Fru talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat civilministern om regeringen och han har för avsikt att ta bort icke-medborgares möjlighet att rösta i kommun- och regionvalen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Först en kort bakgrund: Vi kan konstatera att utländska medborgare har haft rösträtt i valen till kommun- och regionfullmäktige sedan 1976. Medborgare i något av EU:s medlemsländer och medborgare i Island och Norge har rösträtt i dessa val under samma förutsättningar som svenska medborgare. Övriga utländska medborgare måste ha varit folkbokförda i Sverige minst tre år i följd före valdagen och omfattas därmed av en så kallad treårsregel. Vid val till riksdagen gäller dock att bara svenska medborgare har rösträtt.

Frågan om utländska medborgares rösträtt i kommun- och regionvalen har varit föremål för utvärdering och överväganden av flera parlamentariskt sammansatta kommittéer. Grundlagsutredningen övervägde i sitt betänkande från 2008 om den så kallade treårsregeln skulle slopas men bedömde att den skulle finnas kvar.

Vidare kan man säga att den svenska regleringen motsvarar den som finns i våra nordiska grannländer. Den utgår från en enligt min uppfattning sund grundprincip, alltså att det finns skäl att göra skillnad mellan å ena sidan lokala och regionala angelägenheter och frågor, där alla som har en tillräckligt stark anknytning till kommunen eller regionen där de bor har ett berättigat anspråk på politiskt inflytande, och å andra sidan nationella angelägenheter, där medborgarskapet är den principiella förutsättningen för direkt politiskt inflytande över samhällsutvecklingen.

I sammanhanget kan också nämnas att Sverige har ingått olika internationella förpliktelser som har betydelse för denna fråga. När det gäller medborgare i andra EU-länder ska, enligt EU:s fördrag, varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där personen inte är medborgare ha rösträtt och vara valbar vid kommunala val på samma villkor som medborgarna i den staten. Och när det gäller andra utländska medborgare har Sverige ratificerat Europarådets konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på kommunal nivå, enligt vilken utländska medborgare ska ha rätt att rösta och ställa upp i kommunala val.

Frågan om rösträtten i kommun- och regionvalen har genom åren förankrats i bred parlamentarisk enighet. Med hänsyn till detta och till våra internationella förpliktelser har jag inte någon avsikt att ta några initiativ på detta område.

Fru talman! Det är ett problem att utländska medborgare som formellt inte har blivit medlemmar i den svenska samhällsgemenskapen får utöva politisk makt i Sverige. Det är precis vad man gör när man röstar i kommun- och regionval; man utövar politisk makt.

Att utländska medborgare får rösta är riskabelt i vår tid. Det islamistiska partiet Nyans hade sina starkaste fästen just i de områden där det bor många utländska medborgare med muslimsk bakgrund. Det är riskabelt att människor som ofta inte kan det svenska språket och inte får ta del av en hel del information om samhällsutvecklingen får rösta i Sverige med tanke på att man kan manipuleras. Det är en risk att människor som ofta inte känner en lojalitet gentemot det svenska samhället får påverka samhället genom att rösta i kommun- och regionval.

Begreppet demokrati betyder ungefär folkstyre. Att få vara en del av det folk som styr måste åtminstone innebära ett medborgarskap. Det kan inte vara så att vem som helst kan komma till Sverige och påverka våra politiska val. Det kan inte vara en mänsklig rättighet att manipulera svenska val.

Att bli svensk medborgare innebär att man fullt ut får de rättigheter och skyldigheter som kommer med medborgarskapet. Politiskt utövande är en av de tyngsta rättigheterna man kan ha som en del av samhället. Det ska följa ett tungt ansvar när man har rättigheten att rösta. Då är det märkligt att man får rösta redan innan man har blivit medborgare.

Fru talman! Det kan inte vara rätt att en person som inte ser sig själv som en del av detta land ska få rösta i kommun- och regionval. Vad är argumentet för att vi tillåter ett sådant regelverk gällande rösträtten?

Medborgarskap måste innebära en viss exklusivitet och gemenskap. Vi pratar om svenska medborgare och inte om världsmedborgare. Var finns gemenskapen om även utländska medborgare kan rösta i våra kommun och regionval och påverka vår svenska gemenskap? En medborgare har ofta en långsiktig och stabil koppling till Sverige. Detta innebär att man kanske tänker på sina barn och barnbarn när man röstar. Man kanske tänker på vad som ligger i nationens intresse. Det är svårt att upphöja det gemensamma när man röstar om man inte är en del av det gemensamma genom medborgarskapet.

