Elisabeth Svantesson

Fru talman! Jag är ofta självkritisk när jag upptäcker, vilket jag gör ibland, att jag har fel. Det händer då och då. Men just när det gäller inflationsbekämpningen och det vi nu gör i svensk ekonomi menar jag att regeringen har agerat rätt.

Låt mig nämna ett par saker:

För det första spelar det roll att vi samtalade med till exempel matjättarna. Vi såg en brytning då. Just nu är det inte matpriserna som driver inflation. Det är tjänstepriser. Just nu är det till exempel hotellen eller veterinärkostnader och lite annat som driver upp inflationen. Jag följer detta oerhört noggrant nu. Detta är en del av inflationen.

Den andra delen av inflationen handlar om att vi har en svag krona. Vi har haft det under en lång tid, trendmässigt sedan 2013, men särskilt nu när det är en ekonomisk osäkerhet. Vi har en liten ekonomi och en liten valuta. Då ser vi också att vi importerar en del av inflationen, vilket är oerhört problematiskt. Det är därför som vi måste fortsätta med den politik som handlar om att vara återhållsam samtidigt - här vill jag svara vad gäller fördelningsfrågan - som vi stöttar hushåll.

Det här året, 2023, har 40 miljarder kronor gått tillbaka till hushållen - genom elstöd men också genom drivmedelsskattesänkningar och andra typer av stöd. Det är 40 miljarder. Trots att vi har lagt fram en återhållsam och neutral budget i den bemärkelsen är det stora stöd.

För det andra har Sverige till skillnad från många andra OECD-länder ersättningssystem som indexeras rätt ordentligt. De följer helt enkelt inflationen. Det betyder att den som har försörjningsstöd eller garantipension faktiskt i hög utsträckning kompenseras för inflationen. Den som är undersköterska eller den som jobbar som byggnadsarbetare kompenseras inte på det sättet utan har tvärtom nu sett reallönen gå ned ordentligt. Det är också därför som vi sänker skatten nästa år.

Jag menar att det finns en rätt gedigen fördelningstanke i våra indexeringssystem som vi kanske inte har tänkt på så mycket förrän inflationen blev väldigt hög.

Är det något som regeringen inte är så är det passiv. Detta är en fråga som jag har jobbat med från morgon till kväll, 24:7, sedan jag fick det här jobbet. Och jag är oerhört beslutsam när det gäller att vi ska vända utvecklingen.

Vi ser nu att inflationen går ned och goda tecken på detta. Jag kommer att fortsätta att följa frågan. Det är alldeles självklart. Dessvärre ser vi också nu att den globala efterfrågan börjar dämpas. Vi är i en lågkonjunktur som riskerar att bli djupare.

Konjunkturinstitutet bedömer i sin prognos, som kom bara för några månader sedan, att vinstandelen av den anledningen kommer att sjunka både i år och nästa år, det vill säga att inflationen kommer att fortsätta att sjunka.

Men det sker inte per automatik. Det sker genom aktiv politik. Det sker genom att alla tar sitt ansvar. Mikael Damberg kan vara lugn. Jag kommer att följa utvecklingen. Men jag kommer också att agera som jag har gjort hittills i politik och med pengar.

Fru talman! Tack, Mikael Damberg, för en viktig fråga som rymmer mycket! Jag konstaterar just nu att det är många som har en klump i magen. Det närmar sig jul, och för många är det oerhört tufft när de ska se över sin ekonomi. Hur ska man ha råd med julklappar till barnen, och hur ska man ens kunna ha julmat på bordet?

Inflation är ett gift för ekonomin. Jag vet att Mikael Damberg och jag delar den synen. Den drabbar människor hårt på olika sätt. Alla påverkas men på olika sätt.

Det är glädjande att inflationen har börjat vika nedåt. Det handlar om inflationsbekämpningen. Det handlar om det ansvar som parterna tar, som också Mikael Damberg nämner. Det handlar om penningpolitikens roll, om det finanspolitiken gör men också om annat. Inflationen viker nedåt, och det är i grunden väldigt bra.

Men fortfarande är inflationen, särskilt den underliggande, för hög. Det tycker jag är en viktig poäng. Den är på en skadlig nivå, och det är väldigt tydligt just nu att detta finns spritt och brett i hela ekonomin. Det är inte en enskild bransch som driver på utvecklingen.

När jag säger att näringslivet också har ett ansvar att ta menar jag det. Det är väldigt viktigt att man inte höjer priser mer än berättigat. Självklart drabbas också många företag, små som stora, av ökade energikostnader och av att insatsvaror blir dyrare. Men det är viktigt att följa detta och se att den ökningen inte blir större än vad man kan förvänta sig.

Då vill jag ha sagt att på en aggregerad nivå, precis som den här interpellationen handlar om, har vi nu sett höga vinstandelar. Vissa företag har av olika skäl knappt kunnat öka priserna även om de fått kostnadsökningar, och de har haft det väldigt tufft. Samtidigt har vi sett andra som har ökat priserna. En del prisökningar är säkert berättigade, andra inte.

