Elisabeth Svantesson

Herr talman! Jag kommer snart tillbaka till ansvar. Är det något som regeringen gör är det att ta ansvar för Sverige och hela Sverige. Jag ska bara först säga någonting kort om Skatteverket.

Skatteverket finns på 44 platser runt om i landet. Det är en myndighet som i alla mätningar har ett högt förtroende. Det har varit före många andra myndigheter med att skapa service. Med allt det sagt förstår jag att det också är många som tycker att det är besvärligt när ett skattekontor läggs ned eller flyttas. I det här fallet handlar det om att Skåne behåller arbetstillfällena. De kommer att vara i södra Sverige men inte i Simrishamn.

Låt mig säga någonting om ansvar för landsbygden. Jag vet inte om någon regering i modern tid har ökat och kommer att öka statens närvaro så mycket som regeringen gör. Vi utökar polisen. Det gjorde vi även i opposition när Socialdemokraternas budget ibland föll och vår vann.

Vi såg till att polisen fick mer resurser och att tullen fick mer resurser. Nu växer försvaret runt om i hela Sverige. Vi kan titta på medborgarna som i dag är helt beroende av sin bil. Om man bor i glesbygd eller landsbygd är det 500–600 kronor billigare att tanka sin bil nu. Vi gör det möjligt att leva på landsbygden.

Jag har full förståelse för att man kan tycka att just det här kontoret ska vara kvar. Det är inte en enskild fråga för en minister. Jag följer frågan om statens närvaro väldigt noga och nära, också när det gäller alla servicemyndigheterna.

Jag kan konstatera att de budgetar som jag har lagt på riksdagens bord har lett och kommer att leda till större och ökad närvaro och fler arbetstillfällen inom staten runt om i hela landet. Dessutom underlättar vi för människor att bo i glesbygd och landsbygd medan den tidigare regeringen gjorde det dyrare och svårare.

Herr talman! Nu handlar debatten om Skatteverket. Jag tänker avsluta med att säga att man i grund och botten har en instruktion att finnas i Sverige – inte överallt och på alla platser, men i hela landet– och ha en verksamhet som fungerar. Men det är ändå Skatteverkets ledning som måste avgöra exakt vilka kontor som ska finnas och var de ska finnas.

Herr talman! Jag tackar interpellanten för en väldigt viktig fråga som berör på många plan. Jag delar helt och hållet interpellantens grundläggande inställning att det egentligen handlar om två frågor. Den ena gäller känslan runt om i landet när staten ibland förändrar, lägger ned eller flyttar verksamheter. Man kan känna sig övergiven eller känna att det bara är de stora städerna som gäller. Den andra frågan gäller de anställda i Simrishamn vid just den här myndigheten, det vill säga Skatteverket, som jag har ansvar för.

Låt mig backa tillbaka lite. Som jag var tydlig med i svaret finns det en instruktion för Skatteverket, liksom för andra myndigheter, att bedriva verksamhet på de platser där det motiveras av uppgifterna. Staten har ett ansvar att finnas runt om i hela landet. Jag har haft glädjen – även om det ibland har varit tufft – att flytta runt ganska mycket i Sverige och bo i både stora och små kommuner. Det är helt uppenbart att frågan om statens närvaro berör väldigt många.

Det är hela tiden en balansgång när verksamheter förändras. Vi vet till exempel att Skatteverket nu under ett par decennier har gått väldigt mycket mer mot digitalisering och effektivisering, vilket många medborgare uppskattar, vare sig de bor i Lycksele, Malmö eller Stockholm. Men det är också så att inte alla medborgare är fullt digitaliserade. Det är alltid en balansgång.

Herr talman! Jag tror att den förra regeringen, om den hade fått samma fråga för fem år sedan, hade svarat ungefär på samma sätt som jag: Det vore inte helt optimalt om regeringen skulle gå in och styra exakt vilka kontor som Skatteverket eller andra myndigheter ska ha på olika platser. Jag litar i väldigt stor utsträckning på att myndighetsledningen gör den sammantagna bedömningen.

