Pontus Andersson Garpvall

Herr talman! I dag debatterar vi straffrättsliga frågor. Justitieutskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bland annat med hänvisning till pågående arbete.

I dag spelar Sverige VM-playoff mot Polen, en match jag kommer att se på plats senare i kväll. Tankarna på en svensk seger fick mig att tänka på ett känt svenskt citat som tagit sig djupt in i svenskarnas medvetande. I en tv-sänd match ska Arne Hegerfors ha sagt att det ”ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk”.

Faktum är dock att man har gått igenom alla VM-matcher som visats i svensk tv där Kamerun spelat, och inte någonstans har man kunnat hitta citatet. Man har till och med gått igenom alla matcher där olika afrikanska lag spelat men inte någonstans kunnat hitta att han, eller någon annan, säger detta. Trots det kan säkert många som lyssnar säga sig ha hört det. Till och med Hegerfors själv sa många år senare i en intervju att han trodde att han faktiskt sagt så.

Detta fenomen kallas för Mandelaeffekten. Det handlar om att man genom skapade minnen får en person, eller sig själv, att minnas saker som faktiskt aldrig har hänt. Ett annat citat där denna effekt kan appliceras är det som säger att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den till slut en sanning. Ett annat känt exempel är att många tror att alliansledarna badade i badtunna när Alliansen bildades 2004, något som heller aldrig hände.

Just inom politiken ser vi gång på gång försök till detta. Socialdemokraterna upprepar mantrat att de alltid varit för kärnkraft, trots att sanningen visar motsatsen. Samma parti påstår att man alltid har velat ha ordning och reda i migrationspolitiken, trots att verkligheten är en helt annan. Man försöker också ta åt sig äran för omläggningen av kriminalpolitiken, inte minst de straffrättsliga frågorna, vilket är ett tredje försök.

Vi i Sverigedemokraterna och våra samarbetspartier vann valet 2022 för att fixa energipolitiken, där Socialdemokraternas nedläggning av svensk kärnkraft fått elpriser att rusa i höjden. Vi vann valet genom att lova ordning och reda i migrationspolitiken, där oredan varit stor under väldigt lång tid, och nu har vi den lägsta asylrelaterade invandringen på över 40 år. Vi vann också valet genom att lova ordentliga straffskärpningar och att vi skulle komma till rätta med våldet och otryggheten i Sverige, och nu har skjutningarna mer än halverats. Det är sanningen, och allt annat är försök till historieförfalskning.

I debatten möts man ofta av argumentet att strängare straff inte fungerar och att man i stället behöver satsa på förebyggande åtgärder. Först och främst är den frågan inte svart eller vit, utan man kan göra både och. Under det senaste socialdemokratiska regeringsinnehavet ökade antalet skjutningar med över 200 procent, och nu har det minskat med hälften. Med den argumentation jag nämnde misslyckades Socialdemokraterna med det förebyggande arbetet under sina senaste åtta vid makten, medan vi i Tidöpartierna har lyckats med det förebyggande arbetet under våra fyra år vid makten.

Jag tror på en kombination av båda. Vi behöver ge alla barn i Sverige möjlighet att göra vad de vill med sina liv, och det tycker jag att Sverige är bra på. Vi har skolplikt från förskoleklass och genom hela grundskolan. Efter det har du möjlighet till gymnasiestudier, då du dessutom får bidrag för att studera, och efter det har du chansen att utbilda dig ännu mer och få ännu högre studiebidrag – om du inte tar chansen att arbeta direkt efter gymnasiet.

Vad man än väljer är Sverige fullt av möjligheter. Vi har ett utbyggt föreningsliv som är betydligt billigare än i jämförbara länder, och vi har fritidsverksamhet i skolan och fritidsgårdar att hänga på efter att fritidsverksamheten på skolorna stänger. Med andra ord finns det ingen som helst anledning att välja en kriminell livsstil.

Vad ska vi då göra med de barn som ändå väljer att bli kriminella efter att föräldrar, lärare, kuratorer och socialtjänst misslyckats med att sätta gränser? Jo, då är det Kriminalvården som behöver steppa in, både för barnens bästa och för alla skötsamma samhällsmedborgares trygghet.

Låt mig också vara tydlig med en sak i den här debatten: Inlåsning fungerar. Är man inlåst kan man inte begå nya brott, och man kan inte rekrytera nya ungdomar att begå nya brott. Är man en ungdom kommer man på våra nya ungdomsanstalter dessutom att ha utbildningsplikt som ska fullgöras, något som sannolikt varit svårt för dessa ungdomar under den tid då de har lämnats vind för våg. Det är inget annat än en bra gåva från samhället till dem och deras framtid.

De säger att jag har fängslat tusentals – jag säger att jag har befriat miljoner. De orden kommer från El Salvadors president, Nayib Bukele. El Salvador blev känt för att vara världens farligaste land och hade i sina värsta stunder över 100 mord per 100 000 invånare. Det är som om det skulle ske 11 000 mord i Sverige varje år. I El Salvador valde president Bukele att sätta in en motoffensiv mot gängen. Över 60 000 människor med gängkopplingar sattes i fängelse, och vad hände då? Jo, 2025 hade landet 82 fall av mord, vilket är något lägre än Sverige samma år.

Med det sagt: Jag säger inte att El Salvador har gjort allting rätt, och det här är inte på något sätt ett stöd till den politik som förs där. Men det visar med all tydlighet att inlåsning fungerar även på de mest våldsamma platserna på jorden.

Kritiken lät dock inte vänta på sig från organisationer som exempelvis Amnesty och Civil Rights Defenders, som även kritiserar vår politik. Precis som i Sveriges fall kommer dessa organisationer aldrig med någon kritik när människor mördas, våldtas, rånas och får sina liv förstörda. Kritiken kommer enbart när någon försöker ställa saker till rätta, precis som när samma organisationer har riktat kritik mot oss. Det är först när man försöker låsa in tusentals farliga människor för att befria miljoner människor från gängens våld som de så kallade människorättsorganisationerna blir förbannade. För mig är det helt obegripligt.

Nu rullar Sverigedemokraterna och Tidöpartierna ut de senaste årtiondenas största straffreform. Detta i kombination med våra tidigare åtgärder, som ökade hemliga tvångsmedel till våra brottsbekämpande myndigheter, att fler kriminella ska utvisas och att vi vill kunna ta medborgarskapet från dem som begår grova brott, innebär drakoniska förändringar jämfört med hur kriminalpolitiken i Sverige tidigare såg ut.

Vi kommer också att göra det kriminellt att vara med i ett kriminellt gäng, något som kräver en grundlagsförändring. Det är en åtgärd som på riktigt kommer att sätta käppar i hjulen för många av de organiserade kriminella nätverken i Sverige. Eftersom det krävs en grundlagsförändring kommer det att krävas ett riksdagsbeslut före valet och ett efter valet för att få igenom förändringarna.

När vi tidigt under den här mandatperioden genomförde förändringen gällande kriminalisering av deltagande i terrororganisation var alla partier överens, bortsett från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som reserverade sig och i sina yttranden hänvisade till bland annat föreningsfriheten. Tidigare nämnda Amnesty och Civil Rights Defenders ansåg att lagstiftningen var ”djupt problematisk”. Vi får helt enkelt se hur oppositionspartierna ställer sig när en av mandatperiodens viktigaste frågor behandlas senare i år.

Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga motionsyrkanden.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Våldsbrott och brottsoffer. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bland annat med hänvisning till pågående arbete.

Under alltför lång tid har fokus i kriminalpolitiken legat på förövarens väl och ve, på att gärningsmannen på mest effektiva sätt ska rehabiliteras och återanpassas till samhällsgemenskapen. Det är inte fel i sig. Frågan är inte svart eller vit. Men det är uppenbart att fokuset på brottsoffrets upprättelse har åsidosatts när fokuset har varit på grova våldsbrottslingars rehabilitering och återanpassning till samhället.