I mars kallade jag upp matjättarna till Finansdepartementet och inskärpte att de behövde ta ett ansvar för att inte höja priserna mer än nödvändigt. Det är samma ansvar som löntagarna har tagit. Jag hade också samtal med bankjättarna under sommaren när vi såg att inlåningsräntan och utlåningsräntan inte alls gick i takt. Vi ser att bankerna och många företag gör väldigt stora vinster. Självklart sticker det i ögonen, och man undrar vilket ansvar de tar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag vill säga att regeringen inte bara pratar. Det är viktigt att prata med företagen, både banker och matjättar. Men vi backar också upp det med åtgärder. Vi har till exempel skärpt bevakningen av prisbildningen i den svenska ekonomin, särskilt i branscher med bristande konkurrens. Vi har tillfört medel till Konkurrensverket just för ökad tillsyn. Dessutom avser regeringen att utreda möjligheten till ökade verktyg för just detta. Det är viktigt att följa denna utveckling mycket noggrant.

Ja, vi har samtalat och talat. Vi har också sett till att det finns bättre verktyg, och finanspolitiken som sådan har motverkat en ytterligare ökad inflation.

Fru talman! har frågat mig om det är problematiskt att vinstandelen har ökat till höga nivåer medan löneandelen har sjunkit samt vilka ekonomiskpolitiska åtgärder, förutom stabiliseringspolitiska, som regeringen kommer att vidta om inflationen blir ihållande på grund av det förändrade prissättningsbeteendet i näringslivet.

Vinstandelen i näringslivet har stigit de senaste åren och var 2022 tydligt högre än normalt. Det finns dock en stor variation mellan olika branscher. En relativt stor del av uppgången i vinstandelen har skett bland företag med stor export, där internationella prisrörelser har varit gynnsamma. Samtidigt har den svenska kronan varit svag, vilket förstärker denna effekt. Även i andra länder har vinstandelen stigit tydligt.

Inflationen har börjat vika nedåt, men kärninflationen är fortfarande hög. Att bekämpa inflationen är fortsatt prioriterat för regeringen, och därför lade vi fram en återhållsam budget för 2024. Men att bekämpa inflationen kräver att fler aktörer tar ansvar: Riksbanken genom penningpolitiken och arbetsmarknadens parter genom en ansvarstagande avtalsrörelse. Även näringslivet har ett ansvar för att inte höja priserna mer än vad situationen kräver.

Regeringens politik förhindrar att inflationen får möjlighet att bita sig fast. Genom en återhållsam och väl avvägd finanspolitik ser regeringen till att finanspolitiken inte försvårar för Riksbanken att få ned inflationen. Att få ned inflationen snabbt är viktigt. Risken är annars att hushåll och företag börjar förvänta sig högre inflation och anpassar sitt beteende därefter. Det, i sig, kan leda till att inflationen håller i sig.

Fru talman! Bedömningen är att inflationen, om vi gör det vi nu har sagt att vi ska göra - håller i, håller ut och inte är expansiva - kommer att gå ned ordentligt redan under nästa år. Det är dock stora osäkerheter. Det kan hända mycket. Vi har geopolitiska spänningar i Mellanöstern som skulle kunna påverka energipriserna till vintern. Man ska verkligen hålla i.

Bedömningen är dock att inflationen kommer ned och att konjunkturen vänder under 2025. Det betyder att det är i år och nästa år som våra kommuner och regioner har det extra tufft. Det är också därför som regeringen använder 40 procent av reformutrymmet just för att stärka kommuner och regioner. Det kommer fortfarande att vara tufft för många, men det finns också ett jobb att göra där ute genom att säga: Okej, finns det saker som vi kan dra ned på utan att det påverkar vården, skolan och omsorgen?

Min käre man är sjuksköterska och jobbar i Region Örebro. Där har det socialdemokratiska styret nu bestämt sig för att höja skatten med 75 öre, förutom att man har anställningsstopp. Den skattehöjningen kommer att drabba väldigt många. Jag tror att man hade haft ett jobb att göra under åren både före och efter pandemin för att inte hamna i det läget.

Vi är dock överens: Inflationen ska ned. Jag kommer att följa utvecklingen enormt noga. Skulle konjunkturen nu gå ned ännu djupare av olika skäl - det kan handla om geopolitik; det kan handla om att Tysklands ekonomi dras ned på grund av att Kina skulle börja hacka, vilket de gör - får vi återkomma. Det finns ett handlingsutrymme om konjunkturen förvärras betydligt.

Den budget som är lagd på riksdagens bord var väl avvägd för det tillfället, och Eva Lindh kan känna sig trygg med att jag följer utvecklingen väldigt noga. Det finns som sagt handlingsutrymme om det behövs framöver.

