Gunnar Strömmer

Fru talman! Tack, Sara Gille, som lyfter en väldigt viktig fråga!

Det raka svaret på frågan är nej. Straffen i dag återspeglar inte allvaret i denna brottslighet. Jag kan förstås inte uttala mig om det enskilda fall som Sara Gille tar upp. Men allmänt sett kan jag säga att våld, andra brott i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck är frågor som vi verkligen har satt sökljus på.

Med gemensamma krafter flyttar vi nu rejält fram positionerna. Vi har utökat möjligheten att meddela utreseförbud för barn. Vi har beslutat om en lagrådsremiss som innehåller förslag, bland annat om att kriminalisera oskuldskontroller. Nästa vecka kommer jag att ta emot en utredning som haft i uppdrag att se över straffen för vissa hedersrelaterade brott, inklusive barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa. Vi gör dessutom en generell översyn av straffskalorna som också tar sikte på den här situationen.

Låt mig upprepa mina svar. Återspeglar dagens straff brottens allvar? Nej. Håller vi på att ändra på det nu? Ja, det gör vi, och vi gör det med gemensamma krafter. Det här är oerhört betydelsefullt för enskilda och för samhället i stort.

Fru talman! Tack, Jennie Wernäng, för möjligheten att diskutera också dessa viktiga frågor i dag!

Jag var i ett tidigare meningsutbyte inne på att det är en otroligt viktig reform som trädde i kraft den 1 januari i år och som tar sikte på ett starkare skydd för barn i tvister om vårdnad, umgänge och boende. Det har hetat hittills att utgångspunkten alltid ska vara barnets bästa, men det har dessvärre alltför ofta inneburit att också en våldsam förälder exempelvis kan få vårdnad eller umgängesrätt. Nu finns verkligen offensiv lagstiftning på det området. Det är en stor landvinning.

Det hindrar inte att det finns fler frågor. En sådan fråga har handlat om hur man kan säkerställa att barn kommer till sin rätt på ett bättre sätt i dessa processer. Vissa har lyft frågan om egna ombud för barn. Vi kommer att ta in det i en ny utredning som tillsätts i närtid. Jag tror att inbjudan att diskutera detta redan har gått ut till ettorna för de olika partierna i civilutskottet. Vi kommer alltså i närtid att dra igång en process som handlar om att stärka stödet för barn i de här väldigt besvärliga tvisterna.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för en väldigt viktig fråga!

Vi vet att det är väsentligt när det gäller att komma åt den organiserade brottsligheten att strypa den kriminella ekonomin. Det är också en hörnsten i den strategi mot organiserad brottslighet som regeringen fattade beslut om förra året och som hela systemet nu arbetar utifrån på ett mycket målmedvetet sätt. Det handlar om att stoppa välfärdsfusket, om att stoppa möjligheten att använda företag som brottsverktyg och förstås om att stoppa narkotikan, som fortfarande är en huvudsaklig intäktskälla för gängen.

Vi behöver få till ett mer effektivt samspel mellan myndigheter och ta tillbaka brottsvinster. Utbetalningsmyndigheten är en viktig del i detta. Den kan göra viktiga insatser i kampen mot den organiserade brottsligheten och den kriminella ekonomin. I den instruktion som myndigheten har fått ligger ett tydligt uppdrag att på olika sätt motverka organiserad brottslighet.

Vi har också sett till att myndigheten omfattas av det som heter LUS-förordningen, alltså skyldigheten att dela uppgifter myndigheter emellan. Det är otroligt viktigt.

Vad gäller granskning, uppföljning och analys finns nu ett uppdrag som handlar om att följa upp olika aktörer. Vi ska se om vi också ska följa upp på individnivå på det sätt som Lars Isacsson föreslog.

Fru talman! Jag vill tacka för en utomordentligt relevant och viktig fråga.

Jag var härförleden i Uppsala, på plats vid den frisersalong där ett brutalt mord skedde för en tid sedan. Det är klart att det också är en brutal påminnelse om det mörker som den här brottsligheten innebär, förstås för dem som drabbas omedelbart av den men även för hela vårt samhälle.

Jag är av den övertygelsen att flera saker, till exempel straff och annat, är nödvändiga för att vända den utvecklingen, men det är klart att vi även behöver göra andra saker.

Jag ska nämna några: Stora investeringar i socialtjänsten och en ny socialtjänstlag kommer att göra att den delen av systemet kan arbeta väldigt mycket mer offensivt från och med i sommar.

