Gunnar Strömmer

Fru talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat civilministern om regeringen och han har för avsikt att ta bort icke-medborgares möjlighet att rösta i kommun- och regionvalen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Först en kort bakgrund: Vi kan konstatera att utländska medborgare har haft rösträtt i valen till kommun- och regionfullmäktige sedan 1976. Medborgare i något av EU:s medlemsländer och medborgare i Island och Norge har rösträtt i dessa val under samma förutsättningar som svenska medborgare. Övriga utländska medborgare måste ha varit folkbokförda i Sverige minst tre år i följd före valdagen och omfattas därmed av en så kallad treårsregel. Vid val till riksdagen gäller dock att bara svenska medborgare har rösträtt.

Frågan om utländska medborgares rösträtt i kommun- och regionvalen har varit föremål för utvärdering och överväganden av flera parlamentariskt sammansatta kommittéer. Grundlagsutredningen övervägde i sitt betänkande från 2008 om den så kallade treårsregeln skulle slopas men bedömde att den skulle finnas kvar.

Vidare kan man säga att den svenska regleringen motsvarar den som finns i våra nordiska grannländer. Den utgår från en enligt min uppfattning sund grundprincip, alltså att det finns skäl att göra skillnad mellan å ena sidan lokala och regionala angelägenheter och frågor, där alla som har en tillräckligt stark anknytning till kommunen eller regionen där de bor har ett berättigat anspråk på politiskt inflytande, och å andra sidan nationella angelägenheter, där medborgarskapet är den principiella förutsättningen för direkt politiskt inflytande över samhällsutvecklingen.

I sammanhanget kan också nämnas att Sverige har ingått olika internationella förpliktelser som har betydelse för denna fråga. När det gäller medborgare i andra EU-länder ska, enligt EU:s fördrag, varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där personen inte är medborgare ha rösträtt och vara valbar vid kommunala val på samma villkor som medborgarna i den staten. Och när det gäller andra utländska medborgare har Sverige ratificerat Europarådets konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på kommunal nivå, enligt vilken utländska medborgare ska ha rätt att rösta och ställa upp i kommunala val.

Frågan om rösträtten i kommun- och regionvalen har genom åren förankrats i bred parlamentarisk enighet. Med hänsyn till detta och till våra internationella förpliktelser har jag inte någon avsikt att ta några initiativ på detta område.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för möjligheten att diskutera de här frågorna denna afton.

Jag tycker att det återigen är viktigt att bekräfta att vi ser samhällsproblemet utifrån våra respektive utsiktspunkter och att vi är överens om betydelsen av att med full kraft mobilisera mot den kriminella ekonomin.

Jag säger det igen: Utöver de enorma ekonomiska värden som står på spel handlar det i förlängningen om medborgarnas tillit till välfärdssystemen och, skulle man kunna tänka sig, i förlängningen av detta om tilltron till vårt demokratiska system. Det har därför otroligt stor betydelse att vi lyckas med det här.

När vi sedan återkommer till vår konkretisering i de frågor där jag kanske har svarat lite vagt är jag övertygad om att Lars Isacsson och andra som har ett genuint engagemang i dessa frågor kommer att uppfatta seriositeten i ansatsen och skärpan i åtgärderna.

Jag tycker att det finns några avvägningar som är lite luriga. Jag kan exempelvis ta det konkreta förslag som Lars Isacsson nämnde, att höja minimiinsatsen från 25 000 till 50 000 vid bildandet av bolag. Man kan naturligtvis säga att de kriminella aktörer som vi nu talar om sitter på ekonomiska resurser som gör att de inte kommer att ha några problem med att hantera en sådan höjning. Men frågan är vad den skulle innebära för den lilla, hederliga entreprenör som vill dra igång.

Det är sådana avvägningar vi måste göra när det gäller de långsiktiga villkoren för företagsamhet och konkurrenskraft å ena sidan och effektfulla verktyg mot de aktörer som vill använda våra system för kriminella syften å andra sidan.

Jag är övertygad om att vi kommer att hitta en gemensam väg framåt, gärna i den anda som har präglat kvällens meningsutbyte.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig hugga tag i några av de berättigade frågor som Lars Isacsson lyfter upp.

När det gäller samspel mellan olika myndigheter vill jag verkligen ta fasta på den, som jag uppfattar det, genuina viljan att samverka som finns mellan statliga myndigheter. För att börja med dem som är omedelbart berörda av de frågor som vi diskuterar kan återigen nämnas Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Kronofogden, och man kan fortsätta väldigt brett.

Det finns ett samspel mellan myndigheter när det gäller den grova ekonomiska brottsligheten som har kommit långt. Den efterfrågan som nu finns är att få ännu effektivare verktyg och att olika hinder för samspel ska rivas ned. Vi har en viktig gemensam uppgift att åstadkomma det.

Jag vill gärna ha det sagt att vi vet att det finns motstående intressen när det gäller sekretessfrågor. Det finns integritetskänslig information i andra änden. Det måste göras på ett rättssäkert och balanserat sätt. Jag känner mig ändå rätt trygg när efterfrågan kommer från myndigheter av det här slaget som har en stor erfarenhet av att hantera det och som verkar i en miljö där vi värderar både offentlighet och sekretess väldigt högt.

Låt mig också säga att vi kommer att återkomma till riksdagen med en ny nationell strategi mot den grova organiserade brottsligheten. En väldigt viktig del där kommer att handla om att strypa den kriminella ekonomin och på olika sätt understödja en bättre samverkan mellan olika aktörer på det här området.

När det gäller det brottsförebyggande uppdraget hade ledamoten helt rätt i att det var en kanske något rund formulering i svaret att det är en berättigad fråga. Det är det.

Jag vill inte här och nu strössla ut de här uppdragen, men låt mig bara bekräfta att ett par av de myndigheter som Lars Isacsson har nämnt också är sådana som har efterfrågat ett tydligare brottsförebyggande uppdrag. Bolagsverket hör dit. Jag har träffat Lantmäteriet som har en mycket viktig roll när det gäller fastighetsrelaterade frågor. Jag vet att fastighetsköp är ett utmärkt sätt att tvätta pengar. Man kan också bli förvånad när man inser hur svag regleringen kring fastighetsköp är när det gäller till exempel kontroll av den bakomliggande identiteten hos både företag och privatpersoner som köper fastigheter.

Både sakfrågorna som de här myndigheterna bevakar och myndigheterna i sig talar för att fler myndigheter bör få ett sådant uppdrag. Sedan ska det ske i nära samspel med de aktuella myndigheterna så att det blir rätt, effektivt och målrationellt.

Men låt oss återkomma till konkretiseringen av svaret på den mycket berättigade frågan. Revisionsplikten tycker jag är en mycket intressant fråga, för här ser vi också en målkonflikt. Bakgrunden till de reformerna har förstås inte handlat om att göra det enklare för kriminella aktörer att ta sig in och använda företag som brottsverktyg, utan det är att vi som land har ett väldigt starkt intresse av att skapa långsiktigt goda förutsättningar för företagande, tillväxt och stärkt konkurrenskraft.

De bakomliggande motiven när det gäller förändringar av revisionsplikten har jag lätt att förstå och instämma i. Jag kan också notera att det finns iakttagelser som kan tyda på att en mindre grad av kontroll också har kunnat användas av kriminella aktörer för att ta sig in i företagsamhet, och jag tycker att de frågor som Lars Isacsson väcker är berättigade också på det området.

Exakt hur detta ska hanteras framöver får vi återkomma till, men det är en realitet att revision och tillsyn, också av den privata företagsamheten, är en otroligt viktig sak för de enskilda företagen men också för att undvika att företag används som verktyg för brottslighet.

