Gunnar Strömmer

Fru talman! När det först gäller processen är det otroligt viktigt att många har möjlighet att vara med i det fortsatta arbetet. Fram till det att vi nu tillsatt utredningen är det Justitiedepartementet som i hög grad varit samlingspunkten för en sådan process. Vi har som sagt varit i civilutskottet vid flera tillfällen och diskuterat frågorna och haft flera olika sittningar med både ledamöter i riksdagen och företrädare för civilsamhälle, forskning, advokater och andra som har uppdrag som bodelningsförrättare och så vidare, just för att få till stånd direktiv som fångar alla frågor som ligger på bordet.

Nu ser jag framför mig att utredningen och utredaren under detta år kommer att vara navet för att involvera olika aktörer i arbetet. Jag förutsätter förstås att kommittén kommer att ha experter från olika håll och även bedriva ett eget utåtriktat arbete och träffa olika aktörer som har mycket att komma med och kan ge input under arbetets gång.

När vi väl får ett förslag från utredningen ska det förstås hanteras på det vanliga sättet med både remissrundor och dialog mellan regering och riksdag. Jag ser verkligen framför mig att det finns goda förutsättningar att komma till tals för den som vill vara med och påverka att de här frågorna förs framåt. Men under det kommande året är det som sagt framför allt utredningen som är navet för den processen och dialogen.

Jag skulle vilja lyfta upp ett par sakfrågor som jag tror är viktiga att få med. Den ena är sanktioner. Det berörs också i direktiven. Vi vill se nya, effektivare verktyg för bodelningsförrättare att kunna föra processen framåt och i synnerhet att kunna ingripa mot någon som fördröjer eller på andra sätt förstör processen.

Det står i direktiven att om verktygen ska vara verkningsfulla måste man kunna matcha dem med olika typer av sanktioner om de inte efterlevs. Där kommer till exempel vitet in. Man kan också fördela kostnader för processen på ett annat sätt, så att den som fördröjer får betala mer för processen än den som medverkar. Man kan även tänka sig andra verktyg.

Jag vill understryka att sanktionerna definitivt finns med i det här upplägget. Annars blir de nya, effektivare verktygen inte särskilt effektiva. Det ligger liksom inom ramen för det.

När det gäller den bredare frågan om att egentligen avskaffa hela det här systemet och bygga ett annat system låter jag utredaren själv analysera helheten. Jag uppfattar inte riktigt att det har legat i korten när vi har diskuterat med civilutskottet eller med andra aktörer för den delen. Det har handlat mycket om att utgå från ett system som det finns goda skäl för men som av olika skäl inte fungerar som det varit tänkt och om att på olika sätt nu styra upp detta. Det ska inte bli förändringar i marginalen. Och vi kommer att kunna mäta det på effekterna av förändringarna. Vi vet vilka effekter vi vill uppnå med detta. Då måste reformerna såklart kunna leda till dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sakfråga till, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson lyfte upp och som andra kanske också har varit inne på, är de ekonomiska förutsättningarna för en ekonomiskt svagare part att delta i sådana här processer. Det finns i dag en sorts ersättningsgaranti eller ett system för det, men det berättigar bara till ett begränsat stöd för den enskilde. Den frågan har vi också med i direktiven. Vi talar ofta om att man ska ha en effektiv rättvisa, access to court. Det ska alltså vara en rättvis process även i praktiken. Därför finns även den typen av ersättningsfrågor med i utredningsdirektiven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till Eva Lindh för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag! Tack också till Martina Johansson, Ann-Charlotte Hammar Johnsson och alla andra som har varit engagerade i frågorna under mycket lång tid och drivit dem på ett fantastiskt fint sätt!

Den dialog som regeringen gjorde till ett grundackord i hanteringen av frågan redan när vi tillträdde och som jag vågar påstå att vi har hållit i på ett nästan unikt sätt när det kommer till lagstiftningsärenden har vi förstås för avsikt att fortsätta att hålla i.

Jag tänker inte älta tidsperspektiven. Men låt mig säga så här: Jag tar lite lätt på synpunkten att just jag har varit långsam av det enkla skälet att frågan aktualiserades i en SOU 2005, och det har suttit många regeringar sedan dess. Även Centerpartiets kamrater i Socialdemokraterna hade åtta år på sig att göra någonting åt det här, men det blev inte så mycket av den frågan. Utan att älta det som har varit tycker jag att det är värt att ta fasta på vad Ann-Charlotte Hammar Johnsson sa om responsen i de här frågorna under föregående mandatperioder. Det var väldigt stumt från Justitiedepartementet på den tiden.

Jag är väldigt glad att det med en moderat justitieminister blev möjligt att komma framåt i frågorna, och jag tycker att det är en stor styrka att det har kunnat ske med en så bred förankring i riksdagen. Jag är övertygad om att processerna också kommer att föras i mål i stor samsyn kring innehållet.

Utredningen och dess direktiv ligger helt i linje med det tillkännagivande som kommer från riksdagen. Det är också dessa frågeställningar som vi har tagit fasta på när vi tillsammans med civilsamhällesföreträdare och företrädare för advokater och andra som uppträder som bodelningsförrättare och även domare och annan expertis har diskuterat igenom frågorna ordentligt.

Jag ser inget behov av några tilläggsdirektiv, utan jag uppfattar att alla de frågor som vi också har lyft här i dag mycket väl täcks av de direktiv som vi har formulerat.

Martina Johansson nämnde frågan om att komma snabbare till domstol. Det är ju hela grundackordet till utredningen; tidsgränsen är precis detta. Jag kan dock säga att det viktigaste är att få till stånd en bra överenskommelse så snabbt som det bara går utan att hamna i domstol. Det är det huvudsakliga syftet också med tidsgränsen.

Jag vill också varna för tron att det blir bättre om mycket mer hamnar i domstol. Då talar vi om flera års processer i flera instanser, dessutom till väldigt höga kostnader. Om man måste till domstol för att lösa tvisten finns det såklart ett starkt intresse av att komma dit så fort som möjligt, och det jobbet kommer en tidsgräns eller en motsvarande ordning att kunna bidra till. Men jag skulle ändå säga att det allra viktigaste målet är att försöka få till stånd en bodelning utan att behöva gå till domstol men att göra det på ett mycket effektivare sätt än vad som sker i dag. Tidsgränsen kan göra jobbet i båda avseenden.

