Lorena Delgado Varas

Fru talman! Det är många saker som inte håller ihop i den budget vi debatterar i dag.

En sak som jag reagerade på var när ledamoten nämnde handel och bistånd. Jag vet att regeringen har lagt fram förslag där den menar att man kan använda handel som en del av biståndet och så vidare. Men jag kan inte säga att jag har sett regeringen jobba för den perfekta balansen, och någonstans måste man ju ha mycket tydligare regler inom handelspolitiken för att kunna åstadkomma den del av biståndet som man pratar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Nu har Sverige röstat för FN-resolutionen om eldupphör i Palestina. Jag undrar vilka handelsverktyg regeringen har tänkt använda för att åstadkomma eldupphör.

Fru talman! Jag noterar att ledamoten Robert Stenkvist är expert på vad Gazas folk känner och tycker, vilket är märkligt med tanke på situationen. Och jag antar att du inte har varit där och pratat med folk.

Apropå kraven på rektorerna. Vi har en situation i närtid där många rektorer uttalade sig om ett krig, nämligen Ukraina. Jag förväntar mig att om man uttalar sig medmänskligt om ett folk kan man också uttala sig medmänskligt om ett annat folk.

I den här stunden har över 10 000 barn mördats i Gaza. Vi vet fortfarande inte hur många fler. Det är siffror som har kommit från bland annat Israel. Det här är en allvarlig situation där regeringen tog över 60 dagar på sig att ens yttra ordet eldupphör. Det är klart att det är oroväckande. Det är i synnerhet oroväckande för en ung person i dag som pluggar vid ett universitet och ser att samhället går mot ett mer auktoritärt tänkande, som är negativt för mänskliga rättigheter.

Jag anser att det är positivt att studenterna vågar göra detta - trots klimatet. Det har varit ett hårt klimat i Sverige under ganska lång tid. Dels ändrar vi lagar, vilket gör vårt samhälle mindre demokratiskt, dels drar vi ned på ekonomin, vilket gör att folk inte känner sig helt och hållet trygga i vad de gör.

Fru talman! Det är flera saker jag blir lite förvånad över. Först och främst: Att poängtera att studenter som har lila hår inte har kunskaper nog att fatta beslut är ett arrogant sätt att se på våra studenter. Det är verkligen sorgligt att höra en riksdagsledamot uttala sig så om våra universitetsstudenter.

Nej, det här är ingen komplicerad fråga. Det har dött över 10 000 barn i Palestina. Det är över 10 000 barn som har bombats. Vi har bevisen. Det finns flera journalister i Gaza som har rapporterat med bild efter bild av de mördade barnen. Det är ingen komplicerad fråga, utan det här är en fråga som handlar om mänskliga rättigheter och hur man genomför internationell rätt.

Studenter har alltid varit en viktig stomme för hur vi utvecklar samhället framåt, vilka demokratiska pelare vi ska ha och vilka värderingar vi ska följa. Studenterna måste därför få visa sin avsky när sådana här saker händer.

Det här är en långvarig konflikt, och jag hoppas verkligen att den får ett slut snart så att det palestinska folket får leva i frihet och barnen där får växa upp och gå i skolan, precis som svenska barn gör.

Fru talman! Det blev lite sent i dag, en fredagskväll. Men det är viktiga frågor.

Det finns mycket vackra och viktiga grunder som utbildningen i Sverige har stått på. Dels har den varit tillgänglig ekonomiskt, det vill säga du betalar inte för utbildningen eftersom vi ser det som ett gemensamt ansvar, dels finns det flera vägar om du vill studera på högskola eller universitet. Detta är viktiga komponenter när det gäller att vara en kunskapsnation och driva utvecklingen framåt.

Men nu har vi en regering som motarbetar både demokratin och kunskapsnationen. Vi behöver en sammanhållande politik, en politik som gynnar alla. Det handlar om att faktiskt satsa på utbildning snarare än på en politik som kommer att hämma folks aktiva deltagande i samhället och folks frihet och som kommer att öka de sociala och ekonomiska skillnaderna i samhället. Jag tänker till exempel på visitationszoner, på vräkning av familjer och på de familjer som nu kanske förlorar sin inkomst på grund av regeringens nedskärningar.

Jag kommer från ett område i Stockholm, Skärholmen, där vi behövt få upp antalet barn som går i förskolan. Det är stor skillnad på barn som har gått i förskolan och barn som inte har gått i förskolan när de kliver in i grundskolan den första lektionsdagen. Den skillnaden följer vissa barn under hela barn- och ungdomstiden.

Men i ett samhälle där man hellre pekar på individen försöker man inte hitta kollektiva lösningar. En kollektiv lösning skulle till exempel kunna vara att kommunerna får resurser för att kunna ha olika former av förskolor och kunna öppna upp förskolan för dessa barn.

I Skärholmen valde vi att öppna en introduktionsförskola så att barn som var för stora för öppna förskolan kunde gå en introduktion tillsammans med sina föräldrar. Medan barnen tog sina första steg in i den pedagogiska verksamheten kunde föräldrarna få samhällsinformation och lära sig svenska.

