsnas eller göras oåtkomligt. Ett föreläggande om avlägsnande ska riktas mot värdtjänstleverantören, det vill säga den som tillhandahåller den plattform där innehållet finns. Innehållet ska avlägsnas eller göras oåtkomligt så snart som möjligt och senast inom en timme från det att värdtjänstleverantören tog emot föreläggandet. Sanktionsavgift ska kunna tas ut av en värdtjänstleverantör som överträder sina skyldigheter enligt lagen. Avgiften kan uppgå till 5 miljoner kronor.

Förändringen är en del av det arbete som Sverigedemokraterna och regeringen gör för att mota den allvarliga brottslighet som under lång tid tillåtits växa fram i vårt land.

Fru talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets förslag och avslag på motionerna.

Herr talman! Det jag vill komma till här är att man skapar en förfalskad bild av verkligheten. Vi kan kolla på internationella jämförelser. Det är väldigt små ekonomiska skillnader i Sverige mellan dem som har och dem som inte har. Och de som inte har, har det ganska bra ställt. Det är väldigt jämställt mellan män och kvinnor i Sverige. Det finns väldigt få länder i världen där man är så tolerant mot människor med en annan sexuell läggning som man är i Sverige. Och det finns få länder i världen som är så lite rasistiska som Sverige är.

Jag tycker att man från vänstersidan ofta försöker förstärka de här konflikterna. Man försöker låtsas som att problemen är större än de faktiskt är. Sverige är ett land där det är jämställt mellan könen och där alla har samma möjligheter. Sverige är ett land där man har hög tolerans för personer med en annan sexuell läggning än den man själv har. Det är ett land som har hög tolerans mot personer som kommer från andra länder, exempelvis.

Det jag ville förmedla var att jag tycker att man från vänstersidan ofta försöker förstärka de här delarna. Man försöker vinna förtroende hos de här grupperna genom att skapa ett problem som inte finns. Man gör detta större för att de ska känna sig förtryckta och rösta på partier på vänsterkanten.

Herr talman! Jag ska försöka förklara det här på två minuter. Man kan tänka på socialismen. Där bedrivs det något slags klasskamp mellan arbetarklassen och borgarklassen, mellan proletariatet och bourgeoisin.

Vi kan gå tillbaka till mitten av 60-talet, när socialdemokratin och socialismen var som starkast i Sverige. Då började vi hamna i en situation där människor fick det bättre och bättre. Folk började succesivt överge socialdemokratin. Vi kunde se en minskning över tid. Det som då hände var att man från vänstersidan hittade på andra interna konflikter inom samhället.

Det handlar exempelvis om feminism, som är en maktkamp mellan män och kvinnor. Det handlar om priderörelsen, som vill peka ut människor med en annan sexuell läggning som några som behöver bedriva en kamp mot samhället. På senare tid handlar det om Black Lives Matter-rörelsen, som vill bedriva något slags kamp mellan folk med olika hudfärg i samhället.

Det jag upplever är att vänstersidan hoppar på varje försök till intern konflikt inom samhället för att skapa splittring mellan människor medan jag tror att vi behöver samlas inom nationen, inom vår gemensamma fana, och se till att alla människor får samma möjligheter. Man ska också berätta för alla människor att de har chansen att lyckas oavsett vilka de är och varifrån de kommer.

Herr talman! Man kan ju konstatera att det är en del som har gjorts under den här mandatperioden. Inom det område som Teresa Carvalho tar upp har vi till exempel sett till att förändra reglerna för bland annat brottsprovokation. Vi har sett till att det kommer att vara enklare att göra registerutdrag när det handlar om skolor och andra former av kommunal verksamhet för att se till att de här personerna inte arbetar där.

Sedan finns det betydligt mer att göra. Teresa Carvalho nämnde kemisk kastrering, exempelvis. Det är skönt att det verkar finnas ett ganska stort stöd i den frågan i den här kammaren. Vi har andra förslag. I Danmark, exempelvis, har man någonting som kallas för barnförbud. Det innebär att man, om man är dömd, inte får nämna sig barn. Jag tror att det kan vara något man också kan överväga.

Det finns alltså mycket kvar att göra inom det här området. Det absolut viktigaste är att vi ser till att fler av de här människorna kommer fram i ljuset och att polisen får de verktyg som krävs för att vi ska hitta de människor som har det här hemska beteendet.

Herr talman! Det här är ju en fråga som engagerar. Inte minst engagerar den mig, och i veckan har vi ju blivit varse att detta är något som är levande och finns bland oss. Man kan inte veta vem det är som gör sådant eller i hur stor omfattning det förekommer.

