Fru talman! har frågat mig hur jag och regeringen kommer att säkerställa att nämndemän inte blir av med sina uppdrag på oskäliga grunder.

Jag vill börja med att slå fast att ett oberoende domstolsväsen är ett fundament i vårt demokratiska samhälle. Kravet på oberoende och opartiska domstolar och domare har ställts upp till skydd för den enskilde medborgaren. Den som får sin sak prövad i domstol ska kunna känna sig säker på att saken blir behandlad enligt gällande rätt och utan påverkan av ovidkommande intressen. Det är oerhört viktigt att allmänheten känner förtroende för att domstolarna är oberoende och att det inte finns någon risk för exempelvis politisk påverkan.

Nämndemännen är representanter för allmänheten i domstolarna och fyller i den rollen en viktig funktion. Genom sin medverkan och insyn i den dömande verksamheten bidrar nämndemännen till att upprätthålla förtroendet för domstolarna och stärka deras legitimitet. För att syftet med medverkan av nämndemän ska uppnås måste de personer som verkar som nämndemän vara lämpliga för uppdraget. I detta ingår att nämndemän, precis som juristdomare, ska vara omdömesgilla, opartiska och sakliga. Även om nämndemän utses av de politiska partierna är nämndemannauppdraget inte ett politiskt uppdrag.

En nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig vara olämplig för uppdraget ska entledigas. Beslutet om entledigande fattas av domstol utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid prövningen gäller grundlagens krav på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Ett beslut om entledigande kan överklagas till Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag.

Grunderna för entledigande av nämndemän är tydligt reglerade i lag, och det är upp till domstolarna och Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag att använda reglerna. Som jag redogjorde för i ett svar på en riksdagsfråga för ett par veckor sedan har jag fullt förtroende för hur de hanterar den uppgiften.

Fru talman! Tack Pontus Andersson Garpvall för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Detta handlar i högsta grad om domstolarnas oberoende, domarnas integritet och kravet på opartiskhet och saklighet i våra domstolar, och det är ju ett grundackord i hela vår demokratiska rättsstat. En viktig utgångspunkt är att de som väl blivit utsedda till nämndemän av de politiska partierna inte längre är företrädare för något parti. De är domare i precis lika hög grad som de lagfarna juristdomarna, och samma krav på saklighet, opartiskhet, oberoende och lämplighet gäller för nämndemän som för lagfarna juristdomare.

Både en lagfaren juristdomare och en nämndeman har naturligtvis en grundlagsskyddad yttrandefrihet. Det finns inget förbud i lagstiftningen mot att de uttrycker politiska uppfattningar, och det är inte heller något som framgår av de lagar och regler som reglerar när en domare ska stängas av eller entledigas.

För mig är det viktigt att slå fast att varken regeringen eller riksdagen gör dessa bedömningar. Det är en viktig del av vår demokratiska rättsstat att det är domstolarna och särskilt utpekade organ, på behörigt avstånd från den exekutiva regeringsmakten, som ska göra dessa bedömningar. Därför kommer jag inte att värdera omständigheterna i detta konkreta fall, lika lite som i något annat fall. Det ankommer inte på mig att göra det, och det vore dessutom i strid med vår konstitutionella ordning.

Under förra året, 2023, entledigades 42 nämndemän på domstolarnas initiativ, och 15 nämndemän stängdes av. Om man tittar på tidigare fall av entlediganden ser man att det är olika slags grunder när det gäller olämplighet. Ibland har det rört sig om inlägg på sociala medier eller i tidningar, svårigheter att hålla sig vaken under förhandling eller olämpliga kontakter med parter i mål. Dessa omständigheter som är ägnade att ifrågasätta en domares opartiskhet gäller på samma sätt för juristdomaren som för nämndemannen. Det är så man måste förstå nämndemannarollen.

Bedömningen av vad som är olämpligt eller inte kan man naturligtvis ha en debatt och en diskussion i samhället om. Men prövningen och avvägningen i det konkreta fallet måste göras av domstolar, annars äventyrar vi ett fundament i vår demokratiska rättsstat, nämligen domstolarnas oberoende och integritet i förhållande till exempelvis den politiska makten.

Fru talman! Pontus Andersson Garpvalls ingång i denna diskussion var att vi ska värna opartiskheten och de oberoende domstolarna, att domare - oavsett om det är lagfarna juristdomare eller nämndemän - naturligtvis har en grundlagsskyddad yttrandefrihet och att prövningen av olämpligheten i ett konkret fall ska ske på behörigt avstånd från politiken genom domstolarna eller i den överklagandeinstans som finns på detta område. Så långt är jag helt och hållet med.

Nu tycker jag att vi mer närmar oss en debatt som handlar om att misstänkliggöra, höll jag på att säga, en stor del av dem som är verksamma i våra domstolar, våra myndigheter eller i våra kommuner och regioner. Då är jag inte längre med.

Min utgångspunkt är nämligen att det vi har att värna här är opartiskheten och oberoendet i våra domstolar. Den diskussion vi för är naturligtvis relevant i vårt samhälle, men i oberoendet för domstolarna ligger det att det är där bedömningarna av lämpligheten måste göras. Det är däremot inte en godtycklig process, utan den är lagbunden. Det är lagarna och reglerna på detta område som har använts av domstolar när de, i det enskilda fallet, har gjort en bedömning av om en enskild domare eller en enskild nämndeman är lämplig eller inte. Jag har ingen anledning att misstro domstolarna i det arbetet.

När det gäller våra myndigheter tänker jag inte, så att säga, öronmärka enskilda medarbetare utifrån eventuella politiska uppfattningar. Min övertygelse är att medborgarna har rätt att förvänta sig att alla, oavsett politisk uppfattning, förstås är välkomna att arbeta i offentlig förvaltning eller i våra domstolar under förutsättning att de är beredda att leva upp till grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. För domare handlar det om att inse att det med oberoendet naturligtvis kommer ett ansvar i utövningen av detta förtroendeuppdrag. Det är inte ett valt förtroendeuppdrag från politiska partier, men det handlar naturligtvis om ett förtroende gentemot medborgarna i fråga om att förvalta detta oberoende. Med det kommer också krav på att själv uppträda opartiskt och oberoende på olika sätt.

Min erfarenhet, om man nu ska luta sig mot den, är att den svenska statsförvaltningen är full av människor som röstar på olika partier men som faktiskt är besjälade av att varje dag gå till jobbet och arbeta för det som majoriteten av svenska folket har röstat igenom i allmänna val.

Det råder ingen tvekan om att delar av den politik som vi är överens om, inte minst när det kommer till migrationen, för flera framstår som kontroversiell. Flera har säkert röstat på andra partier för att motsätta sig ett genomslag för den. Men min erfarenhet, två år in i regeringsarbetet, är att jag är helt ointresserad av vad enskilda medarbetare i våra myndigheter röstar på.

Min erfarenhet är att de allra flesta är besjälade av att hjälpa till att genomföra det som svenska folket har röstat fram i allmänna val. Jag är övertygad om att de kommer att fortsätta att vara det om vi får förnyat förtroende efter nästa val. Blir vi utkastade har de ett annat uppdrag: att se till att få genomslag för det som folkviljan då har gett uttryck för. Det är för mig faktiskt det mest grundläggande intrycket av dem som nu arbetar i förvaltningen. Detta tycker jag att vi ska vårda ömt och inte misstänkliggöra.