Fru talman! Angelica Lundberg har frågat civilministern hur han ser på Överskuldsättningsutredningens förslag och vilka av dem han tänker sig att regeringen kommer att gå vidare med samt när riksdagen kan förvänta sig att ha förslag om att bromsa överskuldsättningen på sitt bord.

Ida Ekeroth Clausson har frågat finansministern vad hon och regeringen gör för att inte privatpersoners skulder ska öka ytterligare hos Kronofogden och om ministern avser att vidta några andra åtgärder inom sitt ansvarsområde för att minska antalet vräkningar som berör barn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som har den stora glädjen att svara på dessa interpellationer.

Först och främst vill jag understryka att regeringen ser allvarligt på risken för överskuldsättning, till exempel på grund av kreditköp eller på grund av lån som inte kan betalas tillbaka. Överskuldsättning innebär ett stort lidande för den enskilde men får också negativa konsekvenser för närstående, inte minst barn, och för samhället i stort. Jag instämmer därför i hög grad med interpellanterna om att det är viktigt att motverka överskuldsättning och att det arbetet fortsatt ska ske på bred front.

Överskuldsättningsutredningen, som nämns av båda interpellanterna, har haft i uppdrag att lämna förslag på åtgärder mot riskfylld kreditgivning. Utredningens betänkande har remitterats, och svarstiden gick ut i går. Utredningens förslag ska nu analyseras i ljuset av remissinstansernas synpunkter, och jag vill inte föregripa det arbetet som alltså inleds här och nu.

Ett viktigt led i arbetet mot överskuldsättning är en välfungerande budget- och skuldrådgivning. I juni fick Konsumentverket därför i uppdrag att genomföra insatser för att förstärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen. Syftet är att öka allmänhetens kännedom om verksamheten och främja lokal samverkan mellan olika aktörer i privatekonomiska frågor. En delredovisning ska lämnas i februari nästa år, och uppdraget ska slutredovisas senast i september.

En annan viktig pusselbit för att motverka överskuldsättning är Kronofogdemyndighetens långsiktiga förebyggande arbete. Detta sker bland annat genom att Kronofogdemyndigheten, ofta tillsammans med till exempel kommuner, andra myndigheter och organisationer, verkar för att öka kunskapen hos olika målgrupper som har eller riskerar att få ekonomiska problem.

Som Ida Ekeroth Clausson påpekar har antalet avhysta barnfamiljer ökat under det första halvåret 2023. Den vanligaste orsaken till avhysning är hyresskulder. Ökningen är naturligtvis mycket olycklig, och regeringen följer utvecklingen noga. Även i denna fråga är det viktigt att arbeta brett, förebyggande och långsiktigt, inte minst eftersom barn berörs.

Kronofogdemyndigheten har också ett pågående uppdrag att verka för att ett avhysningsförebyggande samarbete ska etableras med socialtjänst och hyresvärdar i samtliga kommuner. Utöver att göra stor nytta är jag övertygad om att redovisningen av uppdraget också kommer att föra med sig värdefull kunskap om hur man kan arbeta med dessa frågor framöver.

Bland andra åtgärder som regeringen vidtar för att minska skuldsättningen kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen för 2024 föreslår att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget förlängs ytterligare sex månader till och med den 30 juni 2024. Syftet är att nå de barnfamiljer som har en svag ekonomi och därmed är särskild utsatta för höjda levnadskostnader.

Detta är bara några exempel på det brett upplagda och målmedvetna arbete som regeringen bedriver på området.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Regeringen har självklart rätt att själv avgöra vilken minister som svarar på interpellationerna. Men jag noterar att finansministern tydligen har gett upp om dessa frågor, eftersom interpellationen har överlämnats till justitieministern.

Sverige genomgår den svåraste ekonomiska krisen sedan 1990-talet. Inflationen har nått rekordhöga nivåer, ekonomin krymper, arbetslösheten har nu börjat stiga och familjer med vanliga inkomster får allt svårare att betala räkningarna.

Om den förda ekonomiska politiken ökar skillnaderna och splittringen i Sverige riskerar det att få förödande konsekvenser för vår samhällsgemenskap. Vi kommer ihåg hur regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna höjde skiktgränsen för statlig skatt och på så vis skyddade landets höginkomsttagare från inflationen. Det var 13 miljarder som hade kunnat gå till välfärden.

Samma skydd gavs inte till de hushåll som har minst marginaler. De förväntades ta smällen för att hålla inflationen nere i Moderaternas Sverige. Här får vi ändå tacka regeringen för att man till slut har förstått det orimliga i detta och nu har pausat uppräkningen av skiktgränsen.

Fru talman! Det går inte att kompensera för allt. Men när vanliga hushåll drabbas hårt av kostnadsökningar måste politiken agera. Det är visserligen välkommet med tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag, men det är inte tillräckligt. Sänkt skatt på snus och plastpåsar hjälper inte särskilt många barnfamiljer.

