Gunnar Strömmer

Fru talman! Jag vill än en gång rikta ett tack till Anna Wallentheim för möjligheten att få diskutera de här angelägna frågorna i afton.

Man kanske måste backa bandet och fråga sig: Vad är straffens syfte? Det gäller att komma rätt in i frågan om vad som är kriminalvårdens syfte. Straffen har det syftet att utkräva ansvar för handlingar som har brutit mot samhällskontraktet och brutit mot lagen. Inlåsningen i sig är en väldigt viktig och central del av kriminalvårdens verksamhet.

När vi vill skärpa straffen handlar det om att vi vill att straffen på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar. Det gäller inte bara den grova organiserade brottsligheten som begås i kriminella nätverk utan även annan brottslighet, exempelvis sexualbrottslighet och annan allvarlig brottslighet.

Vi vill också på ett tydligare sätt än i dag ge brottsoffren upprättelse och att det omgivande samhället ska ges ett bättre skydd mot grov brottslighet genom att farliga personer låses in längre. Inlåsningen är fundamental del av kriminalvårdens uppdrag. Det är jag beredd att stå för varje dag i veckan.

I den mån någon tror att det är Sverigedemokraterna som har kommit på den hållningen rekommenderar jag ett straffrättsfilosofiskt studium som sträcker sig många hundra år bakåt i tiden. Det uppkom långt innan Sverigedemokraterna kom in riksdagen. Det är en viktig del av i varje fall liberalkonservativ tradition och syn på det här området.

Med det sagt råder det heller inte någon tvekan om att kriminalvården också har ett väldigt viktigt syfte i att försöka säkerställa att så många som möjligt kommer ut som bättre människor på andra sidan. Det uppdraget ska inte förändras utan snarare förstärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får allra sist ta fasta på det kollegan från Ystad sa. Vi vill allra helst att så få som möjligt ska hamna där. Det är klart att det i allra första läget handlar om preventiva insatser. Det talar vi gärna om en annan kväll.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag börjar med Sekos rapport från 2022, som jag haft anledning att återkomma till några gånger under mina första 14-15 månader i den här rollen. Vi ska verkligen inte avsluta det här trivsamma utbytet denna tisdagskväll i polemisk anda. Men det är väl ändå svårt att inte ta fasta på att den siffra som Anna Wallentheim redogjorde för, nämligen fördubblingen av problematiken i kriminalvården mellan 2017 och 2022, får ses som ett ganska brutalt bokslut över den politik som fördes fram till regeringsskiftet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi sökte mandat hos väljarna för att få ordning på Sverige, som vi sa, tyckte en del att det lät lite anspråkslöst. Men i det låg i väldigt hög grad att få ordning på brottsligheten och rättsväsendet och ge rättsväsendets alla aktörer, inte minst Kriminalvården, bättre förutsättningar att fullgöra sina uppgifter.

Det här är lite av en atlantångare - ingenting man vänder på en femöring. Men jag är övertygad om att det vi gör nu har goda förutsättningar att hantera krisläget på kort sikt. Detta har egentligen inte alls någonting att göra med Tidöavtalets straffrättsliga reformer. Dessa är som sagt ännu inte på plats och har ännu inte fått någon effekt på kriminalvården. Likafullt måste situationen hanteras. Men det måste också skapas långsiktiga förutsättningar för att möta samhällsutvecklingen och öka brottsuppklaringen. Fler personer kommer att sitta i fängelse i framtiden, och det under längre tid. I det sammanhanget vill jag också ta fasta på att det inte minst är betydelsefullt att säkerställa att kvinnor som sitter i fängelse får göra det under rimliga villkor.

Jag skulle också vilja ta upp det här med dubbelbeläggning, eftersom det har nämnts i ett par inlägg. Jag tror att vi bara måste ta in att det är det nya normala. Det är i hög grad så redan i dag. Naturligtvis hanteras det nu under lite mer krävande omständigheter, eftersom dagens anstalter inte är byggda med sikte på dubbelbeläggning. Men allt som är på gång kan planeras med utgångspunkten att man ska dela cell.

Mitt intryck är faktiskt inte att dubbelbeläggningen innebär ett generellt problem för vare sig trygghet och säkerhet eller möjligheten att bedriva en meningsfull återfallsförebyggande verksamhet. Jag får snarare intrycket att det som innebär problem vad gäller exempelvis trygghet, säkerhet och integritet med det nu rådande trycket är att så många personer ska dela på gemensamhetsytor.

Det är väldigt individuellt hur man upplever att dela cell med någon annan. Det sker ett mycket metodiskt arbete från Kriminalvårdens sida för att se till att rätt personer delar cell med varandra och så vidare. Jag tror att det finns ett positivt utvecklingstryck i det läget. Sett i ett internationellt perspektiv är detta inte alls någonting konstigt. Tvärtom förekommer det i många andra länder att det är ännu fler personer som delar cell.

Jag tror att det här kommer att vara en nödvändig del av den förändring som sker. Men det är klart att det alltid kommer att finnas individuella behov av olika slag som måste kunna tillgodoses även i ett sådant normalläge. Det kan gälla allt från psykosociala problem till möjligheten för intagna kvinnor att träffa sina barn. Det är klart att kriminalvården måste ha kapacitet att hantera den typen av individuella behov även i det nya normalläge som vi ser framför oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i afton. Jag tar gärna min utgångspunkt i Ystad. Jag har också besökt kvinnofängelset där och pratat med såväl chefer som medarbetare och intagna. Det är en i grund och botten fantastiskt väl fungerande verksamhet, men den påverkas naturligtvis av det generella tryck som finns mot kriminalvården.

Trycket är förstås ett resultat av en brottsutveckling som tagit sig uttryck i en gradvis förändrad karaktär när det gäller kvinnor på anstalter, som Anna Wallentheim var inne på. Det handlar om allt yngre kvinnor, allt grövre brott, allt fastare förankring i kriminella miljöer och så vidare. Men i grund och botten är det som sagt en mycket väl fungerande verksamhet.

Det är alldeles uppenbart att när vi nu lägger grunden för en historisk expansion av kriminalvården måste den möta de behov som finns när det gäller kvinnor. Det uppfattar jag att Kriminalvården i högsta grad tar höjd för, även om det ännu inte är konkretiserat exempelvis genom att det också ska byggas anstalter av säkerhetsklass 1. Man kan säga att ingenting av det som nu pågår i processen på något sätt utesluter det. Det är en bedömning som Kriminalvården måste göra. Om det krävs ska det också ske.

