Elisabeth Svantesson

Fru talman! Fredrik Olovsson har frågat mig hur jag säkerställer att styrningen av Vattenfall är förenlig med ägarpolicy och bolagsstyrningsmodell.

Bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, till exempel aktiebolagslagen. I aktiebolagslagen finns en uppdelning av ansvar mellan ägare, styrelse och ledning. Det är bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet.

I Tidöavtalet finns en överenskommelse om att Vattenfall AB ska styras enligt gängse principer för statens ägarstyrning. Det innebär bland annat att bolagsstämman är bolagets högsta beslutande organ där aktieägaren formellt utövar sitt inflytande. Finansministern har regeringens bemyndigande att företräda staten som aktieägare vid bolagsstämmor i Vattenfall AB. Att Vattenfall AB ska styras enligt gängse principer för statens ägarstyrning värnas i de rutiner och den ordning som gäller för bolagsförvaltningen i Regeringskansliet.

Herr talman! Avslutningsvis: Detta är en enormt viktig fråga, som jag personligen brinner för. Det är därför vi i vår budget satsar mer resurser för att hjälpa och stötta barn som är utsatta för hedersförtryck. Det är därför vi nu också reformerar flerbarnstillägget för att det inte ska bli en kvinnofälla för utrikes födda kvinnor. Varför Socialdemokraterna inte har gjort detta tidigare kan jag inte förstå.

Det är därför vi sänker skatten mest på låga och medelhöga inkomster, för att öka arbetsutbudet men också för att stötta i en tuff tid, när reallönerna har sjunkit.

Det är därför vi fortsätter med ett äldreomsorgslyft så att personalen i äldreomsorgen - många är kvinnor - får en utbildning och en bättre lön.

Och det är därför vi tar ansvar för budgeten som helhet, det vill säga ser till så att den inte är inflationsdrivande så att vi alla, inklusive kvinnor med små marginaler, har råd att handla mat till barnen eller att göra något med barnen på semestern, till exempel.

Det är några av de saker vi gör, och detta är viktigt på riktigt. Jag är glad över att kammaren och många partier tycker att detta är viktigt på riktigt. Vi har ibland lite olika verktyg för att nå dit, men för mig är egenförsörjning, bidragsreformer, skattesänkningar på låga inkomster samt att lära sig språket och få hjälp att komma ut väldigt viktiga delar i detta. Jag hoppas att fler kvinnor som under många år har lämnats utanför nu ska komma in.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack än en gång för denna debatt - en viktig sådan. Jag vill återkomma till interpellantens frågor, som denna debatt ändå handlar om. Precis som jag sa i tidigare inlägg påverkar jobbskatteavdraget män och kvinnor i samma utsträckning procentuellt sett. Sedan är det, som interpellanten är inne på, helt sant att män tjänar mer, och i kronor och ören blir det en större skattesänkning för män. Men detta är ett annat problem, som vi verkligen borde fundera på och debattera. Nu sänker vi procentuellt sett skatten mest för låg- och medelinkomsttagare, men ska vi låta bli att sänka skatten för vanligt folk för att lönerna är ojämställda? Jag ser inte detta som en lösning, men det kan man naturligtvis göra.

Vad gör vi - väldigt kort - i budgeten för kvinnor generellt? Vi sänker skatten, som jag sa - det är viktigt. Det ger ökad drivkraft att jobba. Vi förlänger det förhöjda bostadsbidraget; vi höjde det till 40 procent tidigare. Av dem som får det bidraget är 60 procent, tror jag, ensamstående mammor. Vi lägger 40 procent av reformutrymmet på välfärdens sektorer. Där jobbar både män och väldigt många kvinnor.

Man kan ha olika åsikter om huruvida detta är tillräckligt. Jag menar att det är väl avvägt. Men det finns naturligtvis mer att göra, både för att öka jämställdheten och för att vi nu ska ta Sverige genom en väldigt tuff tid.

I grund och botten är jag glad för denna debatt. Jag vill slutligen också säga en sak om kvinnors ägande: Vi ökar även anslaget till Tillväxtverket för insatser för att öka kvinnors företagande.

Det finns mycket att säga om detta. När det gäller jobbskatteavdraget tycker jag att jag har svarat på de frågor som ställts. Sedan kan man ha olika syn på och analys av om det är rätt eller fel. Men jag är, avslutningsvis, glad över att Socialdemokraterna också tycker att det är en god idé att sänka skatten för vanligt folk. Det är faktiskt något nytt och glädjande, som jag tycker är väldigt positivt.

Herr talman! Stort tack för den här debatten! Jag tackar interpellanten för en viktig fråga på ett viktigt område. Jag vill börja med att zooma ut lite, vilket flera andra talare också gjort. Jag ska sedan självklart också komma till svaret på frågan.

Min mormor Fanny föddes 1892. Min farmor Matilda föddes 1902. De föddes i en tid då kvinnor inte ens fick rösta i alla val. Enormt mycket har hänt sedan dess. Det tror jag att vi alla känner. Vi är tacksamma mot alla som gått före och breddat och berett vägen för oss som kommit efter.

Med det sagt finns det väldigt mycket kvar att göra. Mitt äldsta barnbarn Juni är tio år nu. Jag vill att hon när hon är så gammal som jag är nu också ska känna att det gått framåt. Jag vill att hon ska leva i ett mer jämställt samhälle än vad jag gör nu.

Jag vill nämna tre stora och viktiga jämställdhetsfrågor, och så kommer jag att landa i interpellantens fråga.