Som jag sa förändras teknik och verksamhet delvis. Det gör också att myndigheter kan behöva omorganisera. I det här fallet är mitt svar nej – jag tänker inte, ska inte och får inte styra exakt var Skatteverket ska ha vartenda ett av sina kontor. Men jag delar helt och fullt bilden att det här är en fråga som är stor och viktig för väldigt många.

Som jag också sa kort i interpellationssvaret tycker jag att man ska vända på frågan om statens närvaro något. Man ska inte glömma att staten även växer på väldigt många håll i form av allt från Kriminalvården till försvaret. Verksamheter växer på vissa platser och blir mindre på andra, men min bestämda uppfattning är att statens totala närvaro inte är liten ute i landet just nu. Det gäller både myndigheter och annat.

Det finns alltså två sidor av myntet. Statens myndigheter växer och utökar verksamheten på många håll, men på andra håll drar de sig tillbaka. Det här påverkar och kostar på. Jag håller definitivt ögonen på de myndigheter jag har ansvar för i regeringen, till exempel Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten, så att de når målen och följer instruktionerna.

Men att bestämma exakt var en myndighet ska ha sina kontor är en fråga för myndighetens ledning, och jag uppfattar att det i grunden finns ganska stor samsyn kring detta i riksdagens kammare.

Herr talman! Solen skiner, en fredag i november, och vi ska få debattera flera viktiga saker.

Anna Wallentheim har frågat civilministern om han avser att vidta åtgärder för att stoppa nedläggningen av Skatteverkets kontor i Simrishamn och säkerställa att statliga arbetsplatser och service bevaras och utvecklas i hela landet, även på mindre orter och i landsbygdskommuner. Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringens förvaltningspolitik bygger på att myndigheterna i stor utsträckning själva, utifrån de mål och uppgifter för verksamheten som riksdagen och regeringen fastställer, avgör hur verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt tillgodose samhällets samlade behov. Detta innebär att det i stor utsträckning är myndigheterna som ansvarar för att besluta om sin organisation och den geografiska indelningen av sin verksamhet. Samtidigt är det viktigt att våra myndigheter finns på flera platser i Sverige, då statlig närvaro upprätthåller statsförvaltningens legitimitet och förtroende.

Skatteverket ska enligt sin instruktion bedriva verksamhet vid de platser som motiveras av dess uppgifter. Skatteverket har efter flytten av Simrishamnskontoret kvar handläggande verksamhet på 44 orter runt om i Sverige, från Malmö till Kiruna. Arbetet med lokalförsörjning är en viktig förutsättning för att kunna skapa en effektiv och ändamålsenlig verksamhet. Det är anledningen till att Skatteverket flyttar sin verksamhet från Simrishamn till Malmö.

Det är myndighetens ledning som är bäst skickad att avgöra hur organisationen ska utformas och var den geografiskt ska placeras för att skapa en effektiv och ändamålsenlig verksamhet.

Jag har stor respekt för att individer och lokalsamhällen påverkas av avvecklingsbeslut. Samtidigt är det viktigt att framhålla att enskilda kontorsavvecklingar inte ger hela bilden av utvecklingen för den statliga närvaron i landet. Det stämmer att det sker avvecklingar och neddragningar av statliga verksamheter i landet, men staten växer och etablerar sig i andra avseenden till följd av regeringens satsningar inom andra områden.

Regeringen följer fördelningen av de statliga arbetstillfällena i landet och bedömer att det finns goda förutsättningar att göra bedömningar och avvägningar när lokaliseringsfrågor aktualiseras.

Fru talman! Detta är en viktig fråga. Den väcker många känslor. Det är kanske inte främst en partifråga – den går över många partigränser, tror jag. Dessutom ser den olika ut i olika delar av Sverige, som är avlångt och stort.

