Mattias Vepsä

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det var ju precis min poäng - att vi ska dra lärdomar av händelsen på Tidaholmsanstalten, där man lade om synen på kriminalvården, stärkte personaltätheten, såg till att man fick en tydligare indelning i avdelningar, såg till att inte för många fångar vistades i samma rastverksamhet och så vidare. Man satsade alltså mer resurser och såg till att personalen hade bättre anställningsvillkor och att det fanns bättre möjligheter för kriminalvården att jobba med det andra uppdraget - att inte bara hålla folk inlåsta utan också se till att de när de kommer därifrån inte ska välja en brottslig väg i livet.

Med det sagt har vi också sett att antalet återfall har minskat från 90talets höga siffror till något lägre i dag. Vi vill givetvis fortsätta trycka tillbaka återfallen, men då krävs det att man ser helheten.

Det är klart att vi kan stå här och prata om budget och hur vi har satsat våra pengar. Vi hade en sådan diskussion förra gången vi stod i kammaren. Jag blev då ganska paff över den syn som regeringen har på det här nu, i de här tiderna med hög inflation och höga energipriser och en enorm press på välfärdsverksamheter som många gånger riktar sig till barn i särskilt utsatta områden. Där ska finnas skola, kulturskola, fritidsgårdar, social verksamhet och möjligheter att stötta familjer. Det är just de verksamheterna som Moderaterna och regeringen nu sätter extra stor press på när man inte satsar pengar på välfärden i den utsträckning som SKR varnar för att man behöver göra och som landets kommuner återkommande larmar om.

Man valde väg, fru talman. Man sänkte skatten för de allra rikaste med 13 miljarder och satte i stället sparkrav på välfärden. Detta leder till en utveckling i samhället med djupare klyftor, där grovt kriminella kan hitta möjligheter att locka in fler unga i grov brottslighet. Vi valde omvänt att dubbla välfärdssatsningen.

Fru talman! God morgon, herr minister! Jag kunde inte låta bli att gå upp tidigt, komma till kammaren och försöka få svar på några frågor gällande kriminalvården.

Jag lyssnade, liksom många andra, på en dokumentär om Tidaholmsanstalten på Sveriges Radio i veckan. Likheterna i det politiska landskapet är stora. Vid den tiden var det en moderatledd regering som styrde i ett Sverige där klyftorna ökade och där vi stod inför enorma problem. I dag är det en moderatledd regering som styr, och Sverige står inför enorma problem.

I dokumentären intervjuas de fångar som deltog i det uppror och i de kravaller som följde av att man hade satt många personer tätt tillsammans under förhållanden som inte var okej. Det var en direkt effekt av en politik som lade fokus på en sida av problemet, det vill säga straffskärpningar, inkapacitering och att fler ska in i fängelse.

Nu upplever jag, och många med mig, att vi har en regering som tenderar att se en sida av problemet. Vi delar uppfattningen att de grova brotten är skadliga för vårt samhälle. Därför har vi också en historia av en regering som har infört en rad straffskärpningar, som även mina kollegor har pekat på. Vidare ser vi att andelen utdömda fängelseår har vuxit. I den utvecklingen lades mer resurser in för att bygga ut kriminalvården.

Jag blir orolig när jag både i och utanför kammaren, i sociala medier eller i debattartiklar hör en ton luftas - inte alltid från ministerns partikollegor, även om den hårda tonen finns där också, men framför allt hos samarbetspartiet Sverigedemokraternas företrädare - om idéer och tankar om att styra om svensk kriminalvård och straffrättspolitik och snegla lite grann på medeltida straff, till exempel vatten och bröd eller förnedringsstraff för barn och unga som begår brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den utvecklingen är medeltida, och vi har nu ett modernt välfärdssamhälle som måste se att även den som har begått brott under tiden i fängelse ska ha rätt till rehabilitering och att tiden i fängelse ska vara högkvalitativ så att det går att komma tillbaka ut i samhället. Om man sitter hela sitt liv ska den tiden fungera så att vi uppfyller mänskliga rättigheter med ett fängelsesystem som levererar.

Jag roade mig med att göra en sökning i Tidöavtalet. 60 gånger dök ordet straff upp. 2 gånger dök ordet rehabilitering upp. Den ena gången gällde det cancervård, och rehabilitering är givetvis en viktig del av vårdfrågan. Den andra gången i sjukförsäkringen, och det är också glädjande. Ordet förebyggande dök upp 5 gånger.