Det största problemet med detta är att de allra flesta fall inte kommer fram i ljuset, och när de väl kommer fram är det alldeles för få som döms. Jag kan instämma med Teresa Carvalho. Detta är ett av de absolut värsta brott som finns. Varje gång dessa bilder sprids är det en ny kränkning mot den som har blivit utsatt.

Varför vi har landat i detta just nu kan jag tyvärr inte svara på. Jag ingår inte själv i regeringen. Jag vet inte om det här förslaget har spelat in, men det är uppenbart att vi under mandatperioden har gjort mycket på det här området. Det handlar exempelvis om brottsprovokation för att se till att fler kan upptäckas.

Herr talman! Vi vill bekämpa alla former av brottslighet. Jag hade, som jag nämnde innan, gärna sett att man skärpte fler straff än man hittills har gjort. Det kanske kan vara en fråga efter valet 2026.

Jag nämnde i mitt anförande det arbete som vi har gjort under de gångna åren och att statistiken visar att Sverige rör sig åt rätt håll. Vi blir ett tryggare land. Brottsligheten minskar. Men vi är inte färdiga. Jag tror att det finns mycket mer att göra.

Ulrika Liljeberg får gärna kroka arm med oss på högersidan som är beredda att höja straffen för den här typen av brott. Jag tror att den åsikten delas av alla mina partikollegor på högerkanten.

Vill man på riktigt komma åt den här brottsligheten tror jag att man behöver fundera på vilket parti man röstar på i höst. Och är det någon som är beredd att ta i med hårdhandskarna mot alla former av kriminalitet är det bevisligen vi som sitter på högersidan i politiken.

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för de fina orden! De uppskattas verkligen.

Jag förstår den invändning som framförs av Ulrika Liljeberg. Vi menar att den typ av gängkriminalitet som vi ser i Sverige är mer systemhotande än andra former av brottslighet.

Av den anledningen, och för att det är så många oskyldiga människor som drabbas av det grova våldet, behöver vi också se till att straffen blir så långa och att dessa personer hålls borta från gatan så pass länge att vi faktiskt får en lugnare situation i Sverige.

Jag är generellt för att skärpa straff. Jag tycker att det är förfärligt med brott mot exempelvis kvinnor. Jag hade inte haft något emot om man införde dubbla straff för våld i nära relationer också. Jag tycker att personer som beter sig illa mot andra människor behöver få ordentliga straff och hållas borta från gatan under en väldigt lång tid.

Men anledningen till att vi har landat i det här är att den här brottsligheten handlar om verksamhet som är systemhotande och skadar hela samhället på en väldigt stor nivå. Det handlar inte om att förringa andra typer av brott, utan det handlar om att den här formen av brottslighet skadar samhället i väldigt hög utsträckning.

Herr talman! Jag tror att man kan vara ganska säker på att gängkriminaliteten finns i stora delar av vårt samhälle, kanske ofta närmare än man själv visste. Skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är dock att vi är beredda att stifta lagar som ser till att de gängkriminella straffas hårdare.

I morgon, eller om det är på onsdag, ska vi debattera utvisning av utlänningar som utgör säkerhetshot. Då reserverar sig Vänsterpartiet i den frågan. Samtidigt har Expressen avslöjat att Vänsterpartiet verkar ha fullt med personer som utgör säkerhetshot på sina egna listor runt om i Sverige.

Vi ser problemen med gängkriminalitet och vill göra något åt dem. Vi ser problemen med säkerhetshot. Sådana säkerhetshot finns i Vänsterpartiet, men Vänsterpartiet är inte beredda att göra något åt det. Det är skillnaden mellan Vänsterpartiet och SD.

(Applåder)

Herr talman! Egentligen är jag väl inte jätteintresserad av att stå här och diskutera min partiledares privata tillställning. Jag tycker inte att det hör till den här debatten. Men om man nu anser att detta är problematiskt är det väl bra att vi går fram med den här formen av lagstiftning för att se till att vi kommer till rätta med de problem som faktiskt finns.

Jag förstår att Samuel Gonzalez Westling försöker dribbla bort det här. Detta är viktiga frågor, som borde tas på större allvar. Det handlar om saker som vi behöver komma till rätta med. När exempelvis, som jag nämnde i mitt anförande, en 17-åring lejer en yngre kille för morduppdrag, hotar honom med en bot på 200 000 kronor och när han inte betalar som straff våldtar hans exflickvän tycker jag att det är rimligt att den personen får dubbelt så hårt straff.

Samuel Gonzalez Westling försöker blanda in mitt parti och vår partiledare i något slags oseriös debatt om den här frågan. Men min bestämda uppfattning är att vi generellt behöver skärpta straff. Och framför allt behöver vi se till att komma till rätta med gängkriminaliteten. Ett sätt att göra det är att se till att de här människorna hålls inlåsta under väldigt lång tid.

