Benjamin Dousa

Fru talman! Olle Thorell påstår att vi är helt överens om att icke-medborgare i Sverige – en del av dem har begått mycket grova brott – också ska lämna landet om de fått utvisningsbeslut. Problemet är att Socialdemokraterna i praktiken inte agerar för det.

Hur många hundratals miljoner har inte de senaste decennierna gått till Somalia utan att vi har villkorat biståndet och utan att vi har ställt krav? Det är en sak att sitta på ett möte med dem och säga att de gärna får ta emot sina egna medborgare. Men trots att det inte leder till något resultat åker man hem till Sverige och är nöjd med sitt goda arbete på Utrikesdepartementet, styrt av Socialdemokraterna. Som sagt: Det är slut på det nu. Det är slut på kaffe-och-bulle-politiken.

Vi kommer handgripligen att visa de länderna att vi är mycket, mycket seriösa när det gäller att personer som inte har rätt att vara i Sverige också ska lämna Sverige. Vi kommer att använda biståndspolitiken här hemma i Sverige. Vi kommer att driva på i alla EU-förhandlingar både kopplat till handelspolitiken och kopplat till biståndspolitiken. Ska man få EU-bistånd förväntas man också ta emot sina egna medborgare. Ett annat land där det har varit mycket framgångsrikt är till exempel Irak.

Vi kommer i alla våra bilaterala samtal med den handfull länder som det faktiskt handlar om att vara mycket tydliga med att vi förväntar oss att de tar emot sina egna medborgare om pengar ska komma ut från den svenska skattkistan och in i insatser i de länderna. Gör de inte det kommer vi inte att samarbeta på samma sätt med de länderna.

Det handlar ju om svenska skattepengar. Den här regeringen kommer aldrig att acceptera att vi behandlar svenska folket som något slags bankomat. Det är människor som har jobbat, slitit och ansträngt sig för att få ihop de här pengarna. Och det är ett nationellt svenskt säkerhetsintresse att farliga personer som inte ska vara här lämnar landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Olle Thorell pratar om att biståndspolitik ska användas som ett utrikespolitiskt verktyg. Jag instämmer helt i det. Problemet är att Socialdemokraterna inte har använt det som ett utrikespolitiskt verktyg. Att diskutera, ha workshops och kaffe och bullar fungerar inte. Det är slut med det nu.

Det vi fick på plats i Somalia, som vi förhoppningsvis kan få up and running igen, kommer vi att rulla ut i fler kontexter och i fler länder. Det handlar om människor som inte ska vara i Sverige. Som sagt har en del av dem begått mycket grova brott i Sverige, och det är högsta prioritet att de också lämnar Sverige.

Vi har självfallet nolltolerans mot korruption i allt vårt biståndsarbete.

Vi kan se på Sidas siffror: I 10 procent av alla aktiva insatser finns det misstanke om korruption och oegentligheter, och hos 16 procent av de samarbetspartner som de använder sig av finns det misstanke om korruption eller andra oegentligheter. Det är ett städjobb som regeringen nu måste göra efter decennier av socialdemokrati i biståndet. Pengar har delvis gått till insatser som är direkt korrumperade. Detta måste städas bort.

Vi har satt in Openaid. Vi har gett Sida i uppdrag att uppdatera Openaid och göra det mer användarvänligt, så att Olle Thorell, riksdagskollegor och journalister kan granska biståndet. Det behövs mycket mer granskning av biståndet från flera olika håll.

Nolltoleransen mot korruption är – det kan jag försäkra riksdagens kammare om – en mycket högt prioriterad fråga för denna regering, oavsett om det gäller att knyta bistånd närmare migration eller om det gäller bistånd i största allmänhet.

Men för att få fler länder att ta emot sina egna medborgare är det för den här regeringen en självklarhet att vi också kan använda biståndet som verktyg i det arbetet, på samma sätt som vi också använder handelspolitiken som ett verktyg för att få fler länder att ta emot sina egna medborgare. Detta är en säkerhetsfråga för Sverige.

En del av de personer det gäller är grovt kriminella. En del av dem har begått grova sexualbrott. Vi vill inte ha dem här. De ska återvända hem till sina egna länder.

Fru talman! Jag diskuterar gärna haverier med Olle Thorell. Det är ett haveri hur Sverige har agerat år ut och år in. Tittar man tillbaka på de senaste decennierna ser man att det handlar om miljarder av skattebetalarnas pengar – undersköterskors, mekanikers och bussförares pengar – som har gått till Somalia utan att vi har ställt motkravet att de ska ta emot sina egna medborgare.