Från den 1 april river vi sekretesshinder för att olika aktörer i samhället – skola, polis, socialtjänst – ska kunna dela information med varandra om barn som är i riskzon och förebygga den typen av allvarlig brottslighet som vi ser alltför många exempel på. Vi gör även investeringar i skolsociala team och föräldrastöd.

Det finns en lång rad saker som vi måste göra, både repressivt och preventivt.

Fru talman! Tack, Angelica Lundberg, både för frågan och för långvarigt engagemang när det gäller att få in den viktiga aspekten att våld och övergrepp inte behöver vara fysiska för att kunna få väldigt ingripande konsekvenser för den som är utsatt för det. Det gäller inte minst vid bodelningsfrågor.

Bodelningsprocessen är som sagt väldigt central och väldigt efterlängtad, och det är nu på gång i en utredning. Vi har också gett olika uppdrag till myndigheter att sprida information om just ekonomiskt våld.

Jag ska nämna några: Jämställdhetsmyndigheten har fått ett sådant uppdrag att säkerställa att våldsutsatta hänvisas till rätt stödinsats, och Kronofogdemyndigheten och Skatteverket har också den typen av instruktioner för att motverka ekonomiskt våld.

Jag har tagit del av Riksrevisionens granskning, och jag är säker på att den kommer att föranleda oss att vidta ytterligare åtgärder i det här sammanhanget. Bakgrunden är naturligtvis given: Mäns våld mot kvinnor, också det som inte nödvändigtvis är fysiskt men som kan få samma ingripande konsekvenser, ska bekämpas med samma kraft som gängbrottsligheten.

Fru talman! Tack så mycket, Laila Naraghi, för en möjlighet att få diskutera den här viktiga frågan!

Vi har ju redan med gemensamma krafter adresserat den här frågan. Vi har gjort det genom reformen Tryggare hem för barn, som trädde i kraft den 1 januari i år. En central del av den reformen var just att förändra portalbestämmelsen om barnets bästa så att den ska säkerställa att barn som utsätts för våld eller förtryck av det slag som Laila Naraghi tar upp inte ska bli föremål för vårdnad hos den förälder som står för detta våld eller förtryck.

Sedan är det inte min sak att avgöra det i varje enskilt fall, men att vi nu äntligen har en lagstiftning som tar sikte på den situationen är en väldigt viktig sak. Där får jag nog säga, om jag ska vara lite polemisk tillbaka, att den bestämmelse som vi ärvde i utredningsunderlaget från den förra regeringen inte hade gjort det jobbet. Genom att vi spetsade till den bestämmelsen har vi nu väldigt goda förutsättningar att skydda precis de barn som Laila Naraghi nämner i sin fråga.

Fru talman! Tack, Ellen Juntti, för ett mycket uthålligt arbete i de här väldigt viktiga frågorna!

Jag ser inte i nuläget att vi har några processer igång eller har för avsikt att sätta igång några processer vad gäller kemisk kastrering, även om jag också är mycket medveten om att debatten förs på ett seriöst sätt i många sammanhang.

Vi har nu i hög grad fokus på att ta sikte på de personer som vi talar om, fast med andra verktyg. Exempelvis ska vi se till att personer som gör sig skyldiga till upprepade fall av grova våldtäkter sitter inlåsta och inte är ute i samhället.

Detta gör vi på flera fronter. Vi skärper straffen och ser till att den som begår flera våldtäkter kan dömas till livstids fängelse även om inte livstid ingår i straffskalan för det enskilda brottet. Vi har också aviserat att vi den 1 mars nästa år avser att ha på plats det nya säkerhetsstraffet, en tidsobestämd påföljd med inlåsning för dem som är riktigt samhällsfarliga. Flera av dem berörs av Ellen Juntti i den här frågan.

Fru talman! Jag vill tacka Jan Riise för att han lyfter den viktiga reform av våra grundlagar som regeringen har lagt på riksdagens bord och som kommer att vara föremål för riksdagens debatt och beslut under hösten, som jag förstår det.

Detta rymmer många viktiga delar, inte minst att vi i ett läge där man i många andra delar av världen går i motsatt riktning och underminerar oberoendet för rättsväsen och domstolarna gör det motsatta, det vill säga stärker det skyddet i en rad olika avseenden.

Det är också helt riktigt att vi lägger fram förslag som tar sikte på formerna i grundlagsändringar, också det i bred politisk enighet. I vilken ordning riksdagen sedan kommer att vilja behandla de här frågorna efter nästa val är en fråga för riksdagen och inte för mig.

Vi kommer att lägga det här underlaget på riksdagens bord så att de första besluten kan fattas på den här sidan valet. Sedan kommer riksdagen att avgöra i vilken ordning olika beslut ska fattas på andra sidan valet.