Den första är hedersproblematiken. Jag ska nämna den väldigt kort. Det är en av de mest akuta frågorna. Den handlar om att små flickor och pojkar, unga kvinnor och äldre ska få leva precis det liv som de vill och inte begränsas av sin man, av en farbror, av en kusin eller av en bror. Det är en av de frågor som regeringen har absolut starkast i fokus och ett stort problem som jag tror att många av oss känner. Det har inte blivit mindre med åren utan ökat på senare år. Här vet jag att alla partier vill göra mer, och det är viktigt.

Den andra frågan - nu går vi över till ekonomi - handlar om ägande. Sverige 2023: Kvinnor äger hälften så mycket som män. Det är ingenting att vara stolt över. Här finns det mycket mer att göra, alltifrån företagande till att stimulera och uppmuntra kvinnor att gå andra utbildningar och ta andra jobb. Självklart måste man också se till att lönerna blir mer jämställda. Men ägandet i sig av skog, fastigheter och annat är viktigt för kvinnors frihet och jämställdhet.

Den tredje frågan, som jag ska koppla till interpellationen, handlar om att betydligt fler kvinnor måste komma in på arbetsmarknaden och kanske i högre grad jobba mer. Vi har en stor grupp kvinnor som står utanför. De kan finnas med i arbetskraften som arbetssökande eller stå utanför. De har kommit till Sverige för 10, 20, 30 eller 40 år sedan men har inte riktigt etablerat sig på arbetsmarknaden.

Här finns det viktiga saker som den här regeringen tänker göra och också tar tag i. Nummer ett är att vi jobbar med en stor bidragsreform. Det ska alltid löna sig att jobba och kvalificera sig till välfärden. En kvinna som tar ett jobb ska ha mer i plånboken när hon gjort det. Familjen ska få behålla mer. Det är viktigt på riktigt.

Den andra delen handlar om att sänka skatter. Vi vet att sänkta skatter på låg- och medelinkomster påverkar sysselsättningen. Jobbar man med bidragssystemen och skatterna kommer det att bli mer lönsamt att arbeta, och fler kommer att göra det. Men det kommer att behövas mer. Det behövs bättre språkundervisning och mer av riktade insatser i vissa områden för att kvinnor ska "komma ut".

En annan viktig fråga, som vi också nämner i den budgetproposition jag lämnade in här för några veckor sedan, handlar om flerbarnstillägget. Det vill vi reformera. Det är en kvinnofälla som heter duga, först och främst för väldigt många som har invandrat till Sverige men också för andra.

Skatten kommer jag säkert att återkomma till i ett senare anförande. Det finns många skäl att sänka skatten. Det handlar om att stötta hushållen och se till att det blir mer lönsamt att jobba och att marginaleffekterna förändras, så att fler kvinnor som i dag inte är på arbetsmarknaden kan ta sig in där med språkstöd, utbildning och hjälp från Arbetsförmedlingen och få en egen inkomst att leva på.

(Applåder)

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag har gjort någon analys av hur jobbskatteavdraget påverkar jämställdheten och hur jag i så fall avser att agera utifrån denna.

Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Inflationen är på den högsta nivån på över 30 år och pressar hushåll hårt. Det viktigaste vi kan göra för hushållen är därför att se till att inflationen bekämpas. För att det ska lyckas krävs en återhållsam budget där utgifter vägs mot varandra. Samtidigt behöver vi stötta hushållen under en kris där många löntagare har fått en kraftig reallönesänkning. Därför ser vi nu till att sänka skatten brett, för både kvinnor och män, genom ett förstärkt jobbskatteavdrag.

Regeringen lämnade den 28 september en proposition till riksdagen om bland annat förstärkt jobbskatteavdrag. Ekonomisk jämställdhet är en central prioritering för regeringen. I propositionen finns den fördelnings- och jämställdhetsanalys som Eva Lindh efterfrågar. Där framgår att den disponibla inkomsten procentuellt sett väntas öka ungefär lika mycket för kvinnor och män till följd av förslaget. Jämställdhetsanalysen har varit ett av flera underlag i regeringens arbete med att ta fram förslaget.

Herr talman! Jag ska vara mycket kortfattad.

Jag tror att Fredrik Olovsson är en av de som sitter i riksdagens kammare - jag vill inte på något sätt förminska andra - som vet mycket väl vilket krångel det har varit under många år med avtalet mellan Portugal och Sverige. Jag ska inte lägga all skuldbörda på den tidigare regeringen utan kan bara konstatera att det har varit komplicerat. Naturligtvis ligger en stor del av detta hos Portugal, eftersom man inte gick vidare förra gången. Det var också därför den tidigare regeringen valde att säga upp avtalet.

Jag tycker att man ska ta en sak i taget. Jag har varit tydlig med att det i grund och botten behövs avtal mellan länderna. Det underlättar för både privatpersoner och företag, och det är bra för stater och staters relationer med varandra.

Låt nu beslutet fattas. Jag har varit med om konstigare saker än att vissa beslut inte fattas i parlamenten. Jag vill alltså först se att det fattas. Därefter får vi återkomma om frågan när det gäller både hur ett avtal ska se ut och vad det ska innehålla. Att stå här i en offentlig debatt och berätta vilka ingångsvärden vi har i en förhandling tror jag vore en riktigt dålig idé om ett avtal ska kunna bli bra.

Med detta tackar jag för mig i den här debatten.

Herr talman! Tack, Fredrik Olovsson, inte bara för frågan; du påpekar också att det är väl värt min ansträngning att diskutera frågorna här i kammaren men också framåt med den portugisiska regeringen.

