Pontus Andersson Garpvall (SD) om Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor

Herr talman! Jag vill börja detta anförande med en berättelse om fem svenska medborgare som reste till Danmark för att begå ett dubbelmord.

Vi kan börja med att backa bandet några år till 2019. Då styrdes Sverige av Socialdemokraterna. Ungdomsrabatten vid allvarlig brottslighet fanns fortfarande kvar. Någon särskild straffskärpning för brott kopplade till kriminella nätverk – till exempel dubbla straff, som vi debatterar i dag – var ännu inte införd.

Det var i den kontexten som fem personer planerade sitt dåd. De lockade två offer till en parkeringsplats i Herlev utanför Köpenhamn. De öppnade eld, och minst tio skott avlossades med automatvapen. Två människor miste livet. En tredje överlevde trots att han också besköts.

Efteråt försökte gärningsmännen undanröja spåren. Flyktbilen stacks i brand, men branden blev inte tillräcklig för att förstöra bevisen. Dansk polis säkrade dna-spår, och inom kort kunde samtliga gärningsmän gripas.

De fem hade sannolikt hoppats på att rättsprocessen skulle ske i Sverige, men eftersom brottet begicks i Danmark blev det dansk rätt som fick döma. Tre av gärningsmännen, alla över 18 år, dömdes till livstids fängelse. De två som var 17 år gamla dömdes till 16 års fängelse.

Herr talman! Varför är den här historien relevant? Jo, den visar vad som hade kunnat ske med svenska regler vid den här tiden. Om de två 17åringarna dömts i Sverige hade påföljden sannolikt blivit upp till fyra års sluten ungdomsvård.

I den kriminella miljön kallas det ibland för att man bröstar en fyra, vilket innebär fyra år på ett Sis-hem med möjlighet till fritidsaktivitet som att spela tv-spel men också möjlighet till fortsatt kontakt med omvärlden genom mobiltelefoni. Sedan hade de kommit ut i frihet vid 21 års ålder med den status som följer ett sådant brott i den kriminella världen. Så blev det dock inte. De blir i stället släppta när de är 33.

Det här beror inte på slumpen, utan det beror på att det danska rättssystemet dömde annorlunda än vad det svenska gjorde då. Det är just därför den här debatten och de åtgärder som vi har infört och kommer att införa är så viktiga.

I Danmark ser ungdomsrabatten helt annorlunda ut jämfört med vad den gjorde i Sverige vid den tiden. Brott i kriminella nätverk ger dubbelt så hårt straff. I dag är ungdomsrabatten avskaffad i Sverige vid grova brott. Du blir inte villkorligt frigiven om det finns risk att du återfaller i brottslighet. Vi byter ut Sis-hemmen för kriminella mot ungdomsanstalter. På måndag röstar riksdagen om att införa dubbla straff för gängkriminella.

Jag vill rikta ett stort tack till Danmark för att de på ett ordentligt sätt tog hand om våra kriminella. Med Sverigedemokraterna och regeringspartierna ser vi till att Sveriges domstolar nu kan döma på ett lika bra sätt som domstolarna gör i Danmark.

Ett annat fall som upprörde mig väldigt mycket var något som det rapporterades om i april. En kille ville inte ställa upp på ett morduppdrag och därefter inte betala en bot på 200 000 kronor till en 17-åring som givit honom morduppdraget. Då valde 17-åringen i stället att som straff våldta killens exflickvän under pistolhot i ett källarförråd i Malmö.

Den här händelsen är fullkomligt vidrig på så många olika sätt. Sådana människor borde i mitt tycke aldrig någonsin släppas ut i frihet igen. Men att personen i fråga med vår politik hade tilldelats ett dubbelt straff och att han som 17-åring hamnar i fängelse och inte på ett Sis-hem är ändå ett steg åt rätt håll.

Sammantaget innebär propositionen vi nu debatterar bland annat att närmare 50 straffskalor skärps. Livstids fängelse kommer att delas ut vid vissa upprepade vålds- och sexualbrott, och gängkriminella kommer att dömas till ett dubbelt så långt straff.

För fem år sedan var minimistraffet för grovt vapenbrott ett års fängelse. Man blev villkorligt frigiven efter två tredjedelar av tiden. Var man under 21 år var straffet ännu kortare. Man var en fri man efter åtta månaders tid.

Nu är minimistraffet för grovt vapenbrott fyra år, och nu inför vi dubbla straff för gängkriminella. När gängkriminella döms för grovt vapenbrott kommer de alltså att få spendera mellan åtta och sexton år i fängelse.

Herr talman! Mandatperioden närmar sig sitt slut. Vår kriminalpolitik har med all önskvärd tydlighet visat att vi kunde vända trenden. Sverige kunde gå från rekord i dödsskjutningar till att minska skjutningarna med 75 procent på mindre än fyra års tid. Med vår politik har vi kunnat skapa ett tryggare Sverige, och det gick betydligt fortare än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på.