Fru talman! Det är en stor andel av JO-ärendena som rör polisen. Martin Melin nämnde siffran 40 procent. Man kan se på den på flera sätt. Man kan se den som ett uttryck för att en effektiv tillsyn av polisen utförs av oberoende aktörer, i det här fallet Riksdagens ombudsmän. Dessutom finns det interna granskningssystem. I våra lagstiftningsprodukter säkerställer vi också att det byggs in kvalificerad utvärdering och granskning även på det individuella planet. Man kan också se siffran som ett uttryck för att det kan finnas anledning att organisera det här på ett annat sätt för att det ska bli ännu mer effektivt – och kanske ännu mer tillitsfullt. Det är jag beredd att titta vidare på, och det gör vi också.

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för en väldigt viktig fråga.

Det är mycket riktigt så att det är oerhört angeläget med effektiv tillsyn av inte minst polisen, med tanke på hur mycket resurser vi investerar i polisen, vilka tvångsbefogenheter polisen har och vilka utsatta situationer polisen verkar i. Det finns i dag både interna kontrollorgan, som naturligtvis är rigorösa jämfört med andra verksamheter i samhället, och en extern tillsyn. Mycket görs till exempel av Justitieombudsmannen.

Samtidigt är den fråga som nu lyfts viktig att diskutera vidare. JO har i en egen utredning pekat på det här behovet. Frågan om att se över de här frågorna har beretts i konstitutionsutskottet i bred enighet, och det är min avsikt att vi också ska göra det. Vad det landar i ska jag be att få återkomma till. Men vi har ett intresse av att stärka tillsynen, inte minst av polisens verksamhet. Där är jag helt enig med Martin Melin.

Fru talman! Det är klart att det finns kulturfrågor i alla strukturfrågor. Det gäller förstås även de här frågorna. Däremot är min bestämda uppfattning att polisens arbete på det här området inte präglas av ett kvinnoförakt. Det är en fråga om kunskap, om metod, om resurs, om struktur och i någon mån också om kultur. Alla de frågorna är Polismyndigheten på.

Jag vill upprepa det här med sekretessen. Brottsuppklaringen när det gäller kvinnomorden är 100 procent. Det är inte där skon klämmer. Skon klämmer eftersom det inte finns tillräckligt mycket underlag för att i ett tidigt skede förebygga och förhindra den här brottsligheten. Där måste polisen flytta på sig. Men det måste även andra aktörer göra.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för en utomordentligt viktig fråga.

Till att börja med är det polisen som har initierat granskningen för att verkligen genomlysa sitt eget arbete på området. Det ger extra kraft åt både analysen och slutsatserna att polisen själv pekar på ett antal brister som man är fast besluten att åtgärda.

Jag har själv följt upp de här frågorna med rikspolischefen, senast i början av den här veckan, för att säkerställa att det sker. Jag är också helt säker på att det kommer att göra det. De är mycket målmedvetna och hängivna den uppgiften. Det är som sagt ett arbete som de själva har initierat.

Vi måste också göra andra saker för att underlätta polisens arbete. En nyckelfråga, som de också lyfter fram, är att få fart på delningen av information mellan olika aktörer i samhället så att polisen kan bli mer effektiv och ha bättre underlag för preventiva insatser som gör att det inte går så långt som det dessvärre har gjort i flera av dessa fall.

Herr talman! Det är helt riktigt att det är dags att sätta stopp för de krafter på nätet, och för all del på andra håll, som inte minst ägnar sig åt en mycket cynisk rekrytering och radikalisering av barn och unga på ett sätt som är otroligt destruktivt för de barn som berörs och påverkas. Deras liv blir kanske förstörda på grund av detta, och det har en otroligt negativ påverkan på hela vårt samhälle. I förlängningen är detta en del av en organiserad brottslighet som äventyrar hela vårt fria och öppna samhälle.

Det är också i det ljuset regeringen vidtar en lång rad mycket långtgående åtgärder. De borde naturligtvis ha varit på plats för fem eller tio år sedan. Det hade gjort att vi hade varit i ett mycket bättre läge i dag när det gäller att angripa problemen.

Nu i veckan hade Uppdrag granskning i SVT ett långt reportage om gängens cyniska rekrytering och hantering av barn och unga i skolan. Flera säger att vi inte är rustade för att möta detta. Det är dessvärre helt sant. Men utöver det jag nu har talat om gör vi så oerhört mycket mer för att åstadkomma en vändning på området, nämligen att ge polisen helt andra verktyg att verka i de digitala miljöerna, agera preventivt, plocka ned olagligt innehåll, själva vara verksamma inne i forumen eller på andra sätt avbryta pågående brottslighet.