Jag vill bara understryka att jag instämmer helt i Fredrik Olovssons bild. Att vi har skatteavtal med olika länder är otroligt viktigt. Det är viktigt för de internationella samarbetena, för konkurrenskraften, för företagen och självklart för att man ska veta vad som gäller när man bor i olika länder.

Det finns såklart vissa principer i olika avtal när man förhandlar. Det är interpellanten mycket väl medveten om genom sina både tidigare och nuvarande uppgifter. Som interpellanten sa har detta varit en lång följetong. Jag tror att det första avtalet med Portugal undertecknades någon gång i början av 2000-talet. Omförhandlingarna inleddes 2017 av den förra regeringen och ledde till slut till att avtalet sades upp.

Jag tycker kanske att Fredrik Olovsson inte ska göra det så enkelt för sig. Det lät som att det var riksdagen som tog det initiativet. Det var en enig riksdag som fattade beslutet, men det var ändå den socialdemokratiska regeringen som sa upp avtalet 2021. Och vi stod alla bakom det, på grund av orimligheterna från Portugal. Där är vi alltså helt eniga.

Det är nu många som väntar på besked, också Fredrik Olovsson. Jag ska bara kortfattat säga att vi inte vet exakt hur beslutet i det portugisiska parlamentet kommer att se ut. Mig veterligen är det inte färdigbehandlat, utan man har lagt fram ett förslag. När vi vet hur det kommer att se ut är min intention att Sverige och Portugal ska ha ett skatteavtal. När det kan ske och när de förhandlingarna kan komma igång igen är för tidigt säga. Det beror på vad det portugisiska parlamentet fattar beslut om.

De prioriteringar som Sverige och jag som finansminister har är självklart att ta ansvar för vår ekonomi och värna de principer som gäller för olika typer av skatteavtal. OECD har tydliga regelverk, både modeller och ramverk, för detta. Det tidigare avtalet med Portugal, där pensionen inte beskattades någonstans, var inte rimligt. När det gäller hur en eventuell diskussion med den portugisiska regeringen kommer att se ut och vilka principer som kommer att gälla är det jag nu har nämnt grundläggande. Men jag tänker inte förekomma vare sig det portugisiska parlamentets beslut eller en förhandling.

Herr talman! Fredrik Olovsson har frågat mig dels om jag tagit eller avser att ta kontakt med Portugals regering om ett nytt skatteavtal, dels vilken inriktning jag skulle vilja se på ett framtida skatteavtal. Frågan är ställd mot bakgrund av att Sverige 2021 sa upp sitt skatteavtal med Portugal.

Den förra regeringen sa vid ett och samma tillfälle upp skatteavtalen med Grekland och Portugal. När det gäller Grekland pågår långt gångna förhandlingar om ett nytt avtal. I fråga om Portugal är situationen något annorlunda. Som Fredrik Olovsson nämner i sin interpellation kom länderna 2019 överens om att ändra avtalet. Det handlade främst om att ändra reglerna för beskattning av pensioner så att Sverige skulle få rätt att beskatta pensioner som utbetalades från Sverige till personer bosatta i Portugal. Till skillnad från den svenska riksdagen godkände inte Portugals parlament protokollet. I det läget sa Sverige upp avtalet.

Regeringen är öppen för att förhandla ett nytt avtal med Portugal om förutsättningarna är de rätta. Jag har täta och goda kontakter med min portugisiske kollega.

Herr talman! Tack till Sofia Amloh för interpellationen! Jag tänkte fatta mig väldigt kort. Jag har fått frågan om hur jag ser att de tre olika punktskatter som interpellanten nämner kommer att påverka.

Den första är skatten på bensin och diesel. Den sänks helt enkelt för att underlätta för hushåll som har det tufft. Den förra regeringen krossade egentligen vanliga människors ekonomi med väldigt höga skatter och en rekordhög reduktionsplikt. Runt om i landet kämpar människor just nu med höga priser. Några av alla de höga priserna och kostnaderna är just de som gäller drivmedel. Det ändrar vi på. Svårare än så är det inte.

Jag kan också nämna, herr talman, att Konjunkturinstitutet häromdagen kom med en rapport som visar att en tidigare skattesänkning på drivmedel hade fullt genomslag på priset.

Den andra är skatten på snus. Men skatten på snus sänks i en skatteväxling. Nästa år gör vi det helt enkelt dyrare att köpa cigaretter och något billigare att köpa snus. Varför gör vi detta? Som jag skriver i promemorian och budgeten gör vi det för att rökning är en större hälsofara än snus. Det är något som jag har förstått att Socialdemokraterna uppenbarligen håller med om eftersom ni också sänker skatten på snus, vad jag förstår, i er budgetmotion.

Den tredje skatten, herr talman, är plastpåseskatten. Man kan säkert ha olika åsikter och diskutera länge huruvida de plastpåsar som finns på Ica, Coop eller någon annan butik - jag ska inte göra reklam för någon särskild och vi ska inte gå in på det över huvud taget - är extremt farliga för miljön. Därom finns det många åsikter, självklart också med tanke på att många nu exempelvis använder andra typer av påsar för att kasta sitt skräp. Men oavsett detta ser vi att skatten inte behövs längre. Den skapade krångel, och ingen blev lyckligare av den. Sverige ligger långt under EU:s förbrukningsmål när det gäller plastpåsar. Därför menar vi i våra fyra partier att vi inte kan rättfärdiga en skatt som egentligen bara gör det jobbigt för människor.

