Gunnar Strömmer

Svar på interpellationer

Fru talman! Innan jag kommer till interpellationssvaret vill jag förstås instämma i mycket av det som talmannen just gav uttryck för. Vi har ett förfärligt dygn bakom oss, med oerhört brutala och tragiska händelser i Bryssel där två svenska medborgare har bragts om livet och en tredje har skadats.

Jag tycker att det är viktigt att, som talmannen lyfte fram, ha full insikt om att detta utgör ett hot mot hela vårt fria och öppna samhälle. Det är även viktigt att vi verkligen utgår från de människor som har mist livet - de som drabbats direkt av våldet - och deras anhöriga.

Detta bekräftar tyvärr också att Sverige hanterar flera hot mot den inre säkerheten parallellt. Det var så sent som i augusti som terrorhotnivån höjdes från 3 till 4 - dessvärre, får vi säga, för att ta höjd även för den typ av händelse som vi såg exempel på i går. Vi vet även att statliga aktörer som Ryssland, Kina och Iran agerar väldigt offensivt för att främja sina intressen gentemot Sverige.

Sedan har vi också den systemhotande grova organiserade brottsligheten, som de senaste veckorna återigen har visat sina mest brutala sidor här hemma i Sverige. Det är inte minst i ljuset av detta som det är viktigt att diskutera de frågor som i dag har lyfts av Lars Isacsson och andra när det gäller det brottsförebyggande arbetet med att förhindra och förebygga ett ökande gängvåld.

Lars Isacsson har frågat mig hur jag motiverar nedskärningen av anslag för brottsförebyggande insatser, särskilt i ljuset av det aktuella gängvåldsklimatet. Vidare har Lars Isacsson frågat mig vilka åtgärder som regeringen och jag avser att vidta för att säkerställa att kommunerna har de nödvändiga resurserna för att hantera den ökade brottsligheten, särskilt bland unga.

Jag vill börja med att säga att vi under de senaste åren har sett en mycket negativ utveckling i Sverige med grovt och hänsynslöst våld i kriminella miljöer. Vi kan också se att allt yngre individer dras in i de kriminella nätverken. Läget är synnerligen allvarligt, och den negativa utvecklingen måste brytas.

Regeringen genomför en stor omläggning av kriminalpolitiken med effektivare verktyg till brottsbekämpningen och ökade resurser till rättsväsendet. Sammanlagt beräknas rättsväsendet växa från 69 till 90 miljarder mellan 2023 och 2026. För att vi ska kunna vända utvecklingen behöver dock både rättsstaten och socialstaten mobiliseras.

I förra årets budget hade regeringen satsningar på över 2,1 miljarder på det förebyggande arbetet för 2024. I år tillför vi ytterligare 700 miljoner kronor. Det innebär förebyggande satsningar på totalt 2,8 miljarder under 2024. Detta är pengar som ska gå till mycket, bland annat till utökade hembesöksprogram, förstärkta föräldraskapsstödjande insatser, skolsociala team, utvecklad idrottsverksamhet och en satsning på ett fritidskort för barn och unga. Det handlar om tidiga stödinsatser för att minska risken för allvarlig problematik och framtida kriminalitet.

Nästa år kommer regeringen dessutom att presentera en ny socialtjänstlag för en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. För att stimulera omställningen av verksamheten har vi föreslagit en kompetens- och bemanningssatsning om 200 miljoner kronor för 2024, 1,2 miljarder kronor för 2025 och 2,2 miljarder kronor årligen 2026-2028. Det innebär en satsning på socialtjänsten på över 8 miljarder under denna period.

Vi arbetar också för att säkerställa att socialtjänsten har de verktyg den behöver för att kunna jobba effektivt. En utredning ser just nu över hur socialnämnden ska kunna besluta om krav riktade mot barn och unga, som att den unge ska vara hemma på vissa bestämda tider, praktisera på en arbetsplats eller delta i regelbunden fritidsaktivitet. Utredningen ska även föreslå en ordning som ger socialnämnden möjlighet att besluta om öppna insatser för barn utan vårdnadshavarnas samtycke. Vi arbetar också för att skapa förutsättningar för en effektiv informationsdelning, det vill säga för att riva sekretesshinder, så att bland annat polis, skola och socialtjänst ska kunna utbyta information med varandra för att få gemensam kraft i arbetet med barn och unga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen utvecklar även det nationella och regionala stödet till kommunerna i det brottsförebyggande arbetet. Den 1 juli fick kommunerna ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet, och i samband med detta har Brottsförebyggande rådet och länsstyrelserna fått i uppdrag att utveckla det stöd som de ger till bland annat kommunerna. Vi har även tillsatt en delegation som ska lämna förslag på hur förstärkningsteam kan utformas, som kan stötta socialtjänsten i deras brottsförebyggande arbete med barn och unga.