Det finns egentligen hur många exempel som helst, sedan lång tid tillbaka, på att samhället borde ha agerat med full kraft men gång på gång, av olika skäl, har struntat i brottsoffrens situation.

Anledningen till att jag kan uppfattas som kategorisk är att politiken aktivt har valt att inte agera trots att man har insett att fel begåtts och att man hade kunnat skydda människor från att utsättas för samma sak i framtiden. Det finns mängder av exempel från de senaste årtiondena på flickor som blivit våldtagna av pojkar som var under 15 år och som gått fria eftersom de inte var straffmyndiga.

Nu är Sverigedemokraterna med i lagstiftningsprocessen. Därför sänks straffmyndighetsåldern till 14 år och till 13 år för grova brott.

Det finns exempel på personer som begått en våldtäkt innan de blivit straffmyndiga och som därför gått fria men som dömts för våldtäkt i straffmyndig ålder. Samhället hade kunnat förhindra den framtida våldtäkten om man hade agerat direkt och med full kraft.

Det finns även massor av exempel på flickor och kvinnor som tvingats möta sin förövare på gatan mindre än ett år efter att ha blivit utsatt för en våldtäkt, eftersom straffet var alldeles för kort och fokuset från samhällets sida var på att återanpassa gärningsmannen till samhället.

Nu är Sverigedemokraterna med i lagstiftningsprocessen. Ungdomsrabatten avskaffas helt. Samtidigt ska domstolar använda hela straffskalan, och maximistraffet för våldtäkt höjs till tolv år. Upprepade våldtäkter ska ge livstids fängelse.

Tidigare har regeln varit att brottsoffret själv ska driva in skadestånd från sin gärningsman, till exempel en våldtäktsman. Antingen har han fått betala in själv, eller så har man fått kräva att Kronofogden agerar.

Nu kommer i stället staten att direkt betala ut skadeståndet till brottsoffret. Sedan blir det statens uppgift att driva in pengarna från gärningsmannen. Då slipper exempelvis ett våldtäktsoffer komma i kontakt med sin förövare igen och kan snabbare gå vidare med sitt liv utan att ha den processen hängande över sig. Det är en direkt följd av Sverigedemokraternas och regeringens förändringar som nu kommer att genomföras.

Något annat som förändras i och med den nya lagstiftningen om ersättning till brottsoffer gäller ersättning till personer som frihetsberövats. Tidigare har stora ersättningsbelopp betalats ut till personer som frikänts för brott trots att det varit klarlagt att de gjort sig skyldiga till handlingar som i sig är straffbara och som hade kunnat motivera frihetsberövandet. De senaste tio åren har omkring 800 miljoner kronor betalats ut. Ibland har det varit motiverat. Men det har även skett i fall som det nu välkända exemplet med en kille som begick två grova våldtäkter och dömdes till fängelse men fick 840 000 kronor i ersättning för att han hade suttit frihetsberövad för länge när man upptäckte att han i själva verket var under 18 år vid brottstillfället. Han fick mångdubbelt mer än vad våldtäktsoffren fick i skadestånd tillsammans. Den typen av utbetalningar är det slut på nu med Sverigedemokraternas och regeringens nya lagstiftning.

Jag kan låta kategorisk när jag säger det, men utan Sverigedemokraternas politiska inflytande hade vi inte nått till den punkt där vi förändrar dessa delar av lagstiftningen. Låt mig vara tydlig: Dessa problem har varit kända i decennier. Under denna period har Sverige haft både blå och framför allt röda regeringar. Ingen har åtgärdat detta förrän nu. Det som Sverigedemokraterna och regeringen har gjort på det kriminalpolitiska området på inte ens fyra års tid, de insatser vi genomfört för att såväl beivra brottslighet som ge brottsoffer upprättelse, har inte någon regering någonsin tidigare varit i närheten av. Det är ett paradigmskifte vi ser i svensk rättspolitik. Jag är oerhört stolt över att få vara med på denna resa, som vi gör tillsammans med våra samarbetspartier inom Tidöavtalet. Steg för steg gör vi Sverige till ett tryggare och friare land.

Fru talman! I enlighet med riksdagens önskemål har regeringen sedan 1983 årligen redovisat hur reglerna om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har tillämpats under det gångna året, vilket för 2026 års debatt blir användningen under år 2024.

Om vi ser på frågan under en längre tidshorisont är det tydligt att användningen ökat, vilken är en direkt följd av den ökade organiserade brottslighet vi har sett växa fram i Sverige under decennier. Det är just den organiserade brottslighet som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen nu bekämpar med full kraft.

Hemliga tvångsmedel, det vill säga hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning, är viktiga delar i det arbete vi gör för att mota bort den organiserade brottsligheten i Sverige.

Sverigedemokraterna har sedan vi blev invalda i riksdagen för snart 16 år sedan ständigt drivit frågan om utökade möjligheter för just hemliga tvångsmedel, och från det att vi fick chansen att på riktigt påverka politiken i vår riktning har det hänt mycket på området.

Den senaste insatsen genomförde vi i höstas, den 1 oktober 2025, när vi gjorde det möjligt att även avlyssna barn under 15 år, en viktig insats både för att förebygga och förhindra brott och för att förhindra barns deltagande i kriminalitet. Det stora problemet har varit att äldre kriminella har utnyttjat yngre, eftersom de har vetat att den tidigare lagstiftningen inte var tillräcklig. Nu ser vi till att färre barn tidigt kommer i kontakt med personer från den kriminella världen.

Den kanske allra viktigaste åtgärden på området var att vi den 1 oktober 2023 införde möjligheten till preventiv avlyssning, vilket innebär att det kan användas för att förebygga brott. Preventiv avlyssning kan alltså användas innan ett brott faktiskt begås.

Redan den 25 februari året efter, alltså mindre än fem månader efter att den nya lagstiftningen var på plats, kunde rikspolischefen meddela att man fått tillstånd för över 200 tvångsmedel enligt den nya lagstiftningen och att över 30 personer var gripna misstänkta för grova brott.

Det är alldeles uppenbart att vår nya lagstiftning på ett flertal områden har bidragit till den allt lugnare situationen som vi i dag ser i Sverige. Som mest illa såg situationen ut 2022 under Socialdemokraternas sista år vid makten då 62 personer sköts ihjäl i Sverige. Antalet dödsskjutningar har därefter minskat åren 2023, 2024 och 2025, och 2026 har börjat väldigt bra. Hittills i år har bara en person skjutits ihjäl i Sverige, vilket innebär att vi bara har haft en dödsskjutning i Sverige de senaste 86 dagarna, en väldigt stor skillnad jämfört med just 2022 när hela 62 personer sköts ihjäl.

Med det sagt har vi fått kritik för våra åtgärder på det kriminalpolitiska området. Sverigedemokraterna och regeringen har kritiserats av bland andra Civil Rights Defenders, Amnesty, Rädda Barnen, Institutet för mänskliga rättigheter med flera. Det lustiga i sammanhanget är att ingen av dessa organisationer riktade ett uns av kritik mot Sverige eller den tidigare regeringen när våldsvågen i landet innebar att hundratals personer sköts ihjäl på öppen gata under en åttaårsperiod.

Man kan definitivt fråga sig varför de tycker att kriminellas rättigheter är viktigare än vanliga människors frihet. Faktum är att om vi hade varit ängsliga och lyssnat mer på kritiken från dessa organisationer hade Sverige inte löst de problem som Sverige i dag är på väg att lösa.

Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer på området.

Fru talman! Skolan ska förmedla kunskap och svenska demokratiska värden. Trots detta ser vi att konflikter från omvärlden och antidemokratiska ideologier flyttar in i våra klassrum. Skolverkets rapport om antisemitism i skolan visar att hat och hot kan ta fart i samband med Israel–Palestina-konflikten och att elever och personal ibland möter konspirationsteorier och påtryckningar.