När kostnadskrisen nu slår mot barnfamiljerna riskerar vi att skapa en generation av barn som växer upp under mer knappa ekonomiska förhållanden än de hade behövt. Samhället har ett ansvar för att se till att barnen inte betalar kostnaden för krisen. När fler barnfamiljer söker sig till välgörenhetsorganisationer eller säger att de inte är säkra på att de har råd att sätta näringsrik mat på bordet är situationen allvarlig.

Socialdemokraterna har föreslagit en extra utbetalning av barnbidraget för 2024 och en höjning av underhållsstödet med 500 kronor per månad det första halvåret nästa år.

Fru talman! Ministern tar i sitt svar upp att det är viktigt att det finns välfungerande budget- och skuldrådgivning. Det är bra. Jag håller med om det. Men tyvärr finns det stora skillnader vad gäller både tillgängligheten till och kvaliteten på rådgivningen som kommunerna erbjuder.

Socialdemokraterna har tidigare föreslagit en skuldakut där hushållen skulle kunna få hjälp och stöd för att inte hamna i skuld. I förslaget ingick tuffare tag mot kreditgivningsföretag och att införa ett nationellt skuldregister, statliga startlån för unga och en satsning på konsumentvägledning. Men det röstades ned.

I budgetmotionen för 2024 föreslår Socialdemokraterna en särskild satsning på konsumentvägledare för att fler svenskar inte ska drabbas av mångåriga effekter av den ekonomiska krisen. Eftersom ministern själv pekar ut kommunernas viktiga roll undrar jag om regeringen är beredd att öka resurserna till kommunerna så att de kan stärka budget- och skuldrådgivningen samt konsumentrådgivningen.

Fru talman! Tack till interpellanterna och övriga debattdeltagare för möjligheten att diskutera de här utomordentligt viktiga frågorna i kväll.

Det samhällsproblem som vi talar om har belysts väl i både interpellationerna och de inlägg som gjorts här. Det är såklart framför allt ett problem för de människor som omedelbart berörs av skulder som de av olika skäl inte kan hantera. Det gäller de som är skuldsatta, deras anhöriga, deras familjemedlemmar och förstås inte minst de barn som påverkas av detta. I förlängningen kan det leda till de problem som flera har belyst: vräkningar av familjer, med väldiga konsekvenser, inte minst för barnen. Det är dessutom ett stort problem för vårt samhälle som helhet, och det belyses på ett utmärkt sätt av alla som deltar i diskussionen. Problemet måste angripas från olika håll. Flera saker har lyfts fram av mig, interpellanterna och övriga debattdeltagare.

I grund och botten handlar det här om att myndigheter - allt från Kronofogden till Konsumentverket - har viktiga uppdrag att på olika sätt bedriva egen verksamhet och också understödja kommuner i deras viktiga arbete med att motverka skuldsättning och ge bistånd till familjer som är i behov av rådgivning. Jag vill understryka vikten av de uppdrag som ligger på både Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket att ligga nära och understödja kommunerna i det viktiga arbetet.

När det gäller reformbehovet håller jag med om att det är betydande. Den eventuella oro som finns över att den här utredningen har hamnat hos Justitiedepartementet vill jag gärna trycka tillbaka. Lagstiftningen ligger i flera delar på Justitiedepartementet, och det är hela bakgrunden till att vi blir involverade i de här frågorna. Jag tror att inte minst på det här området är samspelet mellan Finansdepartementet och Justitiedepartementet utomordentligt viktigt för att komma åt problemen från en rad olika håll.

Jag tänker inte föregripa behandlingen av förslagen, men vi vet ju att utredningen lyfter fram flera av de frågor som har varit föremål för diskussion under lång tid. Det handlar om allt från registerfrågor till marknadsföringsmässiga frågeställningar och frågor som gäller tak för både räntenivåer och annat. Vi kan på goda grunder säga att de kan ha en väldigt positiv effekt för att komma åt det här problemet.

Jag har inte tagit del av alla remissinstansers svar, men jag har i alla fall skannat igenom några och kan konstatera att det såvitt jag kan bedöma finns gott stöd för många av förslagen också hos remissinstanserna. Det bådar gott för den fortsatta processen. Jag kan i dag inte säga när den blir klar. Däremot kan jag säga att frågan är prioriterad och kommer att hanteras som en prioriterad fråga också framöver på departementet.

Fru talman! 345 barn har berörts av vräkningar det senaste halvåret 2023. Det är en ökning med 28 procent jämfört med samma tid föregående år och sker samtidigt som det totala antalet vräkningar också ökar. Förutom det personliga lidandet - inte minst för de barn som berörs - får det stora ekonomiska konsekvenser för samhället varje gång någon vräks.

Vår självbild är att alla i Sverige växer upp med samma förutsättningar, men den stämmer inte. Vräkningarna är verkligen ett bevis på det. Med stigande inflation och rekordhöga matpriser blir den ekonomiska situationen alltmer akut. Barn som växer upp i fattigdom riskerar att få sämre möjligheter att tillgodogöra sig sina rättigheter och få goda chanser i livet. Barn som lever i ekonomisk utsatthet har inte heller samma möjligheter till meningsfull fritid som barn från familjer med stabilare ekonomi. Barnens möjligheter begränsas av exempelvis avgifter för bussbiljetter, dyr utrustning, höga avgifter för fritidsaktiviteter och osäkra boendeförhållanden som kan bidra till att det är svårt att delta regelbundet i en aktivitet på en given plats.