Jag har stor respekt för argumenten. Det ska jag säga tydligt. Jag ägnar mig inte åt slöseri. Det vore det sämsta man kan göra. Jag har ordning och reda i statens finanser, och jag har höjt kraven på de statliga bolagen på ett sätt som få andra regeringar har gjort, med krav på avkastning och en väldigt tydlig ägarpolicy. Sedan har vi många dimensioner att ta hänsyn till, och då ska man veta vad man gör innan man fattar ett beslut, för det kan stå oss dyrt om vi fattar fel beslut i dag.

Tack för debatten och trevlig helg!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig tacka Sofia Amloh för påminnelsen om Skavsta. Jag tror att den påminnelsen också gläder många. Jag tackar också interpellanten för omsorgen om bolaget Swedavias ekonomi. Det är inte alltid ledamöter i Sveriges riksdag funderar på de statliga bolagens ekonomi.

Som en liten parentes, ett tillägg, kan jag säga att alla vi skattebetalare som bor här tillsammans äger ungefär 40 bolag med ett värde på omkring 870 miljarder kronor. Det är den största bolagsportföljen i Sverige. Den skapar många värden och fyller många andra viktiga samhällsfunktioner.

En sak är säker när det gäller Swedavia, ekonomin och också kostnaden för framtiden: Om man fattar beslut för snabbt finns det en risk för väldigt mycket större kostnader framöver – både ekonomiska kostnader och andra samhälleliga kostnader. Därför ska man fatta ett välgrundat beslut.

Det har hänt mycket i omvärlden de senaste fem åren. Det har hänt mycket med resandet. Som många av oss redan har varit inne på – interpellanten, ledamöterna och jag själv – vet vi också att omvärldsläget har förändrats. Det är en annan tid.

Här låter det som om Bromma flygplats inte används till någonting alls. I dag fyller den en väldigt viktig funktion för till exempel samhällsnyttiga transporter som polis-, ambulans- och affärsflyg. Med Bromma säkerställs också ett luftrum över och omkring Stockholm. Det ska man inte underskatta i dessa tider. Dessa verksamheter är inte helt enkla. De bedöms som ganska svåra att flytta och går kanske inte alls att hantera på Arlanda. Men detta är en fråga som utredaren nu får titta på.

Att vi tillsätter en utredning har att göra med alla de dimensioner som jag har nämnt, där saker har förändrats på bara några år. Innan man fattar beslut om Brommas framtid, oavsett vilket beslut det blir, behöver alla de dimensioner som jag har nämnt belysas. Jag vill bara understryka det.

Fru talman! Tack till interpellanten och andra debattörer här i kammaren!

Det här är en viktig fråga. Jag vet att Bromma flygplats vara eller inte vara och hur den ska användas har varit ett hett diskussionsämne under väldigt många år. Det är naturligt.

Det har pratats här om politiskt ansvar. Jag skulle vilja säga, fru talman, att det är precis det som regeringen tar. Några av er känner mig och vet att jag ofta tycker att saker ska gå betydligt fortare än de gör. Men ibland är det bra att saker tar tid – som här, av den enkla anledningen att detta är en fråga med väldigt många olika dimensioner.

Bara det som hänt de senaste fem sex åren efter pandemin med hur transporter och flygningar och hur människor färdas med flyg har förändrats är en väldigt viktig förutsättning som påverkar Swedavia i allra högsta grad. Där är jag också ansvarig ägarminister.

En annan fråga är det säkerhetspolitiska läget. Man kan läsa i tidningen i går och i dag om de drönare vi nu ser på olika flygplatser. Det är en ny dimension av säkerhetspolitik i att ha en flygplats i en huvudstad. Vi är dessutom medlemmar i Nato. Det påverkar också till en del vad som ska hända med landets flygplatser.

Vad försöker jag då säga? Är det att jag försöker maska för att det här ska gå långsamt? Nej, självklart måste frågan om Brommas framtid få ett svar. Men det svaret ska fattas när vi har alla dimensioner och kan veta hur Bromma flygplats ska användas i det läge jag nämnt.

