Gunnar Strömmer

Herr talman! Tack till Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Mattias Vepsä har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att polisens uppgifter om HVB-hem ska kunna bli tillgängliga för kommuner så att vi kan få stopp på och bekämpa kriminella som driver sådana hem.

Den grova brottsligheten tränger sig allt längre ned i åldrarna. Gängen rekryterar barn och unga som utförare av skjutningar och sprängningar. Dessutom ser vi alltför många exempel på att oseriösa och kriminella aktörer driver, infiltrerar eller har andra kopplingar till HVB. Det är stötande och oacceptabelt. Barn far illa, och skattepengar flödar ut till brottslingar. Regeringen agerar nu på flera fronter för att komma åt problemet.

Tidigare i år gav regeringen ett uppdrag till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, att förstärka tillsynen mot välfärdsbrottslighet inom omsorgen. I det uppdraget ingår att utveckla åtgärder som bidrar till kommunernas arbete mot välfärdsbrottslighet, exempelvis genom ett utökat informationsutbyte med kommunerna.

I början av oktober fick Ivo dessutom ett särskilt uppdrag att stärka tillsynen av stödboenden och HVB som tar emot barn och unga. En viktig del i detta är att Ivo ska redovisa hur myndighetens ägar- och ledningsprövning kan utökas och regelbundet genomföras i tillsynen. Dessutom ingår i uppdraget att intensifiera samarbetet med andra, Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, för att ytterligare stärka tillsynen.

Genom dessa uppdrag och andra åtgärder har regeringen avsatt 30 miljoner kronor under 2024 för att förstärka myndighetens arbete mot oseriösa och kriminella aktörer.

Det var mot den bakgrunden som jag och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall nyligen hade ett möte med ledningarna för Ivo, Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten för att slå fast vilka konkreta åtgärder som kan vidtas på kort sikt för att förhindra att kriminella bedriver denna typ av verksamhet. Vi följer detta arbete mycket noggrant.

Mattias Vepsäs fråga handlar framför allt om informationsutbytet mellan polisen och kommuner. En viktig del av regeringens arbete med att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten är att förbättra möjligheterna för centrala aktörer att utbyta relevant information med varandra. Därför river vi nu sekretesshinder i flera parallella spår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den 1 juli i år trädde en ny lag i kraft som innebär en skyldighet för berörda myndigheter, kommuner och a-kassor att lämna uppgifter till varandra för att bland annat motverka felaktiga utbetalningar från välfärden. Regeringen har nyligen lagt fram en lagrådsremiss om att bland annat kommuner, regioner och ett stort antal statliga myndigheter ska bli skyldiga att lämna information till brottsbekämpningen för att förebygga och bekämpa brott. I början av september tog jag emot betänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter, där utredaren föreslår en ny, generell sekretessbrytande bestämmelse för att möjliggöra delning av information på ett helt annat sätt än i dag (SOU 2024:63).

Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att se över möjligheterna för centrala aktörer att dela den information som behövs i kampen mot den organiserade brottsligheten. När det gäller informationsdelning i de konkreta fallen har jag förståelse för kommunernas efterfrågan. Det är dock myndigheternas ansvar att bedöma vilken information som kan lämnas med hänsyn till gällande regler om offentlighet och sekretess.

Herr talman! Tack till Anna Wallentheim för möjligheten att återigen lyfta fram den här frågan!

Det är precis på det sättet att Ekobrottsmyndigheten måste utvecklas. Det var därför vi gav den nya generaldirektören, som tillträdde för bara några veckor sedan, ett mycket offensivt utvecklingsuppdrag som tar sikte på att öka lagföringen så att fler ekobrottslingar ska åtalas och sättas dit, intensifiera samverkan med andra aktörer och få bättre tryck i det brottsförebyggande arbetet. Full fart framåt! Är den tydliga signalen från regeringen till Ekobrottsmyndigheten och Ekobrottsmyndighetens nya ledning.

Det är också så, bör vi se om vi nu verkligen är intresserade av att öka trycket i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, att Riksrevisionen har granskat verksamheten och kommit fram till att otydligheter i mandat mellan olika myndigheter och frånvaro av olika verktyg i verksamheten gör att vi inte har den kraft vi skulle vilja ha i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Frågestund

Både Riksrevisionen och riksdagen genom tillkännagivanden har gett regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning för att se över detta. Det har vi gjort. De förslagen kommer till våren, och då ska vi hugga tag i dem. Men det finns ingen tvekan i signalen från regeringens sida, också till Ekobrottsmyndigheten och dess nya ledning och utomordentligt skickliga medarbetare: Full fart framåt i maskin!