Fru talman! Jag tackar Lars Isacsson för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag.

Jag vill först instämma i beskrivningen av problemets vidd. Detta kan beskrivas på en rad olika sätt, naturligtvis. Polisen uppskattar att brottsvinsterna från de kriminella nätverken numera uppgår till svindlande 100 till 150 miljarder, att ekonomiska bedrägerier har gått om narkotika som den huvudsakliga intäktskällan och att bedrägeriverksamheten är allt från sådan verksamhet som riktar sig mot våra äldre föräldrar runt om i landet per telefon till den väldigt systematiska verksamhet som ofta bedrivs i företagsform riktad mot våra välfärdssystem.

Allt understryker bara beskrivningen av detta som en systemhotande brottslighet. Utöver de stora ekonomiska värden som vi talar om finns det andra, väldigt väsentliga samhällsvärden som äventyras på det här sättet, inte minst medborgarnas tillit till våra välfärdssystems integritet och för den delen att skattemedel går till det som de är ägnade att gå till. Medborgarna är beredda att betala skatt om de vet att det går till exempelvis den gemensamma välfärden.

Det är ingen som helst tvekan om att det är betydelsefullt att slå mot den kriminella ekonomin, att strypa den kriminella ekonomin, både för att dränera de ekonomiska resurserna för de kriminella nätverken och, i samspel med det, för att värna medborgarnas tillit till välfärdsstaten och till vårt öppna och fria samhälle.

Detta måste man göra på olika sätt. Några delar som jag själv bedömer som utomordentligt betydelsefulla handlar om sekretessen. Nu rivs sekretessen på alla längder och bredder, höll jag på att säga. Det kommer snart en proposition från Finansdepartementet som specifikt handlar om akassan. Vi tillsatte nyligen en utredning som vill använda den modell som föreslås där generellt när det gäller informationsdelning mellan myndigheter.

Jag tycker att det väldigt intressant att se vilka som är mest drivande i det arbetet. Det är Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och andra myndigheter som på olika sätt har möjligheter att med bättre samspel bidra till att strypa den kriminella ekonomin.

Jag tog själv häromdagen emot en utredning som handlar om olika andra samhällsaktörers relation till brottsbekämpande myndigheter, där man lite förenklat kan säga att vi går från en modell där man inte ska dela information till en modell där det finns en skyldighet att dela information för att förhindra och förebygga brottslighet.

Får jag också bara beröra frågan om de privata aktörerna. Där kan jag säga att vi kommer att komma tillbaka lite mer systematiskt till frågan om vad som bör göras. Jag hör till dem som tycker att det finns ett stort värde med att både företagare och civilsamhällesaktörer bidrar till vår gemensamma välfärd och erbjuder en valfrihet till medborgarna. Det råder dock ingen som helst tvekan om att den modellen, som också i hög grad bygger på tillit, utnyttjas av kriminella aktörer. Lars Isacsson har nämnt några av de sammanhang där vi nu ser det. Det är alltifrån vårdcentraler och apoteksverksamhet till familjehem och avhopparverksamheter.

Det råder ingen som helst tvekan om att vi på olika sätt, genom tillståndsplikter, effektiv tillsyn och genom en förstärkt offentlighetsprincip, måste komma åt detta. Exakt hur detta kommer att se ut konkret avser regeringen att återkomma till i närtid.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för möjligheten att diskutera dessa frågor i afton!

Lars Isacsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen ämnar vidta för att öka tillsynen och regleringen av företag inom särskilt utsatta sektorer, såsom hälso- och sjukvården, för att förhindra att dessa utnyttjas av kriminella organisationer. Han har också frågat på vilket sätt regeringen och jag planerar att stärka Ekobrottsmyndighetens kapacitet och resurser för att myndigheten effektivt ska kunna undersöka och bekämpa ekonomisk brottslighet och företagsrelaterade brott. Han har även frågat mig vilka initiativ regeringen och jag tänker ta för att förbättra samarbetet mellan olika myndigheter, som Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och polisen, för att effektivisera kampen mot ekonomisk brottslighet, och också om det är aktuellt att alla myndigheter får ett utpekat brottsförebyggande uppdrag. Slutligen har han frågat om regeringen och jag ämnar vidta åtgärder för att förstärka kontrollen av legitimitet i samband med företagsbildning och transaktioner mellan företag, särskilt i de sektorer där kriminella grupperingar har visat intresse.

Låt mig först konstatera att den organiserade brottsligheten i Sverige är systemhotande. Den får inte bara allvarliga konsekvenser för enskilda brottsoffer, utan den hotar samhälleliga värden.

För att trycka tillbaka de kriminella nätverken behöver vi göra flera saker samtidigt: slå hårt mot det grova våldet, stoppa nyrekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen och, inte minst, strypa den kriminella ekonomin. Gängen drivs av pengar, och den kriminella ekonomin visar hur brottsligheten också infiltrerar våra legala strukturer. Genom att strypa ekonomin för de kriminella kan vi slå sönder gängens strukturer.

Regeringen ser mycket allvarligt på uppgifter om att oseriösa aktörer etablerar sig inom hälso- och sjukvården. Frågan är prioriterad inom ramen för regeringens arbete mot den organiserade brottsligheten.

Det är viktigt att de brottsbekämpande myndigheterna har rätt förutsättningar för att kunna verka effektivt. Detta gäller inte minst Ekobrottsmyndigheten. Regeringen gav därför i juni i år en särskild utredare i uppgift att se över Ekobrottsmyndighetens förutsättningar att bekämpa den ekonomiska brottsligheten på ett ännu mer effektivt sätt i framtiden.

Frågan om att ge fler myndigheter ett brottsförebyggande uppdrag är också befogad. Det brottsförebyggande arbetet måste vara strukturerat och långsiktigt och omfatta relevanta aktörer. Fler myndigheter kommer att få sådana uppdrag, och regeringen avser att återkomma i den frågan.

Förutom att skapa effektiva strukturer och organisationer är det förstås avgörande med ett nära samarbete mellan alla involverade aktörer samt att dessa kan utbyta nödvändig information. Regeringen vill förbättra möjligheterna till informationsutbyte och därigenom sätta stopp för den ekonomiska brottsligheten. I mitten av oktober tillsatte vi en utredning som fick i uppdrag att överväga och föreslå en generell möjlighet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda till en annan myndighet, såväl på begäran som på eget initiativ.

Jag får också nämna att regeringen i somras mottog betänkandet Bolag och brott, där det föreslås att Bolagsverket ska få en tydligare kontrollerande roll, bland annat vid registrering av nya företag, för att kunna identifiera brottsliga upplägg. Det är viktigt att uppgifterna i Bolagsverkets register är korrekta och att verket har rätt verktyg för att effektivt kunna bidra till arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. I betänkandet föreslås även att företagskapning ska kriminaliseras och att straffet för brott mot målvaktsförbudet ska skärpas. Förslagen är för närvarande ute på remiss. Jag är för egen del mycket positivt inställd till stora delar av utredningen.

Att slå sönder den kriminella ekonomin är av största vikt för att trycka tillbaka den samhällshotande organiserade brottsligheten. Regeringen har därför lagt och kommer att fortsätta att lägga ett utomordentligt stort fokus på att bekämpa ekonomisk brottslighet av alla slag.

Fru talman! Jag tackar återigen interpellanterna och övriga debattdeltagare för en utmärkt diskussion i ett angeläget ämne.

Låt oss när det gäller överskuldsättningen och de reformförslag som ligger på bordet vara överens om att det underlag som nu bereds i Regeringskansliet rymmer en hel del som antingen i befintligt skick eller möjligtvis bearbetat kommer att kunna göra skillnad i de frågor som vi nu diskuterar. Jag vill återigen understryka betydelsen av de uppdrag som finns hos relevanta myndigheter som Kronofogden, Konsumentverket och andra, inte minst gällande det viktiga samspelet med den kommunala nivån, som ju ligger närmast de familjer och hushåll som vi har talat om här i kväll.