Sammantaget gör regeringen alltså stora satsningar på att utveckla och stödja det socialpreventiva arbetet för att färre barn och unga ska dras in i eller fortsätta med kriminalitet.

Fru talman! Återigen tack, Eva Lindh, för att vi får möjlighet att diskutera dessa viktiga frågor i dag! Jag tar verkligen fasta på Eva Lindhs stora engagemang i frågorna och allt viktigt som har lyfts fram i sak i denna diskussion.

Jag är fullt medveten om att det trots allt handlar om svåra intresseavvägningar och att olika aktörer givet sina huvudsakliga professionella uppdrag kan komma in med lite olika ingångsvärden eller tyngdpunkter i dessa frågor. Men jag tycker att det när vi blickar framåt känns väldigt löftesrikt att veta att det ändå finns en mycket större samsyn kring dessa frågor i dag än det kanske någonsin har funnits - mellan poliser, lärare, socialsekreterare och andra aktörer som finns runt framför allt barn och unga och som ser behovet av att vi kan riva hinder för att alla goda krafter i samhället ska kunna arbeta effektivt och tillsammans för att skapa ett ordentligt tryck i alla processer som kan påverka situationen för barn och unga som befinner sig i utsatta lägen.

Jag uppfattar också att detta, som vi båda har varit inne på under diskussionens lopp, återspeglar sig i den politiska stämningen här i kammaren. Jag ser framför mig att vi kommer att kunna göra detta med bred support både från medborgarna och från de olika professioner som berörs av denna lagstiftning och, som det heter, across the isle här inne i kammaren, över blockgränserna, med bred uppslutning kring viktiga reformer. Det råder nämligen ingen som helst tvekan om att det inte går att på ett effektivt sätt sätta in insatser mot barn och unga om det inte finns verkliga förutsättningar för ett gott samarbete mellan alla de olika aktörer som kan påverka situationen. Det tror jag att vi med gemensamma krafter kan åstadkomma, i närtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för följdfrågorna!

För att först ta tidsplanen kan man säga att den utredning som kom med resultatet av sitt arbete tidigare, den som Finansdepartementet beställde, är klar och kommer att leda till två huvudströmmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

En är ett lagförslag till riksdagen, och avsikten från regeringens sida är att komma till riksdagen nu under hösten med det lagförslaget baserat på den utredningen.

Den utredningen har också resonerat lite bredare, kan man säga, om ytterligare behov än de som uttryckligen omfattades av uppdraget för att kunna gå ännu längre än det som utredaren faktiskt föreslog. I de delarna är regeringens bedömning att vi måste göra en kompletterande utredning, förhoppningsvis under kortare tid, för att få tillräckligt underlag för att kunna förverkliga allt det som utredaren pekade på. Det ska vi också göra i närtid, så det blir nu en sekvens med skarp lagstiftning till riksdagen - eller förslag till riksdagen som ska bli lagstiftning - och nästa steg i ljuset av vad den utredaren pekar på.

Utöver det pågår en utredning till. Det är den som kommer i oktober, och den rör specifikt relationen till de brottsbekämpande myndigheterna. Där tror jag att vi hamnar mycket i snittet som Eva Lindh lyfter fram mellan socialtjänst, skola och polis på det lokala planet och hur man ska få in ungdomspsykiatrin, vården och andra aktörer på ett effektivt sätt utan att äventyra de integritetsvärden som de förstås måste bevaka. Jag har anledning att tro, eftersom jag har fått en liten förhandsvisning, att det där kommer att kunna bli riktigt bra och väldigt offensivt.

Jag tar också fasta på det som Eva Lindh beskriver och uppfattar att det har skett ett litet skifte, i positiv bemärkelse. Tidigare kanske olika professioner kom in med rätt olika ingångsvärden i dessa frågor, givet att man som huvudsakligt uppdrag har att bevaka olika intressen. Jag tycker att detta i hög grad håller på att försvinna därför att vi alla inser att vi sitter i samma båt, inte minst när det gäller unga människor på glid. Utan en stor transparens mellan dem som har med saken att göra och kan påverka situationen kommer det att vara väldigt svårt för oss som samhälle att på ett effektivt sätt ta ansvar för och göra tillvaron bättre för inte minst barn och unga i utsatta lägen.