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar Laila Naraghi för ännu en möjlighet att diskutera också den här frågan med varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är inte så att hanteringen av ett initiativ i utskottet från Socialdemokraterna och Centerpartiet är liktydigt med en vilja att inte agera på området. Tvärtom! Det finns ett stort behov av att agera på området.

Vi gör mycket nu när det gäller att stärka ställningen för både barn och ofta deras utsatta mödrar. Laila Naraghi nämnde den banbrytande reformen när det gäller genomförandet av Tryggare hem, inte minst vad gäller utsatta barns rätt att inte tvingas umgås med en våldsam förälder.

Vi har mycket på gång under hösten, till exempel ser vi över bodelningsförfaranden. Vi vet att den mäktigare mannen ofta utnyttjar den ekonomiskt svagare kvinnan inom ramen för den processen. Vi diskuterar nu hur vi ska stärka ställningen för barnen också i de processerna.

Ombud är en väg att gå. Det finns möjligtvis också andra sätt att stärka barnets ställning i processerna och se till att de kommer till sin rätt. Exakt hur det ska ske ska vi återkomma till, och jag lovar att involvera också Laila Naraghi i den diskussionen.

Herr talman! Tack till Anna af Sillén, och tack till praktikanten, som jag hade glädjen att hälsa på utanför kammaren för en liten stund sedan! Det är en utmärkt fråga som naturligtvis är superrelevant, för ska vi kunna knäcka den organiserade brottsligheten måste vi göra flera saker samtidigt.

Vi ska förstås slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin, som vi har varit inne på tidigare här, men vi ska i högsta grad också bryta rekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken.

Det är också därför vi genomför ett stort skifte i synen på de här frågorna. Vi inför ungdomsfängelser och ser över påföljder och straff liksom möjligheten att använda tvångsmedel också mot barn och unga under 15 år. Det handlar också om ett skifte i synen på socialpreventiva, förebyggande insatser. Vi får en ny socialtjänstlag som är mycket mer förebyggande och ger mycket bättre muskler till socialtjänsten att arbeta just preventivt, vi har breda satsningar på föräldraskapsstöd, skolsociala team och satsningar på civilsamhället och vi ska riva sekretesshinder så att alla aktörer kan tala med varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Kort och gott: Det stora skifte som vi gör i kriminalpolitiken gör vi också i snittet mellan utbildningspolitik, socialpolitik och kriminalpolitik. Det är helt nödvändigt om vi ska kunna bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen.

Herr talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för denna viktiga fråga!

Det är helt riktigt att i juli i år trädde lagändringar i kraft som ger fastighetsägare utökade möjligheter att vräka hyresgäster som begår brott eller på andra sätt har skapat otrygghet för andra boende, kort sagt har förbrukat sitt förtroende och möjlighet att bo kvar.

Vi vet också att andelen som känner sig otrygga i sitt bostadsområde är avsevärt större bland dem som bor i hyreslägenhet än i andra boendeformer, och därför kan man säga att det har varit extra angeläget att börja i den ändan.

Det hindrar förstås inte att det är angeläget att vidta kraftfulla åtgärder även på andra områden när det gäller brottslighet, oavsett vilken boendeform som drabbas. Till exempel arbetar vi nu aktivt med förslag om att inrätta ett bostadsrättsregister för att göra det svårare för kriminella att utnyttja bostadsrätter i sin kriminella verksamhet.

Den aspekt som ledamoten lyfter upp tycker jag är värd att diskutera vidare. Jag utesluter inte alls att det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder på det här området.

Herr talman! Tack, Fredrik Kärrholm, för att du lyfter fram denna viktiga reform! Det är den största reformen av svensk straffrätt på 50 år. Om två veckor, den 8 november, är den äntligen på plats.

Den uppskattning som görs i den utredning som ligger till grund för lagstiftningen är 600 ärenden per år hos brottsbekämpande myndigheter. Åklagarmyndigheten har i sitt remissvar till utredningen uppskattat att det kan röra sig om ännu fler fall, och då är vi ändå inte ens igång med det.

Det är klart att när vi är igång med det och får full volym och full skala på det här verktyget har det verkligen en stor mönsterbrytande potential. Det är dock alltid svårt att uppskatta effekter, och vi kommer att följa det väldigt noga.