Den 1 april kom den stora breda reformen som bryter sekretesshinder. Det är stora skolsäkerhetssatsningar och ny lagstiftning på området i sommar. Jag har nämnt vikten av att hemliga tvångsmedel kan användas även mot barn under 15 år i preventivt syfte för att komma åt dem som är inne i barnens telefoner och ställer till det rejält. Allt detta är på gång, och även om kampen kommer att vara lång och svår kommer det att bli avgjort mycket bättre förutsättningar att komma till rätta med de problem som vi alla rätteligen lyfter fram så fort vi får chansen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är helt riktigt att våra diskussioner börjar följa ett visst mönster. S säger att vi är överens om allting vi gör på det kommunalpolitiska området, och sedan kommer det en ganska slarvig ekonomisk debatt efter det.

Låt oss titta på resurserna till skolan. Statens bidrag till skolan under förra året, 2024, var det största på 20 år mätt i löpande priser och det tredje största mätt i fasta priser. Mätt som andel av bnp var det ett av de största någonsin.

Jag vill bara börja i den änden. Det är ett falsarium att säga att det nu skulle pågå något slags statlig dränering av resurserna till den svenska skolan. Låt oss diskutera en i och för sig väldigt komplicerad verklighet – det råder det ingen tvekan om – men låt oss åtminstone göra det utifrån rimligt sanna premisser.

Om vi sedan talar om de frågor som inte minst är relevanta när det gäller skolans roll i det brottsförebyggande perspektivet gör regeringen de största satsningarna någonsin på skolsociala team. Med den nya socialtjänstlag som nu äntligen kommer på plats i sommar och som kommer att ge socialtjänsten helt andra möjligheter att samspela med skolan i det brottsförebyggande arbetet kommer också en historisk investering på 10 miljarder kronor till socialtjänsten kommunalt.

Dessutom säger jag som jag brukar säga: För det första är det viktigaste för kommunernas ekonomi att värdet på pengarna inte går förlorat. Inflationsbekämpningen har varit A och O. För det andra ser jag fram emot att någon gång under den här mandatperioden få höra en socialdemokrat tala om arbetslinjens betydelse för att öka de offentliga resurserna. Det är en otroligt central fråga för att vi långsiktigt ska kunna finansiera välfärden, inklusive skolan.

Sedan var det frågorna om bank-id och sociala medier. Min tveksamhet handlar mer om personlig integritet och oberoende. I realiteten är anonymitet också ett viktigt värde i ett öppet och fritt samhälle. Därför tycker jag kort sagt att den frågan är svår.

Sedan är det naturligtvis rimligt att vi skulle vilja ha bättre sätt att komma åt identiteterna på dem som driver den typen av konton. Frågan är bara med vilka kostnader det kommer för öppenheten och integriteten i stort. Därför har jag hittills varit avvaktande i frågan. Det innebär inte att de problem som Mattias Vepsä lyfter upp på något skulle vara små – tvärtom.

All-in-all är min uppfattning att de problem vi nu talar om är utomordentligt allvarliga. Jag ser att samhället ligger i baktakt. Det finns en enorm innovationskraft hos de olika aktörerna, och det finns ett stort behov av att utrusta brottskämparna med nya och kraftfulla verktyg för att komma i kapp. Det arbetet pågår, och en del är redan på gång.

Låt mig lägga till ytterligare något som inte har nämnts, nämligen möjligheten för polisen att använda hemliga tvångsmedel också mot barn under 15 år. Det är helt avgörande för att polisen ska få full access in i barnens mobiltelefoner och därmed komma åt dem som ligger bakom, som beställer, organiserar och radikaliserar. Allt detta är nu på gång. Det jag nu nämnde kommer i höst, och det kommer att vara otroligt betydelsefullt på området.

Jag återkommer gärna till frågorna om hur vi kan höja kunskapsnivån och hjälpa föräldrar oavsett om det är med hjälp av offentliga aktörer eller med stöd av civilsamhället.

Herr talman! Tack till båda interpellanterna för möjligheten att diskutera dessa utomordentligt angelägna frågor här i dag!

Låt mig ta fasta på påståendet, analysen eller uppfattningen att vi ligger efter som samhälle. Ja, det gör vi i allra högsta grad. Det finns en enorm innovationskraft, inte minst bland de kriminella i den organiserade brottsligheten men också bland dem som ägnar sig åt annan kriminell verksamhet digitalt, alltså den våldsbejakande extremismen och terrorismen.