Det var en väldigt lyckad satsning. Antalet barn som började gå i förskolan ökade markant redan efter ett år, och förtroendet för samhället blev bättre. Sådana satsningar går dock inte att genomföra när man har nedskärningsbudgetar. Där finns inte utrymme att skapa nya verksamheter, eller för den delen utöka verksamheter. Den långsiktiga konsekvensen blir att fler barn når skolåldern utan att ha varit delaktiga i pedagogiska verksamheter. Det blir större skillnad mellan barn, helt enkelt.

Att ha en likvärdig och tillgänglig förskola och grundskola är A och O för att skapa en kunskapsnation. Det leder också till tryggare och mer inkluderande samhällen. Här har marknadsskolan haft en otroligt negativ effekt. Det är häpnadsväckande att man fortfarande insisterar på att behålla den.

Ledamöter! En likvärdig skola av hög kvalitet skulle få fler unga att plugga vidare. Vi skulle inte behöva lappa ihop utbildningssystemet så mycket som vi tvingas till i dag. Fler skulle nå den kunskapsnivå som krävs för att studera en mängd yrken som vi behöver i vårt samhälle.

Vi skulle kanske inte heller ha de stora skillnader som finns i dag mellan fattigas och rikas barn, där barn från ekonomiskt eftersatta områden inte når gymnasiebehörighet. Vi skulle ge barn och ungdomar hopp och möjlighet att forma sin framtid oberoende av bakgrund, var de bor eller tidigare val i livet.

Tyvärr händer det saker här i Sverige som gör att det blir svårare att nå upp till den mångfald och kvalitet man skulle förvänta sig av en kunskapsnation. Nu drabbas kommuner och regioner liksom folkbildning och högre utbildning av nedskärningar.

Om vi ska bli en världsledande kunskapsnation ska förutsättningarna för detta vara reella. Vi har tagit ett steg bakåt i den utvecklingen, och vi går inte alls mot att vara en världsledande kunskapsnation. Detta är orättvist mot de unga, men det är också hämmande för Sveriges framtid.

Nej, vi behöver stärka upp från förskola till universitet. Kunskap och utbildning är en rättighet och ska inte vara en handelsvara. När det gäller högre utbildning lägger vi från Vänsterpartiet fram ett antal förslag för att bredda möjligheterna och säkra rätten till utbildning.

Det nuvarande resursfördelningssystemet gör att utbildningarna får en finansiering som styrs av en prislapp och olika utbildningar får olika anslag. Vi från Vänsterpartiet menar att dessa prislappar bör ses över och att hela finansieringssystemet behöver göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar av kostnader. Vi föreslår därför en höjning av ersättningen per helårsstudent till lärosätena. Den totala siffran blir 324 miljoner kronor mer än vad regeringen har.

Nedskärningarna inom högre utbildning sker också genom besparingskrav. Vi har en löneomräkningsmodell som gång på gång kräver effektivisering genom besparingar, och i år drar regeringen också till med en generell besparing på 0,5 procent, vilket kommer att få långtgående konsekvenser.

Det finns också behov av att förändra Akademiska Hus hyressättningsmodell, som annars äter upp universitetens och högskolornas budgetar. Dessa byggnader har ju endast ett ändamål, och det är utbildning. Därför kan de inte konkurrensutsättas på det sätt som sker i dag.

Summan av kardemumman är att studenter kommer att få en sämre arbetsmiljö och färre lärarledda timmar och att anställningarna inom den akademiska världen kommer att förbli osäkra. Studenterna kommer att få mindre inflytande. Vi har redan ett par exempel.

Ett exempel från i år är att KTH kommer att lägga ned hela KTH Kista. Detta är en sorg för akademiker, studenter och lokalsamhälle. De förlorar närheten till it-sektorn, och eleverna får nu mindre utrymme trots att de ska bli fler.

Sanningen är att ny kunskap skapas genom forskning. Ofta pratar man om att vi är ett innovationssamhälle och att vi ska leda vår utveckling framåt genom innovation, men då behöver vi faktiskt satsa på forskning och utveckla vår kunskap. Genom att göra detta utvecklar vi ekonomin, skapar arbetstillfällen, förbättrar välfärden och skapar ett ekologiskt och socialt samhälle.

Forskningen behöver stå nära utbildningen eftersom den leder till utveckling och förstärker kvaliteten hos dem båda. Därför behöver vi ökat stöd till forskning. Vi från Vänsterpartiet föreslår höjda basanslag, och i vår budget för 2024 har vi avsatt 500 miljoner kronor för detta ändamål utöver det som regeringen har anslagit.

Det finns andra delar som oroar mig angående universitet och högskola. Förutom att regeringen drar ned ekonomin för bland annat studentföreningarna har vi sett att regeringen mer och mer vill ha kontroll över vad den högre utbildningen gör och inte gör.

Den icke sammanhållande politiken sätter också sin prägel på hur och om folk vågar forma sin omgivning. Nedskärningen när det gäller studentföreningarna innebär en försvagning av studenters inflytande, och lärare som inte har trygga anställningar vågar kanske inte utforma kurser utifrån fakta utan oroar sig över att omvärldssituationen ska dra ned dem.