Sammantaget passar de här tre reformerna väl in i den övergripande politiken. Vi har pratat om budgeten totalt sett tidigare här, herr talman. Vi lägger en väl avvägd budget där vi först och främst prioriterar försvar, rättsväsen och välfärd och stöttar hushållen på olika sätt.

(Applåder)

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig hur jag avser att agera för att punktskatteförändringarna i budgetpropositionen för 2024 inte ska leda till oönskade effekter när det gäller konsumtionens påverkan på såväl hälsan som miljön och för att de inte ska få negativa effekter på skatteuppbörden eller det offentligas kostnader på lång sikt.

Regeringen bedriver en ansvarsfull finanspolitik. Som en del av detta har regeringen lagt fram en återhållsam budget för att bekämpa inflationen och gör noggranna avvägningar inför varje förslag. Så är även fallet när det gäller punktskatteförändringar. Inför varje förslag om förändring övervägs noggrant hur en justering skulle påverka skattens syfte och vilka offentligfinansiella effekter den skulle få.

När det gäller de skatteförändringar som interpellanten nämner har deras effekter redovisats på olika sätt. För skatten på snus remitterade Finansdepartementet den 16 oktober 2023 en promemoria. Den sänkta skatten på vissa bränslen behandlas i en proposition som beslutades den 19 oktober 2023. Avskaffandet av skatten på plastbärkassar ingår som ett förslag i själva budgetpropositionen. I dessa produkter finns konsekvensanalyser som innehåller bedömningar av skatteförändringarnas effekter, bland annat offentligfinansiella effekter och påverkan på hälsa och miljö. Regeringen kommer även fortsatt att redovisa sådana bedömningar i eventuella framtida förslag om skatteförändringar.

Fru talman! Man skulle verkligen kunna tro att Socialdemokraterna nu håller på att avveckla både rut och rot. Det är bra för dem som nu tittar på SVT Forum eller ser debatten efteråt att se den kritik som detta möter. Jag förstår inte varför ni inte tog bort det under åtta år i regeringsställning om det var så dåligt.

Jag skulle tro att det inte bara är moderata eller sverigedemokratiska väljare som uppskattar rut och rot. Det gör alla väljare som ser ett behov av att till exempel bygga om hemma. Det handlar om att få en möjlighet att bygga om huset eller bygga om altanen. Det gäller människor som bor i Borlänge, Bjuv, Dorotea eller i Örebro där jag bor. Det är ett bra sätt att underlätta för människor men framför allt att se till att vi skapar jobb.

Jag delar helt bilden att det finns mycket att arbeta på. Det är konstigt att Socialdemokraterna inte tog tag i de problemen under de åtta åren. Jag lovar att jag kommer att göra det. Jag vänder på alla stenar för att se till att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.

Jag ska kort vända mig till interpellanten Eva Lindh. Det talas om prioriteringar. Den budget som jag lade fram på riksdagens bord för ett antal veckor sedan, tiden går fort, är en väl avvägd budget i en svår tid.

Vad är det som är svårt? Just nu är det svårt att vi har en väldigt hög inflation. Den är tack och lov på väg ned. Men man kan inte ta för givet att den kommer att vara låg. Den kommer inte ned av sig själv. Samtidigt har vi lågkonjunktur.

Det är ett svårt läge. Då lägger vi fram en väl avvägd budget som är neutral tekniskt sett, det vill säga att den inte driver på efterfrågan och på det sättet driver på inflationen. Det är i bemärkelsen att Riksbanken ska behöva höja räntan på grund av det vi gör i finanspolitiken.

Sedan kan man ha olika prioriteringar. Vi lägger 40 procent av vårt reformutrymme på välfärdens olika verksamheter. Vi sänker också skatten för vanliga människor som har drabbats hårt av just en reallönesänkning under en tid med hög inflation.

Många kämpar och går till jobbet varje dag. Det gäller vare sig de jobbar som undersköterska eller som lärare. De kan också jobba som industriarbetare på Meritor, där jag var häromdagen. För dem har värdet av lönen minskat.

Därför är det viktigt och riktigt att sänka skatten för dem som går till jobbet varje dag. Både garantipensionärer och de med försörjningsstöd har fått en kompensation för inflationen. Det är också en bra strukturell politik att sänka skatt på jobb. Men den debatten ska jag inte ta här.

Fru talman! Jag går tillbaka till interpellationen. Rut och rot har använts av många partier som ett sätt att hålla uppe sysselsättningen. Är detta det enda sättet? Absolut inte. Men som jag sa är det ett tufft läge. Hela sektorn väntar i grund och botten på att konjunkturen ska vända och inflationen ska komma ned.

Vi gör olika saker. Vi separerar och höjer taket, vilket vi nu debatterar. Vi har planeringsstimulanser till kommuner för att kunna underlätta för småhus. I år har man avdrag och stöd för energieffektivisering i småhus.

Kommer det att rädda branschen? Nej, det kommer ingenting av det vi gör tillsammans att kunna göra i den bemärkelsen att det i morgon kommer att vända helt. Det är en tuff tid med en hög inflation. Den måste komma ned.

Vi gör det vi kan för att stötta sektorn. Jag vet att sektorn vill ha mycket mer. Det gäller till exempel regelförenklingar. Väldigt mycket av det som är hinder just nu för bostadsbyggande strukturellt och lite långsiktigt handlar inte om pengar. Det handlar om regler. Det arbetar exempelvis regeringen och allra främst statsrådet Andreas Carlson med dagligen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för interpellationen.