Är det här ett bevis för att vi har en regering som ser en sida av lösningen eller av problemet? Men jag undrar om Gunnar Strömmer och regeringen också kan se de problem som kan uppstå om man ensidigt - vilket mina kollegor har pekat på - bara skärper straffen och sätter press på Kriminalvården. De problem som då uppstår drabbar framför allt personalen i verksamheterna och de intagna. De får inte rätten och möjligheten att göra en omställning i livet och göra ett vägval. Med det riskerar antalet återfall att öka och oron att stiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Så kan vi absolut se det. Varje nivå ska ta in sina egna skatteintäkter och klara sig själv. Det är ett lite anmärkningsvärt angreppssätt med tanke på att vi befinner oss i en väldigt svår situation.

Vi har en omvärld som är osäker. Vi har ett ekonomiskt läge som hör ihop med kriget i Ukraina och stigande energipriser. Vi har en inflation. Vi har ett ekonomiskt tryck i Sverige som slår framför allt mot vanligt folk och kärnverksamheterna i landets kommuner. SKR och flera kommunala företrädare vittnar om hur svårt läget är. Att då höra här i kammaren att de får klara sig själva är ganska anmärkningsvärt.

Vi har precis gått igenom en pandemi. Vi har precis tagit oss igenom en av våra tuffaste utmaningar kanske någonsin under min och vår livstid. Det gjorde vi genom att vi sa att vi skulle rädda både jobben och välfärden och se till att människor klarar sitt liv.

Jag tycker nog att staten har ett ansvar att i det här läget skjuta till mer resurser. Det gäller att se att om det finns brister i välfärden och i skolan och socialtjänsten inte får resurser slår det rakt mot de utsatta områden som vi redan har.

Ett alternativ om vi nu vill ha ett paradigmskifte vore att säga att alla ungar i de här stadsdelarna ska ha sommarjobb. Det finns både forskning och beprövad erfarenhet som visar att sommarjobb och nycklar och vägar in i vårt samhälle och arbetsmarknad gör att människor kan undvika att hamna i kriminalitet.

Sådana förslag har jag inte hört läggas sida vid sida med visitationszonerna. Det är precis det jag försöker säga. De repressiva verktygen minskar tilliten. Vi har redan i dag en ojämlikhet i tryggheten.

Den är givetvis reell. Ska vi bryta ojämlikheten måste vi också ha en politik för att både bryta den ekonomiska ojämlikheten och se till att människor känner sig trygga. Det handlar om att ha ett samarbete mellan polis, skola och socialtjänsten och de boende i de här områdena.

Herr talman! Låt mig understryka att jag verkligen uppskattar att ministern så tydligt markerar mot rasism. Där är vi fullständigt eniga. Å andra sidan oroas jag av den underliggande ton som hela Tidöavtalet skickar ut, det vill säga att udden i egentligen allt från kriminalpolitik till migrationspolitik och välfärdsbrottslighet riktar sig mot vissa grupper, som kanske har invandrat hit illegalt eller legalt. Att det finns en sådan underliggande ton är allmänt känt, och väldigt många andra har kritiserat det i andra debatter.

Jag tror att det här är viktigt för oss att ta med när vi diskuterar vilka verktyg som polisen ska ha framöver. Det är väldigt viktigt att titta på de utredningsdirektiv som regeringen har skrivit fram till just den här utredningen. Det är väldigt bra att det ändå finns skrivningar om rättssäkerhet och integritet. Frågan är om detta förslag verkligen går att genomföra med tanke på grundlagen och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Som det står i utredningsdirektiven har andra länder haft problem med att formulera stop and search-politik, visitationszoner och vad det nu kan vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som jag reagerade över i det första anförandet var att vi har större problem än att man stoppas av polisen. Problemet med dödligt våld är större än problemet med att människor stoppas av polisen. Det är detta jag vill sätta fingret på. Det här är lätt att säga, och jag har kanske också lätt att känna det. Men om detta händer en varje dag - på väg till jobbet eller från jobbet, på Odenplan eller var man nu befinner sig - kan man känna att man inte är en del av samhället och att man inte kan delta fullt ut. Det kan bli så att man alltid är rädd för att bli stoppad av polisen och att man känner sig misstänkliggjord. Då tror jag att vi skapar ett vi-och-dom-samhälle som i sig gör att vi får svårt att komma åt den grova organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken, att vi får det svårare att bryta tystnadskulturen och att vi får det svårare att hindra nyrekryteringen.