I lite över två månader har vi sett hur Israel har svarat på en terroristattack genom ett folkmord. Detta är något som påverkar många studenter och lärare ute i landet. Jag har fått meddelanden från både studenter och akademiker som med bestörtning har sett hur det demokratiska utrymmet har minskat vid universiteten.

I ett fritt och demokratiskt samhälle ska studenter och akademiker kunna uttrycka sig fritt. Egentligen har det varit så historiskt. Ofta är det universitetsstudenter som driver den demokratiska utvecklingen framåt. Vi har sett detta i Iran, och vi såg det i diktaturens Chile. Exemplen på förändringar av samhället är många.

Att lärosäten då försöker hämma studenters och akademikers uttryck under pågående folkmord är verkligen negativt. Därför vill jag passa på att rikta ett tack till er som är studenter och akademiker vid bland annat Chalmers, Borås universitet, Stockholms universitet, Södertörns högskola och många fler som har protesterat angående detta. Det ni gör är en del av den press som gjorde att den svenska regeringen i FN valde att rösta ja till ett eldupphör. Och den kampen, kära ni, måste fortsätta tills vi ser ett fritt Palestina.

Herr talman! Jag hör att ministern insisterar på att inte ta ett steg mot eldupphör. Han menar att humanitärt stöd ska in samtidigt som mördandet fortsätter eller pausas.

Ministern lyfter den humanitära personalen som finns på plats. Men morden på dem och alla läkare och sjuksköterskor från till exempel Läkare utan gränser eller de lokalt anställda är inte tillräckligt allvarliga för att kräva eldupphör. Det är en skam.

Det är också riktigt tråkigt att ministern inte svarade på frågan om att stödja Internationella brottmålsdomstolens utredning om Israels krigsbrott och inte heller på frågan om de svenskar som deltar i Israels ockupationsstyrkor och då också i Israels krigsbrott. Det är oroväckande.

Jag önskar att Sverige hade mer mod att stå upp för internationell rätt och andra konventioner som vi har skrivit på, såsom barnkonventionen och om mänskliga rättigheter och så vidare.

Jag önskar också att ministern var i kontakt med folket som går ut på gatorna här i Sverige. Varje söndag arrangerar vi demonstrationer, och de blir bara större och större och sker i fler och fler städer. Denna vecka äger de rum i över 16 städer i Sverige. Representera dem, ministern! Representera oss på ett värdigt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det har nu gått 40 dagar av bombningar nonstop, avstängning av el, ingen mat och inget vatten. Över 12 000 har mördats. Egentligen har vi ingen riktig siffra. Det är antagligen många fler, och många, många av dem är barn.

Herr Billströms svar är inte direkt något komplett svar. Vi från Vänsterpartiet frågade ministern om Israels agerande var proportionerligt. Svaret som ministern gav i Nordiska rådet ledde till en KU-anmälan.

Jag hade hoppats att det skulle leda till en revidering av ställningstagandet. Men hittills har vi inte sett det. Man menar fortfarande att Israel har rätt att försvara sig och att försvaret är proportionerligt.

Många länder kräver nu eldupphör, och de blir bara fler och fler. Jag undrar lite vad som krävs för att regeringen ska fördöma Israels krigsbrott och kräva eldupphör. Det är nu över 6 000 barn som har mördats, bland dem även svenska barn. Men det har vi inte hört någonting om från regeringens håll.

Kommer regeringen att stödja Internationella brottmålsdomstolens, ICC:s, utredning angående Israels krigsbrott? Kommer regeringen även att bistå svenska soldater och befälhavare som har valt att delta som en del av ockupationsstyrkan IDF och som kanske har deltagit i morden på de över 6 000 barnen?

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till utbildningsministern.

Jag skulle vilja säga att samhället blir fattigare om vi inte satsar på utbildning. Nu drabbas universitet och högskolor av nedskärningar på totalt 420 miljoner kronor. Dessutom har det dragits ned på olika forskningsanslag under året, och studentförbunden får mycket mindre anslag.

Vi säger ofta att vi vill vara ledande inom innovation - inte bara teknisk innovation - och att vi vill möta klimatkrisen. Men gör vi verkligen det genom färre lärarledda timmar, mindre lokaler, sämre studenthälsa, mindre forskning och mindre studentdemokrati?

Vad har den här regeringen emot akademin och studenterna?

Herr talman! Min fråga går till minister Billström.

Associeringsavtalet med Chile har blivit väldigt kritiserat, speciellt angående otillräckliga miljöåtaganden och att processen har varit oerhört odemokratisk. Europa vill ju åt litiumet i Chile, något som kräver enorma mängder vatten. Vad har Sverige gjort för att skydda vattentäkterna i områden som redan är uttorkade på grund av att europeiska företag har köpt upp vattenrättigheter? Och hur säkerställer man transparensen och de demokratiska processerna inte bara i Europa utan även i Chile?

Fru talman! Jag är helt för att förenkla så mycket som möjligt. Om man har ett småföretag eller är ensamföretagare blir det otroligt många saker man måste svara på, ibland till olika myndigheter för att de inte delar information med varandra. Man måste bekosta de olika kontroller som görs av företaget och så vidare.