Sverigedemokraterna varnar särskilt för politisk islamism som bedriver påverkan genom skolor och föreningsliv. Detta kräver tydliga nationella riktlinjer, obligatorisk incidentrapportering och ett skarpt stöd till rektorer att avvisa propaganda och att polisanmäla när det behövs.

Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att upptäcka och stoppa islamistisk och antidemokratisk påverkan i skolan och för att säkerställa att mobilisering kopplad till Palestinarörelsen inte leder till antisemitism, hat eller hot?

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens proposition Ett utvidgat straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till brott. Propositionen är en del av Tidöavtalet, som Sverigedemokraterna tog fram tillsammans med regeringspartierna, och jag kan med glädje konstatera att förslagen nu blir verklighet.

Under debattens gång kommer vi sannolikt att få höra väldigt brett vad lagförslagen innebär i praktiken, så jag ska i stället uppehålla mig vid en del av lagstiftningen som jag personligen drivit hårt tillsammans med mitt parti under den gångna mandatperioden.

De senaste fem åren har organisationen Dumpens avslöjanden engagerat hundratusentals människor runt om i Sverige. Från etablissemangets sida och från övriga etablerade partier har vi sett en konstant tystnad eller direkta avståndstaganden från Dumpens metoder. Men jag kan ärligt säga att jag inte skäms en sekund över att erkänna att jag tycker att Dumpen gör ett otroligt viktigt arbete. Jag tror att det enorma stöd organisationen har från hundratusentals, kanske miljoner, svenskar visar att jag har all rätt att känna så.

Det lustiga i det här sammanhanget är att samma personer som jublade när Expressen knackade på och filmade hos pensionärer som skrivit elaka saker på internet, eller när TV3 med Robert Aschberg i spetsen gjorde samma sak, i dag inte ens vill ta i Sara Nilsson och Patrik Sjöberg med tång när de avslöjar pedofiler, alltså personer som ger sig ut för att förgripa sig på barn. Är det rimligare att hänga ut en person som har skrivit elaka saker på internet på bästa sändningstid i tv än att avslöja personer som är i full färd med att förgripa sig på barn? Jag kan aldrig förstå det resonemanget.

Vad har det då med detta att göra? En märklig sak med svensk lagstiftning är följande: När Dumpen har utgett sig för att vara ett barn och en vuxen man stämmer träff med det fiktiva barnet, som han tror är ett barn, och därefter åker till en plats för att träffa barnet och begå ett sexuellt övergrepp – med vetskapen att han kanske möts av Patrik Sjöberg med en videokamera i högsta hugg – blir mannen inte dömd, eftersom det inte finns ett brottsoffer. Barnet som mannen ska träffa finns ju inte på riktigt.

Detta ändrar vi på nu. Man kommer alltså att kunna bli dömd för försök till sexualbrott mot barn även om barnet bara är fiktivt. Polisen kommer att kunna arbeta på ett sätt som liknar Dumpens arbetssätt. Med detta blir svensk lagstiftning mer lik den som finns på många andra platser runt om i världen.

Hösten 2025 besökte jag England tillsammans med bland andra Patrik Sjöberg och Sara Nilsson. Där träffade vi organisationer vars arbetsmetoder liknar Dumpens sätt att arbeta i Sverige. Den stora skillnaden där är att personerna döms till långa fängelsestraff när de avslöjas.

Sverigedemokraterna vill se en nollvision för sexualbrott mot barn, och detta är ett steg i riktning mot den visionen. I övrigt driver vi på för att förändra förtalslagstiftningen så att det inte ska vara olagligt att varna för pedofiler och andra sexualförbrytare. Vi driver även på för att pedofiler ska sitta inlåsta på obestämd tid. Kemisk kastrering ska också vara en del av deras behandling. Den 1 juli i år blir det dessutom möjligt att döma en vuxen som skapar ett konto på ett forum för unga, utger sig för att vara ett barn och söker kontakt med barn för att begå sexuella övergrepp.

Gång på gång har vi sett hur personer som begått sexualbrott mot barn har fortsatt att samla på sig enorma mängder övergreppsbilder på barn eller på andra sätt agerat för att begå nya brott så fort de släppts fria. Det finns helt enkelt inget botemedel som fungerar fullt ut. Därför behöver samhället göra precis allt som står i dess makt för att se till att dessa personer aldrig kommer i kontakt med barn igen, oavsett om det är i den fysiska eller i den digitala miljön.

Som med mycket annat är det vi presenterar nu, som blir lag framöver, ingen universallösning som kommer att lösa allting. Det finns mycket kvar att göra. Jag är dock alldeles övertygad om att detta är ytterligare ett steg i rätt riktning för att skydda barn från farliga människor.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! När Sverigedemokraterna och regeringspartierna tog över ansvaret för Sverige 2022 mådde landet inte bra. Vi hade sett en tredubbling i skjutvapenvåld på kort tid. År 2022 skulle sluta med 62 dödsskjutningar. När våra lagförslag har vunnit laga kraft har vi sett en successiv minskning av det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige.

36 dagar in på det nya året har vi fortfarande inte sett någon dödsskjutning. Det är faktiskt 54 dagar sedan den senaste dödsskjutningen i Sverige. Bara en person har hittills skadats i en skjutning i Sverige i år.

Vilka åtgärder som vi har genomfört de senaste fyra åren anser justitieminister Gunnar Strömmer har varit de viktigaste för att hamna i den förbättrade situationen för Sverige?

Herr talman! Tre ord: trovärdighet, beslutsamhet och leverans. Trovärdighet – vi håller det vi lovar. Beslutsamhet – vi går vidare med de förslag som behövs. Leverans – vi levererar också det som vi lovat väljarna.

I mars 2022 deltog jag i min allra första betänkandedebatt i den här kammaren. Den debatten handlade precis som i dag om processrättsliga frågor. I mars 2022 var Sverigedemokraterna och de nuvarande regeringspartierna i opposition. Reformtakten från den dåvarande regeringen var trög. Förslagen var få. Kravaller skulle snart drabba svenska förorter. Och året skulle sluta med hela 62 dödsskjutningar, det högsta antalet någonsin och en tredubbling av antalet på väldigt kort tid. Sverige mådde inte bra.

I den där debatten riktade riksdagen hela elva tillkännagivanden till regeringen på det processrättsliga området, och i debatten valde jag att lyfta fyra av dessa frågor.

Den första frågan handlade om kameraövervakning, om att kommuner och regioner som ville använda kameraövervakning skulle slippa ansöka om tillstånd. Den 1 april förra året genomfördes det förslaget.

Den andra frågan handlade om hemliga tvångsmedel, om att kunna knyta hemliga tvångsmedel till en person snarare än ett telefonnummer. Detta genomfördes den 1 oktober 2023 samtidigt som vi bland annat också gjorde det möjligt att använda hemliga tvångsmedel, såsom hemlig telefonavlyssning, hemlig dataavläsning och hemlig rumsavlyssning, i preventivt syfte.

Den tredje frågan handlade om sänkt gräns för obligatorisk häktning. Den 1 juli 2023 sänktes gränsen från två år till ett och ett halvt år. I juli 2026 föreslås gränsen sänkas för ännu fler brottstyper, bland annat grov kvinnofridskränkning och hedersförtryck.

Den fjärde frågan handlade om möjligheten att vittna anonymt. Den möjligheten införde vi den 1 januari 2025.

Tre ord: trovärdighet, beslutsamhet och leverans. Vi håller det vi lovar.

När vi tog över styret i Sverige hösten 2022 mådde Sverige inte bra. Antalet dödsskjutningar skulle bli det högsta någonsin. Inflationstakten låg på över 10 procent. Bränslepriserna var på över 28 kronor litern. Matpriserna nådde rekordnivåer, och Sverige var inne i en djup lågkonjunktur.

I dag, mindre än fyra år senare, är Sverige på väg ut ur lågkonjunkturen. Prishöjningarna på mat har avstannat, och den 1 april sänks matmomsen med 6 procent. Inflationen är besegrad. Drivmedelspriserna är mer än 10 kronor lägre, och Sverige har tack vare sänkt skatt och minskad reduktionsplikt gått från EU:s högsta drivmedelspriser till EU:s lägsta.

