Gunnar Strömmer

Herr talman! Återigen tack, ledamoten, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag! Vi måste som sagt både slå mot det grova organiserande våldet och strypa den kriminella ekonomin. Vi måste förstås bryta nyrekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen. Allt detta måste vi göra samtidigt för att bryta utvecklingen av en mycket destruktiv och systemhotande brottslighet.

När det gäller att strypa den kriminella ekonomin måste vi göra flera olika saker. Det handlar om att ge effektiva verktyg till brottsbekämpningen så att den kan förhindra och förebygga men också upptäcka och klara upp den här typen av brott och lagföra dem som ägnar sig åt den brottsligheten. Vi måste förstås med tillsyn, tillståndsgivning och utbetalningsmyndighet - de verktyg som står till statens förfogande - säkerställa att kontrollen över hur välfärdsmedlen används blir så vattentät att kriminella aktörer inte kan agera så att skattebetalarna förlorar pengar och viktig välfärd undergrävs över tid liksom kanske tilliten till välfärdsordningen. Det är oerhört viktigt.

Det är också viktigt att dra en skiljelinje mot reformer som inte har sådana syften. Det menar jag att vi som medborgare i Stockholm har fått se under det senaste året när det gäller en rad exempel på attacker mot aktörer, också privata, som verkligen bidrar till välfärden och inte på något sätt ägnar sig åt kriminalitet eller skär emellan. Det handlar om alltifrån anorexivård till sjukvårdsupplysning och ambulanssjukvård, och det är någonting helt annat än det vi talar om i dag. Det är ju en ideologiskt motiverad inskränkning i medborgarnas egenmakt och valfrihet, och det kommer jag aldrig att göra mig till allierad i. Däremot kan jag varje dag i veckan diskutera hur vi ska komma åt de oseriösa inslagen och de företag som ägnar sig åt att bedra medborgarna och välfärdssystemet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tar gärna Södertälje som utgångspunkt. Södertälje är en oerhört intressant kommun. Man har under lång tid arbetat metodiskt och systematiskt mot den grova organiserade brottsligheten. Snart sagt alla de problem som vi nu diskuterar, också vad gäller ekonomisk brottslighet, finns det exempel på i Södertälje, inklusive - det vill jag understryka - framgångsrika åtgärder för att trycka tillbaka den brottsligheten.

Det råder ingen som helst tvekan om att de stora grepp vi nu tar när det gäller möjligheterna att skapa ökat skydd för medarbetare i det offentliga baseras på erfarenheter från Södertälje och andra kommuner. De grepp vi nu tar när det gäller att göra det möjligt för kommuner och andra att göra bakgrundskontroller på medarbetare, för att säkerställa att man inte får en kriminalitet på insidan i verksamheterna, baseras inte minst på erfarenheterna från Södertälje.

Det råder ingen som helst tvekan om att det i delar av välfärden där det varit möjligt att etablera sig fritt också har uppstått stora problem. Ett sådant mycket påtagligt problem gäller assistansersättningen. Det är viktigt att det inom regler för upphandling och etablering ryms såväl granskning och kontroll som tillsyn och tillståndsplikt i de fall det är lämpligt, men jag vill understryka att det finns en viktig skiljelinje här. Den är att vi såklart måste fortsätta sträva efter att utforma välfärdssystemen så att de också fungerar väl för den hederliga medborgaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur en familj ska dela upp sin tid i ett läge då barnen är små är en väldigt angelägen välfärdspolitisk fråga om att åstadkomma bättre balans, större frihet och möjlighet för familjen att få ihop tillvaron. Det kan vi inte ställa i motsatsförhållande till kontroll, revision och tillsyn, för då äventyrar vi andra värden.

Jag tycker att det blir vanskligt när just Stockholm - inte minst det nya styret i regionen - pekas ut som ett föredöme. Under förevändning att vilja motverka exempelvis kriminalitet stänger man ju en av medborgarna oerhört uppskattad och väldigt framgångsrik verksamhet som ägnas åt anorexivård. Man ger sig också på privata företag som har bidragit till ambulansvården och tar tillbaka en sjukvårdsrådgivning som har bedrivits på ett mycket framgångsrikt sätt i privat regi utan att ha en plan för hur det ska hanteras när det offentliga nu tar över.

Det är alltså inte ett uttryck för en genomtänkt strategi för att trycka tillbaka vare sig grov organiserad brottslighet eller enskilda näringsidkare som ägnar sig åt att på ett ohederligt sätt skära emellan i välfärden, utan det är någonting annat. Det gäller ju en mycket klassisk fråga, nämligen att minska medborgarnas valfrihet, egenmakt och möjligheter att påverka sin egen tillvaro.

Jag är beredd att varje dag i veckan diskutera de privata aktörernas medverkan i välfärden och vilka krav vi måste ställa för att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till välfärd och inte till brottsvinster, men jag tänker inte ta det som förevändning för att slå undan benen för medborgarna och deras egenmakt och valfrihet.

Herr talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!

När vi nu ska trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten är det viktigt att göra det på flera fronter samtidigt. Därför vilar regeringens plan på tre distinkta delar.

Den första är förstås att slå mot det grova våldet - skjutningarna och sprängningarna. Det är A och O att slå mot det. Den andra är att strypa den kriminella ekonomin, det vill säga det som driver kriminaliteten och göder de kriminella nätverken. Den tredje är förstås att bryta nyrekryteringen av barn och unga in i de kriminella gängen. Vi måste jobba metodiskt på alla tre fronter.

Ett år efter valet och med en ny regering kan jag konstatera att vi har tagit enormt många initiativ i var och en av dessa tre delar, ägnade åt att kunna vända utvecklingen och trycka tillbaka brottsligheten framöver.

När det gäller den ekonomiska brottsligheten och den kriminella ekonomin vet vi att narkotikahandeln är en huvudinkomstkälla för de kriminella gängen. Men de ekonomiska bedrägerierna har i hög grad gått om narkotika som primär intäktskälla för de kriminella nätverken. Det är en bredd av aktiviteter där företag inte minst används som brottsverktyg. Men det handlar också om bedrägerier på annat sätt, exempelvis mycket systematisk bedrägeriverksamhet som riktas mot äldre personer med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan försäkra Mattias Vepsä att den här regeringen inte kommer att tveka att göra det som krävs för att trycka tillbaka och strypa den kriminella ekonomin. Det kommer vi att göra genom nya och effektiva verktyg till brottsbekämpningen, för att kunna slå mot den kriminella ekonomin, men också genom att på andra sätt strypa tillgången till offentliga medel.

En ny utbetalningsmyndighet kommer snart på plats, ägnad åt att få kontroll på utbetalningarna från det allmänna, att försvåra för fusk och utnyttjande av de offentliga bidragssystemen och att värna skattebetalarnas pengar.

Det handlar också om ökad tillsyn och tillståndsplikt i fler fall, också när det gäller privata aktörers medverkan i den offentliga välfärden. Vi är öppna för att göra det som krävs. I den delen vill jag dock göra en invändning. Jag har inget som helst problem med tillståndsplikt, effektiv tillsyn, strama regler, revision, allt som kan säkerställa att skattebetalarnas pengar används till välfärd och inte till annat. Det gäller oavsett om det handlar om offentliga eller privata aktörer i välfärden.