Låt mig börja med att säga det som vi vet. Vi befinner oss i ett väldigt tufft ekonomiskt läge. Det är ekonomisk vinter. Vi har hög inflation - högre än vad vi har haft på flera decennier. Lågkonjunkturen är här.

Detta är såklart föranlett av flera saker. Vad som nu händer på bostadsmarknaden, som har drabbats värre än många andra marknader, är att höga finansieringskostnader, höga produktionskostnader och låg efterfrågan har inneburit en tvärbromsning i denna sektor. Det bästa alla vi i denna kammare kan göra på detta område är självklart att se till att dämpa inflationen och att räntorna går ned, så att man har kalkyler som är hållbara och så att man kan bygga.

I detta läge väljer regeringen att stötta sektorn med ett förstärkt rotavdrag. Anledningen till att vi separerar är att det ena inte ska undantränga det andra; svårare än så är det inte. Detta är tillfälligt och gäller i ett år. Precis som jag sa kan detta rädda - och kommer att rädda - en del jobb i sektorn. Denna bransch har dock otroligt stora utmaningar just nu, och det som krävs är naturligtvis att efterfrågan vänder.

Fru talman! Man skulle kunna tro att socialdemokraterna här i kammaren är emot rot och rut och att de vill begränsa eller avskaffa dessa avdrag. Så är dock inte fallet - det vet jag sedan tidigare. Detta är en lite förvånande debatt och diskussion. Jag vet inte om de socialdemokratiska ledamöterna går hem till folk och ser exakt vilken typ av bänkskiva de väljer att lägga in i köket; jag vet inte om det är detta de menar.

Min poäng är att jag ser ett stort stöd här i kammaren för både rut och rot, och det är bra. Att vi tillfälligt höjer taket för att rädda jobb i en sektor som är hårt drabbad kan man ha olika åsikter om. Jag tror att det är rätt.

När det gäller interpellationen - för detta handlar egentligen om jobben utomlands och om att göra avdrag - ska man veta att en halv procent av alla avdrag görs utomlands. Tycker jag att det är bra? Nej - jag tycker att de borde vara i Sverige. Men som interpellanten och - tror jag - alla andra debattörer i denna kammare vet kan man inte särskilja detta. Finland gjorde det, men sedan fick de ändra tillbaka lagstiftningen. De fick slag på fingrarna från kommissionen eftersom vi har fri rörlighet för varor och tjänster.

Är detta ett stort problem? Det skulle vara ett stort problem om det var stora summor gick ut, men så är det ju inte. Jag håller helt med interpellanten Eva Lindh - självklart vill jag att alla dessa pengar ska stanna här. Men eftersom det inte går att särskilja är det precis så det är.

Det kan ju hända att ni har andra kontakter än vad jag har. Jag möter dock kommissionärerna ofta, och vad jag förstår ligger detta fast. Finland har som sagt gått tillbaka.

Fru talman! Detta är en tuff tid. Man kan ha olika åsikter om vad som behöver göras i bostadssektorn och på andra områden. I år har vi till exempel ett energieffektiviseringsavdrag för småhus. Nästa år gör vi andra saker för att få igång byggandet i Sverige.

Jag tror att det här är åtgärder som fungerar. Vi vet att Socialdemokraterna tidigare har hållit fast vid sin favoritreform, det vill säga investeringsstöd, och de verkar hålla fast vid den även nu. Detta är ett otroligt dyrt sätt att se till att det byggs hus. Vi vet också från utvärderingar att det mesta av dessa pengar går rakt ned i byggherrarnas fickor. Jag tror inte att det är en bättre väg att gå.

Detta är ett av många sätt att stötta hushåll och företag i en svår tid, men det handlar framför allt om att rädda jobb i den här sektorn. Kommer det att rädda alla jobb? Absolut inte. Vi går en ganska tuff vinter till mötes, både ekonomiskt och bokstavligt talat. Regeringen kommer dock att göra vad den kan, och jag är övertygad om att alla andra i kammaren kommer att göra vad de kan.

(Applåder)

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vilka effekter jag räknar med att höjningen av rut och rot kommer att få i och utanför Sverige. Frågan är ställd mot bakgrund av att regeringen i budgetpropositionen för 2024 har aviserat att taket för rotavdraget tillfälligt bör höjas och att rot- och rutavdraget tillfälligt bör få separata tak.

Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Inflationen är den högsta på över 30 år och träffar företag hårt. Tillväxten utvecklas i svag takt, och Sverige går in i en lågkonjunktur med hög arbetslöshet i jämförelse med andra europeiska länder. Detta drabbar inte minst byggsektorn, som möter ökade priser och minskad efterfrågan.

För att temporärt främja sysselsättningen i byggsektorn kommer regeringen därför att föreslå att taket för rotavdraget tillfälligt höjs nästa år. Regeringen kommer också att föreslå att rot- och rutavdraget ska ha separata tak under 2024, vilket innebär att rotavdraget inte begränsas av att någon har köpt rutarbete. Åtgärden förväntas öka efterfrågan på rotarbete under en tid då efterfrågan på övriga bygg- och anläggningsarbeten minskar. På så sätt kan produktionen och sysselsättningen i byggsektorn till viss del upprätthållas.

Syftet med den tillfälliga höjningen av taket för rotavdraget är att skapa arbete i Sverige, inte utomlands. Av EU-rättsliga skäl är det dock inte möjligt att begränsa bestämmelserna till att endast omfatta tjänster som utförs i Sverige. Dock utgör värdet av rot- och rutarbete utanför Sverige en ytterst liten del av de totala rot- och rutavdragen. Åtgärden bedöms därför få en försumbar effekt utanför Sverige.