Nu gör vi också väldigt mycket annat. Det handlar om kriminalisering av deltagande i de kriminella gängen, ändring av en lång rad regler, skärpning av straffen och användning av hemliga tvångsmedel preventivt mot de kriminella nätverken. Det kommer att bli tillåtet med anonyma vittnen och kronvittnen, och vi går mot kriminella företag på olika sätt. Det handlar även om förverkandelagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Allt detta sker i ett sammanhang som ger oss en fantastisk slagkraft för att äntligen kunna strypa den kriminella ekonomin.

Herr talman! Tack till Ulrika Liljeberg, men framför allt tack till praoeleven, som kanske befinner sig någonstans här i lokalerna! Jag vill säga ett stort tack till henne för den här utomordentligt viktiga frågan.

Först och främst tycker jag att praoeleven ska säga till sin lärare eller rektor att lyfta luren till den lokala polisen och se till att de kommer dit. Jag är alldeles säker på att de kommer att komma, med väldigt stor glädje. Det råder nämligen ingen som helst tvekan om att samspelet mellan polisen, skolan och inte minst socialtjänsten är helt avgörande för att vi ska kunna förebygga brottslighet och förhindra att barn och unga dras in exempelvis i gängens garn. Det handlar också om att klara upp brott - och kanske göra det i ett tidigt skede, så att den som har kommit lite på glid kan fångas upp i ett tidigt skede.

Det här är ett grundackord i regeringens politik, och det är ett grundackord också i polisens uppdrag och verksamhet. Om de inte har dykt upp på just den här skolan, se till att bjuda in dem! Gör det redan i dag, så är jag säker på att de kommer redan i nästa vecka - eller möjligtvis veckan efter novemberlovet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag är väldigt nöjd med Martin Melins replik som bekräftar att vi är på rätt väg.

För mig är det här fråga om ett förhållningssätt i det läge vi befinner oss i. Vi har enormt stora och djupgående problem med inte minst organiserad brottslighet. Behovet av att pröva nya verktyg som kan vara verkningsfulla mot gängen är också enormt. Vi måste prova nytt för att bryta mönster, och vi måste utvärdera och lära oss under gång. Där resan är inledd ser det glädjande nog redan ut att bita.

Herr talman! Jag tackar Martin Melin för en mycket relevant beskrivning av debatten och för frågan. De reformer som vi genomför gör vi naturligtvis inte för sakens egen skull utan för att de ska få effekt i verkligheten.

En väldigt viktig sak har därför varit att se till att dessa reformer utvärderas under gång. Det gäller till exempel säkerhetszonerna, där vi till och med explicit har skrivit in i förarbetena att polisen ska dokumentera och upprätta utvärderingar och att allting ska utvärderas samlat om ungefär tre år. Då ska vi ta ställning till reformens effekter.

Det går dock att säga saker redan nu när det gäller säkerhetszonerna. De har genomförts i tre fall. I samtliga fall har våldsspiralen avbrutits. Det har inte skett några nya skjutningar. De exakta effekterna är förstås föremål för polisens utvärderingar här och nu, och dem får polisen återkomma till mer precist.

Just innan jag kom hit läste jag en ny siffra från polisen vad gäller de preventiva vistelseförbuden. Exempelvis har antalet anmälda rån gått ned högst påtagligt, och polisen knyter det till de preventiva vistelseförbuden.

Så ja, det spelar roll vilken politik man genomför, och ja, det ser också ut att bita i verkligheten.

Herr talman! Det här är framför allt en tillämpningsfråga. Som ledamoten pekar på finns det granskningar som ger bilden att tillämpningen har sett delvis olika ut i olika delar av landet. Det är också något som vi har tagit upp i vår dialog med Åklagarmyndigheten, som råder över frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Alla är överens om tagen. Kontaktförbuden ska användas i fler fall och ge ett starkare skydd för utsatta kvinnor framöver. Nu kommer nya regler på plats som gör det möjligt, och vi ska förstås följa upp så att de får avsett genomslag i verkligheten.

Herr talman! Jag tackar Ludvig Ceimertz för att denna viktiga fråga lyfts i kammaren i dag.