Herr talman! Jag vill börja detta anförande med en berättelse om fem svenska medborgare som reste till Danmark för att begå ett dubbelmord.

Vi kan börja med att backa bandet några år till 2019. Då styrdes Sverige av Socialdemokraterna. Ungdomsrabatten vid allvarlig brottslighet fanns fortfarande kvar. Någon särskild straffskärpning för brott kopplade till kriminella nätverk – till exempel dubbla straff, som vi debatterar i dag – var ännu inte införd.

Det var i den kontexten som fem personer planerade sitt dåd. De lockade två offer till en parkeringsplats i Herlev utanför Köpenhamn. De öppnade eld, och minst tio skott avlossades med automatvapen. Två människor miste livet. En tredje överlevde trots att han också besköts.

Efteråt försökte gärningsmännen undanröja spåren. Flyktbilen stacks i brand, men branden blev inte tillräcklig för att förstöra bevisen. Dansk polis säkrade dna-spår, och inom kort kunde samtliga gärningsmän gripas.

De fem hade sannolikt hoppats på att rättsprocessen skulle ske i Sverige, men eftersom brottet begicks i Danmark blev det dansk rätt som fick döma. Tre av gärningsmännen, alla över 18 år, dömdes till livstids fängelse. De två som var 17 år gamla dömdes till 16 års fängelse.

Herr talman! Varför är den här historien relevant? Jo, den visar vad som hade kunnat ske med svenska regler vid den här tiden. Om de två 17-åringarna dömts i Sverige hade påföljden sannolikt blivit upp till fyra års sluten ungdomsvård.

I den kriminella miljön kallas det ibland för att man bröstar en fyra, vilket innebär fyra år på ett Sis-hem med möjlighet till fritidsaktivitet som att spela tv-spel men också möjlighet till fortsatt kontakt med omvärlden genom mobiltelefoni. Sedan hade de kommit ut i frihet vid 21 års ålder med den status som följer ett sådant brott i den kriminella världen. Så blev det dock inte. De blir i stället släppta när de är 33.

Det här beror inte på slumpen, utan det beror på att det danska rättssystemet dömde annorlunda än vad det svenska gjorde då. Det är just därför den här debatten och de åtgärder som vi har infört och kommer att införa är så viktiga.

I Danmark ser ungdomsrabatten helt annorlunda ut jämfört med vad den gjorde i Sverige vid den tiden. Brott i kriminella nätverk ger dubbelt så hårt straff. I dag är ungdomsrabatten avskaffad i Sverige vid grova brott. Du blir inte villkorligt frigiven om det finns risk att du återfaller i brottslighet. Vi byter ut Sis-hemmen för kriminella mot ungdomsanstalter. På måndag röstar riksdagen om att införa dubbla straff för gängkriminella.

Jag vill rikta ett stort tack till Danmark för att de på ett ordentligt sätt tog hand om våra kriminella. Med Sverigedemokraterna och regeringspartierna ser vi till att Sveriges domstolar nu kan döma på ett lika bra sätt som domstolarna gör i Danmark.

Ett annat fall som upprörde mig väldigt mycket var något som det rapporterades om i april. En kille ville inte ställa upp på ett morduppdrag och därefter inte betala en bot på 200 000 kronor till en 17-åring som givit honom morduppdraget. Då valde 17-åringen i stället att som straff våldta killens exflickvän under pistolhot i ett källarförråd i Malmö.

Den här händelsen är fullkomligt vidrig på så många olika sätt. Sådana människor borde i mitt tycke aldrig någonsin släppas ut i frihet igen. Men att personen i fråga med vår politik hade tilldelats ett dubbelt straff och att han som 17-åring hamnar i fängelse och inte på ett Sis-hem är ändå ett steg åt rätt håll.

Sammantaget innebär propositionen vi nu debatterar bland annat att närmare 50 straffskalor skärps. Livstids fängelse kommer att delas ut vid vissa upprepade vålds- och sexualbrott, och gängkriminella kommer att dömas till ett dubbelt så långt straff.

För fem år sedan var minimistraffet för grovt vapenbrott ett års fängelse. Man blev villkorligt frigiven efter två tredjedelar av tiden. Var man under 21 år var straffet ännu kortare. Man var en fri man efter åtta månaders tid.

Nu är minimistraffet för grovt vapenbrott fyra år, och nu inför vi dubbla straff för gängkriminella. När gängkriminella döms för grovt vapenbrott kommer de alltså att få spendera mellan åtta och sexton år i fängelse.