Jag tror verkligen att man behöver göra mycket mer, men tyvärr har det här arbetet varit ganska stagnerat. Jag mötte till exempel Småföretagarna i går. De undrar om de ens ska jobba vidare med den här frågan tillsammans med Regelrådet eftersom de ser att det inte händer någonting. Jag tror definitivt att man behöver ge lite hopp inför framtiden genom att förbättra de här sakerna.

Ministern nämnde också portalen Verksamt.se. Den är jätteviktig. Jag träffade ett trettiotal småföretagare med latinamerikanskt påbrå som har organiserat sig. De lyfte fram behovet av att kunna ta del av information på andra språk. Det är ju så att många småföretagare är nyanlända eller kanske inte har bott här i Sverige så länge, men de vill gärna göra rätt för sig och vill därför få den informationen.

Det behövs också fler utbildningar eller nätverk där småföretag kan stötta varandra i fråga om den administrativa börda som de ändå måste möta.

Fru talman! Jag tackar för svaret, ministern! Vi håller med varandra i mycket, men lösningarna skiljer sig åt.

Regeringen har pratat mycket om regelförenklingar. Myndigheter måste tala med varandra och dela information. Det tror jag alla skriver under på. Men problemet i dag är att de myndigheter och institutioner vi pratar om inte har en budget som ger utrymme att arbeta med förbättringar. Tvärtom har flera av dem flaggat för att de har en minskad budget. Vid förändringar behöver man först skapa utrymme för att kunna införa dem, så att inte myndigheter och organisationer ska behöva springa efter för att rädda verksamhet. Om inte de resurserna finns blir lite gjort.

En annan sak som påverkar småföretag och som man oftast inte pratar om är budgeten hos kommuner och regioner. Det offentliga bidrar till många företags överlevnad genom uppköp av material och livsmedel, byggandet av bostäder och infrastruktur. När jag har mött representanter för företagen menar de att det offentliga under dessa kriser ändå har gett den stabilitet som de annars inte får. Oftast har det offentliga långsiktiga planer, vilket gör att småföretagen kan förlita sig på att det åtminstone kommer någon form av intäkt via det offentliga.

När vi pratar om småföretag glömmer vi bort att en del av dem är innovationsföretag. Återigen ser vi att högskolor och universitet får dra ned på budgetarna. Många har flaggat för att de måste dra ned på labblokaler och lärarledda timmar. Det kommer också att ha sin effekt. Innovationsföretagen som kanske skulle bildas om ett eller två år kommer inte att bildas eftersom det inte har funnits någon som har lett forskningen framåt eller haft möjligheten att göra det.

Några av företagen har också flaggat för att de saknar incitament för att bygga vidare på till exempel de gröna technäringarna, som Sverige är känt för.

Jag tänkte fortsätta med den lista där jag känner att regeringen gör tvärtom mot vad man borde göra. En sak som många företag nämner är till exempel kompetensförsörjningen. Här har man bestämt sig för att branschskolorna ska läggas på kommunerna. Det är många företag som säger att skolorna är viktiga. Genom att lägga dem på kommunerna beror det på kommunens budget om det finns en branschskola eller inte. Med den budget som finns i dag kommer de antagligen inte att klara detta. Då förlorar vi den viktiga kompetensförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade verkligen hoppats på en proaktiv regering i frågorna, som vågar investera och visa vägen för alla småföretagen. Vi från Vänsterpartiet har varit aktiva i att ge förslag för att möta krisen, men tyvärr har vi inte fått gehör.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag tror att alla partier är med på att när det går bra för småföretagen går det bra för Sverige. Om de ökar i antal eller stärker sin lönsamhet skapas fler jobb. Detta innebär att om konkurserna ökar bland småföretagen och antalet nya företag som skapas minskar riskerar man väldigt många jobb, framtida utveckling av näringslivet och intäkter exempelvis till kommuner.

För mig känns det som att svaret visar på regeringens passivitet när det gäller att agera i en situation som kräver både kort- och långsiktiga lösningar. Ministern nämnde till exempel hushållens marginaler, och de är i dag mycket små. Det ger effekten att man inte har råd att konsumera som tidigare, och det påverkar såklart småföretagen. Men inget har egentligen gjorts för att hushållen ska kunna få en värdig ekonomi. Ministern nämnde elstödet, men elstödet har ju slagit väldigt olika och inte varit helt rättvist. Den som bor i en hyresrätt kanske fick 400 kronor i elstöd. Min tolvårige systerson ryckte på axlarna åt det och sa: "Som om det skulle räcka till något."

Elprisstödet har varit enormt kritiserat för att det inte är någon riktig lösning och inte är rättvist. Det visar på regeringens svårigheter med att ge konkreta eller mer långsiktiga lösningar. Plåsterlösningarna är dåliga för både privatpersoner och företag och är dessutom ganska dyra.

