Tony Haddou

Herr talman! Jag har fortfarande inte fått svar på frågan varför den gravida kvinnan ska riskera att utvisas när Skatteverket får dessa uppgifter. De har fått direktiv från regeringen att utvisa en sådan kvinna.

Jag tror inte att Kristdemokraterna vill svara på frågan, eftersom det tar hårt på dem att det kommer ut att gravida kvinnor som söker vård kommer att bli angivna. Jag tror att det här är det stora problemet. Det är nog kärnan i varför Kristdemokraterna inte vill svara på frågan varför de vill gå så långt.

Ledamoten talade även om skillnaden mellan partierna. Det finns verkligen en skillnad mellan splittring, misstro och rädsla på den ena sidan och sammanhållning och jämlikhet på den andra sidan. Det är skillnaden mellan våra partier. Det syns väldigt tydligt i de lagförslag som läggs på riksdagens bord.

Ledamoten sa att barn far illa i skuggsamhället. Det håller vi med om. Men om det är för barnets bästa som regeringen lägger fram förslag som dessa finns det ju i stället orosanmälan som kan tas till vid misstanke att barn far illa. Att ange barn är något helt annat.

En orosanmälan finns till för att ge barn den hjälp de har rätt till. Angiveri kan i värsta fall innebära att man skickar barn till en situation som inte utgör barnets bästa. Det är skillnaden mellan angiveri och en orosanmälan.

Det är inte angiveri som fixar skuggsamhället. Det förvärrar och fördjupar det i stället, och det försätter barn i ännu svårare situationer. Med en orosanmälan hade man åtminstone kunnat ge barnet hjälp.

Kristdemokraterna har tagit tydlig ställning för vad de vill. Jag tror inte att kristdemokrater ute i landet vill det här eller känner till vilka slags situationer människor kommer att ställas inför i och med angiverilagen. Det är därför ledamoten inte vill svara.

Herr talman! Jag måste göra den rättelse jag framförde i min replik med Moderaterna. Det handlar om att inte vilja göra något åt skuggsamhället. Det återkom även hos Kristdemokraterna att vi inte vill göra något.

Moderaterna och Kristdemokraterna förhandlade med Vänsterpartiet förra mandatperioden om att betrakta arbetare i utsatta situationer som brottsoffer. Syftet var att människor skulle kunna träda fram.

Men när det inte passar deras verklighetsbild längre hör man något helt annat. Nu är det angiveri som ska upprätthållas.

Det blir också oseriöst att säga att oppositionen inte vill göra något för människor i dessa situationer, särskilt när man har förhandlat med dessa partier för att stoppa sådant.

Men det var inte dessa frågor jag tänkte ta upp. För tredje eller fjärde gången ger regeringspartierna inga svar. Det kommer att råda en situation i Sverige där kvinnor inte vågar ta sig till sjukhus när de ska föda barn eftersom de riskerar att bli angivna. Det är ett av flera problem med propositionen. När en kvinna föder barn skickas en födelseanmälan till Skatteverket. Det gäller även den som är papperslös och saknar personnummer.

Vi säger inte emot att man ska göra just det. Vi förstår att det är viktigt att barn får en juridisk identitet, rättigheter och så vidare enligt den rättsordning vi har i Sverige. Men när Skatteverket får dessa uppgifter ska de enligt propositionen ange mamman. Då blir hon gripen och utvisas. Det är konsekvensen av politiken. Varför går Kristdemokraterna så långt?

Herr talman! Om ledamoten hade lyssnat till oppositionens kritik mot detta för tre fyra år sedan skulle Tidöpartierna inte vara så pressade som de nu är inför valet.

Jag tog upp flera exempel i mitt anförande och i replikskiften. Det kan till exempel handla om en gravid kvinna som behöver åka in till sjukhuset för att få en säker och trygg förlossning. Det här lagförslaget tar ifrån kvinnan denna möjlighet. Det är det som är problemet. Hade ledamoten bara lyssnat när vi gång på gång har tagit upp det här skulle han förstå det.

Skatteverket ska som statlig myndighet helt enkelt registrera barnet, och då identifieras kvinnan som papperslös. Det första barnet gör i den här världen är alltså att ange sin mamma. Om ledamoten och regeringen hade lyssnat när vi upprepade gånger har sagt detta skulle det inte ha varit något problem. Men de har helt enkelt satt sig på tvären och mött kritik över hela Sverige.

Nu sitter de i en situation där opinionssiffrorna kraschar. De är jättestressade. Liberalerna åker ur riksdagen. De har lagt upp alla scenarier framför sig och skapar nu, innan de utträder, lite kris i riksdagen med kvittningssystem och så vidare.

Hade den här regeringen lyssnat från första början i dessa frågor hade man inte försatt sig i den här situationen. Nu står man här med byxorna nere och med en angiverilag som ingen i hela Sverige vill ha. Det är inte oppositionens fel. Det beror på regeringens absoluta iver att genomföra politik som ingen vill ha. Det är nästan skrattretande.

Herr talman! Först och främst: Forskning, erfarenhet och kunskap visar att beslut verkställs och följs om människor har tilltro till rättssystemet och till att besluten fattats rättssäkert.