35 dagar in på det nya året har inte en enda person skjutits ihjäl i Sverige. Det är faktiskt hela 54 dagar sedan den senaste dödsskjutningen i Sverige. Ynka en person har skadats i en skjutning i Sverige i år. Vid denna tid på året för fyra år sedan hade redan sju personer skjutits ihjäl. År 2022 skulle sluta i rekord i dödsskjutningar – hela 62 stycken.

Sedan våra lagförslag successivt vunnit laga kraft har det grova våldet minskat i Sverige. Vår politik gör skillnad, och Sverige är ett bättre land i dag än för fyra år sedan.

Det är lite mer än ett halvår kvar till valet, och vi kan redan nu se tydliga resultat av vår politik inom en mängd olika områden. Vi är långtifrån klara, men vi har visat att vi är fyra partier som alla drar åt samma håll för att göra Sverige både tryggare och friare.

Herr talman! I december gjorde Expressen ett reportage om de män som dömts för att ha våldtagit äldre kvinnor inom äldrevården.

Shakir Mahmoud Shakir våldtog en 100-årig kvinna i hemtjänsten efter att hon larmat om bröstsmärtor. Baasim Yusuf filmade när han våldtog äldre kvinnor under sina arbetspass. Melsh Keleta togs på bar gärning när han våldtog en kvinna med alzheimer i duschen på äldreboendet. Ali Hassan Zada våldtog en kvinna när han jobbade ensam.

Detta är bara fyra av många fall där några av samhällets mest sköra personer drabbats av något av det värsta en människa kan utsättas för. En av orsakerna, förutom det personliga ansvaret för den som utfört handlingen, har varit den dåliga kontrollen av personer som anställs inom den här typen av yrken.

Mellan 2021 och 2025 anmäldes nästan 400 våldtäkter mot personer över 60 år i Sverige. Långtifrån alla var personer inom äldrevården, men detta visar ändå på hur utbredda dessa grova brott mot äldre människor faktiskt är.

I dag föreslås vi införa en ny möjlighet till registerkontroll av dels personer som ska arbeta i hemmet åt äldre personer eller vuxna med funktionsnedsättning, dels personer som ska anställas till ledande befattningar inom kommuner. Dessutom utökas möjligheten till registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Detta innebär att kommuner i fler fall än i dag ska kunna ta del av information från belastningsregistret och i vissa fall även misstankeregistret innan de anställer någon. Syftet med förändringarna är att motverka att personer med brottsliga eller skadliga intentioner tar anställning i kommunala verksamheter.

Även brott som ibland avfärdas som mindre allvarliga, såsom stölder eller ekonomiskt utnyttjande, har blivit vanligare inom äldrevården. När samhällets mest sårbara drabbas är inget brott för litet. Det är därför mer än nödvändigt att införa dessa nya möjligheter till registerkontroller.

Vi i Sverigedemokraterna har sedan vi blev invalda i kommunfullmäktigeförsamlingar runt om i Sverige återkommande motionerat om att det ska göras just registerkontroller vid nyanställningar inom äldreomsorgen och LSS. Från vår sida är det alltså efterlängtat att lagstiftningen nu äntligen kommer på plats. Det behövdes en regering med Sverigedemokraternas stöd för att förslagen äntligen skulle kunna genomföras.

Tyvärr har man sedan länge sett arbete inom äldrevården som ett integrationsprojekt för att få människor i arbete. Det kan säkert i många fall fungera bra, men det har dessvärre inneburit stora brister som drabbat de äldre. Språkförbistringar har gjort att felbedömningar gjorts, men framför allt har de försvårat de äldres kommunikation med dem som arbetar med dem.

Herr talman! Äldrevården ska inte vara ett integrationsprojekt. Våra äldre ska efter ett långt liv bemötas med den respekt som de förtjänar. Den 1 juli i år införs därför ett språkkrav i äldreomsorgen, och redan den 1 mars utökas möjligheten till registerkontroller av personer som ska arbeta inom såväl äldreomsorgen som LSS.

Även förändringarna som rör utökade möjligheter till registerkontroller av dem som ska arbeta med barn är otroligt viktiga. Jag har sedan ett par år återkommande träffat och samtalat med Sara Nilsson och Patrik Sjöberg från Dumpen, och jag är övertygad om att de ser dessa förslag som ett steg i rätt riktning.

Vad gäller den senaste veckans omdebatterade förslag om straffskärpning för grovt förtal har vi också varit tydliga med att vi inte borde höja straffskalorna innan vi bestämt hur vi ska förändra bestämmelsen om förtal så att sanningsenliga uttalanden som är motiverade inte straffas.

Vad man också ska komma ihåg när det gäller dem som ger sig på barn är att de allra flesta ännu inte är upptäckta. Dessa personer kommer alltså inte att fångas upp av det nya lagförslaget om registerkontroller. Här behöver vi helt andra angreppssätt. Att polisen från och med den 1 april i år kommer att kunna gripa personer som ger sig ut för att träffa ett fiktivt barn för att begå ett sexuellt övergrepp och att dessa personer sedan kan dömas för försöksbrottet är ett steg åt rätt håll. Här har Sara Nilsson, Patrik Sjöberg och alla andra människor som arbetar tillsammans med Dumpen gjort ett extremt viktigt arbete de senaste åren. Tack vare deras idoga arbete har många som arbetar inom skola och föreningslivet kunnat upptäckas. Från riksdagens kammare vill jag därför rikta ett stort tack till er.

Sverigedemokraterna har, som sagt, länge kämpat för att detta ska bli verklighet. Att vi nu kan stå här i riksdagens kammare och ha en bred enighet om de nya förslagen om registerkontroll är verkligen upplyftande.

Jag vill avslutningsvis yrka ett starkt bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag delar inte Socialdemokraternas bild vad gäller den sista talepunkten i den här frågan. Jag menar att vi har stärkt ekonomin för familjer i Sverige där föräldrarna arbetar. På så sätt kan vi också se till att det blir mer rättvist. Jag tycker inte att det är rättvist att exempelvis invandrare som har kommit till Sverige och som går till jobbet varje dag ska finansiera levernet för personer som aldrig någonsin går till jobbet. För mig är det en rättvisefråga.

Det är inte heller sant att det paradigmskifte som vi nu ser skedde under Socialdemokraternas tid vid makten. Det är någonting som har skett under de senaste fyra åren när Sverigedemokraterna och regeringspartierna har styrt Sverige, även om jag förstås är väldigt glad över att Socialdemokraterna har valt att ansluta sig till många av de punkter som vi har genomfört under den tiden.

Däremot är det intressant att fråga sig: Socialdemokraterna har förvisso anslutit sig till vår politik, men hur ska de kunna fortsätta kraftsamlingen mot kriminaliteten när de efter nästa val vill samarbeta med partier som exempelvis vill öka invandringen till Sverige, som inte vill skärpa straff och som säger nej till sänkt straffbarhetsålder?

Det hade varit intressant att få höra hur paradigmskiftet ska kunna fortsätta när man ska bedriva kriminalpolitik tillsammans med exempelvis Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Fru talman! Det grova våldet minskar kraftigt i Sverige. Det har nu gått 21 dagar på det nya året, och hittills har inte en enda person skadats av skjutningar. Rikspolischefen menar att över hälften av de sprängningar som sker genomförs med pyroteknik, något som är viktigt att påpeka. Skjutningarna har alltså minskat med 60 procent sedan Socialdemokraternas rekordår 2022.