Argumenten för att all rösträtt ska begränsas till att endast gälla svenska medborgare är många. Men det viktigaste argumentet är kanske att vi har vissa partier i detta land som använder sig av utlänningar som lever i kulturellt utanförskap för att höja sina röstsiffror. Det kan inte vara rättvist att vissa partier använder sig av utländska medborgares politiska makt i Sverige för att kunna bestämma över svenska medborgare. Det är inte utländska medborgare som ska bestämma i Sverige. Det är svenska medborgare som ska bestämma över detta land.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag håller som bekant inte med Moderaterna och justitieministern i deras ställningstagande. Min uppfattning är att det helt enkelt inte är intressant hur våra grannländer gör i frågan eller vilka konventioner som på något sätt skulle förbinda oss till detta ställningstagande, förutom eventuellt EU-frågan där vi är lite mer bundna med tanke på vårt EU-medlemskap.

Icke-medborgares möjlighet att rösta i svenska val kommer dock från en annan tid - 1976, då Sverige såg ut på ett helt annat sätt än det gör nu. De utlänningar som bodde i Sverige då var i hög grad människor som kom till Sverige enbart för att jobba. De flesta var på så sätt redan fullt delaktiga i samhällslivet, och då kanske det fanns bra argument för att de skulle ha någonting att säga till om i den lokala demokratin.

Men samhället har som bekant förändrats. Inför valet 2022 syntes exempelvis en socialdemokratisk riksdagsledamot med starka kopplingar till Hamas i en video på sociala medier där han på sitt hemspråk basunerade ut uppmaningar till sina landsmän att rösta på Socialdemokraterna. Han betonade tydligt i videon att man inte behöver vara svensk medborgare för att göra detta.

När man nu ser dessa stora demonstrationer i Sverige till stöd för Hamas, där det sjungs antisemitiska ramsor, kan man ju tänka sig att många av dessa människor inte är medborgare i Sverige. Likväl har många av dem rätt att rösta i svenska val. Många av dem som deltog i korankravallerna var inte svenska medborgare men ska få rösta i våra val. I kommuner där många folkbokförda saknar svenskt medborgarskap, som Botkyrka och Landskrona, blev Nyans invalt i kommunfullmäktige. I Malmö var partiet bara några hundra röster från att lyckas med samma sak.

Fru talman! Jag tror inte att detta är vad politikerna ville 1976 när möjligheten för utlänningar att rösta i svenska val infördes. Och jag är ledsen, men jag kan faktiskt inte förstå regeringens ställningstagande här. Regeringen och Sverigedemokraterna är som sagt överens om väldigt mycket när det kommer till medborgarskapets betydelse, men jag lyfter denna fråga just för att jag tycker att regeringen har landat väldigt fel. Jag kan inte heller tänka mig att regeringens väljare jublar över detta beslut.

Vad jag däremot tror att väljarna är positiva till är det vi är överens om inom Tidöavtalet, så jag tar det en gång till. Vistelsetiden för att få medborgarskap i Sverige ska ökas från fem år till åtta år. Man ska ha en egen försörjning och uppvisa hederlig vandel. Man ska vara ostraffad, och man ska ha kunskaper i svenska och samhällskunskap för att bli medborgare. Det är bra. Man ska kvalificera sig för välfärden. Det ska också gå att ta medborgarskapet ifrån dem som begått systemhotande brottslighet eller fått det på falska grunder.

Finns det några andra åtgärder som regeringen kan tänka sig att vidta för att stärka det svenska medborgarskapets betydelse?

Fru talman! Till att börja med tycker jag att det är oerhört angeläget att stärka det svenska medborgarskapets ställning och betydelse. Det gör vi inte i ett vakuum, utan vi gör det i hög grad genom att se vad andra länder, som vi normalt sett lutar oss mot, gör. Det gäller inte minst den nordiska gemenskapen, och det gäller den europeiska gemenskapen. Genom att titta på hur andra länder gör får vi vägledning i våra egna vägval.

Det är därför det är rimligt att det ska ta längre tid innan man kan bli svensk medborgare, i linje med hur det ser ut i jämförbara länder. Det är därför det är rimligt att höja de krav man måste nå upp till för att bli svensk medborgare. Det gäller alltifrån vandelsprövningen till kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Det är också därför det är rimligt att värna exklusiviteten i medborgarskapet, rösträtten i nationella val, olika förtroenderoller i samhället etcetera.