Herr talman! Mandatperioden närmar sig sitt slut. Vår kriminalpolitik har med all önskvärd tydlighet visat att vi kunde vända trenden. Sverige kunde gå från rekord i dödsskjutningar till att minska skjutningarna med 75 procent på mindre än fyra års tid. Med vår politik har vi kunnat skapa ett tryggare Sverige, och det gick betydligt fortare än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på.

Men arbetet är inte över. Det finns fortfarande mycket kvar att göra. Det finns fortfarande siffror i statistiken som inte ser tillräckligt bra ut. Jag är stolt, men inte nöjd än. Detta arbete behöver fortsätta.

Oavsett om man är av uppfattningen att brottslighet minskas av förebyggande insatser eller av strängare straff talar resultatet ändå sitt tydliga språk: Brottsligheten minskar i Sverige.

Jag har varit inne på detta många gånger tidigare, men den här frågan är inte svart eller vit. Vi behöver både och. Vissa säger kanske att vi behöver skapa ett samhälle som gör att människor inte väljer att bli kriminella. De har naturligtvis helt rätt, men vi lever inte i den perfekta av världar.

Vissa kommer att välja en kriminell väg trots att Sverige har kraftigt subventionerad förskola – avgiftsfri för den som behöver det – och avgiftsfri utbildning ända upp till universitetsnivå, där man också får bidrag för att studera. Och de gör det trots att vi har en utvecklad fritidsverksamhet och en föreningsverksamhet som är förhållandevis billig.

När varken föräldrar, skola, fritids, föreningsliv eller socialtjänst lyckats med att sätta gränser behöver samhället agera. Jag skulle vilja påstå att det inte finns något annat land i världen som har så väl utbyggda förebyggande insatser som vi har i Sverige.

Här har också politiken ett ansvar – jag behöver bara få det här sagt: Sluta sprida en förlorarmentalitet till unga människor! Tror ni att jag som har stammat i hela mitt liv och som växte upp i ett hyreshus med en pappa som var lagerarbetare och en mamma som var undersköterska skulle stått här i dag om det inte funnits människor som trott på mig? Sannolikt inte. Tala om för unga människor vilka möjligheter de har, snarare än hur underprivilegierade man anser att de är!

Vad gör det med unga människors framtidstro när man sprider bilden att de inte har någon chans att nå dit de vill för att de är invandrare, för att de är barn till invandrare, för att de har föräldrar med låg inkomst eller som är utan jobb eller för att de har någon form av funktionshinder? Man sänker deras förväntningar på livet, och det är någonting som gör den kriminella livsstilen mer attraktiv.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! När man lyssnar på Samuel Gonzalez Westling känns det nästan som att han hoppas att vårt systerparti ska göra ett bra resultat i det estländska valet. Det gör naturligtvis jag också.

Jag tror på ett nationernas Europa, ett Europa där vi i Sverige – svenskarna, svenska medborgare – styr över den politik vi ska föra här, och så får de i Estland rösta fram de politiker de vill ska styra i Estland med den politik som de är beredda att föra. Jag kommer aldrig att försöka lägga mig i ett annat lands politik och försöka få dem att göra något som de kanske anser är sämre för de egna medborgarna. Det är estländarnas sak att ta fram politiken där.

Om vi skulle hamna i en situation där Estland faktiskt river upp avtalet finns det oändligt med möjligheter att få nya avtal med andra länder runt om i världen som inte har den platsbrist vi har i Sverige.

Herr talman! Jag tror framför allt på principen att det i Sverige är vi svenskar som styr och att det i Estland är de som bor i Estland som styr. Jag ser ingen anledning för mig som svensk att säga åt estländare hur de ska styra Estland, och på samma sätt vill jag inte att estländare ska tala om för mig hur vi ska styra vårt land.

Det här är bara ett avtal. Det finns andra länder runt om i EU. Danmark har placerat fångar utomlands fast på andra ställen. Om platsbristen i Sverige fortfarande är stor efter den utbyggnad som vi gör och om Estland eventuellt skulle riva upp avtalet finns det inget som säger att vi inte kan skriva under nya avtal med andra länder runt om i EU eller i andra delar av världen.

Nu har vi gått på en linje där vi valt att fängelsestandarden för dem vi skickar utomlands inte ska vara lägre än i Sverige. Jag har inga problem med att rucka på den principen för att kunna se till att de i Sverige som är dömda till fängelse också får avtjäna sina straff. Alternativet är att vi har personer som går fria utan fotboja ute i samhället, kanske här i Stockholm, i väntan på anstaltsplats. De här människorna behöver bli inlåsta så fort som möjligt för vanliga människors trygghet i Sverige.

Herr talman! ”Genom att säkerställa att det finns etablerade möjligheter att på kort sikt hyra platser i andra länder får vi möjligheten att parera tillfälliga toppar med överbeläggning i svenska fängelser.”