Jag ska nämna en annan långsiktigt betydelsefull åtgärd - det får möjligen bli den enda partipolitiskt polemiska synpunkten. Det fanns en tid när socialdemokrater framför allt talade om inflationsbekämpning och arbetslinje. Jag har inte hört vare sig det ena eller det andra nämnas här i afton. En otroligt viktig sak är förstås att säkerställa att varje hushåll som i dag är pressat snart får möta en framtid där kostnaderna i matbutiken inte skenar, där värdet på det man har i plånboken inte urholkas och där reallönerna stärks och inte försvagas på grund av att ekonomin är i gungning.

Därför måste jag säga, även om jag inte är finansminister utan justitieminister, att jag som medborgare är utomordentligt tacksam för en ekonomisk politik som sätter inflationsbekämpningen i främsta rummet, liksom att få fler människor i arbete. Det är det som långsiktigt kommer att göra att familjer med små marginaler får större marginaler och större egenmakt och också en bättre framtid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar för alla vittnesbörd om den utsatthet som många ekonomiskt svårt trängda familjer upplever, i synnerhet barnfamiljer för vilka utsattheten till och med tar sig uttryck i vräkningar eller andra dramatiska konsekvenser.

Jag vill kanske ändå inte riktigt instämma i beskrivningen att verktygslådan skulle gapa tom. Tvärtom har jag gett exempel på flera olika fronter som måste samspela för att man ska kunna möta den här situationen. När det gäller den mest omedelbara plånboksdimensionen handlar det exempelvis om förlängningen av extratillskotten och bostadsbidragen. Detta riktas rakt mot den situation som många beskriver här och innebär betydande ekonomiska lättnader. Det är ekonomiskt bistånd ägnat att möta personer som sitter i en utsatt ekonomisk situation och göra det möjligt för dem att bekosta sin bostad.

Den något mer långsiktiga insatsen görs i samspel mellan myndigheter på statlig nivå och kommuner. Kommunerna ska få rätt verktyg och rätt vägledning för att i sin rådgivning, sitt arbete och sitt biståndsarbete för de familjer vi talar om få så goda förutsättningar som möjligt. Den något mer långsiktiga insatsen är nämligen att på olika sätt förebygga och förhindra överskuldsättningen. Jag säger gärna att den utredning som nu är föremål för beredning i Regeringskansliet lyfter fram många av de förslag som diskuterats här i kväll och som också under lång tid lyfts fram i den allmänna debatten. Vart för sig och i samspel med varandra har de goda förutsättningar att i varje fall minska riskerna för överskuldsättning framöver.

När det sedan gäller de olika delarna i utredningen ska jag vara lite försiktig med att gå in för djupt i var och en av dem. Men när det gäller skuldregistret är jag bekant med den kritik som förs fram av Angelica Lundberg. Det finns även andra synpunkter på registret och det förslag som lämnats. Det finns samtidigt goda skäl, tycker vad jag förstår flera remissinstanser, som talar för det förslag som utredaren lämnat. Exakt var vi ska landa i frågan ska jag be att få återkomma till.

Vad vi i alla fall kan vara överens om är att syftet med registret är att det ska få en verklig effekt. Det ska få en verklig förebyggande effekt på det viset att färre personer än i dag ska hamna i en situation där den ena krediten läggs på den andra tills man hamnat i en situation som man inte kan hantera. Hur vi än kommer att utforma ett eventuellt register i slutändan ska det vara utformat på ett sådant sätt att det uppnår det syftet och den effekten.

Fru talman! Tack till interpellanterna och övriga debattdeltagare för möjligheten att diskutera de här utomordentligt viktiga frågorna i kväll.

Det samhällsproblem som vi talar om har belysts väl i både interpellationerna och de inlägg som gjorts här. Det är såklart framför allt ett problem för de människor som omedelbart berörs av skulder som de av olika skäl inte kan hantera. Det gäller de som är skuldsatta, deras anhöriga, deras familjemedlemmar och förstås inte minst de barn som påverkas av detta. I förlängningen kan det leda till de problem som flera har belyst: vräkningar av familjer, med väldiga konsekvenser, inte minst för barnen. Det är dessutom ett stort problem för vårt samhälle som helhet, och det belyses på ett utmärkt sätt av alla som deltar i diskussionen. Problemet måste angripas från olika håll. Flera saker har lyfts fram av mig, interpellanterna och övriga debattdeltagare.

I grund och botten handlar det här om att myndigheter - allt från Kronofogden till Konsumentverket - har viktiga uppdrag att på olika sätt bedriva egen verksamhet och också understödja kommuner i deras viktiga arbete med att motverka skuldsättning och ge bistånd till familjer som är i behov av rådgivning. Jag vill understryka vikten av de uppdrag som ligger på både Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket att ligga nära och understödja kommunerna i det viktiga arbetet.

När det gäller reformbehovet håller jag med om att det är betydande. Den eventuella oro som finns över att den här utredningen har hamnat hos Justitiedepartementet vill jag gärna trycka tillbaka. Lagstiftningen ligger i flera delar på Justitiedepartementet, och det är hela bakgrunden till att vi blir involverade i de här frågorna. Jag tror att inte minst på det här området är samspelet mellan Finansdepartementet och Justitiedepartementet utomordentligt viktigt för att komma åt problemen från en rad olika håll.

Jag tänker inte föregripa behandlingen av förslagen, men vi vet ju att utredningen lyfter fram flera av de frågor som har varit föremål för diskussion under lång tid. Det handlar om allt från registerfrågor till marknadsföringsmässiga frågeställningar och frågor som gäller tak för både räntenivåer och annat. Vi kan på goda grunder säga att de kan ha en väldigt positiv effekt för att komma åt det här problemet.

Jag har inte tagit del av alla remissinstansers svar, men jag har i alla fall skannat igenom några och kan konstatera att det såvitt jag kan bedöma finns gott stöd för många av förslagen också hos remissinstanserna. Det bådar gott för den fortsatta processen. Jag kan i dag inte säga när den blir klar. Däremot kan jag säga att frågan är prioriterad och kommer att hanteras som en prioriterad fråga också framöver på departementet.

Fru talman! Angelica Lundberg har frågat civilministern hur han ser på Överskuldsättningsutredningens förslag och vilka av dem han tänker sig att regeringen kommer att gå vidare med samt när riksdagen kan förvänta sig att ha förslag om att bromsa överskuldsättningen på sitt bord.

Ida Ekeroth Clausson har frågat finansministern vad hon och regeringen gör för att inte privatpersoners skulder ska öka ytterligare hos Kronofogden och om ministern avser att vidta några andra åtgärder inom sitt ansvarsområde för att minska antalet vräkningar som berör barn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som har den stora glädjen att svara på dessa interpellationer.

Först och främst vill jag understryka att regeringen ser allvarligt på risken för överskuldsättning, till exempel på grund av kreditköp eller på grund av lån som inte kan betalas tillbaka. Överskuldsättning innebär ett stort lidande för den enskilde men får också negativa konsekvenser för närstående, inte minst barn, och för samhället i stort. Jag instämmer därför i hög grad med interpellanterna om att det är viktigt att motverka överskuldsättning och att det arbetet fortsatt ska ske på bred front.

Överskuldsättningsutredningen, som nämns av båda interpellanterna, har haft i uppdrag att lämna förslag på åtgärder mot riskfylld kreditgivning. Utredningens betänkande har remitterats, och svarstiden gick ut i går. Utredningens förslag ska nu analyseras i ljuset av remissinstansernas synpunkter, och jag vill inte föregripa det arbetet som alltså inleds här och nu.