Däremot måste jag säga att referensen till Stockholm onekligen tydliggör en skillnad. Jag upplever att Socialdemokraterna gärna vill använda kampen mot kriminaliteten som en sorts ursäkt för att åstadkomma någonting annat som Socialdemokraterna gärna vill åstadkomma: att strypa medborgarnas inflytande över välfärden. Det handlar om den enskildes och familjens möjligheter att genom egna val påverka var man ska gå till tandläkaren, var barnen ska gå i förskolan och vilken vårdcentral man ska gå till.

Det är viktigt att förstå att kärnan i den svenska välfärdsmodellen är å ena sidan den offentliga finansieringen, som gör att det inte är en plånboksfråga, å andra sidan medborgarens möjlighet att själv påverka de viktigaste livsvalen som också rör välfärden. Vad jag har sett som medborgare i Stockholm det senaste året är tyvärr inte en av allmännyttiga skäl driven kamp mot kriminalitet utan en ideologiskt betingad nedstängning av medborgarnas valfrihet. Det gäller alltifrån anorexivård till ambulansvård och annat.

Om det är det som debatten ska handla om vill jag försäkra Mattias Vepsä om att vi har en konflikt. Det kommer nämligen inte att trycka tillbaka kriminaliteten. Det kommer däremot att undergräva medborgarnas egenmakt och valfrihet.

Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att se till att gängkriminella inte får möjlighet att driva bolag och på det viset lura samhället på skattepengar.

Den organiserade brottsligheten i Sverige är samhällshotande, och regeringen lägger ett utomordentligt stort fokus på att bekämpa den. Regeringens arbete går ut på att slå hårt mot gängens grova våld, att stoppa nyrekryteringen av barn och unga och, inte minst, att strypa den kriminella ekonomin. Genom att strypa tillförseln av pengar till den organiserade brottsligheten kan vi slå sönder gängens strukturer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser allvarligt på att företag används för att begå brott. Denna brottslighet leder till att samhället går miste om betydande skatteintäkter och drabbas av stora förluster, till exempel genom bedrägerier mot välfärdssystemen. Vidare riskerar hederliga näringsidkare att slås ut när de tvingas konkurrera mot aktörer som inte följer reglerna. De vinster som genereras med bolag som brottsverktyg finansierar dessutom annan grov brottslighet. Sammantaget är den grova organiserade brottslighetens infiltration av näringslivet systemhotande. Det är därför mycket angeläget att motverka att företag används som brottsverktyg.

I somras tog jag emot betänkandet Bolag och brott, där det föreslås att Bolagsverket ska få en tydligare kontrollerande roll vad gäller uppgifterna i verkets register. I utredningen föreslås att Bolagsverket ska arbeta mer systematiskt för att upptäcka så kallade målvakter som används för att dölja de verkliga aktörerna bakom den brottsliga verksamheten. Utredningens förslag innebär även bättre möjligheter för Bolagsverket att samverka med andra myndigheter i brottsförebyggande syfte. I betänkandet föreslås också att företagskapning ska kriminaliseras och att straffet för brott mot målvaktsförbudet ska skärpas. Utredningens förslag har varit ute på remiss, och remisstiden gick ut så sent som i fredags.

Den organiserade brottsligheten måste bekämpas med hela samhällets samlade förmåga. Regeringen vill därför förbättra möjligheterna till informationsutbyte mellan myndigheter och andra för att stoppa den ekonomiska brottsligheten.

I slutet av oktober tog jag emot betänkandet Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. Där föreslås att statliga myndigheter, kommuner och regioner samt skolor ska få en skyldighet att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. De förslagen är nu ute på remiss. I mitten av oktober tillsatte vi dessutom en utredning som ska överväga och föreslå en generell möjlighet för myndigheter att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda till en annan myndighet.

Gängen drivs av pengar. För att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten kommer regeringen därför även fortsatt att lägga ett utomordentligt stort fokus på att slå sönder den kriminella ekonomin och bekämpa ekonomisk brottslighet av alla slag. Bara så kan vi återupprätta tryggheten och därmed slå vakt om friheten i Sverige.

Herr talman! Än en gång tack till Per-Arne Håkansson för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Det finns frågor här i världen där det kan finnas ett egenvärde i att ha viss debatt, meningsskiljaktigheter och åsiktsskillnader. Just detta är väl dock ett typexempel på ett allmännyttigt område där vi har ett väldigt starkt intresse av att arbeta tillsammans över partigränserna för att skapa ett robust skydd både för det offentligas integritet och för medborgarnas tillit till det offentliga. I det ligger verkligen att ta fasta på och bygga vidare på det arbete som både tidigare regeringar och andra aktörer har gjort.

Jag vill ta fasta på värdet av den breda parlamentariska förankringen. Vi har exempelvis tillsatt en parlamentarisk utredning där alla åtta partier i riksdagen ingår när det gäller finansieringen av politiska partier. Där finns också närbesläktade frågor, till exempel om så kallad lobbning i ljuset av erfarenheter från EU-parlamentet.

Dessa frågor är inte jätteenkla att reglera på ett bra sätt. Det finns alltid motstående intressen. Men det är väldigt löftesrikt att de tas om hand i ett brett politiskt sammanhang där alla riksdagspartier ingår. Det hoppas jag ska kunna vara ett grundackord också i hela det breda arbetet utanför den utredningen på det här området under resten av mandatperioden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vad gäller den utredning som vi lade ned kan man säga att den hade sina poänger. Vad jag möjligen själv tyckte var en svaghet var att det var en väldigt kartläggande och bred utredning. De skarpare lagstiftningsfrågorna, både EU-rättsliga och straffrättsliga, fanns inte med.

Vi valde att skära frågorna på en annan ledd och att lägga ut kartläggningsuppdragen på myndigheter, till exempel på Brottsförebyggande rådet, för att i det formatet få till stånd kartläggningar av en lång rad av de problem som vi nu talar om för att sedan ta hand om de lagstiftningsmässiga frågorna i särskild utredningsform. Det är riktigt att direktiven färdigställs i detta nu, och jag ser fram emot att utredningen ska komma på plats under nästa år.

Direktiven tar sikte på de svenska korruptionsbestämmelserna men skrivs också i ljuset av den händelseutveckling på området vi har sett på EU-nivå - även under det här året. Det har alltså tillkommit bakgrundsunderlag för en sådan här utredning.

Den ska också ta med frågor om tjänstemannaansvar, det vill säga en väldigt viktig del i det som handlar om korruption. Det handlar om att motverka korruption genom transparens, öppenhet, uppföljning och ansvarsutkrävande, och det gäller förstås också ansvaret för beslutsfattandet i det offentliga. Vi tycker att det finns stora poänger med att behandla de här frågorna gemensamt, och det är det som ska ske på det nya året.