Så skrev min kollega Adam Marttinen i en kommittémotion för åtta år sedan. I motionen argumenterade han och visade att Sverige på grund av ökande kriminalitet och framtida straffskärpningar kommer att ha kapacitetsbrist på svenska anstalter – detta samtidigt som kostnaderna för fängelseplatser i Sverige är högst i hela EU. I motionen nämner han Estland som en tänkbar plats att husera svenska fångar.

Nu står vi här, åtta år senare, med platsbrist på svenska anstalter på grund av den ökade kriminaliteten i Sverige och på grund av Tidöpartiernas straffskärpningar och med ett förslag om att slutligen kunna placera svenska fängelsedömda på anstalter i just Estland, till två tredjedelar av kostnaden i Sverige. Tänk om tidigare styrande partier någonsin hade lyssnat på Sverigedemokraterna i tid!

I dag debatterar vi alltså frågan om tillfällig verkställighet av svenska fängelseplatser utomlands. Alla partier, bortsett från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ställer sig bakom förslaget. Frågan vi debatterar i dag är alltså ingen fråga om att antingen placera fångar i Estland eller bygga nya anstalter i Sverige. Det finns ingen sådan motsättning här.

Sedan valet 2022 har vi möjliggjort för ytterligare 2 000 svenska anstaltsplatser, och sammanlagt 6 300 är beslutade sedan valet 2022. Frågan vi debatterar handlar om att lösa en tillfällig brist på svenska anstaltsplatser i ett läge där drygt 2 000 personer går fria utan fotboja i väntan på anstaltsplats. Vi behöver helt enkelt detta för att lösa en akut situation, en situation som uppstått på grund av att tidigare styrande politiker inte tagit sitt ansvar och agerat i tid.

Det är ingen hemlighet att den ökade kriminaliteten i Sverige har sin grund i den extrema massinvandring som Sverigedemokraterna tidigare var det enda parti som motsatte sig. Den grova brottsligheten i Sverige utgörs till stor del av personer från andra länder eller andra generationens invandrare. Dessa kriminella hade inte behövt vara här om man bedrivit en rimlig migrationspolitik under lång tid tillbaka.

På svenska anstalter har ungefär en femtedel utländskt medborgarskap. Då kan man fråga sig: Vad gör de fortfarande i Sverige? Faktum är att vi inte hade haft samma platsbrist på svenska anstalter om personerna med utländskt medborgarskap räknades bort, även om våra kriminalpolitiska åtgärder kommer att få platsbehovet att öka över tid.

Det är enorma kostnader. Alla miljarder som nu kastas på behovet av nya anstalter är också en följd av den ansvarslösa migrationspolitiken. Vi räknar alltså inte bara med de miljarder som läggs på sfi, de miljarder som kommuner lägger på socialbidrag till invandrare som aldrig arbetar och på deras sjukvård och de miljarder som behöver läggas på att göra de brottsbekämpande myndigheterna större utan också med att Kriminalvårdens totala anslag ökar från 14 miljarder om året 2023 till 32 miljarder om året 2028. Detta är skattemedel som hade kunnat gå till svensk sjukvård, till svensk skola eller till äldreomsorgen.

Men de som ville ha den här invandringen till Sverige var också beredda att betala det priset, på bekostnad av den svenska välfärden och svenska skötsamma medborgares trygghet.

Nu väljer Sverigedemokraterna och Tidöpartierna en annan väg för att lösa den uppkomna situationen. Asylinvandringen till Sverige är den lägsta någonsin. Vi inför prov i samhällskunskap och svenska för att bli medborgare i Sverige, samtidigt som man ska vara ostraffad och självförsörjande, ha en hederlig vandel och ha bott i Sverige i minst åtta år. Vi inför kvalificering till välfärden för dem som har kommit till Sverige, och vi drar in socialbidraget för människor som befinner sig i Sverige illegalt.

Vad gäller kriminalvården har vi nu ett avtal med Somalia där vi villkorar en del av biståndet med att de ska ta emot sina egna dömda medborgare. Liknande avtal kan slutas med andra länder i framtiden, precis som liknande avtal om fängelseplatser utomlands också kan slutas med andra länder i framtiden om dessa platser behövs. Nu står vi här och levererar beskedet att vi kommer att hyra 600 fängelseplatser i Estland till två tredjedelar av vad anstaltsplatserna skulle ha kostat i Sverige.

Kort sagt: Det är minst sagt en röra som tidigare styrande politiker har ställt till med i Sverige, en röra som på intet sätt går att lösa på fyra år. Vi kommer att behöva fortsätta detta arbete under många år framöver, ett arbete som på sikt kommer att göra Sverige både tryggare, friare och svenskare.