Det är alldeles för många som upplever att detta inte är rättssäkert, och det finns bevis på att beslutsfattande många gånger inte sker på ett rättssäkert sätt i migrationspolitiken. Om den här regeringen hade sett till att föra en mer rättssäker migrationspolitik i Sverige skulle fler ha följt besluten. Men så är det inte.

Under fyra år har regeringen undvikit forskning, kunskap och erfarenheter, och det kanske är därför regeringen är så sur och bitter över den situation vi befinner oss i.

Ledamoten pratar om att myndigheter ska ”anta” att en person är papperslös i Sverige. Hur ska de kunna anta det? Ska de basera det på rasprofilering och etnicitet – det är ju Sverigedemokraternas favoritkort – eller hur ska de kunna anta det? Det ska tydligen inte finnas någon säkerhetsventil eller skyddsgrund, utan om man jobbar på Försäkringskassan eller Skatteverket ska man bara kunna anta att någon är papperslös. Jag tycker att ledamoten får förklara sig när det gäller detta.

Vad gäller frågan om huruvida detta är angiveri eller inte är det självklart att det är angiveri. Det är också självklart det som hela Sverige har protesterat mot. Fackförbunden, civilsamhället, kommunerna och regionerna – hela yrkeskåren i hela Sverige har protesterat mot förslaget eftersom detta är angiverilagar.

Ingen vill ha det här, förutom Sverigedemokraterna och, motvilligt, Tidöpartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. De hade en liten internkris för något år sedan när de skulle hantera frågan, herr talman, men då fick Nima vika sig för Liberalerna.

Herr talman! Låt mig påminna Viktor Wärnick om att Moderaterna under förra mandatperioden gjorde upp med Vänsterpartiet och Kristdemokraterna om regler för arbetskraftsexploatering och så vidare. Så visst finns det förslag som ni har varit med på tillsammans med Vänsterpartiet! Det kanske känns lite jobbigt.

Jag får höra här om 185 000 papperslösa i Sverige. Jag KU-anmälde den förra migrationsministern när hon pratade om 100 000 papperslösa och att ni inte hade någon exakt siffra och så vidare. Har vi alltså fått 85 000 fler papperslösa under den här regeringen? Grattis till ert arbete i så fall! Det är verkligen ett underkännande att ni har lyckats se till att vi får fler papperslösa i Sverige. Det var väl inte syftet med Tidöpartiernas politik.

För att vara helt saklig och ärlig, herr talman: Jag gav i det förra replikskiftet ett utförligt exempel på hur man kan jobba långsiktigt med återvändandearbetet för människor som vill återvända och ge dem stöd. Men det är liksom inte tillräckligt tough on crime för Tidöpartierna. Det ska vara hårt. ”Nu ger vi oss på terrorister och de illegala!” – så låter det.

Så ser dock inte verkligheten ut. Det kan vara någons fru som är papperslös. Då behövs stöd till familjen för att den ska kunna hantera det. Det funkar inte så enkelt som ni försöker få det att låta.

Ni kan inte föra en nyanserad och saklig debatt om det här. Det är därför hela Tidöprojektet har kraschat. Människor vill inte ha det här; det är uppror i Sverige mot er politik. Alla fackförbund är emot förslaget liksom alla kommuner och alla regioner. Lärare och vårdpersonal och i stort sett alla myndigheter säger nej till förslaget. Ingen vill ha er politik.

Herr talman! Jag måste ändå göra en rättelse. Vi yrkar avslag på propositionen. Men i propositionen finns avsnitt 8 och 10 om rätten till offentligt biträde och så vidare när ni skapar rättsosäkerhet. De delarna avvisar vi inte, men i stora drag är vi emot förslaget. Det har ledamoten rätt i.

Om vi ska se över frågan helt och hållet om exempelvis återvändande finns det organisationer som jobbar med återvändande. Det har den här regeringen över huvud taget inte förstått. Det handlar om ett långsiktigt arbete. Exempelvis har Röda Korset ett långsiktigt arbete med detta där man jobbar humant och värdigt med människor.

Det handlar om individuellt anpassat stöd och praktiska frågor. Återvändande tar tid även för människor som vill återvända. Det handlar om barnens skolgång och att man har jobb här och försörjning. Man har kanske bostad och så vidare. Det ser så olika ut för människor. Det måste finnas stöd för dem.

Att låtsas som att det inte finns något arbete för återvändande ska man över huvud taget inte göra. Det finns faktiskt arbete med det. Det stöd som ges handlar om att lindra och förhindra mänskligt lidande för människor.

Vi kommer att kunna arbeta med exploateringen av människor om människor vågar träda fram. Då behöver vi en lagstiftning som gör att vi kan skydda människor som träder fram. De ska inte riskera att utvisas.

Det regeringen nu gör är att lägga fram en lagstiftning som gör att människor kommer att bli tystare och inte vågar träda fram. Det är den stora skillnaden mellan oss. Hade vi haft en lagstiftning som gjorde att människor vågade träda fram skulle de ha gjort det.