Men jag vill understryka att vi nu gör allt vi kan för att komma i kapp och också helst komma förbi i kurvan. Hur gör vi då det? Jag nämnde en lång rad olika åtgärder som vidtas både nationellt och i samspel med andra länder, inte minst på EU-nivå. Jag vill dock gärna fästa extra uppmärksamhet vid den digitala offensiv som vi aviserade i februari i år, då i hög grad i ljuset av den pågående våldsvågen med sprängningar. Men det är klart att den har en mycket bredare verkan.

En av de möjligheter vi nu ser på är ett snabbspår – att polisen ska kunna agera mot olagligt innehåll på nätet, till exempel genom avlägsnandeorderna, på motsvarande sätt som är möjligt när det gäller innehåll som rör terrorism och annat.

Men det handlar också, som jag sa, om att bredare analysera om det bör införas en möjlighet att störa, avbryta och på andra sätt ge sig på pågående brott eller brottslig verksamhet i cybermiljön. Då är det en bredare verktygslåda som vi talar om.

Regeringen går nog till botten med att utreda alla lagliga möjligheter, om jag får uttrycka mig så. Vi styr mycket över egen lagstiftning, men vi är ju bundna av våra grundlagar, och Europakonventionen sätter gränser. Det gör även våra EU-rättsliga åtaganden. Men vi kan ändå inom den ramen uttömma möjligheterna när det gäller att kunna ge sig på den här typen av både kriminell och väldigt destruktiv verksamhet online.

När det gäller den andra delen tar jag verkligen fasta på vikten av att lyfta fram allt det som inte är politik och myndighet utan som samhället i övrigt kan bidra med. Vi har ett annat pågående Bråuppdrag som handlar just om civilsamhällets betydelse, inte minst i det brottspreventiva arbetet, och om att inventera vilka möjligheter som finns. Det uppdraget har ett ganska lokalt perspektiv – hur man på kommunal nivå kan involvera civilsamhället på ett mer strategiskt och operativt kraftfullt sätt i det brottspreventiva arbetet. Här ser jag att både civilsamhället och andra aktörer, säkert även näringslivet, kan bli mycket mer delaktiga.

När det gäller relationen mellan föräldrar och familjer och civilsamhället håller jag också med om att exempelvis kunskapshöjande informationsinsatser på området mycket väl kan bäras av olika aktörer i civilsamhället. Sedan tror jag, eftersom det refererades till ett seminarium här i riksdagen som vi alla deltog i häromdagen om just rekrytering av barn till de kriminella nätverken, att offentliga aktörer kan göra väldigt mycket mer i det kunskapshöjande arbetet i relation till föräldrar.

Trots allt sker detta i telefonen i barnens sovrum i hemmet. Det går inte att tänka bort föräldrarna i det här. Det är inte enkelt att vara förälder, men vi ska bidra på olika sätt, från det offentliga och från civilsamhället, för att i varje fall göra det enklare att göra rätt och få en bättre förståelse av vad som förekommer i barnens telefoner.

Herr talman! Heléne Björklund har frågat mig vad jag och regeringen gör konkret för att upptäcka och stoppa slutna digitala nätverk där unga radikaliseras, som i fallet med grupperingen 764. Mattias Vepsä har för sin del frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att bekämpa extremism i onlinemiljöer. Jag tackar för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Jag delar Heléne Björklunds och Mattias Vepsäs oro för hur barn och unga radikaliseras i slutna digitala nätverk som använder internet för att rekrytera medlemmar, hitta utpressningsoffer och sprida destruktiva budskap.

I januari förra året beslutade regeringen om en ny nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Brottsförebyggande rådet, Brå, tillsammans med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har i uppdrag att vidta åtgärder för att införliva den nationella strategin i sina respektive verksamheter. Polisen har även fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit för att motverka rekrytering i onlinemiljö av barn och unga till kriminalitet.

Regeringen har dessutom nyligen gett Brottsförebyggande rådet, Brå, och Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i uppdrag att öka kunskapen om hur kriminella nätverk rekryterar och påverkar barn och unga i digitala miljöer. Myndigheterna ska också föreslå åtgärder mot sådan rekrytering och påverkan.

Brå ska bland annat undersöka vilken roll digitala plattformar spelar vid rekrytering av barn och unga och också studera ärenden i rättsprocessen med barn och unga som rekryterats i digitala miljöer.

FOI ska för sin del öka kunskapen om hur en kriminell livsstil marknadsförs i sociala medier och andra digitala miljöer. Den ska också se på hur det kan påverka barns och ungas attityder till våld och kriminalitet.