Men arbetet är inte över. Det finns fortfarande mycket kvar att göra. Det finns fortfarande siffror i statistiken som inte ser tillräckligt bra ut. Jag är stolt, men inte nöjd än. Detta arbete behöver fortsätta.

Oavsett om man är av uppfattningen att brottslighet minskas av förebyggande insatser eller av strängare straff talar resultatet ändå sitt tydliga språk: Brottsligheten minskar i Sverige.

Jag har varit inne på detta många gånger tidigare, men den här frågan är inte svart eller vit. Vi behöver både och. Vissa säger kanske att vi behöver skapa ett samhälle som gör att människor inte väljer att bli kriminella. De har naturligtvis helt rätt, men vi lever inte i den perfekta av världar.

Vissa kommer att välja en kriminell väg trots att Sverige har kraftigt subventionerad förskola – avgiftsfri för den som behöver det – och avgiftsfri utbildning ända upp till universitetsnivå, där man också får bidrag för att studera. Och de gör det trots att vi har en utvecklad fritidsverksamhet och en föreningsverksamhet som är förhållandevis billig.

När varken föräldrar, skola, fritids, föreningsliv eller socialtjänst lyckats med att sätta gränser behöver samhället agera. Jag skulle vilja påstå att det inte finns något annat land i världen som har så väl utbyggda förebyggande insatser som vi har i Sverige.

Här har också politiken ett ansvar – jag behöver bara få det här sagt: Sluta sprida en förlorarmentalitet till unga människor! Tror ni att jag som har stammat i hela mitt liv och som växte upp i ett hyreshus med en pappa som var lagerarbetare och en mamma som var undersköterska skulle stått här i dag om det inte funnits människor som trott på mig? Sannolikt inte. Tala om för unga människor vilka möjligheter de har, snarare än hur underprivilegierade man anser att de är!

Vad gör det med unga människors framtidstro när man sprider bilden att de inte har någon chans att nå dit de vill för att de är invandrare, för att de är barn till invandrare, för att de har föräldrar med låg inkomst eller som är utan jobb eller för att de har någon form av funktionshinder? Man sänker deras förväntningar på livet, och det är någonting som gör den kriminella livsstilen mer attraktiv.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! Egentligen är jag väl inte jätteintresserad av att stå här och diskutera min partiledares privata tillställning. Jag tycker inte att det hör till den här debatten. Men om man nu anser att detta är problematiskt är det väl bra att vi går fram med den här formen av lagstiftning för att se till att vi kommer till rätta med de problem som faktiskt finns.

Jag förstår att Samuel Gonzalez Westling försöker dribbla bort det här. Detta är viktiga frågor, som borde tas på större allvar. Det handlar om saker som vi behöver komma till rätta med. När exempelvis, som jag nämnde i mitt anförande, en 17-åring lejer en yngre kille för morduppdrag, hotar honom med en bot på 200 000 kronor och när han inte betalar som straff våldtar hans exflickvän tycker jag att det är rimligt att den personen får dubbelt så hårt straff.

Samuel Gonzalez Westling försöker blanda in mitt parti och vår partiledare i något slags oseriös debatt om den här frågan. Men min bestämda uppfattning är att vi generellt behöver skärpta straff. Och framför allt behöver vi se till att komma till rätta med gängkriminaliteten. Ett sätt att göra det är att se till att de här människorna hålls inlåsta under väldigt lång tid.

Herr talman! Jag tror att man kan vara ganska säker på att gängkriminaliteten finns i stora delar av vårt samhälle, kanske ofta närmare än man själv visste. Skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är dock att vi är beredda att stifta lagar som ser till att de gängkriminella straffas hårdare.

I morgon, eller om det är på onsdag, ska vi debattera utvisning av utlänningar som utgör säkerhetshot. Då reserverar sig Vänsterpartiet i den frågan. Samtidigt har Expressen avslöjat att Vänsterpartiet verkar ha fullt med personer som utgör säkerhetshot på sina egna listor runt om i Sverige.

Vi ser problemen med gängkriminalitet och vill göra något åt dem. Vi ser problemen med säkerhetshot. Sådana säkerhetshot finns i Vänsterpartiet, men Vänsterpartiet är inte beredda att göra något åt det. Det är skillnaden mellan Vänsterpartiet och SD.

(Applåder)

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för de fina orden! De uppskattas verkligen.

Jag förstår den invändning som framförs av Ulrika Liljeberg. Vi menar att den typ av gängkriminalitet som vi ser i Sverige är mer systemhotande än andra former av brottslighet.

Av den anledningen, och för att det är så många oskyldiga människor som drabbas av det grova våldet, behöver vi också se till att straffen blir så långa och att dessa personer hålls borta från gatan så pass länge att vi faktiskt får en lugnare situation i Sverige.

Jag är generellt för att skärpa straff. Jag tycker att det är förfärligt med brott mot exempelvis kvinnor. Jag hade inte haft något emot om man införde dubbla straff för våld i nära relationer också. Jag tycker att personer som beter sig illa mot andra människor behöver få ordentliga straff och hållas borta från gatan under en väldigt lång tid.