Jag delar den uppfattning som ministern har att vi behöver jobba bredare med socialtjänsten och satsningar på skolan. Med det sagt kan man fundera på det vi pratade om lite tidigare i en debatt här i dag: att regeringen har en förmåga att se halva problemet och halva lösningen. Vill vi verkligen att socialtjänsten, skolan, bostadspolitiken och hela välfärdssamhället ska fungera duger det inte att lägga enorma sparkrav på välfärden i den lågkonjunktur som vi nu går in i. Vi valde att i vår budget dubblera välfärdspengarna. Vi valde att satsa mer pengar på de mest utsatta skolorna. Vi ville se en starkare socialtjänst än vad regeringens budget innebär. Ambitionerna kanske finns, och jag uppskattar att ministern pratar om en helhet. Problemet är att det som regeringen levererar är delar.

Ett ytterligare spår i den här diskussionen och debatten är tidsaspekten.

Ett argument som vi har haft förut när vi har debatterat och som framkommer är att visitationszoner är viktiga för att kyla ned. Jag noterar att en utredning är klar våren 2024. Med remisstid, beredning och beslut är inte besluten på plats och inte heller effekterna av besluten och lagändringarna i gång förrän möjligtvis våren 2025. Det är väldigt lång tid bort.

Jag undrar: Håller du med om att vi behöver göra mer för att öka tilliten? Ser du problemet med hela resonemanget om att vissa inte känner tillit till samhället?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag reagerade på en sak som togs upp, men jag vill för åhörarnas skull först upprepa skälet till att jag har ställt en fråga om regeringens förslag om visitationszoner.

Jag gjorde det efter ett samtal med en man som stoppats av polisen när han varit på väg till jobbet i Järvaområdet den ena dagen, varit på väg från jobbet den andra dagen och varit på väg tillsammans med ett gäng kompisar för att titta på fotboll på en restaurang inne på Odenplan den tredje dagen. Det brott som man kan tänka sig att han hade begått är att han är mörk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här drabbar väldigt många i vårt samhälle som har en hudfärg som inte är vit. Jag tycker att det är viktigt att balansera detta på rätt sida av en gräns. Vi måste kunna säga att rasism är fel men också att vi ska ha en polis som har rätt verktyg och som kan bygga förtroende i alla delar av vårt samhälle. Alla i Sverige ska kunna känna förtroende för ordningsmakten och polisen.

Efter att jag hört den här berättelsen och träffat personen i fråga valde jag att ta den till kammaren, eftersom jag tycker att det är väldigt viktigt att vi lyfter olika perspektiv på de verktyg som regeringen valt att utreda och gå vidare med.

I svaret framgår att ministern har tittat på den undersökning som är gjord av Folkets Husby, vilket jag uppskattar. Jag valde själv att backa till 2020, men som ministern mycket riktigt säger publicerades ytterligare en undersökning 2022.

Jag instämmer i att det är allvarligt att fler i dag känner någon som blivit utsatt för dödligt våld eller är släkt med någon som är mördad. Det är en tragedi att så många svarar att de befinner sig i en sådan situation och att vi har olika delar av vår stad där det här är mer vardagligt än det är för oss andra.

I samma undersökning ser vi också en stor skillnad mellan hur man svarar i olika grupper. 23 procent av de svarande vars föräldrar är födda i Sverige säger att de stoppats av polisen. Men av dem som har två föräldrar födda söder om Sahara säger 62 procent att de har stoppats de senaste tolv månaderna. Jag tror att det är viktigt att inte bara gå på personliga berättelser utan också titta i statistiken och försöka hitta mönster.

I den här undersökningen framkommer också ett annat problem. Nu ska jag inte sväva ut här, men jag vet att det finns de på högerkanten som inte riktigt tycker om orden ojämlikhet och jämlikhet. Vi har dock en ojämlikhet i upplevd trygghet i vårt land. Man är mest otrygg i de mest eftersatta stadsdelarna och mest trygg i de mest välbärgade stadsdelarna.