Låt mig understryka något som jag uppfattar att också Per-Arne Håkansson är inne på i sina inlägg: Det straffrättsliga är naturligtvis viktigt, för det sätter de yttersta gränserna för det tillåtna och beskriver konsekvenserna för den som ägnar sig åt korruption eller annat otillbörligt agerande på det här området. Men det är klart att det också ska handla om det preventiva, det förebyggande, arbetet. Det är ju det som framför allt ska förhindra att korruption, infiltration och andra påtryckningar äger rum.

Jag vill därför fästa uppmärksamhet på den handlingsplan som kommer att tas fram under Finansdepartementet, men i samspel med Justitiedepartementet, under våren. Man kan säga att den tar fasta på en del synpunkter som har framkommit från myndighetshåll när man har granskat svenska handlingsplaner på området. Synpunkterna har gällt att de har varit ganska deskriptiva men inte särskilt åtgärdsinriktade och konkreta.

Det vill vi nu råda bot på med en ny handlingsplan mot korruption och otillbörlig påverkan som också är handlingsorienterad och konkret och som ska kunna ge en mycket konkret vägledning för myndigheter, kommuner, regioner och andra aktörer i det offentliga när det gäller att skapa en robusthet och ett förebyggande arbete när det kommer till den här typen av allvarliga problem.

Herr talman! Tack, Per-Arne Håkansson, för möjligheten att få diskutera de här angelägna frågorna här i kammaren!

Låt mig först instämma helt och hållet i den beskrivning av verkligheten som Per-Arne Håkansson gör. Det råder ingen som helst tvekan om att systemhotet i den grova organiserade brottsligheten - alltså de konsekvenser denna brottslighet får utöver dem för enskilda brottsoffer - i inte så liten utsträckning handlar om just risken för infiltration, påtryckningar och hot. Det riktas mot både offentliga tjänstemän och företrädare för politiska partier.

Vi har sett exempel i socialtjänsten, på stadsbyggnadskontor och i delar av den kommunala förvaltningen som hanterar försörjningsstöd. Vi har också sett exempel i fritidsverksamhet som kommuner lägger ut på andra aktörer och i politiska partier, där man inte har kunnat vara säker på att det inte har förekommit infiltration av olika kriminella aktörer.

Allt detta innebär - utöver den utsatthet det innebär för de offentliganställda som blir föremål för den här typen av utpressning, hot eller påtryckningar - stora risker för integriteten i det offentliga beslutsfattandet. Ytterst innebär det också stora risker för medborgarnas tillit till det offentliga.

De exempel som Per-Arne Håkansson tar upp från rättsväsendet understryker att inte heller rättsväsendet kan vara säkert på att inte bli föremål för den här typen av verksamhet. Därför har det varit viktigt för mig att ge tydliga uppdrag till domstolsväsen, åklagarväsen med mera att arbeta mycket metodiskt och målmedvetet med att höja säkerheten både för enskilda medarbetare och för verksamheterna som sådana.

Jag skulle också vilja ta fasta på två andra delar. Först gäller det mötet med myndigheten den 6 december. Vi har haft ett väldigt bra utbyte under de tolv månader jag kan överblicka. Det gäller också många myndigheter som ligger utanför Justitiedepartementets portfölj, alltså skatteverk, försäkringskassa, kronofogde, arbetsförmedling och så vidare. Det här är ju i högsta grad ett gemensamt problem för det offentliga.

Jag upplever att vi har haft två huvudströmmar i diskussionen. Den ena har handlat om vikten av att riva sekretesshinder mellan myndigheter så att man kan dela information för att skapa en större robusthet i samspel mellan varandra och även bli mer offensiv och trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, inklusive den typ av aktiviteter som vi nu talar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra vi diskuterade mycket på mötet den 6 december var hur vi kan skapa ett större skydd runt enskilda medarbetare i det offentliga. Det handlar om dem som är längst ut i kapillärerna - de som möter de kriminella aktörerna. Hur ökar vi skyddet för dessa medarbetare samtidigt som vi inte äventyrar transparensen i det offentliga och medborgarnas möjligheter till ansvarsutkrävande? Det var ramen för diskussionen.

Vi talade till exempel om den utredning som kommer att leverera förslag i januari och som tar sikte på just offentliganställdas utsatthet och hur man på olika sätt kan värna deras integritet men också skydda dem på ett annat sätt än i dag. Det var ett viktigt medskick som jag fick den 6 december och som jag tog med mig från mötet.

Allra sist vill jag säga att vi kommer att ta ett brett straffrättsligt grepp om de här frågorna på det nya året. Jag vill ändå understryka att det viktigaste är det preventiva förebyggande arbetet, som egentligen inte handlar om straffen. Därför vill jag rikta särskilt fokus på den handlingsplan mot korruption som vi tar fram nu under vårterminen. Den kommer att vara ett otroligt viktigt verktyg för det offentliga i hela landet.

Herr talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig om jag i närtid avser att ta några nya initiativ för ett bredare omtag vad gäller arbetet med att bekämpa otillåten påverkan och korruption samt vad ett sådant omtag skulle innefatta.

Kampen mot otillåten påverkan och korruption är mycket viktig. I denna är lagar och regler som är effektiva i det praktiska arbetet av central betydelse. Men otillåten påverkan och korruption är också del av ett bredare komplex av frågor som handlar om integriteten i det offentliga beslutsfattandet. Därför har regeringen sedan i våras tagit ett nytt och tydligare grepp om frågorna.

Bland annat har Brottsförebyggande rådet fått två uppdrag inom området. Det ena, som delredovisades häromveckan, tar sikte på systemhotande aktörer som utövar otillåten påverkan mot förtroendevalda, politiska partier och beslutande församlingar. Det andra ska redovisa vad möjliggörare eller insider har för roll och funktion för brottslig verksamhet som begås av kriminella nätverk.

Domstolsverket, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten ska inom kort redovisa sina uppdrag om hur säkerhetsarbetet kan förstärkas i syfte att bland annat motverka otillåten påverkan riktad mot rättsväsendet.

Även den straffrättsliga regleringen ingår naturligtvis i detta bredare grepp för att bekämpa otillåten påverkan och korruption. I augusti trädde lagändringar i kraft som stärker det straffrättsliga skyddet för journalister och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner.

I Regeringskansliet pågår dessutom arbetet för att tillsätta den tidigare aviserade utredningen som ska se över regleringen av korruptionsbrotten och tjänstefelsansvaret. Utredningen ska lägga fram skarpa lagstiftningsförslag för att bland annat säkerställa att den straffrättsliga lagstiftningen är effektiv, ändamålsenlig och anpassad till Sveriges internationella åtaganden. Inom ramen för utredningen ska även den EU-rättsliga lagstiftningen på korruptionsområdet, som just nu förhandlas i Bryssel, beaktas.

Som ett led i arbetet att motverka infiltration av den offentliga förvaltningen avser regeringen också att i närtid tillsätta en utredning som skyndsamt ska se över utökade möjligheter till registerkontroll.

Jag kan även nämna att Rådet mot organiserad brottslighet, där jag själv är ordförande, vid det senaste mötet den 6 december tillsammans med en lång rad myndigheter särskilt diskuterade åtgärder för att motverka otillåten påverkan och infiltration från organiserad brottslighet.