Under tiden, fru talman, kan jag nämna att jag förstår diskussionen om att den står och kostar pengar. Det här handlar ju också om Swedavia, som fram till pandemins utbrott hade en väldigt positiv utveckling och lönsamhet. Sedan fick självklart Swedavia, flygbolag och andra stora problem under pandemin med minst sagt sämre lönsamhet. Nu ser vi dock på omsättningen och lönsamheten i Swedavia att de sakta men säkert utvecklas i positiv riktning när flyget återhämtar sig.

Det här är alltså en viktig fråga, och jag förstår interpellantens och debattörernas argument. Men det är också en fråga med väldigt många dimensioner, och man ska då inte hasta. Alla perspektiv som har nämnts här är absolut perspektiv att ta med sig in i den diskussionen, men som regering måste man också ta med den säkerhetspolitiska bedömningen.

Som Edward Riedl var inne på: Om man går för fort fram – vi leker med tanken att det blir precis som interpellanten vill och den här flygplatsen snart stängs – och man väl har börjat bygga kan man aldrig dra tillbaka det beslutet. Man måste alltså verkligen veta vad man gör. Det här har många dimensioner, och det tror jag att man ska ha respekt för.

Fru talman! Kadir Kasirga har frågat infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson två frågor. Den första är om ministern och regeringen avser att agera för att förhindra att andra statliga flygplatser finansierar Bromma flygplats underskott och när ministern anser att Bromma ska kunna bära sina egna kostnader. Den andra frågan är om ministern avser att, inom sitt ansvarsområde, verka för en översyn av Swedavias avtal om markarrende med Stockholms stad för att säkerställa en effektiv användning av statliga medel.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara interpellationen.

Bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, däribland aktiebolagslagen (2005:551). I aktiebolagslagen finns en uppdelning av ansvar mellan ägare, styrelse och ledning. Det är bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet.

Swedavia AB är ett statligt helägt bolag som driver och utvecklar de tio flygplatserna i det nationella basutbudet. För att ändra vilka flygplatser som ingår i det nationella basutbudet krävs riksdagens godkännande.

Frågor rörande de enskilda flygplatsernas verksamhet, ekonomi och trafikutveckling är operativa frågor för Swedavias styrelse och ledning att hantera. Detta gäller även frågor om markarrenden och andra avtal som Swedavia ingått för att bedriva bolagets verksamhet.

Regeringen följer upp Swedavias ekonomiska utveckling och måluppfyllelse genom bland annat ägardialoger. Det är styrelsens och ledningens ansvar att säkerställa Swedavias långsiktiga konkurrenskraft och att bolaget sköts föredömligt inom ramen för lagstiftning och statens ägarpolicy.

Det minskande inrikesresandet med flyg har påverkat Swedavias ekonomiska förutsättningar. Därutöver har totalförsvarets behov av flygplatser ändrats med anledning av det försämrade omvärldsläget och Natointrädet. Till följd av att Bromma flygplats har tappat en majoritet av sin trafik har en mängd frågeställningar aktualiserats som är kopplade till flygplatsens funktion.

Regeringen gav därför i maj 2025 en särskild utredare i uppdrag att utreda och utvärdera såväl statens roll som ägare och förvaltare av flygplatser som det nuvarande nationella basutbudet av flygplatser (dir. 2025:55, Statens framtida roll som ägare och förvaltare av flygplatser samt Bromma flygplats funktion). Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2026.

Fru talman! Jag tackar Marcus Andersson för debatten och för hans tid i riksdagen.

Det gläder mig att många följer frågan, för den är otroligt viktig. Vi har nämnt de osynliga arbetstagarna och hur kriminaliteten göds av alla dessa pengar. Som interpellanten mycket riktigt påpekade är det också många hederliga företagare som drabbas väldigt hårt när andra är kriminella. Dessa tre perspektiv är viktiga att ha med sig, och det fortsätter vi att ha.