När det gäller de problem som har lyfts och som vi har sett i vårt samhälle - alltifrån korankravaller till, på senare tid, manifestationer där människor stöder terrororganisationer, förmedlar antisemitiska budskap eller sprider vanföreställningar om svensk socialtjänst - är allt sådant ägnat att öka otryggheten i vårt land och underminera den nationella säkerheten. Men det är också sådant vi ska angripa på andra sätt; det skulle kunna ligga till grund för eller vara en del av bedömningen när det gäller exempelvis vandel inför ett medborgarskap. Det är också sådant som i vissa delar redan i dag är olagligt och bör leda till lagföring och straff.

Jag vill betona att den historiska åtskillnaden mellan det nationella och det lokala innebär att medborgarskapet exklusivt hanterar exempelvis den nationella lagstiftningen. Men det är också så att regeringens position i frågan inte är unik på något sätt. Till att börja med är detta det grundackord som har gällt för det svenska samhället i snart 50 år, och det är ett grundackord som gäller för andra nordiska länder. Det är också en utgångspunkt i den europeiska gemenskapen som vi inte kommer undan med mindre än att vi lämnar den europeiska gemenskapen, och det tror jag kanske ändå inte ligger i korten i kvällens debatt.

Människor som är medborgare i andra EU-länder och bor i Sverige har en rättighet enligt våra EU-fördrag att delta kommunalt och regionalt i det demokratiska samtalet och genom sin rösträtt vara med och ta ansvar för det lokalsamhälle de bor i. Det är en rättighet som också tillkommer svenska medborgare om vi bosätter oss i Italien, Spanien, Portugal, Österrike eller vilket land det nu kan handla om.

Dessutom måste vi i vår målmedvetenhet när det gäller att trycka tillbaka både brottslighet och annan aktivitet som är ägnad att underminera värden vi sätter högt i vårt land också komma ihåg att väldigt många människor som kommer till vårt land vill bli en del av det svenska samhället. Vi har en mycket mer restriktiv migrationspolitik nu, vilket vi är överens om att vi ska ha, och vi kan i framtiden utgå från att färre personer än i dag kommer att bedömas ha rätt att stanna i Sverige. Men har vi väl gjort bedömningen att någon har rätt att vara i Sverige har vi också ett starkt intresse av att denne kommer in i vårt samhälle. Att kunna vara delaktig i det beslutsfattande som sker lokalt har då ett stort värde både för de enskilda människorna och för Sverige som samhälle.

Jag tycker att den grundläggande modellen, där vi stärker medborgarskapets betydelse och värnar det nationella beslutsfattandet som en del av medborgarskapet men ändå har möjlighet att släppa in människor som har rätt att stanna i Sverige i det lokala beslutsfattandet, är en balanserad modell som det finns mycket beprövad erfarenhet bakom.

Fru talman! För egen del tycker jag att det är utomordentligt viktigt att stärka medborgarskapets betydelse. Detta har ju varit ett av grundackorden för kvällens debatt.

Det finns många skäl till detta. Det är inte minst betydelsefullt för ett samhälle att det erkännande som ligger i medborgarskapet förutsätter att man når upp till högt ställda krav. Att ha en längre hemvisttid eller ett längre hemvistkrav än vad vi har i dag är mycket rimligt i det ljuset. Att ställa höga krav på kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället är mycket rimligt med den utgångspunkten. Att ha högt ställda krav på vandel, alltså på ett hederligt levnadssätt, är också mycket rimligt ur den synvinkeln.

Det är även mycket rimligt att införa en möjlighet att ompröva ett medborgarskap. Där sticker Sverige ut i en internationell jämförelse. Att inte kunna ompröva ett medborgarskap i en situation där någon har lämnat felaktiga uppgifter eller har mutat sig till ett medborgarskap - eller för den delen om någon har begått ett väldigt allvarligt brott, till exempel ett terrorbrott som riktar sig mot Sverige - är ägnat att underminera värdet av medborgarskapet.

Det är också mycket viktigt och riktigt att vissa rättigheter är exklusiva för medborgare. Det gäller rösträtten i de nationella valen och inflytandet över den svenska lagstiftningen, den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken och den ekonomiska politiken, alltså sådant som rör hela vårt samhälle. Det gäller även vissa förtroenderoller i samhället, alltifrån nationella politiska förtroenderoller till roller som domare, militär eller polis.

Men det är också så att vi har ett starkt intresse av att människor som bedöms ha rätt att stanna i Sverige gradvis kommer in i vårt samhälle. Att kunna erbjuda delaktighet i lokalt beslutsfattande är enligt mitt förmenande en del i detta. Där har vi en lång tradition i Sverige, om vi nu ska tala om svensk tradition. Det finns dessutom en lång nordisk tradition, om vi nu ska tala om det nordiska sammanhanget. Jag känner mig trygg i att detta är en erfarenhet som vi kan luta oss mot även när vi blickar framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.