Det kan nämnas att i samband med att nuvarande handlingsplan mot korruption i den offentliga förvaltningen löper ut vid årets slut avser regeringen att ta fram en ny handlingsplan som tar ett brett grepp om arbetet mot korruption och otillåten påverkan.

Ett ytterligare lager på det jag nu har lyft fram är frågan om förstärkt insyn i finansieringen av politiska partier och transparens i kontakterna mellan politiska beslutsfattare och lobbyister, där en parlamentariskt sammansatt kommitté sedan i somras genomför en översyn och överväger behov av ytterligare reglering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta är några exempel på ett bredare grepp mot otillåten påverkan och korruption - där alltså arbetet inom regeringen redan pågår.

Herr talman! Glädjande nog har jag en partiledare som förmådde att skapa en majoritet för sitt regeringsalternativ när vi mötte väljarna för tolv månader sedan. Han förhandlade så väl att Moderaterna leder en regering som nu får hugga tag i det mandat som väljarna gav regeringen.

Det är att få ordning på Sverige i ett läge där kriminaliteten har växt över tio år. Det har skett en tredubbling av dödliga skjutningar. Det finns en kriminell ekonomi som omsluter 100-150 miljarder. Det har skett en tiodubbling av antalet barn som numera åtalas för de allra grövsta brotten kopplade till mord och dylikt. Det är den verklighet som vi har haft anledning att ta över.

Det är en svag ekonomisk utveckling, den svagaste i Europa när det kommer till tillväxten. Mot den bakgrunden var det inte så konstigt att medborgarna när det kom till kritan bestämde sig för att intresset för att lösa våra stora samhällsproblem väger över alla retoriska intressen som Socialdemokraterna presterade med ett underlag som inte kunde hålla ihop inför valet. Det är på det mandatet som vi nu regerar och hugger tag i alla samhällsproblem.

Jag kan möjligtvis skicka ett tips tillbaka. Jag tror att väljare över tid har visat sig belöna den som har fokus på de stora samhällsproblemen och inte på det politiska spelet. Att döma av de senaste tolv månadernas opposition känns det som en insikt som möjligtvis har gått förlorad hos Socialdemokraterna. Vårt meningsutbyte i dag tycker jag i hög grad bekräftar den spaningen. Vi får väl ta med oss varsitt tips till våra respektive partiledare.

Vad gäller dagens diskussion vill jag bara understryka betydelsen av att personer som rekryteras till ledande befattningar i svensk statsförvaltning ska vara omdömesgilla, kloka och goda, och att det ska ske ordentliga säkerhetsprövningar inför rekryteringar. För den händelse att det krävs förändringar i den delen är jag öppen för det. Men det är ingenting i dagens meningsutbyte som har gett någon saklig grund för några sådana förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker att det är ganska djärvt av ledamoten Patrik Björck att ta upp ämnet regeringsduglighet. Väljarna utvärderade ju den socialdemokratiska regeringens regeringsduglighet i ett val som bara ligger tolv månader bakåt i tiden och underkände Socialdemokraternas regeringsduglighet och förmåga att hantera de stora samhällsproblem som Sverige har haft under alltför lång tid. Dessa problem gäller alltifrån den grova organiserade brottsligheten till den svaga ekonomiska tillväxten, problem med sjukvården och fallande skolresultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För drygt tolv månader sedan ställde väljarna sig frågan: Vilket regeringsalternativ är mest trovärdigt vad gäller duglighet och att hugga tag i de stora samhällsproblem som dessvärre växte sig oerhört mycket större under de åtta år som Socialdemokraterna fanns vid makten? Väljarnas svar var entydigt - de levererade för första gången på mycket lång tid en majoritet för en regeringsbildning, och det var inte Socialdemokraterna som fick väljarnas förtroende att ta itu med framtiden. Jag får väl själv säga att det jag hör från ledamoten möjligtvis bekräftar att väljarna inte var helt fel ute för tolv månader sedan.

Möjligen var det också så - om vi nu ska diskutera statssekreterare - att en del av bedömningen omfattade det faktum att flera statssekreterare fick lämna dåvarande statsministern Stefan Löfven, inte för att de hade fiskat strömming eller ål på ett otillbörligt sätt utan på grund av en av de största skandalerna, som också fick enorma säkerhetsmässiga konsekvenser för Sverige, svensk säkerhet, svenska myndigheter och svenska medborgare, nämligen skandalen med Transportstyrelsen.

Statsministerns statssekreterare fick lämna sin tjänst med anledning av det reella säkerhetshot som det haveriet orsakade och de reella säkerhetskonsekvenser som det fick. Sorgligt nog var det inte möjligt att utkräva ansvar av den statssekreterare som var ansvarig för Transportstyrelsen under den aktuella tiden, nämligen infrastrukturministers statssekreterare. Han hade nämligen fått lämna sin tjänst därför att han hade ägnat sig åt alltför expansivt resande på skattebetalarnas bekostnad, så det gavs aldrig möjlighet till något ansvarsutkrävande där och då vad gäller dessa delar.

Jag kan bara konstatera att det på sitt sätt är tur att dessa frågor inte ligger i händerna på enskilda riksdagsledamöter, apropå den något partipolitiskt färgade utvärdering som ledamoten försöker att göra här i talarstolen.

Riksdagens konstitutionsutskott har ju granskat dessa frågor, inklusive de frågor som nu ställs från talarstolen. I de fall som nu nämns har man kommit fram till att inga formella fel har begåtts. Medborgarna kan vara nöjda och trygga med att veta att de formella granskningsorgan som finns, också här i riksdagen, har tittat på frågorna och kommit fram till att inga fel har begåtts.

Herr talman! Låt oss till att börja med konstatera att vi har en regering som har majoritet i väljarstöd baserat på väljarnas utslag i valet för ett år sedan.

Det är en regering som har majoritet för sin budget i denna kammare, och det är väl strängt taget första gången på åtta säsonger eller något liknande som vi får uppleva en sådan sak. Det är en regering som fick mandat att få ordning på Sverige därför att väljarna underkände åtta år av socialdemokratiskt styre - inte minst när det kommer till hanteringen av väsentliga säkerhetsfrågor. Vi minns exempelvis skandalen kring Transportstyrelsen i det hänseendet.

Det är i trygg förvissning om att landet numera är i trygga händer som jag står här och svarar på frågor från riksdagsledamoten.

När det gäller fördelningen av ansvar i regeringen är det mycket naturligt att det är jag som hanterar frågan av det enkla skälet att de frågor som tas upp i interpellationen gäller tjänstemän som deltar i säkerhetskänslig verksamhet och genomgår säkerhetsprövningar. Enligt bilagan till Regeringskansliets instruktion är det jag som ansvarar för att säkerhetsskyddslagen följs. Därför har denna interpellation lämnats över till mig.

Jag håller med om att frågor ska besvaras i tid. För egen del är jag i kammaren snart sagt varje vecka och besvarar många interpellationer. Jag beklagar om denna har fått vänta något - det är inte ett uttryck för vare sig bristande motivation eller bristande respekt för parlamentet. Jag är väldigt glad att vi i stället får tillfälle att ha ett respektfullt och meningsfullt meningsutbyte i denna fråga här i dag.