Denna samsyn hoppas och tror jag också kommer att prägla den politiska behandlingen av förslagen. Jag ser framför mig att vi kommer att kunna få mycket breda majoriteter i Sveriges riksdag för dessa förslag. Jag bedömer inte att detta är en partipolitiskt splittrande fråga, utan här tror jag att vi kommer att kunna hitta spelregler som kommer att hålla under lång tid, oavsett skiften i regeringsmakten. Jag tror att det finns en bred insikt om vikten av att ta dessa grepp och skapa långsiktiga lösningar.

Jag vill också allra sist säga att ett annat viktigt ingångsvärde när man ändrar reglerna är att det måste vara enkelt att göra rätt för den som konkret ska använda reglerna. Detta tror jag kanske är ett av de stora problemen med dagens reglering. Man upplever, i alla fall som praktiker på fältet, att risken för att kliva fel är stor, och därför kanske man avstår från att agera i ett läge där man egentligen skulle kunna göra det - därför att man inte känner ett tillräckligt tydligt rättsligt stöd för de mått och steg man skulle vilja ta. Detta måste vi ändra på, och det upplever jag att vi är på väg att göra nu.

Fru talman! Tusen tack till Eva Lindh för att hon både lyfter fram dessa viktiga frågor och beskriver dem i ljuset av egen praktisk erfarenhet av att arbeta socialpreventivt!

Jag vill helt och hållet bejaka ingången när det gäller sekretesshinder. Vi ska naturligtvis vårda den personliga integriteten, men sekretesshinder som har som främsta effekt att myndigheter i det goda samhället inte kan dela information med varandra för att på ett effektivt sätt hjälpa barn och unga bort från en begynnande brottslig bana - eller för den delen andra stora bekymmer som kan vara kopplade till det - är regler som vi måste ändra på och ta bort. Det är det ena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Förslag kommer att komma i slutet av oktober om detta, alltså lite förenklat samspelet mellan polis, socialtjänst och skola. Vi lade tilläggsdirektiv när vi tillträdde för att verkligen tydliggöra att vi vill ha en ny huvudregel som säger "dela" och inte "dela inte".

Den målbild som jag har hört många socialsekreterare, lärare och poliser enas kring när de beskriver det här behovet är att de vill få en ordning där polis, skola och socialtjänst kan sätta sig runt samma bord och ösa upp allt de vet, fråga även andra aktörer som sitter inne på viktig information om de kan komma till bordet och dela med sig det de vet om en specifik individ och sedan gemensamt sätta in insatser med stor precision.

Med full medvetenhet om att det finns integritetsaspekter, inte minst inom socialtjänsten, ungdomspsykiatrin eller vad det kan vara, är det målbilden som vi arbetar utifrån. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna hitta en väg som tillgodoser intresset av att kunna dela information och gemensamt arbeta precist och kraftfullt på ett helt annat sätt för att möta de här bekymren utan att äventyra viktiga integritetsvärden.

Den andra huvudströmmen kan man säga är den bredare frågan om att dela information mellan myndigheter. Där tycker jag också att det är väldigt bra att Eva Lindh lyfter upp den omfattande ekonomiska brottslighet som numera, till och med i högre grad än narkotikan, utgör en huvudsaklig intäktskälla för de kriminella nätverken. Där finns förstås alla uppmärksammade och förfärliga bedrägerier mot äldre människor, men där finns också systematiska bedrägerier mot våra välfärdssystem. Jag noterade också det senaste om att kriminella aktörer tycks öppna vårdcentraler.

Vi talade i justitieutskottet tidigare i dag om avhopparverksamhet. Jag vet att kommuner köper de tjänsterna av företag, många seriösa, men att det också där har letat sig in aktörer som på olika sätt har kopplingar till kriminella nätverk med omfattande penningtvätt och en obehaglig infiltrering av idrottens värld med olika intrikata sätt att tvätta pengar.

Summan av kardemumman är att det på alla nivåer måste bli bättre samverkan och ett annat samspel. Skälet till att det här hamnade hos finansministern är kanske att den andra huvudströmmen här är en utredning som har gjorts med Finansdepartementet som beställare och som tar sikte på allt det som handlar om att upprätthålla lag och ordning i det offentliga välfärdssystemet. Där kommer en utbetalningsmyndighet i närtid - toppen! Det kommer att komma skarpa förslag från Finansdepartementet under hösten som handlar om att riva en del av sekretesshindren. Vi kommer att vilja gå ännu längre och därför återkomma med ytterligare en utredning som i ännu högre grad ska flytta fram positionerna så att alla aktörer i det offentliga som måste kunna dela information för att kunna värna skattebetalarnas och medborgarnas pengar och i förlängningen tilliten till den offentliga välfärden får de verktyg de behöver för att kunna arbeta effektivt tillsammans.