Ett viktigt led i arbetet mot överskuldsättning är en välfungerande budget- och skuldrådgivning. I juni fick Konsumentverket därför i uppdrag att genomföra insatser för att förstärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen. Syftet är att öka allmänhetens kännedom om verksamheten och främja lokal samverkan mellan olika aktörer i privatekonomiska frågor. En delredovisning ska lämnas i februari nästa år, och uppdraget ska slutredovisas senast i september.

En annan viktig pusselbit för att motverka överskuldsättning är Kronofogdemyndighetens långsiktiga förebyggande arbete. Detta sker bland annat genom att Kronofogdemyndigheten, ofta tillsammans med till exempel kommuner, andra myndigheter och organisationer, verkar för att öka kunskapen hos olika målgrupper som har eller riskerar att få ekonomiska problem.

Som Ida Ekeroth Clausson påpekar har antalet avhysta barnfamiljer ökat under det första halvåret 2023. Den vanligaste orsaken till avhysning är hyresskulder. Ökningen är naturligtvis mycket olycklig, och regeringen följer utvecklingen noga. Även i denna fråga är det viktigt att arbeta brett, förebyggande och långsiktigt, inte minst eftersom barn berörs.

Kronofogdemyndigheten har också ett pågående uppdrag att verka för att ett avhysningsförebyggande samarbete ska etableras med socialtjänst och hyresvärdar i samtliga kommuner. Utöver att göra stor nytta är jag övertygad om att redovisningen av uppdraget också kommer att föra med sig värdefull kunskap om hur man kan arbeta med dessa frågor framöver.

Bland andra åtgärder som regeringen vidtar för att minska skuldsättningen kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen för 2024 föreslår att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget förlängs ytterligare sex månader till och med den 30 juni 2024. Syftet är att nå de barnfamiljer som har en svag ekonomi och därmed är särskild utsatta för höjda levnadskostnader.

Detta är bara några exempel på det brett upplagda och målmedvetna arbete som regeringen bedriver på området.

Fru ålderspresident! Jag tackar för den här debatten och också för den avslutande frågan.

För att komma tillbaka till grundslagen är det oerhört viktigt att vi, om vi ska lyckas vända utvecklingen, behöver göra flera saker samtidigt - slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och metodiskt arbeta för att bryta nyrekryteringen av barn och unga till den här brottsligheten. Inte sällan finns det snitt som går mellan dessa delar.

När det gäller vilka aktörer som ska vara med och bidra till att lösa de stora samhällsproblem som vi står inför, eller är mitt uppe i, är det viktigt att säga att olika aktörer med hög kvalitet och seriösa intentioner - kommunala aktörer, aktörer från civilsamhället och ideella strukturer samt aktörer från företagsamheten - alla kommer att behövas om man ska mobilisera samhällets resurser kring detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett oerhört stort problem när det gäller HVB-hemmen i Sverige är att antalet platser är alldeles för lågt. Ett väldigt kritiskt och skriande problem runt om i landets kommuner är att alldeles för få familjer kan tänka sig att bidra med sitt hem till barn och unga på glid som behöver bryta sin destruktiva tillvaro och hamna i ett tryggare, säkrare, bättre och värderingsmässigt mer högkvalitativt sammanhang. Det kommer vi inte att kunna lösa med mindre än att civilsamhället kliver fram och är berett att ta sin del.

Jag tror att de grepp man måste ta handlar om tillståndssidan, om tillsynssidan, om att arbeta mycket mer offensivt med näringsförbud och om en screening av olika aktörer som måste ha ett helt annat intentionsdjup. Många fler måste få nej i första läget. Kraven för att få tillstånd att driva HVB-hem måste höjas. Det är det sätt jag bedömer är det bästa för att driva bort oseriösa aktörer.

Sedan kan vi prata om resursfrågan. Den är seriös och viktig när det gäller skolorna i de kommuner där HVB-hemmen finns.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Vi hör då och då att Moderaterna ska släppa på prestigen. Det känns nästan som att Socialdemokraterna snart måste släppa talepunkten att släppa på prestigen, för den skivan har börjat gå några varv.

Det finns ingen prestige alls. Däremot vill man gärna lyssna om det finns något bra att ta fasta på. Det gör det ibland, och då ska vi göra bra saker av det. Ibland finns det inte något bra, och då vill vi lämna det och gå vidare.

Apropå ideologiska blockeringar kanske man ändå måste spetsa öronen och lyssna lite grann på statsrådens svar. Det är tvärtom så att jag tycker att det finns goda skäl att ompröva inslag i vår valfrihetsmodell, för det är uppenbart att inte minst kriminella aktörer kan använda strukturer som bygger på tillit till en rad olika kriminella syften. Hela grundslagen i planen för att knäcka de kriminella gängen handlar om att slå mot våldet, slå mot den kriminella ekonomin - där har man de oseriösa aktörerna - och bryta nyrekryteringen av barn och unga.

Det jag är rädd för är möjligtvis den som ser chansen att slå hårt mot välfungerande vårdcentraler och välfungerande skolor som är i privat regi när nu vissa aktörer är oseriösa. Jag är rädd att man i denna ideologiska blockering eller ideologiska chanstagning kanske missar någonting som är utomordentligt väsentligt att ta in. Det är alltså inte bara de privata innehavarna av HVB-hemmen som kan vara föremål för de kriminellas aktiviteter. Vi vet att påtryckningsoperationerna och infiltrationen omfattar socialtjänsten, kommunala stadsbyggnadskontor och politiska partier. Det finns klanstrukturer som äter sig in i stora delar av offentligheten.

Om vi ska se klart på frågan och kunna slå mot den ekonomiska basen och mot de system genom vilka man drar in barn och unga i kriminaliteten måste vi nog utan skygglappar, som det heter, gå både mot de inslag i det privata som inte fungerar och för den delen också de sårbarheter och inslag som inte fungerar i det offentliga.

Den så kallade insocialiseringen och 15-årsgränsen när vi talar om barn och unga är förstås en realitet som vi arbetar med hela tiden. Det gör vi alla i våra olika roller. Vi talar om barn; det gör vi redan när det gäller 15-17-åringarna.

Men en insikt som jag tror kommer att vara omvälvande för utformningen av effektiv politik på området är insikten om att alla gamla erfarenheter av hur barn insocialiseras i kriminalitet kommer på skam när det gäller den grova kriminaliteten. Hela vår modell bygger på att barn börjar sniffa lite lim och skolka lite grann. Man gör någon olovlig körning, och man luckar och drevar sin moped. Så där glider man i väg in i någonting som så småningom blir lite stölder och en misshandel på krogen - och så är man på väg.

Men så är det ju inte! 12-åringar, 13-åringar och 14-åringar dras in - det kan gå på fem tio minuter - i den allra grövsta kriminaliteten. Den verkligheten kommer vi inte att kunna möta med en modell som bygger på en föreställning om att det är en längre karriär eller en längre insocialisering. Det kommer att kräva helt andra insatser också mot de allra yngsta. Det kommer att handla om de repressiva och de mer krävande inslagen, oavsett om de kommer från Kriminalvården, från Statens institutionsstyrelse eller från kommunala och sociala insatser. Den kravfyllda delen av socialstaten kommer att behöva kliva fram på motsvarande sätt som den mer repressiva rättsstaten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

All in all är det läge för omprövning. Behovet kommer att gälla politikens alla delar. Jag är i väldigt hög grad beredd till omprövning. Jag hoppas verkligen att fler delar av denna kammare också är det.

Fru ålderspresident! Tack till Marcus Wennerström och Sanne Lennström för viktiga inlägg.