Mäns våld mot kvinnor är ett av vårt samhälles allra största pågående misslyckanden. Nu arbetar regeringen stenhårt för att nya, effektivare regler om kontaktförbuden ska komma på plats under nästa år. Kontaktförbuden ska användas i fler fall, och de ska kunna ge ett kraftfullare skydd för utsatta kvinnor. Konkret handlar det bland annat om en presumtion för kontaktförbud när förbudspersonen har dömts för allvarliga brott i nära relationer och att kontaktförbud ska kunna omfatta avsevärt större geografiska områden än i dag.

Vi skärper alltså kontaktförbuden. Vi skärper också straffen. Vi stärker det hyresrättsliga skyddet. Vi skärper reglerna om vårdnad, boende och umgänge. Linjen är klar och tydlig: mindre hänsyn till den farliga mannen och ökat skydd för brottsoffret, det vill säga den utsatta kvinnan. Det är vad utsatta kvinnor har rätt att förvänta sig, och det är det som regeringen levererar.

Herr talman! Det vore möjligtvis något egendomligt om jag i strid med de direktiv vi fått från riksdagen genom tillkännagivanden och från Riksrevisionen skulle föregripa utredningens förslag. De kommer alltså i vår, och då ska vi värdera dem på ett nogsamt sätt.

Jag uppmanar också alla att läsa direktiven. Där pekas det på de brister i dagens upplägg som Riksrevisionen uppmärksammat, som oklarhet när det gäller mandat, oklarhet när det gäller underrättelseinhämtning och att myndigheten inte har direktåtkomst till olika register. Allt detta finns med i utredningens direktiv.

Vi vill att resultatet blir att vi kan växla upp kampen mot den ekonomiska brottsligheten. EBM har en viktig nyckelfunktion i det. Utnämnandet av generaldirektören är ett uttryck för det. De signaler han har fått har också varit mycket publika. Det är full fart framåt som gäller.

Herr talman! Tack, Malin Björk, för utveckling av den fråga som Gudrun Nordborg ställde tidigare!

Låt mig säga så här: Jag är inte säker på att kampen mot den ekonomiska brottsligheten vinner på mer eller mindre konspiratoriska spekulationer om vilka signaler som sänts eller inte sänts till en tillträdande generaldirektör.

Riksrevisionen har genomfört en granskning och gett regeringen ett mycket tydligt uppdrag att tillsätta en utredning. Dessutom specificerade Riksrevisionen hur utredningens uppdrag skulle formuleras. Sedan har riksdagen med bred majoritet, inklusive Centerpartiet, bekräftat att det är precis så regeringen ska ta sig an uppgiften. Det är också precis det vi har gjort.

Alla kan ta del av direktiven. Den första punkten säger att det ska vara ett förutsättningslöst uppdrag, vilket också Riksrevisionen och riksdagen har sagt att det ska vara. Sedan har vi listat ett antal väldigt konkreta punkter som handlar om organisationen, mandatet och uppdragen för Ekobrottsmyndigheten.

Jag ser utomordentligt mycket fram emot förslagen från utredaren. De kommer till vårterminen, och då ska vi hugga tag i dem på ett bra sätt.

Herr talman! Det råder ingen som helst tvekan om att den kompetens som Ekobrottsmyndigheten besitter med sina utomordentligt skickliga medarbetare är oundgänglig i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Sedan har Riksrevisionen och riksdagen bett regeringen att tillsätta en utredning på det här området. Vi har formulerat direktiv helt i linje med de direktiv som vi har fått, både av Riksrevisionen och av riksdagen. Jag tänker inte föregripa eller undergräva utredningen i den delen.

Signalen till Ekobrottsmyndigheten är mycket entydig, och utnämnandet av en ny generaldirektör bekräftar det: Full fart framåt!

Herr talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för denna viktiga fråga. Det råder inget som helst tvivel om att Ekobrottsmyndigheten har ett väldigt viktigt uppdrag: att leda arbetet med att förebygga och bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Jag är väldigt glad för att vi nyligen utsåg en ny, mycket skicklig och högt ansedd generaldirektör, Rikard Jermsten, som också fick med sig ett tydligt utvecklingsuppdrag. Trycket ska upp i utredningsverksamheten, fler ekobrottslingar ska lagföras, det förebyggande arbetet ska utvecklas och samverkan med andra aktörer ska intensifieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt vet vi att Riksrevisionen har pekat på ett antal brister, både i upplägget för myndigheten och i verksamheten. Dessa har också riksdagen uppmärksammat i ett antal tillkännagivanden till regeringen. Vi har tillsatt en utredning helt i linje med de direktiv som vi har fått från Riksrevisionen och riksdagen i den delen. Utredaren har fått i uppdrag att förutsättningslöst analysera situationen och återkomma med förslag. När utredaren kommer med sina förslag ska jag ta ställning till dem.