Olle Thorell får gärna tala om för mig hur många av dem som ska utvisas från Sverige till Somalia som Socialdemokraterna lyckades få ut under åtta år. En del av dem är till och med grovt kriminella och har begått mycket grova brott i Sverige, inklusive sexualbrott. Det här är personer som inte ska vara här.

Det är slut på detta nu. Svenska folket är inte Socialdemokraternas bankomat, där man bara kan ta ut pengar och göra precis som man själv behagar.

Ingenting är hemligt kopplat till biståndsarbetet i Somalia. Allt går att följa på Openaid, som för övrigt också är en tidigare borgerlig reform – som Socialdemokraterna också motsatte sig.

UNDP har vi och Socialdemokraterna stöttat i många geografier med många miljarder kronor. Det är en erkänd organisation. Allt kommer att vara transparent, även vad de gör. Världsbanken stöttades av Socialdemokraterna för flera år sedan, även i Somalia.

Det finns ingenting hemligt i det här. Det handlar om att villkora vårt befintliga stöd till Somalia för att säkerställa att landet följer folkrätten och tar emot sina egna medborgare.

Fru talman! Olle Thorell har frågat mig vilka överväganden jag har gjort när det gäller transparens och insyn i den uppgörelse med Somalias regering som Ekot rapporterat om, vilka åtgärder jag har vidtagit för att säkerställa att de projekt som ingår i uppgörelsen inte bidrar till ökad risk för korruption, vilken roll Sida har haft i beredningen av uppgörelsen och hur jag har vägt in myndighetens professionella bedömningar samt hur jag bedömer att de uppgifter som framkommit påverkar Sveriges internationella anseende som biståndsgivare.

Regeringen har genomfört en omfattande reformering av svenskt bistånd. En del i detta handlar om att utvecklingssamarbetet, som en viktig del i ett bredare partnerskap, kan användas som en hävstång för att få till stånd förbättrade samarbeten när det gäller migration, inklusive återvändande. Svenskt utvecklingsbistånd kan också villkoras i syfte att få mottagarlandet att följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina medborgare.

Regeringen har också uppdragit åt Sida att ytterligare öka transparensen i det svenska biståndet samt att stärka myndighetens processer och rutiner för att förhindra och förebygga jäv och korruption i genomförandet av biståndet. Information om de aktuella stöden i Somalia via Världsbanken och UNDP, som nämnts i medierapporteringen, finns att tillgå på openaid.se. Det är Sida och ambassaderna som bereder och beslutar om enskilda insatser. Jag förutsätter att det sker i enlighet med gällande beredningsrutiner, inklusive bedömningar av korruptionsrisker.

Regeringens reformer har stärkt förutsättningarna för ett effektivt och transparent bistånd med hållbara resultat. Svenskt bistånd är generöst, samtidigt som regeringen ställer tydliga krav på en ömsesidig samarbetsvilja från partnerlandets sida.

Fru talman! Jag tycker att jag i hela den här debatten verkligen har lagt korten på bordet. Ledamoten säger att vi tar med ena handen och ger med den andra, och det stämmer. Vi gör den typ av tuffa prioriteringar som behövs. Vi är mycket väl medvetna om de säkerhetsrisker som finns inte bara i Myanmar utan även i samband med de andra utfasningar som vi kommer att besluta om under hösten och kanske början av nästa år.

Det handlar om en prioritering av de olika säkerhetshot som finns mot Sverige. Det är ännu värre om Ryssland får fritt spelrum i hela eller delar av Ukraina. Det finns moraliska och solidariska skäl till detta, men det handlar också om vårt eget säkerhetsintresse.

Det stämmer att Socialdemokraterna var med och tog fram nya stora civila stödpaket till Ukraina, men de har vuxit ännu mer. Som jag var inne på tidigare i debatten kommer vi bara i år att ha lagt nästan lika mycket på civilt stöd till Ukraina som alla tidigare år sedan Rysslands fullskaliga invasion tillsammans. Så snabbt har uppbyggnaden av det civila stödet till Ukraina gått.

