Fru talman! Jag vill inleda med att tacka justitieministern för svaret. Jag tolkar svaret till del som att förslagen från utredningen Alla tiders föräldraskap just nu inte är prioriterade för regeringen, vilket är lite olyckligt. Jag vill såklart argumentera varför de borde vara det.

Regelverket är ju snårigt till följd av alla ändringar som har gjorts genom åren. De har ju gjorts för att bättre inkludera olika typer av familjer eftersom samhällets syn på vilka som kan leva i en familj har förändrats. Lagen har lappats och lagats, och en mängd särregleringar har införts.

Med denna ordning blir den yttersta konsekvensen tyvärr att föräldraskapet till barn kan fastställas på ett felaktigt sätt utan att de berörda parterna ens är medvetna om detta, och det kan hävas vid en eventuell konflikt mellan föräldrarna. Då kan barnet förlora en förälder. Det är mycket viktigt att detta är tydligt för alla som berörs av lagstiftningen och att det är transparent vad som gäller i en viss situation.

Jag är ganska säker på att justitieministern och jag är överens om att barn förtjänar samma skydd och tillgång till sina föräldrar oavsett hur familjen ser ut och hur barnen har tillkommit. Men så är inte riktigt fallet, och det var ett av skälen till att utredningen tillsattes. Jag tycker att det är viktigt att förslagen tas vidare.

Det kan också finnas andra ändringar som är nödvändiga att genomföra, förutom dem som just den här utredningen föreslår. Låt mig ge ett exempel. För att den införda föräldraskapspresumtionen för samkönade par, som justitieministern nämner i sitt svar, ska gälla finns ett antal kriterier som måste vara uppfyllda:

Svar på interpellationer

Parterna ska vara gifta eller registrerade partner vid tidpunkten för den assisterade befruktningen.

Den som inte burit barnet ska ha samtyckt till behandlingen.

Den assisterade befruktningen ska vara utförd på behörig klinik, i Sverige eller utomlands, med tillstånd att utföra assisterad befruktning med donerade spermier.

Barnet ska, vid mogen ålder, ha möjlighet att ta del av information om donatorn.

Om inte alla dessa kriterier är uppfyllda måste den som inte fött barnet känna till att hon behöver närståendeadoptera barnet på samma sätt som innan presumtionen infördes. Men för att kunna göra det behöver hon först häva sitt, enligt lagen, felaktigt registrerade föräldraskap. Annars finns risken att föräldraskapet längre fram hävs mot hennes vilja om en konflikt har uppstått.

Att den enskilde själv måste känna till regelverket på det här sättet beror på att Skatteverket, när de får uppgifter om att ett barn fötts, av vem och om personen är gift eller inte, inte gör några ytterligare kontroller av om de fyra kriterierna i övrigt är uppfyllda eller inte. Föräldraskap kan alltså fastställas på ett felaktigt sätt utan att de berörda personerna är medvetna om det.

Därför är utredningens förslag om att åtminstone begränsa möjligheten att häva ett föräldraskap så att talan måste väckas innan barnet har fyllt tre år mycket positivt ur ett barnrättsperspektiv. Det kan som sagt även finnas anledning att se över regelverket ytterligare för att minimera risken för felaktigt fastställda föräldraskap, vilket kan ha skett utan att parterna själva har varit medvetna om det.

Jag ser fram emot att få höra mer om hur justitieministern ser på möjligheterna att vidta åtgärder på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, justitieministern, för fortsatta svar! Som jag uppfattar detta är det nog bara frågan, som jag också har tagit upp i min interpellation, om reglering vid surrogatmödraskap som direkt berörs av denna EU-förordning. Jag ska återkomma till det lite senare. Men det finns en hel del frågor som vi i Sverige kan lösa på egen hand utan att det stör en eventuell kommande EU-lagstiftning.

Till exempel skaffar människor fortfarande barn på egen hand genom privata arrangemang utan att blanda in kliniker. Då uppstår också den här situationen, med eventuella hävanden och oklarheter om hur föräldraskapet ska fastställas, utan att de inblandade kanske förstår det själva. De flesta människor sitter ju inte och tittar i lagboken innan de bestämmer sig för hur familjebildningen ska gå till, utan det är något som man fattar beslut om baserat på helt andra värderingar eller idéer om hur man vill leva sitt liv.

Jag skulle vilja säga något om utökade möjligheter till adoption, som också berörs i utredningen Alla tiders föräldraskap, och varför de är väldigt angelägna. Utredningen föreslår bland annat att tidigare familjehemsföräldrar och personer som tidigare har varit gifta eller sambor ska ha möjlighet att adoptera barn gemensamt även efter en separation.