Jag ser fram emot kommande debatter i kammaren och önskar Marcus Andersson lycka till och trevlig helg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med hemställan. Skatteverket kommer ofta in med kloka förslag när de ser att något behöver ändras. Det kan handla om lagstiftning och annat. Regeringen har alltid en nära dialog med Skatteverket, och jag återkommer när hemställan är behandlad.

Fru talman! Jag tror att vi delar problembilden även om vi har lite olika åsikter om verktygen. Jag vill nog ändå påstå att få regeringar har lagt så mycket pengar och förändrat lagstiftningen så snabbt på detta område som denna regering. Myndigheterna har varje år fått förstärkningar till sina verksamheter och verktyg för att komma åt arbetslivskriminalitet och annan kriminalitet på ett mer träffsäkert sätt. Jag har stor respekt för att Marcus Andersson kan vilja använda något annat verktyg, och jag utesluter inget.

Låt mig säga några saker som vi ändå gör. Vi stärker myndigheternas identitetskontroller. Till exempel ska man kunna använda biometri mer och kunna spara biometriska uppgifter. Skatteverket, Tullverket och Kronofogden har fått en gemensam målbild av regeringen, helt enkelt för att de ska kunna kraftsamla mot den kriminella ekonomin. Tullverket har också fått betydligt skarpare verktyg, vilket gör det lättare för dem att bekämpa brott. Skatteverkets folkräkning gör att vi aldrig har haft en så bra bild av hur många som finns i Sverige, vilka som är här och vilka som är någon annanstans fast de säger att de är här. Att ha koll på befolkningen och vilka som utnyttjar systemen är otroligt viktigt. Tulltjänstemännen har också blivit fler, och de får nu dessutom bära vapen i tjänsten. Allt detta tillsammans gör att myndigheterna får bättre verktyg och större styrka att slå till mot den kriminella ekonomin.

Det här är en av regeringens främsta prioriteringar. Om vi ska lyckas stoppa den mycket grova kriminaliteten måste vi strypa den kriminella ekonomin och komma åt både svartarbete och annat. Vi gör mycket men kommer antagligen att behöva göra mer. Till exempel ska vi behandla hemställan från Skatteverket och återkomma till den.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Marcus Andersson för interpellationen. Den är viktig. Svartarbete har varit ett problem på svensk arbetsmarknad under lång tid, egentligen flera decennier, och har tagit sig olika uttryck.

Jag vill också säga att jag är glad att vi kunde ha den här debatten i dag eftersom jag vet att Marcus Andersson nu kommer att lämna riksdagen för den här gången, även om han kanske kommer tillbaka till riksdagen vid ett senare tillfälle. Få saker kan väl vara så viktiga att prata om en sådan dag som den här frågan!

När jag kom in på Finansdepartementet för tre år sedan var det flera saker som slog mig. En sak var att myndigheterna i Sverige, exempelvis Skatteverket, polisen och många fler, jobbar väldigt nära varandra och brinner för att ta tag i de problem som finns. De vet att de utför en viktig del av uppgiften att krossa kriminaliteten.

Det var dock många verktyg som saknades i form av lagstiftning. Därför har vi nu steg för steg arbetat med lagstiftning. Exempelvis har vi ett pågående arbete om identitetsförvaltning och har brutit mycket av sekretessen mellan myndigheter, vilket gör att de kan dela information på ett annat sätt. Hela vårt samhälle och vårt system bygger på att vi har tillit till varandra. Det är vackert, fint och bra, men det finns alldeles för många som utnyttjar detta.

Steg för steg får alltså myndigheterna och Skatteverket lagstiftningsverktyg, men de får också resurser för att kunna anställa fler människor som kan kontrollera och följa upp detta på olika sätt.