Fru talman! Socialdemokraternas förklaringsmodell till varför människor väljer att bli kriminella handlar om klassklyftor, att människor är fattiga och att välfärden blir sämre. Socialdemokraterna menar att vår ekonomiska politik ökar både klyftorna och fattigdomen. Men om de ekonomiska klyftorna och fattigdomen kraftigt ökar i Sverige, som Socialdemokraterna påstår, varför ser vi då att det grova våldet kraftigt minskar i Sverige? Enligt Socialdemokraterna borde det vara tvärtom: Om klyftorna och fattigdomen ökar borde också kriminaliteten öka. Det är ju det Socialdemokraterna alltid säger.

Jag vill ge ledamoten en chans att förklara det här. Om klassklyftorna och fattigdomen ökar men kriminaliteten minskar, är det då så att ledamotens parti ljuger? Eller är det så att klassklyftorna och fattigdomen förvisso ökar men att Sverigedemokraternas och regeringens politik faktiskt fungerar?

Det grova våldet mer än fördubblades under Socialdemokraternas senaste åtta år vid makten. En sista fråga blir därför om det berodde på att Socialdemokraterna drev en politik som ökade klyftorna och fattigdomen i Sverige.

Fru talman! Först och främst vill jag påpeka eller förtydliga en sak. Vi vill genomföra de åtgärder som vi genomför, men vi hade inte behövt genomföra de åtgärderna om man tidigare hade fört en politik som gjort att landet inte hade hamnat i den situation som det nu har hamnat i.

Det här är en situation som har byggts upp under en väldigt lång tid. Vi har under lång tid provat den sociala kriminalpolitiken. Bevisligen ökade det grova våldet kraftigt under hela 2000-talet; det minskar först nu. Vi har provat politiken med de förebyggande åtgärder som man menar fungerar, men den fungerar inte. Det är först nu vi ser att kriminaliteten återigen minskar.

Det har gått 21 dagar på det nya året. Inte en enda person har skadats i en skjutning. Vi har sett en 60-procentig minskning av skjutningarna sedan 2022. Det är alltså min bestämda uppfattning att den politik som vi genomför också ger resultat. Sedan är det en väldigt tråkig situation att det behöver gå så pass långt att unga människor ska straffas. Men jag ser det också ur ett brottsofferperspektiv. Det handlar om att de personer som har utsatts för en våldtäkt, en skjutning och så vidare ska få upprättelse för det som de utsatts för.

Jag tycker: Är man gammal nog att ta en annan persons liv, som vissa 13-åringar har varit i det här fallet, ska man också behöva ta sitt straff. Man ska inte gå straffri.

Fru talman! Låt mig först och främst klargöra att det nog inte är någon i den här kammaren, från höger eller vänster, som vill placera barn i fängelse. Men det här förslaget är en konsekvens av den brottsutveckling som vi har sett. Vi ser att allt yngre barn dras in i brottslighet.

Är man gammal nog att begå den här typen av grova brott menar vi att man också är gammal nog att ta ansvar för det. Jag ser stora problem med situationer där personer har sett sina barn bli skjutna och att den som har utfört handlingen sedan inte får något straff.

För mig är det självklart att barn som begår den här typen av grova brott också måste ta ansvar. De har hamnat i den här situationen för att föräldrar inte har kunnat sätta gränser, för att skolan inte har kunnat sätta gränser och för att socialtjänsten inte har kunnat sätta gränser. Då måste samhället på ett mycket tydligare sätt gå in och sätta gränser för dessa barn, för det har tillåtits att gå för långt.

Vad gäller de olika remissinstansernas åsikter kan jag säga att vi i valrörelsen lovade våra väljare att sänka straffmyndighetsåldern. Mitt ansvar som politiker och förtroendevald för Sverigedemokraterna är att följa det som väljarna anser. Jag ser väljarnas förtroende som viktigare än olika remissinstansers åsikter kring det här.

Herr talman! Det är nu valår, och i detta nu fortsätter Sverigedemokraterna och regeringen att genomföra de sista justitiepolitiska reformerna, som både gör och kommer att göra Sverige till ett tryggare land. I dag debatterar vi frågan om unga lagöverträdare, och på detta område har det hänt mycket de senaste fyra åren.

År 2022 avskaffades ungdomsrabatten för grova brott, vilket innebär att personer mellan 18 och 21 år nu döms som vuxna. Under mandatperiodens sista del kommer ungdomsrabatten att avskaffas helt för personer mellan 18 och 21.

I oktober 2023 infördes möjligheten att använda sig av hemliga tvångsmedel, som hemlig telefonavlyssning, hemlig dataavläsning och övervakning av elektronisk kommunikation i förebyggande syfte, alltså utan att det finns en brottsmisstanke eller en pågående utredning om ett redan begånget brott.

Polisen menar att det är en av de absolut viktigaste åtgärderna som genomförts, både när det gäller att förhindra brottslighet och när det gäller att upptäcka den och för att domstolarna sedan ska kunna döma personer för grova brott.

Två år senare gjorde vi det möjligt att även använda dessa hemliga tvångsmedel mot personer under 15 år. Dessa lagförändringar, i kombination med att vi fördubblade minimistraffet för grovt vapenbrott, har fått skjutningarna i Sverige att minska kraftigt. Vi har gått från 391 skjutningar år 2022, Socialdemokraternas sista år vid makten, till 158 förra året. Det är en minskning med 60 procent.

Nuvarande år har börjat bra vad gäller skjutningar. Trots att vi är 21 dagar in på det nya året har inte en enda person skadats vid en skjutning i Sverige. Sverige är på väg att läka, men vi glömmer inte bort att dödsskjutningarna mer än fördubblades under Socialdemokraternas åtta år vid makten – från 27 döda år 2014 till 61 döda år 2022. Den situationen vill vi inte ha tillbaka.

I sommar inför vi dubbla straff för gängkriminella, vilket innebär att gängkriminella som döms för exempelvis grovt vapenbrott kommer att få spendera minst åtta år i fängelse. Det är en väldigt stor skillnad jämfört med bara ett år i fängelse, som var den normala påföljden för bara ett par år sedan.

Vårt nästa steg är att sänka straffbarhetsåldern till 14 år och till 13 år vid grova brott. För oss är detta inte bara en åtgärd som kommer att göra Sverige säkrare genom att man kan låsa in farliga människor. Det är också en fråga om rättvisa – att personer som utsätts för grova brott ska få upprättelse för det som de utsatts för.

Frågan om längre fängelsestraff och att låsa in fler farliga personer har för oss aldrig handlat om att hantera en uppkommen situation där kriminaliteten i samhället har ökat. För oss handlar det om att hålla farliga människor borta från samhället. Det handlar om rättvisa och om att göra det som är moraliskt rätt. Ansvariga för den situation som vi haft och fortfarande har är de som debatterat, argumenterat och stiftat den lag som tillåtit extremt farliga människor att vistas bland vanliga människor.

Från hösten 2022 är det Sverigedemokraterna och regeringspartierna som stiftar lag. Jag kommer aldrig att be om ursäkt för att vi vill se till att farliga människor hålls inlåsta. Inget är mer brottsförebyggande än det. Ska vi kunna skydda barn, kvinnor, män – alla vanliga människor i det här samhället – är detta det enda möjliga alternativet.

Från oppositionen, med Socialdemokraterna i spetsen, vill man inte gå vidare med förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för grova brott. Jag kan bara beklaga att oppositionspartierna inte har lärt sig någonting av vad deras slapphänta kriminalpolitik i praktiken ledde till.

De behöver fråga sig själva: Blir ett vapen mindre farligt för att det är en 13-åring som håller i det? Blir en våldtäkt mindre allvarlig för att det är en 13-åring som utför den? Tycker man att det är rimligt att vanliga ungdomar ska behöva dela skola och klassrum med farliga personer? Jag tycker att Socialdemokraterna och de andra i oppositionen har landat väldigt fel.

Trots att många siffror pekar åt rätt håll vad gäller det grova våldet står tyvärr Sverigedemokraterna och regeringen med arvet från den tidigare regeringens misslyckanden på en mängd olika områden. De unga människor som i dag rekryteras in i den kriminella miljön gick i förskolan när Socialdemokraterna styrde Sverige. De gick i grundskolan, besökte fritidsgårdar och togs om hand av socialtjänsten när Socialdemokraterna styrde Sverige. Om man på allvar menar att det brottsförebyggande arbetet har misslyckats måste man också erkänna sina egna misslyckanden.