Jag vill även säga att skälen till trycket ju är en lång rad olika saker. De har lett fram till den situation man befinner sig i nu, som är en kombination av brottslighetens utveckling och otillräcklig utbyggnad. Även andra saker kommer att påverka. Vi vill skärpa straffen i olika hänseenden. Den fulla effekten av de straffskärpningarna kommer att märkas först längre fram i tiden.

Häromdagen kunde Dagens Nyheter rapportera om att brottsuppklaringen i Stockholm när det gäller det dödliga våldet, alltså dödsskjutningarna, har gått upp från 15 procent 2022 till 70 procent 2023. Det är en enorm framgång för rättsväsendet i brottsbekämpningen. Men det är klart att det också kommer att innebära ett ännu mer påtagligt tryck på kriminalvården när allt fler grova brottslingar lagförs, hamnar i fängelse och får sitta där längre. Allt det är dock en önskad effekt av de insatser vi nu gör för att bryta brottslighetens utveckling.

Det här kommer att innebära omvandlings- och förändringstryck på kriminalvården även i ett läge då vi expanderar historiskt vad gäller antalet platser. Det handlar om omprövning av arbetssätt, nya prioriteringar och nya rationaliseringar. Det finns redan långtgående planer på hur digitalisering kan användas för att förändra kriminalvården på olika sätt. Allt det här tror jag är väldigt positivt och kommer att ge nya möjligheter att klara av det återfallsförebyggande arbetet.

Vad gäller frågan som togs upp av Pontus Andersson Garpvall kan jag bara konstatera att kriminalvården härbärgerar extremt farliga personer, på daglig basis sköter placering av farliga personer och ägnar sig åt differentiering som en del av sin kärnverksamhet. Det kommer förstås också att gälla den fråga som Pontus Andersson Garpvall tog upp.

Fru talman! har frågat mig hur jag avser att säkerställa situationen för både intagna och anställda på våra kvinnoanstalter. Vidare har Anna Wallentheim frågat hur jag och regeringen ser på det växande antalet kvinnor på Sveriges anstalter kopplat till gängkriminalitet och om jag avser att vidta några åtgärder utifrån vår syn på frågan.

Även om pojkar och män är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken är det tydligt att också flickor och kvinnor förekommer i kriminella miljöer. Det finns också oroande tecken på att kvinnors delaktighet inom dessa miljöer ökar. Trots det finns det en risk att relevanta aktörer i samhället inte identifierar dem. Det är bakgrunden till att Brottsförebyggande rådet har fått regeringens uppdrag att ta fram kunskap om könsnormer och skillnader mellan pojkars och mäns respektive flickors och kvinnors delaktighet i kriminella nätverk och andra typer av organiserad brottslighet.

Antalet intagna kvinnor ökar inom kriminalvården. På landets största anstalt för kvinnor, Hinseberg, ser personalen att sammansättningen av intagna har förändrats under de senaste åren. Exempelvis tar Hinseberg emot fler kvinnor dömda för våldsbrott. De intagna är också yngre och har ofta en stark kriminell identitet.

Den ansträngda beläggningssituationen på Kriminalvårdens samtliga anstalter beror framför allt på att utbyggnaden inleddes alldeles för sent och inte har matchat brottslighetens utveckling. Den försenade expansionen har fått stor påverkan på alla anstalter och häkten och har lett till platsbrist på anstalter för både kvinnor och män.

Kriminalvården kommer att behöva expandera, och många nya anstalts- och häktesplatser kommer att behövas. Det är en prioriterad fråga för regeringen. Flera åtgärder har därför redan vidtagits. Regeringen har bland annat tillfört medel för en fortsatt kapacitetsförstärkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kriminalvården har också fått i uppdrag att redovisa en platsrapport utifrån behoven till följd av reformerna i Tidöavtalet. Kriminalvården har nu redogjort sin bedömning av platsbehovet. Rapporten bereds i Regeringskansliet. Regeringen avser att återkomma med en mer preciserad analys och plan.

Det är Kriminalvårdens uppgift att se till att verksamheten bedrivs både effektivt och säkert. I det arbetet är personalen en av de allra viktigaste tillgångarna. Myndigheten har också redovisat en plan för kompetensförsörjningen de kommande åren.

Alla som avtjänar ett fängelsestraff har en personlig planering för sin verkställighet. Där står vilka insatser den dömde behöver för att inte återfalla i brott eller missbruk samt vilka förberedelser som måste göras inför livet i frihet. De särskilda behov som kvinnor har ska därför införlivas i planen. Jag vet att Kriminalvården kontinuerligt utvecklar sitt arbete för att minska risken för återfall i brott. Det gäller alla dömda, både män och kvinnor.

Att få människor att bryta med en kriminell livsstil är en av de viktigaste brottsförebyggande uppgifterna. Under vår tid i opposition uppmanade riksdagen i ett tillkännagivande den dåvarande regeringen att kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott skulle förstärkas. Regeringen kommer att verka för att svensk kriminalvård är effektiv och välfungerande och för att det bedrivs verksamhet som minskar återfall i brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Klockan är trots allt bara 22. Jag känner mig väldigt fräsch och pigg. Jag kan hålla på länge om stämningen och medborgarna kräver det.

Men vi får väl ändå avsluta salomoniskt och unisont och säga att de frågor som vi har diskuterat i kväll är utomordentligt viktiga. Vi ska som sagt ha ett öppet sinne för all kunskap vi kan få fram om brottslighetens orsaker och om de mönster som finns i vårt samhälle som påverkar detta för att vi med gemensamma krafter ska kunna forma konkreta politiska åtgärder som kan vända samhällsutvecklingen och värna enskilda medborgares trygghet och säkerhet men också Sverige som ett fritt och öppet samhälle.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ja, det är väl inte så mycket att medge. Det är bara att läsa innantill, så att säga, vad statistiken säger. Den visar alldeles tydligt att graden av kriminalitet, om man nu mäter detta utifrån misstanke om brott, i väldigt hög grad skiljer sig både mellan olika regioner i världen och mellan olika invandringsländer - i Sverige. Jag uppfattar detta som ganska odramatiska uppgifter som jag också tror speglar mönster i andra länder väl.