Den här ojämlikheten måste vi göra någonting åt. Den visar sig på ett ganska allvarligt sätt när det kommer till tillit. Otrygghet gör att tilliten minskar. När man har skjutningar i de här bostadsområdena vänder sig 60 procent till familj och vänner eller till religiösa samfund. 40 procent säger att de får stöd i skolan eller av stadsdelen. Men endast 20 procent vänder sig till polisen för stöd. Då undrar jag: Vad anser ministern att vi behöver göra för att fler ska känna tillit till polisen? Det är det som den här frågan handlar om. Hur ska alla kunna känna tillit till polisen?

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag uppskattar att ministern ser komplexiteten i vår region. Olika delar av landet har olika utmaningar. I vår stad är högre levnadsomkostnader och dyrare hyror en reell utmaning.

Mycket ansvar ligger såklart på den kommunala och kanske också den regionala nivån att planera och se till att bostäder byggs. Men jag tror inte att man ska underskatta vad en statlig, nationell bostadspolitik kan göra för att vi ska få personal till välfärdssektorerna och för att fler poliser ska kunna leva ett gott liv, även om de väljer att göra det i just Stockholm som ju har högre levnadsomkostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här debatten har spretat lite grann. Jag fick med mig väldigt många intressanta spår att följa upp och komma tillbaka till kammaren och ställa följdfrågor om. Vi får se i vilket tempo regeringen levererar propositioner under våren. Några ligger som sagt redan framför oss i justitieutskottet, och vi kommer att ha särskilda debatter om fler verktyg till polisen.

På en punkt hoppas jag att justitieministern och regeringen kommer att komma tillbaka och det ganska snart, nämligen när den redovisning från Polismyndigheten kommer som ska innehålla idéer och en handlingsplan för att få fler poliser och nå det polismål vi har i Sverige. Jag vill understryka att vi behöver fler poliser här i Stockholm. Det är väldigt viktigt för att hela staden ska kunna känna trygghet. Men det är minst lika viktigt att vi har poliser i varenda kommun och på varenda plats runt om i landet där det i dag inte finns några poliser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det var många spår i svaret, och jag tänker addera ytterligare ett i den här debatten. Jag uppfattar nämligen att vi socialdemokrater visserligen är överens med regeringen om en rad av de åtgärder som Gunnar Strömmer lyfter fram, som handlar om fler verktyg och översyn av hur straffen ska se ut och vilka påföljder som ska gälla.

Det gjordes ju en rad lagskärpningar redan under föregående mandatperioder. Vi har kommit en bit på vägen, och det ligger några propositioner framför oss att ta ställning till i detalj. Men det är klart att det går en tydlig skiljelinje mellan våra politiska partier. Man hör ganska ensidigt från Moderaterna och den politiska högern att lösningarna på alla våra problem är att skärpa straffen och få ännu fler repressiva verktyg. Vi har en interpellationsdebatt strax efter denna om visitationszoner, som vad jag förstår är ett av ministerns favoritverktyg.

Jag vill peka på en annan sida av problemet med att få fler att bo, leva och verka som poliser i Stockholm. Vi såg redan under föregående mandatperiod när en borgerlig majoritet styrde Stadshuset att det producerades färre lägenheter i vår stad, till exempel. Vi såg ett paradigmskifte i regeringens bostadspolitik när man drog undan mattan för dem som kunde producera billiga hyresrätter.

Investeringsstödet som fanns förut har regeringen kritiserat och sagt att den gamla regeringen bara hade ett verktyg för att få till fler bostäder. Men det var ett verktyg som faktiskt gav fler hyresrätter till rimlig hyra. I vår region, Stockholm, innebär det nu att 3 500 bostäder inte blir byggda. Det sker i en lågkonjunktur, och man kan ha en annan debatt med en annan minister om hur det påverkar vår samhällsekonomi. I dag handlar det om hur fler poliser ska kunna bo och leva i Stockholm. Då är möjligheten att hitta bostad central.

Regeringen har en förmåga att se delar av problemen men kanske inte alltid helheten. När de med ena handen pekar på att fler poliser behövs och med andra handen drar undan statens enda verktyg för att stimulera byggandet av fler billiga bostäder undrar jag om regeringen verkligen förstår effekten av sin politik.