Något annat jag gjorde när jag kom in på Finansdepartementet var att säga till tjänstemännen att vi befinner oss i ett nödläge. Nödläget är att det finns en grovt kriminell verksamhet som har gått ned på djupet i och infiltrerat många verksamheter. Som interpellanten nämner förstör den konkurrensen på många marknader.

Allt drivs av pengar. Mycket av dödandet, skjutningarna och bombningarna vi har sett handlar i grund och botten om pengar, fru talman. Kan vi inte stoppa flödet av de pengarna kommer vi inte att kunna krossa den kriminaliteten. Det har därför varit en prioriterad fråga för oss i regeringen, både gentemot myndigheterna och när vi nu tar fram nya lagförslag. Det måste ske med visst tempo. Det tar tid att ta fram lagstiftning, men det måste ske med tempo eftersom det är ett nödläge.

Jag nämnde tidigare några saker som regeringen har gjort, till exempel Fskattgodkännande för bättre kontrollmöjlighet. Det har varit en viktig fråga. Att vi dessutom nu stoppar momsbedrägerier bättre än vad man kunde göra förut är också viktigt.

Vi kommer att fortsätta att arbeta och steg för steg göra allt som krävs för att strypa den kriminella ekonomin. Visst handlar det mycket om de kriminella nätverkens pengar, men det handlar också om människor som utnyttjas och far väldigt illa. Kanske dras de in i de kriminella nätverken, och på sina arbetsplatser är de osynliga för alla utom de kriminella. Detta kommer vi aldrig att tolerera. Dessa människor far illa och ska räddas ut ur detta.

Fru talman! Marcus Andersson har frågat mig hur jag tänker verka för att säkerställa att Skatteverket har rätt verktyg för att komma åt svartarbete och hur jag tänker agera för att komma åt den osunda konkurrens som svartarbete innebär.

Regeringen kraftsamlar för att strypa den kriminella ekonomin, för det är den som göder den organiserade brottsligheten. En viktig del i det arbetet är att stoppa svartarbete. Svartarbete orsakar årligen stora skattebortfall och kan innebära undermåliga arbetsförhållanden, hälsorisker och dåliga utvecklingsmöjligheter för arbetstagare. Hos företagare som använder sig av svartarbete förekommer det också ofta även andra former av arbetslivskriminalitet och regelöverträdelser.

Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att stoppa svartarbete. Skatteverket har exempelvis fått bättre möjligheter att kontrollera företag med F-skatt, och regeringen har nyligen beslutat om en lagrådsremiss med förslag som skärper myndigheternas kontroller mot momsbedrägerier. Skatteverket deltar också i en omfattande myndighetssamverkan för att bekämpa arbetslivskriminalitet, vilket är ett viktigt verktyg mot bland annat svartarbete. Inom Regeringskansliet bereds också flera förslag om förbättrade kontrollverktyg för Skatteverket, bland annat mot företag som tillhandahåller rot- och rutarbeten.

När det kommer till Riksrevisionens rapport bereds den för närvarande i Regeringskansliet, och den kommer att besvaras i närtid.

Herr talman! Tack, Boriana Åberg, för en väldigt viktig fråga! En del i den stora och grova kriminalitet som vi har upplevt i Sverige under lång tid är ju pengar. Gängen drivs av pengar. Därför har den här regeringen varit tydlig med att inte bara ha straffskärpningar och inte bara – missförstå mig inte! – satsa på det viktiga förebyggande arbetet, utan vi stryper också kranarna till de kriminella gängen.

Jag vet att en tidigare statsminister, Magdalena Andersson, ibland sa att hon vände på olika stenar. Det gör inte vi. Vi tar tag i problemen steg för steg. Vi har ändrat lagstiftningen på många områden. Vi ser till att myndigheterna kan jobba mer nära. Vi förändrar till exempel sådant som gäller att dela information. Nu i dag har vi fattat beslut om att inte låta brottsvinster och miljarder strömma mellan våra länder, även om vi har fri rörlighet i Europa. Därför har vi nu infört en skyldighet att anmäla när man för över så mycket kontanter.