Herr talman! Jag tackar Angelika Bengtsson för den här viktiga frågan. De scener som utspelades så sent som den gångna helgen är någonting som vi aldrig kan acceptera som vare sig supportrar, spelare, ledare, arrangörer eller medborgare. Regeringen har återkommande träffat de olika aktörer som kan påverka den här situationen - fotbollsförbundet, andra företrädare för idrottsrörelsen, supportrarna, polisen och arenaägarna - och vi kommer att ha ett nytt sådant möte i början av november.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Dessutom har vi tillsatt en utredning som ska se över reglerna gällande tillträdesförbud och kameraövervakning och ta ställning till om straffen måste skärpas för dem som återkommande exempelvis stormar planer, använder bangers eller annan pyroteknik eller maskerar sig. Vi ska vara helt på det klara med att det vi såg i söndags inte ska hända i svensk fotboll, och vi gör allt vad vi kan för att bidra till att det inte händer igen.

Fru talman! Jag svarar gärna rakt på den frågan: Ja, det tror jag. Det är min övertygelse att det är viktigt att det också blir på det sättet.

När det gäller det sakpolitiska innehållet i de frågor som Pontus Andersson Garpvall har lyft är vi överens om tagen. Sedan ankommer det på oss som regering och som lagstiftare att utforma reglerna på ett sådant sätt att det blir lätt att göra rätt för den som använder reglerna i praktiken, att lagstiftarens intention med reglerna blir tydlig och att detta har stöd i regler som i det konkreta fallet kan ge det avsedda resultatet - självklart med respekt för grundläggande fri- och rättigheter och rättssäkerhetsintressen. Det är en given utgångspunkt. I den delen är vi förstås överens om tagen.

Det som dagens interpellationsdebatt gäller är frågan om oberoendet i våra domstolar och oberoendet för de enskilda domarna. Och det handlar om frågan om huruvida yttrandefriheten gäller även för domare, oavsett om det är nämndemän eller lagfarna domare. Så är det utan tvekan. Det är förstås en väldigt viktig del av vår demokratiska rättsstat.

Domare kan också agera på ett sådant sätt att de anses vara olämpliga att utöva sitt uppdrag, men den bedömningen gör inte vi som politiker, utan den görs av domstolarna själva. Den bedömningen är i sin tur lagbunden. Den utgår från grundlagens krav på saklighet och opartiskhet och regleras i övrigt på ett sådant sätt att domstolarna så att säga har en rättslig ram inom vilken bedömningen ska göras.

Detta sker löpande. Det var ett fyrtiotal fall under förra året. De handlar om en rad olika saker. Det är alltifrån folk som sover på jobbet till folk som har olämpliga kontakter med parter eller som kan ha uttryckt sig på ett sådant sätt att det går att ifrågasätta tilltron till deras opartiskhet och saklighet. Jag har ingen grund för att inte tro att denna uppgift är omhändertagen på ett bra sätt av våra domstolar. Det är bra att vi får chansen att diskutera det här i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Pontus Andersson Garpvalls ingång i denna diskussion var att vi ska värna opartiskheten och de oberoende domstolarna, att domare - oavsett om det är lagfarna juristdomare eller nämndemän - naturligtvis har en grundlagsskyddad yttrandefrihet och att prövningen av olämpligheten i ett konkret fall ska ske på behörigt avstånd från politiken genom domstolarna eller i den överklagandeinstans som finns på detta område. Så långt är jag helt och hållet med.

Nu tycker jag att vi mer närmar oss en debatt som handlar om att misstänkliggöra, höll jag på att säga, en stor del av dem som är verksamma i våra domstolar, våra myndigheter eller i våra kommuner och regioner. Då är jag inte längre med.

Min utgångspunkt är nämligen att det vi har att värna här är opartiskheten och oberoendet i våra domstolar. Den diskussion vi för är naturligtvis relevant i vårt samhälle, men i oberoendet för domstolarna ligger det att det är där bedömningarna av lämpligheten måste göras. Det är däremot inte en godtycklig process, utan den är lagbunden. Det är lagarna och reglerna på detta område som har använts av domstolar när de, i det enskilda fallet, har gjort en bedömning av om en enskild domare eller en enskild nämndeman är lämplig eller inte. Jag har ingen anledning att misstro domstolarna i det arbetet.