Herr talman! Precis som ledamoten säger är det en tillfällig lösning. Det är inte fråga om att placera fångar utomlands och inte bygga nya anstalter i Sverige. Det är fråga om att antingen placera fångar utomlands eller ha i runda slängar 2 000 personer som går fria utan fotboja i väntan på anstaltsplats.

Faktum är att fängelseutbyggnaden är i full gång. Sedan valet 2022 har vi ordnat ytterligare ungefär 2 000 anstaltsplatser i Sverige eller, för att uttrycka sig så att man lättare förstår hur snabb utbyggnaden har varit, ökat kapaciteten med ungefär tio platser i veckan,.

Det har handlat om våningssängar i celler, och vissa celler är så små som under sex kvadratmeter stora. Det har handlat om modulfängelser på fängelsegårdar eller ombyggnationer av besöksrum eller liknande ytor på anstalter.

Vi har nya anstalter på gång i bland annat Trelleborg och Värnamo. Det byggs ut på Hall, Karlskoga, Österåker, Ystad och inte minst i Kalmar. Sedan regeringsskiftet har vi fattat beslut om sammanlagt 6 300 nya anstaltsplatser som är på gång.

Med tanke på den offensiv som vi för mot kriminaliteten i samhället – den offensiv som jag menar saknar motstycke i modern tid – behövs det platser just nu.

Jag är givetvis glad över att Socialdemokraterna väljer att haka på det. Utan er skulle det inte ha varit möjligt. Det är en politik som hade behövts föras långt tidigare men som blev verklighet först nu när vi får vara med och styra Sverige.

Herr talman! I en interpellationsdebatt som jag hade med Gunnar Strömmer i början av 2025 valde ledamoten Lars Isacsson att gå in i debatten. Ledamoten var då mycket upprörd över planerna att placera svenska fångar utomlands och kallade förslaget för ”dyrt, ineffektivt och orealistiskt”. Ledamoten sa också att detta var ett bevis på att vi var ”riktigt dåliga nationalister”.

Nu står vi här i kammaren, lite mer än ett år senare. Socialdemokraterna har svängt i den här frågan, precis som de har svängt i många andra frågor just eftersom det är valår.

Under nästan åtta års tid – först under Socialdemokraternas egen regeringstid och sedan under vår regeringstid – har Socialdemokraterna motarbetat planerna på att tillfälligt lösa kapacitetsbristen på svenska anstalter. Det har man gjort genom att inte bygga anstalter under sin egen regeringstid och även genom att fram tills nu motarbeta våra förslag om att placera fångar utomlands.

Herr talman! Låt mig vara tydlig. Jag är väldigt positiv till att människor och partier byter åsikter i frågor och närmar sig vår politik. Alla som vill driva sverigedemokratisk politik ska givetvis få driva sverigedemokratisk politik.

Det hade varit intressant att höra från ledamoten vad det var som fick Socialdemokraterna att gå från att tycka att förslaget var dyrt, ineffektivt, orealistiskt och ett bevis på att vi var dåliga nationalister till att nu vilja bedriva sverigedemokratisk politik.

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar. Förslagen syftar till att stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten i domstolsprocessen och samtidigt minska påfrestningen för brottsoffer och vittnen som deltar i en rättsprocess. Det är viktiga förändringar i en tid då vi behöver ett rättssystem som både håller hög kvalitet och fungerar i praktiken.

Förändringarna innebär bland annat att berättelser som lämnats vid tidiga förhör och vittnesattester i större utsträckning än i dag ska få läggas fram som bevis i brottmål. Det innebär att det som en person sagt tidigt i en utredning, till exempel i ett polisförhör, oftare kan användas som bevis i rättegången utan att personen alltid behöver höras på nytt i domstol. I praktiken kan tidiga förhör spelas upp eller läsas upp i rätten. Behovet av fysisk närvaro för vittnen och målsäganden minskar i många fall, och risken för att berättelser förändras över tid minskar också. Sammantaget leder detta till snabbare, mer strukturerade och mer effektiva rättegångar.

Reformerna innebär också en tydlig förändring i hur ljud- och bildupptagningar från förhör får användas i brottmål. Inspelade förhör, särskilt från tidiga polisförhör, kommer nu att få användas som bevis i större utsträckning. Domstolen kommer i högre grad att kunna spela upp inspelningar i stället för att hålla nya muntliga förhör med samma person.

Detta är en viktig utveckling. Det stärker bevisningen eftersom den ligger närmare händelsen i tid, vilket minskar risken för minnesförändringar och osäkerhet. Samtidigt minskar det belastningen på brottsoffer och vittnen, som inte behöver upprepa sin berättelse gång på gång. Det bidrar i sin tur till en mer effektiv och sammanhållen process.