Vi tar steg för steg. Det är en mängd olika saker vi gör för att stoppa kriminaliteten så att Sverige ska bli ett tryggare och säkrare land.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Men jag undrar ändå var ledamoten har varit de senaste tre åren.

Den här regeringen sänker nu matmomsen. Vi har nu under tre år i rad sänkt skatten för alla som jobbar, och vi har sänkt skatten på pension. Den här regeringen har höjt taket för bostadsbidraget. Det hade inte gjorts sedan 1997, om jag inte minns fel. Den här regeringen ser också till att förskoleavgiften blir lägre.

Den här regeringen har gjort att en tank med drivmedel – det är många som måste tanka, antingen de röstar vänster eller höger – kostar ungefär hälften av vad den kostade då Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet lämnade regeringsansvaret.

Den här regeringen tar steg för steg för att stötta just hårt arbetande människor. Vi ser till att den undersköterska som kämpar varje dag får behålla betydligt mer av sin inkomst. Nästa år får en barnfamilj med två barn 5 000 kronor mer varje månad. Detta är att stå på hushållens och människors sida.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Marie Olsson, för en mycket viktig fråga som berör enormt många!

Detta är alltså inte ett beslut som regeringen har tagit. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag själv blev väldigt förvånad när jag såg Skatteverkets beslut och tolkning för några dagar sedan.

Nu är det så i Sverige att det är myndigheter som tolkar lagstiftningen, men det är vi som stiftar lagar. Jag såg också att Skatteverket i dag eller i går gick ut och sa att man skulle skjuta på datumet då detta är tänkt att börja gälla.

Men låt mig vara tydlig. Jag blev förvånad. Jag tror att många av oss blev det. Detta är inte ett aktivt beslut från regeringens sida. Jag och vi på Finansdepartementet kommer att analysera frågan och ha kontakt och diskussion med Skatteverket för att förstå hur man har kommit fram till denna tolkning. Vi får ta det därifrån, så att säga. Men det är verkligen inte regeringen som har fattat detta beslut.

Däremot har vi fattat många beslut, som Marie Olsson också nämnde, som stärker hushållen. Det handlar om sänkta skatter, sänkta drivmedelspriser och mycket annat. Det hinner jag inte berätta om nu, men vi står även här på de hårt arbetande människornas sida som har parkering.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Jennie Wernäng och praktikanten, för den frågan! Det är en otroligt viktig fråga.

En av de viktigaste uppgifter vi, regeringen och Sverigedemokraterna, har är att se till att vända den utveckling som hade pågått under lång tid, med en brutal otrygghet och en brutal kriminalitet. När man inte längre känner sig trygg kan man inte heller vara fri.

Både i opposition och nu i regeringsställning var och är jag väldigt glad och stolt över att vi har kunnat stärka polisen med resurser. Får man inte mer pengar kan man ju inte ha fler poliser. Men vi har också sett till att polisen fått och får nya verktyg så att de kan göra sitt jobb. Förut har det varit alldeles för mycket lagstiftning som till exempel har hindrat poliserna från att dela information med andra myndigheter.

Steg för steg ger vi alltså pengar och verktyg, och poliserna blir nu fler. Om vi jämför med när vi tillträdde är det en ökning med totalt 2 937 poliser. Och det är nästan 1 900 fler uniformerade poliser i yttre tjänst. Det tar tid att utbilda poliser, men vi kommer att fortsätta göra det. Det ska finnas fler poliser i alla kommuner.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ida Drougge, för frågan! Det korta svaret är: Bra.

Det något längre svaret är att äntligen får vi nu på plats en bidragsreform med tre viktiga delar.

Den första delen är att det kommer att införas ett aktivitetskrav, det vill säga att när man har försörjningsstöd under lång tid fastän man har jobbförmåga ska man göra en motprestation. Varför det? Jo, för att det är moraliskt rätt, men också för att människor inte ska fastna i passivitet.