Med detta vill jag tacka för debatten och önska alla en trevlig helg när det väl beger sig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt oss vara lite ärliga här. Socialdemokraterna vill definitivt dämpa inflationen; det tror jag också.

Men nu pratar Eva Lindh om prioriteringar och finansiering i budget. När man läser Socialdemokraternas alternativa budget ser man att de vill finansiera detta med till exempel en bankskatt på 10 miljarder. Det är en skatt som inte ens skulle gå att få på plats till den 1 januari om Socialdemokraternas budget skulle vinna. Det betyder att det finns budgethål på minst 10 miljarder i Socialdemokraternas budget. Det är att trixa med siffrorna. Det är inte att visa ansvar. Att slänga in en skatt kan man tycka olika om, men oavsett vad man tycker om denna skatt skulle den inte gå att genomföra från den 1 januari.

Vi har en plan för att ta oss igenom ett tufft ekonomiskt läge och en ekonomisk vinter. Planen består av tre delar.

Den första är att bekämpa inflationen samtidigt som vi stöttar hushållen och välfärden. Det gör vi i den budget som börjar gälla den 1 januari nästa år men också i den budget som gäller för i år. Den kommer inte att kompensera för allt, för inflationen drabbar på alla nivåer och på alla sätt. Den drabbar naturligtvis även statens finanser. Men framför allt: Om vi skulle gå med enorma underskott och stora lån för att kompensera skulle inflationen bli högre, och inflationskrisen skulle bestå.

Den andra delen av planen handlar om att samtidigt som vi har den här situationen se till att fler människor kommer in på arbetsmarknaden och rustas. Det handlar om att stärka arbetslinjen - otroligt viktigt för att välfärden ska klara av alla utmaningar under åren framöver.

Den tredje delen av planen handlar om strukturreformer. Trots att vi här och nu har en inflation att bekämpa måste man kunna ha ögonen på den längre sikten och se hur Sverige ska bli ett starkare land om 10, 20 och 30 år. Det handlar om förändringar som underlättar företagande, om ett utbildningssystem som måste fungera, om infrastruktur och om ett fungerande energisystem.

Det här är fokus som jag och regeringen har under den här perioden. Det handlar om att pressa ned inflationen samtidigt som vi tar tag i andra större och långsiktiga problem.

Med det sagt, fru talman, uppskattar jag diskussionen om inflation. Den är central och viktig. Många som lyssnar på debatten eller läser protokollet efteråt kanske inte tänkte så mycket på inflation för tre år sedan. Den var bara låg och stabil och låg still där under många år. När sedan priser helt plötsligt börjar stiga och inflationen fortfarande är för hög känner man: Oj, det här drabbar mig väldigt hårt!

Jag tror att det bästa vi kan göra för alla de människor som både kämpar mot och märker av inflationen på olika sätt - det kan till exempel handla om stora bolånekostnader - är att dämpa inflationen. Jag är glad för att vi delar denna bild, och jag tänker fortsätta så länge det krävs. Inflationen är på väg ned, men fortfarande ska man ha is i magen, hålla i och hålla ut.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för en mycket bra interpellation om en viktig fråga, för alla berörs mer eller mindre av inflationen.

Inflationen är ett gift och roten till många av de problem vi ser i ekonomin. Den pressar många hushålls ekonomi, och marginalerna är små. Precis som Eva Lindh nämner pressar den också välfärden eftersom kostnaderna ökar, och framför allt regionerna pressas dessutom av höga pensionskostnader som blivit ännu högre på grund av inflationen. Allt påverkas av inflationen.

Den budget regeringen och Sverigedemokraterna lade på riksdagens bord tidigare i höstas är en välavvägd budget, såtillvida att den trots lågkonjunktur inte är expansiv och driver upp inflationen. Den är neutral, vilket betyder att finanspolitiken inte kommer att leda till att Riksbanken behöver höja räntorna på grund av ansvarslös ekonomisk politik. Det är bra att även Socialdemokraterna delar denna bild.

Men i en budget måste man självklart prioritera, och 40 procent av vårt budgetutrymme har vi lagt på välfärdens sektorer.

Kommuner och regioner omsätter ungefär 1 300 miljarder varje år. De har egen beskattningsrätt. Just nu, det här året och nästa år, är det väldigt tufft i många kommuner och regioner på grund av en hög inflation. Vi ser till att en stor del av det underskott som kommuner och regioner räknade med när vi lade budgeten faktiskt täcks från statens sida. Men det är fortfarande väldigt tufft där ute. Vi vet till exempel att minskande barnkullar gör att skolorna runt om i Sverige står inför stora utmaningar.

När det gäller budgetens inverkan på inflationen är det helheten som är det absolut viktigaste. Sedan kan man förstås ta ut olika delar och se hur de påverkar inflationen. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Det handlar också om huruvida pengarna kommer ut i ekonomin och påverkar efterfrågan. Som jag har sagt: Ibland låter det som att om man sänker skatten blåser det på inflationen men att andra satsningar, offentliga investeringar eller annat, inte skulle påverka inflationen. Men de pengar som kommer ut i ekonomin och påverkar efterfrågan påverkar också inflationen. Det beror alltså helt enkelt på.