Stödet kommer som sagt att öka ännu mer under nästa år, hela vägen upp till 10 miljarder. Detta gör oss till en av de absolut största givarna i hela världen. Det kan man såklart debattera om, vilket sker här och nu, men den här regeringen står upp för detta. Vi står upp för att vi gör den här typen av mycket tuffa prioriteringar. Jag lider med civilbefolkningen i Myanmar, men vi måste värna Sveriges egen säkerhet och därmed också fortsätta att öka stödet till Ukraina. Detta är inte minst aktuellt nu när USA i sådan hastighet har dragit ned på sitt engagemang när det gäller Ukraina.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kanske egentligen hade velat förlänga den här strategin. Jag kanske egentligen hade velat utöka den. Jag ser mycket väl det förtryck som regimen utsätter vanligt folk för i Myanmar. Det är klart att jag i näst bästa fall hade velat ha en mycket bättre utfasning av strategin så att det hade funnits goda möjligheter för aktörerna i Myanmar att ställa om. Allt det hade jag mycket hellre haft om världen hade sett annorlunda ut, men i praktiken skulle en utökning, förlängning eller långsammare utfasning av landstrategin innebära att färre kronor kan gå till Ukraina. Detta är och förblir alltid en prioritering, även om man höjer biståndsbudgeten.

Jag har gärna debatter här i kammaren om hur hög biståndsbudgeten ska vara, men även om man höjer biståndsbudgeten handlar det om en prioritering där kronor flyttas från Ukraina – alltså från vårt närområde – till Myanmar. Det handlar såklart om två saker – dels finns det moraliska och solidariska skäl, dels finns det säkerhetsintressen från Sveriges sida. Varje dag, vecka och månad Ukraina klarar av att visa motståndskraft mot Ryssland är mycket viktig även för Sveriges säkerhet.

Oavsett hur stor biståndsbudgeten är måste det alltid göras prioritering. I den bästa av världar hade vi inte ens haft förtrycket i Myanmar. Om det hade rått fred i Ukraina och resurserna inte hade behövts lika mycket där hade jag gärna förlängt och kanske utökat strategin eller åtminstone fasat ut den på ett ännu bättre och smidigare sätt. Att sitta i regering innebär dock alltid i slutet av dagen att man måste göra en prioritering, eftersom det inte finns något hemligt pengaträd.

Vi lämnar heller inte Myanmar biståndspolitiskt. Vi fortsätter genom andra tematiska strategier där det finns goda möjligheter för civilsamhällesaktörer, demokratikämpar och organisationer som varje dag försöker och kämpar i motvind i Myanmar att få stöd från Sida via exempelvis tematiska strategier.

Vi lämnar alltså inte Myanmar i sticket, men vi fasar ut den här landstrategin. Låt mig vara ärlig: Det kommer fler sådana utfasningar, för det är helt nödvändigt att vi gör allt i vår makt för att stå bakom Ukraina.

Fru talman! Det här kan mycket väl komma som en chock för Socialdemokraterna, men vi har inte ett eget pengaträd på Utrikesdepartementet. Biståndsbudgeten är inte oändlig. Samtidigt är mänsklighetens behov närmast oändliga just nu.

Vi ger mer till Ukraina; bara i år kommer vi att ha gett ungefär lika mycket i civilt stöd som alla andra år tillsammans sedan Rysslands fullskaliga invasion, och nästa år ökar vi biståndet ytterligare, till 10 miljarder kronor årligen bara i direkt civilt stöd. Det finns inget hemligt pengaträd att gå till för att kunna göra det, utan vi måste ta pengar från andra länder, andra strategier och andra viktiga insatser.

Jag har aldrig sagt i den här talarstolen att de viktiga demokratiinsatser vi har gjort i Myanmar skulle vara irrelevanta eller att de inte påverkar världen och Myanmar, men det handlar om att prioritera. Just nu är Ukraina vår enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering. Ska vi ha råd att lägga 10 miljarder kronor per år till Ukraina kommer det att påverka flera länder och strategier. Låt mig också vara helt transparent inför kammaren här: Myanmar är den första av flera utfasningar som vi kommer att fatta beslut om. Det är helt nödvändigt om vi ska ha de resurser som Ukraina behöver.

Ukrainas statsbudget går inte ihop nästa år, vilket är ett direkt resultat av att USA drar sig tillbaka. Man brukar säga ”allas ansvar, ingens ansvar”, men det är vårt ansvar att stå sida vid sida med Ukraina och göra allt vi bara kan – och lite till – för att de ska klara av Rysslands fullskaliga attacker dagligen.