Fru talman! Jag tackar för denna debatt. Jag tycker att jag har svarat på frågan i alla inlägg.

Låt mig vara väldigt tydlig. I går kunde vi se alla fyra oppositionspartiers budgetmotioner, det vill säga svaren på den budget som jag har lagt fram här i riksdagen.

Jag kan konstatera några saker. Nummer ett är att Magdalena Andersson inte har något regeringsalternativ. Det spretar oändligt. Och två av de partier som hon tänker samarbeta med, nämligen Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är de mest inflationsdrivande partier man kan ha i sitt kompisgäng, så att säga. Låt oss säga att ni skulle förhandla ihop er och få majoritet - Gud förbjude. Det kommer ni inte att få. Men då skulle det betyda att den funktionsnedsatta skulle möta hög inflation under många år framöver, och de pengar som man har skulle bli ännu mindre värda. Det vill jag ändå återkomma till.

Samtidigt är det så att detta indexeras upp. Men det kommer att vara väldigt tufft för många framöver om inflationen fortsätter att stiga. Så är det.

Vi har en budget som ligger på riksdagens bord, som stöttar dem som har det tuffast, som ser till att fler som jobbar i dag - undersköterskan och busschauffören - får något slags stöttning i denna tid. De har nämligen tagit en väldigt tuff smäll. Vi sänker skatten brett för alla som jobbar och som har jobbat.

Jag återkommer till att det är en väl avvägd budget. Vi kommer att ta oss igenom detta tillsammans. Det är tufft nu, men jag är helt övertygad om att vi kommer att komma igenom det på ett sätt så att vi faktiskt ser ljusningen. Ju fortare inflationen sjunker, desto snabbare kommer vi att komma tillbaka i konjunkturen. Och det kommer att gynna alla, särskilt den som har en funktionsnedsättning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nu handlar ju inte den här debatten om resurser till välfärden i allmänhet. Men jag kan konstatera att de 1 300 miljarder som kommuner och regioner har som inkomst varje år är mycket pengar. Nästa år blir dock tufft på grund av en inflationspuckel. Därför är det bra och klokt att fyra partier har enats om att lägga 16 miljarder till detta. Det kommer att täcka en stor del av det underskott som man beräknas ha. Men vi vet också att det kommer att vara tufft, och staten kan inte kompensera för allt.

Låt mig återgå till interpellationen, fru talman, och vad den handlar om. Först ska jag bara säga något väldigt kort. Det kan låta i diskussionen som att det är väldigt stor skillnad i skatt mellan den som arbetar och den som har sjuk- och aktivitetsersättning. Men på en nivå på 12 000 handlar det om 100 kronor i månaden. Det kan man tycka är orimligt eller inte - det är upp till lyssnaren och tittaren och, såklart, den som läser protokollet efteråt att avgöra.

Men varför gör vi i regeringen och samarbetspartierna det vi gör? Det är ganska enkelt. Det är som jag sa. Nummer ett är att vanliga hårt arbetande människor har fått en rejäl reallönesänkning - inflationen har gjort alla fattigare. Men de kompenseras inte på något sätt. Därför är det riktigt att sänka skatten. Även om Linus Sköld nu gärna vill få det att framstå som att det bara är vi som sänker skatten kan jag med glädje konstatera att även socialdemokrater sänker skatten - 8 miljarder för människor som jobbar. Det tycker jag i grunden är bra. Jag välkomnar att ni också tycker att det är bra, även om det inte låter så på Linus Sköld.

Varför tycker jag att detta är riktigt och viktigt? Jag rekommenderar alla tre i debatten att läsa lite utvärderingar som olika institut har gjort om vad det har betytt att vi har sänkt skatten brett för människor som arbetar. Det har alltså ökat sysselsättningen kraftfullt i detta land, vilket också har genererat resurser till välfärd och skyddssystem.

Det vi såg 2006 var en urholkning, där väldigt många människor som hade arbetsförmåga inte gick till jobbet. Vi gjorde en skärpning när det gällde både olika ersättningssystem och skatt. Detta har drivit på och utvecklat Sverige positivt. Sysselsättningen är väldigt hög.

Därför är detta rätt och riktigt. Ur ett inflationsperspektiv är det helt rätt och riktigt att vi gör en bred skattesänkning för människor som jobbar och som har jobbat. Men det är också rätt och riktigt ur ett strukturellt perspektiv, eftersom vi vet att fler måste jobba - fler måste komma i arbete - för att man ska kunna bygga välstånd och välfärd starkt framåt.

På samma tema handlar regeringens politik för att stärka arbetslinjen om flera olika saker. Det handlar naturligtvis om skatt - det är en del. Men det handlar också om, som jag var inne på tidigare, att se över bidragssystemen så att de i sin helhet uppmuntrar till arbete. Det gäller särskilt människor som har invandrat hit och som i dag kan ha rätt höga nivåer på ersättningar och som inte arbetar på grund av till exempel att de har många barn. Flerbarnstillägg och annat ser vi nu över för att öka drivkrafterna så att särskilt mammor som är födda i andra länder också ska komma ut på arbetsmarknaden.

Detta tillsammans med yrkeshögskola, yrkesutbildningar, förstärkning av svenska språket och fokus på rätt insatser på Arbetsförmedlingen stärker arbetslinjen och gör att fler kommer att kunna arbeta.