Men det är inte det som är huvudorsaken till att vi i den budget vi har lagt fram har använt 40 procent av vårt reformutrymme just för kommuner och regioner, utan det beror på att de behöver stöd. Med det sagt: Hushållen behöver också stöd. Därför sänker vi skatter till hushållen.

Vi har enorma behov i Sverige av att bygga upp försvar, polis, rättsväsen, kriminalvård, fängelser och mycket annat som vi också har gjort stora satsningar på i budgeten både genom att använda reformutrymmet och genom att omprioritera. Det gäller till exempel att börja effektivisera den statliga förvaltningen och mycket annat.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag bedömer budgetens inverkan på inflationen och konjunkturen och hur den samspelar med de ekonomiska förutsättningarna för välfärden.

Vi befinner oss i ett svårt ekonomiskt läge. Inflationen har börjat gå ned men är fortfarande för hög, och Sverige bedöms vara i en lågkonjunktur. Den höga inflationen skadar Sveriges ekonomi och måste bekämpas av både penningpolitik och finanspolitik.

Regeringen har därför lagt fram en återhållsam och välavvägd budget som tar ansvar för ekonomin och är i linje med överskottsmålet. Det betyder att finanspolitikens effekt på efterfrågan är neutral och att vi inte eldar på inflationen eller försvårar Riksbankens inflationsbekämpning.

Vår budget innehåller många stora reformer och satsningar, men vi har behövt prioritera det allra viktigaste för att kunna finansiera det vi gör i linje med överskottsmålet. Inom ramen för detta genomför vi viktiga strukturreformer samtidigt som vi stöttar hushåll och välfärd.

Fru talman! Man slutar aldrig att förvånas. Man kan i riksdagens kammare få frågan om man vill straffa människor som inte kan jobba.

Våra yttersta skyddsnät finns just för människor som inte har arbetsförmåga. De är viktiga, och de ska stärkas. De stärks bland annat genom att ännu fler människor kommer in på arbetsmarknaden och arbetar. Det är precis så vi kan se till att våra skyddsnät fungerar.

Något som jag sa i mitt förra inlägg och som jag vill upprepa är att inflationen har slagit väldigt hårt mot otroligt många människor. Många av oss i den här kammaren klarar kostnadsökningarna, men den som hade små marginaler innan inflationen slog till har ännu mindre marginaler nu.

Väldigt många kvinnor och män har lägre inkomster. De sliter och jobbar och ställer klockan varje dag. De kämpar för att få ihop till sin egen försörjning, men de är också med och bidrar till det gemensamma. Det handlar till exempel om ett stärkt försvar och förbättrad välfärd men också om att skyddsnäten ska finnas där. Dessa personer har under den här inflationskrisen inte fått någon kompensation, utan deras löner har urholkats. Att sänka skatten för den som arbetar är därför viktigt också ur ett rättviseperspektiv.

Andra, som har olika former av ersättningar, har genom indexering på grund av inflationen fått en uppräkning. När det gäller sjuk- och aktivitetsersättningen är nivån nästan 10 procent högre. Det är fortfarande så att den som har sjuk- och aktivitetsersättning har en mycket liten inkomst, men man har ändå kompenserats.

I grund och botten vill jag återkomma till inflationen. Det är inte så att jag använder inflationen som ett argument för den här gruppen, men det är viktigt att poängtera detta. Som Eva Lindh var inne på är vi överens om att inflationen ska dämpas; detta måste göras. Då är det lite förvånande att Socialdemokraterna har kompisar i politiken som kanske inte ser på inflationen på riktigt samma sätt. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lagt fram budgetar som skulle öka inflationen kraftigt.

Om man till exempel är en ensamstående mamma eller pappa med lägre inkomst ska man veta att detta skulle leda till fortsatt hög inflation. Det skulle också leda till högre räntor och ännu högre kostnader. Oavsett om man jobbar eller inte jobbar ska man veta att inflationen definitivt skulle ha drivits upp med den budget som Nooshi Dadgostar skulle ha lagt fram här i riksdagen som finansminister.

Med detta sagt: Vi tänker arbeta för att dämpa inflationen, och vi tänker arbeta för att stötta hushåll som har det svårt under den här tiden. Förutom de indexeringar som sker gör vi det exempelvis genom att förlänga det förhöjda bostadsbidraget. Jag vet att ungefär 60 procent av dem som får detta är ensamstående kvinnor.

Vi gör det också genom att sänka skatter, till exempel på drivmedel, och genom att förändra reduktionsplikten.

Allt detta kommer att underlätta för hushåll, både för dem som arbetar och för dem som inte arbetar eller inte kan arbeta.

Fru talman! Jag tackar både Eva Lindh och Karin Sundin för interpellationerna.