Det vi nu i stället ser är alltså, som tidigare nämnts, att det grova våldet kraftigt minskar i Sverige. Men man kan också fråga sig: När skjutningarna i Sverige nådde sin peak år 2022 hade vi flest skjutningar per capita i EU. Det var till antalet fler skjutningar än i hela Storbritannien. Det var fler i lilla Södertälje än i hela London. Tror man på allvar att Sverige har sämre skola, fritidsverksamhet, föreningsverksamhet och socialtjänst än länder som Bulgarien och Rumänien? Tror man att klassklyftorna och fattigdomen är större i Sverige än i Storbritannien?

Vänsterpartierna påstår att klassklyftorna och fattigdomen ökar i Sverige med den nuvarande regeringen, men samtidigt minskar alltså den grova kriminaliteten. Med vänsterpartiernas argument borde den ju snarare öka. Argumenten går helt enkelt inte ihop.

Saken är den att det arbete som Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen fungerar. Vad gäller just brottsförebyggande åtgärder på det justitiepolitiska området vill jag framhålla förverkandelagstiftningen. Det är verkligen brottsförebyggande att ta kriminellas ägodelar, vilket polisen gjort i en enorm omfattning sedan den nya förverkandelagstiftningen blev verklighet. När kriminella inte kan flasha med en lyxig livsstil blir det inte lika attraktivt för ungdomar att välja en kriminell väg i livet.

Inte minst är det brottsförebyggande att låsa in farliga människor. De kan inte begå nya brott när de är inlåsta. De kan heller inte rekrytera nya ungdomar för att begå nya brott.

I höst söker Sverigedemokraterna och regeringspartierna förnyat förtroende för att fortsätta ta Sverige i en ny riktning, en riktning som gör Sverige både tryggare och friare.

Jag vill avsluta med att yrka avslag på samtliga motionsyrkanden och bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! I förra veckan erkände en 18-årig islamist planer på att begå ett terrordåd i centrala Stockholm. Även om terrorhotet mot Sverige inte är lika stort som tidigare är det alldeles uppenbart att det finns mängder med individer i Sverige som är beredda att begå terrordåd mot Sverige och mot svenskar.

Tidigare har Säpo varit öppen med antalet våldsbejakande islamister eller åtminstone kunnat ge en grov uppskattning av hur många som finns i Sverige. Detta vägrar nu Säpo att göra, trots att frågan varit återkommande på våra möten i justitieutskottet.

Vi vet att islamismen är ett hot mot hela västvärlden. Ska politiken kunna vidta nödvändiga och lämpliga åtgärder behöver Säpo vara tydlig med hur stort problemet faktiskt är. Är regeringen beredd att ge Säpo i uppdrag att kartlägga antalet våldsbejakande islamister i Sverige?

Fru talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i propositionen.

Inför den här debatten passade jag på att söka igenom Aftonbladets arkiv för att hitta artiklar där oskuldskontroller nämndes. Den allra tidigaste jag hittade var en artikel från 2002 som berörde mordet på Fadime, som är ett av de första och mest omskrivna hedersmorden i Sveriges historia. Under åren som följt sedan dess har hederskultur, hedersvåld och hedersmord varit vida omskrivet och omdebatterat.

Från flera partiers och politikers sida förnekades, förminskades eller förringades dock frågan om hederskultur till en början. Bara att begreppet balkongflickor etablerats som en följd av att unga kvinnor dödats genom att knuffas ut från balkonger visar hur långt problemen har tillåtits att gå i Sverige. Vi hade inte behövt ha det så här.

Från vänstersidan av politiken vägrade man tidigt att prata om detta som en kulturell fråga. Den tidigare vänsterledaren Gudrun Schyman pratade om att det inte handlade om ett kulturellt fenomen utan om en ordning där män förtrycker kvinnor. Samma år sa hon att det var samma norm, samma struktur och samma mönster som upprepades i talibanernas Afghanistan som i Sverige, som om det skulle röra sig om samma kamp.

Sverigedemokraterna har exempelvis länge drivit frågan om ett förbud mot niqab och burka i den offentliga miljön i Sverige. Dessa klädesplagg finns till för att kontrollera kvinnor och upprätthålla hedersnormer. Så sent som i förra veckan, när Kristdemokraterna föreslog samma sak, raljerade vänsterledaren – denna gång Nooshi Dadgostar – om att Ebba Busch minsann inte heller gillar att man bär jeans i riksdagens kammare, som om det skulle vara samma sak.

Likaså försvarar Miljöpartiets ledare Daniel Helldén bärandet av niqab och burka därför att han inte tycker att man ska förbjuda klädesplagg – som om detta skulle handla om vilka klädesplagg som helst.

Det här är tydliga exempel på att man inte är beredd att ta i med hårdhandskarna mot hederskulturen.

När det gäller frågan vi debatterar i dag, alltså oskuldskontroller, tog debatten fart omkring 2015. Sedan dess har detta fenomen blivit alltmer etablerat i svenska parallellsamhällen. Jag var tidigare inne på att detta har förnekats, förringats och förminskats av vissa partier. Mot bakgrund av att vi hade en vänsterregering under sju år efter att debatten tog fart är det alldeles uppenbart att det krävdes en högerregering tillsammans med Sverigedemokraterna för att det här skulle kriminaliseras. Jag är dock glad över att det nu finns en bred enighet om att förbjuda denna kulturella sedvana.

Låt mig nu komma med ett tydligt besked: Alla kulturer är inte lika mycket värda. Alla är inte lika bra. De olika västerländska kulturerna är överlägsna såväl de islamistiska samhällena som klansamhällena i Mellanöstern och Afrika. Detta kan enkelt faktagranskas genom att man studerar statistik över ekonomiskt välstånd, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Det är inte bara slumpen som gjort att det har blivit så här. Det har att göra med äldre svenskars insatser inom arbete och företagsamhet och i hemmet samt med tidigare generationers insatser på samma områden. Om man inte förstår att vissa kulturer är bättre än andra och i stället ser hederskulturen som en generell patriarkal fråga, där kvinnor i Sverige för samma kamp som kvinnor i Afghanistan eller Somalia, är det också svårt att förstå varför vissa kulturella företeelser inte ska vara tillåtna i Sverige.

Frågan om oskuldskontroller och att förbjuda dessa hade inte behövt vara aktuell i Sverige om Sverige inte hade blivit det samhälle som tidigare politiker skapat. Invandringen från Mellanöstern och Afrika har tagit med sig kulturer som är helt oförenliga med ett västerländskt samhälle. Hederskulturen, med kontroll över flickor och kvinnor, är en del av denna förlegade kultur.

Fru talman! I dag kriminaliserar vi oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Propositionen kommer från en högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Alla dessa fyra partier är beredda att ta de här problemen på allvar och göra vad som krävs för att stå upp för alla flickor och kvinnor som utsätts för dessa förlegade kulturella inslag.

Herr talman! Sverigedemokraterna har sedan länge drivit på för ett lägre utlandsbistånd och för att bistånd ska generera positiva effekter för Sverige. Man kan alltså använda biståndet som ett påtryckningsmedel för att utvisa exempelvis somalier, vilket regeringen nu har visat är möjligt. Det är dels av rent nationalistiska skäl – svenska skattebetalares pengar ska gå till vad som är bäst för svenskarna – dels för att vi vet att bistånd sällan leder till välstånd. Allt bistånd som inte leder till välstånd är förslösade skattekronor.

Sverigedemokraterna gör nu tillsammans med regeringen stora insatser för att minska biståndet – vi hade gärna sett ett ännu lägre bistånd – och för att se till att varje skattekrona som satsas går till rätt saker. Är det ministerns uppfattning att vi nu har koll på och följer upp det bistånd som vi ger, eller finns det mer att göra på området?