Jag kände faktiskt inte till att interpellationen om strömmingsfisket hade lämnats över. Som ångermanlänning får jag säga att jag beklagar det, eftersom jag själv är mycket engagerad i strömmingsfrågan. I min egen hemstad Örnsköldsvik är det dessvärre så att tillgången - eller snarare bristen - på strömming gör att surströmmingsproduktionen numera ligger för fäfot. Jag föreställer mig att frågan har hamnat hos Peter Kullgren eftersom han är ansvarig för fiskerifrågor i regeringen.

Herr talman! Patrik Björck har frågat statsministern om de rutiner som används vid rekrytering av statssekreterare är fullgoda och om det finns anledning att se över dessa rutiner. Interpellationen har överlämnats till mig.

Inledningsvis kan jag instämma i att statssekreterare är betydelsefulla tjänstemän och att det självklart är viktigt att rekryteringen av dem sker med omsorg. Statssekreterarna leder närmast under departementschefen och övriga statsråd arbetet inom ett departement. Statssekreterarna ansvarar främst för planering och samordning i departementet och i förhållande till andra samhällsorgan samt vakar över att arbetet bedrivs i överensstämmelse med planeringen. Det ställs därför stora krav på lämplighet. De deltar också ofta i säkerhetskänslig verksamhet, och de som deltar i sådan verksamhet genomgår en säkerhetsprövning innan de anställs.

När det gäller säkerhetsprövningen är syftet med den att klarlägga om personen kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och i övrigt pålitlig ur säkerhetssynpunkt. Vid prövningen ska man också beakta omständigheter som kan innebära sårbarheter i säkerhetshänseende. Säkerhetsprövningen ska göras genom en helhetsbedömning som baseras på ett allsidigt underlag. En del av utredningen är en registerkontroll där uppgifter hämtas från olika polisiära register. Uppgifter från registerkontrollen lämnas till arbetsgivaren endast om de kan antas ha betydelse för säkerhetsprövningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vid anställning av politiska tjänstemän, såsom statssekreterare, samarbetar flera olika funktioner i Regeringskansliet. Jag har förtroende för att de rutiner som finns inom Regeringskansliet för bland annat säkerhetsprövningar är fullgoda.

Fru talman! Medborgarskapet har oerhört stor betydelse, även rättsligt sett. Det framgår redan av medborgarskapslagstiftningen att medborgarskapet i sig är det främsta uttrycket för bandet mellan staten och medborgaren. Med det följer både rättigheter och skyldigheter som den som inte är medborgare inte har. Det handlar förstås om rösträtten i allmänna val men också om olika förtroenderoller i samhället. Att vara riksdagsledamot, polis, militär eller domare är sådant som förbehålls just medborgare. Det är ett uttryck för betydelsen av medborgarskapet i vår demokrati. Ur rättighetssynpunkt ges det också en särskild ställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att vi är överens om att värna medborgarskapets värde är en viktig utgångspunkt för en fortsatt konstruktiv diskussion på området. En fråga är naturligtvis hur man gör det konkret och om det bör inbegripa en möjlighet att ompröva ett medborgarskap i vissa situationer.

Låt mig understryka att göra det slentrianmässigt eller att tänka sig en situation där medborgarskapet inte regleras grundlagsmässigt är helt uteslutet för mig. Vad det i grund och botten handlar om är om det finns undantagssituationer där någon förverkar rätten att vara svensk medborgare, antingen genom det sätt på vilket man kommit över medborgarskapet eller genom att begå riktigt allvarliga brott som får väldigt stora konsekvenser för staten och samhället i stort.

Det som gör att jag ändå tycker att frågan är i den bemärkelsen odramatisk är att våra nordiska grannländer, andra europeiska demokratiska rättsstater och folkrätten medger det, just därför att medborgarskapet har ett sådant viktigt värde. Om vi kan föra den diskussionen framåt på ett öppet och konstruktivt sätt tror jag att det är till gagn för sakfrågan och i förlängningen för samhället, medborgarskapet och allt positivt som det står för, inte minst som en integrationskraft i vårt samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig, i den mån någon här hemma eller ute i världen skulle sväva i tvivelsmål om vad som är regeringens linje i de här frågorna, klargöra vår linje. Det första är att vi värnar det svenska medborgarskapet. Det andra är att vi fullt ut står bakom UNHCR:s insatser ägnade att utrota statslösheten. Det tredje är att vi även vill värna det svenska medborgarskapets värde på ett sådant sätt att vi - i likhet med våra nordiska grannländer och de flesta europiska länder och på det sätt som folkrätten av väldigt goda skäl medger - också vill vara beredda att kunna ompröva ett medborgarskap i händelse av att någon antingen har lurat eller mutat sig till ett medborgarskap eller har begått ett väldigt allvarligt brott mot staten, exempelvis terrorism. Detta gäller de fall där den berörde har dubbelt medborgarskap, det vill säga då konsekvensen av det omprövade medborgarskapet inte blir statslöshet.

Detta finns manifesterat i direktiv till den pågående utredningen. Det finns manifesterat i debattartiklar i samband med att grundlagskommittén tillsattes, och det har konfirmerats av mig och andra i olika sammanhang därefter. Det är regeringens linje, och det är den som gäller. I den mån man vill bidra till att inte skapa oklarheter i omvärlden om vad Sverige står för i dessa delar är det bra om man kan återge regeringens linje på ett korrekt sätt, både här och i andra sammanhang.

Jag vill gärna utveckla detta med att värna medborgarskapet. För att till att börja med understryka att det inte behöver vara en partipolitisk åtskillnad vill jag säga att det alltså var den socialdemokratiska regeringen före regeringsskiftet 2006 som tillsatte en utredning i ljuset av att dåvarande Invandrarverket hade blivit föremål för en muthärva där svenska medborgarskap hade lämnats ut mot betalning. Där uppstod en diskussion som jag tycker var mycket berättigad: Är det tillfredsställande att staten i ett sådant läge inte kan ingripa i efterhand mot ett medborgarskap, trots att kriterierna för att bli medborgare inte varit uppfyllda och man hade kommit över medborgarskapet genom bedrägligt beteende?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att säga att staten och samhället inte ska ha den möjligheten är att skapa en sårbarhet som är ägnad att skapa misstro mot medborgarskapet i sig men också mot statens förmåga att värna våra viktigaste institutioner i vår demokrati. Både den situationen och den bredare frågan om den systemhotande brottsligheten - som är den andra situation som folkrätten pekar ut och som de flesta jämförbara länder i vår omvärld tar sikte på, inklusive våra nordiska grannländer - visar på det behov av att kunna värna våra demokratiska institutioner som direktiven till fri- och rättighetskommittén tar sikte på.

Det faktum att det har funnits sådana här initiativ från olika håll politiskt och i sammanhang som vi normalt sett lutar oss mot när vi tänker på sådana här frågor - det nordiska, det europeiska - borde göra att det finns en jordmån för en seriös och balanserad diskussion i de här frågorna.