Den andra delen handlar om ett bidragstak, som Ida Drougge var inne på. Det finns ett moraliskt perspektiv, en moralisk dimension, i detta. Sverige har byggts rikt och har ett högt välstånd för att många har bidragit på olika sätt med den förmåga de har haft. Man har gjort sin plikt och krävt sin rätt. Så måste det fortsätta vara. Men de senaste decennierna har våra bidragssystem tyvärr inte fungerat så.

Den tredje delen handlar om att kvalificera sig in i välfärden genom arbete.

Allt detta är viktiga pusselbitar för att öka drivkrafterna att arbeta och komma in i samhället. Det är moraliskt rätt och rättvist för alla dem som varje dag går till jobbet, vare sig de är födda i Aleppo, Bjuv eller Örebro.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill välkomna Fredrik Lindstål till riksdagen. Det här är en fantastisk plats att tillbringa sin tid på, och det är ett stort förtroende.

Jag delar inte bilden som ledamoten har. Om det är någonting Sverige är så är det ett stabilt land att investera i. Sverige har en stabil ekonomi och en stabil politisk majoritet här, till exempel. I Frankrike möter jag nu min fjärde finansminister, i Tyskland den tredje. Det är politisk instabilitet runt om i hela Europa. Dessutom har vi inte ekonomisk instabilitet.

Sverige är ett land där problemet har varit att en invandring som varit brutalt stor under många år har lett till utanförskap, kriminalitet och andra problem. Sverigebilden har alltså handlat om att Sverige varit ett av de länder med flest skjutningar och bombningar per capita. Det är den bilden vi nu ändrar. Det är det vi nu gör någonting åt.

Jag delar ändå ledamotens bild av att det är viktigt hur vi pratar om den här frågan. De hårt arbetande människor jag pratar om kan vara födda i Aleppo, Haparanda eller Berlin.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Isabell Mixter för frågan.

Det är verkligen så att många regioner och kommuner har haft tuffa år på grund av den höga inflationen, där kostnaderna bara skenade på väldigt många sätt. Det var också därför regeringen var väldigt noggrann med att bekämpa inflationen – den vi ärvde var hög. Den stora prioriteringen de första åren var också just våra kommuner och regioner och alla verksamheter i vår välfärd. Den första och största budgetposten i en statsbudget är generella pengar till kommuner och regioner.

Med det sagt är arbetsmiljö en väldigt viktig fråga – för barnen, naturligtvis, men också för förskollärarna och annan personal. Här behöver vi jobba på många fronter. Vi behöver jobba med ledarskap ute i kommunerna. Vi behöver jobba med gränssättning. Vi behöver jobba med föräldrarna. Föräldrar behöver ta föräldraansvar.

Det är en stor del som inte, skulle jag ändå vilja hävda, handlar om pengar. Men det finns pengar. Man kan alltid vilja ha mer; det är uppenbart så. Men man måste också jobba med värderingsfrågor och ledarskap. Det tror jag är nyckeln i det här fallet.

Herr talman! Tack, Clara Aranda, för frågan!

Svaret är ja. Jag menar att vi definitivt måste fortsätta att göra just detta. Om vi backar tillbaka 10, 20 och 30 år ser vi att det till och med var så att nästan all forskning om olika sjukdomar gjordes på män. Det gick inte att dra samma slutsatser eftersom kvinnor och män oftast inte är exakt likadana.

Det har hänt en hel del, men det finns fortfarande mycket att göra i vården och längst ut i alla dess delar. Kunskapen måste komma ut, och man måste göras medveten om att det finns olika forskning och att man måste behandla olika personer och individer på olika sätt.

Så ja, det finns många olika tysta sjukdomar som man nu börjar lyfta upp. Jag tycker också att vi från politikens sida, på regionnivå och på nationell nivå, ska anpassa verksamheten och vården efter just individens behov.