Frågan är på vilket sätt just den insatsen underlättar byggandet av fler billiga lägenheter. Den har även flera poliser ställt. Polisförbundet har återkommande lyft fram problematiken kring att flytta till Stockholm. Hur planerar regeringen att underlätta för att fler poliser ska kunna bo och leva i vår region?

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag ser precis som ministern behovet av ökad polisnärvaro i hela landet. Vi är därför överens om att skjuta till mer resurser till polisen.

Den förra regeringen gjorde som bekant stora satsningar för att vi ska få fler poliser samt lönesatsningar. Vi genomförde en rad lagändringar för att få fler effektiva verktyg och möjligheter att bekämpa den grova brottsligheten. Vi öppnade fler utbildningsplatser över hela landet. Kort och gott var det en historisk utbyggnad av Polismyndigheten, och Sverige har i dag fler poliser än någonsin.

Det är viktigt att fortsätta arbetet tillsammans över blockgränserna. Vi går gärna armkrok med regeringen för att nå de högt ställda polismålen. Vi vill också öka antalet poliser. Vi har ett annat uppställt mål, om 50 000 polisanställda till 2032.

I ministerns svar hör jag om särskilda lönesatsningar. Det är viktigt för att öka yrkets attraktivitet. Jag uppskattar också att det finns ett tydligt uppdrag till myndigheten om att återkomma senare i vår med en tidsplan och åtgärder för att öka antalet poliser i hela landet. Men jag tänker att det kanske redan nu finns några idéer som ministern vill dela med sig av här i kammaren. Finns det tydligare svar på hur och när vi kan få fler poliser till just Stockholm? Det ligger mig varmt om hjärtat, eftersom jag är riksdagsledamot från den här valkretsen.

Jag tror också att det är viktigt att vi samtidigt som vi lyckas säkerställa polisnärvaron under denna period med ett ökat tryck i vår stad och vår region också lyckas säkerställa polisnärvaron i övriga landet. Ministern kanske har några besked att lämna om hur regeringen säkerställer polisnärvaron i övriga landet under den här insatsen.

Jag har de senaste veckorna haft flera möten och samtal med både poliser och andra aktörer runt om i samhället. Det är så det fungerar när man är politiker i Sverige. Man sitter inte bara här i kammaren. Vi och våra kollegor åker runt om i landet och träffar aktörer på olika sätt. En sak som de flesta stämmer in i är att man oroar sig över den situation vi har sedan nyårsnatten med ökade sprängningar och skjutningar och över att allt fler unga lockas in i grov kriminalitet.

Många i debatten lyfter fram just den mörka sidan. Men låt mig peka på några ljusglimtar. Efter den särskilda händelsen och med de extra resurser som polisen just nu har grips faktiskt fler. Senast i går rapporterades det i medierna att läget ser lite bättre ut. Även om det kanske är lite mer av en paus vet vi fortfarande att läget kan förändras och att man, om vi gör rätt saker, kan åstadkomma ganska mycket.

Jag har fångat upp några frågor de senaste veckorna och vill gärna höra vad ministern har att säga om dem. Det finns en närhet mellan polisen i Stockholm och rikspolisen. Hur kan man se till att fler väljer att stanna längre i det lokala polisarbetet innan de kanske väljer ett jobb på rikspolisen? Vilka generella vägar ser ministern för att underlätta för att fler ska söka sig till just Stockholm och välja att jobba här som polis?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Gunnar Strömmer.

Sverige befinner sig i en mycket allvarlig situation. Vi har krig i vårt närområde. Vi har det oroligt nationellt här hemma efter koranbränningarna, och vi har också en mycket allvarlig situation i våra förortsområden med skjutningar och sprängningar bland gängkriminella runt om i hela landet.

Sverigedemokraterna har tjänstemän placerade i Statsrådsberedningen, och Sverigedemokraternas partiledare sitter i det inre kabinettet. Mitt i detta säkerhetspolitiskt väldigt allvarliga läge kräver nu Sverigedemokraterna rikspolischefens avgång. Det skapar stor oro.

Ansvarigt statsråd har gett ett helt annorlunda besked, och min fråga blir därför: Vilket besked från regeringsunderlaget gäller egentligen? Vilket inflytande har Sverigedemokraterna över utnämningsmakten?