Det är grundlagsfrågor vi talar om. Strävan måste alltid vara en så bred uppslutning som det bara går kring sådana här frågor. Jag hoppas att även Miljöpartiet ska kunna göras till en konstruktiv samtalspart i den fråga som direktiven säger att utredningen ska titta på.

Fru talman! Jag hade hoppats att Rasmus Ling också skulle säga något om sakfrågan i övrigt, nämligen medborgarskapsfrågan. Jag tänkte be att få ta upp den alldeles strax, men låt mig först svara rakt på de båda frågorna.

När det gäller det aktuella inslaget i Ekot tror jag att den som går tillbaka till det noterar att jag uttalade mig vid ett tillfälle. Då säger jag att jag i och för sig inte ser några hinder, och det avser att jag inte ser några folkrättsliga hinder för en sådan reglering.

Jag tror att var och en som närmar sig folkrätten håller med om detta. De internationella konventioner vi har skrivit under ger ett undantag i ett mycket specifikt fall, nämligen om det är någon som har lurat sig till ett medborgarskap. Då gäller inte det folkrättsliga kravet på dubbla medborgarskap, och det är kort sagt det enda som jag förhöll mig till.

Vad gäller utredningen är det möjligt att jag skulle ha uttryckt mig mer precist. Men det första är att direktiven inte handlar om att utredningen ska titta på frågan - vilket jag vill understryka att jag inte heller säger i inslaget. Det var något slags referat från en diskussion som pågick några trappor upp här med riksdagsjournalisterna, där en rad olika frågor ställdes om sakfrågorna och sakförhållandena. Det var inte regeringens position i frågorna som omgärdade citatet.

Jag har aldrig sagt att det ingår i utredningens direktiv att titta på frågan. Direktiven är entydiga: Det ingår inte. Där är dubbla medborgarskap ett krav. Men i det specifika fallet, rent folkrättsligt, finns det förvisso inga hinder. Det baserar sig bara på att det är allmänt känt att det är på det sättet; så ser konventionen ut.

Det intressanta är att det arbete som nu tar sikte på att avskaffa statslösheten - vilket regeringen alltså helt och hållet står bakom - också erkänner detta undantag från principen. Det gör också Europadomstolen i sin bedömning av sådana här frågor i relation till rätten till privatliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta var möjligtvis ett lite frimodigt försök att intellektuellt och hederligt bena upp vad folkrätten säger, möjligtvis också i polemik med dem som har efterfrågat mer generella intrång i medborgarskapet även om konsekvensen blir statslöshet.

Det var väl svaret på frågan varför. Jag ville reda ut vad folkrätten säger. Däremot har jag aldrig påstått att utredningen har något sådant direktiv.

Samtidigt vill jag heller inte som statsråd ålägga en grundlagsutredning där alla partier sitter något slags tankeförbud. Det var väl möjligtvis min allmänna brasklapp. I grund och botten har jag dock inte påstått att utredningen har något sådant direktiv från regeringen. Vår avsikt är inte att få fram ett sådant förslag.

Vad gäller konsekvenserna tänker jag så här, för den som vill diskutera frågor på ett renhårigt sätt: Jag kommer ihåg att Rasmus Ling och jag sågs här något dygn senare i en annan interpellationsdebatt, och jag tyckte då att du for ut på ett sätt som inte var helt karaktärstypiskt för din balanserade framtoning i frågan, kanske också på ett sätt som bidrog till att skapa ett svall kring en egentligen ganska oskyldig redogörelse för vad folkrätten säger på området. Det är möjligt att detta svall också var ägnat att ge ett felaktigt intryck av vad diskussionen i grund och botten handlade om.

Skälet till att jag tycker att detta är viktigt - och jag hoppas att alla åtta partier kan sätta sig ned i grundlagsutredningen och tala om hur vi ska värna medborgarskapets värde i de fall det handlar om dubbla medborgarskap - är att det över tid har kommit från många olika håll att detta kan vara ett viktigt inslag för att värna värdet. Kom ihåg att den utredning jag nämnde som kom med sina förslag 2006 alltså tillsattes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen i ljuset av ett antal mutskandaler på Invandrarverket!

Att inte vår stat och vi som samhälle kan värna det viktigaste uttryck vi har för enskildas band till samhällsgemenskapen, nämligen medborgarskapet, menar jag långsiktigt är ägnat att äventyra medborgarskapets värde. Jag hoppas att den diskussionen kan föras framåt på ett nyanserat sätt. Jag tror att det vore bra för medborgarskapet och för vårt svenska samhälle.

Fru talman! Nu har jag kommit till interpellation nummer 6 i dagens pensum. Tack för möjligheten att få diskutera de här frågorna i dag, Rasmus Ling!

Rasmus Ling har frågat mig om jag kan garantera att regeringen inte kommer att lägga fram förslag om att svenska medborgare utan dubbelt medborgarskap ska kunna fråntas sitt medborgarskap och därmed bli statslösa. Han har också frågat mig om jag och regeringen står bakom FN:s flyktingorgan UNHCR:s målsättning att utrota statslösheten till 2024. Slutligen har han frågat om jag kommer att verka för att stärka medborgarskapets ställning i stället för att devalvera betydelsen av det genom att det ska kunna dras in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig först säga att regeringen inte planerar att lägga fram några förslag som innebär att människor ska kunna göras statslösa. Att undersöka den frågan ingår inte heller i uppdraget för 2023 års fri- och rättighetskommitté, som tillsattes av regeringen tidigare i år, där alla partier i riksdagen är representerade. Av kommitténs direktiv framgår att uppdraget i denna del enbart omfattar att undersöka om medborgarskapet för personer med dubbla medborgarskap ska kunna återkallas i vissa angivna fall.

Regeringen anser att UNHCR utför ett viktigt arbete med att minska statslösheten i världen, och Sverige har genomfört flera utfästelser inom ramen för UNHCR:s pågående kampanj mot statslöshet.

När det kommer till det svenska medborgarskapet skyddas det i dag i vår grundlag. Ingen som är eller har varit bosatt i Sverige får fråntas sitt medborgarskap. Det här skiljer oss från många länder i Europa, inklusive våra nordiska grannländer, där det som regel finns ett visst utrymme att återkalla medborgarskap i vissa fall.

De internationella konventioner om medborgarskap som Sverige har anslutit sig till tillåter återkallelse av medborgarskap i ett fåtal specifika situationer. Det är till exempel tillåtet om någon beviljats medborgarskap genom bedrägligt förfarande, osanna uppgifter eller undanhållande av relevanta sakförhållanden, om en person har tagit värvning i annan stats försvarsmakt och vid uppförande som allvarligt skadar konventionsstatens vitala intressen - det kan till exempel handla om terrorism.

I de senare fallen kräver folkrätten att ett återkallat medborgarskap inte får leda till statslöshet. Men det kravet gäller inte om någon beviljats medborgarskap genom bedrägligt förfarande, osanna uppgifter eller undanhållande av relevanta sakförhållanden. Då får en stat återkalla medborgarskapet, även om följden blir statslöshet. Intresset av att värna medborgarskapets värde och integritet anses då väga över.