Svar på interpellation

Fru talman! har frågat finansministern om hur hon kommer att agera för att nödvändiga förändringar av offentlighets- och sekretesslagen ska ske för att öka möjligheterna till samverkan. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill först bara säga att tillit till det offentliga och till gemensamma institutioner är en av grundstenarna för ett välfungerande samhälle. Det är grundläggande för medborgarnas tillit att det allmänna sköter sina åtaganden på ett effektivt och rättssäkert sätt. För att kunna göra detta behöver myndigheterna tillgång till uppgifter som är korrekta, aktuella och relevanta. Uppgifter som finns tillgängliga hos en myndighet kan vara avgörande för att en annan myndighet ska kunna utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. Ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter är därför en högt prioriterad fråga för regeringen.

Ett välfungerande informationsutbyte mellan myndigheter är ofta en förutsättning för att olika former av fusk, regelöverträdelser och brottslighet ska kunna förebyggas, utredas och bekämpas. Detsamma gäller för att bland annat förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Även myndigheter som kommer i kontakt med barn och unga behöver kunna dela och ta emot relevant information för att kunna vidta åtgärder för att skydda barn och unga som riskerar att fara illa. Det kan handla om barn som utnyttjas i kriminella sammanhang, där myndigheter och andra aktörer behöver agera för att förhindra att barnen lockas in i en livsstil som är präglad av brottslighet.

En utredare har haft i uppdrag att utvärdera möjligheterna till utökat informationsutbyte mellan myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor. Syftet var att säkerställa att de här aktörerna har tillgång till den information som de behöver för att fatta korrekta beslut i fråga om ersättningar från välfärdssystemen och för att motverka arbetslivskriminalitet. Regeringskansliet bereder för närvarande förslag som utredaren lämnade i departementsskrivelsen Utökat informationsutbyte.

Regeringen har också beslutat om tilläggsdirektiv till Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter. Tilläggsdirektiven innebär bland annat att utredaren ska ta ställning till hur det kan införas en huvudregel i sekretesslagstiftningen som innebär att de myndigheter och andra aktörer som omfattas av uppdraget ska kunna utbyta information med brottsbekämpande myndigheter när det behövs för att förebygga och bekämpa brott.

Därutöver ser regeringen ett behov av att ta ett ännu bredare grepp om frågan om myndigheternas möjligheter till informationsutbyte. Därför anser regeringen att förutsättningarna för en generell reglering som möjliggör ett större informationsutbyte bör utredas. Inom kort kommer en utredning att tillsättas som ska få ett brett uppdrag att stärka möjligheterna till samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter.

Sammanfattningsvis delar jag i högsta grad Eva Lindhs beskrivning av problemet och av de avvägningar som måste göras. Jag kan samtidigt konstatera att regeringen redan agerar på flera sätt för att säkerställa att myndigheterna ska kunna utbyta uppgifter i betydligt större utsträckning än i dag. Jag är övertygad om att detta kan göras samtidigt som enskildas integritet ges ett tillfredsställande skydd.

Fru talman! Låt mig åter tacka Rasmus Ling för att frågan lyfts upp. Jag tycker att det är viktigt att vi i ett läge där de allvarliga hoten mot vår inre säkerhet av naturliga orsaker tar mycket kraft, resurser och fokus också har tillräcklig bandbredd för att diskutera frågor som är av långsiktig betydelse för hela rättsväsendet och vår demokratiska rättsstat, och frågan om nämndemännen hör verkligen dit.

Jag är glad för att regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna har lagt fram en budget där vi gör rekordstora satsningar på rättsväsendet och vård av hela rättsväsendet långsiktigt. Jag är glad för att de åtta riksdagspartierna är överens om att i den grundlagskommitté jag refererade till tidigare stärka domstolarnas oberoende. Jag tror att det för svensk del kommer att bli historiska reformer ägnade att ytterligare stärka domares och domstolars oberoende.

Jag välkomnar som sagt denna diskussion och de samtal vi ska ha alla partier emellan och med Nämndemännens Riksförbund längre fram i höst. Det råder ingen tvekan om att inslaget av lekmannadomare är viktigt i våra domstolar, och de risker som Rasmus Ling har belyst när det gäller integriteten och oberoendet i dagens ordning är värda att ta på mycket stort allvar.