När det gäller effektivare verktyg och att föra processen framåt menar jag att direktiven är skrivna på ett sådant sätt att alla de verktyg som kan bli aktuella för att åstadkomma det kommer att vara möjliga för utredaren att utforska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är kanske inte någon tillfällighet att man talar om möjligheten att använda vite på ett mer kraftfullt sätt och att använda kostnadsfördelningen för processer som ett påtryckningsmedel. Ofta finns det en viss typ av verktyg i verktygslådan när det gäller att föra processer framåt, men det finns ingenting som hindrar att utredaren identifierar andra verktyg som kan vara med och göra jobbet.

Jag upplever att vi har skrivit ett direktiv som ger en mycket skicklig utredare alla möjligheter att vända på alla stenar som måste vändas på för att slutresultatet ska bli så bra som vi alla hoppas och tror.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vad som händer med frågan om att införa en bortre tidsgräns vid bodelning. Starkt sammanfattat kan man väl säga att det händer mycket nu och att det var på tiden.

Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och andra kränkningar i nära relationer är högt prioriterade frågor för regeringen. Det handlar inte bara om att motverka allvarlig brottslighet utan också om att värna alla människors frihet. Regeringen arbetar enträget för en ökad jämställdhet med fokus på att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som interpellanten lyfter upp är det angeläget att en person som har bestämt sig för att lämna en våldsam relation inte möts av hinder på vägen mot ett nytt liv. Det är inte acceptabelt att ekonomiska faktorer avhåller någon från att lämna en våldsam partner.

I dag kan en make förhala eller på annat sätt obstruera bodelningsprocessen i syfte att utöva påtryckningar och makt eller undanhålla egendom. Det kan beskrivas som en form av ekonomiskt våld. En utdragen bodelningsprocess kan leda till problem av olika slag, bland annat med att hitta en ny bostad. Bodelningsprocessen kan därför utgöra ett hinder för den som vill lämna en destruktiv relation.

För att gå till botten med orsakerna till problemen har vi hållit rundabordssamtal med riksdagsledamöter, domare och advokater samt med representanter för intresseorganisationer och forskningen. Bilden som framträder är att det finns en samstämmighet om svårigheterna med handläggningen, vilka bland annat orsakas av parters passivitet eller obstruktion.

Därför har regeringen nu gått vidare och så sent som förra veckan tillsatt en utredning som ska se över bodelningsprocessen. Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning och att motverka ekonomiskt våld. En del av utredarens uppdrag handlar om att ta ställning till den fråga som Eva Lindh lyfter, det vill säga om det bör införas en bortre tidsgräns för bodelningsförrättningen. Men utredaren ska också överväga andra åtgärder. Det handlar exempelvis om att ta ställning till om bodelningsförrättaren bör ha tillgång till skarpare verktyg att använda mot en part som inte medverkar eller som på annat sätt försöker förhindra en effektiv handläggning. Det handlar också om att bedöma om det bör införas striktare regler för hur kostnaderna för bodelningsförrättarens arbete kan fördelas, så att en make som inte medverkar får betala en större del av kostnaderna.

Låt mig i detta sammanhang också nämna andra viktiga åtgärder som regeringen har vidtagit eller planerar att vidta för att bekämpa mäns våld mot kvinnor samt våld i andra nära relationer.

En väldigt viktig del handlar om att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta kvinnor. Därför genomför vi nu en stor omläggning av kriminalpolitiken där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffret och det omgivande samhällets behov av skydd. Regeringen gav förra sommaren en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera systemet med påföljder i grunden. Utredaren ska bland annat lämna förslag som innebär att livstids fängelse ska kunna komma i fråga för vissa allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott även om inget av de enskilda brotten har livstids fängelse i straffskalan.

En annan väldigt viktig del handlar om att reformera lagstiftningen om kontaktförbud. För närvarande bereder vi inom Regeringskansliet förslag som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas och att den brottsförebyggande funktionen ska stärkas - allt i syfte att säkerställa att kontaktförbud utgör ett effektivt skydd för den som utsätts eller riskerar att utsättas för våld och andra kränkningar i nära relationer.

Det har också genomförts lagändringar som ska ge stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta. Konkret innebär ändringarna att förövaren ska kunna bli av med sin hyreslägenhet samtidigt som den våldsutsattas - ofta kvinnans - möjligheter att bo kvar stärks. Det är alltså förövaren som ska flytta, inte brottsoffret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis angriper regeringen mäns våld mot kvinnor från flera olika håll. Arbetet bedrivs målmedvetet och uthålligt, och vi kommer inte att sänka ambitionsnivån eller slå av på takten.

Fru talman! Jag tackar Sanna Backeskog för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag. Jag håller helt och hållet med om att det har och måste ha högsta prioritet att värna integriteten för vår demokrati, vår rättsstat och våra beslutsprocesser i offentligheten, oavsett om det handlar om myndighetsutövning mot enskilda eller lagstiftningsarbetet här i riksdagen.

När vi talar om att den här brottsligheten är systemhotande är det precis det vi menar. Utöver de förödande konsekvenserna av skjutningarna, sprängningarna och bedrägerierna för enskilda brottsoffer blir effekterna för samhället i stort och i förlängningen hoten mot vårt fria och öppna samhälle så stora att det motiverar väldigt långtgående åtgärder med syftet att vända och trycka tillbaka utvecklingen.

Jag har inget som helst problem med att säga att det förstås är olämpligt att ha ett umgänge där det förekommer personer med kopplingar till kriminella sammanhang, detta oavsett om man är partiledare, riksdagsledamot, statsråd eller något annat. Jag känner mig också utomordentligt trygg med att de system som finns i Regeringskansliet när det gäller säkerhetsprövningar och säkerhetsarbete i övrigt är mycket robusta och skulle fånga eventuella risker i de hänseendena.

Jag vet att justitieutskottet ska diskutera dessa frågor tillsammans med företrädare för våra myndigheter. Jag välkomnar den diskussionen. Det är bra att vi diskuterar hur vårt system kan bygga en robusthet mot olika hot mot integriteten i vår demokrati. Jag är säker på att vi får många möjligheter att återkomma till detta i ett utbyte även här i kammaren både debattvis och kring konkret lagstiftning. Regeringen avser att redan under nästa år återkomma med viktiga förslag ägnade att stärka skyddet för vår demokrati och vår rättsstat och värna vårt fria och öppna samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill bara upprepa att det är utomordentligt viktigt att vi talar om frågor som rör otillbörlig påverkan, korruption och hot och hat mot politiska företrädare, politiska partier, rättsstatens olika aktörer och tjänstemän på kommunal, regional och statlig nivå.