Vänsterpartiet har lagt fram förslag om Sverigepriser som skulle kunna ge rättvisare priser för konsumenter i Sverige - både folk och företag. Vi har uppbackning av bland annat Villaägarna och Småföretagarnas Riksförbund. Frågan är positiv för hela samhället och skulle kunna ge en permanent lösning på prisfrågan utan att göra avkall på möjligheterna att exportera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss fortsätta på spåret om hushållens marginaler och påverkan på småföretagen. Det finns ytterligare förslag till förbättringar. Det är en hög belåningsgrad i Sverige. Svenska folket har tvingats till att ta bolån eftersom bostadsfrågan har varit negligerad under många år. Det påverkar folks ekonomi, och det hotar också möjligheten att skapa ett hem. Folk måste prioritera; behålla hemmet eller konsumera mer. Jag tror att svaret är självklart.

Samma sak gäller matpriserna. Regeringen har inte heller där agerat, och priset är att småföretag och livsmedelsproducenter måste betala under det att matjättarna går vidare med enorma övervinster under rådande kris.

Ministern lyfte fram att tiden för anstånd för inbetalning av skatt har utökats. Men vet inte ministern att det i dag finns många bolag som går i konkurs just på grund av anstånden? Det kommer ju en tid när man måste betala tillbaka, och vi har gått från pandemi till ekonomisk kris. I dag är det många företag som befinner sig i det läget.

Herr talman! Forskningen har en otroligt stor betydelse för Sverige som kunskapsnation och industrination men också för samhället och demokratiutvecklingen. Det är forskningen i alla dess former som hjälper oss att bemöta klimatkrisen och förstå samhället. Det är forskningen som pekar ut orättvisor, visar hur vi kan förbättra vården och utveckla utbildningen, ger förslag om nya ekonomiska system och mycket mer.

Vi har behov av att stärka den akademiska friheten, särskilt i dessa tider av kris och tillbakagång för demokratin. Då är det viktigt att våra forskare får förutsättningar för detta. Det innefattar inte bara att kunna välja vilket ämne man ska forska om, vilka metoder man ska använda och hur man ska publicera resultaten. Det är flera saker som påverkar forskares möjligheter till akademisk frihet.

Vi har universitet och högskolor som i dag jobbar underfinansierat. Några ser över hur de ska minska sina lärarledda timmar och lokaler. Forskare väljer att sluta som forskare på grund av den ekonomiska osäkerheten och dess implikationer på vad man väljer att forska om och inte. Ekonomin är alltså A och O för den akademiska friheten och dessutom en faktor som påverkar var vi kommer att stå som samhälle i framtiden.

Herr talman! Jag nämnde tidigare tillbakagången för demokratin. Den är tyvärr inte bara ett fenomen här i Sverige, utan vi ser ett krympande demokratiskt utrymme i ganska stora delar av världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Och hur påverkar det, eller kan det komma att påverka forskningen? Det kan påverka vilka områden forskare väljer att forska i, beroende på om de får stå ut med hat och hot eller om forskningen i vissa områden nedvärderas eller resultaten till och med ifrågasätts eller förminskas av till exempel politiken.

Vi har skräckexempel såsom Ungern där det har införts krav som gjort att rätten att bedriva utbildningsverksamhet inte längre bygger på professionella kriterier utan på politiska kriterier och där man har begränsat möjligheten för utomeuropeiska universitet att ingå samarbete med ungerska universitet. Ändringarna avsåg att attackera genusstudier, hbtq-arbeten och så vidare. Den ungerska regeringen pekade på nationalism och säkerhet men ville egentligen attackera dessa frågor politiskt genom den akademiska friheten.

Jag menar inte att samma sak sker här i Sverige, men jag pekar på hur farligt det kan vara. Däremot har samhällsklimatet gjort att vissa frågor har blivit svårare att prata om, och där önskar jag att forskare kunde presentera resultat utan att utstå hat och hot.

Förutom den akademiska friheten väljer jag att lyfta jämställdhetsfrågan. Den är också en begränsande faktor för vårt samhälle. Det finns mycket att göra för att öka jämställdheten vid Sveriges universitet och högskolor.

Sedan länge har vi ett forsknings- och högskolesamhälle där de flesta studenter väljer utbildningsplatser baserat på stereotypa könsrollsmodeller och där professorer till stor del är män och där män har lättare att avancera på positioner. Därför är det här arbetet ytterst viktigt.

Trots att kvinnor länge har varit i majoritet på grundutbildningen har män varit i majoritet på forskarutbildningen. Det finns olika skäl till det. Eftersom vi redan vet vilka skälen är och vi vet att det finns möjligheter att förbättra är detta någonting som vi faktiskt bör ta ansvar för.

Även anställningsformerna påverkar kvinnors möjligheter, och det måste vi också ha med i bilden. För så här kan vi inte ha det. Det är vår uppgift att arbeta för att motverka dessa skillnader.

Jag vill också lyfta frågan om djurförsök. För närvarande utsätts många djur för stort lidande vid genomförande av försök, och i en del fall även innan försöken genomförs. Förutom de djur som används för djurförsök finns också alla de djur som ska avla fram djuren till industrin och vilkas enda mål är att avla fram ett liv utan frihet.