Jag kan börja med att konstatera att jag tror att Karin Sundin har missuppfattat mitt svar, så låt mig gå tillbaka lite och förklara varför jag nämner inflationen som en viktig del i denna diskussion.

Just nu är inflationen roten till många av de ekonomiska problem vi ser i Sverige. Det är inflationen som gör att det man arbetar ihop blir mindre värt, och det är inflationen som gör att räntor måste höjas så att väldigt många människor nu kämpar med höga bolånekostnader. Inflationen ställer helt enkelt till oreda, och får vi inte ned inflationen kommer den att vara en stor utmaning för svenska hushåll och svensk ekonomi under åren framöver.

Frågan är naturligtvis, vilket vi ska diskutera i nästa interpellationsdebatt, vad som driver på inflationen. Ja, det är ju först och främst budgeten i sin helhet. Om man var väldigt expansiv, vilket man oftast är i en lågkonjunktur, skulle inflationen påverkas i det här läget.

Orsaken till att jag nämner inflationen i mitt svar i den här interpellationsdebatten är dock främst att våra indexerade system gör att många kompenseras för inflationen. Vi har system som indexerar till exempel garantipensionen, sjuk- och aktivitetsersättningen och andra delar av ersättningssystemen. Däremot kompenseras inte den som arbetar, och väldigt många har nu fått en reallönesänkning. Den ökning man har sett under ett decennium har nu egentligen försvunnit på grund av inflationen.

I det läget kompenserar regeringen vanliga löntagare genom ytterligare sänkt skatt. Detta verkar interpellanterna håna. Jag menar att det är rimligt att den ensamstående kvinna som har två barn, som jobbar som undersköterska - vare sig det är i Örebro, Stockholm eller var det nu kan vara - och som har sett sin reallön sjunka får sänkt skatt. Det är också viktigt strukturellt att vi sänker skatten för den som arbetar; vi vet att det i grunden leder till fler jobb och mer pengar till välfärden.

Med detta sagt har många det tufft just nu. Lever man på sjuk- och aktivitetsersättning har man det definitivt tufft, men man har fått en kompensation för inflationen. Nu sänker vi skatten även för den som arbetar, vilket i grunden är rimligt och rätt.

Mitt arbete framöver kommer att handla mycket om att ta oss igenom den situation vi befinner oss i med just hög inflation. Vi ser att den dämpas, och jag hoppas att den kommer ned ordentligt. Det behöver nämligen svensk ekonomi och svenska hushåll.

Jag avslutar denna runda där och återkommer.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag motiverar skillnaden i beskattning mellan personer med arbetsinkomster och personer med sjuk- och aktivitetsersättning, och Karin Sundin har frågat mig varför jag och regeringen inte tar bort denna skillnad. Eva Lindh och Karin Sundin kallar detta funkisskatt.

Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt ekonomiskt läge. Inflationen befinner sig fortsatt på en mycket hög nivå och pressar hushåll hårt. Det viktigaste vi kan göra för hushåll är därför att se till att inflationen bekämpas. För att det ska lyckas krävs en återhållsam budget där utgifter vägs mot varandra och där vi inte kastar bensin på inflationsbrasan. Det är precis en sådan budget som regeringen lade på riksdagens bord den 20 september.

Men samtidigt behöver vi stötta hushåll genom krisen. Många som får bidrag och transfereringar har helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen. Exempelvis räknas sjuk- och aktivitetsersättningen upp med inflationen. Löntagarna har dock fått en kraftig reallönesänkning. Därför ser vi nu till att sänka skatten brett genom ett förstärkt jobbskatteavdrag. Det är också en strukturellt riktig åtgärd. För att fler ska lämna bidragsberoende och försörja sig själva krävs bättre drivkrafter. I budgeten fokuserar vi därför våra skattesänkningar på dem som jobbar och som har jobbat.

Men vi stöttar också de mest utsatta hushållen. Vi förlänger det förstärkta bostadsbidraget som innebär att familjer kan få upp till 2 100 kronor mer i månaden i extra bidrag. Vi sänker drivmedelsskatterna med över 5 miljarder kronor. Och det allra viktigaste - jag kan inte betona det nog - är att vi fortsätter att bekämpa inflationen.

Fru talman! Jag vill återigen tacka för dessa två viktiga interpellationer. De berör många människor. Förutom allmänna kostnadsökningar på grund av inflationen och att det är tufft för väldigt många skapar detta också väldigt stor osäkerhet.

Jag vill understryka några saker. Först och främst, som jag sa i mitt tidigare inlägg, finns det inget förslag från regeringen om att ändra fordonsskatten. Vad jag kan se i Socialdemokraternas motion finns det inget förslag om det där heller. Vi tycker alltså lika.

Vad som händer är att myndigheterna just nu ser över detta, och detta arbete är inte klart. När det gäller detta arbete kan jag som finansminister inte lägga mig i själva översynen, utan den pågår. Sedan får myndigheterna återkomma, så får vi se vad utfallet blir. Och jag följer denna fråga väldigt noga, som jag sa tidigare, och regeringen vill inte att fordonsskatten på husbilar ska få oönskade effekter. Där är vi alla överens.