Det är inte heller så att vare sig det humanitära biståndet eller utvecklingsbiståndet helt upphör i Myanmar. Vi fasar ut landstrategin för Myanmar, men det finns flera andra tematiska strategier som fortsatt kommer att kunna stötta viktiga demokratirörelser och aktivister även i Myanmar. Till exempel finns civilsamhällesstrategin, där biståndet kanaliseras direkt till de civilsamhällesaktörer som finns i Myanmar och resten av världen – ODA-länder. Dessutom finns strategin för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer, som nu innehåller väldigt höga belopp och som också kan kanalisera stöd till Myanmar.

Det här påverkar som sagt inte det humanitära biståndet till Myanmar och resten av världen. Vi lämnar alltså inte Myanmar, men vi tvingas prioritera ifall vi samtidigt kraftigt ska bygga upp stödet till Ukraina. Vi har självklart fört en dialog med Sida kring detta. Vi har självklart gjort säkerhetsbedömningar av hur det kan påverka, men för att vara transparent inför kammaren: Det här handlar om tuffa prioriteringar. Jag står för att det är många viktiga insatser i Myanmar som kommer att påverkas, men just med tanke på Sveriges säkerhetsbehov måste vi prioritera ännu mer resurser till Ukraina.

Fru talman! Mathias Tegnér har frågat mig vilken konsekvensanalys jag och regeringen gjort inför beslutet att helt upphöra med utvecklingsbiståndet till Myanmar från och med 2026, särskilt avseende civilsamhällets och demokratirörelsens överlevnad, samt om jag tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av tillbakadragandet av svenskt bistånd från Myanmar och hur det kan komma att påverka Sveriges långsiktiga säkerhetspolitiska intressen och vad analysen i så fall innehåller.

Sveriges långsiktiga säkerhetspolitiska intressen utgör en viktig grund för den fokusering och prioritering av vårt biståndssamarbete som regeringen genomför. Stödet till Ukraina är därför Sveriges främsta utrikespolitiska prioritering. Ingen fråga är lika central för Europas säkerhet som Ukrainas försvar mot Rysslands aggression. Utfasningen av Sveriges strategi för utvecklingssamarbete med Myanmar ska ses i detta större sammanhang, som ett sätt att frigöra resurser för Ukraina.

Regeringen gör löpande en analys av hur statligt finansierad verksamhet bidrar till att uppnå uppsatta mål. Regelbundna samråd hålls med Sida två gånger per år. Utöver det förs löpande dialog om biståndet i geografiska kontexter. Vad gäller just stödet till Myanmar har beslutet föregåtts av en konsekvensanalys som bland annat bygger på Sidas bedömning av de försämrade förutsättningarna i landet efter militärregimens maktövertagande 2021.

Vad gäller den del av frågan som berör civilsamhällets och demokratirörelsens överlevnad i Myanmar vill jag vara tydlig: Sverige överger inte befolkningen i Myanmar. Vi kommer fortsatt att föra en dialog med civilsamhället och demokratirörelsen i landet. Det humanitära biståndet påverkas inte. Sverige kommer fortsatt att vara en stor givare till multilaterala aktörer verksamma i Myanmar, såsom FN och utvecklingsbankerna. Sverige bidrar också till EU:s biståndsverksamhet i Myanmar. Vidare kan enskilda strategiska insatser också göras framgent via tematiska strategier. Att regeringen nu fasar ut en landstrategi innebär alltså inte att allt svenskt bistånd påverkas.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det finns två sätt som vi utrikespolitiskt verkligen kan få igång exporten.

Det ena handlar om vår egen hemmamarknad, EU, där det behöver ske tillbakarullningar av många av de lagpaket som har kommit från Bryssel de senaste 10–15 åren, som på olika sätt sätter käppar i hjulet och reser hinder för svenska och europeiska företag.

Det andra handlar om den externa handeln – att genom att teckna nya frihandelsavtal få tillgång till och öppna nya marknader. Vi ser nu hur USA sluter sig alltmer, höjer tullarna och knuffar ut utländska bolag. Europa borde svara tvärtom, med att öppna nya marknader.