Sedan är det just nu en väldigt tuff situation. Vi befinner oss i en inflationsmiljö. Vi befinner oss i en lågkonjunktur. Vi kan ta oss igenom detta tillsammans om vi inte eldar på inflationen utan stöttar människor under tiden. Det kommer att vara tufft för många. Det är tufft för många. Men vi kommer också tillsammans att ta oss igenom den här tiden. Det är jag fullt förvissad om.

För att stärka framtidens välfärd och framtidens välstånd jobbar regeringen med en ansvarsfull politik som gör att vi också ska ta oss ur situationen med hög inflation så snabbt som möjligt.

Fru talman! Jag vill tacka för debatten och tacka interpellanten för denna interpellation, en mycket viktig sådan.

Vi befinner oss, som redan har nämnts, i en väldigt speciell tid. Sverige pressas från många håll. Vi pressas säkerhetspolitiskt. Vi har krig i vårt närområde som vi också är involverade i genom att vi stöttar Ukraina; vi gav senast i dag besked om ytterligare paket. Vi ser till att öka trycket vad gäller inrikes säkerhet med stöd till polis och rättsväsen. Även Försvarsmakten byggs upp fortsättningsvis.

Men ekonomin pressas också, minst sagt. För första gången på 30 år har Sverige tillsammans med andra länder upplevt en skyhög inflation. Och inte nog med det - vi gör det samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur. Allt detta pressar Sverige, svenska hushåll och företag och välfärden.

Det är därför den budget jag lämnade här på riksdagens bord den 20 september är en väl avvägd budget för detta läge. Den kommer inte att öka inflationen eller vara ansvarslös, tvärtom. Den kommer att se till att de viktiga kärnuppgifterna prioriteras samtidigt som vi stöttar hushåll i en väldigt svår tid.

Vi stöttar hushåll på olika sätt. Det handlar om drivmedelsskatter och sänkt skatt brett för alla som arbetar. Och vi riktar särskilt stöd till dem som har det allra tuffast, nämligen barnfamiljer med bostadsbidrag. Vi vet att de har de allra minsta marginalerna.

Men det allra viktigaste som jag och regeringen kan göra är att se till att inflationen dämpas. Det är därför det är viktigt att inte göra som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som är Socialdemokraternas närmaste allierade, vill och se till att staten skulle gå med flera hundra miljarder i underskott de närmaste åren. Det vore att kasta bensin på inflationsbrasan och skulle drabba människor ytterligare.

Att sänka skatten för människor som arbetar och har arbetat, det vill säga pensionärer, tycker jag i grunden är väldigt bra av flera skäl; jag ska återkomma till detta.

Många av de ersättningar som vi har indexeras upp med inflationen, som jag också nämner i svaret - det vill säga att man kompenseras. Garantipensionärer fick 850 kronor mer i månaden i år och kommer att fortsätta få det nästa år. Även nivåerna för sjuk- och aktivitetsersättning indexeras upp. Detta betyder inte att nivån är hög, tvärtom. Det är en tuff situation att leva på sjuk- eller aktivitetsersättning, men man kompenseras för inflationen.

Undersköterskan och busschauffören gör inte det. De har sett hur hela den fantastiska reallöneökning som vi har haft under tio år har sjunkit tillbaka, och det innebär att man faktiskt har fått en reallönesänkning. Just därför är det rätt att sänka skatten för alla som jobbar, och det är också rimligt att göra det. Det stärker också arbetslinjen, för inflationen har urholkat arbetslinjen och gjort skillnaden mellan att jobba och inte jobba mindre.

Låt mig bara kommentera det som har sagts flera gånger om att sänka och skärpa bidrag. Man ska se detta i sitt sammanhang. Om interpellanten verkligen har lyssnat på hela pressträffen vet hon att Moderaterna, till skillnad från Socialdemokraterna, ser ett problem när det för många familjer runt om landet inte lönar sig att en förälder går till jobbet om båda är arbetslösa. Det handlar ofta om invandrade personer som får olika typer av bidrag. Vart för sig är bidragen inte alltid särskilt höga, men summan kan ändå bli hög om personen har många barn. Jag har träffat socialchefer runt om i landet som vittnar om att det är svårt att jobba med denna grupp om det inte finns drivkrafter för dem att gå till jobb. Det är detta som det handlar om.

Att sänka skatten särskilt på låg- och medelinkomster och se till att man inte kan stapla bidrag till en sådan nivå att det inte lönar sig att gå till jobbet är en viktig del i arbetslinjen. Jag skäms inte att sänka skatten för den som jobbar. Det kommer vi att fortsätta att göra när vi kan, för det ska alltid löna sig att arbeta.

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig hur jag avser att agera för att jobbskatteavdraget i nästa års budget inte ska missgynna ekonomiskt utsatta grupper som till exempel sjukskrivna och arbetslösa.

Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Inflationen är på den högsta nivån på över 30 år och pressar hushåll hårt. Det viktigaste vi kan göra för hushåll är därför att se till att inflationen bekämpas. För att det ska lyckas krävs en återhållsam budget där utgifter vägs mot varandra och där vi inte kastar bensin på inflationsbrasan. Det är precis en sådan budget som regeringen lade på riksdagens bord den 20 september.

Samtidigt behöver vi stötta hushåll genom krisen. Många som får bidrag och transfereringar har helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen medan löntagarna har fått en kraftig reallönesänkning. Exempelvis räknas sjuk- och aktivitetsersättningen upp med inflationen. Därför ser vi nu till att sänka skatten brett genom ett förstärkt jobbskatteavdrag. Det är också en strukturellt riktig åtgärd - för att fler ska kunna lämna bidragsberoende och försörja sig själva krävs bättre drivkrafter. Det ska alltid löna sig att arbeta. I budgeteten fokuserar vi därför våra skattesänkningar på dem som jobbar och dem som har jobbat.

