Fredrik Lundh Sammeli

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tvivlar inte på statsrådets goda ambitioner. Men jag är rädd att de inte går att kombinera med att administrera Tidöavtalets skrivningar.

Hur blir bristerna i tolkstödet bättre genom att man gör tillgången sämre? Hur blir svenskan i vårt samhälle bland nyanlända och nysvenskar bättre med en politik där man skär ned med 1,2 miljarder på komvux, där sfi:n finns, och där man helt tar bort Svenska från dag ett?

Politik handlar om att vilja, men det handlar också om en verklighet som man behöver hantera. Bristen på kvalificerade tolkar för hälso- och sjukvården kan definitivt leda till allvarliga konsekvenser. Den granskning som Socialstyrelsen har gjort de senaste åren pekar på att det är ett område som behöver förbättras än mer. Jag får inte ihop hur det ska göras med den här utredningen. Sverigedemokraterna är tydliga med att reformen går stick i stäv med dagens lagstiftning och att det är poängen. De vill utifrån den reformen förändra verksamheten i grunden.

För mig är det svårt att förstå varför man har med sjukvården i utredningen om man inte tror på idén i grunden. Visst ska allt som man vill förändra och göra bättre utredas. Men om statsrådet inte själv tror att hälso och sjukvården är ett bra område för det och att barnperspektivet inte stärks - varför ska det finnas med?

Herr talman! Jag sa i mitt första anförande att det är otroligt viktigt att människor i vårt land lär sig svenska. Det har varit viktigt för oss socialdemokrater i regeringsställning. Därför har vi aktivt jobbat med arbetsmarknadspolitiken för att få in människor i jobb. På det området genomför nu den sittande regeringen en stor slakt. Vi har reformerat sfi, ett arbete som behöver fortsätta för att kombinera språk med praktik för att på det sättet snabba på lärandet. Vi har säkerställt ett jämnare mottagande över landet för att varje ny svensk ska få bättre förutsättningar att bli en del av vårt samhälle.

Har man inte asylskäl ska man inte stanna i vårt land. Har man asylskäl och får uppehållstillstånd ska man så snabbt som möjligt bli en del av vårt samhälle. Så angriper man problem med bristande språkkunskap.

Till det har vi också lagt språkplikt som en del av den politik som vi hade velat genomföra i regeringsställning framöver - att ställa tydligare krav på en ny svensk att delta i sfi-undervisning, att se till att människor integreras som en del av föräldraskapet kopplat till språkutbildning och att hitta sätt att fokusera på denna, som jag uppfattar att både statsrådet och jag tycker, viktiga fråga.

Det regeringen gör med Tidöavtalet är att Sverigedemokraternas ondhetssignalering blir regeringens politik. Man angriper problemet med bristande integration med att försvåra denna möjlighet inom hälso- och sjukvården. Med det löser man inte problemet med bristande svenskkunskaper; man skapar däremot stora nya problem för den enskilda, för professionen och personalen och inte minst för barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet pekade på det som också behöver finnas med. I dag finns det stora brister inom tolkstödet, och det tycker jag att statsrådet ringade in på ett väldigt bra sätt. Det är barn som behöver bära kunskap och information om att mamma har dödlig cancer eller annan information från hälso- och sjukvården i otroligt utsatta situationer. Det ska inget barn behöva göra.

Om man som regering vill möta denna brist på tolkstöd är det välkommet. Men jag skulle gärna vilja veta hur statsrådet menar att Tidöavtalets skrivningar om försvårad tillgång till tolkstöd möter de utmaningar som vi redan ser och som drabbar barnen, patienterna och personalen.

Dessutom tänker jag att det inte bara är i politiken som kritiken är tydlig. Den är kanske än större utanför denna kammare. Alla fackförbund inom välfärden har tydligt pekat på vad det skulle kunna äventyra i fråga om patientsäkerheten och utsattheten. Många, bland andra barnrättsorganisationer som Unga Örnar och Rädda Barnen, pekar också på utsattheten och hur väldigt illa det rimmar med att vi har fattat beslut om att barnkonventionen är svensk lag. Vi skulle ju behöva förbättra barns rättigheter och deras tillvaro.

Min fundering och uppföljningsfråga till statsrådet är: På vilka sätt ska den här reformen förbättra de brister vi har i dag och förbättra kommunikationen inom vården?