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande 2024/25:JuU30 Skärpt syn på sexuella kränkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv. Förslagen i propositionen syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet mot sexuella kränkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv.

Låt mig inledningsvis börja med den del som behandlar det straffbara området våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn. Där innebär den nya lagstiftningen att det straffbara området utvidgas. Ett barns förmåga att värna sin sexuella integritet kan vara begränsad med hänsyn till bland annat psykisk ohälsa, funktionsnedsättning, missbruk och gärningspersonens auktoritet. Att genomföra en sexuell handling mot ett barn i en sådan situation kan utgöra en allvarlig kränkning, även om barnet uppnått ålder för sexuellt självbestämmande. Därför behöver det straffrättsliga skyddet för barn stärkas i dessa fall. Förändringarna innebär också att det kommer att vara möjligt att döma för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling i fler fall än i dag.

Vidare innebär förändringarna också att kön ska ingå i brottsbalkens straffskärpningsregel för brott med hatbrottsmotiv, eftersom man ser en ökning av brott med hatbrottsmotiv mot inte minst kvinnor. Det införs också nya kvalifikationsgrunder för grovt bedrägeri och grov olovlig befattning med betalningsverktyg. Det är en ny kvalifikationsgrund som innebär att man vid bedömningen av om brottet är grovt ska beakta om gärningsmannen på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat offrets skyddslösa eller utsatta ställning.

Regeringen föreslår även att det i bestämmelsen om grovt bedrägeri ska läggas till en kvalifikationsgrund som tar sikte på om gärningen har ingått i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt. Genom att dessa straffskärpningsgrunder kommer till uttryck i lagtexten förstärks det straffrättsliga skyddet för äldre och andra som är särskilt utsatta. Straffnivåerna höjs genom att fler bedrägerier av detta slag rubriceras som grova, vilket på ett mer ändamålsenligt sätt återspeglar allvaret i den typen av brottslighet. Förändringarna är viktiga för att möta den ökade problematiken, inte minst bedrägerier mot äldre.

Den mest omskrivna och omdebatterade delen av betänkandet handlar dock om att kriminalisera köp av sexuella handlingar på distans, det vill säga utan fysisk kontakt, exempelvis från hemmet genom en webbkamera.

Låt mig först påpeka att frågan om att kriminalisera vissa delar av den verksamhet som finns på sajter som Onlyfans inte är en enkel fråga, inte minst rent ideologiskt. I mitt fall svävar man mellan den klassiskt liberala åsikten att varje person har rätt att göra vad den vill med sin kropp och den mer konservativa hållningen att man genom lagar behöver skydda människor från att råka illa ut.

I Sverige har vi exempelvis tvång på användning av bilbälte trots att den ende som drabbas om en krock skulle inträffa är den person som valt att inte bära bilbälte. Vi har lagar som förbjuder användning av narkotika och dopning trots att de som drabbas av bieffekterna främst är personerna själva.

Bland kreatörerna på exempelvis Onlyfans finns det fall där personer tvingas till att sälja material. Det finns fall där personerna i fråga är så pass utsatta att de känner att det är deras enda val. Det finns fall där personerna gör det av fri vilja men kanske har trauman från barndomen eller tidigare i livet som gör att de väljer att sälja material. Det finns också fall där personer väljer att sälja material helt frivilligt.

Från vår sida har vi landat i den försiktigt konservativa hållningen att samhället behöver skydda dem som på grund av olika omständigheter i livet har hamnat i en situation där de mot sin vilja, på grund av utsatthet eller på grund av trauma i livet väljer att sälja material – på bekostnad av de personer som väljer att göra det av helt fri vilja. Det ska dock sägas att frågan inte är enkel.

Att personer som i dag tjänar stora inkomster på exempelvis Onlyfans abrupt skulle sluta och alltså stå utan inkomst bara för att den här typen av aktiviteter nu kommer att förbjudas är dock inte helt sannolikt.

Sverigedemokraterna har därför en reservation om att det är viktigt att säkerställa att de föreslagna lagändringarna får avsedd effekt, då det påpekats att en företeelse som kriminaliseras ändå kan fortsätta i mindre skala i det fördolda där utsattheten kan vara större, upptäcktsrisken mindre och förutsättningarna att utreda brott sämre. Man behöver därför följa upp detta och se om lagändringarna får avsedd effekt.

Jag skulle vilja avsluta med att yrka bifall till SD:s reservation nummer 7.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023. I enlighet med riksdagens önskemål har regeringen sedan 1983 redovisat hur reglerna om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har tillämpats under det gångna året. I denna vårs debatt – den här debatten – handlar det alltså om användningen under 2023.

Hemliga tvångsmedel är alltså det som vi i dagligt tal kallar för hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och postkontroll.

Det som gör just denna redovisning extra intressant är att Sverigedemokraterna och regeringen den 1 oktober 2023 möjliggjorde användning av preventiva tvångsmedel i betydligt fler fall än tidigare. Man kan nu i betydligt fler fall avlyssna gängkriminella i förebyggande syfte, alltså redan innan ett brott har begåtts. Dessa medel användes under årets sista tre månader i 106 fall, och de berörde 67 personer.

Redan i februari 2024, mindre än ett halvår efter att den nya lagen trätt i kraft, kunde polisen meddela att de beslagtagit pengar, vapen och narkotika och gripit över 30 personer tack vare den nya lagstiftningen. I dag, när lagen varit i kraft i över ett och ett halvt år, kan polisen konstatera att våra förändringar när det gäller just hemliga tvångsmedel har varit några av de viktigaste förändringarna av lagstiftningen för att man ska kunna förhindra grova brott och trycka tillbaka den grova kriminaliteten.

Förändringarna av lagstiftningen om hemliga tvångsmedel är dock bara en liten del av det batteri av åtgärder som Sverigedemokraterna och regeringen har levererat – och kommer att leverera – under mandatperiodens gång.

Låt mig ge ett exempel på vad våra nya lagar kan innebära i praktiken när detta batteri av åtgärder är fullt ut genomfört:

Polisen upprättar en visitationszon där de utan misstanke kan visitera personer. De gör detta på en plats där de, med hjälp av preventiva tvångsmedel, har fått information om att ett grovt brott kan komma att begås. Vid en visitation påträffas ett skarpladdat vapen.

Tack vare att vi dubblat minimistraffet för grovt vapenbrott och att lagstiftningen ger gängkriminella dubbelt straff får en person spendera minst åtta år i fängelse. Det får han göra trots att han är 18 år, eftersom ungdomsrabatten numera är avskaffad för grova brott. Det sker på en anstalt i ett land i Baltikum som vi har ingått avtal med om att det ska ta emot våra fängelsedömda.

Personen blir inte villkorligt frigiven efter två tredjedelar av straffet. Efter avtjänat straff utvisas personen från Sverige, eftersom frågan om utvisning alltid ska prövas i domstol och eftersom anknytning till Sverige nu ska spela mindre roll. Slutligen beslagtas personens bil, eftersom bilens värde inte står i proportion till personens inkomst.

Där har ni tio konkreta åtgärder från Sverigedemokraterna och regeringen som antingen har genomförts eller kommer att genomföras under den här mandatperiodens gång.

Utan den nya lagstiftningen hade personen, om han över huvud taget hade upptäckts, varit en fri man i Sverige efter mindre än ett år på anstalt. Polisen hade inte kunnat upprätta en visitationszon. De hade inte med hjälp av preventiva tvångsmedel kunnat upptäcka att brottet skulle begås. Han hade dömts till ett års fängelse på grund av ungdomsrabatten och släppts efter två tredjedelar av straffet. Han hade inte fått dubbelt straff på grund av att han är gängkriminell. Han hade inte heller utvisats från Sverige, eftersom utvisningsfrågan inte tvunget ska prövas i domstol. Och om den hade prövats hade man tagit hans anknytning till Sverige i beaktande. Hans bil skulle fortfarande ha varit hans.