Herr talman! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kommer inte att våga föda mitt barn på sjukhus. Orden kommer från en gravid papperslös kvinna som trots att hon har en riskfylld graviditet inte ser vården som det trygga alternativet för sin förlossning. Den rädslan bygger på den föreslagna angiverilagen. Trots att den ännu inte har införts har konsekvenserna länge varit påtagliga. Människor är rädda. Många vågar inte söka vård eller låta barnen gå till skolan. Vi kan inte ha en situation i Sverige där kvinnor inte vågar ta sig till sjukhuset när de ska föda. Rädslan har redan gjort att människor avstår från vård som är avgörande för deras och deras barns hälsa.

Regeringen har efter massiva protester tvingats backa gällande angiverilagen men vill nu att statliga myndigheter ska agera angivare. För en kvinna som saknar personnummer och behöver föda barn ska födelseanmälan skickas till Skatteverket. Detta är naturligtvis viktigt för att barn ska få juridisk identitet och rättigheter, men när Skatteverket får uppgifterna ska de nu också användas för att gripa och utvisa mamman. Det här är en konsekvens av Tidöpartiernas politik.

Detta har med rätta kritiserats av fackförbund, myndigheter, civilsamhälle, lärare, vårdprofessioner, universitet, jurister och advokater, människorättsorganisationer och barnrättsorganisationer. Nu ska alltså myndigheter dela information mellan varandra – uppgifter som hade ett helt annat syfte från början. Den som arbetar på Försäkringskassan ska börja förmedla vidare information som kommer från socialtjänst, vård, hemtjänst och så vidare. Detta skadar alla relationer mellan människor, stat och myndigheter. Regeringen vill att myndigheter ska vara gränspolisens förlängda arm, men det är varken deras uppgift eller deras uppdrag.

Föreställningarna om vem som är papperslös behöver nyanseras. Det hör man inte minst här i debatten. Det är faktiskt så att en förälder kan ha uppehållstillstånd medan den andra föräldern är papperslös och barnen är medborgare. Om en förälder ska söka sjukpenning efter en arbetsplatsolycka riskerar den andra föräldern att bli utvisad till följd av kontakten med Försäkringskassan. Allting hänger ihop. Det är inte svårare än så. Familjekonstellationer ser olika ut. Det kan vara så att den ena föräldern helt enkelt saknar papper.

Vi har här i debatten hört av Nima Gholam Ali Pour att det handlar om illegala invandrare. Han kopplar det självklart till terror och så vidare. Det är inte en nyanserad bild. Jag tycker faktiskt att ledamöter i den här kammaren ska förstå sig på de situationer människor lever i. De kan leva i fruktansvärda situationer. Det finns barn som är rädda för att gå till skolan. Situationen är inte enkel för dem.

Hade de här människorna haft det bättre i hemlandet eller möjligtvis kunnat utvisas dit hade de kanske valt det alternativet. Men för många är det inte ett alternativ över huvud taget. Hade man förstått sig på olika situationer och sammanhang hade man begripit detta. Men det gör inte den här regeringen. Den har ett enda mål i huvudet: att utvisa så många som möjligt. Delvis beror det på att Sverigedemokraterna vill det. De vill ju bara att vita svenskar ska vara här. De är nostalgiska och vill bevara Sverige svenskt. Det hörde vi även i den förra debatten.

Det som jag nu har tagit upp är bara några av de exempel som finns på vad som kommer att kopplas ihop med de här myndigheterna. Men det absolut värsta är att människor kommer att bli räddare. Vi har konsekvent motsatt oss införandet av en angiverilag.

Förslagen mötte kraftfullt motstånd, framför allt från fackföreningsrörelse och civilsamhällesorganisationer, och regeringen fick backa och komma tillbaka till riksdagen med ett nedbantat förslag som innehåller sex statliga myndigheter. Först ville man att även lärare och vårdpersonal skulle vara angivare. Jag tror knappast att lärare blev lärare för att ange elever. Att vårdpersonal med sin yrkesetik inte vill vara angivare är självklart. De ger vård och räddar liv och ska inte vara angivare.

Det kan inte heller bli tydligare att landets kommuner och regioner har sagt nej till det här. Bara 3 av Sveriges 290 kommuner ger sitt stöd till regeringens förslag.

Av Sveriges 21 regioner ger ingen sitt stöd till förslaget över huvud taget. Det är ingen som vill ha det. Jag vet inte om Nima Gholam Ali Pour och Sverigedemokraterna lever i villfarelse om att svenska folket vill ha detta.

Det blev tydligt i den svenska opinionen om flera migrationsförslag att regeringen för en extrem migrationspolitik som svenska folket inte vill ha. Den tvingas backa om tonårsutvisningarna. Den tvingades backa om arbetskraftsinvandringen, och den tvingas nu backa om angiverilagen.

Kommunerna och regionerna gjorde uppror om återvandringsbidraget. De vill se till och se efter sina invånare. De vill inte misstänkliggöra dem. Det är det Sverige jag är väldigt stolt över.