Till det kommer att Mediemyndigheten har fått medel för att ytterligare stärka sitt redan pågående arbete med att öka motståndskraften hos bland andra barn och unga mot desinformation och påverkan genom stärkt medie- och informationskunnighet.

Vad gäller ytterligare konkreta åtgärder har vi under vintern aviserat från regeringens sida att vi nu i ett snabbspår kommer ta fram förslag till utökade möjligheter för polisen att agera mot olagligt innehåll på nätet, till exempel genom att utfärda så kallade avlägsnandeordrar.

Det är någonting som i dag är möjligt för att få bort terrorisminnehåll från bland annat sociala nätverkstjänster. Nu vill vi utvidga användningsområdet till sådant innehåll som är olagligt men som inte nödvändigtvis kan klassas som terrorism.

Regeringen har även tillsatt en utredning med uppdrag att göra en översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel. Utredningen ska analysera om det behöver införas en möjlighet att kunna störa och avbryta pågående brott eller brottslig verksamhet i cybermiljö.

Jag ska också säga någonting om de så kallade onlineplattformarna eller sociala medieplattformarna. De har naturligtvis själva en nyckelroll för att motverka den här typen av verksamhet. Regeringen har också haft återkommande dialoger med plattformarna om de frågorna på egen hand eller i samspel med nordiska kollegor.

Sedan är det en realitet att internets gränsöverskridande karaktär också kräver internationellt samarbete. Därför driver vi också på inom EU för att stärka arbetet mot radikalisering och rekrytering av barn och unga till kriminalitet och våldsbrott.

Flera viktiga åtgärder har också vidtagits för att värna tryggheten online. En av dem är EU-förordningen om en inre marknad för digitala tjänster som gäller sedan februari förra året. Förordningen ställer tydliga krav på de sociala medieplattformarna för att skapa en tryggare onlinemiljö inte minst för barn.

Kommissionen, som har tillsynsansvaret för de väldigt stora plattformarna, har också aviserat ett arbete med nya riktlinjer för plattformarna senare under detta år i syfte att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga på deras tjänster.

Tillsammans med EU-förordningen om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online, som gäller sedan juni 2022, möjliggör dessa verktyg sammantaget bättre möjligheter att förebygga och motverka spridning av olagligt hat och våldsförhärligande budskap i digitala miljöer.

Det är också mot den bakgrunden som polisen har inrättat en så kallad Internet Referral Unit, som bland annat anmäler olagligt innehåll till plattformarna. Myndigheten samarbetar även med en lång rad plattformar för att de ska utveckla och stärka sina egna åtgärder mot problemet.

Sammantaget agerar regeringen på flera fronter. Vi följer utvecklingen väldigt noggrant, och vi överväger förstås löpande nya åtgärder och insatser allt i syfte att bryta rekryteringen online och radikaliseringen online av barn och unga.

Herr talman! Tack för möjligheten att få diskutera de här väldigt viktiga frågorna i dag.

Jag vill förtydliga att jag inte uttrycker någon preferens och inte ger något råd om hur människor ska leva sina liv. Jag återgav vad en lärare i familjerätt sa en gång i tiden.

Samhället tillhandahåller olika juridiska paket för vuxna människor att själva fatta beslut om hur de vill leva sina liv. De olika paketen kommer med olika rättigheter och skyldigheter.

Om man ser det ur barnens synvinkel har vi på det hela taget en ordning som också tillgodoser barnens intressen på ett bra sätt.

Om vi nu talar om faderskapsfrågan handlar det om att man presumerar eller på annat sätt styrker vem som är pappan så att det blir rätt.

Om man väljer att kliva in i en relation inom det juridiska paketet äktenskap presumeras inte bara faderskap utan också gemensam vårdnad.

Om man väljer att leva på ett annat sätt måste man lösa de frågorna på ett lite annat sätt.

Men de praktiska konsekvenserna av det är ändå att alla som får barn med varandra och som också vill ha gemensam vårdnad på ett mycket enkelt sätt kan få det. Dessutom sker det i ett digitaliserat format.

Jag fortsätter gärna att diskutera frågorna. Men jag ligger kvar i att jag just på den här punkten inte ser att reformbehovet är särskilt stort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är i och för sig riktigt att föräldrabalken tillkom för länge sedan, men den har inte stått oreformerad sedan dess. Det har skett en löpande reformering av föräldrabalken, i hög grad som en följd av samhällsutvecklingen. Vår syn på en lång rad olika förhållanden som har med familjelivet att göra har förändrats. Även om föräldrabalken ursprungligen kom till för länge sedan är den alltså i högsta grad en annan produkt i dag än vad den var när den tillkom för kanske 70–80 år sedan.