Herr talman! Frågan jag ställde bygger på den skrivning i Tidöavtalet som har skapat väldigt mycket uppmärksamhet. Många människor från många olika yrkesgrupper i samhället har pekat med både en skarp oro och en kritik på detta. Det gäller inte minst vårdpersonal, som har pekat på de risker de anser att en sådan reform skulle medföra såväl för patienterna, som riskerar sin hälsa för att de inte kan göra sig förstådda eller förstå de instruktioner de får, som för vårdpersonalen, som riskerar att begå misstag som kan kosta dem deras legitimation.

Jag har ställt en skriftlig fråga på området under hösten, och jag tyckte att statsrådet inledningsvis var ganska tydlig med att hon såg stora problem med skrivelsen i Tidöavtalet och hur den skulle kunna äventyra patientsäkerheten. Det kändes rätt bra, för jag fick intrycket av att det fanns någonting som man skrev i Tidöavtalet, men när man fick möjlighet att ta ett steg tillbaka och fundera såg man att det rimmar väldigt illa med det fokus vi ska ha. Det handlar ju om vård efter behov, vård på lika villkor och säkerställande av mänskliga rättigheter i en sådan viktig och avgörande fråga som hälso- och sjukvården.

Men när jag tog del av svaret upplevde jag inte längre den tydligheten. Å ena sidan pekade statsrådet på att den enskilde i första hand skulle betala för sina tolktjänster och att det på det principiella planet inte kunde ses som en rimlig utgångspunkt att vi gemensamt skulle tillhandahålla detta, å andra sidan pekade statsrådet på alla de problem som väldigt många ser med förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är den röda tråd också jag upplever när jag nu följer upp detta i en interpellationsdebatt. När jag tar del av svaret från statsrådet upplever jag inte att den där tydligheten finns med fokus på vård på lika villkor.

I den principiella fråga som man såklart kan se handlar om integration - att alla de människor som bor och lever i Sverige ska kunna svenska - behöver politiken göra ännu mycket mer. Detta kommer jag tillbaka till. Men i den verklighet där vi ändå har människor som söker vård som svenskar och där tolk behövs vill man nu ta bort eller undergräva den möjligheten och säger att det här ska var och en tillhandahålla eller betala själv. Det tycker jag rimmar väldigt illa med just grundprinciperna inom hälso och sjukvården.

Min fundering till statsrådet är: Vad menar statsrådet med att tolkstödet inom hälso- och sjukvården behöver ses över? Vad är det i ett hälso- och sjukvårdsperspektiv som ansvarigt statsråd på området tycker är viktigt att se över? Vad är det som inte fungerar på ett bra sätt i dag? Och med de skrivningar man har i Tidöavtalet - hur blir samhället bättre i ett hälso och sjukvårdsperspektiv?

Herr talman! Jag tycker att det är fascinerande att man kan stå och säga att det inte är ett problem att vi alla är med och betalar för en gemensamt finansierad sjukvård men att några går före i kön och får bättre sjukvård för att de har privata sjukvårdsförsäkringar. "Det är ett så litet problem, så det behöver vi nog inte hantera." Det är djupt orättvist, och det urholkar tilltron till det gemensamma.

Jag lyssnade på ledamoten Hovskär och tänkte att jag kan hålla med om mycket i anförandet. Valfrihet är något fint och viktigt, vård ska ges efter behov, lika värde, jämlikhet.

Men alla de orden behöver betyda någonting i slutänden. Det är inte bara att vi säger att det här är viktiga principer och sedan får det bli som det blir när vi ser en verklighet som går stick i stäv med det vi i politiken gemensamt säger är viktigt.

Sedan kan man stå här och säga att det där är något vänsterprojekt. Det är de rödgröna partierna, det är Socialdemokraterna som gång på gång återkommer med det här dåliga förslaget. Lyssna då inte på oss! Lyssna på Läkarförbundet! Sveriges läkare är jättetydliga med att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte ska prioriteras i offentlig vård framför patienter med större medicinska behov. Det borde inte vara kontroversiellt, hur mycket man än värnar marknad och valfrihet.

Min avslutande fråga till ledamoten Hovskär är denna. Vad menar ledamoten är en bättre reglering av verksamheter som bedriver vård, offentlig vård blandad med försäkringsfinansierad, för att minimera de här problematiska prioriteringskonflikterna där patienter med privata sjukvårdsförsäkringar går före och får bättre vård?