Herr talman! Det enda regeringen gör nu med förslaget är att den skadar förtroendet för svenska institutioner. Den skadar tilliten, yrkesetiken och demokratin. Vi kan inte ha ett samhälle där regeringen och Sverigedemokraterna tvingar personal att bli angivare.

Herr talman! Redan i dag lever papperslösa under olidliga levnadsvillkor utan stöd och rätt att försörja sig. En angiverilag skulle skapa fruktansvärda konsekvenser och endast fördjupa och förvärra det skuggsamhälle som regeringen säger sig bekämpa.

Personer som vistas i Sverige utan tillstånd har kanske utsatts för grova brott såsom människohandel, människoexploatering, förtryck eller våld i nära relationer. Det kan också röra sig om våldsutsatta barn. Med handen på hjärtat: Tror ni att de personerna nu kommer att våga träda fram efter den debatt som vi har haft och som ni har skapat?

Jag tror i och för sig att syftet från Tidöpartierna är att skapa rädsla för de människorna. Det är ett sådant skitsnack vi får höra i varje debatt om att man skulle bry sig om de här människorna. Det är ett sådant skitsnack, för det har man aldrig gjort.

Hade man brytt sig om papperslösa hade man från dag ett försökt förstå deras villkor. Man hade kanske besökt Rosengrenska stiftelsen eller någon annan instans som Läkare i Världen och förstått hur det är när papperslösa söker vård eller när de med den rädsla som de befinner sig i behöver gå med sitt barn som har feber för att söka vård. Tror ni att de människorna känner sig tryggare mer er politik och er iver att bara vilja utvisa dem, kosta vad det kosta vill?

Herr talman! Sammantaget kommer förslaget att leda till att det så kallade skuggsamhället växer, och utsattheten hos några av de mest utsatta i vårt samhälle kommer att öka. Utöver att dessa lagändringar kommer att drabba människor som lever utan tillstånd mycket hårt kommer de också att leda till ökad oro bland anställda på de myndigheter som berörs, och det kommer att skapa misstro mellan människor.

Angiveri har inget att göra i vårt samhälle. I sammanhanget vill jag påminna om att en övervägande del av dem som lever utan tillstånd i Sverige gör det för att de inte kan återvända. Förslag om angiveri gör inte utvisningsbeslut mer verkställbara hur mycket ni än vill det.

Redan i dag lever papperslösa under olidliga levnadsvillkor, och de har det redan svårt. Nu kommer fler, även efter de debatter som vi har haft, att tvingas gå under jorden, och barn kommer att hållas undan rätten till skolgång. För den som behöver livsnödvändig vård men inte vågar söka hjälp av rädsla att bli angiven kan situationen kraftigt förvärras till den grad att personen riskerar sitt liv.

Herr talman! Valet i september står mellan splittring och sammanhållning. Den här regeringen har gett oss fyra år av splittring. Jag tror att samhället alltid vinner på att vi står upp för varandra. Det är så Sverige är som bäst och alltid har visat sig som bäst.

Det är ett val som vi har att göra varje dag, både i vår vardag och i våra politiska beslut. I det förslag som vi kommer att rösta om väljer man helt fel väg. I september kan man rösta på en annan politisk inriktning som grundar sig i sammanhållning. Då ska man rösta på Vänsterpartiet. Splittringspolitiken och en politik av rädsla och misstro måste få ett slut i september.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet. Den innehåller också Vänsterpartiets avslagsyrkande. Om det förslaget faller i den förberedande omröstningen kommer vi i huvudvoteringen att stödja yrkandet från S och C för att försöka samla ett så brett stöd som möjligt. Jag vill också yrka bifall till reservation 3.

Herr talman! Jag vet inte om ledamoten bara låtsas att han inte känner till vilka som tryckte tillbaka stora delar av det förslaget, men jag kan ju berätta för honom att det var de samlade fackförbunden i Sverige. I stort sett alla fackförbund var emot förslaget, och i stort sett hela civilsamhället i Sverige var emot det. Har ledamoten missat det? Det var ju den starka opinionen som gjorde att regeringen fick dra tillbaka det och återkomma med ett nedbantat förslag.

Många har gjort uppror mot förslaget. Sverigedemokraterna och regeringen är ju i konstant konflikt med fackförbund, civilsamhälle, kommuner eller regioner därför att de inte vill ha regeringens politik. Detta liknar ju debatten om återvandringsbidraget. Kommunerna och regionerna sa att de inte ville ha det, och ändå genomförde man det. Sedan står man här och låtsas att man inte känner till det: ”Vad handlar det här om?” Det blir nästan skrattretande, måste jag säga.

Frågan måste dock ändå ställas till ledamoten. Ledamoten säger att jag ska ställa frågan till kommunerna och regionerna, men när Akademikerförbundet SSR gör en undersökning och ställer frågan om man vill ha det här förslaget eller inte är det alltså bara 3 av Sveriges 290 kommuner som ger sitt stöd till regeringens förslag. Av Sveriges 21 regioner är det ingen som uttrycker stöd för den lag som vi debatterar i dag. Enligt en undersökning från facket vill alltså varken kommuner eller regioner ha den här lagen.