Nu är just Brås 2021-rapport en statistisk rapport. Den analyserar i grund och botten inte de bakomliggande faktorerna. Vill man veta mer om dem får man vända sig till annan forskning. Om man verkligen vill använda den här typen av underlag på ett produktivt och målrationellt sätt i politiken måste man nog vara öppen för att en rad olika faktorer kan samspela på ett relativt komplext sätt.

Det är klart att det handlar om föräldrars erfarenheter från ursprungslandet, vad du själv har för erfarenheter från ursprungslandet och för den delen vad du har för erfarenheter i det nya hemlandet. Det handlar om socioekonomiska faktorer och psykisk hälsa. Det finns definitivt faktorer som har med normer och värderingar att göra - maskulinitetsnormer och hedersnormer. Det handlar om utbildningsgrad, tillgång till arbetsmarknad och graden av exponering i förhållande till kriminella miljöer. Det finns en rad olika faktorer som kan påverka detta.

Vad jag tycker är oerhört viktigt är att vi är helt frimodiga i vårt sätt att ta reda på kunskap, analysera kunskap och debattera den kunskap som ligger på bordet och att vi sedan efter bästa förmåga försöker använda det underlaget för att fatta kloka och välavvägda beslut.

Det gäller de beslut som vi fattar inom ramen för kriminalpolitiken men också i högsta grad de beslut som vi fattar när det gäller socialpolitik, integrationspolitik eller ekonomisk politik. Det gäller också andra politiska beslut som påverkar de faktorer som ligger bakom kriminaliteten.

Jag tycker att det är välgörande med det arbete som genomförs vid Brå på en rad olika områden. Jag kan rekommendera alla, både ledamöter i Sveriges riksdag och medborgare, att ta del av de forskningsunderlag som tas fram av Brå. Om jag ska peka på något annat aktuellt och väldigt formativt för vår förståelse av den pågående kriminaliteten så är det den studie som presenterades i höstas rörande barn och unga som dras in i väldigt grov kriminalitet. Det som framkommer av den rapporten tror jag i högsta grad kommer att få stora konsekvenser för hur vi utformar insatser riktade just mot barn och unga som dras in i riktigt grov kriminalitet. Det är alltså ännu ett exempel på ett utmärkt forskningsunderlag från Brå. Jag är övertygad om att vi kommer att få se mer av den varan också på det område som vi diskuterar här i afton.

Fru talman! Jag kan svara på den frågan väldigt rakt. Det stämmer nämligen inte att jag inte vill se statistik på en mer detaljerad nivå. Men vad frågan gällde var om jag vill ge ett uppdrag till Brå att göra detta här och nu.

Min viktiga poäng är att det har mycket stor betydelse med kvalificerade underlag vad gäller statistik, inte minst på det här området. Jag vill ta fasta på att Brå gjorde en sådan rapport nyligen. Min utgångspunkt är också att den här statistiken ska uppdateras med jämna mellanrum. Vi för också en dialog med Brå om hur det ska göras på ett lämpligt, resurseffektivt och användarvänligt sätt.

Jag vill alltså med bestämdhet rätta frågan, för den stämmer inte överens med min hållning. Jag vill gärna se mer statistik och gärna mer utförlig statistik.

Sedan kanske vi ändå läser den aktuella rapporten lite olika. Jag uppfattar också att det görs en uppdelning på födelseregioner men också på födelseländer i de fall det fanns minst 10 000 personer som var folkbokförda i Sverige. Då kommer man ned med en viss detaljgrad även på ländernivå.

Utöver de regionala indelningarna kan man i rapporten utläsa att andelen misstänkta för brott är störst bland grupperna födda i Iran, Colombia, Libanon, Syrien och Irak, där det är mellan cirka 10 och 12 procent, och bland födda i Eritrea, Somalia och Afghanistan, där det är mellan 13 och 16 procent. Lägst andel finns bland personer som är födda i Tyskland, ungefär 2,9 procent, Finland, 3,1 procent, och Kina, 3,1 procent.

Jag tycker att det är utmärkt att vi har ett sådant underlag. Det är viktigt av en rad olika skäl. Jag tror att det är viktigt för att vi på ett riktigt sätt ska kunna analysera kriminaliteten, hur den ser ut i vårt samhälle, och kriminalitetens orsaker och i nästa led också för att vi ska kunna väga av åtgärder av olika slag så att de blir effektiva och träffsäkra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag välkomnar möjligheten att diskutera dessa frågor i kväll. Jag ser också fram emot att tillsammans med Brå komma fram till vad som är ett lämpligt sätt att fortsätta med den viktiga uppgiften att kartlägga brottsligheten ur den här synvinkeln. I grund och botten kan det ske på olika sätt, antingen genom att Brå själva ger förslag på hur detta ska göras och tar sig an uppgifter eller möjligen genom regeringsuppdrag. Vi har en mycket konstruktiv dialog i den frågan.

Fru talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att ge Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppdrag att ta fram statistik över brottsmisstänktas nationella bakgrund.

År 2021 publicerade Brå resultatet av den senaste studien om misstänkta för brott bland personer med utrikes respektive inrikes bakgrund, som omfattade personer som misstänkts för brott under perioden 2007-2018. Studiens övergripande syfte var att ge en uppdaterad bild av hur den registrerade brottsligheten fördelar sig mellan personer med inrikes respektive utrikes bakgrund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Liksom Brås motsvarande tidigare studier från 1996 och 2005 visar rapporten att personer med utrikes bakgrund har en överrisk att misstänkas för brott jämfört med inrikes födda med två inrikes födda föräldrar. När hänsyn tas till skillnader gällande ålder, kön, disponibel inkomst, utbildning och kommuntyp minskar överriskerna, men de försvinner inte. Rapporten visar även att den stora majoriteten av individer, oavsett bakgrund, inte har misstänkts för brott.

Rapporten innehåller även uppgifter om andel och antal misstänkta uppdelat på födelseregioner och på de födelseländer från vilka det fanns minst 10 000 personer folkbokförda i Sverige. Det finns i rapporten således uppgifter om hur stort antal och andel av de utrikesfödda från till exempel Irak, Syrien, Afghanistan och Somalia som misstänkts för brott.