Herr talman! För mig handlar den här frågan om rättvisa. Den handlar om grunden för tilltron till vår gemensamt finansierade hälso- och sjukvård.

Jag har uppfattat att vi i politiken och här i riksdagen har en bred samsyn kring grundprinciperna vård efter behov och vård på lika villkor. Men det är tydligt att dagens utveckling, med patienter som tecknar privata sjukvårdsförsäkringar i syfte att få snabbare tillgång till den gemensamt finansierade sjukvården, verkligen utmanar dessa grundprinciper. Det innebär att lagstiftarens intentioner inte följs.

För att komma till rätta med de brister som finns på detta område ligger här ett lagförslag som säkerställer att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte ska få en snabbare sjukvård eller en bättre sjukvård än alla vi övriga som är med och betalar hälso- och sjukvården. Jag kan inte förstå vad som är det upprörande i det. Om man säger att vård ska ges efter behov och på lika villkor men har en verklighet som gör att det urholkas, varför är det då så kontroversiellt?

Min fråga till ledamoten är varför det är så viktigt att ta strid för att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar ska kunna prioriteras före andra patienter med större behov.

Fru talman! Det är ju inte så att köerna i hälso- och sjukvården finns för att det parallellt finns jättemycket ledig kapacitet. Man kan lätt få det intrycket när man hör argumenten för att fortsätta med en modell som undergräver de grundläggande principerna om vård efter behov och på jämlika villkor.

Det stämmer inte att det finns jättemycket kapacitet som de där försäkringslösningarna bara hjälper oss att hantera. I verkligheten fungerar det inte så, och det är väldigt tydligt. Man behöver korta köerna och jobba mycket mer med kompetensförsörjning, finansiering och att se till att få en ännu bättre hälso- och sjukvård.

Problemet kvarstår: Ni värnar en försäkringsmodell som urholkar den gemensamt finansierade sjukvården. Man kan alltid diskutera vart det samhälle tar vägen där man kan köpa försäkringar som löser operationer genom att bedriva en egen verksamhet. Skapar det stark sammanhållning och bra hälso- och sjukvård?

I det här fallet låtsas man som om privata sjukvårdsförsäkringar är någonting positivt som fyller ledig kapacitet och kortar köerna på något rättvist sätt och att det inte finns något problem. För mig som socialdemokrat är det väldigt tydligt när man tar del av allt det arbete som gjorts på området att verkligheten inte är bra utifrån principerna. Det är därför vi har lagt fram de här förslagen. Jag tycker att det är olyckligt att regeringsunderlaget tillsammans med Sverigedemokraterna säger nej.

(Applåder)

Fru talman! Hälso- och sjukvården har stora utmaningar med köer. Det är en fråga vi tillsammans behöver fokusera på. Väldigt mycket handlar om resurser till hälso- och sjukvården. Det handlar också om kompetensförsörjning kopplat till utbildning och utbildningsplatser och om ledning och styrning. Detta har tidigare regeringar brottats med, och det får kommande regeringar också brottas med. Det är en utmaning i sig att frågan berör alla tre nivåer. Allt det där vet vi, och det behöver vi tillsammans jobba med.

Att hälso- och sjukvården har köer innebär inte att man kan lägga sig platt för alla andra problem. Därför tycker jag att det är märkligt att man använder frågan om köer som argument för att säga nej till den här förändringen. I grunden handlar ju det här inte om någon ledig kapacitet. Det kan låta väldigt oskyldigt och fint, men det blir tydligt när man granskar verkligheten att det inte bara är ledig kapacitet som gör att försäkringspatienter får vård. Däremot får de många gånger vård snabbare, och går därmed före i kön utan att det bygger på principen vård efter behov och vård på lika villkor.

Jag hoppas verkligen att regeringsunderlagets partier ser att det här är en orättvisa i den svenska hälso- och sjukvården. Det är en verklighet som riskerar att urholka hela den gemensamma viljan att betala för sjukvården när några, via sina försäkringar, får en egen dörr in. Samtidigt ska man klara av att jobba med alla frågor kring köerna.

Fru talman! Det lagstadgade målet för svensk hälso- och sjukvård är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Som det står i lagen ska vården ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet ska ges företräde i vården.