Som jag sa är jag öppen för att göra moderniseringar av föräldrabalken och lagstiftningen på det här området. Men bra reformer ska adressera verkliga samhällsproblem, som det heter. Just den här frågan tycker jag faktiskt är lite sökt. Jag ser på den väldigt praktiskt. Det här är inte alls ett uttryck för något slags föråldrad normbildning på området.

Jag kommer ihåg att när jag själv läste familjerätt en gång i tiden – det är kanske 30 år sedan – sa vår professor på området: Om ni ska ge ett enda råd till blivande föräldrar ska ni ge dem rådet att gifta sig. Det var inte ett uttryck för att han hade några särskilt traditionella värderingar som handlade om äktenskapets suveränitet i relation till andra samlevnadsformer, utan det handlade om att äktenskapet är ett juridiskt paket som är väldigt förutsebart och som man naturligtvis kan välja eller välja bort.

Till äktenskapet hör att flera saker presumeras som inte presumeras om man väljer att leva sitt liv på annat sätt. En sådan sak är faderskapet och den gemensamma vårdnaden. Jag kan inte se vad som skulle bli bättre sett ur barnets synvinkel om man ändrade på det förhållandet. Om det skulle vara så att mannen i äktenskapet inte är pappa till barnet måste det styrkas på något sätt. Om det är så att föräldrarna vill upplösa äktenskapet och inte ha gemensam vårdnad får man hantera det på något annat sätt. För att se det praktiskt erbjuder samhället ett format där flera saker presumeras som måste styrkas på andra sätt om man väljer att leva sitt liv på annat sätt. Det är inte en värdering, utan det är ett praktiskt förhållningssätt.

Jag kommer tillbaka till kärnfrågan: Det enda säkra är vem som är mamma. Allt annat måste antingen presumeras eller styrkas. Att man presumerar att mannen i ett äktenskap är pappa beror på att denne har ingått ett rättsligt förhållande som gör det rimligt att presumera det. Om det inte har gjorts måste man styrka det på andra sätt. Jag tycker ärligt talat inte att det är så konstigt. Det viktigaste ur barnets synvinkel är som sagt att det måste bli rätt.

Att förenkla det här är något som vi i högsta grad har gjort. Det är inte så att det på något sätt är svårt för till exempel ett sambopar att lösa det här digitalt och snabbt. Jag tycker ärligt talat inte att det är så mycket att orda om. Vi har en väl balanserad ordning. Den har blivit mycket enklare för föräldrar som inte är gifta. På något sätt måste faderskapet styrkas. Det är lätt att få till den gemensamma vårdnaden. Jag ser kort sagt inte reformbehovet just i det här avseendet, även om jag i övrigt är öppen för att reformera föräldrabalken i olika avseenden.

Herr talman! Tack, Martina Johansson, för möjligheten att diskutera de här frågorna på nytt!

Jag vänder mig lite mot beskrivningen att detta bara skulle vara ett uttryck för ett förlegat synsätt eller förlegade normer. Jag tror tvärtom att man kan se på det här ganska praktiskt och konkretisera hur man bäst tar till vara barnets bästa i en sådan här situation. Det handlar inte om hur man ser på föräldraskap eller om att mammor skulle vara mer värda än pappor som föräldrar.

Kort sagt är det väl så att det enda säkra när barnets föds är vem som är mamman. Den som föder barnet är mamman. Detta är ingenting som behöver ledas i bevis, utan det står klart i samband med födseln. Allt annat måste presumeras eller styrkas på något sätt. Vi har en reglering som säger att mannen i förhållandet presumeras vara pappa om två personer har ingått äktenskap och på det sättet skapat en rättslig nära gemenskap med varandra. Om personerna inte har manifesterat sin relation på det sättet, så att det är rimligt att ha den utgångspunkten, måste man styrka det på något annat sätt. Det enda säkra är alltså att mamman är mamman.

Det finns naturligtvis normer och värderingar i de här frågorna, men jag tror ändå att det inte är helt fel att ha ett mer praktiskt förhållningssätt här. Jag tror att det är precis så det förhåller sig. Ur barnets synvinkel är väl det allra viktigaste att det blir rätt och att det är rätt förälder. Om vi ska likställa de här relationerna tror jag att det ligger närmare till hands att ta bort presumtionen att mannen i ett äktenskap är pappa till barnet. Om vi nu skulle likställa det här skulle vi nog behöva gå den vägen. Om man inte på andra sätt behöver styrka faderskapet blir situationen väldigt osäker för barnet.