Avslutningsvis i denna runda vill jag säga att det självklart är viktigt för husbilsägare att veta att det finns skillnader mellan våra partier. Det spelar roll om man sänker drivmedelsskatten, och det spelar roll om man, som vi nu gör, också förändrar reduktionsplikten. Detta kommer att påverka husbilsägare i positiv riktning. Många husbilsägare är nog i grund och botten glada över just dessa två förslag, och detta kommer att börja gälla från den 1 januari 2024. Jag kommer naturligtvis att återkomma i frågan om skatt på husbilar när vi ser utfallet från myndigheterna.

Fru talman! Jag vill tacka båda interpellanterna såväl för frågorna i interpellationen som för beskrivningen av denna bransch, som är viktig för många.

Som interpellanterna var inne på handlar det både om jobb och om en hel bransch. Det handlar också om att husbilsägande är förknippat med mycket glädje för väldigt många människor runt om i Sverige.

Jag har först och främst stor förståelse för att många husbilsägare generellt har det tufft just nu beroende på hög inflation och mycket som pressar på i ekonomin. Det är extra viktigt för mig att poängtera och understryka det som Thomas Morell var inne på, nämligen att det inte finns några förslag från regeringen om att ändra fordonsskatten för husbilar.

Jag vill påminna om det vi gör. Vi sänker drivmedelsskatten både i år och nästa år, och vi kommer också att förändra reduktionsplikten, vilket kommer att spela stor roll för den berörda gruppen. Detta är viktigt därför att det självfallet även fortsättningsvis ska gå att vara husbilsägare i Sverige.

Vi är inne på myndigheternas arbete, och som finansminister kan jag inte lägga mig i det som Transportstyrelsen eller Skatteverket gör i enlighet med sina instruktioner. Jag vill ändå vara tydlig: För regeringen är det viktigt att fordonsbeskattningen för husbilar inte får oönskade effekter på något sätt. Därför tänker jag och vi följa frågan väldigt noga framöver.

Svar på interpellationer

Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig hur jag arbetar för att minska riskerna för att husbilsbranschen går under till följd av förändringar av fordonsskatten för husbilar.

Thomas Morell har frågat mig hur jag avser att agera för att en förändrad fordonsskatt för husbilar inte ska få negativa konsekvenser för husbilsägare eller för de företag och anställda som bygger, säljer, utrustar och sköter husbilar.

Det finns inget förslag från regeringen om att höja fordonsskatten för husbilar. I stället föreslår regeringen sänkta drivmedelsskatter, vilket gynnar alla drivmedelskonsumenter, även husbilsägare.

Skatteverket och Transportstyrelsen arbetar med att uppdatera hur bestämmelserna om fordonsskatt efter skälig grund ska tillämpas. Bestämmelserna om att fordonsskatten i vissa fall ska beräknas efter skälig grund har funnits länge och innebär att Skatteverket i vissa fall tillämpar en form av skönsbeskattning, det vill säga att Skatteverket utifrån tillgänglig information beräknar skatten om exempelvis exakta uppgifter om ett fordon saknas. Arbetet ingår i myndigheternas uppgift att tillämpa reglerna.

För regeringen är det naturligtvis viktigt att fordonsbeskattningen inte leder till oönskade effekter för någon typ av fordon, inte heller för husbilar. Regeringen följer därför frågan. Regeringen har dock redan lämnat förslag om sänkta drivmedelsskatter, vilket får betydelse inte minst för husbilsägare.

Fru talman! Jag får be om ursäkt om jag misstolkade interpellationen när jag svarade på en fråga som inte ställdes. Jag trodde att den var lite underförstått ställd. Men ibland är det bättre med fler svar än för få, så att säga. Det är inte alltid som man blir anklagad för att ge för många svar.

Jag ska vara väldigt kortfattad. Vad vi gör för denna näring nu, som jag nämnde tidigare, är bland annat att vi sänker drivmedelspriserna och att reduktionsplikten förändras dramatiskt från den 1 januari. Det kommer att påverka. Om man till exempel kör en hästtransport 30 mil i veckan innebär det, både innevarande år och nästa år, 3 000 kronor i dieselskattesänkning. Därutöver kommer förändringen av reduktionsplikten säkert att handla om ungefär 10 000 kronor. Självklart spelar det roll. Det kan man inte komma ifrån.

Vad jag vet har Socialdemokraterna inte denna typ av förslag för hästnäringen. Jag har också noterat att Socialdemokraterna ställer sig bakom den höjning av spelskatten som vi har lagt fram förslag om till riksdagen.

Jag vill gärna avsluta med någonting allmänt om att prioritera. När jag säger att lata regeringar bara höjer skatter är det för att det har varit så. Tidigare regeringar har aldrig lyckats prioritera och säga nej till saker och göra svåra avvägningar.