Utifrån de konventioner om medborgarskap och statslöshet som Sverige anslutit sig till finns alltså i och för sig inga folkrättsliga hinder mot att gå den vägen i just detta tydligt avgränsade fall. Samtidigt finns andra starka skäl för att i det längsta undvika att människor blir statslösa. Det berövar den enskilde nationell identitet och rättigheter som normalt följer med medborgarskapet, och det innebär en rad praktiska problem för den som berörs.

Detta är, som jag redan nämnt, också utgångspunkten för 2023 års fri och rättighetskommitté. Kommittén ska bland annat se över om det ska införas en möjlighet enligt grundlag att kunna återkalla medborgarskap för dels den som har begått systemhotande brottslighet, brott mot mänskligheten eller vissa andra internationella brott eller andra mycket allvarliga brott, dels den vars medborgarskap förvärvats till följd av oriktiga uppgifter eller genom annat otillbörligt förfarande. Direktivens uppdrag att överväga en möjlighet till sådan återkallelse gäller dock enbart avseende personer som har dubbla medborgarskap. Direktiven omfattar alltså inte återkallelser som kan leda till statslöshet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att det går att vinna brett politiskt stöd för att gå den vägen. Redan 2006 föreslog en statlig utredning, tillsatt av den dåvarande regeringen efter några uppmärksammade fall av mutor vid dåvarande Invandrarverket, en grundlagsändring som skulle göra det möjligt att återkalla medborgarskap när en person fått det genom att lämna felaktiga uppgifter. 2013 års statliga medborgarskapsutredning, som jag själv ledde, anslöt sig till den linjen.

Det handlar, som jag ser det, om att värna det svenska medborgarskapets värde. De flesta rättigheter i Sverige får man förvisso redan genom att bo här. Men rättigheterna som är förbehållna medborgare är av stor vikt. Endast svenska medborgare har rösträtt och är valbara till riksdagen. Vissa offentliga anställningar och uppdrag, som domare och polis, förutsätter svenskt medborgarskap.

Det svenska medborgarskapet värnas framför allt genom att vi vårdar de rättigheter och skyldigheter som det innebär. Krav på viss vistelsetid i Sverige och hederligt levnadssätt gäller redan i dag men behöver stärkas ytterligare. Regeringen har därför tillsatt en utredning som har i uppdrag att lämna förslag på skärpta krav för svenskt medborgarskap. Regeringen vill också att det ska ställas krav på språk- och samhällskunskaper för svenskt medborgarskap.

Därutöver riskerar vi att undergräva medborgarskapets värde och skapa misstro mot vår rättsordning om det inte i efterhand går att ingripa mot ett medborgarskap som grundas på felaktiga eller bedrägliga uppgifter. Samma sak kan sägas om situationen att en person begår grova brott, som till exempel terrorism, utan att det ytterst finns en möjlighet att ingripa mot medborgarskapet i sig.

Det svenska medborgarskapet rymmer väldigt stora möjligheter att bidra till sammanhållning. Det är ett viktigt verktyg för att människor som har sin framtid i Sverige också ges möjligheter att fullt ut komma in i vårt samhälle.

Just därför är det så viktigt att långsiktigt värna medborgarskapets värde och integritet.

Fru talman! Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att diskutera de straffrättsliga frågorna!

Det handlar om brotten och straffen på ett mer principiellt plan. Det är inte så distanserat från verkliga förhållanden en åhörare eller tittare kanske kan föreställa sig. Tvärtom kan man säga att de principiella vägval vi gör när det gäller synen på straff och hur de ska användas i praktiken kommer att ha en högst omedelbar betydelse för brottsoffers möjligheter att få upprättelse och för det omgivande samhällets möjligheter att skydda sig mot allvarlig brottslighet och farliga brottslingar.

Jag vill verkligen stå upp för behovet av att göra en bred och generell reform av straffrätten. Det råder igen tvekan om att vi måste göra saker som riktar sig mot det allra mest akuta för samhället eller systemet när det gäller de kriminella nätverken och de gängkriminella.

Det gör vi också. Från och med den 1 januari fördubblas minimistraffen för grova vapenbrott. Normalfallet blir att man låser in en person som har hanterat vapen och sprängmedel i fyra år i stället för två år. Det är otroligt viktigt för att skydda det omgivande samhället mot brottslighet. Det är otroligt viktigt för att försvåra för nätverken att dra in nya ungdomar i sin kriminalitet.

Den finns en pågående utredning om de osjälvständiga brottsformerna. Det gäller försöken, medhjälpen och förberedelserna. Det handlar om att få en bredare träffbild mot nätverken och de kriminella. Vi gör viktiga riktade straffskärpningar som träffar rakt in i de kriminella nätverkens verksamhet.

Vi får verkligen inte glömma bort att det finns väldigt mycket annan allvarlig brottslighet i samhället. Det handlar om det medborgarnära som misshandeln, skadegörelsen, stölden, snatteriet, våldet i de nära relationerna, mäns våld mot kvinnor och sexualbrotten. Det är sådant som drabbar både barn och unga.

Allt det måste vi också omfamna. Det är därför det är oerhört viktigt att gå fram med en generell reform av straffen. Vi kommer att komma tillbaka till de frågorna många gånger under mandatperioden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill understryka att vi när vi nu har ett civiliserat utbyte om principiella frågor rörande straffrätten ska ta fasta på möjligheten att hitta gemensamma anknytningspunkter snarare än att fokusera på eller leta efter det som till äventyrs kan skilja oss åt. Eftersom vi nu har den här principiella diskussionen skulle jag, utan att gå i polemik mot Rasmus Ling, vilja reflektera över några principiella frågor som jag tror kommer att kräva ställningstaganden och vägval när de blir konkreta.

Det första gäller det generella greppet om straffrätten och perspektivskiftet från gärningsman till brottsoffer och samhällsskydd. Ska det omfatta all straffrätt eller ska det bara omfatta vissa delar av straffrätten?

Jag blev kanske lite förvånad när vi lade fram detta förslag och tillsatte utredningen i somras. Jag fick kritik från socialdemokratiskt håll om att vi nu ägnade oss åt något slags generell repression i stället för att helt och hållet fokusera på de kriminella nätverken och den gängrelaterade brottsligheten.

Jag blev förvånad utöver de mer systematiska synpunkter man kan ha på hur man ska ta sig an straffrätten. Det är också för att vi så många gånger här i kammaren har diskuterat annan brottslighet som är utomordentligt allvarlig. Det gäller inte minst sexualbrotten och mäns våld mot kvinnor, brottslighet som riktar sig mot rättsstaten, övergrepp i rättssak, hot av vittnen eller hot av domare.

Det finns så mycket brottslighet som inte i sig är en gängrelaterad brottslighet men som det enligt min uppfattning, om man nu har utgångspunkten att straffet ska spegla brottets allvar, finns ett starkt intresse för oss som samhälle och land att ta itu med.

Jag håller i och för sig med om att få på ett allmänt skulle säga att vi inte skulle stå upp för brottsoffer och skydda det omgivande samhället mot brott. Men likafullt kommer det att kräva en del av oss när vi kommer att titta på utfallet av utredningarna.