Jag är verkligen beredd till omprövningar i en rad olika avseenden. Jag hoppas att den beredvilligheten är lika stor i riksdagen i stort. Jag är inte beredd att säga, vilket kanske möjligtvis en del drömmer om, att vi ska kasta ut alla företagare och företrädare för civilsamhället från den offentliga välfärden. Det skulle kunna leda till enorma välfärdsförluster.

Däremot råder det ingen tvekan om att det inte finns någon plats för en enda oseriös aktör. Det ska inte finnas någon plats för en enda som försöker att sko sig på skattebetalarnas bekostnad, och inte en enda som använder HVB-hem, avhopparverksamheter eller annan verksamhet som en plattform för rekrytering av barn och unga in i ny kriminalitet.

Man kan utan tvekan säga att inte bara vårt välfärdssystem med bidrag eller andra sociala förmåner i hög grad bygger på tillit. Det gör också våra valfrihetssystem. Det råder ingen som helst tvekan om att vi måste göra ett skifte från tillit till kontroll i en utsträckning som vi förmodligen egentligen inte tycker är så svenskt, eftersom vår samhällsmodell i grund och botten bygger på någonting annat.

Snart är den så kallade Utbetalningsmyndigeten på plats. Det är ett sätt att få ordning och reda på utbetalningarna från välfärden. Vi behöver motsvarande strukturella grepp för att få ordning och reda också på dem som levererar välfärden inklusive de privata aktörer som bidrar men som i några fall tyvärr också bidrar på ett negativt sätt.

Omprövningen sträcker sig också vidare än så. Jag kan ta en utgångspunkt, barn under 15 år. Vi talar väldigt mycket om barnen mellan 15 och 17 år, eftersom det är där de är straffmyndiga. Det är där de kan åtalas och vi kan sätta in ingripande åtgärder oavsett om det handlar om Sis eller så småningom när de blir något äldre Kriminalvården. Men det är 15-årsgränsen om är omsprungen. Det gäller hur man får hantera sekretessfrågor. Det handlar om hur man får använda öppna insatser mot föräldrars vilja utan samtycke. Det gäller påföljderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att det är rätt otillfredsställande när polisen tar 12-åringar, 13-åringar och 14-åringar i bilar fulla med vapen och sprängmedel och det man kan göra är att skicka tillbaka dem till socialtjänst och skola. De ska hantera en kriminalitet och en social utsatthet som de inte alls är rustade för.

Jag hoppas att fler partier i riksdagen ska vara beredda att överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern. Det kan låta som en väldigt repressiv åtgärd. Men det handlar i grund och botten om att öppna en verktygslåda som i dag är helt otillgänglig för samhället mot barn som behöver någonting annat än returen från bilen med vapnen och sprängmedlen in i otillräckliga sociala system.

Det handlar inte bara om att kasta barn i fängelse. Där finns den utökade ungdomsövervakningen, ungdomsvården och ungdomstjänsten. Det finns en helt annan kvalitet och ett helt annat tryck i den verktygslådan. Det tror jag kommer att vara en mycket viktig del av den socialpreventiva omprövningen.

När det gäller synen på föräldrarnas ansvar för barns brottslighet tog vi över en utredning som pågick. Den handlade om hyresgästernas ansvar för boende i lägenheten och deras brottslighet. Den gällde alla utom barnen. Jag ser inte logiken. Varför ska en familj ha ett större ansvar för en 17åring som är inneboende än en 17-åring som är ens eget barn? Det är oerhört viktigt att vi på det hyresrättsliga området vågar ta föräldraansvaret hela vägen ut om vi ska bryta mönster för att kunna komma åt problematiken.

All in all finns det väldigt mycket att säga om de ekonomiska resurserna. Men det finns otroligt mycket att säga om vad vi ska använda de ekonomiska resurserna till. Den stora prövningen för riksdagen blir när vi ska tala om innehållet i resurserna.

Fru ålderspresident! Jag tackar Marcus Wennerström för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna gemensamt. Tre interpellationsdebatter med snarlika teman kommer i rad, så det finns en risk för att åtminstone det initiala svaret framstår som något fantasilöst. Frågan som jag fått att besvara är hur jag avser att agera för att stoppa nyrekryteringen till gängen.

När rekryteringen till de kriminella gängen kryper allt längre ned i åldrarna utmanas både rättsstaten och socialstaten. Båda måste mobiliseras för att stoppa nyrekryteringen och trycka tillbaka den organiserade brottsligheten.

Regeringen satsar stort på rättsväsendet. Låt mig först konstatera att det i högsta grad också har ett brottsförebyggande syfte och en brottsförebyggande effekt. Vi satsar på polisen, på längre straff och på ungdomsfängelser, som alltihop skapar bättre förutsättningar att förebygga återfall i brott. Det handlar också om att stärka det sociala brottsförebyggande arbetet. Jag är väldigt stolt över de ungefär 2,8 miljarder som satsas i vår budget på olika insatser som förebygger kriminalitet bland barn och unga bara under 2024. Det här är pengar som bland annat ska gå till utökade hembesöksprogram, förstärkta föräldraskapsstödjande insatser, skolsociala team, utvecklad idrottsverksamhet och en satsning på fritidskort för barn och unga. Det handlar om tidiga stödinsatser för att minska risken för allvarlig problematik och framtida kriminalitet. Nästa år kommer regeringen dessutom att presentera en ny socialtjänstlag för en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. För att stimulera omställningen av verksamheten har vi föreslagit en kompetens- och bemanningssatsning på kort sikt och en rejäl investering på totalt över 8 miljarder under de kommande åren i svensk socialtjänst.

Den 19 september, på min födelsedag, hade regeringens råd mot organiserad brottslighet ett extrainsatt möte om lägesbild och åtgärder för att bryta nyrekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen. 15 myndigheter och andra nyckelaktörer deltog. Den 29 september redovisade tre av dessa - Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse, Sis - det uppdrag de fick av regeringen i april och lämnade bland annat förslag om att inrätta ett antal samverkansråd, så kallade bob-råd - förkortningen står för barn och unga i organiserad brottslighet - runt om i landet. Syftet med den föreslagna samverkansstrukturen är att bryta rekryteringen av barn till kriminella gäng och att vidta mer effektiva, träffsäkra åtgärder när barn och unga redan hamnat i grov kriminalitet.

Är det här då bara ytterligare en i raden av administrativa överbyggnader? Nej, det är det verkligen inte. Förebilden för den här strukturen är den relativt sett framgångsrika myndighetssamverkan mot organiserad brottslighet. Där har man upparbetat samverkansformer som kan visa sig vara väldigt verkningsfulla, när vi nu också ger riktiga verktyg till myndigheten att slå mot den kriminella ekonomin. Det finns alltså en väldigt effektiv och operativ förebild för de här strukturerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nåväl! En viktig del i arbetet är också olika socialpreventiva satsningar som regeringen tagit initiativ till. Effektivare samverkan nämnde jag. Rivna sekretesshinder är avgörande. Det handlar även om tidigare och tydligare påföljder, förstärkt föräldraansvar, utbyggt familjestöd och ökade resurser till socialtjänst och lärare i utsatta områden.

Vi arbetar också för att säkerställa att socialtjänsten har de verktyg den behöver för att kunna jobba effektivt. En utredning ser nu över hur socialnämnden ska kunna besluta om krav riktade mot barn och unga, som att den unge ska vara hemma på vissa bestämda tider, praktisera på en arbetsplats eller delta i regelbunden fritidsaktivitet. Utredningen ska även föreslå en ordning som ger socialnämnden möjligheter att besluta om öppna insatser till vårdnadshavare utan samtycke. Vi arbetar också för att skapa förutsättningar för en effektiv informationsdelning, det vill säga att riva sekretesshinder, så att bland annat polis, skola och socialtjänst ska kunna utbyta information med varandra på ett effektivt sätt.