EU:s försöksdjursdirektiv är mycket tydligt med att det slutliga målet för djurförsök är att ersätta alla försök på levande djur så snart det är vetenskapligt möjligt. Vänsterpartiet anser att det är hög tid att Sverige antar en plan för att möjliggöra detta. Det finns länder som har påbörjat ett sådant arbete, till exempel Nederländerna. Vi behöver alltså inte hitta på nya grejer utan kan ta de exempel som finns och följa dem.

Slutligen tar jag med mig samtalet vi hade med forskarna på forskningsdagen som anordnades i riksdagen i dag. Många lyfte att samhället inte kan byggas i stuprör. Då tänker jag på framtiden. Vi behöver nya forskare som tar plats om tio år, men i dag hotas många elever i grundskolan av att man inte har tillräckligt med lärare. Vi kommer att se konsekvenser av detta för Sverige som kunskapsnation och innovationsnation om tio till tjugo år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag är glad att ledamoten Mats Wiking yrkade bifall till reservation 2, för då kan jag yrka bifall till reservation 9 om jämställdhet.

Fru talman! Jag vill påminna ledamoten om att detta är en internationell strategi som rör det samarbete som vi nordiska länder ska ha gentemot andra församlingar, till exempel EU, och samarbeten som vi har med bland andra de baltiska staterna.

Det handlar inte om det som vi driver nationellt eller om vilken nivå vi driver det på, utan det handlar om det nordiska samarbetet och om den internationella strategi vi för fram.

Ledamoten menar att aborträtten inte är hotad här i Sverige. Vi har dock på senare tid sett att journalister har uttryckt att man vill hota aborträtten i Sverige. Bara häromdagen stod det demonstranter på Sergels torg som menade att abort är mord. Dessa röster finns alltså även i Sverige, även om Sverigedemokraterna kanske väljer att inte höra dem.

Återigen: Varför vill man inte ha med aborträtten i den internationella strategin? Det handlar om att stötta till exempel kvinnorna i Polen, som inte längre har rätt till abort. Kvinnor där har även dött på grund av detta.

Fru talman! Det nordiska samarbetet har stora möjligheter att utvecklas så att vi kan lösa gemensamma problem och dela med oss av lösningar. Vi kan dock även driva frågor i en mer internationell kontext. Här finns stor potential när det gäller klimatlösningar, energifrågor och sociala och rättsliga frågor.

Som del av det nordiska samarbetet har vi möjlighet att ta på oss ledartröjan i en rad frågor som är gemensamma och visa vägen för bland annat EU. Men för att ett sådant samarbete ska funka och vara trovärdigt krävs det gemensamma beslut och konkreta handlingar. Vi har ett gott samarbete, men det är absolut inte fulländat.

Gränshinderfrågorna är prioriterade i det nordiska samarbetet. Tanken är att vi ska bli den mest sammansvetsade regionen i världen. Det ska vara lätt att röra sig mellan länderna, och det ska vara lätt att flytta från det ena nordiska landet till det andra utan att stöta på administrativa hinder. Det samarbetet kan inte tas för givet, och det måste konsolideras.

Vi i Vänsterpartiet delar självklart synen att Norden ska vara en integrerad region, men det måste också betyda någonting i praktiken. Därför är det viktigt att regeringen verkar för att gränserna mellan de nordiska länderna ska hållas öppna utan gränskontroller av nordiska medborgare. Vi såg konsekvenserna 2015, och vi såg konsekvenserna under pandemin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Vi bör eftersträva målet att Norden ska vara öppet så att vi kan bo och jobba i olika länder genom att pendla. För att kunna säkerställa det under kris behöver vi vidareutveckla skattesystemet så att folk inte dubbelbeskattas, och vi behöver ett systematiskt arbete kring gränspendlarna för att värna deras jobb och familjer när vi drabbas av kriser.

Något vi bör jobba vidare med är ett gemensamt nordiskt beredskapsarbete. Vi har haft kriser, och det kommer tyvärr fler. De extrema väderförhållandena blir fler, liksom bränder, översvämningar och så vidare. Här har vi som Nordisk grön vänster lagt fram förslag om gemensamma beredskapslager, gemensam vaccinproduktion och så vidare, vilket partierna har ställt sig bakom i Nordiska rådet.

Fru talman! Det nordiska samarbetet ska leda till en positiv utveckling även utanför Norden. Vi kan visa vägen i en rad frågor. Nu senast tog Nordiska rådet fram en internationell strategi som tar upp en rad frågor som är gemensamma för Norden. Vi bör prioritera dem i de internationella samarbetena, både mellan länderna och utanför.

En sådan sak är kvinnors rättigheter, och där vill jag speciellt lyfta aborträtten. Det tas tyvärr kliv bakåt, eller åtminstone har frågan stagnerat på global nivå. Även här i Sverige börjar det nu höras röster som ifrågasätter aborträtten i dess nuvarande form. Till dessa personer och organisationer vill jag säga att vi inte kommer att backa i tiden. Vi kommer inte att gå tillbaka till tider då kvinnor fick söka sig till olagliga abortverksamheter eller försöka abortera hemma med livet som insats. Här bör Norden vara den säkra hamnen där vi stöttar organisationer som verkar i andra länder där abort har förbjudits eller aldrig legaliserats.