De principerna är helt grundläggande för den svenska hälso- och sjukvården. Konkret innebär det att alla bör få del av hälso- och sjukvårdens tjänster på lika villkor. Din tillgång till sjukvård ska inte påverkas av din ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning eller betalningsförmåga. Du ska ha samma tillgång till vård och få samma väntetider. Det är så vår lagstiftning ser ut. Det är så det är tänkt att fungera, och det är så vi i bred enighet här i kammaren säger att vi tycker att det ska fungera.

Samtidigt vet vi att det inte är så i verkligheten. Genom en privat sjukvårdsförsäkring kan den med hög inkomst och tillräckligt attraktiv sjukdomshistoria köpa sig en snabbare bedömning och behandling. I de fall vårdbesöket leder till en remiss kan försäkringspatienten sedan använda den hos andra vårdgivare.

Fru talman! Försäkringspatienter får i dag en snabbare vård i vårt offentligt finansierade hälso- och sjukvårdssystem. Det vill vi socialdemokrater ändra på. Vi försökte göra det redan 2005 genom en stopplag som genomfördes men som revs upp av Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen.

Vi fick tillbaka regeringsmakten 2017 och försökte ändra det genom en proposition, som tyvärr röstades ned av de borgerliga och Sverigedemokraterna. Argumenten var då att propositionen saknade underlag och att problemet inte var tillräckligt beskrivet. Lite tidigare här hörde vi också det i anförandet och replikskiftet. Högerpartierna hävdade därmed att det inte var bevisat att patienter med försäkring fick snabbare vård.

Under den senaste mandatperioden såg vi socialdemokrater därför till att den socialdemokratiskt ledda regeringen utredde frågan grundligt. Det gjordes först 2020 genom en utredning av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. År 2021 gjordes en statlig utredning, så kallad SOU. År 2022 gjordes slutligen en kompletterande lagstiftningspromemoria som togs fram inom Regeringskansliet. Därmed finns ett gediget underlag som beskriver problemet och som också innehåller genomarbetade lagförslag för att åtgärda dagens brister.

Den proposition som vi i dag debatterar är den första av två tilltänkta propositioner som skulle tas fram utifrån detta samlade underlag. Men det är nu tydligt att dessa förslag inte kommer att genomföras. Den nya regeringen och dess stödparti Sverigedemokraterna tycker tydligen att dagens ordning fungerar väl.

De tycker att det är bra att företrädesvis män med god hälsa och höga inkomster kan behålla nuvarande gräddfiler i den offentligt finansierade vården. De tycker tydligen inte att det är ett problem att kroniker eller äldre personer får vänta längre. De grupperna får många gånger inte heller teckna en försäkring, och även om de skulle få det har de inte råd att göra det.

Regeringen tycker inte att principen om vård efter behov är värd att värna. Om de hade tyckt att vård på lika villkor och med lika förutsättningar är en viktig princip, inte bara på papperet och som något vi säger här i kammaren utan en princip som hade rimmat med verkligheten, hade de nämligen stöttat det här förslaget.

För oss socialdemokrater är saken given. Vård ska ges efter behov, inte utifrån plånbok. I det här fallet finns bara en rimlighet. Det är att bifalla reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Jag tar gärna chansen att berätta vad vi har gjort, även om det är jag som ställer frågorna i replikskiftet.

Vi har bidragit med ofantligt många fler välfärdsmiljarder för att kunna stärka välfärden, inte minst på den kommunala och regionala nivån. Vi har tagit oss igenom en pandemi där vi tog ett gemensamt ansvar för att korta köer, stärka de delar som har utmanats och öka antalet anställda i hälso och sjukvården. Det handlar till väldigt stor del om finansiering och kompetensförsörjning. Det har vi i regeringsställning fokuserat och levererat på.

Jag tänker ändå gå tillbaka till verkligheten kopplat till principerna om vård utifrån behov och vård på lika villkor. Ser inte ledamoten Lindberg att det är ett problem att vi gemensamt finansierar en välfärd med de här principerna, som vi säger ska vara vägledande, och samtidigt passivt står och tittar på när det finns en försäkringslösning som urholkar de principerna? Människor med privata sjukvårdsförsäkringar kommer före i kön utan att de har ett större behov, utan att de ska prioriteras enligt sjukvårdens prioriteringar.