Vi vet att den fria handeln hotas inte bara i Vita huset just nu utan även här på hemmaplan. Vi har partier som Socialdemokraterna, som inte står bakom frihandelsavtalet med Kanada. Vi har ett miljöparti som har röstat mot frihandelsavtal med länder som Japan, Singapore, Vietnam, Sydkorea, Peru, Colombia, Ghana, Panama, Guatemala och Honduras. Vi måste fortsätta att stå upp för den fria handeln.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är världens främsta frihandelsvän, och vi gör allt vi kan för att vi snabbare ska kunna komma framåt i de frihandelsförhandlingar som vi har bedrivit i decennier. Vi ser hur framför allt USA sluter sig och höjer tullar. Därför är det viktigt att Sverige och Europa öppnar nya handelsrutter för svenska och europeiska företag.

Det finns flera avtal som vi har förhandlat om i decennier. Avtalet med Mercosur, som gäller stora delar av Sydamerika, är ett exempel. Ett annat exempel är avtal med Indonesien, Thailand och Filippinerna. Vi hoppas också kunna återuppta förhandlingarna med Australien. Regeringen gör allt vi kan och driver på för att EU snabbare ska teckna nya frihandelsavtal.

Den andra delen, utöver den externa handeln, är den interna handeln på vår hemmamarknad i Europa. Där behövs betydligt färre regleringar som hindrar företagare att driva och äga företag och skapa tillväxt och sysselsättning i Europa.

(Applåder)

Herr talman! Det nya är inte bistånd till Somalia. Bistånd till Somalia har Sverige gått in med i decennier genom FN-organisationer och genom Världsbanken – genom exakt samma världsbanksfond som nu kom upp till ytan i SR:s granskning. Det kom upp nu trots att det hela tiden har funnits på openaid.se.

Det nya är att vi inte bara betalar ut pengarna utan att vi också säkerställer att de som får pengarna – som inte är någon politiker i Somalia och som inte är staten Somalia utan FN och Världsbanken – samarbetar med oss. Vi säkerställer att Somalia samarbetar med oss. Självklart gör vi det i fler länder, och självklart kommer vi att göra allt vad vi kan för att försöka få till det samarbetet även i andra länder.

Sverige är inte en bankomat som kan strössla pengar överallt. Vi förväntar oss att länder samarbetar med oss om vi ska samarbeta tillbaka.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan försäkra kammaren om att vi är långtifrån klara. Vi har fortfarande mycket stora problem med jäv och korruption i många biståndsverksamheter. Tittar man på Sidas aktiva insatser kan man se att det finns misstanke om korruption eller oegentligheter i 10 procent av alla insatser. Hos 16 procent av Sidas samarbetspartner finns också misstanke om korruption eller andra oegentligheter. Det är därför regeringen har fattat en rad beslut för att gå till botten med detta. Vi har gett ett särskilt korruptionsuppdrag som innebär att man ska skärpa sina rutiner för att hitta eventuella felaktigheter. Mer ska upp till ytan. Openaid ska uppdateras oftare och vara enklare att förstå, så att riksdagen, svenska folket och journalister kan följa var pengarna hamnar någonstans. Till sist har vi ett lite nördigt uppdrag, ett särskilt evidensuppdrag för att säkerställa att de pengar vi går in med får så stor utväxling som möjligt kopplat till välstånd, studieresultat och annat.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är ytterst Sida som är ansvarigt för detta. Sida fattar självt beslut om vilka humanitära aktörer man ska finansiera.

Med detta sagt har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att förhindra att svenska biståndsmedel ska komma i närheten av extremister. Bland annat har skrivningar om stärkta kontrollmekanismer inkluderats i ett flertal styrdokument gällande Sida, nu senast i Sidas nya förordning med instruktion som beslutades den 10 april. Där framgår bland annat att Sida ska säkerställa att bistånd inte ges till aktörer som bedriver eller stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism, terrorism, verksamhet som underminerar kvinnors och flickors rättigheter eller hatpropaganda riktad mot individer eller grupper.

Sedan lång tid tillbaka för UD en dialog med Sida om huruvida Islamic Relief uppfyller de krav som ställs på mottagare av svenskt bistånd. Att svenska biståndsmedel används korrekt och kommer till nytta är av största vikt för regeringen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det stämmer att både Globala fonden och Gavi länge har bedrivit ett mycket viktigt arbete för att få ned vaccinpriserna för de allra mest utsatta människorna på jordklotet. Dessutom har de logistikmässigt haft kapacitet och samarbete med mottagarländerna.