Ett annat viktigt område är hbtq-frågorna. Här anser vi också att vi genom Nordiska rådet kan påverka grannländer, till exempel de baltiska staterna. I dag arrangerar man gemensamma konferenser om kvinnohandel, miljöfrågor och energifrågor. Det skulle vara positivt om detta utbyte mellan de nordiska och de baltiska staterna även omfattade frågor om sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könskarakteristika. Det skulle vara ett stort stöd för hbtq-rörelserna och de feministiska rörelserna där.

Nu senast lade vi från Nordisk grön vänster fram ett förslag om återuppbyggande av Ukraina. Där menar vi att vi som nordiska länder bör samkoordinera stödet till Ukraina vid återuppbyggandet, för att få till ett bättre stöd. Detta är något som samtliga partier har stöttat.

Inom den nordiska transportsektorn behöver vi satsa offensivt för att det hållbara alternativet till flyget ska vara tåget. Vi i Nordisk grön vänster vill så snart som möjligt se satsningar på höghastighetståg och nya spår mellan de nordiska länderna för att underlätta tågresandet inom Norden och ut på den europeiska kontinenten.

Sådana investeringar tar dock tid, och därför behövs även järnvägssatsningar som gör skillnad i närtid. Det behövs bättre tågförbindelser mellan Nordens städer. Vi vill såklart i första hand koppla ihop de större städerna så att det blir lätt att röra sig mellan dem. Med små justeringar av lok, vagnar och signalsystem samt koordinerade tidtabeller och biljettsystem kan restider kapas väsentligt och resandet i Norden underlättas. Tåget måste bli förstahandsalternativet för dem som reser inom Norden och även längre ut i Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Intresset för att resa med tåg har på kort tid vuxit. Det har ökat stadigt och fortsätter att öka; i dag har vi till och med problemet att folk vill resa ut i Europa på sin semester men att vi inte har tillräckligt med tågtransporter. Vi behöver en samlad nordisk politik, det vill säga ett ministerråd för infrastruktur och trafik, för att få ett ökat nordiskt tågresande.

Jag kan hålla med tidigare talare om att Arktis behöver mer utrymme. Arktis är hem åt 4 miljoner människor, däribland 40 urfolk - bland annat inuiter, samer och nentser. Arktis är också hem åt många djur som nu är i fara. Området håller dessutom vårt världsklimat i balans. När isen smälter accelererar den globala uppvärmningen, och det är oroväckande. Det är ett område vi måste skydda som ett lågspänningsområde, och det arbetet måste fortgå.

Herr talman! Jag tackar för tydliggörandet att Sverige inte är på väg att bli Ungern eller Kina. Det låter bra. Men det räcker inte med ord, utan processerna måste överensstämma med den bilden.

Som de demokrater vi är anser vi att det är viktigt att ha kunskapen om hur demokratiska processer fungerar, hur man bygger förtroende och hur man utvecklar i stället för att rasera. Nu när ministern besvarade bland annat ledamoten Mats Wikings fråga blev det ännu mer otydligt för mig varför man förkortade mandatperioden, om man nu inte avser att ändra själva processen. Då borde dessa personer åtnjuta fullt förtroende. Under tiden kan regeringen göra en utredning och sedan bygga upp arbetet tillsammans med styrelserna på ett mer demokratiskt sätt.

I dag finns andra problem som också leder till minskad akademisk frihet. Universitet och högskolor är underfinansierade. Några ser över hur de ska minska de lärarledda timmarna och använda färre lokaler. Det finns forskare som väljer att sluta som forskare på grund av den ekonomiska osäkerheten. Den ekonomiska osäkerheten gör att man väljer att arbeta med andra frågor än dem man initialt hade tänkt att jobba med. Det är också punkter som bör ingå i frågan om akademisk frihet.

Jag vill passa på att korrigera en sak som ministern besvarade tidigare. Vänsterpartiet var för omställningsstödet, men vi hade tankar om finansieringen. Vi ville att arbetsgivarna skulle ta mer ansvar.

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Det är ändå bra att man erkänner att det kunde ha gjorts annorlunda. Jag tänker att det kanske inte hade krävts så många steg för att göra det på ett annat sätt.

Jag vill ta upp det som också har diskuterats kring Sverigedemokraternas roll. Det är inte så konstigt att folk undrar om Sverigedemokraterna är pådrivande, även om de har sagt att det inte är så. De har ju dragit in en rad politiska frågor som är odemokratiska i bland annat Tidöavtalet. Det här känns som ytterligare en sådan fråga.

Vi pratar om säkerhet gentemot vissa imperialistiska stater, vissa diktaturer eller helt enkelt länder som inte arbetar på ett sjyst sätt för att stärka sin konkurrenskraft. Säkerhetsfrågan är någonting som nämns gång på gång som en anledning att kunna göra de här kanske odemokratiska förändringarna.