Regeringen har ett strategiskt arbete på området med botten i vår nya nationella strategi mot den organiserade brottsligheten. Vi inför lagstiftning som ska skydda politiska företrädare lokalt. Vi har tagit fram en handlingsplan ägnad att motverka korruption på alla nivåer i den statliga förvaltningen, inklusive den statliga nivån. Vi har gett våra viktiga myndigheter i uppdrag att arbeta med integriteten och säkerheten när det gäller både beslutsprocesser, skyddet för medarbetare och annat. Vi har en utomordentligt nära och god dialog med företrädare på kommunal och regional nivå om den verklighet som finns där och hur den bäst ska bemötas.

Jag har inget stort behov av att jämföra värdet av olika insatser. Jag kan möjligtvis tänka mig att en och annan äldre person som har blivit lurad i en lotteriverksamhet med tydliga kopplingar till gängkriminalitet kan tycka att det i varje fall låter sig jämföras eller diskuteras i samma sammanhang som bröllopsgästen i det aktuella fallet. För egen del kan jag bara konstatera att det är utomordentligt olämpligt att ledande politiker har sådant umgänge, och jag vågar påstå att de allra flesta som har haft anledning att kommentera frågan också har understrukit det.

Vi kommer mycket metodiskt att arbeta vidare på området. Jag vill gärna ta fasta på den senaste veckans väldigt viktiga debatt som handlat om skyddet för lokala företrädare. Det är inte tillnärmelsevis lika robust som det som kan erbjudas politiker på nationell nivå, i alla fall inte när det gäller den personliga säkerheten. Därför är jag väldigt glad över att vi i nära samspel med landets kommuner och regioner nu äntligen får en lagstiftning på plats som tydliggör att kommuner har samma ansvar att skydda sina lokala företrädare, förtroendevalda, som de har när det gäller deras anställda tjänstemän. Det tror jag kommer att vara en utomordentligt stor vinst för integriteten, för vår demokrati och för skyddet och tryggheten för våra beslutsfattare.

Fru talman! Tack för möjligheten att diskutera de här väldigt viktiga frågorna i dag!

Det råder ingen som helst tvekan om att den här regeringen kom till därför att väljarna underkände åtta år av socialdemokratiskt styre, inte minst vad gäller oförmågan att hantera den organiserade brottsligheten här i landet. Jag vet inte hur många gånger de dödliga skjutningarna har dubblats eller tredubblats under en tioårsperiod. Det är ett faktum. Den kriminella ekonomin har fått växa till en omsättning på 100 eller 150 miljarder kronor. Rekryteringen av barn och unga träffar nu inte bara minderåriga utan är långt under 15-årsgränsen.

Vi har under många år sett exempel på hur kriminella klaner, i exempelvis Göteborg, utövar påtryckningar på socialtjänsten och hur kriminella nätverk i Södertälje tar sig in i stadsbyggnadskontor och politiska partier och tar över andra så kallade utförartjänster i den privata sektorn som ägnar sig åt att leverera till de kriminella nätverken. Det är klart att allt detta gör att vi med rätta beskriver den här brottsligheten som systemhotande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var socialdemokratins oförmåga att ta det systemhotet på tillräckligt stort allvar och att göra tillräckligt för att slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och stoppa rekryteringen av barn och unga som gjorde att det blev ett regeringsskifte.

Sedan oktober 2022 har vi i alla dessa avseenden gjort allt som går att göra under två års tid för att just slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga. En av de allra mest angelägna frågorna när det gäller systemhotet är just problematiken med otillbörlig påverkan, påtryckningar av annat slag, hot mot enskilda tjänstemän, politiker och annat. Det är också därför vi riktar så mycket resurser till den frågan.

Det råder ingen som helst tvekan om att de exempel som tagits upp här när det gäller Sverigedemokraterna är djupt bekymmersamma. För den som har ett intresse av att lyssna på debatten med ett rättvisande öra råder det inte heller någon som helst tvekan om vad Moderaterna, jag själv, statsministern eller andra företrädare för regeringen har sagt om den saken.

Men för den som verkligen och på allvar vill ta itu med den här problematiken kan det nog vara klokt att ändå ha ett bredare perspektiv. Jag kommer ihåg att 22 av de granskade kandidaterna i publiceringen i Acta Publica stod på Socialdemokraternas listor. Den här hösten har vi också fått rapportering om att den socialdemokratiska lotteriverksamheten uppenbarligen haft ett nära samspel med olika gängkriminella aktörer. Haveriet i Botkyrka kommun med kriminell infiltration av fritidsgårdsverksamheten som ledde till en partisprängning av Socialdemokraterna lokalt hör också till bilden.

Jag är väldigt glad att Mattias Vepsä tog upp rapporteringen i förra veckan som tog sin utgångspunkt i det moderata kommunalrådet i Sigtuna. Han tog för övrigt över efter ett korrupt haveri med socialdemokratiskt styre som klappade ihop. Han har haft kampen mot korruptionen och den organiserade brottsligheten som sin högsta prioritet och har fått betala ett utomordentligt högt pris för det.

Den bakgrunden vittnar också Jimmy Jansson, socialdemokrat i Eskilstuna, om. Även Boel Godner, socialdemokrat i Södertälje, och många andra har vittnat om att det finns stora brister i vårt sätt att skydda utsatta politiker.

Därför är jag så glad att vi nu i ett snabbt spår har tagit fram lagstiftning ägnad åt att klargöra ansvarsförhållanden och för att bygga ett robust skydd runt inte minst våra lokala företrädare runt om i landet som står upp mot den organiserade brottsligheten.

Återigen: Jag är mycket glad över att få möjlighet att diskutera de här frågorna i dag. För den som verkligen är intresserad av sakfrågan och vill göra något åt problematiken hör de exempel som har lyfts fram i talarstolen här i dag utan tvekan till bilden. Men bilden är oerhört mycket bredare, och det är den som vi med gemensamma krafter måste attackera om vi på allvar ska kunna värna integriteten för vår demokratiska rättsstat.