Jag förutsätter att detta kommer att vara ett viktigt tema i vår diskussion längre fram i höst, och jag ser fram emot det och är säker på att partierna gemensamt kan hitta bra vägar framåt för att säkra ett lekmannainslag med en hög legitimitet hos medborgarna och en stor integritet i förhållande till de politiska partierna avseende den dömande verksamheten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar Rasmus Ling för inlägget.

I nuläget är det, som sagt, inte aktuellt att tillsätta en utredning om detta. Jag tror att partierna gemensamt har ett intresse av att diskutera hur det system vi har kan utvecklas, förstärkas och förbättras, också i de väldigt viktiga hänseenden som Rasmus Ling belyser. Det har funnits exempel på att partier har uppträtt olämpligt i relation till enskilda nämndemän, kanske under massmedialt tryck. Jag tror att partierna gemensamt bör diskutera hur man säkerställer en hög integritet när nämndemän väl har fått sina uppdrag och att relationen mellan partierna och nämndemännen inte på något sätt ska färga eller påverka den dömande verksamheten.

Rasmus Ling tog själv upp flera exempel på hur Miljöpartiet arbetar med rekrytering av nämndemän. Jag tror att partierna har ett intresse av att diskutera dessa frågor med varandra. Det som jag uppfattar att Rasmus Ling vill uppnå - en breddad rekrytering och en ännu bredare representation i nämndemannakåren - skulle naturligtvis också kunna uppnås genom partierna beroende på hur partierna väljer att bedriva rekryterings- och nomineringsverksamheten.

Jag ser, som sagt, väldigt mycket fram emot att träffa alla riksdagspartier längre fram i höst. Jag tycker att det är viktigt att denna diskussion förs tillsammans med Nämndemännens Riksförbund, och det är därför väldigt positivt att de kommer att vara med vid detta möte. Jag är övertygad om att de frågor som Rasmus Ling nu tog upp kommer att vara centrala i den diskussionen och att Miljöpartiets inspel kommer att vara mycket värdefulla bidrag till samtalet och utbytet partierna emellan.

Herr talman! Jag tackar Rasmus Ling för en fråga som är mycket viktig för vårt rättsväsen, för vår rättsstat och förstås för legitimiteten för domstolarna samt för oberoendet och för integriteten i domstolarnas dömande.

Det råder ingen som helst tvekan om att vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetsläge och att det förstås upptar all tid för väldigt många. Det hindrar inte att det är viktigt att också hålla det breda perspektivet och att ha bandbredd för att så att säga vårda rättsväsendet som helhet. Ett uttryck för det är regeringens budget. Det görs en rekordsatsning på rättsväsendet, från 69 miljarder kronor till 90 miljarder kronor inom loppet av tre år. Det råder ingen tvekan om att polisen, Säkerhetspolisen och Kriminalvården är prioriterade i denna helhet. Men det görs alltså satsningar på hela rättsväsendet. Inte minst domstolarna måste också i det kritiska läge som landet befinner sig i ha rätt resurser för att kunna möta sina viktiga uppdrag och uppgifter i rättsstaten.

När det gäller dessa frågor vill jag ta fasta på den parlamentariska utredning som vi nu tar hand om, där alla åtta partier i riksdagen är överens om en lång rad förslag. Ett av dem är att stärka domstolarnas oberoende. Som jag sa i min inledning har utredningen remitterats. Nu arbetar vi med frågorna i Regeringskansliet. Och jag ser verkligen fram emot att hålla ihop alla åtta partier kring viktiga reformer när det gäller domstolarnas oberoende framöver.

Denna utredning tittade inte på lekmannainslaget - nämndemannainslaget. Jag vill först säga att jag liksom Rasmus Ling, som jag uppfattade frågan, av en rad olika skäl ser ett stort värde i att ha lekmannadomare i våra domstolar. Det ger domstolarna en medborgerlig förankring, och jag tror att det kan ge medborgerliga perspektiv även om lagen förstås ska tillämpas oväldigt och lika för alla. Mycket handlar också om att göra det som man gör i domstolarna begripligt, inte bara för dem som är omedelbart berörda utan också för en bred allmänhet och det allmänna rättsmedvetandet. Det är alltså det första, att det för mig och regeringen är väldigt centralt att värna ett nämndemannainslag i våra domstolar. Sedan kan man alltid diskutera exakt hur det ska utformas i praktiken och i olika instanser. Men detta är en väldigt viktig principiell utgångspunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rasmus Ling frågade om jag ser några problem med att det är partierna som utser nämndemännen. Jag tycker att det är ganska enkelt att identifiera risker med detta. En risk är förstås att partiinterna hänsyn skulle gå före meriter eller kvalifikationer när man utser nämndemän. Vi har sett exempel på att politiska partier, som Rasmus Ling var inne på, när det blir tryck kring enskilda domar agerar mot nämndemän på ett sätt som naturligtvis inte är förenligt med idén om att nämndemän inte har lojalitet med partier utan med sitt uppdrag som domare. De måste själva stå till svars för sitt dömande.