Att vi sänker skatterna i denna regering har jag uppfattat att många här inne tycker att vi gör i för hög grad. Här finns det skatter som kan höjas. Jag hade till exempel tidigare en debatt om att höja skatten på cigaretter och sänka den på snus. Det tycker jag är en väldigt giltig och ganska pragmatisk utgångspunkt.

Med detta sagt: Jag följer självklart, och kommer att fortsätta att följa, vad som händer i näringen. Jag kommer att fortsätta att följa vad som händer i domstolarna helt enkelt. Som jag sa tidigare kan jag inte göra en tolkning av lagstiftningen. Men detta är en väldigt viktig näring. Hästnäringen i stort har en väldigt stor betydelse för Sverige. Det handlar om pengar, om fritidsintressen, om engagemang, om jobb och om väldigt många olika saker. Därför kommer jag självklart att följa denna fråga och kommer säkert att få anledning att återkomma här i kammaren också eftersom det finns ett stort intresse för frågan.

Fru talman! Jag tackar interpellanten Ida Ekeroth Clausson för frågan. Det är två delar i denna mycket viktiga fråga. Den ena handlar naturligtvis om Skatteverkets bedömning, och den andra handlar om det allmänna trycket och läget i näringen.

För att backa tillbaka lite grann förstår jag att hästsportnäringen är stor och viktig för Sverige med många engagerade. Och travsporten är en bransch och en näring som verkligen har jobbat hårt för att professionalisera sig och jobbat på ett professionellt sätt. Jag kan bara understryka detta.

När det gäller just denna tolkning av lagstiftningen, som jag förstår att interpellanten gärna vill att jag ska ge min syn på här, är det inte jag som ska tolka lagstiftningen. Hur gärna man än vill det kan jag som ansvarig för skatterna inte göra en tolkning, eftersom det inte är jag utan myndigheterna som gör det.

Däremot, om jag förstår saken rätt, görs nu en eller flera domstolsprövningar av denna fråga. Och det blir intressant att se utfallet av dem.

Den andra delen handlar om vad vi gör mer för att underlätta för denna näring men också för andra näringar. Det är ändå så att man inte ska underskatta, vare sig det är ett stort företag som har många hästar eller om det är ett mindre företag - ofta är man integrerade på olika sätt i denna sport - att det handlar mycket om transporter. Tillsammans med samarbetspartierna sänker vi skatten nästa år på både bensin och diesel. Vi förändrar reduktionsplikten. Detta kommer att påverka många i denna näring på ett positivt sätt. Jag ser inte att just denna typ av förslag finns hos Socialdemokraterna. Men jag tror och tycker att det är viktigt att poängtera att det kommer att underlätta ekonomiskt för denna näring.

Fru talman! Ida Ekeroth Clausson har frågat mig om jag anser att osäkerheten kring vilka verksamheter inom hästsporten som är momspliktiga föranleder ett förtydligande i lagen och om jag kommer att göra något annat för att stödja hästnäringen för att motverka att en svart marknad växer fram.

Den första frågan är ställd mot bakgrund av att Skatteverket i april 2021 ändrade sin bedömning av när den som bedriver verksamhet med tävlingar inom trav- och galoppsport är skyldig att betala moms. Betalningsskyldighet för moms förutsätter att en beskattningsbar transaktion görs av en beskattningsbar person, det vill säga någon som bedriver ekonomisk verksamhet.

I ställningstagandet anser Skatteverket att det inte är fråga om ekonomisk verksamhet om verksamheten endast består i att ställa upp i tävlingar mot en låg startpeng av det slag som finns inom trav- och galoppsporten i Sverige. Effekten av Skatteverkets ställningstagande blir att hästägaren inte heller får rätt till avdrag för ingående moms.

Reglerna om mervärdesskatt är i hög grad harmoniserade inom EU. De svenska mervärdesskattereglerna måste vara förenliga med mervärdesskattedirektivet. Skatteverkets bedömning i ställningstagandet grundar sig på den EU-rättsliga tolkningen av bland annat begreppet ekonomisk verksamhet, som framgår av domar från EU-domstolen. Det är Skatteverkets och domstolarnas uppgift att tillämpa reglerna i mervärdesskattelagen.

När det gäller interpellantens andra fråga har regeringen förståelse för att den nuvarande ekonomiska situationen pressar många verksamheter hårt. Regeringen sänker därför bland annat skatten på bensin och diesel för att dämpa höga kostnader för många som är beroende av transporter, däribland hästnäringen. Jag vill också nämna att i stort sett all vadhållning på hästar görs hos spelföretag med licens i Sverige och att den svarta marknaden för vadhållning på hästar är begränsad.

Fru talman! Jag tackar återigen för frågorna och diskussionen.