Fru talman! Sanna Backeskog har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förhindra otillåten och otillbörlig påverkan på politiker från den gängkriminella miljön, då det ytterst kan påverka vår demokrati.

Jag vill börja med att slå fast att uppgiften att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten förstås är en av regeringens allra viktigaste. I början av det här året beslutade regeringen också om Sveriges allra första nationella strategi mot organiserad brottslighet (skr. 2023/24:67). Ett av de fem huvudmål som slås fast i den strategin är just att otillåten påverkan inte ska få fäste i det svenska samhället. Strategin handlar både om att värna integriteten i det offentliga beslutsfattandet och om att förebygga så kallade hot från insidan i form av insiders och infiltratörer.

Under året har regeringen också beslutat om en ny handlingsplan mot korruption och otillåten påverkan. Handlingsplanen är en viktig grund för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga att stå upp mot korruption, infiltration och otillåten påverkan.

För att ytterligare utveckla det förebyggande arbetet mot otillåten påverkan behövs det mer och fördjupade kunskaper och mer stöd att luta sig mot för olika aktörer. Därför fick Brottsförebyggande rådet, Brå, förra året regeringens uppdrag att studera systemhotande aktörer och grupperingar som utövar otillåten påverkan mot förtroendevalda, politiska partier och beslutande församlingar (Ju2023/00880).

Brå ska särskilt fokusera på otillåten påverkan från aktörer och grupperingar inom den organiserade brottsligheten och i kriminella nätverk. Tillsammans med Statskontoret har Brå också fått i uppdrag att ta fram och sprida stödmaterial som kan användas för att förebygga och hantera otillåten påverkan i myndigheter under regeringen, kommuner och regioner (Fi2024/01456).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare föreslås i departementspromemorian Stärkt skydd för vissa förtroendevalda och en tydligare intern kontroll i kommuner och regioner (Ds 2024:10) att en skyldighet i kommunallagen införs för kommuner och regioner att förebygga ohälsa eller olycksfall till följd av hot och våld för vissa förtroendevalda. Förslaget syftar till att stärka skyddet, samtidigt som det bedöms stärka den lokala demokratin och ha en brottsförebyggande effekt.

Korruption i alla dess former utgör ett allvarligt hot mot vår liberala demokrati. Det gäller särskilt otillbörlig påverkan som riktas mot politiker och mot våra demokratiska institutioner. Med dessa åtgärder flyttar vi fram positionerna för att värna de grundläggande demokratiska principer som utgör kärnan i vårt fria och öppna samhälle.

Fru talman! Än en gång tack till Laila Naraghi för möjligheten att få diskutera dessa utomordentligt viktiga frågor i dag! Det tjänar också som en mycket nyttig påminnelse till alla som är beslutsfattare på statlig, regional och kommunal nivå liksom lagstiftare och verksamma i Regeringskansliet att konsekvenserna av det vi ägnar oss åt ytterst bärs av enskilda människor och ofta också av människor i väldigt utsatta situationer.

För att anlägga ett rättshistoriskt perspektiv på de här frågorna är jag väldigt glad att vi nu befinner oss i en samtid där väldigt många också ser att enskilda människor har rättigheter som ytterst måste kunna utkrävas mot staten i domstol, även om det är klart att vi allra helst inte vill att det ska behöva gå så långt. Vi vill ju skapa en ordning som är så pass robust och som säkerställer fri- och rättighetsskyddet för de allra mest utsatta i relation till det allmänna att så få övertramp som möjligt ska behöva ske. För den händelse det sker ska det förstås finnas tillsyn och system som upptäcker detta och ställer ansvariga personer och aktörer till svars för det och ser till att den enskilda personen får den upprättelse som han eller hon förtjänar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tycker jag att det känns väldigt bra att det finns ett gediget utredningsunderlag och väldigt genomarbetade remissynpunkter på de förslagen. Det pågår också ett arbete i Justitiedepartementet med avsikten att återkomma till riksdagen med ett lagförslag som kan göra det här systemet mer robust så att det i ännu högre grad än i dag ställer sig på de utsattas sida och säkerställer ett fullgott, praktiskt och effektivt rättighetsskydd för var och en som blir föremål för den här typen av åtgärder.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag skriver under på den verklighetsbeskrivning som Laila Naraghi ger uttryck för. Det är också den erfarenhetsbakgrunden som ligger som bas för den utredning som gjordes och för det gedigna remissarbete som har skett efter det och som också är utgångspunkten för det arbete som just nu bedrivs i Justitiedepartementet i akt och mening att kunna återkomma till riksdagen med ett väl genomarbetat lagförslag.

Det är klart att det kommer att rymma en rad olika frågor, men eftersom Laila Naraghi nämner det särskilt ska jag nämna två.

Det ena är förstås de skyldigheter som den som är ställföreträdare ska ha när det gäller att redovisa vad man exempelvis gör med de ekonomiska medel som hör till huvudmannen, alltså den person som är ställd under förvaltningen.

Det andra är vad man ska ställa för krav på den som utövar tillsynen när det gäller att granska den typen av underlag och utöva kontroll över huvud taget. Det är uppenbart i ljuset av de olika granskningsärenden som lyfts fram här att det finns stora brister, och det är de bristerna som vi nu med gemensamma krafter ska täppa till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänker inte i dag ge något datum för det, men jag kan däremot säga att när vi väl har datumsatt spurten i det pågående arbetet ska jag naturligtvis se till att hålla civilutskottets ledamöter informerade om detta så att även den process som sedan drar igång i samspel mellan Regeringskansliet och riksdagen blir överblickbar och förutsägbar för alla intressenter.

Fru talman! Tack, Laila Naraghi, för möjligheten att diskutera dessa oerhört viktiga frågor i dag! Som jag sa i mitt svar är de viktiga av en rad olika skäl. Jag ska bara understryka ett. Vi talar om människor som befinner sig i en utomordentligt utsatt situation och där staten, det allmänna, kliver fram och tar ifrån den enskilde en mer eller mindre stor del av rådigheten över det egna livet.