Men anledningen till att vi har landat i det här är att den här brottsligheten handlar om verksamhet som är systemhotande och skadar hela samhället på en väldigt stor nivå. Det handlar inte om att förringa andra typer av brott, utan det handlar om att den här formen av brottslighet skadar samhället i väldigt hög utsträckning.

Herr talman! Det här är ju en fråga som engagerar. Inte minst engagerar den mig, och i veckan har vi ju blivit varse att detta är något som är levande och finns bland oss. Man kan inte veta vem det är som gör sådant eller i hur stor omfattning det förekommer.

Det största problemet med detta är att de allra flesta fall inte kommer fram i ljuset, och när de väl kommer fram är det alldeles för få som döms. Jag kan instämma med Teresa Carvalho. Detta är ett av de absolut värsta brott som finns. Varje gång dessa bilder sprids är det en ny kränkning mot den som har blivit utsatt.

Varför vi har landat i detta just nu kan jag tyvärr inte svara på. Jag ingår inte själv i regeringen. Jag vet inte om det här förslaget har spelat in, men det är uppenbart att vi under mandatperioden har gjort mycket på det här området. Det handlar exempelvis om brottsprovokation för att se till att fler kan upptäckas.

Herr talman! Man kan ju konstatera att det är en del som har gjorts under den här mandatperioden. Inom det område som Teresa Carvalho tar upp har vi till exempel sett till att förändra reglerna för bland annat brottsprovokation. Vi har sett till att det kommer att vara enklare att göra registerutdrag när det handlar om skolor och andra former av kommunal verksamhet för att se till att de här personerna inte arbetar där.

Sedan finns det betydligt mer att göra. Teresa Carvalho nämnde kemisk kastrering, exempelvis. Det är skönt att det verkar finnas ett ganska stort stöd i den frågan i den här kammaren. Vi har andra förslag. I Danmark, exempelvis, har man någonting som kallas för barnförbud. Det innebär att man, om man är dömd, inte får nämna sig barn. Jag tror att det kan vara något man också kan överväga.

Det finns alltså mycket kvar att göra inom det här området. Det absolut viktigaste är att vi ser till att fler av de här människorna kommer fram i ljuset och att polisen får de verktyg som krävs för att vi ska hitta de människor som har det här hemska beteendet.

Herr talman! Jag ska försöka förklara det här på två minuter. Man kan tänka på socialismen. Där bedrivs det något slags klasskamp mellan arbetarklassen och borgarklassen, mellan proletariatet och bourgeoisin.

Vi kan gå tillbaka till mitten av 60-talet, när socialdemokratin och socialismen var som starkast i Sverige. Då började vi hamna i en situation där människor fick det bättre och bättre. Folk började succesivt överge socialdemokratin. Vi kunde se en minskning över tid. Det som då hände var att man från vänstersidan hittade på andra interna konflikter inom samhället.

Det handlar exempelvis om feminism, som är en maktkamp mellan män och kvinnor. Det handlar om priderörelsen, som vill peka ut människor med en annan sexuell läggning som några som behöver bedriva en kamp mot samhället. På senare tid handlar det om Black Lives Matter-rörelsen, som vill bedriva något slags kamp mellan folk med olika hudfärg i samhället.

Det jag upplever är att vänstersidan hoppar på varje försök till intern konflikt inom samhället för att skapa splittring mellan människor medan jag tror att vi behöver samlas inom nationen, inom vår gemensamma fana, och se till att alla människor får samma möjligheter. Man ska också berätta för alla människor att de har chansen att lyckas oavsett vilka de är och varifrån de kommer.

Herr talman! Det jag vill komma till här är att man skapar en förfalskad bild av verkligheten. Vi kan kolla på internationella jämförelser. Det är väldigt små ekonomiska skillnader i Sverige mellan dem som har och dem som inte har. Och de som inte har, har det ganska bra ställt. Det är väldigt jämställt mellan män och kvinnor i Sverige. Det finns väldigt få länder i världen där man är så tolerant mot människor med en annan sexuell läggning som man är i Sverige. Och det finns få länder i världen som är så lite rasistiska som Sverige är.

Jag tycker att man från vänstersidan ofta försöker förstärka de här konflikterna. Man försöker låtsas som att problemen är större än de faktiskt är. Sverige är ett land där det är jämställt mellan könen och där alla har samma möjligheter. Sverige är ett land där man har hög tolerans för personer med en annan sexuell läggning än den man själv har. Det är ett land som har hög tolerans mot personer som kommer från andra länder, exempelvis.

Det jag ville förmedla var att jag tycker att man från vänstersidan ofta försöker förstärka de här delarna. Man försöker vinna förtroende hos de här grupperna genom att skapa ett problem som inte finns. Man gör detta större för att de ska känna sig förtryckta och rösta på partier på vänsterkanten.