Tillgången till behovsanpassad och relevant kunskap och statistik är central för att rättsväsendet och brottsförebyggande aktörer ska kunna bedriva en effektiv verksamhet. En av Brås grundläggande uppgifter är att ansvara för och utveckla den officiella kriminalstatistiken. En angelägen fråga för regeringen är hur myndigheten arbetar med statistikutveckling för att tillhandahålla kunskap som är relevant och aktuell. Det finns kontinuerliga behov såväl av att förvalta och utveckla befintlig statistik som av att ta fram ny statistik. Framtagande av ny statistik kräver dock noggranna analyser kring en rad olika faktorer, såsom användbarhet och resursåtgång. Samtidigt är brottsmisstänktas bakgrund ett av de områden där uppföljande studier kan behöva göras med jämna mellanrum. Det pågår en dialog med myndigheten om detta, och regeringen avser att återkomma om hur frågan ska hanteras framåt.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis tacka Adam Marttinen för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Vi har det gemensamt att vi har en oerhört hög ambitionsnivå när det gäller utvecklingen av svensk kriminalvård. Vi vet att behovet drivs av en rad viktiga faktorer, dels förstås samhällsutvecklingen, dels det faktum att polis och åklagare ska ha verktyg så att de kan klara upp fler brott i framtiden. Det kommer att öka trycket. Dessutom finns ett starkt intresse av generella reformer av straffrätten som gör att straffen på ett bättre sätt än i dag återspeglar brottens allvar, vilket också innebär att fler personer kommer att sitta i fängelse längre.

Allt detta skapar ett omvandlingstryck på Kriminalvården med stora möjligheter. Jag ser framför mig att det nu är mycket fokus på volym och antalet platser. Det är inte så konstigt eftersom Kriminalvården redan i dag på grund av att utbyggnaden kommit igång alldeles för sent dignar under trycket av samhällsutveckling och utebliven utbyggnad. Men när vi väl har tagit hand om kapaciteten - volymen - ska vi verkligen diskutera innehållet. En rimlig utgångspunkt är att titta på detta individuellt. Det är helt riktigt att personer som är utländska medborgare som ska sitta i fängelse och sedan utvisas naturligtvis inte har ett behov av återanpassningsåtgärder i syfte att komma in och återanpassas i det svenska samhället.

Jag vill avsluta med att ändå peka på en annan viktig dimensionerande faktor, nämligen säkerheten. Vi ska ändå ha en verksamhet också för personer som ska utvisas som gör att vi inte bygger tryckkokare runt om i landet. Det kommer att försämra kriminalvården för andra intagna och för alla de medarbetare som naturligtvis ska gå trygga och säkra till jobbet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tycker att vi absolut ska ha en öppen och frimodig diskussion om innehållet i kriminalvården. Om man tar del av de underlag som kriminalvården nu presenterar vad gäller utbyggnaden över en tioårsperiod ser man också att den expansionen i hög grad bygger på en omprövning av kriminalvårdens arbetssätt i olika delar.

När det gäller det återfallsförebyggande arbetet skulle jag vilja ta det i den här ordningen: Det första är att jag tycker att vi ska ha en hög ambitionsnivå när det gäller det återfallsförebyggande arbetet i fängelse, för det ligger ett så starkt allmänt intresse i att använda tiden så produktivt som det bara går. Det betyder, kan jag tänka mig, att vi i olika avseenden skulle höja ambitionsnivån och se över om det finns beprövad erfarenhet, beprövade metoder och best practice på olika ställen som vi borde implementera i svensk kriminalvård för att få bättre siffror när det gäller återfallsstatistiken. Det är en av mina utgångspunkter.

Det andra är differentiering och att tänka just individuellt. Det uppfattar jag att kriminalvården i hög grad gör men kanske i ännu högre grad kommer att behöva göra i ljuset av de prioriteringar som måste göras när trycket i så hög grad ökar på kriminalvården. Ur det perspektivet tror jag säkert att man kan diskutera både på individnivå och på kategorinivå.

Kategorifrågan är relevant även av andra skäl. Vi hade gemensamt en pressträff för några dagar sedan gällande den utredning som regeringen har tillsatt med stöd av Sverigedemokraterna för att se över möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands. Den som orkar ta sig förbi den lite slagordsmässiga dagspolitiska debatten och verkligen tränga ned i de här direktiven ser att det är en mycket seriös ansats i detta.

Vi vet att det finns både positiva och negativa erfarenheter att hämta i andra länder som Norge, Danmark och Belgien, som på olika sätt och med olika grad av framgång har lyckats med detta. En relevant fråga är naturligtvis den att om vi hittar sätt att gå framåt, vilka kategorier av intagna är det framför allt vi talar om? Som Adam Marttinen själv lyfte fram på pressträffen är det framför allt i sådana fall personer som är intagna under längre tid och rimligen också personer som efter avtjänat straff ändå ska lämna landet. Att tala om kategorier är alltså meningsfullt också i en diskussion när det gäller helheten.

Att det generellt sett måste ske en effektivisering tycker jag ligger i sakens natur. En dimension som kriminalvården själv lyfter fram är de möjligheter som digitaliseringen ger kriminalvården, till exempel vad gäller förflyttningar mellan olika enheter som i dag är väldigt personalresurskrävande. Det handlar också om att man med hjälp av digitalisering och modern teknik kan effektivisera kriminalvårdens verksamhet och säkerligen också på det sättet ta ett effektiviserande tag om kostnaderna.

Med allt detta sagt vill jag komma tillbaka till att jag tycker att vi ska en hög ambitionsnivå när det gäller expansionen, en hög ambitionsnivå när det gäller att hitta nya lösningar, inklusive att hyra anstaltsplatser utomlands, men också en hög ambitionsnivå när det gäller det återfallsförebyggandet arbetet för de individer där det är meningsfullt både ur ett individuellt och ur ett samhälleligt perspektiv.

Jag har stort förtroende för att kriminalvården redan i dag gör det jobbet, men jag är säker på att det kan utvecklas och bli ännu bättre framöver.

Fru talman! Jag vill börja med att bekräfta analysen. Det är klart att olika intagna har olika behov. Det gäller inte minst behovet av olika åtgärder som är ägnade att främja en återanpassning till det svenska samhället.