Jag ska ta två exempel. Det första gäller fokuset på gärningsmannen. I dag finns en presumtion mot fängelse. Domstolen ska om man kan hitta skäl för det välja en så lindrig påföljd som möjligt, och då en påföljd som helst inte är fängelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man talar om de så kallade billighetsskälen. Det är om brottsligheten har fått andra konsekvenser för gärningsmannen, exempelvis om han eller hon har blivit av med sitt jobb som en konsekvens av det brott som man har begått ska det tillgodoräknas gärningsmannen på så vis att domstolen kan sätta ned straffet som en sorts kompensation för de konsekvenserna.

Det är en straffmätning som utgår just från gärningsmannen och gärningsmannens omständigheter och inte brottsoffrets rättmätiga anspråk på att få en upprättelse där straffet står i relation till det brott som brottsoffret har utsatts för. Det tror jag blir en viktig principfråga om man vill få till stånd ett skifte där får det konsekvenser för exempelvis påföljdsval och straffens längd i olika avseenden.

Det andra är frågan om samhällsskyddet. Jag har full respekt för att Rasmus Ling inte vill köpa grisen i säcken och säga ja eller för den delen nej till någonting som ni ännu inte har sett. Vi vet att exempelvis våra nordiska grannländer, både Norge och Danmark, har förvaringsstraff.

I det norska fallet har man inget livstidsstraff utan bara tidsbestämda straff men med möjligheten till förvar. I Danmark har man livstidsstraff, tidsbestämda straff och en möjlighet till förvar. Det är klart att där sätts det omgivande samhällets behov av skydd på sin spets.

Är vi beredda att exempelvis när det gäller vissa riktigt farliga gängkriminella, serievåldtäktsmän eller andra som är väldigt farliga för sin omgivning bestämma tidsobestämt straff som i grund och botten handlar om att förvara och att skydda det omgivande samhället mot den brottsligheten? Jag är beredd att gå den vägen. Jag hoppas att vi kan bygga breda majoriteter för det.

Fru talman! Jag vill gärna upprepa varför jag tycker att det är viktigt att vi har livstidsstraff i straffskalorna. Den principiella utgångspunkten för straffrätten måste enligt min och regeringens uppfattning vara just straffvärdet. Straffen ska överlag spegla brottets allvar, vilket inte bara gäller livstidsstraffen. Det finns i ett samhälle handlingar - mord är väl det tydligaste exemplet - som är så allvarliga att de förtjänar det omgivande samhällets allra mest kraftfulla avståndstagande. I en civiliserad ordning som vår handlar det om frihetsberövande, och det längsta frihetsberövande straff man kan dömas till är livstids fängelse.

Jag menar att det är viktigt att livstids fängelse finns i straffskalan just för de allvarligaste fallen, även om straffet med tiden i vissa situationer ska eller bör kunna omvandlas till ett tidsbestämt straff, delvis hänförligt till andra omständigheter, exempelvis återfallsrisken eller hur man skött sig under det långa fängelsestraffets gång. Men det är handlingens straffvärde som domstolen ska bedöma, och vissa handlingar är så pass avskyvärda att vi som samhälle måste kunna ta i och visa med all önskvärd kraft och tydlighet att det har gått över alla tänkbara gränser för vad vi tycker är anständigt. Därför ska man kunna dömas till ett livstidslångt fängelsestraff.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett viktigt perspektivskifte som anknyter till det är det som vi nu vill åstadkomma med den breda straffrättsliga reform som är igång i och med utredningen om påföljderna. Det handlar om att gå från en straffrätt som i hög grad utgår från gärningsmannens intresse till en straffrätt som utgår dels från brottsoffrets intresse av upprättelse, dels från det omgivande samhällets behov av skydd mot i synnerhet grov brottslighet. Det är fråga om systemhotande brottslighet men också grov brottslighet av annat snitt, exempelvis upprepade sexualbrott. Även ur det perspektivet blir livstidsstraffet en naturlig del av helheten. Detta leder också fram till något som jag uppfattar att vi är någorlunda överens om, nämligen att det bör kunna utdömas längre tidsbestämda straff än vad som är fallet i dag.

Jag skulle vilja lyfta en aspekt till. En fråga som i dag inte är en del av straffrätten men som vi utreder i särskild ordning är frågan om att införa ett förvaringsstraff i Sverige. En del tycker intuitivt att det låter ociviliserat att man när strafftiden har löpt ut ska kunna tilldömas en påföljd som innebär att man får vara kvar i fängelse trots att straffvärdet i relation till det brott som man dömdes för har löpt ut. Men det handlar om samhällsskyddsaspekten.

Man kan exempelvis tänka sig en situation där någon begått ett allvarligt sexualbrott och straffvärdet motiverar ett fängelsestraff under en viss tid men där återfallsrisken sett till det omgivande samhällets behov av skydd mot brottsligheten motiverar en längre tid i fängelse än straffvärdet för det konkreta brottet. Vi har den typen av hänsyn när det gäller rättspsykiatrisk vård - andra hänsyn gör att man blir inlåst under en längre tid. Jag menar att samhällsskyddsaspekten bör kunna få ett sådant genomslag även vad gäller straff som inte handlar om rättspsykiatrisk vård.

Fru talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag anser att det finns en principiell fördel med tidsbegränsade påföljder jämfört med ett icke tidsbestämt straff samt om jag kommer att verka för att förlänga det maximala tidsbegränsade straffet i Sverige.

Jag vill börja med att säga att det finns ett stort principiellt värde i att påföljder bestäms utifrån brottslighetens allvar, det vill säga dess straffvärde. Detta följer av straffsystemets grundläggande funktion att skipa rättvisa, och det är bara så brottsoffer kan ges upprättelse. Vissa brott är så pass allvarliga att en proportionerlig och rättvis reaktion är ett livstidsstraff. I så måtto vilar tidsbestämda och ej tidsbestämda straff ytterst på samma principiella grund.

Att straff bestäms utifrån brottslighetens allvar bör även fortsättningsvis vara den absoluta utgångspunkten. Det innebär att den stora majoriteten av straff kommer att vara tidsbestämda. Men därutöver måste det i systemet, precis som i dag, finnas ett visst utrymme för påföljder som bestäms med beaktande av andra hänsyn, till exempel gärningsmannens farlighet och behovet av samhällsskydd. Det är bland annat därför systemet behöver innehålla påföljder som rättspsykiatrisk vård och, i vissa fall, förvaringsstraff. Frågan om huruvida det sistnämnda ska införas är något som en utredning just nu tittar på.

När det gäller Rasmus Lings andra fråga är han och jag helt eniga. Det bör i framtiden vara möjligt att döma ut längre tidsbestämda fängelsestraff än vad som är möjligt i dag, exempelvis vid flerfaldig brottslighet.

Regeringen tillsatte i juli i år en utredning som bland annat har till uppgift att titta på denna fråga. Utredningen ska se över straffskalorna generellt, såväl de enskilda brottens straffskalor som de yttre begränsningarna för hur straffskalor kan utformas. Detta innebär bland annat att utredningen ska lämna förslag som gör det möjligt att döma till längre tidsbestämda straff än i dag.