Man kan stå här och säga att Socialdemokraterna inte har gjort någonting. Jag tycker att det är enkelt att titta på de senaste åren och se att vi har levererat. Men vad tänker Sverigedemokraterna leverera? Gräddfiler inom vården är ett faktiskt problem. Om ni säger nej till den här propositionen, vad är då det konkreta förslaget ni tänker lägga fram för att rätta till de här problemen?

Herr talman! Vård på lika villkor och vård utifrån behov är en väldigt grundläggande princip i svensk hälso- och sjukvård. För en svensk kan det låta självklart, men vi behöver också se att det finns en verklighet som inte fungerar i förhållande till den principen. Det är väldigt tydligt att vi i dag har en hälso- och sjukvård där patienter och personer med en privat sjukvårdsförsäkring kan få förtur i vår gemensamt finansierade hälso- och sjukvård. Ska man ha vård utifrån behov och vård utifrån lika förutsättningar rimmar det väldigt dåligt.

Detta är en verklighet som vi har sett under lång tid och som utvecklas och blir mer omfattande. Från vårt håll har vi gång på gång pekat på och försökt lägga fram olika förslag för att möta detta, som jag menar är helt galet.

Att man kan ha privata sjukvårdsförsäkringar och därmed kunna gå före i kön trots att man inte har större medicinska behov än de som står och väntar är en oroande utveckling. Det är gräddfiler som varken är rättvisa för den enskilda eller ett bra sätt att prioritera sjukvården.

Min fråga till ledamoten Lindberg är: Varför vill ni behålla möjligheten för företrädesvis män med rätt god hälsa och god ekonomi att köpa sig förtur i den gemensamt finansierade sjukvård som vi har?

Herr talman! Det som ledamoten Hultberg glömmer att berätta är att regeringen består av tre partier som alla backade i valet. Den enda orsaken till att man har ett regeringsunderlag med majoritet är att Kristersson sitter i Jimmie Åkessons regering. Så länge regeringen är beredd att dansa efter Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas pipa kommer man att ha stöd, men den dag man inte är det kommer regeringen inte att vara en vinnarregering med en kraftfull agenda.

Socialdemokraternas agenda är tydlig. Vi ska ta tillbaka kontrollen över välfärden och stoppa vinstjakten på det området. En stark välfärd i vårt land är det bästa verktyget för ökad trygghet och jämlikhet. Vi socialdemokrater har prioriterat att leverera fler anställda i välfärden framför sänkta skatter under vårt regeringsinnehav. I vårt budgetalternativ fördubblar vi resurserna till välfärden i förhållande till regeringen.

Om jag och ledamoten Hultberg delar bilden och är överens om att kompetensförsörjningen är välfärdens kanske största problem blir ändå frågan: Varför ser man inte det tydligare i den budget som regeringen nu har lagt fram? Och vad är regeringens och Sverigedemokraternas besked till alla de kommuner som nu inser att regeringen i ett tufft läge lämnar dem i sticket, där valet handlar om att skära ned eller höja skatten för att bibehålla nivån på välfärden inom hälso- och sjukvården, inom omsorgen och socialtjänsten?

Herr talman! Innan jag sätter fokus på kompetensförsörjningen är det med glädje jag konstaterar att vi säkerställde att barnkonventionen blev lag under den föregående mandatperioden. Då vurmade Moderaterna inte alls för barns rättigheter på samma sätt som ledamoten Hultberg gjorde i talarstolen nyss.

Men min fundering handlar om kompetensförsörjning. I går bjöd vi socialdemokrater in fackförbund, professionsförbund och arbetsgivarorganisationer på välfärdsområdet, med fokus på hälso- och sjukvård, till ett möte om kompetensförsörjningen inom sjukvården, omsorgen och socialtjänsten.

Organisationerna beskrev en situation som under en följd av år har blivit sämre. Det är tufft för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och socialsekreterare. Man lämnar sina arbetsplatser på grund av låga löner, låg bemanning och bristande arbetsmiljö. De organisationer vi träffade undrar vart de stora statliga satsningar som den förra regeringen gjorde har tagit vägen. De vill att staten ska tänka nytt och ta nya initiativ och att politiken nationellt ska förmå att fokusera på och jobba med dessa frågor framöver.