Om du är utländsk medborgare och har dömts till ett fängelsestraff kombinerat med en utvisning är det klart att det inte är fråga om en återanpassning till det svenska samhället. Från återanpassningssynpunkt innebär det naturligtvis också att behovet av de åtgärderna inte finns där på det sätt som det gör för andra intagna.

Den aspekt som jag ändå vill lyfta fram och som jag tror är reell är säkerhetsaspekten. Sysselsättningen i anstalterna har åtminstone två syften.

Det ena är förstås att förbereda intagna på ett liv utanför anstaltens väggar genom, som Adam Marttinen också är inne på, utbildning, yrkesträning och behandling - alltså att använda tiden i fängelse på ett sådant sätt att man i alla fall ökar möjligheten till en återanpassning i samhället och minskar risken för återfall i brottslighet.

Det andra är som sagt var säkerhetsaspekten. Vi vet att det är viktigt att ha en sysselsättning som gör att säkerhetsfrågorna kan tillgodoses på ett bra sätt, och det gäller säkerheten för både intagna och personal. Kort sagt vill man inte bygga upp tryckkokare i de här anstalterna, utan man ska erbjuda en meningsfull tillvaro så att man kan tillgodose behovet av trygghet och säkerhet inte minst för medarbetarna.

Med det sagt vill jag också bekräfta Adam Marttinens poäng att differentiering är betydelsefullt, både på individnivå och, kan man tänka sig, på kategorinivå.

Nu kommer vi med gemensamma krafter att möjliggöra en väldig expansion av kriminalvården. Det handlar om en ökning från 9 000 till 27 000 nya anstaltsplatser över tio år. En närmare titt på den planering som kriminalvården nu lägger fram visar att det innebär rejäla omtag när det gäller hur kriminalvården kommer att se ut i framtiden. Inte minst talas det om väldigt stora anstalter, och det är klart att inom ramen för dessa anstalter kommer det också att vara möjligt att bedriva verksamhet i ännu högre grad differentierat utifrån olika kategorier av intagna.

Jag är inte beredd att svara ett rakt ja på Adam Marttinens raka fråga om jag är beredd att verka för särskilda anstalter för den här kategorin. Däremot vill jag gärna fortsätta en diskussion huruvida volym och stora anstalter även möjliggör en differentiering inte bara på individnivå utan också på kategorinivå. Den diskussionen för jag gärna vidare mot bakgrund av den fråga som har ställts i dag.

Fru talman! Adam Marttinen har frågat mig hur jag ser på att införa en särskild typ av utvisningsanstalt som genom det särskilda ändamålet om utvisning anpassar innehållet till det mest basala utöver att verkställa strafftid i förvar.

Jag börjar med att konstatera att den omläggning av kriminalpolitiken som regeringen nu genomför medför att fler kommer att sitta i fängelse och göra det under längre tid än i dag. Det ökande inflödet av dömda förutsätter prioriteringar och omprövning av arbetssätt. Det handlar bland annat om att anpassa verksamheten till ökad grad av förtätning, bland annat i form av dubbelbeläggning. Utgångspunkten är att tiden i fängelse ska fyllas med rätt insatser till rätt person. Allmänt sett gör sig förstås intresset av återfallsförebyggande insatser i högre grad gällande för intagna som efter avtjänat fängelsestraff ska återanpassas till det svenska samhället. Samtidigt finns andra hänsyn som motiverar meningsfull sysselsättning, i synnerhet säkerheten för både anställda och intagna.

Kriminalvården har under hösten redovisat ett uppdrag om att vidareutveckla det återfallsförebyggande arbetet och där identifierat att det går att få en mer effektiv verksamhet om de återfallsförebyggande insatserna differentieras i högre grad genom att man fokuserar på rätt insatser till rätt klient. Det är angeläget att Kriminalvården prioriterar befintliga resurser på ett så effektivt sätt som möjligt, särskilt i ett läge med en ansträngd beläggningssituation.

För att möjliggöra regeringens omläggning av kriminalpolitiken jobbar regeringen på alla fronter för att öka antalet platser i både häkte och anstalt och samtidigt se över andra möjligheter att frigöra platser. Exempelvis har vi tillsatt en utredning som ser över möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands. Vidare arbetar vi med att öka antalet överföranden av intagna för att de ska avtjäna sitt fängelsestraff i sitt hemland och med att öka effektiviteten i dessa processer. Det är särskilt viktigt om den kriminelle har dömts till både fängelse och utvisning.

Det är ett faktum att utbyggnaden av Kriminalvården kom igång alldeles för sent. Jag vill understryka att det inte på något sätt är något som myndigheten ska lastas för utan den tidigare regeringen. Till detta kommer en rad andra faktorer som ökar trycket på Kriminalvården: samhällsutvecklingen med den systemhotande grova organiserade brottsligheten, nya verktyg till brottsbekämpningen som gör att polis och åklagare ges förutsättningar att klara upp och lagföra fler brott och de lämpliga och nödvändiga skärpningar av straffen som görs för att stärka brottsoffers upprättelse och samhällets behov av skydd.

Allt detta medför givetvis utmaningar för Kriminalvården, och regeringen är fast besluten att hantera de utmaningarna på ett bra sätt i nära samspel med myndigheten. Jag är förvissad om att en kraftig expansion och nya prioriteringar och nya arbetssätt är möjliga att genomföra samtidigt som ett innehåll med hög kvalitet kan värnas.

Fru talman! Än en gång tack till Ulrika Westerlund för möjligheten att diskutera de här frågorna!

Jag börjar där ledamoten slutade, med Tryggare hem för barn. Det är en bredare utredning som handlar om barns trygghet inte minst i utsatta situationer. Jag var i civilutskottet i förra veckan och kunde då säga att vi avser att gå fram med en lagrådsremiss baserat på den utredningen. Vi får se exakt hur vi landar i olika delar framemot sena våren, för att kunna komma med en proposition till riksdagen efter sommaren.

Under nästa år kommer detta att vara ett av de viktigaste underlagen för fortsatt diskussion om barns rättigheter. Det är jag väldigt glad för att vi kan göra, och jag är också medveten om de medskick som har gjorts från olika håll vad gäller olika delar av förslagen.