Jag tycker att man kan se att det finns en del risker och problem. De måste hanteras, och det tror jag att man kan göra på olika sätt. Utredaren har, som jag nämnde, kommit med en del förslag i denna del och pekar till exempel på att man skulle kunna se på att den som har nämndemannauppdrag inte har andra politiska förtroendeuppdrag.

Jag tror att man ska ha en diskussion med partierna om en breddad rekrytering och påminna om att en person inte behöver vara partimedlem eller ha uppdrag för ett parti för att vara nämndeman.

Jag tror också att partierna har en positiv funktion. Jag ser inte riktigt vilken annan struktur i samhället som lika omsorgsfullt skulle kunna säkerställa att det är omdömesgilla och kvalificerade personer som får uppdragen. Jag landar därför i att partierna bör ha kvar uppgiften.

Herr talman! har frågat mig om jag är beredd att tillsätta en parlamentarisk kommitté i syfte att reformera nämndemannasystemet och kapa banden mellan de politiska partierna och den dömande makten samt om jag är beredd att ta några andra initiativ för att förändra regelverket kring nämndemän.

Låt mig inleda med att understryka att ett oberoende domstolsväsen är ett av fundamenten i ett demokratiskt samhälle. Det är oerhört viktigt att allmänheten känner förtroende för att domstolarna är oberoende och att det inte finns någon risk för exempelvis politisk påverkan.

Kravet på oberoende och opartiska domstolar och domare har ställts upp till skydd för den enskilde medborgaren. Den som får sin sak prövad i domstol ska kunna känna sig säker på att saken blir behandlad enligt gällande rätt och utan påverkan av ovidkommande intressen. Självständigheten garanteras bland annat genom att det i regeringsformen föreskrivs att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett enskilt fall.

Frågor om domstolarnas oberoende är viktiga för regeringen. Tidigare i år tog jag emot 2020 års grundlagskommittés betänkande Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Betänkandet har remitterats, och remisstiden har nyligen löpt ut. Nu fortsätter arbetet i Regeringskansliet med att analysera förslagen och komma vidare.

Nämndemän ska precis som juristdomarna vara opartiska och sakliga i dömandet. Genom åren har flera åtgärder vidtagits för att tydliggöra att nämndemannauppdraget inte är ett politiskt uppdrag. Alla nämndemän ska genomgå en utbildning innan de börjar sin tjänstgöring, och rekryteringen och tidpunkten för val av nämndemän har separerats från de allmänna valen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har inför nämndemannavalet 2023 gett Domstolsverket i uppdrag att genomföra informationsinsatser för presumtiva nämndemän och nominerande och väljande organ i syfte att få till stånd en bredare rekrytering. Uppdraget ska redovisas i mars 2024.

Som Rasmus Ling nämner har en utredare även haft i uppdrag att se över vissa frågor kopplade till nämndemannauppdraget. I uppdraget ingick inte att se över själva nomineringsprocessen. Utredaren presenterade före sommaren sina slutsatser i promemorian En översyn av vissa frågor om offentliga biträden. Utredaren gör bedömningen att nuvarande reglering av nämndemäns lämplighet är ändamålsenlig och väl avvägd och att det inte heller finns något behov av ytterligare åtgärder för att tydliggöra att nämndemannauppdraget inte är ett politiskt uppdrag. Promemorian har också remitterats, och remisstiden löper ut den 1 november i år.

För närvarande är det inte aktuellt att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att reformera nämndemannasystemet. Däremot ser jag fram emot att i oktober träffa representanter för alla riksdagspartier för att diskutera rekryteringen av nämndemän. Till mötet har jag även bjudit in representanter från Nämndemännens riksförbund. Jag hoppas på ett givande möte med värdefulla diskussioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, Martina Johansson, för frågan! Låt mig först uttrycka min beundran för idogheten i drivandet av dessa frågor som Martina Johansson och några andra ledamöter här i kammaren ägnar sig åt. Det är i och för sig inte så konstigt att de gör det, för frågeställningen är utomordentligt viktig.