Risken för övertramp är naturligtvis överhängande. Det måste naturligtvis ställas väldigt höga krav både på dem som ska vara ställföreträdare för en enskild i en sådan situation och på de aktörer som ska utöva tillsyn över detta system. Därför välkomnar jag den utredning som Laila Naraghi nämner och som har remitterats. Det finns en lång rad mycket gedigna förslag i det betänkandet. De tar framför allt sikte på att man ska höja kompetenskraven men också redovisnings- och uppföljningskraven när det gäller ställföreträdare. Det handlar också om att tydliggöra - styra upp - tillsynen över detta system på ett mycket lämpligt sätt.

Arbetet med detta underlag pågår i Justitiedepartementet. Avsikten är förstås att återkomma till riksdagen med en proposition. Men jag har väldigt gärna en dialog med civilutskottet i denna fråga, precis som i många andra angelägna frågor på civilrättens område, som ju påfallande ofta berör enskilda människor i väldigt utsatta situationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En del i detta handlar naturligtvis om under vilka villkor även privata aktörer ska kunna bidra som ställföreträdare i detta system. Den frågan är också föremål för analys i det här betänkandet.

Jag vänder mig ändå mot den förenkling som ligger i ordet marknadsmisslyckande. Jag ska inte gå in på de närmare detaljerna i de två fall som Laila Naraghi refererar till, men man kan väl konstatera att det i det fall som prövades i domstol och som drevs av Centrum för rättvisa faktiskt är den kommunala överförmyndarnämnden som så att säga är föremål för granskningen och som bedöms ha gjort fel.

Nu har jag bestämt för mig att den frågan är föremål för fortsatt rättslig process, men vi ska ha klart för oss att det förstås kan vara fråga om ställföreträdare som är privata, som är allmänna eller som är ideella. Samma höga krav måste ställas på alla. Och i det domstolsfall vi talar om är det just en kommunal överförmyndarnämnd som har fällts till ansvar så här långt.

Att ta med den frågan i denna helhet tycker jag är helt rimligt. Men att beskriva hela problematiken som i första hand ett marknadsmisslyckande tror jag faktiskt är ett perspektiv som inte fångar in hela problemets djup och vidd när det handlar om det allmännas maktutövning mot enskilda människor.

Men, som sagt var, vi har ett väldigt gediget underlag att utgå från. Arbete pågår i Justitiedepartementet. Jag ser fram emot en fortsatt dialog med civilutskottet om dessa viktiga frågor och också att så småningom kunna lägga konkreta förslag på riksdagens bord.

Fru talman! Laila Naraghi har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att regleringen om gode män och förvaltare ska förändras och bli rättssäker och för att stoppa företag från att tjäna pengar på rådande reglering och bristande tillsyn. Hon har även frågat mig om jag avser, och i så fall när och hur, att gå vidare med förslagen i betänkandet Gode män och förvaltare - en översyn (SOU 2021:36).

Låt mig först understryka att de frågor som Laila Naraghi lyfter fram handlar om skyddet för några av de allra mest utsatta människorna i vårt samhälle. Även om jag som minister inte kan uttala mig om enskilda fall tycker jag att det är bra och viktigt att Laila Naraghi och andra uppmärksammar dessa. Jag är angelägen om att regelverket och systemet för förvaltare och gode män lever upp till högt uppställda krav.

Det ställs tydliga och höga krav på den som vill bli förvaltare eller god man. Det krävs att personen i fråga är rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig. Uppdraget att vara förvaltare eller god man är alltid ett personligt uppdrag, även i de fall förvaltaren eller den gode mannen är anställd av ett privat företag.

De personer som har behov av det stöd som en förvaltare eller god man ger befinner sig ofta i en utsatt situation. Det allmänna har därför ett stort ansvar för att den som utses som förvaltare eller god man sköter sitt uppdrag. För att säkerställa att alla förvaltare och gode män lever upp till de höga kraven är det viktigt att överförmyndaren gör en aktiv efterforskning i samband med lämplighetsprövningen och sedan följer upp kontrollen i sin tillsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I betänkandet Gode män och förvaltare föreslås det en rad förändringar av systemet med förvaltare och gode män. Syftet är att förbättra förutsättningarna att verka som ställföreträdare och stärka skyddet för enskilda. Bland annat föreslår utredningen en tydligare reglering för när professionella ställföreträdare kan förordnas och en ordning för bättre utbildning och stöd till ställföreträdare. För att förbättra tillsynen föreslår utredningen även att kompetensen och kvaliteten i överförmyndarverksamheten ska stärkas, att det införs tydligare krav på ställföreträdares redovisning och överförmyndares granskning samt att det införs ett nationellt ställföreträdarregister.

Beredningen av betänkandet pågår i Regeringskansliet. Regeringen tar arbetet med att förbättra regelverket för ställföreträdarskap på stort allvar och kommer att återkomma till riksdagen när beredningsarbetet är avslutat.

Fru talman! Än en gång tack, Ulrika Liljeberg, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag! Jag har utomordentligt stor respekt för de invändningar som förs fram, av det enkla skälet att de går rakt på den väldigt svåra intresseavvägning som i och för sig inte är unik för detta förslag men som ändå visat sig vara särskilt komplicerad av en rad olika skäl.

Det handlar om att det i den ena vågskålen finns en förfärlig brottslighet, med enorma negativa, livslånga konsekvenser för barn och unga - en brottslighet som fram till för bara några år sedan helt och hållet skedde i den fysiska miljön men som har flyttat in i den digitala miljön och sedan bara kanske ett par tre år tillbaka dessutom har flyttat in i krypterade sammanhang. Detta har ritat om hela spelplanen. Vi kommer inte att komma runt den problematiken och att den ställer oss inför helt nya avvägningar.

Jag vill dock verkligen understryka att jag tycker att det är viktigt att vi har diskussionen. Alla problematiseringar som lyfts fram äger sitt berättigande. De kommer också, tror jag, att fortsätta prägla debatten och diskussionen framåt.

Det är också därför det har varit så viktigt för regeringen att avgränsa det ursprungliga förslaget och öka precisionen, rättssäkerheten och förutsägbarheten. En naturlig konsekvens av detta har blivit att också, när det gäller det spetsigaste verktyget i det paket vi talar om, påtagligt avgränsa tillämpningsområdet till redan känt övergreppsmaterial och undanta annat, som förvisso kan vara nog så allvarligt men i högre grad rymmer de risker vi har talat om.