Men vi stöttar också hushåll där en eller flera personer inte arbetar. Vi förlänger det förstärkta bostadsbidraget, som innebär att familjer kan få upp till 2 100 kronor mer i månaden i extra bidrag. Vi sänker drivmedelsskatterna med över 5 miljarder kronor. Och det allra viktigaste - jag kan inte betona det nog - är att vi fortsätter bekämpa inflationen.

Fru talman! Jag tackar återigen för den här debatten. Det är en debatt som pågår här men också på andra sätt, utanför kammaren.

Svenska staten äger LKAB, och LKAB är den största ägaren med 10,5 procent av aktierna. Tvåa är den finländska staten. Det är alltså i det här fallet två stater som tillsammans har ett indirekt ägande i SSAB. Men jag har förtroende för att LKAB och dess styrelse och ledning gör det som svenska folket förväntar sig, nämligen ser till att man har avkastning och en långsiktig strategi och att man hanterar alla olika typer av både investeringar och affärer på ett helt rätt och korrekt sätt. Jag ser eller hör absolut inga tendenser till något annat.

Mitt förtroende för LKAB är starkt, och det är de som fattar de operativa besluten. Med LKAB och andra bolag tror jag att vi kommer att få se en fantastisk utveckling i den norra delen av Sverige. Framför allt om vi ser till att få fart på elproduktionen och en del infrastruktur - bland annat måste Malmbanan fungera bättre - tror jag att det här kommer att gå alldeles lysande. Tack för interpellationen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! I grund och botten är det här ett bolag som vi som ägare - staten med riksdagen - ställer väldigt tydliga avkastningskrav på. Vi är tydliga med vad vi vill och med vad de ska skapa för värde. Det är ägarens uppgift att tillsammans med riksdagen sätta ut riktningen för bolaget. I våra ägardialoger diskuterar vi naturligtvis hur avkastningen och de framtida investeringarna ser ut, för att få information och se hur bolaget tänker.

Det är helt enkelt ägarens huvuduppgift att se till att bolaget kan fortsätta utvecklas på bästa sätt, göra sin del och bidra till omställning och skapa väldigt mycket nytta och värde för hela svenska folket. Än en gång - det är där jag lägger fokus.

Elisabeth Thand Ringqvist nämnde ordet oreda. Jag vet inte om hon tycker att LKAB skapar oreda. Jag kan vara väldigt tydlig med att min uppgift som ansvarig ägarminister är att om jag skulle se problem med det här bolaget eller andra bolag, om de agerar otillbörligt eller i strid med gällande konkurrenslagstiftning, är det självklart att reagera. Men med LKAB:s begränsade ägarandel i det här bolaget är det varken eller; det är inte det som vi och jag ser.

I grund och botten ser jag väldigt många utmaningar liksom väldigt många möjligheter kring det som nu sker i Norrland, speciellt kanske i Västerbotten och Norrbotten, för LKAB och många andra bolag som är en del av detta. Det vi lägger kraft på just nu som regering är att se till att tillstånd kommer på plats, att det finns el och att det finns möjligheter för de här bolagen att blomstra, oavsett om det är staten som äger dem eller inte.

Återigen: Min kraft lägger jag på detta, och jag som ägarminister eller regeringen över huvud taget ska inte vara inne i de operativa frågorna. LKAB har fattat det här beslutet. Som jag sa och som också Elisabeth Thand Ringqvist var inne på har ägandet varierat över tid. Nu är det 10,5 procent. Det är ett strategiskt beslut, som man säger. Jag kanske inte delar bilden att det är ett helt avgörande ägande. Men det är ett strategiskt ägande, och det är någonting som styrelsen har fattat beslut om.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för interpellationen.

LKAB är ett stort bolag som jag tror att väldigt många svenskar känner stolthet över. Vi äger det ju tillsammans. Det är inte bara ett statligt bolag, utan vårt gemensamma. Det är också ett bolag som ligger i framkant på många sätt vad gäller omställning.

Som jag var inne på i mitt svar är det inte min uppgift som ägarminister och ansvarig minister för bolaget att vara inne i de operativa frågorna. Frågan om ägandet i SSAB är uppenbarligen ett strategiskt affärsbeslut, som interpellanten också nämnde, och då blir det något märkligt om jag som ägarrepresentant från statens sida ska recensera eller ge order om vad bolaget ska göra eller inte göra.

Hur stort ägandet ska vara är ett beslut som styrelsen och bolaget äger. Precis som interpellanten säger har det varierat över tid, och nu har man ett ägande på 10,5 procent. Det finns ganska många andra ägare. Finländska staten finns med på ett hörn.

Det jag vill lägga min kraft på är det som nu sker i Norrbotten och övriga Sverige. Vi ska underlätta för bolag, såväl statliga som helt privatägda eller både och, genom att lösa tillståndsfrågorna, infrastrukturfrågorna i norr och elförsörjningen. De frågorna lägger jag och hela regeringen ned tid och kraft på för att det faktiskt ska vara möjligt att fortsätta utveckla alla bolag här uppe som gör så mycket för omställningen. Det är alltså det jag lägger kraft och energi på.

Jag har full respekt för att man kan ha många synpunkter på vad staten ska äga, generellt, eller vad bolag ska vara med och äga. Men som ägarminister ska jag inte lägga mig i de operativa frågorna, och det gör jag inte.