Fru talman! Olle Thorell har frågat mig vilka överväganden jag har gjort när det gäller transparens och insyn i den uppgörelse med Somalias regering som Ekot rapporterat om, vilka åtgärder jag har vidtagit för att säkerställa att de projekt som ingår i uppgörelsen inte bidrar till ökad risk för korruption, vilken roll Sida har haft i beredningen av uppgörelsen och hur jag har vägt in myndighetens professionella bedömningar samt hur jag bedömer att de uppgifter som framkommit påverkar Sveriges internationella anseende som biståndsgivare.

Regeringen har genomfört en omfattande reformering av svenskt bistånd. En del i detta handlar om att utvecklingssamarbetet, som en viktig del i ett bredare partnerskap, kan användas som en hävstång för att få till stånd förbättrade samarbeten när det gäller migration, inklusive återvändande. Svenskt utvecklingsbistånd kan också villkoras i syfte att få mottagarlandet att följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina medborgare.

Regeringen har också uppdragit åt Sida att ytterligare öka transparensen i det svenska biståndet samt att stärka myndighetens processer och rutiner för att förhindra och förebygga jäv och korruption i genomförandet av biståndet. Information om de aktuella stöden i Somalia via Världsbanken och UNDP, som nämnts i medierapporteringen, finns att tillgå på openaid.se. Det är Sida och ambassaderna som bereder och beslutar om enskilda insatser. Jag förutsätter att det sker i enlighet med gällande beredningsrutiner, inklusive bedömningar av korruptionsrisker.

Regeringens reformer har stärkt förutsättningarna för ett effektivt och transparent bistånd med hållbara resultat. Svenskt bistånd är generöst, samtidigt som regeringen ställer tydliga krav på en ömsesidig samarbetsvilja från partnerlandets sida.

Fru talman! Jag diskuterar gärna haverier med Olle Thorell. Det är ett haveri hur Sverige har agerat år ut och år in. Tittar man tillbaka på de senaste decennierna ser man att det handlar om miljarder av skattebetalarnas pengar – undersköterskors, mekanikers och bussförares pengar – som har gått till Somalia utan att vi har ställt motkravet att de ska ta emot sina egna medborgare.

Olle Thorell får gärna tala om för mig hur många av dem som ska utvisas från Sverige till Somalia som Socialdemokraterna lyckades få ut under åtta år. En del av dem är till och med grovt kriminella och har begått mycket grova brott i Sverige, inklusive sexualbrott. Det här är personer som inte ska vara här.

Det är slut på detta nu. Svenska folket är inte Socialdemokraternas bankomat, där man bara kan ta ut pengar och göra precis som man själv behagar.

Ingenting är hemligt kopplat till biståndsarbetet i Somalia. Allt går att följa på Openaid, som för övrigt också är en tidigare borgerlig reform – som Socialdemokraterna också motsatte sig.

UNDP har vi och Socialdemokraterna stöttat i många geografier med många miljarder kronor. Det är en erkänd organisation. Allt kommer att vara transparent, även vad de gör. Världsbanken stöttades av Socialdemokraterna för flera år sedan, även i Somalia.

Det finns ingenting hemligt i det här. Det handlar om att villkora vårt befintliga stöd till Somalia för att säkerställa att landet följer folkrätten och tar emot sina egna medborgare.

Fru talman! Olle Thorell pratar om att biståndspolitik ska användas som ett utrikespolitiskt verktyg. Jag instämmer helt i det. Problemet är att Socialdemokraterna inte har använt det som ett utrikespolitiskt verktyg. Att diskutera, ha workshops och kaffe och bullar fungerar inte. Det är slut med det nu.

Det vi fick på plats i Somalia, som vi förhoppningsvis kan få up and running igen, kommer vi att rulla ut i fler kontexter och i fler länder. Det handlar om människor som inte ska vara i Sverige. Som sagt har en del av dem begått mycket grova brott i Sverige, och det är högsta prioritet att de också lämnar Sverige.

Vi har självfallet nolltolerans mot korruption i allt vårt biståndsarbete.

Vi kan se på Sidas siffror: I 10 procent av alla aktiva insatser finns det misstanke om korruption och oegentligheter, och hos 16 procent av de samarbetspartner som de använder sig av finns det misstanke om korruption eller andra oegentligheter. Det är ett städjobb som regeringen nu måste göra efter decennier av socialdemokrati i biståndet. Pengar har delvis gått till insatser som är direkt korrumperade. Detta måste städas bort.

Vi har satt in Openaid. Vi har gett Sida i uppdrag att uppdatera Openaid och göra det mer användarvänligt, så att Olle Thorell, riksdagskollegor och journalister kan granska biståndet. Det behövs mycket mer granskning av biståndet från flera olika håll.

Nolltoleransen mot korruption är – det kan jag försäkra riksdagens kammare om – en mycket högt prioriterad fråga för denna regering, oavsett om det gäller att knyta bistånd närmare migration eller om det gäller bistånd i största allmänhet.

Men för att få fler länder att ta emot sina egna medborgare är det för den här regeringen en självklarhet att vi också kan använda biståndet som verktyg i det arbetet, på samma sätt som vi också använder handelspolitiken som ett verktyg för att få fler länder att ta emot sina egna medborgare. Detta är en säkerhetsfråga för Sverige.

En del av de personer det gäller är grovt kriminella. En del av dem har begått grova sexualbrott. Vi vill inte ha dem här. De ska återvända hem till sina egna länder.

Fru talman! Olle Thorell påstår att vi är helt överens om att icke-medborgare i Sverige – en del av dem har begått mycket grova brott – också ska lämna landet om de fått utvisningsbeslut. Problemet är att Socialdemokraterna i praktiken inte agerar för det.

Hur många hundratals miljoner har inte de senaste decennierna gått till Somalia utan att vi har villkorat biståndet och utan att vi har ställt krav? Det är en sak att sitta på ett möte med dem och säga att de gärna får ta emot sina egna medborgare. Men trots att det inte leder till något resultat åker man hem till Sverige och är nöjd med sitt goda arbete på Utrikesdepartementet, styrt av Socialdemokraterna. Som sagt: Det är slut på det nu. Det är slut på kaffe-och-bulle-politiken.

Vi kommer handgripligen att visa de länderna att vi är mycket, mycket seriösa när det gäller att personer som inte har rätt att vara i Sverige också ska lämna Sverige. Vi kommer att använda biståndspolitiken här hemma i Sverige. Vi kommer att driva på i alla EU-förhandlingar både kopplat till handelspolitiken och kopplat till biståndspolitiken. Ska man få EU-bistånd förväntas man också ta emot sina egna medborgare. Ett annat land där det har varit mycket framgångsrikt är till exempel Irak.

Vi kommer i alla våra bilaterala samtal med den handfull länder som det faktiskt handlar om att vara mycket tydliga med att vi förväntar oss att de tar emot sina egna medborgare om pengar ska komma ut från den svenska skattkistan och in i insatser i de länderna. Gör de inte det kommer vi inte att samarbeta på samma sätt med de länderna.

Det handlar ju om svenska skattepengar. Den här regeringen kommer aldrig att acceptera att vi behandlar svenska folket som något slags bankomat. Det är människor som har jobbat, slitit och ansträngt sig för att få ihop de här pengarna. Och det är ett nationellt svenskt säkerhetsintresse att farliga personer som inte ska vara här lämnar landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.