I grund och botten handlar det om det angelägna i att barns intressen blir tillvaratagna i konflikter där föräldrarnas egna intressen inte nödvändigtvis överensstämmer med barnets intresse. Ni vet att vi så att säga ärvde en utredning som den förra regeringen tillsatte, som har kommit med sitt betänkande Tryggare hem för barn. Ni vet också att det har varit ute på remiss. Remisstiden gick ut före sommaren, och vi analyserar det nu noggrant.

Många av de frågor som lyfts här tas upp av utredningen, men inte alla. Detta är en av de frågor som inte är tillräckligt belyst. Jag tänker inte lova något, men jag noterar också att det rör på sig i riksdagen. Låt oss fortsätta dialogen framöver, så ser vi var vi landar till slut.

Fru talman! Som Martin Westmont noterade ställde Larry Söder samma fråga för en stund sedan. Jag får väl upprepa mitt svar.

I grund och botten är det naturliga sättet att ta sig an en fråga om vilka relationer och samlevnadsformer som staten ska erkänna att man tar detta den familjerättsliga vägen. Det är så det är reglerat när det gäller äktenskap, samboförhållanden och annat.

Bakgrunden till just det här reformgreppet är att det finns ett djupt känt problem med tvång och ofrihet. Äktenskap används tvångsmässigt och i syfte att inskränka den enskildas - det är i regel en ung kvinna det handlar om - rätt att själv bestämma över sitt liv.

Jag har noterat synpunkterna. Jag välkomnar greppet men ser också frågetecknet: Kommer detta att vara tillräckligt effektivt för att komma åt det bakomliggande tvånget? Jag är beredd att fortsätta diskussionen, gärna på basis av ett lite mer ordentligt empiriskt underlag, med ledamöter i kammaren och i andra sammanhang.

Fru talman! Tack, Larry Söder, för en viktig och intressant fråga!

Det är till att börja med helt riktigt att kusinäktenskap har kommit att bli ett reellt frihetsproblem för många flickor och unga kvinnor i vårt land och även i andra länder. Det känns väldigt angeläget att ta ett reformgrepp som ökar friheten och självbestämmandet för unga kvinnor i vårt land. Men den här diskussionen förs även i andra länder.

Den fråga som Larry Söder tar upp är intressant. Jag har noterat de kommentarerna från fler håll. Det naturliga greppet är förstås att ta det den familjerättsliga vägen. Vilka förhållanden erkänner vi i lagstiftningen? Men det är klart att man kan se framför sig att man ordnar de här arrangemangen i alla fall fast på andra sätt.

Jag vill gärna fortsätta den diskussionen, gärna grundad i praktisk erfarenhet från både vårt land och andra länder. Så får vi ser om det finns mer att göra på det här området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, Ulrika Liljeberg, för att du lyfter den här oerhört viktiga frågan!

Det korta svaret på din fråga är ja. Ledamöterna av den här kammaren och medborgarna har rätt att förvänta sig ett sådant engagemang från regeringen, och det kommer de att få.

Jag får peka på den stora reformen på det här området som vi nu förbereder, nämligen övergången till ungdomsfängelse. Ett viktigt skäl för det är att lyfta över de grövst kriminella i Kriminalvårdens hantering för att bland annat Sis-hem och andra delar av den mer sociala sidan ska kunna fokusera på andra ungdomar.

I det ligger också att förändra påföljderna. Ett viktigt argument för den förändringen är just vad som ska hända efter ett avtjänat straff. Som rapporten pekar på, och som också har bekräftats av dem som praktiserar detta, har det varit alldeles för dåligt.

Den villkorliga frigivningen från ett fängelsestraff kommer att erbjuda fantastiska möjligheter för krav, omsorg, behandling och fortsatt arbetsträning också när straffet är avtjänat. Låt oss fortsätta den diskussionen gemensamt framöver.

Fru talman! Tack, Daniel Helldén, för den utomordentligt viktiga frågan!

Nej, det tycker jag inte. Därför är det utmärkt att se de stora medel som ligger på MSB under rubriken Försvar. Där finns de stora medlen för klimatanpassning. De är oförändrade och kommer att vara utomordentligt viktiga framöver, i synnerhet mot bakgrund av de stora utmaningar och problem som finns med klimatet, som Daniel Helldén är inne på.

Man får väl ändå säga att det är något överdrivet att säga att regeringen inte gör någonting. Jag kan konstatera att av de tre största klimatbudgetar som har lagts fram för riksdagen står den här regeringen för två. Faktum är att Miljöpartiet inte varit med och påverkat någon av dessa budgetar. Detta tycker jag är någonting att räta på ryggen med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Om jag dessutom kollar på alla konklusioner som handlar om att minska utsläppen och bygga ut energiförsörjningen - allt det som inte minst Riksrevisionen har konstaterat att tidigare regeringar med Miljöpartiet i spetsen underminerat förutsättningarna för - kan jag konstatera att förutsättningarna för att nå klimatmålen över tid är utomordentligt mycket bättre med den här budgeten och den här politiska inriktningen än med den som Daniel Helldén och Miljöpartiet tidigare har medverkat till.