Förutom att dubbla satsningen på välfärden, som vi gör i budgeten i förhållande till regeringen och som jag lyfte upp i mitt anförande, har vi socialdemokrater i vår budgetmotion tagit initiativ till en välfärdsberedning. Vi har sett hur Försvarsberedningen har gjort ett bra arbete, även i ett polariserat politiskt landskap, och vi tror att något liknande skulle behövas på välfärdens område. Min fråga till ledamoten Johan Hultberg är: Hur ställer ni er till vårt förslag om en välfärdsberedning med fokus på kompetensförsörjning?

Herr talman! När man står på den här sidan har man möjlighet att ställa frågor till den som hållit anförande. Vi hade ju det här replikskiftet när jag hade möjlighet att utveckla och svara på ledamoten Lindbergs frågor. Men jag tar det gärna igen.

Vi har under våra år gjort enorma satsningar på hela rättsväsendet. Vi är på väg att nå målet om 10 000 fler polisanställda 2024. Det är otroligt viktigt. Vi har skärpt ett sjuttiotal straff och tillfört nya metoder och verktyg.

Samtidigt har vi hela tiden pekat på att vi måste bekämpa både brotten och brottens orsaker. Det är därför det är otroligt viktigt att ha en jämlik skola som ser varje barn och ha en socialtjänst med muskler att tidigt och tydligt kunna gripa in. Där är mellantvånget en av de reformer som vi sjösatt och som verkligen kommer att ge bättre möjligheter att möta det här samhällsproblemet.

Vi har också utvecklat principen krona mot krona, som är det som vi behöver jobba mer tydligt med framöver. Det vi lägger på rättsväsendet som extra satsningar måste vi tydligt möta i det brottsförebyggande. Det är en princip jag gärna lånar ut till regeringsunderlaget, för jag tror att det är något som vi politiker behöver åstadkomma tillsammans.

Jag tycker att det är intressant att få möjlighet att ställa frågan till ledamoten Lindberg vad hon menar är regeringens agenda framöver för det brottsförebyggande arbetet. Sverigedemokraterna utgör en viktig del av regeringsunderlaget. Man sitter inte i regeringen, men han håller definitivt i taktpinnen.

Vi har också den lilla frågan som ledamoten berör om fritidsbidraget. Menar ledamoten Lindberg att det går att jämföra med mångmiljardsatsningen på barnbidrag som ligger i vår budget?

Herr talman! Nu sitter Sverigedemokraterna i Regeringskansliet. De har regeringsmakten i allt utom ministerposter. De har det där politiska avtalet, och de har sina statligt anställda tjänstemän som bevakar dess efterlevnad i Rosenbad.

Man har lagt sin första gemensamma budget. I den budgeten sägs det enormt mycket om kriminalitet och om hur brott ska klaras upp och bestraffas efter att de skett. Det är i allt väsentligt bra politik - det har jag kommenterat tidigare. Det är samma politik som vi socialdemokrater sjösatte under förra mandatperioden. Det är bra.

Det sägs dock väldigt lite om hur brott ska förebyggas. Här är budgeten svag, och det tas få initiativ. På utgiftsområdet som vi nu debatterar tillför man endast 10 miljoner kronor för ändamålet. Det motsvarar, som jag sa i mitt anförande, ungefär tio nya socialsekreterare i hela landet. Vi socialdemokrater avsätter 50 gånger så mycket - sammanlagt en halv miljard - för att förstärka det här området.

Detta är ett tydligt exempel på Sverigedemokraternas logik. Det som inte går att beskriva med klickvänliga rubriker om hårdare tag mot buset prioriteras inte, trots att vi alla vet att det är nödvändigt. Det är det förebyggande arbetet som ser till att barn och unga inte hamnar i gängens klor redan från början.

Min fråga till ledamoten Lindberg är vad Sveriges 290 kommuner har för glädje av att få dela på tio socialsekreterare. Hur kan det förebygga gängkriminaliteten?

Herr talman! Jag är den förste att välkomna alla de partier från regeringssidan som vill ta ett fast grepp och se till att vi får breda allianser när det handlar om brottsförebyggande arbete. Alltför lång tid har debatten om att knäcka gängkriminaliteten handlat bara om fler poliser, tuffare tag och hårdare straff. Men jag är helt övertygad om att vi vet att det handlar om att bryta nyrekryteringen tidigt - att se till att barn och ungdomar inte ser kriminalitet som en väg och att de inte blir rekryterade av gängen.