När det gäller våra myndigheter tänker jag inte, så att säga, öronmärka enskilda medarbetare utifrån eventuella politiska uppfattningar. Min övertygelse är att medborgarna har rätt att förvänta sig att alla, oavsett politisk uppfattning, förstås är välkomna att arbeta i offentlig förvaltning eller i våra domstolar under förutsättning att de är beredda att leva upp till grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. För domare handlar det om att inse att det med oberoendet naturligtvis kommer ett ansvar i utövningen av detta förtroendeuppdrag. Det är inte ett valt förtroendeuppdrag från politiska partier, men det handlar naturligtvis om ett förtroende gentemot medborgarna i fråga om att förvalta detta oberoende. Med det kommer också krav på att själv uppträda opartiskt och oberoende på olika sätt.

Min erfarenhet, om man nu ska luta sig mot den, är att den svenska statsförvaltningen är full av människor som röstar på olika partier men som faktiskt är besjälade av att varje dag gå till jobbet och arbeta för det som majoriteten av svenska folket har röstat igenom i allmänna val.

Det råder ingen tvekan om att delar av den politik som vi är överens om, inte minst när det kommer till migrationen, för flera framstår som kontroversiell. Flera har säkert röstat på andra partier för att motsätta sig ett genomslag för den. Men min erfarenhet, två år in i regeringsarbetet, är att jag är helt ointresserad av vad enskilda medarbetare i våra myndigheter röstar på.

Min erfarenhet är att de allra flesta är besjälade av att hjälpa till att genomföra det som svenska folket har röstat fram i allmänna val. Jag är övertygad om att de kommer att fortsätta att vara det om vi får förnyat förtroende efter nästa val. Blir vi utkastade har de ett annat uppdrag: att se till att få genomslag för det som folkviljan då har gett uttryck för. Det är för mig faktiskt det mest grundläggande intrycket av dem som nu arbetar i förvaltningen. Detta tycker jag att vi ska vårda ömt och inte misstänkliggöra.

Fru talman! Tack Pontus Andersson Garpvall för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Detta handlar i högsta grad om domstolarnas oberoende, domarnas integritet och kravet på opartiskhet och saklighet i våra domstolar, och det är ju ett grundackord i hela vår demokratiska rättsstat. En viktig utgångspunkt är att de som väl blivit utsedda till nämndemän av de politiska partierna inte längre är företrädare för något parti. De är domare i precis lika hög grad som de lagfarna juristdomarna, och samma krav på saklighet, opartiskhet, oberoende och lämplighet gäller för nämndemän som för lagfarna juristdomare.

Både en lagfaren juristdomare och en nämndeman har naturligtvis en grundlagsskyddad yttrandefrihet. Det finns inget förbud i lagstiftningen mot att de uttrycker politiska uppfattningar, och det är inte heller något som framgår av de lagar och regler som reglerar när en domare ska stängas av eller entledigas.

För mig är det viktigt att slå fast att varken regeringen eller riksdagen gör dessa bedömningar. Det är en viktig del av vår demokratiska rättsstat att det är domstolarna och särskilt utpekade organ, på behörigt avstånd från den exekutiva regeringsmakten, som ska göra dessa bedömningar. Därför kommer jag inte att värdera omständigheterna i detta konkreta fall, lika lite som i något annat fall. Det ankommer inte på mig att göra det, och det vore dessutom i strid med vår konstitutionella ordning.

Under förra året, 2023, entledigades 42 nämndemän på domstolarnas initiativ, och 15 nämndemän stängdes av. Om man tittar på tidigare fall av entlediganden ser man att det är olika slags grunder när det gäller olämplighet. Ibland har det rört sig om inlägg på sociala medier eller i tidningar, svårigheter att hålla sig vaken under förhandling eller olämpliga kontakter med parter i mål. Dessa omständigheter som är ägnade att ifrågasätta en domares opartiskhet gäller på samma sätt för juristdomaren som för nämndemannen. Det är så man måste förstå nämndemannarollen.

Bedömningen av vad som är olämpligt eller inte kan man naturligtvis ha en debatt och en diskussion i samhället om. Men prövningen och avvägningen i det konkreta fallet måste göras av domstolar, annars äventyrar vi ett fundament i vår demokratiska rättsstat, nämligen domstolarnas oberoende och integritet i förhållande till exempelvis den politiska makten.