Fru talman! Tack, Martin Melin, för en viktig fråga!

Det råder ingen som helst tvekan om att samhällsutvecklingen och samhällsproblemen innebär stora påfrestningar för svensk polis. Jag vill först och främst understryka att rekordsatsningen på rättsväsendet som den här budgeten innebär för perioden 2024-2026 alltså ökar insatserna till rättsväsendet från 69 miljarder till historiska 90 miljarder. En viktig del i det är att säkra den fortsatta tillväxten av polisen. Det är A och O för att kunna möta alla de uppgifter som till syvende och sist kommer att vara polisens också i framtiden.

Med det sagt kan vi bara konstatera att det i fråga om beredskap vid kriser och andra samhällsstörningar i fredstid och höjd beredskap i samband med krigsfara, ytterst i krig, ändå finns utrymme för att diskutera i vad mån det behövs andra förstärkningar. Ett sådant arbete pågår i Regeringskansliet. Jag avser att återkomma till de frågorna under hösten.

Fru talman! Det långa talets korta mening är ja.

Jag hade i juni glädjen att ha ett möte om de här frågorna med företrädare för både Fotbollssverige och Idrottssverige i bredare bemärkelse, också i ljuset av ett antal våldsamma händelser på fotbollsläktare under försommaren.

Vi ser över flera av de frågor som då lyftes upp. Tillträdesförbudet är en del, men det finns även andra frågor. Ett exempel är hur man ska få använda bildmaterial från övervakningskameror för att på ett effektivt sätt kunna identifiera och stänga av enskilda våldsverkare.

Jag avser att komma tillbaka med de här frågorna längre fram under hösten.

Fru talman! Tack, Torsten Elofsson, för en mycket viktig fråga!

Det är slående att rättstrygghetsfrågorna av företagare listas som de enskilt viktigaste. Det handlar inte bara om tryggheten och säkerheten för medarbetarna eller den egna egendomen. Det är också en avgörande fråga för tillväxt och expansion. Därmed blir det också en fråga om den ekonomiska tillväxten i landet.

Det är nu jätteviktigt att få ta del av vittnesbörden från handlare runt om i landet. Jag har också mött dem när jag har besökt butiker. Det råder ingen tvekan om att tillämpningen av det här viktiga förbudet inte når hela vägen så som det var tänkt.

Jag är beredd att göra en översyn och även ta del av vilka behov handlarna själva ser när det gäller att förändra regelverket för att det på ett mycket bättre sätt än i dag ska skydda både medarbetare och ägare till de butiker som drabbas av stölder, hot och våldsamheter.

Fru talman! Jag vill understryka betydelsen av att få ett brett stöd i kammaren för också de här frågorna.

I somras när vi presenterade vårt stora, breda grepp om straffrätten noterade jag med viss förvåning att vi blev anklagade för bristande fokus, eftersom vi inte fokuserade våra straffskärpningar på bara den förvisso allvarliga gängbrottsligheten. För mig är det inte ett uttryck för bristande fokus utan snarare ett uttryck för att vi orkar ha bandbredden och ser annat våld och andra brott, inte minst dem som utförs mot kvinnor. Det måste uppvärderas, och det måste prägla vår straffrätt och många andra delar som kan påverka den situationen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, Caroline Högström, för att du lyfter upp en viktig fråga i dagens debatt!

Inga barn, inga kvinnor och inga tjejer ska tvingas begränsa sina liv. Därför har regeringen tagit en lång rad initiativ för att motverka mäns våld mot kvinnor. Det handlar till exempel om en översyn av straffskalorna för vålds- och sexualbrotten. Och det handlar om att se över reglerna för villkorlig frigivning och prövotid.

Vi har också gett en utredare i uppdrag att se över reglerna för kontaktförbud, för att sådana verktyg ska kunna omfatta större geografiska områden än i dag. Till exempel ska våldsamma män förbjudas att vistas i samma kommun som deras före detta partner.

I somras tog vi fram underlag till förslag för att stärka det hyresrättsliga skyddet för brottsutsatta kvinnor. Och vi har dragit igång arbetet med ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Sammantaget kommer mäns våld mot kvinnor att fortsätta vara en utomordentligt högt prioriterad fråga för den här regeringen.