Sammantaget gör regeringen stora satsningar på att utveckla och stödja det förebyggande arbetet för att stoppa rekryteringen av unga till kriminella nätverk. Vi överväger förstås löpande nya åtgärder och insatser.

Fru ålderspresident! Jag tackar än en gång Anna Wallentheim för en fin diskussion om angelägna frågor.

Först och främst vill jag understryka att det samhällsproblem som vi nu diskuterar är av ett djup och en vidd som är närmast oöverskådliga. Det har kommit till under en lång följd av år. Det har skett en tredubbling av skjutvapenvåldet på tio år. När det gäller barnen är den förskräckliga siffran 80 åtalade bara så här långt i år för de allra grövsta brotten: mord, mordförsök, medhjälp till mord och så vidare. Det är en siffra som för tio år sedan inte var 80 utan 8.

Det sker en tillväxt av de kriminella nätverken med en nyrekrytering på tre personer per dag och 1 000 per år, i hög grad unga. Det är en brottslighet som tränger sig allt längre ned i åldrarna. Den 15-årsgräns kring vilken vi byggt upp både straffrätten och socialtjänsten är helt omsprungen av en verklighet där förövarna kan vara 12, 13 eller 14 år även i fråga om de allra grövsta brotten. De utnyttjas förstås på ett mycket cyniskt sätt av dem som ligger bakom den här brottsligheten.

Jag går gärna med på att vara överens om att inte vara överens när det gäller ekonomin. Om man i ett inflationsläge av det slag som Sverige har i dag avsätter 40 procent av 40 miljarder till kommunerna är det en enormt stor satsning på välfärden i ett läge när pengarna tappar värde. Vad gäller profilen på de satsningar som rör det område vi nu talar om skulle jag säga att vi inte bara får en rejäl offensiv på den repressiva sidan utan också får en större precision och högre kvalitet i det brottsförebyggande arbetet framöver.

Det handlar nämligen också väldigt mycket om vad man gör med pengarna. Sekretesshinder rivs för att vi ska få bättre tryck i befintliga resurser. Riksdagen kommer att få mötas av en del ganska kärva förslag också på det socialpreventiva området. För att ta ett sådant exempel är utökat ansvar till närområdet för föräldrarna när det gäller barns brottslighet en ganska omdiskuterad fråga, men jag menar att den är mönsterbrytande och superviktig.

Jag för alltså gärna en diskussion om medlen och ekonomin. Där är vi möjligtvis mer överens än vad debatten ger intryck av. Det svåra kommer när vi ska diskutera vad vi ska göra med pengarna framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Jag tänker säga ett par saker. Den första handlar om det jag uppfattar som mytbildning kring regeringens ekonomiska politik vad gäller välfärden.

Saken är den - och det trodde jag ändå att Socialdemokraterna hade med sig som långvarigt statsbärande parti - att det största hotet mot både löntagarnas och kommunernas och regionernas plånböcker och mot välfärden är en inflation som gröper ur pengarnas värde. Det är den stora, långsiktiga utmaningen för skolorna, förskolorna, sjukvården och all välfärd här i landet. Redan där läggs vissa restriktioner på en ansvarsfull ekonomisk politik.

Det viktigaste vi kan göra för välfärden långsiktigt är att så snabbt som det bara går återfå ett läge där pengarna inte tappar så förfärligt raskt i värde. Det är bakgrunden till att regeringen har skapat ett reformutrymme som förvisso innehåller en hel del pengar men som ändå är ansvarsfullt om man ser på totalen. 40 procent av det utrymmet går till kommunerna och regionerna, alltså till välfärden. 16 miljarder går i statsbidrag till kommunerna. Det betyder att staten tar halva notan för kommunernas och regionernas samlade underskott. Det är ingen dålig insats av någon stat eller på någon nationell nivå i ett läge där tillväxten är låg, konkurrenskraften hackar och inflationen varje dag reducerar värdet på pengarna.

Det är ett ansvarsfullt grepp om ekonomin att satsa så mycket på välfärden och för den delen även göra de rekordsatsningar som sker inom budgeten på rättsväsendet under samma period. Det tycker jag att det finns all anledning att sätta värde på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra jag vill säga är att det är en villfarelse att det inte skulle finnas satsningar på skolan. Det är tvärtom. Utbildningsministern borde få vara här nu och försvara sina förhandlingsframgångar i budgetprocessen. Många andra statsråd känner sig besvikna över utfallet, men det gör inte skolsidan. Den har både resursmässigt och kvalitativt varit väldigt framgångsrik i budgeten. Det gäller också det som går rakt på det socialpreventiva arbetet: kartläggning av språkkunskaper, förstärkning av sfi, bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor i utsatta områden och skolsociala team. De är utomordentligt viktiga.

Om vi tittar på kommunala skolor - eller friskolor för den delen - runt om i landet som verkar i socioekonomiskt utsatta områden kan vi konstatera att också med befintliga resurser blir resultaten väldigt olika beroende på vad man gör med de befintliga resurserna. I Järva, som är en del av Stockholm, har man haft en fantastisk utveckling av skolresultaten under senare år. De lyfter själva fram ett par tre framgångsfaktorer, och en av dem är ett väldigt tydligt fokus på kunskap. Man är i skolan för att lära. Det är starkt fokus på undervisningen.

Satsningen på skolsociala team som finns i budgeten baseras inte minst på erfarenheten av att skapa resurser i skolan som kan ta hand om det som inte är undervisning, för att få bättre precision och högre nivå på de sociala insatserna i skolan och framför allt för att freda lärarna så att de kan ägna sig åt det de är bra på, nämligen undervisning och att lyfta barnen kunskapsmässigt och pedagogiskt. Jag köper alltså kort och gott inte ledamotens beskrivning.

Om vi ska vara väldigt precisa, och rikta oss till den som vill läsa Excelark i budgetarna, handlar det också i rätt hög grad om vad man räknar in i det brottsförebyggande arbetet. Låt mig säga att siffrorna i Socialdemokraternas budget på sina håll är både runda och ganska generöst intryckta under paraplyet brottsförebyggande arbete. Det finns till exempel skolsatsningar som i och för sig kan vara berättigade men som också finns i regeringens budget utan att räknas in under paraplyet brottsförebyggande arbete.

All in all sker det enormt stora satsningar på välfärden i ett trängt ekonomiskt läge, och en betydande del av dem kommer att ha påtaglig effekt också för att förhindra att barn och unga dras in i brottslighet.

Fru talman! Jag tackar Anna Wallentheim och Sanna Backeskog för värdefulla inlägg i en angelägen fråga och ett angeläget ämne.

Jag ska börja med det som kanske handlar framför allt om det brottsförebyggande arbetet, alltså att man ska få barn och unga att inte kliva in och starta en brottskarriär. Där råder det ingen som helst tvekan om att samspelet mellan polis, skola och socialtjänst är helt avgörande.

Jag har också tagit del av uppgiften om att nära hälften av landets skolor saknar ett sådant mer strukturerat samspel. Det ankommer naturligtvis inte bara på skolorna, utan socialtjänst och polis måste så att säga bjuda till. Det kan finnas lokala variationer, och det kan finnas personrelaterade frågor och allt sådant som påverkar. Men sammantaget är det förstås en väldigt nedslående bild. Och det är oerhört avgörande att siffran är 100 och inte 50, därför att ett nära samspel mellan olika aktörer som var och en sitter på information men också med olika verktyg som behövs för att hantera situationen är avgörande för att få till detta.