Fru talman! Enligt artikel 4 i barnkonventionen ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder för att genomföra rättigheterna enligt konventionen. För att i enlighet med artikel 27 i barnkonventionen säkerställa barns rätt till den levnadsstandard som krävs för att deras fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling ska tillgodoses har staten ett ansvar att bistå föräldrarna, särskilt när det gäller bostad.

Barn behöver ett stabilt boende för att ha möjlighet till en trygg och gynnsam uppväxt. Det är därför extra allvarligt att vräkningar av barn har ökat i dagens Sverige. Jag noterar att ministern i sitt svar inte nämner några förslag för att förhindra vräkningar av barnfamiljer. Anser justitieministern att Sverige lever upp till bankonventionen när 345 barn drabbades av vräkningar under ett enda halvår?

Fru talman! Jag tackar för alla vittnesbörd om den utsatthet som många ekonomiskt svårt trängda familjer upplever, i synnerhet barnfamiljer för vilka utsattheten till och med tar sig uttryck i vräkningar eller andra dramatiska konsekvenser.

Jag vill kanske ändå inte riktigt instämma i beskrivningen att verktygslådan skulle gapa tom. Tvärtom har jag gett exempel på flera olika fronter som måste samspela för att man ska kunna möta den här situationen. När det gäller den mest omedelbara plånboksdimensionen handlar det exempelvis om förlängningen av extratillskotten och bostadsbidragen. Detta riktas rakt mot den situation som många beskriver här och innebär betydande ekonomiska lättnader. Det är ekonomiskt bistånd ägnat att möta personer som sitter i en utsatt ekonomisk situation och göra det möjligt för dem att bekosta sin bostad.

Den något mer långsiktiga insatsen görs i samspel mellan myndigheter på statlig nivå och kommuner. Kommunerna ska få rätt verktyg och rätt vägledning för att i sin rådgivning, sitt arbete och sitt biståndsarbete för de familjer vi talar om få så goda förutsättningar som möjligt. Den något mer långsiktiga insatsen är nämligen att på olika sätt förebygga och förhindra överskuldsättningen. Jag säger gärna att den utredning som nu är föremål för beredning i Regeringskansliet lyfter fram många av de förslag som diskuterats här i kväll och som också under lång tid lyfts fram i den allmänna debatten. Vart för sig och i samspel med varandra har de goda förutsättningar att i varje fall minska riskerna för överskuldsättning framöver.

När det sedan gäller de olika delarna i utredningen ska jag vara lite försiktig med att gå in för djupt i var och en av dem. Men när det gäller skuldregistret är jag bekant med den kritik som förs fram av Angelica Lundberg. Det finns även andra synpunkter på registret och det förslag som lämnats. Det finns samtidigt goda skäl, tycker vad jag förstår flera remissinstanser, som talar för det förslag som utredaren lämnat. Exakt var vi ska landa i frågan ska jag be att få återkomma till.

Vad vi i alla fall kan vara överens om är att syftet med registret är att det ska få en verklig effekt. Det ska få en verklig förebyggande effekt på det viset att färre personer än i dag ska hamna i en situation där den ena krediten läggs på den andra tills man hamnat i en situation som man inte kan hantera. Hur vi än kommer att utforma ett eventuellt register i slutändan ska det vara utformat på ett sådant sätt att det uppnår det syftet och den effekten.

Fru talman! Allt fler har svårt att få ihop sin ekonomi. Var femte person i Sverige lever i ett hushåll på marginalen och skulle enligt statistik från SCB inte klara av att betala en större oväntad utgift. Sverige och svenska folket har blivit fattigare det senaste året, vilket även är ett resultat av den politik som Sverigedemokraterna har fått regeringen att föra.

Fru talman! Den ekonomiska krisen får inte leda till ökade vårdköer, till att mammor inte kan sätta mat på bordet eller till att pensionärer inte kan betala sina räkningar. Regeringen måste förstå allvaret i situationen. Marginaler som tidigare var små är nu slut. Agerar inte regeringen riskerar konsekvenserna av den ekonomiska politiken att hålla i sig och fördjupas under överskådlig tid. Många svenskar lever under en ekonomisk stress så allvarlig att de till och med drar ned på maten för att kunna bo kvar i sina hem och för att slippa bli skuldsatta hos Kronofogden.

Jag ser fram emot att skuldutredningen kommer tillbaka och att man genomför flera av förslagen. Men redan nu måste regeringen göra mer för att bryta utvecklingen. De med minst marginaler ska inte behöva vara de som tar den hårdaste smällen i inflationsbekämpningen samtidigt som höginkomsttagare kompenseras med skattesänkningar.