Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag motiverar skillnaden i beskattning mellan personer med arbetsinkomster och personer med sjuk- och aktivitetsersättning, och Karin Sundin har frågat mig varför jag och regeringen inte tar bort denna skillnad. Eva Lindh och Karin Sundin kallar detta funkisskatt.

Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt ekonomiskt läge. Inflationen befinner sig fortsatt på en mycket hög nivå och pressar hushåll hårt. Det viktigaste vi kan göra för hushåll är därför att se till att inflationen bekämpas. För att det ska lyckas krävs en återhållsam budget där utgifter vägs mot varandra och där vi inte kastar bensin på inflationsbrasan. Det är precis en sådan budget som regeringen lade på riksdagens bord den 20 september.

Men samtidigt behöver vi stötta hushåll genom krisen. Många som får bidrag och transfereringar har helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen. Exempelvis räknas sjuk- och aktivitetsersättningen upp med inflationen. Löntagarna har dock fått en kraftig reallönesänkning. Därför ser vi nu till att sänka skatten brett genom ett förstärkt jobbskatteavdrag. Det är också en strukturellt riktig åtgärd. För att fler ska lämna bidragsberoende och försörja sig själva krävs bättre drivkrafter. I budgeten fokuserar vi därför våra skattesänkningar på dem som jobbar och som har jobbat.

Men vi stöttar också de mest utsatta hushållen. Vi förlänger det förstärkta bostadsbidraget som innebär att familjer kan få upp till 2 100 kronor mer i månaden i extra bidrag. Vi sänker drivmedelsskatterna med över 5 miljarder kronor. Och det allra viktigaste - jag kan inte betona det nog - är att vi fortsätter att bekämpa inflationen.

Fru talman! Jag får tacka finansministern för svaret.

Inflation, säger finansministern. Kampen mot inflationen är svaret på alla frågor till finansministern i dessa dagar. Men diskussionen här i dag handlar om effekterna av det åttonde jobbskatteavdrag som regeringen vill införa.

När det gäller effekterna av detta jobbskatteavdrag för de miljoner svenskar som arbetar har finansminister Elisabeth Svantesson varit väldigt tydlig med att avdraget inte påverkar inflationen. Inte heller när det gäller landets 2 miljoner pensionärer, som ju får ett motsvarande avdrag på skatten, påverkar det inflationen. Men när det gäller skatten för de 250 000 personer som lever på den ytterst blygsamma sjuk- och aktivitetsersättningen, vilket den föregående talaren talade om, är inflationen plötsligt det bärande argumentet. Den logiken håller ju inte.

Beräkningar för i år visar att den disponibla inkomsten för personer över 30 år som får sjukersättning på lägsta nivå skulle kunna öka med ungefär 1 400 kronor per år om funkisskatten togs bort. Det är alltså en dryg hundring i månaden. Det är en hundring som skulle göra skillnad för den som inga pengar har, men det är inte en hundring som driver upp inflationen.

Fru talman! Jobbskatteavdraget kommer att kosta 11 miljarder kronor att införa. Det är pengar som enligt finansministern inte kommer att påverka inflationen. Det skulle kosta ytterligare 290 miljoner kronor att ge också de personer som lever på sjuk- och aktivitetsersättning motsvarande skatteavdrag - 290 miljoner i en statsbudget vars utgifter uppgår till 1 331 miljarder kronor. Fru talmannen får ursäkta språket, men ur ett finanspolitiskt perspektiv är funkisskatten inte mer än en piss i Mississippi.

Det är inte dessa miljoner som avgör om Elisabeth Svantesson kommer att lyckas med sin ambition att gå till historien som en ansvarsfull finansminister i en svår tid - särskilt inte sett i relation till annat som regeringen satsar på. Låt mig ta två exempel.

Regeringen tänker avskaffa punktskatten på plastkassar. De intäkter som staten får in via plastskasseskatten skulle, om man behöll den, med god marginal täcka kostnaden för att avskaffa funkisskatten.

Regeringen vill också höja taket för rotavdraget under 2024. Den som har råd att renovera eller bygga om sitt hus kommer att kunna göra avdrag för en mycket större del av kostnaderna än tidigare. Det förslaget minskar statens skatteintäkter med en summa motsvarande tre förändrade funkisskatter.

Regeringen skulle kunna göra både och, men regeringen vill inte. Och i stället för att berätta varför regeringen inte vill skyller finansministern på inflationen, som om det var personer med funktionsnedsättning som drev på den - som om det var de 290 miljoner som en avskaffad funkisskatt skulle kosta som var bensinen på inflationsbrasan och det som får en finansminister att framstå som släpphänt.

Jag tror inte att någon skulle anklaga finansministern för att vara släpphänt om regeringen avskaffade funkisskatten, men det vore hjärtlöst att inte avskaffa den.

Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att finansministern och jag är överens om ett par saker. Inflationen är ett stort problem. Vi behöver bekämpa inflationen; det är finansministern och jag helt överens om. Jag ville säga detta som något grundläggande för den fortsatta diskussionen. Socialdemokraterna tar också ansvar för att bekämpa inflationen.

Låt mig också konstatera att även vi har ett jobbskatteavdrag i vår budget. Det är dock riktat mot låg- och medelinkomsttagare.