Det måste ledamoten ändå kunna svara på. Vad beror detta på? Kan det enbart bero på att de vill ha papperslösa, som vi hör här i debatten? Jag tycker inte att det är ett särskilt nyktert sätt att svara på. Lite mer saklighet, tack, Nima Gholam Ali Pour!

Herr talman! Ledamoten ställde i sitt anförande den retoriska frågan ”minskad tilltro från vem” gällande det här förslaget. Jag tänkte att jag kan svara på det. Det handlar om minskat förtroende från myndigheter, fackförbund, civilsamhället, universitet, jurister och advokater, människorättsorganisationer, barnrättsorganisationer, lärare över hela landet och vårdpersonal över hela Sverige. Jag vill ändå påminna ledamoten om att det var alla de som tvingade regeringen och Sverigedemokraterna att återkomma till riksdagen med ett nedbantat förslag. Man vill nämligen inte ha angiverilagar i Sverige.

Ändå står ledamoten här och pratar om svenska folket. Jag tycker att den rösten gjorde sig hörd, och det väldigt högt – tillräckligt för att pressa tillbaka regeringen från angiverilagen när det begav sig. Jag tror alltså inte riktigt att ledamoten är i en position där han bör prata om vad svenska folket vill ha och inte. Flera gånger har en stark opinion i Sverige tryckt tillbaka lagförslag från den här regeringen. Man vill inte ha dem. Man säger: ”Stopp, det räcker! Vi skriver inte under på detta.” Det skadar såklart förtroendet och tilltron.

Jag fick inget svar från Moderaterna när jag ställde min fråga; ledamoten kändes mest pressad. Jag får därför ställa frågan till ledamoten Nima Gholam Ali Pour i stället. I en undersökning från Akademikerförbundet SSR uttrycker bara 3 av Sveriges 290 kommuner sitt stöd för det lagförslag som vi debatterar i dag. Av landets 21 regioner är det ingen som uttrycker stöd för den här lagen. Varför lägger regeringen fram ett förslag som totalt saknar stöd?

Fru talman! Jag tycker att ledamoten bör höja sin nivå lite, och jag fick inget svar på min fråga.

Jag sa även att bilden av vem som är papperslös behöver nyanseras och gav ett ganska tydligt exempel på vad som kan hända om detta lagförslag går igenom.

Viktor Wärnick känner en djup bitterhet mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet när det gäller migrationspolitiken. Men låt mig påminna Viktor Wärnick om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans just nu är större än Moderaterna i opinionsundersökningarna. Kan det vara det som stressar Moderaterna när de lägger fram dessa förslag?

Ledamoten pratade också om undantag. Det är inte Vänsterpartiet som hela tiden kräver undantag, utan det är svenska folket som pressar regeringen. Regeringen ville utvisa tonåring efter tonåring men fick återkomma med undantag eftersom det inte funkade. Regeringen ville att alla lärare och all vårdpersonal skulle vara angivare. Var det jag eller du, Viktor, som kom tillbaka till riksdagen med undantag? Jag tror att det var du. Regeringen kraschade arbetskraftsinvandringen totalt men kom tillbaka med undantag.

Fru talman! Den här regeringen är en total krasch.

Fru talman! Det är faktiskt så att om en papperslös gravid kvinna kommer till sjukvården för att föda barn ska sjukvården med detta lagförslag ange henne.

Något jag är så stolt över i Sverige är alla människor som runt om i landet ger papperslösa vård när dessa inte vågar vända sig till sjukvården. I över 30 år har man gett vård till papperslösa i Sverige.

Med denna regering är papperslösa räddare än någonsin. Det handlar inte om någon skrämselpropaganda eller dimridå, vilket ledamoten försöker påstå.

Jag tror att föreställningen om vem som är papperslös behöver nyanseras i debatten. I en familj kan en förälder ha uppehållstillstånd, den andra föräldern vara papperslös och barnen vara medborgare. Om den ena föräldern ska söka sjukpenning efter en arbetsplatsolycka riskerar den andra föräldern att bli utvisad till följd av kontakten med Försäkringskassan.

Både Skatteverket och Försäkringskassan ska alltså vara angivare, Viktor Wärnick.

Regeringen vill bara göra människor utvisningsbara men vet inget om konsekvenserna, de drabbades personliga öden eller de anställda som ska utföra detta. Det handlar varken om dimridåer eller skrämselpropaganda.

Enligt en undersökning av Akademikerförbundet SSR är det bara 3 av Sveriges 290 kommuner som stöder regeringens förslag, och av Sveriges 21 regioner uttrycker ingen stöd. Varför lägger ni fram något som varken kommunerna eller regionerna stöder?

Fru talman! Det jag kritiserade inledningsvis är att man inför en rättsordning där människor inte är lika inför lagen. Det handlar om människors rättssäkerhet, och den är svagare för den som har kommit till Sverige; den är mer godtycklig och mer rättsosäker. Målet och ambitionen från den här regeringen är att göra så många som möjligt utvisbara. Det är detta vandel handlar om, och det är därför regeringen har lagt fram den här propositionen.

Problemet här är för det första att jag inte fick svar på min fråga över huvud taget. Vi har dessutom fått olika svar från fyra olika partier i den här frågan.