Jag tror att reformen av sekretessreglerna har en enormt stor potential, även om jag också tror att både struktur, alltså lagstiftning, och kultur spelar roll. De som hävdar att det förmodligen går att samspela mer offensivt redan inom ramen för dagens sekretessregler torde ha rätt. Men samtidigt kan man säga att många på goda grunder också känner sig rädda för att kliva fel, med stora konsekvenser för dem som det berör och också med risk för att bryta mot lagen. Vi ska därför göra det enkelt att göra rätt och låta det vara en viktig injektion in i detta samspel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det krävs också en kulturell förflyttning eller en perspektivförflyttning som väldigt väl symboliseras av det som Sanna Backeskog nämnde, att socialtjänst och polis ibland flyttar ihop, vilket har skett i olika delar av landet. Det är en väldigt konkret bild av hur nära man i grund och botten vill att detta samspel ska vara.

Samverkan har även andra förtjänster. Hela poängen är egentligen att ta ett bredare grepp där vi också fångar sådant som kanske inte nödvändigtvis behöver bli en fullt så allvarlig brottslighet men också annan problematik som kanske är av mer social karaktär, eller att barn är brottsoffer i en hemmiljö där pappan slår mamman eller att andra nära relationer präglas av våld.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi har bandbredden att orka se fler perspektiv än "bara" det gängrelaterade våldet. Det råder ingen tvekan om att det är ett utomordentligt stort samhällsproblem. Men det betyder inte att exempelvis mäns våld mot kvinnor har blivit ett mindre problem. En del av frågorna - det hedersrelaterade våldet - är oerhört avgörande att knäcka för att lyckas i en massa andra hänseenden. Det behöver för den delen inte vara hedersrelaterat våld, utan det kan vara andra begränsningar som sker så att säga i hederns namn.

Allt detta kan man inte komma åt med mindre än att det finns en nära samverkan. Jag ser därför att det som vi nu gör och som kanske framför allt drivs av utvecklingen när det gäller de grövsta brotten också skapar oerhört mycket bättre förutsättningar att klara andra angelägna uppgifter.

Nu är jag ganska långt utanför mina dagliga domäner, men det finns en del underlag som tyder på att till exempel verktyget orosanmälan inte används i den utsträckning som verkligheten förmodligen egentligen motiverar. Det är alltså befintliga verktyg som av olika skäl inte används så offensivt som de borde. Det borde ses som en omsorgshandling på ett annat sätt än i dag.

Sekretessen har vi nämnt och hur vi ska använda den typ av verktyg som är både mer ingripande och mer offensiva. Får vi till detta grepp kan vi i bästa fall lösa både den grova brottsligheten och annan brottslighet.

Fru talman! Tack, Anna Wallentheim, för denna möjlighet att diskutera frågan om samverkan för brottsförebyggande arbete!

Den fråga jag har fått gäller hur jag och regeringen ämnar öka samverkan mellan skola, socialtjänst och polis med målet att förbättra brottsförebyggande insatser. Vidare har Anna Wallentheim frågat mig vilka konkreta åtgärder regeringen avser att tillhandahålla för att bryta nyrekryteringen och förbättra brottsförebyggande insatser i skolmiljön.

Den organiserade brottsligheten hotar vårt fria och öppna samhälle. För att möta den våldsvåg som har drabbat vårt land under hösten måste både rättsstaten och socialstaten mobiliseras, som vi var inne på i den interpellationsdebatt vi just avslutade.

Regeringen genomför stora satsningar på rättsväsendet men också på att stärka det brottsförebyggande arbetet. För nästa år uppgår satsningarna på förebyggande åtgärder till totalt 2,8 miljarder kronor. Som vi varit inne på tidigare i dag rör det sig bland annat om utökade hembesöksprogram, förstärkta föräldraskapsstödjande insatser, skolsociala team, utvecklad idrottsverksamhet och en satsning på ett fritidskort för att barn och unga ska ha rimligt jämlika villkor i meningsfull idrottsverksamhet och annan fritidsaktivitet.

Regeringen verkar för att skärpa föräldraansvaret och för att stödet till vårdnadshavare ska förbättras. Vidare satsar regeringen på tidiga stödinsatser för att minska risken för allvarlig problematik och framtida kriminalitet. En annan nyhet är den nya socialtjänstlag som regeringen kommer att presentera under nästa år. För att stimulera omställningen av verksamheten har vi också föreslagit en kompetens- och bemanningssatsning i socialtjänsten både på kort och på lång sikt.

Att relevanta aktörer kan dela information med varandra är en central del av den samverkan som är avgörande för att samhället tidigt ska kunna identifiera barn och unga i behov av stöd. Regeringen har därför gett Skolsäkerhetsutredningen i tilläggsuppdrag att analysera vilka uppgifter som kan behöva utbytas mellan skola, socialtjänst och brottsbekämpande myndigheter i brottsförebyggande syfte (dir. 2023:120).

Utredningen har också i uppgift att på andra sätt lämna förslag på hur skolans brottsförebyggande arbete kan stärkas. Utredaren ska bland annat föreslå hur ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet bör utformas för skolväsendet och lämna förslag på hur det förebyggande arbetet mot våldsdåd i skolväsendet kan stärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I våras gav regeringen Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse, Sis, i uppdrag att kartlägga rekryteringen av barn och unga i de kriminella miljöerna och också lämna en bedömning av hur många barn och unga i olika ålderskategorier som är aktiva i kriminella miljöer och hur fördelningen ser ut i landet.

I uppdraget ingick också att föreslå en struktur för samverkan mellan myndigheter för att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet. I det förslag som myndigheterna lämnade i slutet av september finns samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och andra lokala aktörer med som en helt central del.

Skolan ska vara en trygg plats, fri från våld och med goda förutsättningar för lärande. För att öka kunskapen om våld i skolan och hur det tar sig uttryck har Brottsförebyggande rådet i uppdrag att kartlägga grövre våldsbrott i skolan.

I juni 2023 gav regeringen Skolinspektionen i uppdrag att granska skolornas arbete med att förebygga och bemöta intolerans, våld och förtryck. Vi har även infört ett statsbidrag för skolsociala team, som är ett sätt för skolan och socialtjänsten att arbeta tillsammans för att bland annat skapa en lugn och trygg arbetsmiljö. Vidare har vi gjort en satsning på så kallade akutskolor, där elever kan placeras tillfälligt enligt skollagens (2010:800) bestämmelser om disciplinära åtgärder.

Det brottsförebyggande arbetet är fortsatt viktigt. Skolan är en av många helt avgörande pusselbitar för att kunna motverka våld, nyrekrytering och en fortsatt eskalering av den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Jag vill än en gång tacka Lars Isacsson för initiativet till en väldigt viktig diskussion. Jag delar helt och hållet uppfattningen att långsiktighet och uthållighet och en genomtänkt och uppriktig idé om vad den nationella nivån ska bidra med till den lokala nivån är avgörande för förutsättningarna för att lyckas i lokalsamhället och därmed även lyckas nationellt med att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten.

Jag vill ta fasta på det som är regeringens tre grundslag i planen för att lyckas med detta. Det är nödvändigt att slå hårt mot det grova våldet. I januari kommer vi med dubbla straff för de grova vapenbrotten och de grova sprängningsrelaterade brotten. I februari kommer vi med polisiära vistelseförbud. Det är ett mycket ingripande sätt att skydda både offer och bostadsområden från förövarna. I mars kommer vi med förslag till visitationszoner, som jag vet är lite mer laddat i den svenska debatten. Jag menar dock att det ur ett danskt erfarenhetsperspektiv har varit en viktig del för att kunna bryta mönster. Jag tror att vi måste våga göra det som vi inte har gjort tidigare om det inte ska gå som det hittills har gått. Jag hoppas på brett stöd i alla de delarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det brottspreventiva arbetet, det som finns på den sociala sidan, vill jag understryka - även om mitt huvudsakliga ansvarsområde är rättspolitiken - att om vi inte får snurr på socialstaten, om vi inte får till hela greppet mellan rättsstat och socialstat, kommer vi inte att lyckas med uppgiften att bryta nyrekryteringen. Får vi inte ihop olika delar av det offentliga, långt utanför Justitiedepartementets domäner, kommer vi inte heller att kunna strypa den kriminella ekonomin.