När det gäller den andra frågan är det helt riktigt att det finns olika uppfattningar om surrogatföräldraskap. Det är inte obekant att det parti jag företräder är öppet och offensivt i den frågan. Men alldeles oavsett vad jag tycker i frågan vill jag ta fasta på Ulrika Westerlund sa, nämligen att barn inte själva kan styra på vilket sätt de har kommit till. Med ett barnrättsperspektiv råder det, oaktat olika uppfattningar i själva frågan om surrogatföräldraskap, ingen som helst tvekan om att vi har en positiv förpliktelse att se till att alla barn, oavsett hur de har kommit till världen, får en trygg, säker och väl skyddad uppväxt och ett bra familjeliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vill jag ta fasta på, och det är i den ändan vi måste arbeta framåt med flera av de förslag som vi nu har diskuterat tillsammans.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är naturligtvis riktigt som Ulrika Westerlund säger att av de frågor som vi diskuterar är det framför allt surrogatföräldraskapsfrågan som har en internationell prägel och som är huvudfrågan som diskuteras på EU-nivå när det gäller att skapa ett privaträttsligt regelverk som gäller lika för alla över hela Europa. De övriga frågorna vi nu tar upp, till exempel tidsgränsen för hävande av föräldraskap och utökade möjligheter till adoption, är så att säga nationell reglering.

Det som gör att jag ändå tror att det finns en poäng med att hantera detta i ett och samma grepp är att reformerna på familjerättens område ofta har skett - det kan man se över tid - i lite större grepp. Det gör också att det blir ett slags organisk förändring av helheten. Ett viktigt syfte med det grepp som nu kommer att behöva tas är också att skapa en helhet som hänger ihop. Att få bort snårigheterna och att göra det tydligt och enkelt är en viktig del av syftet. Det är väl bakgrunden till att det nu ligger flera frågor på bordet och att vi ska försöka ta dem samlat. Beredning pågår i ljuset av utredningen, remissvar och annat.

Vi får helt enkelt fortsätta att diskutera frågorna. Jag vill understryka att detta inte ska tolkas som att de inte är prioriterade. Det är mer en fråga om hur de ska tas om hand på ett bra sätt, så att helhetssyftet också uppnås.

Frågan om föräldrafullmakt är jag inte beredd att ta ställning till på stående fot. Den har diskuterats under en längre tid. Det finns en öppenhet från flera partier kring frågan. Och det bakomliggande syftet tycker jag är mycket enkelt att förstå och ta till sig. Det handlar i grund och botten om att bidra till så trygga familjeförhållanden som det bara går utifrån den faktiska situation som det enskilda barnet befinner sig i.

Därför tycker jag att alla sådana förslag ska diskuteras i en konstruktiv anda. Vad det ska leda till framåt får vi återkomma till, men jag är öppen för att diskutera alla förslag som är ägnade att skapa en trygg familjesituation för barn och förslag som är ägnade att stärka barns rätt till ett familjeliv.

Fru talman! Tack, Ulrika Westerlund, för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor. De är viktiga principiellt och också praktiskt, både för barn och för föräldrar.

Jag vill understryka att frågorna har prioritet för regeringen. Däremot måste de också hanteras på ett sätt så att vi får ihop helheten till slut och uppnår åtminstone ett viktigt syfte med det. Utöver den utvecklade rättssäkerhet som Ulrika Westerlund tar upp när det gäller exempelvis tidsgränser för hävande av föräldraskap gäller det ju att skapa ett överblickbart regelverk som inte är snårigt och ogenomträngligt för den enskilde.

Det rör sig ju delvis om fall med en internationell koppling. De EU-rättsliga processer som pågår kommer att påverka vår lagstiftning. De kommer att göra det på ett sådant sätt att vi menar vi måste hålla ihop helheten av ytterligare förändringar i den svenska lagstiftningen i ljuset av det som vi kommer överens om på EU-nivå.

Det råder ingen tvekan om att de frågor som tas upp här - tidsgräns för hävande av föräldraskap, utökade möjligheter till adoption och andra frågor - är prioriterade i sak. Nu gäller det bara att hitta en process som gör att vi får ihop helheten på ett bra sätt. Detta bör enligt den bedömning som görs på Justitiedepartementet ske i ljuset av de diskussioner som också förs på EU-nivå.

Jag vill avsluta med att säga att det förstås ska vara överblickbara regelverk som är enkla och möjliga att förstå för enskilda människor och som också är enkla och tydliga att tillämpa och använda i praktiken för myndigheter och andra aktörer. Det är klart att det bakomliggande syftet med allt detta är att säkerställa en trygg och säker uppväxt för barn, trygga familjeförhållanden och trygga villkor för familjer, så att fler barn kan växa upp under trygga omständigheter och med familjer som, så att säga, är säkra på vad som gäller.

Fru talman! Ulrika Westerlund har frågat mig om jag och regeringen kommer att gå fram med en proposition och ändra i bland annat föräldrabalken i syfte att säkerställa att alla familjer i Sverige har ett likvärdigt skydd i lagen.

Låt mig börja med att säga att vi har en föräldraskapslagstiftning i Sverige som återkommande anpassas i takt med att samhället och synen på familjeliv utvecklats. Förra året trädde nya jämlika regler om föräldraskap i internationella relationer i kraft. Några år tidigare gjordes en översyn av reglerna om adoption. Nyligen ändrades också reglerna om föräldraskap då bland annat en föräldraskapspresumtion för samkönade gifta par infördes.

Det stämmer att regelverket har blivit snårigt. Det är en följd av alla de ändringar som har gjorts. Förra året överlämnades betänkandet Alla tiders föräldraskap - ett stärkt skydd för barns familjeliv. Utredaren hade bland annat i uppdrag att föreslå en mer sammanhållen och könsneutral reglering om föräldraskap samt regler om föräldraansvar som är anpassade till olika familjekonstellationer. Som Ulrika Westerlund nämner lämnades även förslag om tidsgräns för hävande av föräldraskap och utökade möjligheter till adoption.

Frågan om föräldraskap efter surrogatarrangemang rymmer flera komplicerade frågeställningar och intresseavvägningar, bland annat i förhållande till den födande kvinnan och barnet. Internationellt finns det inte heller någon samsyn i frågan om det bör vara tillåtet att bli förälder genom sådana arrangemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige är det inte tillåtet att genomföra surrogatarrangemang. Det förekommer däremot att barn som har tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet växer upp i Sverige, och som jag tidigare har framhållit är det angeläget att alla barn i Sverige har rättsliga företrädare. Det är viktigt att bevaka att vi har ett regelverk som utgår från barnets bästa och är förenligt med såväl barnkonventionen som Europakonventionen.