Det är mycket positivt från ett barnperspektiv, eftersom barnets bästa då kan tas till vara i det enskilda fallet. Det är också positivt för möjligheterna att formalisera relationerna i familjer som tidigare inte haft möjlighet att göra det på grund av hinder i lagstiftningen. Detta är något som flera olika typer av familjer kan vilja.

Ett exempel på en familj som skulle gynnas av den nya möjligheten är en familj som bildades innan det blev möjligt att vara två föräldrar med samma juridiska kön. Det var då inte möjligt att ge båda föräldrarna samma juridiska status. För dem som befann sig i den situationen, till exempel på 90-talet, och som sedan dess har hunnit separera kan det fortfarande finnas ett önskemål om att både föräldrarna ska ha samma status i relation till barnen, även om barnen numera är vuxna.

Det finns familjer som kanske inte hinner fastställa föräldraskapet på ett korrekt sätt innan de separerar, vilket många hinner göra redan när barnen är små i alla typer av familjebildningar. Att utöka möjligheterna till adoption skulle möjliggöra för dessa familjer att säkerställa barnens rätt till sina föräldrar och också säkerställa arvsrätten.

Andra familjer som skulle gynnas är familjer som har fungerat som familjehem och haft barn som inte kunnat växa upp tillsammans med sina ursprungliga föräldrar. De har i praktiken fungerat som föräldrar för de barnen under hela deras uppväxt. De ursprungliga föräldrarna kanske har motsatt sig en adoption medan både barnet och familjehemsföräldrarna har önskat genomföra en sådan. När barnet är myndigt kan barnet självt ta beslut om en adoption, men adoptionen är i nuläget inte möjlig att genomföra om föräldrarna har hunnit separera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alla dessa olika situationer kan framstå som speciella och som att de berör få individer, men sammantaget är det en inte oansenlig del av befolkningen som skulle gynnas av att reglerna ändras.

I sammanhanget vill jag nämna att Miljöpartiet i förlängningen skulle vilja slopa krav på att vuxna ska ha en viss formell relationsstatus för att kunna få en föräldrarelation till ett barn. Adoptivföräldrarnas relation kan i stället vara en del av den allmänna bedömningen av om en adoption är lämplig och till barnets bästa i det enskilda fallet.

Jag skulle vilja höra mer om hur ministern ser på möjligheten att förbättra situationen för dem som berörs av dessa frågor.

Jag skulle också vilja nämna utredningens förslag om föräldrafullmakt, som Miljöpartiet ser positivt på. Detta skulle underlätta för familjer med barn där andra än föräldrarna tar ett omfattande föräldraansvar. Det kan till exempel vara fyra personer som allihop har fungerat som barnets föräldrar sedan barnet tillkom. Är förslaget om föräldrafullmakt något som ministern kommer att ta vidare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar återigen för svaren! Jag vill bara skjuta in att den här utredningen har tagit just det större greppet, för det var första gången som man såg över hela föräldrabalken och försökte få den att bli samstämmig och att inte vara ett lapptäcke. Jag hoppas att den blir prioriterad och att det kommer att hända någonting under mandatperioden.

Jag ska avslutningsvis säga något om situationen för barn som tillkommit genom surrogatmödraskapsarrangemang. Som ministern nämnde i sitt svar finns här ingen konsensus, vare sig i Sverige eller internationellt. Men situationen för barn som har tillkommit genom sådana arrangemang måste ändå beaktas.

I utredningsbetänkandet från 2021, Nya regler om utländska föräldraskap och adoption i vissa fall, föreslår utredaren att det rättsliga erkännandet i Sverige ska ske inom ramen för den befintliga adoptionslagstiftningen och att vissa bestämmelser om adoption därför inte ska gälla vid synnerliga skäl.

Förslagen utgick från två avgöranden i Högsta domstolen, som bland annat uttalade att Sverige måste titta på lagstiftning med ett perspektiv utifrån barnets bästa även om man har synpunkter på existensen av surrogatmödraskap. Barnet självt har ju ingen möjlighet att påverka hur det kommit till.

Föräldraskapsförordningen från EU, som kanske kommer, är angelägen och mycket efterlängtad. Men det är kanske inte sannolikt att den kommer att bli verklighet i närtid, åtminstone inte i sin nuvarande form.

Jag läste en faktapromemoria från Regeringskansliet från januari i år. Där framgår det att ett antal länder redan har motsatt sig att till exempel inkludera barn som har tillkommit genom surrogatarrangemang. Därför skulle jag vilja uppmuntra regeringen att inte vänta på EU i just denna fråga.

Eftersom ministern nämnde den andra utredningen, Tryggare hem för barn, vill jag bara påminna om att vi debatterade även den tidigare i år. Vårt medskick då var att vi hoppas att regeringen ska gå lite längre än vad regeringen föreslår vad gäller till exempel att inte tvinga barn till umgänge.