Självklart är säkerhetsfrågan viktig, vilket även den andra ledamoten nämnde tidigare i sitt inlägg, och självklart vill vi inte att vårt relativt öppna samhälle ska utnyttjas av odemokratiska krafter. Men utvecklingen kan ju inte gå mot att vi utvecklas på samma sätt som de länder vi kritiserar. Det finns flera exempel. Kina har till exempel en statlig medlem i varje företagsstyrelse för de utländska företag som investerar i Kina. Är det en väg vi ska gå? Jag hoppas verkligen inte det.

Ungern är ett annat exempel. Det är ett land som har prisats av samma parti som jag nämnde tidigare men som inte kan leva upp till de grundläggande kraven på en demokrati och rättsstat. Ungern har infört någonting som kallas för Lex CEU, krav som innebar att rätten att bedriva utbildningsverksamhet inte längre bygger på professionella kriterier utan mer på politiska kriterier. Propositionen begränsar möjligheten för utomeuropeiska universitet att ingå samarbete med ungerska universitet.

Själva propositionen utarbetades i fullständig sekretess och drevs igenom inom några dagar utan att oppositionen kunde säga så mycket om det. Det man egentligen avsåg var att attackera till exempel genusstudier, hbtq-arbete, miljö- och klimatarbete och så vidare. Den ungerska regeringen pekade då på behovet av mer nationalism och stärkt säkerhet, men egentligen ville man attackera vissa frågor politiskt genom att inskränka den akademiska friheten.

Det visar hur viktigt det här är. Vi måste hela tiden förhålla oss till de demokratiska spelreglerna. Jag tror på att förändringar måste ske demokratiskt och transparent. Kanske kunde utskottet ha informerats kring säkerhetsfrågan på ett mer transparent sätt, och kanske hade man då hittat steg för att bemöta frågan på ett annat vis.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Om nu styrelserna ska hantera övergripande och strategiska frågor för att hela verksamheten, alltså universiteten och högskolorna, ska öka sina säkerhetsåtgärder och kompetenser är väl inte svaret att korta ned mandatperioderna? Och frågan är vad som kommer efteråt.

Att lägga till parametrar så att personerna som ingår i styrelsen har en tydligare säkerhetskompetens tror jag själv och många med mig inte är en lyckad modell. Dels jobbar lärosätena redan med frågan, dels låter det för mig och många andra som att regeringen vill precisera vem som ska sitta där eller inte. Genom att korta ned mandatperioden har man skapat osäkerhet, och man stressar fram ett arbete som hade behövt utföras på ett mycket mer kontinuerligt och inkluderande sätt.

Det underminerar också känslan för de valda styrelseledamöterna av att de verkligen har fullt förtroende i sitt arbete. Ministern säger att regeringen har förtroende, men man har uppenbarligen inte förtroende nog att kunna hantera detta på ett demokratiskt sätt, där de nya styrelserna involveras i säkerhetsarbetet i stället för att möta ett chockartat besked. Ingen visste ju att detta skulle komma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan också känna att det är lite problematiskt när regeringen först säger att man inte kommer att ändra någonting i processen utan bara ska göra en översyn men samtidigt börjar med att förkorta mandatperioden. Det är ju mycket som har sagts i den här frågan. Universiteten och högskolorna har tydligt sagt vad de tycker om frågan, och det är inte positiva ord.

Detta är en tid då vi har stort behov av att stärka förtroendet mellan politiken och den akademiska världen, inte bara i Sverige. Globalt går man mot mer auktoritarism och minskat demokratiskt utrymme. Många gånger ifrågasätts forskare och andra av politiker. Det är faktiskt väldigt sorgligt att man tog detta steg på det här sättet, men det var kanske inte helt oväntat när man tänker på de samarbetspartier ni i regeringen har.

Känner inte ministern att man behöver ge lite mer konkreta svar på vad man vill uppnå med detta och vilka parametrar man pratar om? Kanske borde man också erkänna inför universitetens styrelser att det fanns en avsaknad av process och transparens.

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att man skjuter ifrån sig frågan. Det här är ändå väldigt tunga värderingsfrågor som handlar om hur vi formar vårt samhälle. Förutom det som nämndes tidigare är det så att detta går emot flera yrkens yrkesetik, som till och med är överordnad vissa regler. Det gäller till exempel vården, socialsekreterare och så vidare. Det här kommer att gå emot människors mänskliga rättigheter och bryta integriteten. Om ingen yrkeskår vill ha det här, varför vill ni ändå verkställa det? Är det inte lika bra att lägga ned utredningen?

Herr talman! Fackförbundet DIK, som organiserar bland annat bibliotekarier, har gjort en undersökning angående angiverilagen. Det visade sig att hela 93 procent av bibliotekarierna tycker att detta är ett riktigt dåligt förslag.

En av dem beskriver det så här: "Folk ska inte behöva vara rädda för att besöka språkcaféer, söka information, använda dator, ta sina barn till biblioteket osv och oroa sig för att personalen kommer kolla upp och ev anmäla dem. Det är inte vårt jobb att anmäla papperslösa och jag kommer inte acceptera att det åläggs mig."

Samma sak har vi fått höra från bland annat vårdpersonal, socialsekreterare och lärare. Av dem säger nio av tio nej. Även de stora regionerna säger nej till detta.

Varför går regeringen då vidare med ett sådant förslag?