För ett år sedan presenterade EU-kommissionen sitt förslag till EU-förordning med internationellt privaträttsliga regler om föräldraskap. Förslaget gäller alla barn i EU, oavsett hur barnet har blivit till eller hur barnets familj ser ut. Det innebär att förslaget för närvarande omfattar föräldraskap för barn som har tillkommit genom surrogatarrangemang. När det gäller det svenska betänkande från 2021 som Ulrika Westerlund tar upp är det riktigt att det där finns ett antal öppna frågor som det återstår för regeringen att ta ställning till. Det framstår som lämpligt att avvakta utfallet av EU-förhandlingarna innan vi gör det.

Även om jag inte vill föregripa den pågående beredningen av något av de förslag jag nu nämnt är det angeläget för mig och regeringen att regler om föräldraskap tryggar barns rätt till familjeliv.

På familjerättens område ligger mitt främsta fokus just nu på att bereda åtgärder som kan stärka barns rätt till en trygg uppväxt, fri från våld, med avstamp i de förslag som har lämnats i betänkandet Tryggare hem för barn.

Fru talman! Tack än en gång, Mattias Vepsä, för frågan och möjligheten att diskutera detta tillsammans! Min erfarenhet är att det är klokt att diskutera extremism ur ett bredare perspektiv och inse vilka extrema rörelser som påverkar och utgör ett hot över längre tid. Det är också viktigt att lyfta fram högerextremismen, särskilt på det sätt vi gör i dag, inte minst i relation till spelvärlden, eftersom vi vet att den är särskilt närvarande där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Breddar vi perspektivet ser vi högerextremism, våldsbejakande islamism och andra extrema rörelser vara väldigt dominanta och offensiva i den digitala miljön. Ibland bejakar de också varandra - det har inte minst märkts när det har gällt den antisemitiska propaganda som har spridits i ännu högre grad de senaste månaderna efter terrorattacken mot Israel den 7 oktober, där vi kan se att våldsbejakande islamister och högerextrema i praktiken samspelar med hat och hot riktade mot judar.

Allt detta måste vi som samhälle bygga motståndskraft mot. Ett särskilt viktigt uppdrag är förstås, som Mattias Vepsä också är inne på, att säkerställa trygga och säkra miljöer för barn och unga, där de skyddas från exponering mot den här typen av mörka krafter.

Jag vill understryka industrins ansvar. Spelindustrin måste i grund och botten erbjuda sammanhang där den här typen av krafter inte kan få genomslag. Med detta sagt måste hela det omgivande samhället, från stat till kommun och civilsamhälle, också bidra på ett offensivt sätt. Låt oss återkomma till varandra om hur detta kan stärkas och utvecklas framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tycker att Mattias Vepsä återigen ger väldigt pedagogiska beskrivningar av problemets djup och vidd. Till bilden hör också att detta är miljöer där vuxenvärlden i hög grad är frånvarande. För inte minst barn och unga rör det sig alltså om en enorm exponering. Det ställer höga krav på barn och unga att vara väldigt vaccinerade mot de uppfattningar och värderingar som torgförs i dessa sammanhang och på att kunna stå emot dem.

I samtal och diskussioner med både de aktörer som ligger nära spelbranschen och andra plattformsföretag har jag fått intrycket att det är väldigt viktigt att öka kunskapen och den vuxna världens förståelse för denna miljö och vad som händer där och om hur metodiskt, systematiskt och offensivt olika extremiströrelser använder dessa plattformar. Jag tycker därför att de rapporter vi har talat om, som har tagits fram av ideella strukturer men finansierats eller i övrigt hanterats i samspel med några av våra myndigheter som har särskilda uppdrag på detta område, är väldigt viktiga steg i en kunskapshöjande riktning.

Där finns också en del förslag på ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtas för att strukturera samspelet på ett ännu mer offensivt sätt och diskutera hur myndigheternas arbete mot säkerhetshot av detta slag kan stärkas. Det finns diskussioner om nätpatrullering. Det handlar om en europeisk erfarenhet som jag i och för sig lite mellan raderna uppfattar som något man bör utvärdera närmare, i alla fall innan det rullas ut på bred front. Jag tycker förstås att man kan efterhöra med det civilsamhälle och de civila strukturer som omgärdar gejmingvärlden vad man kan göra för att ytterligare stärka deras ställning och möjligheter att verka preventivt i detta hänseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På EU-nivå har vi sedan några år tillbaka en reglering som gäller terrorrelaterat innehåll, vilket innebär att polisen ytterst kan beordra borttagande av innehåll på olika plattformar.

Om man ska gå längre och titta även på annat innehåll, vilket jag i och för sig tycker bör ingå i en öppen och frimodig politisk debatt även om jag själv inte är redo att sätta ned foten för det, är min bild att de användarvillkor som finns hos de mer dominanta sociala medieplattformarna inte bara ligger i linje med lagstiftningen utan också innebär större marginaler och säkerhetsavstånd från det som är olagligt och också det som är olämpligt. Jag tror inte att vi kan komma runt att dessa plattformar i ännu högre grad än i dag måste kliva fram, vara offensiva och ta ansvar. Kanske måste de till och med ha ett större handlingsutrymme att tillämpa lagstiftning på ett offensivt sätt, om det sker inom en frivillig ram och med användarvillkor med offensiva marginaler som bas.

Jag tycker därför att det var viktigt att prata med dessa plattformar, som jag gjorde ganska nyligen under hösten. Jag vet att motsvarande diskussioner förs med plattformarna på EU-nivå. Jag är öppen för att se vad som framkommer i dessa diskussioner. I nuläget är jag inte beredd att säga att vi ska reglera ytterligare, men det råder ingen tvekan om att själva regleringens legitimitet står och faller med hur offensiva plattformarna är när det gäller att säkerställa att olagligt och extremt material inte sprids.

Herr talman! Jag tackar Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera de här väldigt viktiga frågorna. Allra först vill jag bredda perspektivet. Jag ska sedan komma till högerextremismen mer specifikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Antidemokratiska rörelser av olika slag verkar väldigt offensivt i den digitala miljön, inte bara på spelplattformar utan i den digitala miljön över huvud taget. De terrorhot och hot från våldsbejakande extremism som Sverige nu möter kommer från flera olika håll: högerextremismen, den våldsbejakande islamismen och över tid olika vänsterautonoma rörelser, även om det på senare tid i första hand har handlat just om högerextremism och våldsbejakande islamism.