Diskussionen och den politiska processen lär alltså fortsätta, både här i kammaren och i det mer europeiska sammanhanget. Jag hoppas och tror att vi ska kunna diskutera frågorna med samma allvar som vi har gjort i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tycker inte att detta är så ologiskt. Jag vill börja med en annan fråga, som inte har med den här förordningen att göra, nämligen användningen av hemliga tvångsmedel. Det är klart att en del av tvångsmedelsanvändningen går ut på att ta sig in i krypterade kanaler. Skillnaden jämfört med det förslag vi nu talar om är naturligtvis att det handlar om ett enskilt fall, att det har varit föremål för domstolsprövning och att det inte handlar om någon generell skanning av all kommunikation utan just gäller ett enskilt fall. Men det är ändå ett uttryck för tankegången. Det är klart att det handlar om skyddad kommunikation, men det kan finnas situationer där brottsbekämpningens intresse av att komma åt den kommunikationen måste gå före. Detta är också något som vi löpande talar om här i Sveriges riksdag när det gäller brottsbekämpande myndigheters tillgång till just effektiva tvångsmedel för att kunna bryta igenom kryptering i vissa avgränsade fall. Just där tycker jag alltså inte att det finns någon logisk kullerbytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som däremot gör att denna fråga är delvis annorlunda jämfört med den mer traditionella tvångsmedelsdiskussionen är att förslaget handlar om en generell skanning som träffar all kommunikation. Det är klart att den tekniska springande punkten här är om det går att åstadkomma detta samtidigt som man värnar eller fredar kommunikation när den väl är krypterad. Spårningsordern är tänkt att fungera så att skanningen av informationen ska ske innan den går in i den krypterade kanalen. Det är bara där man får träff som informationen, det kända övergreppsmaterialet, kommer att sorteras ut, medan all annan information går in och krypteras precis som vanligt.

Jag medger gärna att detta är en ganska avancerad teknisk diskussion. Men jag uppfattar också att så som detta förslag, som vi tycker är tillräckligt balanserat för att fortsätta en diskussion med Europaparlamentet, är skrivet är det i varje fall tydligt att om det inte går att åstadkomma detta med mindre än att man i praktiken slår ut förutsättningarna för krypterad information kommer det inte att vara tillåtet att genomföra det. Själva förutsättningen är alltså att det går att genomföra denna skanning i ett så pass tidigt skede att innehållet ännu inte har krypterats och att detta i sin tur går att göra på ett sådant sätt att man inte äventyrar robustheten och säkerheten i de digitala miljöerna och kanalerna.

Detta är själva förutsättningen för förslaget, och det är förstås också den stora knäckfrågan. Jag förutsätter att det också är den som kommer att vara föremål för den fortsatta diskussionen med Europaparlamentet.

Jag vill avsluta med att säga att ingen ställer sig upp och säger: Jag tycker att det är acceptabelt med den enorma volym sexuella övergrepp mot barn som sker i den digitala miljön. Men frågan inställer sig ändå: Vad ska vi då göra åt det, om det är en realitet att det är där det förekommer och att det som förr var övergrepp i den fysiska miljön nu har flyttat in i ett helt annat sammanhang? Jag tror att bara de senaste årens utveckling av krypterade tjänster helt har ritat om spelplanen för våra möjligheter som samhälle att komma åt denna typ av grov våldsbrottslighet och skydda våra allra mest utsatta mot denna typ av övergrepp.

Fru talman! Tack till Ulrika Liljeberg för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Jag tycker att alla de frågor som Ulrika Liljeberg tar upp är relevanta. Det är också därför regeringens utgångspunkt i de här förhandlingarna har varit att få till en bättre balans mellan å ena sidan brottsbekämpningens effektivitet och säkerheten för barn och unga online och å andra sidan integriteten och rättssäkerheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill upprepa att det förslag som vi nu diskuterar är närmast identiskt med den linje som Sverige antog förra hösten och som vi har hållit i förhandlingarna sedan dess. Det var ju en ståndpunkt som alla partier utom Vänsterpartiet stod bakom. S ville gå ännu längre i en så att säga ingripande riktning.

Hur tar vi då fasta på den synpunkt som har förts fram? Den adresserar ju en av kärnfrågorna här: Går det att åstadkomma det vi vill åstadkomma för att bekämpa de här förfärliga brotten och samtidigt bibehålla rättssäkerheten, integriteten och robustheten i de här systemen?

Det är också därför som det har skett en avgränsning till att spårningsordern, som är det yttersta verktyget och den spetsiga delen av förslaget som vi nu diskuterar - det är ju mycket bredare; det här är det mest långtgående, som ska användas som en sista utväg - enbart ska kunna användas till att söka efter bild- och videomaterial, alltså övergreppsmaterial, som är känt för polisen sedan tidigare. Den avgränsningen är gjord just i det ljuset.

Jag kan konstatera att det efter överläggningar i justitieutskottet i september står klart att det finns en bred majoritet bakom denna ståndpunkt. Det upprepades i EU-nämnden i oktober. Jag vill också understryka att vad vi nu talar om är rådets positioner inför en fortsatt diskussion och förhandling med Europaparlamentet där de här frågorna, förutsätter jag, kommer att vara i centrum för diskussionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ulrika Liljeberg har frågat mig om jag har tagit några initiativ till en förnyad analys av säkerhetsriskerna för Sverige som land, och för vår digitala motståndskraft, mot bakgrund av Nederländernas nya ställningstagande efter att deras säkerhetspolis varnat för och motsatt sig införandet av den så kallade CSAM-förordningen.

Sexuella övergrepp mot barn är ett mycket allvarligt samhällsproblem. Det gäller inte minst i den digitala miljön. Vi talar om en närmast oöverskådlig volym av övergrepp som sker digitalt, och den rapporterade förekomsten av delning av övergreppsbilder på barn har ökat dramatiskt över tid. Frivilliga åtgärder har visat sig vara otillräckliga för att ta itu med den här typen av missbruk av onlinetjänster. Det får förödande konsekvenser för de barn som den så kallade CSAM-förordningen har till syfte att skydda. Det är också skälet till att regeringen sökt hitta vägar att föra förhandlingarna om den aktuella förordningen framåt.