Men nu handlar det här om den fullkomligt orättvisa skatten för människor med sjuk- och aktivitetsersättning. Detta är djupt orättvist. För mig - och för oss - handlar det om att se och ta hand om också den gruppen, som har det tufft ekonomiskt redan som det är.

Det handlar även om en rättvisekänsla. Varför ska personer med sjuk- och aktivitetsersättning betala mer skatt än vi som arbetar gör?

Jag är djupt glad över att man har avskaffat den orättvisa pensionärsskatten; det är väldigt bra. Jag förstår dock inte logiken här. Man säger att man nu riktar sig till dem som jobbar och som har tappat tio års reallöneökningar på grund av inflationen, och detta är absolut ett stort problem. Men varför kan man kompensera pensionärerna så att de betalar mindre skatt än de som har sjuk- och aktivitetsersättning? Jag får det bara inte att gå ihop.

Det är därför det känns så djupt orättvist att vi framöver inte bara kommer att ha den funkisskatt som vi har i dag, utan från årsskiftet blir den dessutom högre. Skillnaden blir större mellan dem som betalar högre skatt och oss som arbetar.

Jag kan bara kort säga detta: Jag tycker att vi borde avskaffa den orättvisa funkisskatten i dag.

Fru talman! Man slutar aldrig att förvånas. Man kan i riksdagens kammare få frågan om man vill straffa människor som inte kan jobba.

Våra yttersta skyddsnät finns just för människor som inte har arbetsförmåga. De är viktiga, och de ska stärkas. De stärks bland annat genom att ännu fler människor kommer in på arbetsmarknaden och arbetar. Det är precis så vi kan se till att våra skyddsnät fungerar.

Något som jag sa i mitt förra inlägg och som jag vill upprepa är att inflationen har slagit väldigt hårt mot otroligt många människor. Många av oss i den här kammaren klarar kostnadsökningarna, men den som hade små marginaler innan inflationen slog till har ännu mindre marginaler nu.

Väldigt många kvinnor och män har lägre inkomster. De sliter och jobbar och ställer klockan varje dag. De kämpar för att få ihop till sin egen försörjning, men de är också med och bidrar till det gemensamma. Det handlar till exempel om ett stärkt försvar och förbättrad välfärd men också om att skyddsnäten ska finnas där. Dessa personer har under den här inflationskrisen inte fått någon kompensation, utan deras löner har urholkats. Att sänka skatten för den som arbetar är därför viktigt också ur ett rättviseperspektiv.

Andra, som har olika former av ersättningar, har genom indexering på grund av inflationen fått en uppräkning. När det gäller sjuk- och aktivitetsersättningen är nivån nästan 10 procent högre. Det är fortfarande så att den som har sjuk- och aktivitetsersättning har en mycket liten inkomst, men man har ändå kompenserats.

I grund och botten vill jag återkomma till inflationen. Det är inte så att jag använder inflationen som ett argument för den här gruppen, men det är viktigt att poängtera detta. Som Eva Lindh var inne på är vi överens om att inflationen ska dämpas; detta måste göras. Då är det lite förvånande att Socialdemokraterna har kompisar i politiken som kanske inte ser på inflationen på riktigt samma sätt. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lagt fram budgetar som skulle öka inflationen kraftigt.

Om man till exempel är en ensamstående mamma eller pappa med lägre inkomst ska man veta att detta skulle leda till fortsatt hög inflation. Det skulle också leda till högre räntor och ännu högre kostnader. Oavsett om man jobbar eller inte jobbar ska man veta att inflationen definitivt skulle ha drivits upp med den budget som Nooshi Dadgostar skulle ha lagt fram här i riksdagen som finansminister.

Med detta sagt: Vi tänker arbeta för att dämpa inflationen, och vi tänker arbeta för att stötta hushåll som har det svårt under den här tiden. Förutom de indexeringar som sker gör vi det exempelvis genom att förlänga det förhöjda bostadsbidraget. Jag vet att ungefär 60 procent av dem som får detta är ensamstående kvinnor.

Vi gör det också genom att sänka skatter, till exempel på drivmedel, och genom att förändra reduktionsplikten.

Allt detta kommer att underlätta för hushåll, både för dem som arbetar och för dem som inte arbetar eller inte kan arbeta.

Fru talman! Det är bra att vi är överens om att det inte är en eller ett par extra hundralappar i månaden för en väl avgränsad grupp av fattiga människor som driver på inflationen i Sverige. Jag vill, precis som Eva Lindh, påminna om att funkisskatten aldrig kan bli en drivkraft för att fler ska försörja sig själva genom arbete eftersom de som drabbas av skatten är människor som på grund av skador eller sjukdom inte kan arbeta och aldrig kommer att kunna arbeta heltid.

Finansministern vill inte ta ordet funkisskatt i sin mun utan definierar det som en skillnad i beskattning mellan personer med arbetsinkomster och personer med sjuk- och aktivitetsersättning, och det är en alldeles korrekt beskrivning utifrån statsbudgetens tabellverk. Men funkisskatten är också ett sätt att värdera människor utifrån deras förmåga att arbeta. Funkisskatten är till sin praktik ett sätt att behandla människor med funktionsnedsättning som andra klassens medborgare, och funkisskatten gör att Sverige blir ett fattigare och orättvisare land att leva i. Därför borde den avskaffas 2024.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.