Det, mina vänner, är skillnaden mellan Tidöpartiernas politik och den splittrade oppositionens politik. Detta är valet som väntar väljarna i september 2026. Vill man ha en politik som är fortsatt offensiv mot gängen? Eller vill man ha en splittrad vänsterpolitik där man inte vet vad man får – men man vet att de säger nej till det mesta?

Kampen mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten är inte vunnen. Det är långt kvar. Det finns mycket mer att göra. Men många kurvor pekar ändå åt rätt håll. Skjutningarna har minskat med en tredjedel de senaste två åren efter att ha ökat med över 300 procent under Socialdemokraternas regeringstid. Sprängningarna minskade under förra året.

Men varför ser vi ännu inte tydligare resultat av den politik som faktiskt har genomförts? Ett av svaren kan faktiskt handla om de brister som har funnits i det brottsförebyggande arbetet. De killar som i dag rekryterats till gängen gick i förskolan när Socialdemokraterna senast fick chansen att styra det här landet. Sedan gick de i en socialdemokratiskt styrd grundskola och gymnasieskola. De fick hjälp av en socialdemokratisk socialtjänst. Kanske rekryteras de på en socialdemokratisk fritidsgård.

Oppositionens track record vad gäller det förebyggande arbetet är under all kritik. Det är frukterna av den som vi i dag ser när människor skjuts och trappuppgångar sprängs.

Lyckligtvis kommer det nu ny lagstiftning på löpande band. Sverigedemokraterna och regeringen sätter hårt mot hårt mot gängen och den organiserade brottsligheten. Brottsoffer står i fokus, och gängkriminella får räkna med såväl längre straff som hårdare batonger.

Herr talman! Vi är nu snart tre år in i mandatperioden, och på det justitiepolitiska området börjar våra åtgärder synas allt mer i verkligheten. Att stifta lag är i Sverige en omfattande process som trots att vi vill rusa fram med nya åtgärder tar tid. Socialdemokraterna har under mandatperioden kritiserat oss för att åtgärderna kommer för fort, men för Sverigedemokraterna och regeringen finns ingen tid att vänta.

Även att knäcka den gängrelaterade och organiserade brottsligheten är någonting som kommer att ta tid. Statsministern varnade tidigt för att det kanske till och med kommer att bli värre innan det blir bättre, men än så länge har de värsta farhågorna inte inträffat – tvärtom.

Vad gäller det dödliga skjutvapenvåldet har vi sett en minskning under både 2023 och 2024, detta efter Socialdemokraternas rekordår med 62 dödsskjutningar under 2022, vilket var en ökning med 232 procent under deras senaste åtta år vid makten. Under våra första två regeringsår minskade i stället skjutningarna med ungefär en tredjedel, och det dödliga våldet är nu nere på samma nivå som 2014. I mars skedde färre skjutningar i Sverige än på nästan tio år. Detta kan naturligtvis ha många olika förklaringar, men låt mig peka på några.

Den 1 januari 2023 avskaffades ungdomsrabatten för grova brott. Det innebär bland annat att alla över 18 år kan dömas till livstids fängelse. Med de tidigare socialdemokratiska straffen gick många unga morddömda fria långt före sin 30-årsdag. Förändringen höjde insatserna för dem som tidigare var beredda att ta en annan persons liv och bara riskera ett mindre antal år på en svensk anstalt.

Ett år senare dubblade vi minimistraffet för grovt vapenbrott. Det innebär att personer som går med vapen på offentlig plats får spendera minst fyra år i fängelse, och ännu jobbigare blir det för dem när vi senare under mandatperioden kommer att införa dubbla straff för gängkriminella. Då får de räkna med minst åtta år i fängelse, kanske på en anstalt i Baltikum. Det är en stor skillnad mot minimistraffet på ett år, vilket var fallet för bara några år sedan när Socialdemokraterna fortfarande hade makten.

Detta i kombination med den kanske viktigaste faktorn i sammanhanget, att uppklaringen av gängmord gått från ungefär 20 procent till över 70 procent, sätter ännu mer på press på de kriminella gängen. Du riskerar inte bara ett långt fängelsestraff för att du burit vapen på offentlig plats och ett livstidsstraff om du blir påkommen, utan sannolikheten att du faktiskt blir påkommen är nu också betydligt större än tidigare.

Detta förklarar polisen inte minst med de förändringar som Sverigedemokraterna och regeringen gjort på det processrättsliga området, framför allt möjligheten till preventiv avlyssning av gängkriminella. Många brott förhindras innan de ens hinner begås, och ännu fler klaras upp i efterhand.

Förutom möjligheten till preventiv avlyssning kommer vi under mandatperioden att göra det möjligt med dessa typer av hemliga tvångsmedel även mot minderåriga. Inom det processrättsliga området har vi infört en möjlighet för polisen att inrätta visitationszoner och utfärda vistelseförbud samtidigt som vi har genomfört lättnader gällande kameraövervakning och förlängt preskriptionstider. Kort sagt är det betydligt jobbigare att vara kriminell i dag än för tre år sedan.

Att upprätthålla tryggheten i ett land är statens absolut viktigaste uppgift. Vår försvarsmakt ansvarar för att hålla svenskarna trygga från yttre hot, och våra brottsbekämpande myndigheter ansvarar för att hålla oss säkra från inre hot. Sverige är svenskarnas plats på jorden. Det är vårt enda hem, och i vårt hem ska vi inte välkomna folk som missköter sig eller inte vill bidra till det gemensamma, de som utnyttjar oss, förstör eller beter sig illa. De får helt enkelt vända om.

Att Sverigedemokraterna och regeringen nu skärper straff, möjliggör för polisen att beslagta mer av de kriminellas ägodelar, ökar möjligheterna till att avlyssna kriminella, möjliggör mer kameraövervakning, ser till att fler kriminella utvisas från landet och ser till att gängkriminella blir av med sitt medborgarskap genomförs i första hand för att det är både rätt och nödvändigt. År av nedmontering av Sverige har satt oss i en situation där dessa förändringar av lagstiftningen inte bara är nödvändiga, utan de hade behövt genomföras för årtionden sedan.

Alla ansvariga politiker som sjungit mångkulturalismens lov är ansvariga för dagens situation. Det är en naiv samhällssyn, och alla beslut i massinvandringens namn har försatt Sverige i en allt sämre situation. Dessa beslut har aldrig varit för Sveriges bästa.

Många av de förslag som vi driver igenom under denna mandatperiod är sådana som Sverigedemokraterna drev för 15 år sedan när vi för första gången tog plats i den här kammaren. Men det är först nu, när Sverigedemokraterna sitter vid makten, som vi äntligen ser en vändning, ljuset i tunneln. Tillsammans med regeringen städar vi nu upp efter tidigare regeringars misslyckanden och bedriver en politik som äntligen sätter svenskarnas trygghet och säkerhet i främsta rummet.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 6, Sverigedemokraternas reservation.

Herr talman! Tack så mycket, Lars Isacsson, för svaret!

Som jag ser det är problemet med socialdemokrater att de säger en sak nu, men sedan ska de kompromissa och försöka samarbeta med de andra på vänstersidan i politiken.

Inom andra politikområden försöker Socialdemokraterna framställa det som att de alltid har varit för kärnkraft, exempelvis. Men sedan regerar de med Miljöpartiet och stänger ned kärnkraften. De påstår också att de alltid har varit för en kontrollerad invandring. Men sedan styr de ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet och lämnar dörren till Sverige på glänt. De säger att de vill beskatta de rika, men senast valde de att styra ihop med Centerpartiet och avskaffade värnskatten för de allra rikaste så att dåvarande finansminister Magdalena Andersson hade råd med ytterligare en dyr skidsemester i fjällen.

Hur ska väljarna kunna lita på Socialdemokraterna? Kommer de att kunna hålla det de lovar när de har haft svårt för att hålla det de har lovat tidigare?