Jag vill också lyfta upp att det införs en ny sekretessbestämmelse till skydd för uppgifter om tvångsmedel hos Domstolsverket. Uppgifter om tvångsmedel kommer att omfattas av starkare sekretess, vilket innebär att de i högre grad inte kan lämnas ut. Det är en viktig förändring och en förstärkning av skyddet för känslig information. Det minskar risken för att uppgifter sprids och kan skada pågående brottsutredningar, exempelvis genom att misstänkta får kännedom om åtgärder i förväg. Samtidigt stärker det skyddet för enskildas integritet och ger rättsväsendet bättre förutsättningar att arbeta effektivt och ostört.

Herr talman! Det är positivt att det finns brett politiskt stöd för dessa reformer. Det visar att det finns en bred gemensam insikt om att rättssystemet måste fungera både rättssäkert och effektivt, inte bara i teorin utan också i praktiken.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar. Förslagen syftar till att stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten i domstolsprocessen och samtidigt minska påfrestningen för brottsoffer och vittnen som deltar i en rättsprocess. Det är viktiga förändringar i en tid då vi behöver ett rättssystem som både håller hög kvalitet och fungerar i praktiken.

Förändringarna innebär bland annat att berättelser som lämnats vid tidiga förhör och vittnesattester i större utsträckning än i dag ska få läggas fram som bevis i brottmål. Det innebär att det som en person sagt tidigt i en utredning, till exempel i ett polisförhör, oftare kan användas som bevis i rättegången utan att personen alltid behöver höras på nytt i domstol. I praktiken kan tidiga förhör spelas upp eller läsas upp i rätten. Behovet av fysisk närvaro för vittnen och målsäganden minskar i många fall, och risken för att berättelser förändras över tid minskar också. Sammantaget leder detta till snabbare, mer strukturerade och mer effektiva rättegångar.

Reformerna innebär också en tydlig förändring i hur ljud- och bildupptagningar från förhör får användas i brottmål. Inspelade förhör, särskilt från tidiga polisförhör, kommer nu att få användas som bevis i större utsträckning. Domstolen kommer i högre grad att kunna spela upp inspelningar i stället för att hålla nya muntliga förhör med samma person.

Detta är en viktig utveckling. Det stärker bevisningen eftersom den ligger närmare händelsen i tid, vilket minskar risken för minnesförändringar och osäkerhet. Samtidigt minskar det belastningen på brottsoffer och vittnen, som inte behöver upprepa sin berättelse gång på gång. Det bidrar i sin tur till en mer effektiv och sammanhållen process.

Jag vill också lyfta upp att det införs en ny sekretessbestämmelse till skydd för uppgifter om tvångsmedel hos Domstolsverket. Uppgifter om tvångsmedel kommer att omfattas av starkare sekretess, vilket innebär att de i högre grad inte kan lämnas ut. Det är en viktig förändring och en förstärkning av skyddet för känslig information. Det minskar risken för att uppgifter sprids och kan skada pågående brottsutredningar, exempelvis genom att misstänkta får kännedom om åtgärder i förväg. Samtidigt stärker det skyddet för enskildas integritet och ger rättsväsendet bättre förutsättningar att arbeta effektivt och ostört.

Herr talman! Det är positivt att det finns brett politiskt stöd för dessa reformer. Det visar att det finns en bred gemensam insikt om att rättssystemet måste fungera både rättssäkert och effektivt, inte bara i teorin utan också i praktiken.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I kväll debatterar riksdagen betänkandet Kriminalvårdsfrågor. Justitieutskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden ska avslås, bland annat med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Bristen på fängelse- och häktesplatser i Sverige är fortsatt stor. Anledningarna till denna situation är flera.

För det första har Sverige under decennier haft en skenande kriminalitet som på riktigt börjat stöta på motstånd först under den här mandatperioden.

För det andra har tidigare styrande politiker inte sett saker komma. Under en alldeles för lång tid förnekades det faktum att kriminaliteten ökade i Sverige. Ett nytt fängelse tar häpnadsväckande nog ungefär sju år att färdigställa från beslut till att de första internerna flyttar in. Hade utbyggnaden påbörjats tidigare hade vi inte haft denna situation i dag.

För det tredje innebär Sverigedemokraternas och regeringens kriminalpolitik betydligt fler fängelseår för Sveriges kriminella. Det innebär i sin tur att fler fängelseplatser behövs.