För barnet är det förstås viktigt att ha rätt till båda föräldrarna. Men det ska vara rätt föräldrar, och det är det som det här i grund och botten handlar om. I ljuset av allt det som jag har sagt tycker jag inte att det finns några nya omständigheter eller argument som ger anledning att göra en annan bedömning än den som har gjorts av riksdagen under en lång följd av år.

När det sedan gäller barnkonventionen är det helt riktigt att den har gällt i Sverige under väldigt lång tid. Sedan gjordes den till svensk lag för ett antal år sedan, men Sverige har varit bundet av konventionen under väldigt lång tid. Den rättsliga bedömningen har varit att Sverige även på det här området lever upp till de krav som ställs i barnkonventionen. Nu har en utredare redovisat en annan uppfattning. Då ska man ha klart för sig att Sverige inte är unikt i världen med en sådan här ordning. Många andra västliga demokratier i moderna samhällen har en reglering motsvarande den svenska.

Jag vill också ta fasta på att det år 2022, efter att utredaren lämnade sin bedömning i den här frågan, som jag tog upp tidigare infördes en möjlighet att i samband med digital bekräftelse av föräldraskap även göra en anmälan om gemensam vårdnad. Vi har alltså förenklat den här ordningen till gagn för barnet även efter att utredaren gjorde sin bedömning. Jag lever i trygg förvissning om att vår ordning är mycket väl förenlig med barnkonventionen på det här området.

Herr talman! Martina Johansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att barnets rätt till sina föräldrar inte ska vara olika beroende på om föräldrarna är gifta eller inte. Vi har haft glädjen att diskutera detta tidigare, till och med några gånger, och jag gör det gärna igen.

Vad handlar då den här frågan om? Jo, den handlar om förhållandet att ogifta föräldrar, till skillnad från gifta föräldrar, inte automatiskt får gemensam vårdnad. Som jag just sa besvarade jag nyligen en fråga från Martina Johansson om detta. Som jag då tog upp har frågan om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar utretts flera gånger, men det har inte lett till några lagändringar.

Det är sant att den senaste utredningen är från 1999. Då ansåg utredaren att det med hänsyn till barnets bästa inte var lämpligt att införa automatisk gemensam vårdnad för alla ogifta föräldrar. Enligt utredaren var det heller inte lämpligt med en sådan ordning för föräldrar som bor ihop, eftersom det kan vara förenat med svårigheter att avgöra vilka som verkligen är sambor.

I stället föreslog utredaren att föräldrar som inte är gifta med varandra när barnet föds ska få gemensam vårdnad när tre månader har gått från det att faderskapet fastställts genom en bekräftelse som godkänts av socialnämnden, om ingen av föräldrarna inom denna tid anmält att han eller hon motsätter sig gemensam vårdnad.

De här förslagen behandlades i en proposition våren 2010. I propositionen konstaterade den dåvarande regeringen att det för ogifta föräldrar som är ense om gemensam vårdnad redan fanns ett antal möjligheter att på ett enkelt sätt få det och att det förslag jag just redogjorde för inte innebar någon förbättring.

När det gäller personer som är oense kan det i vissa fall ifrågasättas om det finns förutsättningar för gemensam vårdnad, särskilt mot bakgrund av att presumtionen för gemensam vårdnad upphävdes genom 2006 års vårdnadsreform. Den dåvarande regeringen konstaterade att det i stället måste göras en bedömning i varje enskilt fall med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. Riksdagen instämde i den bedömningen.

Sedan dess har riksdagen i princip årligen – senast i mars i år – behandlat och avslagit motioner om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Jag kan konstatera att riksdagen i sina senare ställningstaganden har tagit fasta på bland annat den möjlighet som funnits sedan 2022 att i samband med digital bekräftelse av föräldraskap göra en anmälan om gemensam vårdnad via Skatteverkets e-tjänst. Denna möjlighet att digitalt bekräfta ett föräldraskap har fått stort genomslag. Den innebär att fler barn kan få två rättsliga föräldrar och vårdnadshavare i nära anslutning till barnets födelse. Det har alltså blivit mycket enklare för ogifta föräldrar att bekräfta ett föräldraskap och i samband med det få gemensam vårdnad.

Det är mot den bakgrunden som det i nuläget inte finns några planer på att utreda frågan på nytt. Jag och regeringen kommer dock förstås, med utgångspunkt i barnets bästa, att prioritera barnets rättigheter genom att fortsätta utveckla den familjerättsliga lagstiftningen i den takt som behövs. I det arbetet är det förstås viktigt att bevaka att vi har ett regelverk som utgår från barnets bästa och som är förenligt med såväl barnkonventionen som Europakonventionen.