Nu ställde jag även frågan om ledamoten ska överlåta tolkningen till framtida praxis eller inte. Problemet är att man hur man än gör underminerar rättssäkerheten när det gäller denna fråga. Lagstiftningen är godtycklig, och man underminerar rättssäkerheten.

Vi får inga svar över huvud taget. Ingår det exempelvis i en helhetsbedömning att du, på grund av ekonomisk utsatthet, varit tvungen att ta ett lån och har en bot bakom dig som du inte har kunnat betala? Får du ett utvisningsbeslut då? Drar man in uppehållstillståndet? Den förutsägbarheten borde väl ändå finnas i lagstiftningen?

Fru talman! Ledamoten avslutade sin förra replik med att säga att det rör sig om två olika rättsliga situationer. Det är i sig ett stort och allvarligt problem att man genomför en lagstiftning som inte värnar om allas lika värde; människor behandlas olika beroende på varifrån de kommer. Jag tycker att detta är ett allvarligt problem i hela den här vandelslagen – kanske ett av de största problemen, vilket även många remissinstanser påpekar.

Ledamoten var i sitt anförande också inne på när regler inte respekteras, vilka omständigheter som ska beaktas och så vidare. Problemet är att man inte vet. Det finns ingen förutsägbarhet alls i den här lagstiftningen.

En situation som vi även diskuterade med Kristdemokraterna tidigare är att fattigdomen i Sverige har fördubblats under den här regeringen. Människor som lever i utsatta situationer kanske hamnar i en situation där de tvingas ta lån, och de har kanske fått någon bot. De riskerar då att bli av med sitt uppehållstillstånd. Det är detta vi har kritiserat här i några timmar nu.

Regeringen ger inga svar över huvud taget utan säger bara att det rör sig om en samlad bedömning och frågar vad alternativen skulle vara. Man ser inga problem alls med detta, trots att alla remissinstanser ser allvarliga problem, bland dem några av de tyngsta remissinstanserna, som Lagrådet, Advokatsamfundet och så vidare. Lagstiftningen är otydlig. Man har haft fyra år på sig att lägga fram något tydligare, men det är väldigt otydligt.

Jag vill fråga ledamoten om detta. Överlåter ni helt enkelt tolkningen när det gäller allt ledamoten nu har pratat om och allt regeringen har lagt fram till framtida praxis? Är det därför vi inte får några svar alls?

Herr talman! Det är precis samma talepunkter som upprepas nu som tidigare har sagts till Miljöpartiet, och de har även sagts av Moderaterna. Det gör man i stället för att svara på frågan, som nu exempelvis gällde den som skuldsätter sig.

Det finns inga tydliga juridiska definitioner av detta. Det överlämnar regeringen till domstolarna. Det är rättsosäkert och godtyckligt. Vi vet inte vad som gäller när vi lagstiftar i kammaren, och det vet inte heller regeringen.

Det finns ingen förutsägbarhet över huvud taget. Människor vet inte om de åker dit för vandel eller inte om de har tagit lån två gånger och kanske har böter sedan länge. De vet inte om de åker dit vid helhetsbedömningen eller inte.

Det finns ingen förutsägbarhet över huvud taget i lagstiftningen. I alla svar man får är det en harang och en lång utläggning om att alla som kommer till Sverige ska få göra som de vill enligt oppositionen. Det är inte seriöst, och det är för den delen inte sakligt heller.

Nu är vi i en situation där regeringen trycker igenom vandelskravet med all den kritik som har kommit. I stort sett alla remissinstanser har kritiserat detta. Det är ett förslag som slår mot dem som uppenbart har det svårast.

Det handlar inte om brott, utan det handlar om levnadssätt. Det är framför allt där som kritiken har kommit mot regeringen. Jag tycker inte att det är legitimt att ha det i lagstiftningen över huvud taget.

Den som skuldsätter sig och kanske lever i ekonomisk utsatthet, kanske har tagit lån eller har böter, riskerar helt enkelt att utvisas. Är det vad ledamoten säger, så att vi får något hum om det över huvud taget?

Herr talman! Från regeringens sida har många av svaren handlat om dem som begår brott. Ordet gästfrihet har varit återkommande, även från Kristdemokraterna.

Nu inför regeringen regler som gör att människor i högre grad ska låsas in. De ska i högre grad fattiggöras som asylsökande, och de ska i högre grad bli av med fri- och rättigheter. De ska i högre grad få begränsningar i att röra sig fritt i Sverige. De ska leva inom ett avgränsat område och så vidare.

Gästfrihet måste väl ändå innefatta ordet frihet. Det är vad regeringen fråntar människor. Jag vet inte hur mycket av gästfriheten som är kvar sedan man i förra veckan beslutade om migrationspakten.

Regeringen lade sig på en nivå där man behandlar asylsökande så illa som man bara kan. Jag tycker att regeringen i den här debatten ska passa sig lite för att använda ordet gästfrihet.

Ledamoten talade om den som kommer hit och begår brott och så vidare. Han talade sedan om att sköta sig. Då frångår man det straffrättsliga ansvaret, utan det handlar om levnadssätt och så vidare. Man kan undra hur legitim lagstiftningen är.