Gavi har också en mycket intressant modell där länder som avslutar sitt stöd själva börjar bli givare till systemet. Indien och Indonesien är konkreta exempel.

Jag ska vara ärlig. Vi sitter just nu och har budgetsamtal inför nästa år. Som kammaren känner till kommer biståndsbudgeten att minska från 56 till 53 miljarder, och samtidigt ska Ukrainastödet öka till 10 miljarder. Det kommer alltså att bli många tuffa samtal. Men vi kommer hela tiden att värna om just hälsoarbetet och det humanitära arbetet.

Vi återkommer med exakta beslut om både Globala fonden och Gavi.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppskattar verkligen den typen av frågor från kammaren. De visar med all tydlighet att det också finns en skillnad mellan regeringens och oppositionens migrationspolitik och biståndspolitik, där den här regeringen ställer tydliga motkrav på att länder där vi går in med hundratals miljoner också ska samarbeta med oss i frågor som är viktiga för oss.

Det finns ingenting hemligt med detta – över huvud taget. Det finns inte ens ett fysiskt undertecknat avtal. Allt kommer att rapporteras på openaid.se. Regeringen har dessutom fattat beslut om att förbättra openaid.se så att riksdagens kammare, svenska folket och journalister kan granska och utkräva regeringen ansvar för det vi gör på biståndsområdet.

För oss är det en självklarhet att när vi samarbetar med länder ska också de länderna samarbeta med oss.

(Applåder)

Herr talman! Vi har haft ett långt samtal med Somalia. Det här handlar om en FN-organisation och Världsbanken. Det är inga nya pengar i den bemärkelsen, utan det nya är att vi för de pengar som ändå skulle ha gått till Somalia ställer motkrav för att man ska få ta del av pengarna.

Låt mig få göra liknelsen med UNRWA. Där vet vi att det finns bekräftade fall av UNRWA-medarbetare som har uttryckt sig antisemitiskt och gett uttryck för mycket extrema åsikter samt dessutom haft kopplingar till terrorism.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag vet inte om jag skulle definiera Världsbanken och FN som högriskprojekt. Jag vill minnas att även Centerpartiet har fattat beslut om stöd till både Världsbanken och FN-organisationen UNDP.

På frågan om vi jobbar med återvändande till andra länder och att minska den asylrelaterade invandringen kan jag lova kammaren att vi definitivt arbetar med detta. Det är en mycket viktig prioriterad fråga för oss.

Frågor som rör tiden när vi strösslade pengar utan att ställa motkrav, utan att förvänta oss att de länder vi samarbetar med också samarbetar med oss, är viktiga för oss. Det kan i värsta fall handla om grovt kriminella människor som inte är medborgare i Sverige och som vi inte vill ha här. Självklart kommer vi att samarbeta med andra länder i fler regioner. Till exempel hoppas jag att vi kan inleda ett sådant samarbete tillsammans med migrationsministern i Syrien.

(Applåder)

Herr talman! Av vårt stöd till Somalia, de 100 miljoner kronor som det har rapporterats om, har 40 miljoner gått via en särskild Världsbanksfond som dessutom tidigare regeringar också har fattat beslut om att stötta. 60 miljoner har gått till FN, närmare bestämt FN-organet UNDP. Inga pengar har gått till vare sig premiärministern, någon politiker eller statsbudgeten i Somalia i sin helhet. Detta är två organisationer som har varit i Somalia länge och som har väldigt bra koll på var pengarna hamnar.

(Applåder)

Herr talman! Under den förra regeringens tid strösslades biståndsmedel, svenska skattebetalares pengar, runt i världen utan att vi hade koll eller ställde motkrav på att man följde folkrätten och tog emot egna medborgare som inte ska vara i Sverige. Det kan vara att de tagit sig hit illegalt eller fått avslag på sin asylansökan. Det kan i värsta fall vara att de begått grova brott i Sverige och därför inte ska vara här.

Den tiden är nu förbi. Vi har varit mycket tydliga i Tidöavtalet under mandatperioden med att vi nu kommer att samarbeta med de länder som har många medborgare som vistas illegalt i Sverige, helt enkelt för att ställa motkrav. Man kan inte förvänta sig hundratals miljoner av svenska folket om man inte samtidigt uppfyller sitt eget ansvar enligt folkrätten och tar emot sina egna medborgare. Dessa motkrav ställer vi i Somalia och även i många andra länder.