Förordningen har förhandlats sedan maj 2022, och för regeringen har det varit centralt att öka rättssäkerheten och precisionen i förslaget. Flera avgränsningar har också gjorts i den version av förslaget som rådet just nu arbetar med, i linje med den svenska ståndpunkt som förankrades i riksdagen hösten 2023 - detta bland annat genom att inte redan känt övergreppsmaterial och gromning har uteslutits från spårningsorderns tillämpningsområde.

Viktiga ändringar rör också just krypterade kommunikationer och hur teknik ska användas i det fall en spårningsorder utfärdas. Spårningsordern är en sista utväg som endast ska användas om andra, mindre ingripande åtgärder är otillräckliga. Bland annat har det tydliggjorts att förordningen inte ska förbjuda, försvaga eller kringgå helsträckskryptering och inte heller skapa skyldigheter att dekryptera eller tillhandahålla krypterad information. Av det nu aktuella förslaget framgår också att tekniken inte får introducera cybersäkerhetsrisker som inte kan begränsas. Förordningen är också tydlig med att spårningstekniken ska utformas för att enbart hitta övergreppsmaterial.

Det är väsentligt att säkerställa möjligheten att även fortsättningsvis kunna kommunicera säkert. Samtidigt är det inte rimligt att krypterade kommunikationskanaler blir en fristad för att begå grova sexuella övergrepp mot barn. Det är därför som det nu övervägs som en åtgärd i sista hand, om andra åtgärder har visat sig otillräckliga, en möjlighet att söka efter övergreppsmaterial i de kanaler som faktiskt används av dem som delar övergreppsbilder.

Det är viktigt att komma ihåg att förordningen är tänkt att vara teknikneutral för att kunna ta höjd för framtida teknikutveckling. Därför finns inga detaljerade beskrivningar av vilken teknik som ska användas. Det är däremot väsentligt att förordningen sätter tydliga ramar för spårningstekniken, hur den får användas och hur potentiella säkerhetsrisker ska minimeras.

Regeringen och en bred majoritet i riksdagen är beredd att fortsätta en förhandling på EU-nivå enligt dessa linjer. Jag har noterat synpunkten från den nederländska säkerhetstjänsten, och det är något som får tas med i den fortsatta processen. Det handlar om att förstärka brottsbekämpningens effektivitet och samtidigt värna samhällets digitala motståndskraft.

Fru talman! Jag tackar Gustaf Lantz för tipset. Jag lyssnade också på Amir Rostamis sommarprogram, men det är uppenbart att jag får återbesöka det för att leta rätt på just det konkreta tipset. Jag tycker ändå på volley att det är ett mycket rimligt förhållningssätt.

Det råder inget som helst tvivel om att om vi ska komma åt den organiserade brottsligheten måste vi göra flera saker samtidigt. Det är också uppenbart att flera av problemen går in i varandra, men att stoppa det grova våldet och få ett slut på rekrytering av barn och unga till de kriminella nätverken hänger i hög grad ihop med vikten av att strypa den kriminella ekonomin. Det är mycket det rastret som Amir Rostami och andra efterfrågar, det vill säga ett mer systematiskt arbete att leta efter och identifiera sårbarheter, inte minst i våra välfärdssystem, och täppa till dem så att de inte kan utnyttjas som möjligheter för kriminella aktörer eller andra som är ute i oegentliga syften.

Det är kanske en fin sak att ta med sig, en sommarlovserfarenhet in i några novemberlovsledighetsdagar. Sedan får vi kontemplera över Amir Rostamis tips och se om vi kan hitta en väg framåt när vi ses kanske redan i början av november.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns naturligtvis många risker och sårbarheter i den offentliga välfärden. Vi är inte heller befriade från korruption i den offentligfinansierade delen av välfärden som bedrivs i kommunal, regional eller statlig regi. Man kan väl säga att tillgången till mycket pengar är i sig en sårbarhet, eller tillgången till andra materiella förmåner eller andra förmåner.

Om man tittar på handlingsplaner som tar sikte på korruption och som regeringen beslutar om är det ingen tillfällighet att frågor om upphandling och offentliga inköp finns med. Det är processer där stora värden står på spel och där man kan säga att sårbarheter kan utnyttjas av den som är ute i oegentliga syften.

Det är alldeles uppenbart att HVB-hemmen ingår i ett system med stora sårbarheter. Det är vad vi ser exempel på varje dag i form av välfärdskriminalitet, som förvisso inte begränsar sig till HVB-hem, och särskilt sårbara utsatta unga personer. Givet hur systemet är konstruerat med bristande tillsyn och bristande kontroll har det skapats möjligheter för kriminella att rekrytera och socialisera in unga i kriminella aktiviteter.

Min utgångspunkt är att för ett hem med den typen av kopplingar, oavsett huvudman, ska tillståndet dras in. Den verksamheten ska inte få bedrivas.

Det råder inget tvivel om att ungefär 80 procent av HVB-hemmen drivs i privat regi, och det är därför relevant att diskutera frågan. För rättvisans och precisionens skull är det också rimligt att konstatera att det inte bara är där vi dras med problemen. Jag noterade exempelvis häromveckan att man gjorde tillslag mot HVB-hem i Västsverige som ägs av ett kommunförbund, det vill säga en lång rad kommuner, där ledarskapet på hemmen kunde gripas för stora narkotikainnehav och där storleken antyder att de är en del av den organiserade brottsligheten.

Min enkla uppfattning är att all välfärdsverksamhet som omfattar stora summor pengar rymmer sina sårbarheter, och det är utomordentligt viktigt att vi gör systemen mer robusta. Det ska alltså vara mer ingripande tillståndsprövningar, bättre tillgång till bakgrundsmaterial oavsett om det är belastningsregister, misstankeregister eller att samordna uppgifter om olika leverantörer i olika register. Exempelvis har Bolagsverket ett sådant arbete igång för att skapa en större transparens mot upphandlande kommuner. Vidare ska det vara en löpande kontroll, tillsyn och skoningslös respons mot de aktörer som på skattebetalarnas bekostnad och med stora kostnader för utsatta barn och unga, om vi talar om HVB-hem, ägnar sig åt mer eller mindre kriminell verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Gustaf Lantz för möjligheten att diskutera ämnet.

Egentligen kan jag svara rakt upp och ned ja på frågan, även om det kanske inte är en rättslig analys av vart och ett av de exempel som Gustaf Lantz lyfte fram.