Fru talman! Vi väjer inte för idén att vända och vrida på stenar för att få bukt med den grova kriminaliteten. Regeringen tar ju inte vid i ett läge där inget är gjort, utan den tidigare regeringen gjorde mycket på detta område för att pressa tillbaka den grövsta kriminaliteten, få bort vapnen från gatan och ge polisen tydligare verktyg.

Samtidigt ser vi behovet av att minska klyftorna och, som min kollega Lars pekade på, öka attraktiviteten i alla delar av våra städer och ge alla ungdomar och barn, oavsett om de är födda här eller i en annan del av världen, lika villkor och möjligheter att göra en livsresa och lyckas i vårt land.

Man måste behålla båda dessa perspektiv i det brottsförebyggande arbetet och när det gäller att pressa tillbaka gängen.

Jag uppskattar samtidigt den öppning som finns vad gäller att vända och vrida på de förslag som finns i Tidöavtalet. De verkar därmed inte alltför fästa på detta papper, utan möjlighet finns att fundera på för- och nackdelarna med dem.

Visst kan man åka till Danmark, men även om en utvärdering på ett departement har tittat på helheten saknas den del vi pekar på, nämligen en tydlig utvärdering av effekterna av just visitationszoner. Om man orkar åka lite längre ser man i andra delar av världen att dessa inte har gett effekt utan att det gäller att jobba förebyggande och tillsammans i bostadsområden för att bygga relationer och långsiktighet och därigenom ge vår rättsvårdande myndighet polisen bättre verktyg att få bukt med problemen.

Fru talman! Jag tackar ministern för det utförliga svaret.

Vi vet att den absoluta majoriteten av skjutningarna och en väldigt stor del av brottsligheten i anslutning till skjutningarna sker i vissa områden. De sker nära drogscenerna och i de mest utsatta och eftersatta områdena i våra städer.

Jag uppskattar ministerns svar att man måste titta närmare på vad en visitationszon skulle kunna vara och inte vara. Men den erfarenhet som vi alla har tagit del av i form av vittnesmål från danska polisen eller erfarenheter i andra delar av världen är att i de mest utsatta områdena kommer såväl skyldiga som oskyldiga att kunna bli föremål för visitation.

Jag förstår trygghetsaspekten som ministern vill trycka på, men för mig blir det inte ett förtroendebyggande. Det riskerar ju, som väldigt många just nu oroas över, att man blir stoppad från alltifrån interna möten till verksamhetsbesök. Man oroas över hur det ska bli, hur det ska gå med tilliten till Polismyndigheten om vi känner oss utpekade.

Trots det akuta läget tror jag att vi måste orka tänka långsiktigt och värdera just samarbetet mellan civilsamhälle, myndigheter och de boende väldigt högt och att vi inte får ta felsteg och dra undan benen för detta arbete, som jag tror är det långsiktigt rätta.

Jag tänker också att det inte är ungdomarna eller festprissarna vid krogarna på Stureplan som kommer att drabbas. Det är i stället de mest utsatta områdena som vi i debatten hela tiden zoomar in på, trots att vi vet att det är väldigt mycket narkotika i omlopp på Stureplan. Det gör att vissa ständigt ska gå omkring och ha magont och känna oro för att bli stoppade av polisen, och de vittnar även om det i dag.

I DN var det ett vittnesmål från en dansk polis, som jag tror var det som fick mig att ställa interpellationen, om hur man försöker upprätthålla något slags integritetsperspektiv i detta. Han säger att det man kan göra är att ta in den man ska visitera bakom ett buskage, för att det ska kännas bättre. Det sätter ju inte bara den som blir visiterad i en utsatt position, utan det sätter också en enorm press på enskilda poliser att hantera dessa verktyg på ett korrekt sätt.

Redan i dag känner sig många väldigt utpekade av samhället bara genom sitt utseende eller för att man bor på en viss plats. Polisen har redan i dag ett tufft arbete. Trots det gör man ett väldigt fint jobb, och det är en uppfattning som många delar med mig. Men ska vi bryta segregationen och pressa tillbaka kriminaliteten, som har bitit sig fast extra hårt i de eftersatta områdena, kan vi inte göra det genom att skapa en förtroendeklyfta mellan myndigheter, civilsamhälle och de boende.