Om dagens diskussion får vara ett rop på bredare grepp både här i kammaren och i samhället i stort för att få förutsättningar att bryta kriminaliteten ställer jag mig mer än gärna bakom det stridsropet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar än en gång Lars Isacsson och Sanna Backeskog för viktiga inlägg, och jag vill särskilt ta fasta på den kommunala erfarenheten som kommit till uttryck i inläggen. Enkelt uttryckt kan man säga att väldigt lite här i världen fungerar om inte kommunalråden är med på noterna. Det gäller inte minst det socialpreventiva arbetet.

Jag skulle vilja säga att det är en stor styrka med den budget som regeringen nu lägger fram. Utöver att den tillför 16 miljarder till kommunerna i statsbidrag, vilket utgör 40 procent av den budget som läggs på bordet, om jag inte räknar fel, är en stor andel av det dessutom ett uttryck för ett mycket offensivt sätt att se på socialpreventivt arbete med allt från familjestödet, de elevsociala teamen, den långsiktiga investeringen i socialtjänsten och mycket annat, och detta i sig är sakligt sett rätt. Dessutom är det en budget som har majoritet i Sveriges riksdag, vilket vill säga att den kan gå igenom.

En snabb överflygning av alternativen ger väl en något spretigare bild, om jag får uttrycka mig på det sättet. Ett bra sätt att få tryck i de kommunala ekonomierna är att rösta för regeringens budget. Den är noggrant genomarbetad och genomräknad och kommer också att nå kommunerna med väldigt stor precision.

Jag skulle också vilja säga något om det repressiva och det socialpreventiva. Väldigt mycket av det som vi investerar i rättsväsendet i stort är i högsta grad brottspreventivt; det är brottsförebyggande program.

Om jag får börja i en helt annan ände: De ungdomsfängelser som jag förstår att det finns bred support för i Sveriges riksdag, vilket jag tycker är mycket glädjande, är oerhört viktiga också ur ett brottsförebyggande perspektiv, och det av flera skäl. Om vi kan lyfta bort 100-150 av de grövsta brottslingarna - som i dag finns i Sis-hemmen, vilka är organiserade för en helt annan tid och en helt annan verklighet och rustade för att möta ungdomar med helt andra behov - kommer vi att kunna ta hand om de grövsta brottslingarna på ett sådant sätt att sannolikheten för att nio av tio efter påföljderna ska gå in i nya brott minskar, eftersom vi placerar dessa barn i kriminalvårdens regi.

I den utredning som kom i augusti pekar man just på det brottspreventiva syftet med detta. Det är en villkorlig frigivning som är organiserad, där det finns möjlighet till kontroll, fortsatt behandling och fortsatt utbildning och så vidare. Dessutom lättar vi trycket på Sis-hemmen så att de kan riktas mot alla andra ungdomar, vilket i sin tur kommer att lätta trycket på HVB-hemmen och familjehemmen. Allting hänger ihop.

Jag menar att en del saker som kanske lite lättvindigt skrivs på det repressiva kontot är något av det allra viktigaste vi kan göra också i ett brottsförebyggande, brottspreventivt, syfte.

Det råder ingen tvekan om att finansieringen är A och O, men en fråga av precis samma vikt och betydelse är vad man kan göra med pengarna. Lars Isacsson var inne på den svåra kommunala ekvationen som gäller hur det ser ut med den lokalt närvarande polisen och resurserna i kommunen. En oerhört väsentlig sak är att röja de sekretesshinder som i dag förhindrar en effektiv samverkan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer med förslaget om detta i nästa vecka. Vi kommer till riksdagen så snart det bara går, och då hoppas jag på mycket stor uppslutning. När vi nu gör detta betyder det att de pengar som vi investerar från den nationella nivån också kommer att kunna användas på ett sätt som ger avsevärt mycket mer uteffekt för varje satsad krona, när polis, skola och socialtjänst kan sätta sig i samma rum och dela information. Vi får en helt annan systemkraft mot barn och unga på glid.

Fru talman! Jag tackar Lars Isacsson och Sanna Backeskog för viktiga inlägg i mycket angelägna frågor.

Jag tackar också för uppskattande ord, och det är inte falsk ödmjukhet när jag understryker att det framför allt är andra som ska tackas för det senaste dygnets insatser, inte minst vår egen polis i samspel med belgisk polis. Det är genom ett fantastiskt fint samspel man har kunnat hantera den akuta säkerhetssituationen, evakueringen av stadion i fråga, eskort till och från hotell och förhoppningsvis säkra flighter hem. Äras dem som äras bör.

Vi kan dock bidra från politiskt håll, och vi har försökt bidra på bästa möjliga sätt, inte minst genom egna direkta kontakter med den belgiska regeringen, som har varit suverän på informationsgivning och i diskussioner om hur situationen ska hanteras.

Så till dagens interpellationsämne. När vi ska hantera det läge Sverige befinner sig i kommer det att krävas flera olika delar. Den utveckling som har fört oss hit har onekligen pågått under lång tid. Det dödliga skjutvapenvåldet har tredubblats över tio år. Apropå internationell samverkan: När jag talar med mina nordiska kollegor och jämför fjolårets statistik över dödsskjutningar - 62 i Sverige, 4 i Norge, 4 i Danmark och 2 i Finland - säger det mycket om det läge Sverige befinner sig i.

I våras uppskattade polisen att ungefär 30 000 personer ingår i de kriminella nätverken. Det är en tillväxt med tre per dag, vilket jag tror nämndes i något av inläggen här. Det betyder att ungefär 1 000 nya personer varje år rekryteras in i de kriminella gängen. Den kriminella ekonomin omsätter enligt polisen 100-150 miljarder kronor varje år, och så sent som i förmiddags fick jag en uppgift om att globalt kommer rättsstater och övriga myndigheter åt ungefär 1 procent av den kriminella ekonomin. Det är alltså en enormt stor utmaning.

När det gäller barnen kan vi mäta på olika sätt. Hittills i år har ungefär 80 barn åtalats för mord, försök till mord eller medhjälp till mord - alltså de grövsta tänkbara brotten. Vi talar om barn mellan 15 och 17 år, för denna statistik fångar inte upp barn under 15 år. För tio år sedan var den siffran 8. Vi ser att nio av tio Sis-placerade barn som finns där för att de har begått brott återfaller i brott. Det är ett monumentalt mörker om man ser på vår utgångspunkt, och utvecklingen har som sagt pågått under lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens plan består i grund och botten av tre delar: slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga till gängen. Jag är av den bestämda uppfattningen att inget kan ske utan finansiering, och jag uppfattar att över 40 procent av regeringens budget går till välfärden. Jag har redogjort för en omfattande katalog av åtgärder som handlar specifikt om det brottsförebyggande arbetet - allt från skolsociala team och satsningar på socialsekreterare till familjestöd med mera.

Med sin långa historiska erfarenhet vet även Socialdemokraterna att om vi inte knäcker inflationen kommer anslagen att urholkas år ut och år in. Det innebär en ekonomisk stramhet i det korta loppet för att vi ska kunna återgå till en växande ekonomi också för välfärden, inklusive det brottsförebyggande arbetet, framöver.