Det jag kom att fundera på var det som ledamoten var inne på i sitt anförande om den som skuldsätter sig. När man inför sådana begrepp gör det allting lite mer rättsosäkert och godtyckligt.

Människor kan ha ekonomiska svårigheter, som många har under den här regeringen. De lever under fattigdom, har det ekonomiskt väldigt knapert och svårt och lever i en utsatt situation. Kommer en sådan person att utvisas för att den har varit tvungen att skuldsätta sig?

Herr talman! Den här regeringen vill inget annat än att utvisa så många som möjligt. Det är kärnan i regeringens politik och den valda inriktningen sedan fyra år tillbaka. Metoderna man använder urholkar demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en rättsvidrig inriktning som ställer grupper mot varandra och skapar rädsla i samhället.

Med det förslag om vandel som vi debatterar i dag vill regeringen skapa en rättsordning där människor inte är lika inför lagen. Faktum är att man inte ska bedömas utifrån brottslighet utan utifrån levnadssätt. Det är svårt att komma på något mer godtyckligt och rättsosäkert. Det står klart att människor i Sverige ska behandlas olika utifrån etnicitet.

I dagarna skrev Amnesty i Expressen att vi med den här regeringen går mot raslagar. Jag tycker att kammaren ska ta sig en ordentlig funderare när en människorättsorganisation så stor som Amnesty säger det om regeringen.

Ingen är väl gladare än Sverigedemokraterna; de är säkert nostalgiska över tanken att bevara Sverige svenskt och så vidare. Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ska alltså genomföra detta. De trodde kanske att det skulle rädda dem inför valet, men det verkar inte gå hem hos svenska folket. Det ser vi inte minst i opinionen. Jag tror att svenska folket uppskattar demokrati, mänskliga rättigheter, starka rättsprinciper i Sverige och alla människors lika värde.

Herr talman! Uppehållstillstånd ska alltså kunna nekas eller återkallas inte bara på grund av brottslighet utan även med hänvisning till andra aspekter av en persons levnadssätt. Regeringen föreslår därmed att det, till skillnad från vad som gäller i dag, inte ska krävas att man har gjort sig skyldig till brott för att annan bristande vandel särskilt ska beaktas vid prövning av uppehållstillstånd. Enligt regeringen kan det i stället röra sig om misskötsamhet som varken utgör brott eller avser utlänningens försörjning. Nu ska migrationsrätten alltså kopplas till breda och otydliga bedömningar av individers levnadssätt.

Som vanligt får regeringen kritik från nästan samtliga remissinstanser. Centralt i kritiken är att begreppet vandel uppfattas som otydligt och rättsligt svårfångat. Det är godtyckligt och rättsosäkert. Vi kan inte acceptera en lagstiftning på så lösa grunder.

Alla som vistas i Sverige ska följa svensk lag. Det är en självklarhet som ingen här över huvud taget ifrågasätter. Vänsterpartiet menar dock att regeringens proposition inte handlar om detta utan om en gradvis nedmontering av grundläggande rättsstatliga principer med det enda syftet att möjliggöra fler utvisningar och en mer restriktiv migrationspolitik.

Det finns allvarliga punkter i detta. Det är ett otydligt och vagt begrepp, och lagstiftning ska vara tydlig och förutsägbar. Det blir den helt enkelt inte här. Man använder formuleringar som ”skötsamt och hederligt levnadssätt”, och i ett tidigare replikskifte hörde vi om svenska värderingar och så vidare. Det är otydliga och vaga begrepp som är juridiskt oklara, vilket ger ett stort tolkningsutrymme och öppnar för subjektiva bedömningar. Det ökar risken för godtyckliga beslut.

Herr talman! Det skapar också olika måttstockar för olika människor. Vandelskravet riktar sig endast mot personer utan svenskt medborgarskap, vilket innebär att samma beteende får helt olika konsekvenser beroende på vem du är. Detta strider mot principen om likhet inför lagen.

Sedan finns det också en retroaktiv tillämpning i viss mån, det vill säga att regeringen vill att vandelskravet ska kunna tillämpas retroaktivt när en helhetsbedömning görs. Det skulle innebära att redan beviljade uppehållstillstånd kan omprövas, vilket skapar stor rättsosäkerhet.

Vi ser också en bristande proportionalitet och nödvändighet i detta. En grundläggande princip i svensk och internationell rätt är att inskränkningar i rättigheter endast får ske om de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och proportionerliga i förhållande till syftet. Utredningen brister i detta och föreslår långtgående inskränkningar i individers fri- och rättigheter.

Herr talman! Regeringen tycks vara beredd att tänja på, kringgå eller riskera att bryta mot grundläggande rättigheter för att uppnå målet att öka möjligheterna att utvisa människor och begränsa invandringen. Detta är en utveckling som Vänsterpartiet kraftfullt motsätter sig. Sverige behöver en migrationspolitik som värnar rättssäkerheten, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde, inte en lagstiftning som öppnar upp för godtycke, diskriminering och rättsosäkerhet.