Jag välkomnar att man nu från regeringens sida avser att gå vidare med den stora gängbrottsutredning som vi har tillsatt och som nu har lagt fram sina förslag. Föräldraskapsprogrammet är också bra. Hur skapar vi trygghet för föräldrar att vara närvarande?

Men när ledamoten Carlsson räknar upp 50 miljoner hit och 50 miljoner dit och pekar på det vi har sagt nej till stämmer det, för vi satsar 1 miljard mer på skolan för att öka jämlikheten. Vi väljer att satsa en halv miljard mer på socialtjänsten i det brottsförebyggande arbetet. Det är att prioritera. Det är att inte dutta här och var för att alla partier ska kunna vara nöjda och säga "Titta, vad vi har fått igenom!", utan här har vi lagt en budget som skapar förutsättningar för ett bättre Sverige.

Herr talman! Varken jag eller Socialdemokraterna har någonting att dölja från de gångna åtta åren. Vi har levererat en politik som har tagit Sverige genom en pandemi. Vi har stärkt satsningar på välfärden. Vi har skapat reformer och förslag för att bygga Sverige starkare.

Välfärdens största utmaning handlar om kompetensförsörjning, men det handlar också om finansiering. Låt oss då ha en diskussion om hur politiken nationellt kan stärka förutsättningarna för våra kommuner och regioner att verkligen leverera en bra välfärd. I den här budgeten visar ju regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna att man inte är beredd att göra de prioriteringarna. Man möter behoven till en tredjedel, men resten får lösas med höjda skatter eller slaktad välfärd lokalt och regionalt. Det kommer inte att göra Sverige bättre eller tryggare för människor.

Det brottsförebyggande arbetet är ett område som jag har jobbat med under de senaste fyra åren. Där kan det i tonfall och i debatter låta som att vi står enormt långt ifrån varandra. Tittar man på angiveri och borttagna tolkar, några av de förslag som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna levererar, står vi också långt ifrån varandra. Men i målet om att få 10 000 poliser på plats och förstärka hela rättsväsendet tycker vi ju lika. Men det är viktigt att också bredda den debatten. Det kommer vi att behöva göra på vårt område, för det brottsförebyggande arbetet behöver prioriteras.

Herr talman! Det är fascinerande - när man hör ledamoten Lindberg kan man få bilden av att väldigt mycket av det som görs har varit helt galet.

Jag har välkomnat att mycket i både Tidöavtalet och budgeten är att kroka arm och fortsätta det som redan pågår. Många prioriteringar och satsningar som vi Socialdemokraterna har sjösatt tas nu vidare. Det är jättebra!

Samtidigt är jag starkt kritisk till att man drar undan mattan för en så bra reform som Äldreomsorgslyftet, som har träffat så rätt och som omfattar så många människor. Det kommer att innebära att väldigt många vårdbiträden som har påbörjat utbildningar inte kommer att bli klara.

Det förvånar mig - om man nu menar allvar med att personalförsörjning är det viktiga och vi delar bilden att kompetensförsörjningen är välfärdens absolut största utmaning - att man i den budget som ledamoten Lindberg står bakom och kanske är utformare av så tydligt plockar undan den satsning på 2 miljarder som vi i vår budget i stället menar behöver förstärkas med ytterligare 850 miljoner och permanentas.

För all del, den här regeringen har inte suttit länge, och jag hoppas att det inte blir så många dagar till. Men man lovade väldigt tydligt en miljardsatsning på tandvården, höjda pensioner, förbättrat karensavdrag, mer pengar till äldreomsorg och sjukvård och stora satsningar på funktionshinderspolitiken. Ingenting av detta finns med i budgeten. Även om man bara har suttit i 53 dagar är det här den budget som kommer att forma verklighet och vardag i vårt land och inriktningen för de kommande åren.

Herr talman! Oavsett vem man är och oavsett var man bor ska man kunna känna trygghet under dygnets alla timmar. För oss är det en otroligt viktig bild att jobba utifrån. Det är en vision vi ska se till att skapa politiken kring.