Precis som sagts i tidigare inlägg, och som ministern själv nämner i sitt svar, är det en skepticism inom polisen som är viktig att ta fasta på. Det är ju den profession som vet vad de pratar om. Och just det här verktyget är inte så starkt efterfrågat i de undersökningar som vi har tagit del av.

Det sista jag vill ha sagt är att jag tycker att det är superbra att ministern i sitt svar och här i talarstolen talar om förebyggande verksamhet. Men hur tänker ministern att regeringens besked om mindre pengar till välfärden i den ekonomiskt utsatta situation som vi har kommer att stärka de mest utsatta skolorna och den redan ansträngda socialtjänsten?

Varför är regeringen med Sverigedemokraterna i spetsen så övertygade om motsatsen till den erfarenhet som finns? Och varför är det så viktigt att driva igenom förslaget, som saknar polisens stöd liksom stöd från erfarenhet, forskning och utvärdering?

Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Jag uppskattar ministerns svar och förstår av det att ministern ser riskerna med visitationszoner och inte förnekar dem. Dessutom är det väldigt bra att regeringen inser vikten av brottsförebyggande insatser. Hur mycket handlingskraft som sedan ligger bakom orden får vi se; jag tänkte återkomma till det i denna debatt.

För mig är människors förtroende för rättsväsendet avgörande. Det handlar om vår förmåga att pressa tillbaka det våld som pågår i de gängkriminella närverken och som skrämmer och tystar många. Ett sätt att skapa förtroende är att ha fler poliser ute på gator och torg. Ett annat sätt är att polisen har förankring - att de boende inte bara ser en polis som står där utan också vet att de får hjälp när olyckan är framme och känner tillit till myndighetens arbete och tillvägagångssätt. Därför är utbyggnaden av Polismyndigheten avgörande.

Den tidigare regeringens politik byggde på att bygga ut polisen samt på tuffare straff för kriminella och fler poliser men också på medvetna satsningar för likvärdighet i skolan och en stärkt välfärd. Ett viktigt vallöfte från Socialdemokraterna, som jag tänkte att jag kunde nämna här i kammaren, sammanfattar den här politiken bra: Varje satsad krona på polisen ska också satsas på förebyggande insatser. Jag tror att det är så vi ska angripa samhällets största utmaningar i dag. Menar vi allvar med att få bort skjutningar, hot och annan kriminell verksamhet i samhället måste vi stoppa nyrekryteringen till dessa nätverk och gäng.

Polisen ska ha rätt verktyg för att utreda och klara upp brotten, men utöver det ska samhället också hålla ihop. Alla måste hjälpas åt, och vi måste samla ett brett stöd för att detta arbete ska lyckas.

Det var mot denna bakgrund som jag ställde den här frågan. Många med mig lyfter fram baksidorna med visitationszonerna och regeringens och Sverigedemokraternas ensidiga fokus på straffskärpningar och inskränkningar av integriteten. Ministern berörde det brottsförebyggande perspektivet och riskerna med förslaget i sitt svar. Som utgångspunkt tänkte jag ta de mål för politikområden som riksdagen fastställer i och med budgetpropositionen.

Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.

Vi är överens om att vi ska få bort vapnen från gatorna. Vi är överens om att bryta gängens möjligheter. Men vi kan inte kriminalisera vanligt folk.

I svaret sa ministern själv att det finns stora risker med projektet med visitationszoner. För den som varje dag i veckan ställer klockan, lämnar ungarna på förskolan och tar sig till jobbet riskerar detta förslag att innebära att vägen till och från jobbet kantas av plötsliga poliskontroller där man tvingas låta myndigheterna gå igenom ens tillhörigheter.

Ministern sa i sitt svar att vanligt hederligt folk inte ska drabbas. Men för mig är det just det som detta förslag innebär. Det är väl alldeles uppenbart att det är just vanligt folk som måste ge upp en del av sin integritet för att en visitationszon över huvud taget ska ha något slags effekt.

Som jag förstår saknas det större utvärderingar av den modell man har i Danmark. Erfarenheter från andra länder, exempelvis Storbritannien och USA, visar dock att den här formen av polisarbete inte alls ökar polisens räckvidd och inte heller ökar förtroendet mellan myndigheter och boende i området.

Hur kan ministern och regeringen garantera att visitationszonerna ska fungera bättre här i Sverige? Varför ska vanligt folk plötsligt riskera att bli kroppsvisiterade på väg till eller från jobbet?