Om man tar en annan utgångspunkt för frågan, nämligen den straffrättsliga regleringen på området, är det inte så att korruption så som det är reglerat straffrättsligt bara träffar offentliga tjänstemän, så att säga. Detta med tagande och givande av muta och så vidare är i stället någonting som i högsta grad inbegriper var och en som ägnar sig åt sådan verksamhet, oavsett om man är en privat aktör eller en offentlig aktör eller om det sker i samspelet mellan det offentliga och det privata.

Det centrala är ju, som Gustaf Lantz också är inne på, att man utnyttjar sin ställning för att skaffa sig otillbörliga förmåner och gör det på ett sådant sätt att man så att säga bryter mot regler, avtal, åtaganden och så vidare. Det gör ju också att ett effektivt arbete mot korruption i högsta grad måste inbegripa hela samhället, också det privata näringslivet - och då inte bara den del av näringslivet som exempelvis bidrar som utförare i den offentliga välfärden.

Däremot kan jag tycka att det blir särskilt betydelsefullt när det gäller exempelvis privata företag som är verksamma i det offentliga eftersom det handlar om skattebetalarnas pengar och dessutom om medborgarnas tillit till den offentliga verksamheten.

Utan att så att säga bejaka den beskrivning som Gustaf Lantz gör i något slags mer formell, legal bemärkelse och utan att ha någon närmare kännedom om vart och ett av de exempel som Gustaf Lantz pekade på tycker jag alltså att det är en självklar utgångspunkt att arbetet mot korruption i alla dess former måste inbegripa både det offentliga och det privata. Det blir särskilt angeläget när de sfärerna möts inom ramen för den offentligfinansierade välfärden.

Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att möta den tilltagande korruptionen.

Jag vill först slå fast att Sverige har en tradition av hög integritet i den offentliga förvaltningen. Det är något som vi ska vara stolta över och som vi ska värna. Samtidigt vet vi att den offentliga tjänsteutövningen utmanas av korruption och otillåten påverkan, där nya hot växer fram inte minst kopplat till den organiserade brottsligheten.

Korruption hotar det demokratiska systemet och medborgarnas förtroende för staten, kommuner och regioner. Den kan också snedvrida konkurrensen och ha en hämmande effekt på handel och ekonomisk tillväxt. Betydelsen av ett effektivt arbete mot korruption kan därför inte nog understrykas.

Frågorna är viktiga för regeringen, och vi arbetar systematiskt för att genom en rad olika åtgärder motverka otillåten påverkan och korruption. Det gäller bland annat åtgärder för att minska utsattheten för offentliganställda och för att stärka det straffrättsliga skyddet för utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner. Dessutom har en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att göra en översyn av regleringen om insyn i finansieringen av politiska partier och överväga krav på transparens och insyn i kontakter mellan politiska beslutsfattare och så kallade lobbyister.

I somras beslutade regeringen om en ny handlingsplan mot korruption och otillåten påverkan. Med handlingsplanen som grund växlar vi upp arbetet med att stärka den offentliga förvaltningens förmåga att stå upp mot korruption, infiltration och otillåten påverkan. Därigenom intensifieras även kampen mot den organiserade brottsligheten.

En viktig del av handlingsplanen är en ökad samverkan mellan myndigheter och en utvecklad uppföljning. Här skulle jag särskilt vilja lyfta fram Statskontorets viktiga roll och det uppdrag som myndigheten har fått att utveckla stöd, samverkan mellan myndigheter och uppföljningen av arbetet mot korruption och otillåten påverkan just i den offentliga förvaltningen. Tillsammans med Brottsförebyggande rådet, Brå, har Statskontoret också fått i uppdrag att ta fram och sprida ett stödmaterial som kan användas för att förebygga och hantera otillåten påverkan i myndigheter, kommuner och regioner.

Utöver det vill jag nämna att en utredare ser över om kommunerna i fler fall än i dag ska kunna kontrollera anställda och personer som erbjuds anställning eller uppdrag inom kommunerna mot belastningsregistret och misstankeregistret. En annan utredare har fått i uppdrag att föreslå förändringar av processen för säkerhetsprövningar för verksamhetsutövare som bedriver säkerhetskänslig verksamhet.

Till det ska även läggas att vi har gett Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten i uppdrag att redovisa åtgärder för att förstärka skyddet mot otillåten påverkan i de här verksamheterna. Domstolsverket har tidigare haft ett motsvarande uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En viktig sak är också att regeringen har gett en utredare i uppdrag att se över den straffrättsliga lagstiftningen om korruption och tjänstefel. I det här uppdraget ingår bland annat att ta ställning till om dagens regler behöver moderniseras och göras mer effektiva. En annan viktig och närliggande fråga för utredningen att ta ställning till är om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas.

Det jag nu har redogjort för återspeglar att regeringen tar de här frågorna på mycket stort allvar. Åtgärderna som nu vidtas på bred front kommer att väsentligt flytta fram samhällets positioner i kampen mot korruption och otillåten påverkan. Ytterst handlar det om att värna vårt fria och öppna samhälle och tilliten till vår demokratiska rättsstat.

Fru talman! Tack till Anna Wallentheim, som lyft frågan i dag! Tack också till Michael Rubbestad, som deltog i den här viktiga debatten!

Jag vill gärna ta fasta på en av de saker som sagts i debatten. Det är verkligen inte så att våld som utövas mot kvinnor, kanske inom hemmets fyra väggar, är en privat familjeangelägenhet. Det är i högsta grad ett samhällsproblem.

Vi vet att brottsuppklaringen när det gäller mord på kvinnor är väldigt hög. Problemet är att insatserna ägnade att förebygga och förhindra att detta våld över huvud taget får dödlig utgång är alldeles otillräckliga. Mycket av det vi har talat om i dag är ägnat att förändra den situationen så att våldsutsatta kvinnor kan skyddas på ett mycket bättre sätt än i dag och att de män som slår eller är våldsamma i andra avseenden får bära de fulla konsekvenserna av sitt agerande.

Jag tar fasta på mycket av det som regeringen nu gör, som i högsta grad bär handlingens prägel. Det gäller också flera av de goda förslag som lyfts fram när vi blickar framåt. Det måste göras mer. Där är vi överens. Jag är även övertygad om att det som kommer till riksdagen från vårt håll kommer att möta ett väldigt brett stöd här i kammaren. Det är en styrka när vi talar om en så oerhört viktig fråga som just mäns våld mot kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.