Vi har under våra år i regeringsställning både bekämpat brotten och brottens orsaker. I återkommande reformer och i återkommande debatter har vi pekat på vikten av det breda angreppssättet. Vi behöver förstärka polisen och tillföra ny lagstiftning och nya metoder och verktyg, vilket vi har gjort. Där finns en bred enighet i svensk politik.

Men den enigheten och den möjligheten att bilda breda allianser har vi inte sett när det handlar om att säkerställa mer pengar till skolan för att göra den mer jämlik, för att bryta segregationen i vårt samhälle och för att skapa bättre möjligheter att bryta nyrekryteringen.

Ska vi klara av att bekämpa brottsligheten som plågar vårt samhälle behöver vi klara av att göra både och. Det är ett arbete vi har gjort, och det är ett arbete vi också kommer att fortsätta. Det här är en viktig del. Vi ska hitta ett läge där vi ser att lika mycket pengar som vi satsar på att förstärka rättsväsendet behöver vi förstärka det sociala arbetet med.

Det innebär att vi i den här budgeten lägger 1,6 miljarder just för att förstärka socialtjänsten och öka arbetet för en jämlik skola. Vi lägger också 100 miljoner på idrottslivet, som är en viktig aktör för att skapa bättre förutsättningar för barn och ungdom.

Herr talman! Om det skulle stämma, det som ledamoten Hultberg säger om att de höga el- och energipriserna beror på den förda socialdemokratiska politiken, skulle ju inte hela Europa stå i samma läge. För visst är vi socialdemokrater samhällsbyggare. Visst är vi en enorm kraft i svensk och internationell politik. Men det är inte så att hela Europas energikris beror på den förda politiken. Det pågår ett krig i Europa, och det är orsaken till att denna vinter kommer att bli väldigt, väldigt tuff.

I det här läget behöver man ändå konstatera att oavsett vem du är och var i landet du än bor måste du kunna känna trygghet om vi kommer att ha de här höga priserna och få extremt höga elräkningar. Därför är det helt galet att vi har en regering som exkluderar halva Sverige i frågan.

Men i det här läget är det också en tröst för kommuner och regioner runt om i detta land, oavsett vem som vann förtroendet att leda det denna mandatperiod, att vi förra mandatperioden hade en socialdemokratisk regering som så tydligt satsade på välfärden. För när den här regeringen sviker det ansvaret och inte möter den utmaning som väldigt mycket av välfärden kommer att stå inför är den lilla trösten att man på väldigt många områden har kunnat bygga upp en buffert utifrån de satsningar vi har gjort under de föregående åren.

Det är en buffert som kommer att hjälpa kommuner och regioner under kommande år. Men det är en buffert som inte kommer att räcka till att kompensera en nationell politik med en högerregering som inte satsar på välfärden. Kring detta behöver det bli en stor debatt.

Herr talman! Tack, ledamot Hultberg, för frågorna!

Vi socialdemokrater tar definitivt ansvar för de år vi har haft regeringsmakten. Vi har prioriterat välfärden, vi har tagit Sverige genom en omfattande pandemi och vi har satsat på det som bygger Sverige starkt. Vi lägger också på detta område förslag om att stoppa utvecklingen av privata sjukvårdsförsäkringar som urholkar de generella och skapar en gräddfil och om att genomföra en politik som bygger ett starkt samhälle.

Jag tycker att jag i mitt anförande pekade på några av de utmaningar som politiken framöver verkligen behöver fortsätta att hålla i.

Det handlar om kompetensförsörjningen. Det handlar om finansieringen. Det är ett arbete vi som regering under våra år har påbörjat, och det är ett ansvar som sittande regering behöver ta vid. Det är inte så att jag efter 53 dagar förväntar mig att regeringen ska leverera svar på alla samhällets utmaningar. Men jag kan bara konstatera att ingenting av det man lovade och som jag valde att räkna upp, och som omfattar väldigt mycket, är något vi ser i den här budgeten.

Man möter inte heller SKR och deras tydliga besked att man behöver 20 miljarder för att den svenska välfärden inte ska urholkas.

Det är kanske en helt annan debatt, men ledamoten Hultberg valde ändå att säga att här skapar regeringen stöd för alla som är oroliga för sin elräkning. Då ska vi komma ihåg att man exkluderar halva landet eftersom Norrland inte har de möjligheterna. Det är en annan debatt, och där jagar jag möjligheten att debattera med energi- och näringsministern.