Vänsterpartiet vill att hela vandelsförslaget avslås. Det hör hemma i papperskorgen. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag tolkar svaret som att det saknas tydliga juridiska definitioner. Detta med värderingar som ledamoten ger uttryck för är rättsosäkert och godtyckligt.

Jag fick frågan vad Vänsterpartiets alternativ är. Sverige har ju redan en brottslagstiftning, och det är den man ska bedömas utifrån. Problemet med regeringen är att man skapar rättsosäkerhet och godtycklighet i svensk lagstiftning. Om man begår brott ska man bedömas utifrån sitt brott.

Men regeringen vill göra detta till en fråga om levnadssätt, där man bedöms utifrån hur man lever, trots att man kanske inte har begått något brott. Man kan till exempel utvisas om man har böter. Ledamoten pratar om helhetsperspektiv. Då riskerar en student som vinglar hem efter en studentfest och har fått böter i bagaget utvisning.

Är det så vi ska ha det i Sverige? Ska människor känna sig rädda och osäkra? Ska vi ha en lagstiftning som är helt godtycklig och rättsosäker? Det är detta vi kritiserar. Om man begår ett brott ska man bedömas utifrån detta brott, inte utifrån något annat. Man ska inte bedömas utifrån levnadssätt eller efter Moderaternas behag. Vi ska inte ha en helt godtycklig och rättsosäker lagstiftning i Sverige, för det är inte i enlighet med rättsstatens principer.

Herr talman! Ledamoten pratar mycket om svenska lagar, men det här handlar inte om det. Han pratar mycket om brott, men det här handlar om levnadssätt. Att alla som vistas i Sverige ska följa svensk lag ser nog alla ledamöter här som en självklarhet. Vänsterpartiet menar dock att regeringens proposition inte handlar om detta utan om en gradvis nedmontering av grundläggande rättsstatliga principer.

Regeringen har det yttersta ansvaret att säkerställa att lagstiftningen värnar om allas lika värde, men nu inför man en rättsordning där människor inte är lika inför lagen. Regeringen vill flytta lagstiftning och fokus från brott till beteende med enda målet att utvisa så många som möjligt. Vi är inte längre lika inför lagen, utan vissa ska bedömas utifrån sin livsstil och sitt beteende. Jag har svårt att komma på något mer godtyckligt och rättsosäkert. Det står nu klart att människor i Sverige ska behandlas olika utifrån etnicitet.

Ledamoten pratar om svenska värderingar. Vilka då? Vi kan inte utgå från värderingar i bedömningen. Och vilka är de tydliga juridiska definitionerna av vandel? Några sådana har över huvud taget inte presenterats. Förutom värderingar har det pratats om brott, och för det finns redan en brottslagstiftning.

Fru talman! Det här är ju inget som jag eller Vänsterpartiet säger, utan jag refererade till Lagrådet, Advokatsamfundet och absolut alla remissinstanser med expertis på området. Men regeringen har dragit igenom detta som ett hastverk. Nästan alla remissinstanser har kritiserat regeringen för att de knappt har fått tid på sig att gå igenom ärendet, och regeringen har knappt berett ärendet seriöst själv.

Jag tycker att man ändå ska fråga sig hur det över huvud taget blir en mer rättssäker process när advokater inte får insyn i ärendet. Nu säger advokater från Advokatsamfundet att de inte kommer att ta sig an dessa ärenden därför att det går emot deras advokatetiska principer. Jag tycker att det är ganska fräckt av regeringen att över huvud taget inte se det och låtsas att vi kommer att ha en rättssäker asylprocess efter detta. Det kommer vi självklart inte att ha.

Att Migrationsverket kommer att ge den sökande stöd är inte samma sak. Det är väldigt stor skillnad jämfört med att ha ett juridiskt ombud; det måste ledamoten ändå erkänna. Att få information är en helt annan sak. Advokater ger råd, hjälp och det stöd du behöver i en väldigt komplex process där saker behöver föras fram, och det är inget som Migrationsverket i stort kommer att hjälpa asylsökande med.

Jag tycker att det vore mycket bättre om Kristdemokraterna, som tidigare har stått upp för asylrätten, faktiskt erkände att det här inte blir en fullt fungerande och rättssäker process. Asylrätten ska ju säkerställa dels att människor har rätt att söka asyl, dels att processen är rättssäker. Det blir mindre rättssäkert med den här regeringen, och det kan jag bara beklaga.

(Applåder)

Fru talman! Det jag reagerade på under anförandet var att Kristdemokraterna gör analysen att man bibehåller rättssäkerheten. Det är ju inte många som håller med om det. Varken Lagrådet, Advokatsamfundet, organisationer eller expertisen håller med. Det kom också några frågor från Miljöpartiet om det.

Jag vill säga så här: Om advokater inte får insyn i ett ärende är det väl solklart att det påverkar rättssäkerheten negativt. Det måste Kristdemokraterna ändå medge. Det är det första jag vill ta upp. Det blir inte en fungerande och rättssäker process.

Sedan tog ledamoten upp konvertiter. Hur blir deras situation bättre?