Vi kan börja med kärnkraften som sådan. Det är viktigt för våra fyra partier att vi kommer igång med processer, vilket vi gör, för att få till ny kärnkraft i Sverige. Detta kommer att krävas för att elektrifiera så att vi får ned utsläppen. Detta är en del i den grundläggande energipolitik som vi gick till val på: att tillsammans med vind, vatten och sol nu också satsa på kärnkraft i större skala.

I detta arbete är Vattenfall ett bolag som redan i dag driver kärnkraftverk och som nu planerar för fler. Kärnkraftsfrågan handlar dock om mycket mer än Vattenfall, och detta tycker jag är viktigt att poängtera. Det handlar om att ge förutsättningar för kärnkraft i Sverige, självfallet också för andra aktörer, och det handlar om att förändra tillståndsprövningar, ändra lagen så att man kan bygga på fler ställen och så vidare. Allt detta är otroligt viktigt för att få på plats kärnkraft. Det är även ekonomiska modeller, precis som Fredrik Olovsson lyfte fram.

När det gäller vad som pågår i Regeringskansliet vet Fredrik Olovsson att jag inte kommer att berätta om allt som pågår där. Det är dock ingen hemlighet att vi nu arbetar med en färdplan för kärnkraft, eller ett kärnkraftsprogram, om man vill kalla det så, där vi i våra partier tillsammans tar upp de delar som Fredrik Olovsson lyft fram på ett mycket angenämt och bra sätt, det vill säga att man måste tänka igenom helheten, alltifrån hur finansieringsmodeller ska se ut till de legala hinder som måste rivas för att kärnkraft ska komma på plats.

Som Fredrik Olovsson inledde med är Vattenfall ett stort och framgångsrikt bolag med stora värden. Det är ett av de största energibolagen i hela EU, och det är självfallet enormt viktigt för mig och regeringen som ägarminister att vi styr bolaget på ett professionellt sätt.

Jag vet inte om denna interpellationsdebatt har väckts av någon tanke om att jag inte sköter den uppgiften som sig bör, men jag vill understryka att detta bolag, tillsammans med många andra bolag, är viktigt för mig och att vi självfallet är professionella i vår styrning och vår relation till bolaget. Utifrån mitt perspektiv gör jag detta så gott det bara går, även om man inte ska sätta betyg på sig själv. Jag kan också säga att jag är väldigt noga med att styra enligt gängse principer.

Att det finns partier i riksdagen och regeringen men också i regeringsunderlaget som har ett stort engagemang i dessa frågor är i grunden bra. Tänk om vi hade haft denna debatt om vilken typ av kärnkraftsreaktorer som skulle behövas i Sverige och så vidare för tio år sedan. Det hade varit jättebra. Då hade vi kanske haft det lättare både att få ned utsläppen och att ha mer fungerande energisystem.

Med detta sagt: Engagemanget är stort, och bolaget styrs enligt gängse principer.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för interpellationen! Jag skulle kunna svara kort och gott. Jag ska svara något längre. Frågan handlade om hur jag säkrar att bolaget styrs enligt gängse principer. Jo, genom att jag styr genom gängse principer och regler. Regeringen gör det. Som ägarminister är jag ansvarig för statens bolag, och vi styr helt enkelt enligt gängse principer.

Fredrik Olovsson vet mycket väl att man också kan ha en diskussion mellan regeringspartier och andra partier om hur man vill se till exempel kärnkraft i Sverige på olika sätt. Att Vattenfall ska spela en roll i detta är ingen hemlighet. Vi talar om det här och nu, och vi talar om det på andra sätt. Men fortfarande är det så att styrningen av Vattenfall sköts av mig som ägarminister.

Självklart kan jag diskutera med andra partier och även Fredrik Olovsson - jag tar gärna en kaffe på Finansdepartementet och diskuterar Vattenfalls uppdrag framöver, om han har några bra inspel till detta. Men det är fortfarande jag som ägarminister som ansvarar för styrningen, och vi styr helt och hållet enligt gängse principer. När det gäller ägaren, det vill säga staten, skattebetalarna, eller riksdagen, är det också så att finns det en majoritet i Sveriges riksdag för kärnkraft. Det är i grunden bra. Det tror jag att väldigt många väljare, även de som röstade på Fredrik Olovssons parti, tycker är bra.

Vi vill se mer kärnkraft i Sverige på olika sätt, och Vattenfall kan och kommer absolut att spela en roll i detta. De har redan påbörjat den resan väldigt tydligt sedan det blev maktskifte i Sverige för ett år sedan. Det är både jag och säkert en del av Fredrik Olovssons egna väljare som sagt var ganska glada för.

Frågan var, summa summarum, vem det är som styr. Det är vi som styr enligt gängse principer med ägardialoger. Fredrik Olovsson vet precis hur detta går till. Självklart diskuterar vi i regeringen mellan våra partier hur detta bolag och andra bolag fungerar och om saker kan fungera bättre. Men det var Finansdepartementet som till exempel såg till att byta ut två styrelseledamöter i Vattenfalls styrelse, och det gjordes enligt helt vanliga gängse principer.