De studier som Mattias Vepsä refererar till bekräftar den bredare antidemokratiska problematik som finns i digitala miljöer. På senare tid, efter Hamas terrorattack mot Israel, har vi i väldigt hög grad sett antisemitism, inte sällan uppbackad från både våldsbejakande islamistiskt håll och högerextremt håll i ett slags ohelig förening. Allt detta är ägnat att göra tillvaron osäker och otrygg för barn och unga i den digitala miljön, men också över tid bidra till en polarisering och radikalisering som ytterst kan materialisera sig i påtagliga hot om våldsdåd som drabbar både enskilda och samhället i stort. Vi ska alltså ta dessa problem på stort allvar. Där råder det ingen som helst tvekan.

När det gäller gejmingvärlden är det uppenbart att inte minst högerextrema aktörer är väldigt aktiva just i spelmiljöer. Den Sverokrapport som jag nämnde och som Mattias Vepsä refererar till pekar på det. Expos serie av rapporter som har publicerats under hösten bekräftar den bilden. För egen del hade jag ett möte med ungdomarna i Sverok tidigare under året. Det var ett väldigt upplysande möte och för mig en väckarklocka om betydelsen av att vuxenvärlden ytterligare stärker sin närvaro och kanske inte minst sin förståelse för vad det egentligen är som händer i den här miljön.

Jag vill peka på de explicita uppdrag som centrala myndigheter har på det här området. Flera av de studier vi talat om har finansierats, initierats eller tagits fram i samspel med Center mot våldsbejakande extremism och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Man kan alltså säga att staten är närvarande när det gäller att bygga upp och sprida kunskapen samt inte minst - om jag kollar på mitt eget fögderi och Center mot våldsbejakande extremism - erbjuda ett mycket påtagligt konkret stöd, exempelvis till skolor och andra lokala aktörer, för att kunna möta den här problematiken och möta unga människor där de befinner sig.

Jag har tagit del av ett antal förslag som lyfts fram i de här rapporterna och andra, och jag är absolut öppen för att diskutera ytterligare åtgärder. Det viktiga är att vi med precision och kraft gör sådant som är ägnat att skapa en trygg och säker miljö, inte minst för barn och unga som spelar eller på annat sätt befinner sig i den digitala miljön, och på det sättet trycker tillbaka antidemokratiska krafter, oavsett om de är högerextremistiska, våldsbejakande islamistiska eller för den delen av annan art.

Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att öka kunskapen om högerextremism i gejmingvärlden och för att bekämpa högerextremismen online.

Våldsbejakande och antidemokratiska budskap förekommer i flera olika former på nätet. Efter Hamas attack mot israeliska civila har vi sett en ökning av hyllningar av attacken och uppmaningar till våld på flera olika plattformar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Säkerhetspolisen beskriver i sin senaste årsbok hur våldsbejakande extremister förekommer på sociala onlineplattformar, inklusive streaming- och spelplattformar. Hat och konspirationsteorier sprids, och våldsbejakande extremister kan påverka barn och unga som kan radikaliseras av deras budskap. En nyligen genomförd enkätundersökning av spelkulturförbundet Sverok visar också på en oroande framväxt av högerextremism i gejmingvärlden.

Regeringen och myndigheterna tar radikalisering och rekrytering till våldsbejakande extremism på nätet på allra största allvar. Sedan sommaren 2022 gäller Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online, den så kallade TCO-förordningen, som syftar till att få bort terrorisminnehåll från inte minst sociala nätverk. Ytterst kan Polismyndigheten utfärda en avlägsnandeorder. Även om TCO-förordningen inte gäller spelplattformar ser vi en klart ökad aktivitetsnivå bland EU:s medlemsstater för att få bort terrorisminnehåll.

Barn och unga ska kunna delta i olika sociala medier och på spelplattformar och känna sig trygga. Plattformsföretagens eget arbete är därför viktigt. Många gånger har de själva störst möjligheter att agera mot olagligt material i form av bland annat terrorisminnehåll, eftersom materialet i regel strider mot deras användarvillkor. Plattformarna kan dessutom agera även mot annat material som strider mot deras användarvillkor.

I slutet av november träffade jag några av de större onlineaktörerna tillsammans med Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Det är tydligt att det finns allvarliga problem med spridning av olagligt material på nätet och att det finns behov av att utveckla samarbetet, både nationellt och inom EU.

Samhället behöver också mobilisera för att stärka motståndskraften bland barn och ungdomar för att bryta radikalisering och motverka rekrytering till våldsbejakande extremism. Yrkesverksamma inom bland annat skola, fritidsverksamhet och socialtjänst behöver ha tillgång till kunskap om den propaganda som sprids i digitala miljöer, inklusive på olika spelplattformar, men även få tillgång till rätt verktyg för att kunna förebygga hat, hot, våldsbejakande extremism och terrorism, även i digitala miljöer. Sedan 2022 har Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, ett permanent uppdrag att kartlägga våldsbejakande extremism och rasism i digitala miljöer. Center mot våldsbejakande extremism, CVE, vid Brottsförebyggande rådet fyller en väldigt viktig funktion i att ge behovsanpassat stöd till lokala aktörer och bidra till högre effektivitet i de förebyggande insatserna.

Fler samhällsaktörer behöver göra mer, var för sig och tillsammans, för att motverka våldsbejakande extremism. Som nämnts är skolan en viktig aktör. Skolverket erbjuder skolorna stöd i arbetet mot intolerans och extremism inom ramen för arbetet med skolans demokratiuppdrag. I augusti beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till Skolsäkerhetsutredningen som innebär att utredaren ska kartlägga och analysera vilka uppgifter som kan behöva utbytas mellan skola, socialtjänst och brottsbekämpande myndigheter i brottsförebyggande syfte.

Avslutningsvis skulle jag vilja lyfta fram att regeringen arbetar intensivt med att ta fram en ny samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Strategin kommer även att ta höjd för det mer komplexa hotet och de nya samhällsproblem som finns med till exempel spridningen av falska uppgifter och desinformation, inte minst i onlinemiljön.