Med det sagt, herr talman, är jag inte nöjd med tempot på utbygganden av svenska anstaltsplatser. I mitt tycke borde arbetet gå ännu snabbare. Problemet är inte bara att färdigställandet av nya anstalter tar längre tid än färdigställandet av Öresundsbron utan också att Kriminalvården och Specialfastigheter inte i tillräckligt snabb takt lyckats få spaden i marken på fler platser än hittills. Hagfors, Munkfors och Åmål är kommuner som tydligt uttryckt intresse, men intresset har inte varit starkt nog från myndigheterna.

Kriminalvårdens kapacitetsrapport från 2025 visade ett behov av 29 000 platser år 2034, alltså en ökning med 17 000 platser från dagens ungefär 12 000. Med andra ord borde spaden vara i marken på fler platser redan nu. Den senaste kapacitetsrapporten från i år var betydligt mer försiktig i sin prognos, med en uppskattning på 19 000 platser till 2035, alltså en ökning med 5 000 platser.

Om vi tänker oss att en ny anstalt skulle kunna ha ungefär 500 platser, om den är väldigt stor, behövs alltså tio nya fängelser om bara tio år. Med tanke på den långsamma byggprocessen förvånar det mig att spaden inte är i marken på fler platser.

Trots den här kritiken ska det sägas att väldigt mycket har gjorts de senaste fyra åren. Antalet anstalts- och häktesplatser har ökat med ungefär 2 000. Här pratar vi framför allt om förtätning på befintliga anstalter. Det är nu i stort sett standard med våningssängar i celler, och vissa av dessa celler är mindre än sex kvadratmeter stora. Det handlar också om att man byggt om vissa rum, till exempel besöksrum, till celler. Man har också byggt modulfängelser inne på fängelsegårdar. Fyra helt nya anstalter är på gång, och från juli kommer Sverige att placera 600 fängelseintagna på en anstalt i Estland till två tredjedelar av vad en fängelseplats kostar i Sverige. Detta är helt nödvändigt och bra politik.

Det är i mitt tycke alldeles för få som sitter i fängelse i Sverige. Det finns många farliga människor ute i samhället som kan vara en fara för vanliga skötsamma medborgare. Det visar sig varje gång det begås en ny skjutning eller en ny sprängning, varje gång en kvinna misshandlas av sin man och varje gång ett barn utsätts för ett övergrepp.

Statens viktigaste uppgift är att skydda landet från yttre hot, och därför ska vi ha ett starkt försvar. Men den viktigaste interna uppgiften för staten kommer alltid att vara att skydda sina invånare från andra farliga individer inom statens gränser. Därför behöver vi alltid se till att ha en stark polismyndighet och kriminalvård liksom starka domstolar och andra brottsbekämpande myndigheter.

Det är helt enkelt när dessa två samhällskomponenter fungerar och är starka som människor kan leva i frihet inom statens gränser – frihet att kunna gå var man vill utan att riskera att bli utsatt för misshandel eller övergrepp, frihet att kunna starta företag utan att riskera att utpressas av kriminella, frihet att få den service man har rätt till utan att betala pengar under bordet och frihet att kunna gå till jobbet, tjäna sina pengar och slippa bli rånad på vägen hem. Det är inte något man kan räkna med överallt i världen.

När staten försvagas – och då menar jag statens huvuduppgifter, såsom ett starkt försvar eller ett starkt rättsväsen – lever människor i ofrihet.

Jag personligen har inget till övers för personer som gör livet svårare för andra. Kriminella personer, korrupta myndighetspersoner, möjliggörare eller personer som rekryterar andra att begå brott har ingen plats i mitt Sverige. Ska samhället fungera behöver staten göra vad den kan för att få bort dem från samhället. Det är dessa personer som ska leva i ofrihet, på en anstalt, under lång tid.

Sverige är lyckligtvis inte i samma situation som många andra länder runt om i världen. Sverige är ett bra land. Men när vi har politiker som inte ser saker komma, som förnekar uppenbara fakta om samhällsutvecklingen och som inte hanterar saker i tid rör vi oss mot en situation där allt fler människor lever i ofrihet.

Jag är stolt över att tillhöra ett parti och ett regeringsunderlag där vi gör vad vi kan för att göra Sverige tryggare, friare och svenskare.

Herr talman! Under denna mandatperiod har vi gått fram med en mängd insatser just för att förhindra den här typen av brott. Hur ledamöter har röstat i Europaparlamentet får stå för dem.

Det jag kan konstatera är att vi har rullat fram stora straffskärpningar under den här mandatperioden, och fler kommer att komma. Vi har gjort så att polisen från i morgon kan arbeta på samma sätt som Dumpen gör för att identifiera, hitta och provocera fram brott och därmed kan se till att fler pedofiler kommer fram i ljuset. På det sättet kan man arbeta brottsförebyggande och komma åt de människor som ger sig ut för att försöka begå sexualbrott mot barn. Det tycker jag är ett steg åt rätt håll.